Hur tänker man logiskt? Handlar logiskt tänkande om att agera utifrån gällande 'regler' eller handlar det om att agera utifrån 'rättvisa' och 'jämlikhet'?

Ja detta är frågor som man kan fundera över. 

Vill man följa gällande 'regler' då bör man naturligtvis agera logiskt utifrån vad som händer och sker. Det handlar ju om att överleva inom gällande 'regelverk'. Att detta gällande/inneboende 'regelverk' varken är demokratiskt; rättvist eller jämlikt saknar så att säga betydelse i sammanhanget. Det logiska agerandet handlar om att agera utifrån vad 'regelverket' förväntar sig av dig. Handlar det exempelvis om att 'dra in' pengar så är det upp till dig att just 'dra in' pengar, i annat fall är risken mycket stor att du hamnar utanför systemet och därigenom blir en 'andra klassens' människa. Logiskt sett måste du därför inordna dig i systemet och se till att du 'drar in' pengar, så att du kan överleva. Denna logik gäller i vår rådande marknadsekonomi och den är lika för alla, såväl privatpersoner som företag. Alltså helt logiskt sett utifrån dagens verklighet.

Men hur ser då denna logik ut i ett lite längre perspektiv? Jo denna logik leder till ohållbarhet.

Alltså kan vi konstatera att logiken har vänt om till ologik. Logiken som handlar om att överleva leder i det lite längre perspektivet till ett ologiskt agerande eftersom såväl samhälle som ekonomin, som helhet, påskyndar en kollapsande utveckling. Logiken är inte längre logisk.

Kan vi utifrån dessa konstateranden påstå att logiskt handlande är beroende av hur hela samhällslivet är uppbyggt? Kan logiskt agerande både genomföras i strukturell orättvisa som i strukturell rättvisa?

Ja logik är tydligen beroende av hur våra samhällen är uppbyggda - strukturellt sett. Det som är logiskt för dig kan vara ologiskt för personen i det andra samhället. Logiskt agerande handlar då om att följa 'strömmen' även om den leder till kollaps.

Alltså är det logiskt att staten stöttar vår rådande marknadsekonomi på alla möjliga sätt för att hålla den 'flytande' och få den att kunna fortsätta skapa tillväxt, även om ett sådant agerande är ohållbart. Likaså är det logiskt att vi i vårt samhälle identifierar oss som 'nationella', där vi har gränsmarkeringar mot grannsamhällen även om dessa markeringar har uppkommit ur maktstrukturella ambitioner - maktstrukturella ambitioner som förorsakar krig och elände mellan grannsamhällen. Denna nationella logik är, som vi kanske ser, helt ohållbar och skulle istället vid strukturell rättvisa lett till omöjligheten av statsbildningar.

'Friheten' att äga kapital är helt enligt 'reglerna' och därmed logisk. Att denna 'frihet' är den grundläggande orsaken till att vår marknadsekonomi nu är inne i ett kollapsande förlopp är tydligen ingenting som etablissemanget noterar - att agera mot detta förlopp skulle då vara helt ologiskt. Och ändå så vore denna ologik logisk när vi betraktar förloppet i ett längre perspektiv.

Några funderingar kring logik!

Hur bör ett politiskt parti byggas idag? Eller mera exakt - hur måste ett politiskt parti byggas idag?

Vi lever under helt andra förutsättningar idag än, för låt oss säga femtio år sedan. Okej, ingenting har strukturellt förändrats i grunden vad gäller den samhälleliga uppbyggnaden runt om i världen. Samma orättvisor finns nu som då men det är de rådande förutsättningarna för oss alla som har 'tillspetsats'.

Klimatets fortsatta utveckling känner vi idag till och denna utveckling kräver en helt annan politik, än den som vi nu lever under.

Vår rådande marknadsekonomi kommer inom en relativt kort tid att kollapsa - av kända orsaker - och detta faktum ställer helt andra krav på politiken än vad vi nu upplever.

Framför allt är det dessa två förändrade förutsättningar som ett 'partibygge' måste fokusera på.

Och som vi känner till så 'bekänner' sig alla så kallade etablerade partier till vår rådande marknadsekonomi, trots att den kommer att kollapsa framöver.

När det nu är vår rådande marknadsekonomi som är grundorsaken till både klimat- och ekonomikollapsens oundviklighet så betyder ju detta faktum att politiken måste ta avstånd från den nu rådande marknadsekonomin, vilket den inte gör. Man kan säga att politiken följer med 'skutan' ner i djupet. En sådan politik är naturligtvis dömd att misslyckas, vilket utifrån denna logiska utveckling egentligen säger sig självt. Alltså måste vi bygga en politik på en medveten förändring av de grundläggande orsakssamband som har skapat den kollapsartade utveckling som nu gäller.

Jag upprepar, dagens politiska partier är till synes helt omedvetna om dessa grundläggande orsakssamband så därför gör de allt för att understödja vår rådande marknadsekonomi, som helt klart 'sänker' våra samhällen och ännu värre ställer hela vår ekologiska 'plattform' på ända. Våra livsbetingelser är, med andra ord, hotade.

Ett partibygge måste alltså först och främst komma till insikt om att marknadsekonomin ska förändras diametralt. En ekonomi som i första hand måste förändras från att vara odemokratisk till att bli demokratisk, med allt vad detta betyder. 

Kan ett partibygge anta denna utmaning?

Fråga:

"Kommer EU att bestå eller kommer det att upplösas?"

EU kommer att upplösas! Ska försöka att besvara frågan så utförligt som det bara går. 

EU är i praktiken en ekonomisk union, snarare än en europeisk union. Syftet med denna ekonomiska union är att skapa bättre konkurrensförhållanden för företagen, som ingår i denna union. Unionen är således en politisk konstruktion vars 'uppgift' är att understödja en 'europeisk ekonomisk tillväxt'. Detta är unionens primära 'uppgift', i praktiken.

Varför kan inte företagen i Europa själva lösa den här ekonomiska 'uppgiften', utan hjälp från politiskt håll?

Denna fråga har då naturligtvis att göra med det alltmer tilltagande problemet att kunna få förräntning på investerat kapital. Vår globaliserade och därmed mer konkurrensutsatta ekonomi tvingar bokstavligt talat fram politiska stödåtgärder för att 'lyfta' företagen i vår världsdel. I annat fall väntar ekonomisk utslagning och allt det som medföljer, under kapitalismens inneboende 'regelverk'. Politiken har alltså att förhålla sig till vår marknadsekonomiska verklighet - antingen överleva eller dö. Under denna vår marknadsekonomiska verklighet så har därför våra etablerade politiker egentligen inget val - "vi måste stödja våra företag vi i bildar en ekonomisk union!"

Lite drastiskt kan man beskriva EU ungefär på det här viset. Men, åter igen, varför fungerar då inte unionen i den alltmer tuffa ekonomiska verklighet som vi nu alla har att förhålla oss till - alltså med mer statligt stöd än någonsin tidigare? Jo därför att det beror just på kapitalismens strukturella uppbyggnad - i vilket bland annat ingår att konkurrensens tilltagande resulterar i att kapitalkoncentrationen för med sig en utslagning av de mindre företagen och därmed en lokal utarmning inom stora delar av Europa.

I denna utveckling söker unionens stater att stödja sina 'egna' företag gentemot unionens största ekonomiska aktörer, som naturligtvis agerar utifrån systemets inneboende 'regler'. Denna verklighet leder självklart till motsättningar mellan unionens stater och ur dessa motsättningar skapas politisk opposition som kräver utträde ur unionen - som sagt på grund av att mängder av 'nationella' företag missgynnas i den hårdnande konkurrensen.

Alltså, kapitalismen har i stora drag nått fram till sin 'brytpunkt' som innebär att den inte förmår att kunna växa - av egen kraft- mycket mer. Därför tar de enskilda staterna en politisk inriktning som i praktiken innebär ett ökat stöd åt det 'lokala näringslivet'. Denna politiska vändning går alltså på tvärs mot den rådande marknadsekonomins inneboende 'strävan' som ju innebär en fortsatt ökande globalisering - vilken ju, som vi ser, egentligen inte längre klarar av att 'erbjuda' den förräntning som investerare förväntar sig.

Denna utveckling kunde inte gårdagens politiker föreställa sig utan man trodde stenhårt på att kapitalismen kunde reglera sig själv då 'gnissel i maskineriet' uppstod. Man hade också uppfattningen att ekonomisk tillväxt i princip kunde fortsätta i det oändliga.

Ur denna verklighet - där staten i allt högre grad skjuter till kapital för att hålla 'liv' i marknadsekonomin - så tilltar därav konkurrensen mellan stater vilket framkallar handelskonflikter. Alltså en annan typ av konkurrens som i slutändan också handlar om leva eller dö.

Eftersom nu konkurrensen mellan företag självklart består så betyder den tillkommande konkurrensen, mellan stater, att den marknadsekonomiska konkurrensen så att säga 'snedfördelas'. Det vill säga kapitalismens 'normala' sätt att hantera konkurrens har satts ur spel. Denna 'snedfördelade' konkurrens kommer självfallet att gynna så kallade starka stater - de stater vars kapitalkassa är stark - emedan de kan diktera villkoren i handelsavtalen mellan stater.

När nu kapitalismen är allomfattande världen över, alltså global, så finns ingen 'reträttväg' ut för systemet. Vilket betyder att den knivskarpa konkurrensen för med sig att handelskrig utbryter och att därigenom stater väljer att ta egna beslut utifrån föreställningen att det 'egna' kapitalet måste räddas.

Frågan som ställdes, i början, kan också förklaras utifrån en, jag benämner det, självklar logik.

Jag menar: en strukturell uppbyggnad - kapitalismen med en åtföljande politisk union - som förutsätter konkurrens har ett inbyggt systemfel som bland annat slår orättvist. Den självklara logiken blir då att en sådan strukturell uppbyggnad är ohållbar. Alltså kan den omöjligen fungera i det längre perspektivet. Logiskt sett är detta en självklarhet. Vi kan med andra ord räkna ut denna omöjlighet på ett teoretiskt sätt vilket sedan också kommer att bevisas i praktiken.

Ett annat sätt att förklara saken: en strukturell uppbyggnad med inbyggda strukturella orättvisor framkallar hela tiden konflikter inom den strukturella uppbyggnaden - samhället. Dessa konflikter tar sig alla möjliga uttryck. Från de 'vardagliga' kraven på ekonomisk rättvisa till 'öppna' våldsamma konflikter som krig, med allt vad detta innebär. Eller med andra ord - en liknelse av de samhällen som vi alla idag har att förhålla oss till.

Betrakta dagens samhällen, globalt sett, vad förmedlar dagens samhällen? Behöver denna fråga besvaras? Nej var och en kan ju själva se hur våra samhällen fungerar, eller hur? Utifrån denna betraktelse så blir ju frågan om EU:s vara eller inte vara en enkel sak att besvara!

Sedan ska vi komma ihåg att det grundläggande i sammanhanget är att den strukturella helhetsuppbyggnaden av våra samhällen baseras på orättvisa utifrån maktstrukturella orsaker - vår rådande marknadsekonomi; staters existerande; patriarkatet; övernaturliga trosuppfattningar - och att så är fallet betyder att strukturella konstruktioner, exempelvis EU projektet, omöjligen kan överleva i längden därför att en rättvis strukturell konstruktion inte kan genomföras då grundförutsättningen för rättvisa saknas.

Eller med andra ord: en orättvis strukturell konstruktion kräver en orättvis grundförutsättning för att kunna byggas - men den kan omöjligen överleva i det längre perspektivet.

Så ser EU-projektet ut!