När vänder det? Jag menar den negativa spiralen för vår samhälleliga utveckling, såväl vårt eget samhälle som alla samhällen globalt sett. Och vänder det överhuvud taget?

Detta är nog frågor som merparten av oss ställer. Svaret blir: det kommer inte att vända! Möjligtvis så kan små 'ljusglimtar' framträda då och då men på det stora hela så kommer den negativa spiralen, i långa loppet, att fortsätta fördjupas.

Det ser onekligen mycket dystert ut, så vi har inget bättre val än att försöka anpassa oss till dessa allt dystrare tider. Den negativa spiralen kommer inte som en överaskning för oss - den ingår i kapitalismens fortsatta 'färdriktning' som ju är beskriven sedan tidigare. Vi har alltså att förhålla oss till en värld där motsättningarna tornar upp sig på ett alltmer aggresivt sätt. 

Är det någon som tror sig kunna skönja en lösning på denna alltmer dystra utveckling? Förutom att den allmäna utvecklingen är dyster så tar sig barbariska diktaturer 'friheten' att ge sig på och invadera demokratiska stater.

'Hur ska det här eländet sluta?'

Är det en slump att alla kriser slår till just nu? Klimatkrisen, miljökrisen och den socioekonomiska krisen! Varför sker allt samtidigt?

Det handlar i grunden om att den rådande kapitalistiska marknadsekonomin har 'slagit i taket', den förmår sig inte att växa mycket mer. Därför så 'tömmer' den naturen så mycket det bara går i ett sista försök att växa.

Sedan en annan sak: vi här i väst förundras över varför människorna i öst verkar acceptera att deras militärmakter startar krig och hotar om invasion. Varför inser inte dom 'vanliga' människorna i dessa stater att detta är destruktiv politik? Jo därför att dom har blivit 'itutade'

redan från barnsben att det maktapparaten förmedlar det är det enda rätta. Alltså betraktas den egna statens aggresiva maktpolitik som en normalitet.

När således staten förmedlar 'budskapet' att "vi måste invadera och tillintetgöra" då ses sådana aggresioner som en normalitet. Ni förstår att jag syftar på diktaturstaterna Ryssland och Kina!

Men tänk också efter följande: redan som små så 'lär' vi oss att vår rådande marknadsekonomi är en normalitet. Att även den bygger på orättvisa och odemokratiskt beslutsfattande betraktar vi som en normalitet.

En slutsats av dessa exempel visar att det går att manipulera hela befolkningar till egentligen vad som helst, när det saknas demokratiskt beslutsfattande. För det är väl ingen som tror att beslutsfattandet i vår kapitalistiska marknadsekonomi sker på ett demokratiskt sätt?

Vem ska stå för investeringar i samhället? Vem ska vara långivare? Ska privatpersoner investera och stå som långivare?

Varför investerar privatpersoner i rådande marknadsekonomi? Naturligtvis för att tjäna pengar - varför annars?

När det nu fungerar så här då gör sig samhällen beroende av att privata investerare tillför pengar i mängder av 'nödvändiga' projekt - som exempelvis utbyggd internetkommunikation och välfärdsåtaganden inom vård, skola och omsorg.

Bör denna strukturella ordning råda? Kan ett sådant här beroende göra att infrastrukturprojekt och välfärdsåtaganden 'havererar' om investerare ser att det inte går att tjäna pengar? Självklart är det så!

Privatägt kapital investeras i projekt med avsikten att investeringen ska förränta sig, detta är en grundläggande prioritering i vår rådande marknadsekonomi. Alltså måste 'nödvändiga' projekt löna sig.

Men som vi kanske inser så är denna strukturella ordning inte optimal - 'nödvändiga' projekt är måhända för riskabla att investera i och då avstår naturligtvis kapitalägare att gå in med pengar.

Hur ska vi då komma till rätta med problemet? Jo vi måste förändra den rådande strukturella ordningen från privatägt kapital till samhällsägt kapital. Först då kommer 'nödvändiga' projekt att kunna förverkligas.

Samma sak gäller frågan om långivare: privatägt lånekapital måste förändras till samhällsägt lånekapital. Hänger ni med?

Javisst är det stora förändringar som krävs men observera det är helt nödvändiga förändringar som måste till. Som nämnts i tidigare inlägg: företag och företagsamheten ska inte förändras utan det är ägandestrukturen av kapitalet som kräver en förändring. 

Ska vi lägga in moraliska och etiska aspekter - vilket vi ska enligt min mening - i problematiken så säger moralen och etiken att kapitalfördelningen i samhället ska fördelas på ett rättvist och jämlikt sätt och för att detta ska kunna ske så krävs att marknadsekonomin sköts utifrån demokratiska beslut. Och där är vi inte på långa vägar än.

Utifrån dessa självklara moraliska och etiska aspekter så ser vi dessutom att liberalismens principer om 'fri' tillgång till kapitalet faller. Ur ett moraliskt perspektiv så ställer man frågan: varför ska en minoritet i samhället inneha makten över hur kapitalet ska fördelas? Vad svarar eliten på denna fråga?

Ska kapitalets fördelning i våra samhällen ske på ett rättvist och jämlikt sätt? Ja vad säger vi? Förstår vi frågan, till att börja med? Vad menas med 'rättvist och jämlikt'? Skulle vi kunna tro att alla människor i våra samhällen är lika mycket värda? Vad menas i så fall med 'värda'? Står ordet 'värda' för ekonomisk jämlikhet eller menas det att vi alla är av 'kött och blod' och därmed så ska vi behandlas lika?

Vi står naturligtvis för åsikten - förnuftigt sett - att kapitalets fördelning ska ske på ett rättvist och jämlikt sätt och vi anser att alla ska behandlas lika. Men vi är också medvetna om att så inte är fallet - kapitalets fördelning sker inte på ett rättvist och jämlikt sätt och vi behandlas heller inte lika - så här finns ett motsattsförhållande. Det är detta motsattsförhållande som måste få en förklaring.

Logiskt sett så förstår vi att fattigdom och elände världen över saknar allt vad mänsklig värdighet innebär. I samma stund så vältrar sig miljardärer i all lyx som kan uppbringas och detta uppfattas som oerhört provocerande - ett motsattsförhållande. Man kan säga att ett humant logiskt tänkande är omöjligt att genomföras i en kapitalistisk marknadsekonomi - ett motsattsförhållande.

Men ska alla i samhället ha samma inkomst? En känslig fråga, eller? Den som har högre utbildning bör ha högre lön, anser många. Men måste det vara så? Varför ska vissa människor ha högre lön än andra? Verkar en sådan 'lönemodell' förnuftig?

Då invänder någon: "men om alla ska ha lika lön då är det ju ingen mening att utbilda sig och då finns det heller ingen anledning att gå till jobbet!" Detta resonemang gäller, som vi förstår, för dagens rådande marknadsekonomi men nu är det ju så, som vi tidigare konstaterat, att dagens rådande marknadsekonomi befinner sig i ett kollapsande tillstånd och är därmed dömt att gå under. Och det befinner sig i detta kollapsliknande tillstånd delvis därför att marknadsekonomin belönar människor ojämlikt och orättvist. Vilket också, i sig, är en förutsättning för en kapitalistisk marknadsekonomi, som vi har påpekat ett otal antal gånger. Motsattsförhållandet är alltså en förutsättning för dagens rådande marknadsekonomi - en kort och enkel förklaring!

Alltså är det helt nödvändigt att framtidens marknadsekonomi bygger på jämlikhet, rättvisa och demokrati för att kunna överleva. Denna framtida nödvändiga förändring av marknadsekonomin kommer naturligtvis att åstadkomma ett sundare arbetsklimat där allt arbete värderas lika och därmed också lönerna. Det är inte lönen i sig som ska locka utan det är kompetens och intresse som är helt avgörande för arbetsuppgifter vilket gör att lönen sätts som alla andra löner. En framtida demokratisk ekonomi har ju som inriktning att främja den samhälleliga välfärden och inte, som dagens marknadsekonomi, prioritera det privatägda kapitalinnehavet.

I tidigare inlägg har redogjorts för vilka avgörande förändringar som råder mellan kapitalistisk marknadsekonomi gentemot demokratisk marknadsekonomi och jag vill kort upprepa de grundläggande skillnaderna: ekonomisk konkurrens skapar kollaps och måste ersättas med samarbete; rådande globala ekonomi ökar ojämlikheten vilket kommer att ersättas av lokal ekonomi; dagens arbetstider och förhållanden bygger på en allt ökande tillväxttakt vilket är ohållbart och därför kommer att ersättas av väsentligt kortare arbetstider eftersom välfärd prioriteras i demokratisk ekonomi; kapitalet måste fördelas efter demokratiska principer och inte, som nu, efter konkurrens om pengarna.