- "Så länge allt fungerar är det väl okej?"

- "Vad är det som fungerar anser du?"

- "Jag menar att så länge vårt samhälle ser ut som det gör. Vi går till våra jobb; våra barn går på 

   skolan; vi svälter inte; vi har ett hyfsat jämställt och jämlikt samhälle jämfört med många andra 

   samhällen; vår demokrati fungerar väl helt okej."

Fungerar vårt samhälle? Det beror väl på vad man menar med fungerar? Fungerar andras samhällen? Nej allas våra samhällen fungerar inte.

Vilka visioner har vi om hur samhällen ska fungera? Alla har vi väl visioner om hur perfekta våra samhällen ska se ut. Är det kanske för mycket begärt att ha dessa våra visioner?

Kan du se något i det rådande strukturella bygget som motsvarar dina visioner om hur våra samhällen bör se ut? Och då menar jag att vi ska betrakta våra samhällen i ett globalt sammanhang. Vi ska alltså inte betrakta våra samhällen utifrån enskilda länders 'horisont'.

Det som vi tar som självklart visar sig vid en analys inte alls kunna uppfylla våra visioner, istället är bygget helt förödande i längden för oss. Det självklara har blivit det mer ojämlika; det mer brottsliga; det mer förnedrande; det mer våldsamma; det mer ohållbara. Vårt självklara liv har gått från ett  stabilt liv till ett mer instabilt. Är detta fungerande?

Det är inte bara ditt och mitt liv som ska granskas och sättas betyg på utan det är allas våra liv som ska granskas. Det är allas våra liv som det ska sättas betyg på.

Kan man säga att våra samhällen är fungerande efter en sådan granskning? Inte behöver jag väl gå in på specifika exempel för att göra mig förstådd? Nej vi är väl fullt medvetna om vad som händer och sker i våra samhällen, eller hur? Från individnivå till samhällen i stort, så ser vi väl hur det fungerar? Är det en lovande utveckling vi kan se framför oss? Du får själv svara på den frågan.

Kan vi istället benämna att vi lever våra liv i en lögn? Jag menar att det fungerande är en lögn. En lögn som är presenterad för oss som normativt fungerande. Och den lögnen har vi gått på, var och en av oss. Lögnen presenteras redan när vi föds och den är så fiffigt manipulerad att vi tar den till oss som en självklarhet. Det smidiga med lögnen det är att ingen behöver presentera den för oss utan den serveras som en strukturell självklarhet. Den bara finns där, den presenterar sig själv. 

Hur länge till ska vi då leva i den här lögnen? Så länge som strukturen klarar av lögnen. Så länge som strukturen fungerar tills den kollapsar. Eller med andra ord: strukturen är lögnen personifierad vilket betyder att den inte fungerar.

Ja vi måste ställa in oss på detta scenario för ingenting pekar på att det går att förändra strukturen så att den kommer på fötter, som man säger. Den kommer helt enkelt att braka ihop på grund av sin egen tyngd. Och detta bör vi alltså betrakta som en förutsättning, för att få till en förändring. Vilket vi väl alla vill? En förändring alltså!

Vårt ekonomiska systems struktur måste förändras, men hur? Ja detta är frågan som alltfler ställer sig, med rätta. 

Vi tänker oss ett samhälle, vilket som helst. Hur ska det inarbetade kapitalet - pengarna - fördelas i samhället?

Pengarna ska naturligtvis fördelas lika och därmed rättvist! Hur ska då detta kunna genomföras i praktiken med tanke på hur det fungerar i dagens samhällen? I denna fråga så uppstår självfallet en annan fråga, som måste besvaras: vad är orsaken till att pengarna inte delas lika i dagens samhällen? Det självklara svaret blir: detta är en omöjlighet eftersom samhället är uppbyggt utifrån en orättvis och ojämlik struktur.

Hur ska vi dessutom se på det 'ärvda' kapitalet?

På grund av vårt systems destruktiva struktur så 'ärver' vi naturligtvis generationers orättvisa kapitalfördelning.

Hur 'återställer' man denna snedvridna kapitalfördelning? För ska vi sträva efter ett rättvist samhälle då kan vi väl omöjligen ha kvar ett orättvist kapitalägande? Eller vad säger ni?

Vårt tänkta samhälle visar sig alltså innehålla individer som har ärvt mer eller mindre ansenliga summor pengar från sina tidigare generationer.

Hur tacklar vi den här problematiken då vi försöker bygga en rättvis struktur? Kan samhället helt enkelt genom lagstiftning inkassera dessa ansenliga summor eller är det helt emot all logik och etik att kräva in dessa pengar? Inte ett enkelt problem, eller hur?

Men logiken säger oss att denna ojämlika förmögenhetsfördelning sedan tidigare generationer måste ha tillkommit på grund av ett strukturellt orättvist samhällsbyggande. Vilket för övrigt är bevisat genom historisk forskning. Så sett ur den här historiska tillbakablicken som ju är att betrakta som maktmissbruk både ekonomiskt och socialt så borde ju dessa 'brottsligt' ärvda förmögenheter tillfalla samhället. Men problemet är inte enkelt att lösa.

Vi får alltså inte glömma detta faktum: det som tidigare generationers - även då orättvisa och ojämlika - samhällsbygge har ställt till med återspeglar sig självfallet i dagens samhällsbygge. Allt det som har utvecklats orättvist under tusentals år kan inte rättas till omgående och i synnerhet inte i ett samhälle som fortsatt lider av strukturell orättvisa.

'Delikata' problem att lösa!

Vi vet att kapital skapas av mänskligt arbete, ingenting annat. Vi vet likaså att pengar är 'synonymt' med kapitalet. En viss summa pengar motsvarar en viss kapitalmängd. Därför kan vi också säga att en viss summa pengar är lika med en viss mängd arbetstid. Pengar är alltså lika med kapitalet som är lika med arbetstiden. Man kan säga att det råder en slags 'jämvikt' mellan pengar, kapital och arbete.

Arbetet är själva grundbulten i den här 'jämviktsprocessen'. Det är i arbetsmomenten som skapandet av kapitalvärden startas och för att underlätta 'förmedlingen' mellan arbete och kapital så uppfanns 'förmedlingsprodukten' pengar. En genialisk lösning!

Man kan säga att så här ser det 'ideala' förhållandet i 'jämviktsprocessen' ut. Men vi vet ju att detta förhållande inte råder idag, eller hur? Varför råder då inte detta förhållande idag? Och vad är då orsaken till denna 'ojämvikt'?

'Ojämvikten' kommer sig av att det har skapats mer pengar än vad det mänskliga arbetet har åstadkommit. Det har alltså skapats mer pengar än vad kapitalet är värt. Grundbulten arbetsinsatsen har, med andra ord, satts ur spel. Hur kan detta gå till?

Jo det har bland annat skapats pengar av finanssystemet varje gång som vi låntagare lånar pengar. Ju mer vi lånar, ju mer pengar kommer in på marknaden och ju mer skuldsatta blir vi, på bekostnad av ägarna till kapitalet.

Men som sagt, dessa 'nya' pengar är inte inarbetade pengar - pengar som motsvarar en specifik arbetsinsats för ett kapitalvärde - utan dessa 'nya' pengar blir naturligtvis 'konstlade' pengar. Vi kan också benämna dessa pengar för spekulationspengar.

Pengar - både lånepengar och inarbetade/reala pengar - investeras dessutom allt mindre i produktiv verksamhet till förmån för rent spekulativa investeringar. De investeras i värdepapper och det vi benämner tillgångsvärden - fastigheter och konst med mera.

Att pengarna investeras i spekulativa syften beror självfallet på att förräntningen anses vara högre i spekulation än i produktion. Man kan säga att vårt ekonomiska system utvecklas mer åt 'spel och dobbel', med allt vad detta innebär, än åt investeringar i den reala ekonomin.

Så svaret på frågan angående 'jämviktsprocessen' blir: vårt rådande ekonomiska system kräver tillväxt för att kunna leva vidare därför så skapas det pengar, utan att det finns 'täckning' för det. Egentligen helt i linje med kapitalismens 'normativa' utveckling!