ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» mars 2020 (3)
» februari 2020 (1)
» januari 2020 (1)
» december 2019 (2)
» november 2019 (2)
» oktober 2019 (2)
» augusti 2019 (2)
» juli 2019 (2)
» juni 2019 (1)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (3)
» mars 2019 (3)
» februari 2019 (2)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (4)
» november 2018 (7)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: alla inlägg

fredag 20 mars

Coronaviruset

 

 

Coronaviruset har nu satt sina 'klor' i våra samhällen. Det har på mycket kort tid fått våra samhällen att i princip helt stanna upp. Hur kan det ha blivit så?

En förutsättning för denna globala spridning, runt världen, är ju naturligtvis att människor reser kors och tvärs över hela jorden. När ett 'okontrollerat' virus får fäste i ett samhälle där miljoner människor lever nära inpå varann och när dessutom detta samhälle är - som i detta fall - en viktig 'länk' för globala affärer då blir smittspridningen mycket omfattande.

 

Vad vi nu kan avläsa av den här globala virusspridningen det är att vårt rådande ekonomiska system har tillfogats en allvarlig 'störning' i en redan, sedan tidigare, kollapsande utveckling. Systemets kollapsande utveckling fördjupas alltså än mer av denna 'virusattack'. 

I det här läget så agerar naturligtvis politiken så som den är 'satt' att agera. Den tar fram alla offentliga resurser som bara går. Och dessa resurser 'matas' in i marknadsekonomin för att om möjligt kunna lindra de negativa effekter som den rådande marknadsekonomin kommer att drabbas av.

 

Vår rådande marknadsekonomi klarar - som vi sedan tidigare kriser har lärt oss - inte på egen hand att reglera sig själv. Vi måste ta oss tillbaka till 60-talet för att kunna se en kapitalism som klarar av att reglera sig själv. Som vi förstår så är dessa tider helt förbi. Dagens kollapsande marknadsekonomi kräver offentliga åtaganden för att kunna 'leva' vidare - reglera sig - vilket den också får.

 

I det här sammanhanget så får vi inte glömma att vår rådande samhällsstruktur har byggts upp just på det här viset, sedan mycket lång tid tillbaks. Denna uppbyggnad utsätter naturligtvis strukturen för omfattande risker som inte skulle ha uppkommit ifall vi hade levt i en rättvis demokratisk marknadsekonomi.

'Störningar' i vår globala marknadsekonomi blir dessutom, under tidens lopp, mer och mer 'känslig' för alla former av 'störningar', som exempelvist nu när det handlar om virusspridningen. Just exemplet på den nu rådande virusspridningen menar jag bevisar omöjligheten för vårt kapitalistiska system att kunna bygga en global välfärd och framför allt omöjligheten att bygga ekologisk hållbarhet.

 

Och som sagt, vad kan våra politiker då göra? Jo dom sitter bokstavligen fast i det 'ekorrhjul' som de har blivit invalda i att förvalta. Våra politiker har att agera som de nu gör.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 9 mars

"Negativa" utsläpp

A:

Tidigare i år satte Fortum och en rad andra partners igång startupen www.puro.earth världens första marknadsplats för negativa utsläpp. Aktörer som har tagit ut koldioxid ur luften säljer dem genom en auktion till högstbjudande. Teknikerna för koldioxidinfångning är antingen biokol gjort på skogsrester som sedan grävs ner i jorden och stannar där i hundratals år, eller genom att lagra koldioxid i nya byggnader. Jag har gått igenom allt deras material och bedömer det som mycket seriöst och utan direkta risker. Det går inte att handla som privatperson i dessa auktioner men det norska bolaget Chooose har köpt upp negativa utsläppsrätter i auktionen och säljer nu dem via en måndsprenumeration. Det kostar 150 kr i månaden för att ta bort 6 ton per år. Så köper man två prenumerationer blir man som medelsvensk koldioxidnegativ
https://chooose.today/product/carbon-removal  

Just nu är priset lågt, men i takt med att efterfrågan stiger kommer priset också att göra det. Tillgången på biokol och möjligheten att lagra koldioxid i byggnader är inte heller oändlig utan det kommer behövas andra tekniker för negativa utsläpp också, tex Direct air capture. Man kan som jag skrev om tidigare stödja denna teknik på www.climeworks.shop , det är dock oerhört mycket dyrare än biokol/lagring i byggnader så vill man bli koldioxidnegativ idag och stödja utvecklingen av nya tekniker för negativa utsläpp så får man både köpa av Climeworks och Puro/Choose.

 

 

B:

Jag tycker det är viktigt att stödja och utveckla dessa tekniker för att binda koldioxid, så bra intiativ! Särskilt biokol skulle kunna vara en superlösning för att göra jordbruket mer hållbart och produktivt. 

 
Som jag sagt förut tror jag det finns risker med hela konceptet med klimatkompensering. Risken är att när man som individ, företag eller stat säger att man är "koldioxidneutral" eller "koldioxidpositiv" slutar man anstränga sig att minska utsläppen. Det absolut viktigaste idag är att minska utsläppen från de rika individerna, de stora företagen och de rika länderna. Det är omöjligt att klara klimatutmaningen utan att börja där. 
 
Jag tycker man ska dela upp sitt koldioxid-fotavtryck i en kategori - den behöver minska - och vi behöver en samhällelig omställning för att kunna göra det ordentligt. Vad man gör för sina pengar och sin tid för att minska koldioxiden i atmosfären utöver sitt eget fotavtryck är en annan kategori. De borde inte sammanblandas.
Det är jättebra om man har råd att finansiera CO2-bindning, men alla har inte råd med det. Bara för att man har råd betyder inte det att rika människor/företag som betalar för "utsläppskompensering" kan sägas vara utsläppssnålare än en fattig jordbrukare i Tanzania. De är fortfarande ansvariga för sina utsläpp. Med stora ekonomiska resurser följer större ansvar. Om stora företag har råd att finansiera CO2-bindning borde det ju vara obligatoriskt - en samhällsuppgift - inte goodwill. 
 
 
A:
Med tekniker där koldioxidinbindning sker omedelbart, är helt additionell, dvs helt säkert inte skulle skett utan att man köpte den, och möjligheten att göra det kan inte ta slut, så tycker jag att man kan kalla sig koldioxidneutral, eller klimatpositiv. Egentligen är det bara Direct air capture med lagring i sten som kvalificerar sig för det idag och det är superdyrt. 
 
Jag tror mycket på biokol, särskilt eftersom det har så positiva sekundäreffekter utöver att lagra CO2. Här behövs pengar för att det ska kunna skala upp, det är en nischpraktik idag, men additionaliteten kanske inte är helt 100%. Tillgången är långt ifrån oändlig.  
 
När det gäller att lagra CO2 i träbyggnader så tycker jag det vore bra med incitament som erkänner träbyggnanders möjlighet att lagra CO2, men här är nog additionaliteten ganska långt från 100% så tveksamt att kalla sig koldioxidneutral för att man köpt sådana utsläppsrätter. Samma sak gäller trädplantering och "klassisk koldioxidkompensation". 
 
Tar man faktiskt bort den CO2 ur luften man släpper ut så är man neutral. Det går inte att se det på något annat sätt. CO2 är ju inget lokalt miljöproblem, typ som att det skulle vara ok att släppa ut olja i Östersjön om man renar vatten i medelhavet, i det fallet skulle logiken brista. Däremot kan man ju argumentera för att rika personer borde köpa så mycket negativa utsläpp de har råd med och samtidigt minska sina egna utsläpp. Men jag tror också att man måste ta hänsyn till mänsklig psykologi,. 
 
 
C:
Hej!  Det här måste ju vara en oerhört viktig principiell fråga. Med ditt sätt att se det A måste det ju innebära att man kan flyga jorden runt på semester och ändå vara klimatpositiv bara man är tillräckligt rik för att köpa bindning av koldioxid i en större mängd än man släpper ut.
 
Eller har jag helt missuppfattat det hela?
 
 
A:
Ja, jag har svårt att förstå hur man annars ska se det. Man omintetgör ju helt den skada man skulle skapat med sina utsläpp. I alla fall om det gäller en teknik med 100% additionalitet och med omedelbar verkan. För mig är det inget moraliskt omdöme utan bara en ekvation.
 
Sen kan man tycka att de med mycket pengar borde betala rejält för negativa utsläpp, i mycket större utsträckning än de själva släpper ut. 
 
 
D:
Jag tror resonemanget är helt fel.

Ska man se till siffrorna (P-avtalets otillräcklighet och att avtalet inte backas upp av åtaganden och att åtagandena inte ännu omsatts i praktiken och att allt handlar om sannolikhet), så ser det mörkt ut.

Klimatlösningen har bråttom. Och väldigt mycket bör göras. En sak som kan göras, är att plantera mycket skog på lämpliga ställen. Det har inget med "kompensation" att göra. Det bör vara (världs-)-samhällets sak att göra bland annat detta. Och mycket annat. Bland detta andra är att minska flygandet. Det kan man göra med flygskatt och flygskam. Kanske också vissa förbud och annat. Punkt!

De flesta av oss i de "rika länderna" producerar och har hittills producerat mer CO2 än vi borde. Det finns inget som säger, att vi har rätt att göra detta. Jag som 73åring har inte rätt att förstöra framtiden för dagens och morgondagens unga. Ingen har rätt att "betala sej fri". Särskilt inte de rika ländernas medborgare och alldeles särskilt inte de rikaste, som har råd att flyga jorden runt hur mycket som helst.

Dessutom vill jag se den räkneoperation, genom vilken den superrike eller måttligt rike (normalsvensk?) överhuvudtaget kan göra sej klimatneutral. Kan någon presentera den ekvationen?

Sen är det en annan sak, att det är svårt att hitta metoder för att åstadkomma det som borde gjorts för länge sedan. Den viktigaste metoden är, tror jag, att sprida kunskap och bilda opinion bland vanliga människor. Inte förrän de säger "How dare you!" tillsammans med Greta, så kommer tillräckliga åtgärder att genomföras.

"Kompensation" är ibland bättre än inget, men det gör ingen "klimatneutral".


E:
Angående "konceptet med klimatkompensering":
Tekniker för att binda koldioxid är naturligtvis något som vi alla stöder. Hur ska då detta finansieras? Det är på den här punkten som frågan blir känslig.

"Aktörer som har tagit ut koldioxid ur luften säljer dem genom en auktion till högstbjudande." (A)

Låter som en utmärkt framtida affärsmodell på Börsen! Kanske det också blir det? Men jag menar att A:s resonemang är helt fel. Alltså delar jag C:s, D:s och B:s skepsis.
En finansiering av tekniska projekt för att kunna lagra koldioxid, påstår jag, är ett på förhand misslyckat projekt när det vänder sig till privatpersoner. 

"Just nu är priset lågt, men i takt med att efterfrågan stiger kommer priset också att göra det." (A)

Är det inte så Börsen fungerar? Som jag ser det - alltså helt oseriöst! Ett spel om pengar, eller? 

Vad det handlar om när det gäller vår tids kanske största fråga - klimatfrågan - så måste finansieringen av "konceptet" vara en samhällsfråga. Och när vi inser hur mycket kapital som cirkulerar runt i vårt/våra samhällen då kommer vi också kunna inse att stora delar av detta kapital kan användas i "konceptet med klimatkompensering". 
Nu är det ju så att samhället inte är strukturellt uppbyggt för att kunna genomföra en sådan finansiering - som vi kanske inser. Ska vi då vända oss till den rådande marknaden för att finna lösningen? Mitt svar är nej! Mina argument för detta svar har jag tidigare redogjort för.


A:
Självklart måste staten gå in och finansiera negativa utsläpp. Men det hindrar inte att privatpersoner och företag också gör det.
 
D, det låter som du hänvisar till tradionell kompensation. Vissa negativa utsläpptekniker som direct air capture med lagring i sten tar permanent bort CO2 ur luften direkt. Det finns heller ingen begränsad kapacitet egentligen utan det kan göras i hur stor skala som helst, det är dock väldigt dyrt. Betalar man för det har man inte gjort någon skada med sina utsläpp. Vad är egentligen skillnaden mellan att först släppa ut och sedan genast ta bort utsläppen och att inte släppa ut alls?
 
 
E:
Problemet med den rådande strukturella uppbyggnad som vi nu befinner oss i är att den offentliga delen av samhället - vi kan benämna det "staten" - endast förfogar över en mindre del av den totala ekonomiska "kakan". Den största delen av "kakan" ansvaras och ägs av privatpersoner. I denna strukturella ordning - kapitalismen - så handlar det primärt om att ekonomiskt överleva och därför krävs en ständig ekonomisk tillväxt. 
Hur ser då "statens" roll ut i denna ordning? Den får - som vi kanske inser - mycket begränsade resurser att kunna finansiera "klimatkonceptet". 

En slutsats som vi bör kunna förstå av denna ordning är: Den nuvarande strukturella ordningen fungerar mycket otillfredsställande. Så otillfredsställande att "staten" - enligt mig - inte förmår lösa vare sig "klimatkonceptet" eller hela "klimatproblematiken". Den har, kort sagt, inte "mandatet" över klimatfrågan!
Inte heller vår rådande marknadsekonomi kan lösa klimatfrågan. Den kräver ju, som sagt, ständig ekonomisk tillväxt! Och detta är - som vi har kommit fram till - helt oförenligt med en lösning av klimatfrågan.

Min fråga blir: Kan vi förstå att vår rådande strukturella uppbyggnad måste förändras i grunden?


D:
Ingen säger väl, A, att man ska låta bli att "kompensera", om man kan. Vi säger att
1) kompensationen har sina brister, i vissa fall väldigt stora. (Visat bl a i en Dn-serie.)
2) den kan döva samvetet, så att man inte gör allt annat man (individen och samhället) borde göra. (Man hoppas på obevisad "grön tillväxt".)
3) allt man kan göra genom att "kompensera", borde göras ändå.

Utsläpp idag - 100 % kompensation idag = Nollutsläpp. Hur mycket av kompensationen lever upp till det?
Utsläpp igår - X % kompensation idag = Nollutsläpp. Hur många tar idag ansvar för sin historia?
Hur stor del av kompensationen motsvarar "lagring i sten" ? Hur många betalar det höga priset?

Jag förstår inte vad du försvarar A. Det låter mest som orealistiska principer.
Känner du, A, till något bra, fullvärdig utredning om kompensation?


A:
Jag pratar inte alls om klimatkompensering generellt D, jag pekade ut att det kanske rådde missförstånd om det i mitt sista svar till dig. Det jag diskuterar är negativa utsläpp och om det i teorin går att kalla sig koldioxidneutral om man använder en teknik som är 100% additionell, utan begränsningar och tar bort koldioxiden nu. Direct air capture med lagring i sten säljs av Climeworks idag men det kostar ca 10 000 kr per ton. 
Här är en mycket bra heltäckande rapport om negativa utsläpp, eller greenhouse gas removal som det också kallas: https://royalsociety.org/topics-policy/projects/greenhouse-gas-removal/ 


D:
Jag ber om ursäkt! Jag förstod inte rätt. Men det där ser ju bra ut.

Om man då ska konkretisera detta, så blir det för Sverige 10 000 kr/ton * 43 000 000 ton = 43 000 000 000 kr. (Ton från 2014

https://www.globalis.se/Statistik/CO2-utslaepp). Ska man lägga på för importerad konsumtion m m, så blir det dubbelt ungefär: 86 Gkr. Siffrorna är per år. Att  jämföra med bnp för 2018 på ca 4800 Gkr. Kostnad ca 2 % av bnp, dvs inte mycket "tillväxt" kvar. För den globala rättvisans skull måste man sen lägga på det historiska. Tillväxten lär då bli på minus. (Har jag räknat rätt?) Sen är det förstås så, att många åtgärder av annat slag är mycket billigare. Det behövs en helhetlig kalkyl på en allomfattande behövlig klimatplan (att jämföra med regeringens just lanserade plan). Vem gör den?

http://www.climeworks.com/co2-removal/  finns en intressant jämförelse av kostnad och effektivitet av olika insatser.

Jag är övertygad om, att ifall politiker, ekonomer och företagsägare är beredda att ta dessa kostnader, så blir vi alla glada. Nästan alla. Dilemmat är nog, att kostnaderna skulle riskera att skapa mycket "problem" med den ekonomiska utvecklingen. Vem drabbas av det?

Men visst, A, detta är ett redskap, som kan behöva användas. Dock förstår jag inte, varför vi ska anse det rimligt att "flyga jorden runt" för den som har råd med denna kompensation. Är det inte rimligare att hårdbeskatta den personens inkomst och förmögenhet, för att finansiera denna och liknande åtgärder? Då får man samma CO2-reducering och inget utsläpp.


F:
Kostnadsfrågan för CO2-lagring (slutförvar av CO2) är problemet idag, även om kostnaderna på sikt sannolikt kommer sjunka.
 
Ett sätt att lösa problemet är att instifta en särskild lagringsskatt, dvs öronmärkta pengar som går direkt till CO2-lagring.
 
Skatten skulle kunna skalas upp efterhand för att omfatta fler och fler länder.
 
De nordiska länderna skulle snabbt kunna komma överens om att införa denna särskilda skatt tillsammans (skatt för temperaturkontroll).
 
Det är låga politiska trösklar mellan länderna, och frågan skulle troligen inte möta något större motstånd i parlamenten.
 
Fördelen jämfört med EU-nivå är att länder som Polen skulle sätta sig på tvären på EU-nivå, och processen skulle riskera att drabbas av den vanliga ”klimatsjukan” - dvs att det inte händer så mycket konkret.
 
EU, Schweiz och Storbritannien kan på sikt följa efter, men vi behöver göra något -nu- och det är alltför farligt att låta de politiska processerna mala i ytterligare ett decennium.
 
Det gäller att snabbt visa på ett exempel, som andra länder och regioner kan följa.
 
Länder/regioner som Tyskland, Österrike, Storbritannien, Kalifornien och Kina kanske kommer med efterhand, och isåfall kanske en klimatkatastrof kan undvikas.
 
Detta är en av de mest meningsfulla frågor som de nordiska regeringarna kan syssla med för tillfället.
 
 
G:
En detalj som är viktig att ha med sig när det gäller koldioxidlagring/negativa utsläpp är att de inte bör användas som kompensation för utsläpp vi gör idag eller i framtiden. Om vi ska kunna klara Paris-avtalets mål (eller komma i närheten av det) behövs både en snabb minskning av utsläppen av växthusgaser och lagring/negativa utsläpp för att få bort en del av de växthusgaser som redan finns i atmosfären. Oavsett teknik och ekonomi kan alltså ingen göra sig klimatneutral genom att betala för lagring/negativa utsläpp, för detta behövs till annat än kompensation.
 
 
A:
G, jag håller med när det gäller tekniker med begränsad potential. Men vissa tekniker kan skalas upp enormt så länge någon vill betala för det. Då gör en enskild persons kompensation att det skapas mer negativa utsläpp utan att det tränger ut kapacitet. Sen är det såklart bäst att både minska utsläppen och kompensera för de man har kvar. 
Till F: Jag håller med!
 
 
H:
Hur ska man se på biokol egentligen?
I och med att biobränsle är en begränsad resurs, och
förbränning är ett bra sätt att skapa värme, vilket vi behöver en del av i vårt land,
så kan man ju se det som att varje träpinne som genom pyrolys omvandlas till biokol, alternativ hade kunnat användas till kraftvärme.
Hur blir ekvationen då?
 
 
G:
Är det möjligt att ta vara på värmen vid pyrolys? Att använda sig av pyrolys i kraftvärmeverk?
 
 
A:
Precis, när man gör biokol får man fjärrvärme också. Dock inte lika mycket som om man bränt upp all biomassan. 
Sen vill stålindustrin mfl också ha biokol för att ersätta kol i sin produktion. Men de skulle i teorin kunna använda andra resurser än skogs och skörderester, tex avloppsslam som inte passar för att göra biokol för åkrar med.
 
 
 
 




 
 

 

 
 

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 3 mars

"Förvirrad" diskussion

A:

I Göteborg finns ett styrdokument som heter "Klimatstrategiskt program för Göteborg". I detta styrdokument finns klimatmål både enligt produktionsmetoden och konsumtionsmetoden. 


Dessutom finns nu ett dokument som heter "Fossilfritt Göteborg - vad krävs?" och som innehåller 82 punkter för att anpassa Göteborg till 1,5 gradersmålet.
 
Problemet är att kommunens budget är överordnat allt detta.
 
Om budget inte anslår medel för att genomföra klimatåtgärder, så riskerar åtgärder i dessa dokument att ej bli genomförda. 
 
Vad göra?
 
Ett sätt skulle kanske kunna vara att se till att kommunerna måste följa klimatlagen och/eller Parisavtalet.
 
Kanske skulle man kunna införa någon form av viteshot eller hot om andra konsekvenser, om detta inte genomförs. Minskade statsbidrag?
 
Land ska med lag byggas? Eller hur skapas tryck på kommunpolitiker och kommunala tjänstemän?
 
 
B:
Det enda trycket man kan lägga på politiker (som följer sina lagar) är det politiska trycket. Där har folket och eliten olika stora möjligheter. Elitens tryck har länge varit större än folkets och därför är vi nu i denna katastrofala situation. 


C:
I dokumentet "Fossilfritt Göteborg - vad krävs?" så upprepas begreppet "rådighet" hela tiden - med rätta. Göteborgs Stad har en begränsad möjlighet att "råda" över den negativa klimatpåverkan som sker. Vilket naturligtvis är en riktig insikt. 
 
Men varför har då Göteborgs Stad denna begränsade möjlighet? Denna samhällsstrukturella fråga har vi diskuterat ett antal gånger och slutsatsen blir åter igen: att vi lever i ett strukturellt system - kapitalismen - där politiken är underställd de rådande marknadsekonomiska besluten. 
Alltså uppstår en begränsad möjlighet att "råda". Vilket resulterar i att varken "klimatlagen och/eller Parisavtalet" kommer att kunna genomföras.
"Viteshot" eller "minskade statsbidrag" då? Kommer heller inte att fungera - på grund av denna strukturella utformning.
 
Hur "skapas tryck på kommunpolitiker och kommunala tjänstemän"? Genom 'folkliga rörelser' kan nödvändiga strukturella förändringar genomföras.
 
 
D:

Såvitt jag vet har följande gällt i Sverige i åtminstone 200 år:

"vi lever i ett strukturellt system – kapitalismen."

 

Hur kommer det sig då att sossarna lyckades bygga upp ett välfärdssamhälle, trots detta? Hur kunde Franklin Roosevelt, USA:s president 1933-45, lyckas höja skatterna i USA på nästan samma sätt som svenska sossar? Alltså stämmer det inte att kapitalismen som system inte tillåter styrning. Den andra delen av meningen stämde alltså inte under 1930-1960: ”- där politiken är underställd de rådande marknadsekonomiska besluten.” 

 

Sedan några decennier råder dock i västvärlden en ny ordning sedan nyliberalismen, som en politiskt ideologi, har stärkt företagens makt. Idag stämmer det att regeringars makt är underordnad finansmarknaden, åtminstone agerar regeringar som om det var så, rädda för att straffas av marknaderna t.ex. om de inför kapitalskatter. Logiken att vi behöver avveckla kapitalismen för att skapa en politisk förändring stämmer alltså inte, det räcker med en enkel empirisk historisk analys. Vi behöver ”bara” tämja kapitalismen så att den åter tjänar medborgarna. Detta lyckades vi med 1930-1960 tack vare en stark demokrati. Varför skulle vi inte lyckas med det idag?

 

Jag är alltså helt enig med alla som menar att det behövs en stark folklig opinion för att ändra på rådande maktbalans. Men till skillnad från C tror jag inte att särskilt många lockas av ett socialistiskt system där allt produktivt kapital är statligt/offentligt-ägt och där entreprenörer inte kan satsa egna pengar på egna projekt i hopp om att pengarna ska växa och de ska bli rika. Detta är en av många mänskliga drivkrafter och jag menar att den kan tämjas och bidra till något gott (vilket redan sker idag, de flesta privata företag i Sverige är väl samhällsnyttiga eller?). En annan mänsklig drivkraft är den korruption som växer i varje samhälle där politisk och ekonomisk makt samlas på samma ställe, vilket socialism innebär. Låt människor ha frihet att producera och äga  men använd regleringar och skatter för att säkerställa goda utfall. Det är väl bättre än drömmar om ett system som aldrig har fungerat?



B:

D! Det var ett intressant försvarstal för kapitalismen. Kanske jag missförstår dig? Tolkningen av vad du säger är naturligtvis helt avhängigt hur vi som läser det tolkar begreppet "kapitalism". Du har en och de flesta av oss i denna grupp har varianter som kanske, kanske inte ligger nära. (Du sätter också "kapitalism" i relation till socialism som du något lösligt definierar på ett sätt som, likaledes, de flesta av oss i denna grupp har varianter som kanske, kanske inte ligger nära.) 

 
Två saker. 
  1. När vi använder begreppet kapitalism måste vi definiera det eftersom man annars inte vet vad som menas. När vi ställer upp socialism som det enda alternativet till kapitalismen måste begreppet socialism också definieras och man bör motivera varför detta begrepp är det enda alternativet till kapitalism. Den definition på kapitalism som jag brukar använda (för att den passar den förståelse av "vad som egentligen händer i vår värld" som jag verkar för), är historikern Wallersteins definition: "ett historiskt system som definieras av att det prioriterar den ändlösa ackumulationen av kapital". Även om denna ackumulation, som Piketty har visat, kunnat bromsas under några decennier runt världskrigen då krigen krävde enorma uppoffringar av folken (eftersom det inte räckte med enbart kapitalägarnas insatser), så har är den exponentiell och dessutom ständigt mer koncentrerad i händerna på eliten i den finansiella toppen. 
  2. Med denna definition är din definition på socialism inte det enda alternativet till kapitalism. 
Eftersom vi nu har gått in antropocen så innebär kapitalismen så som jag definierar den att ekosystemet på Jorden har fått ett nytt överordnat mål - kapitalackumulation i händerna på en minskande skara individer av arten människa, som lever i ett socialt sammanhang där de har svårt att göra annat än att ackumulera kapital. 
 
Jag tror att detta överordnade (kapitalistiska) mål för Jordens ekosystem är orsak till den historiskt sett plötsliga katastrofala utveckling som vi upplever. 
 
 
D:
Nej B,
Det finns inte två system. Det finns en massa varianter av både socialism och kapitalism. Jag föredrar att prata om marknadsekonomi men C och andra tjatar hela tiden om att det är kapitalismen som är roten till allt ont. Jag vill varken ha en grön kapitalism eller grön tillväxt, det är inte mina mål. Men jag tror vi gör klokt om vi inte avskaffar människors frihet att som  entreprenör satsa egna pengar och tjäna en massa pengar om deras affärsidéer går bra. Det är kapitalism. 
Sen kan du välja att definiera ett system genom att definiera kapitalisternas dröm. Din definition om ändlös kapitalackumilation är ju kapitalistens dröm. Men varför skulle denna längtan hos ett fåtal inte kunna regleras? Obegripligt.  
 
 
E:
Vill man, så kan man definiera: kapitalism = full frihet för kapitalet; socialism = förstatliga hela skiten. Så pratar vi inte mer om det.
Vill man i stället hitta lösningar på klimat och jämlikhet, så är det kanske bättre att börja i en annan ända.

Fossil  utgör 85 % av vår energi. Fossilt är grunden för välstånd. Människorna är kluvna, eftersom de vill ha välståndet men är rädda för klimatkatastrofen. Fossilkapitalet är politiskt jättestarkt. Resten av storkapitalet domineras också av det fossila. Kapitalisterna vill alla bestämma själva över sitt kapital. I varje land dominerar i praktiken tanken på "our country first", vilket leder till, att somliga länders innevånare "lever gott" på andras eländiga arbete. Politikerna talar inte klarspråk om klimat och "flera klot". De vågar inte heller gå tillräckligt snabbt fram. Osv. Allt det här leder till, att den globala omställningen till ett hållbart samhälle går väldigt långsamt. (CO2-utsläppen ökar trots Parisavalet. Inget Parisavtal finns mot artdöd, sötvattenbrist, flyktingströmmar. Fortfarande mångmiljonsvält. De flesta (?) länder, t ex Kina, har inte ens en demokratisk process om klimat och 1 klot. ...) Klimatkatastrof, klimatkrig, klimatförödelse? Eller finns det en smidig lösning, där hela jordens befolkning får en lägenhet om 90 m2 och en stuga på landet plus bil (vilket jag har) och flygresor till semester och upptäcksfärder?

Jag för min del har svårt att tro, att lösningen inte måste innebära väldiga inskränkningar i kapitalismens vildhet. De rika måste bli mycket "fattigare". De fattiga länderna måste komma ikapp oss och vi måste sänka vår "standard" rejält. De åtgärder som behövs för detta kallar jag gärna socialism. Det kräver kunskaper och diskussioner bland breda befolkningsmassor och mycket utvecklad demokrati. Även det kallar jag gärna socialism. För detta behöver man inte bara, som Greta säger, lyssna på vetenskapen. Eftersom vi står inför något väldigt stort, svårt och nytt, måste vi uppfinna nytt kring ekonomi och politik. Hur mycket "kapitalism" som kan finnas kvar i detta, återstår att se. Troligen en hel del.


F:

" ’Kapitalism’ kan definieras som ett system med privatägda företag som är tvungna att konkurrera för sin ekonomiska existens och där deras (och alltså deras ägares) tillgångar utnyttjas, med hjälp av inhyrd arbetskraft, som ’­kapital’ –  alltså så att tillgångarna genom värdehöjande produktion och vinstgivande handel blir allt större. Och man kan också tala om ’kapitalism’ när ett samhälle domineras av sådana förhållanden. Det är inte en exakt definition, men den gör det möjligt att tala om ’systemförändring’ (förändring inom systemet) när denna dominans har ökat (t.ex. på grund av nyliberalism) eller minskat (t.ex. genom en reformpolitik som ökar statens roll), samt om system­övergång – [under en period] tills de kapitalistiska förhållandena inte längre dominerar.

En ’ekonomisk demokrati’ domineras av företag utan andra ’ägare’ än den demokratiskt styrda förening vars medlemmar ansvarar för företagets skötsel och inte utnyttjas för att öka dess tillgångar, utan samarbetar för att uppnå helt andra, mera samhällsviktiga, syften – varav ett kan vara att bidra till existensen av en varumarknad för samhällsmedlemmarnas behov. ...

För att kunna tala om ’demokratisk socialism’, eller ’demokratisk ekosocialism’, måste också det politiska systemet ha blivit mera demokratiskt och i bättre harmoni med ’ekonomisk demokrati’ än vad som nu är fallet."

 

 

C:

Du D, jag känner mig tvungen att bemöta dina ständiga påståenden om att jag skulle förorda ett socialistiskt system - enligt ditt sätt att se det. Visa mig i vilket/vilka inlägg jag nämner detta! 



F:

Det finns verkligen en stor förvirring när det gäller begreppen socialism, kapitalism och marknadsekonomi.

    D skrev igår: "Det finns en massa varianter av både socialism och kapitalism. Jag föredrar att prata om marknadsekonomi" (mina kursiveringar).

Såvitt jag förstår handlar socialism i första hand om socialt ansvarstagande, vilket naturligtvis kan ske på en mängd olika sätt, tyvärr ofta utan att detta är den verkliga avsikten – och på ett sådant sätt att begreppet 'socialism' ("enligt [D:s'] sätt att se det"?) har kommit att förknippas med diktatur.

     De gånger ordet socialism har använts (oftast av mig) har det varit i betydelsen demokratisk socialism eller ekosocialism. Dessa ord står för en marknadsekonomi med demokratiskt styrda socialt väsentliga företag (t.ex. kooperativ), vilka kan fungera utan vinstkrav tack vare något slag av demokratiskt stödsystem på samhällelig nivå, som även har uppgiften att utjämna alltför stora socioekonomiska klyftor – något som kan uppstå i varje marknadsekonomi (även i en 'socialistisk' sådan, där det primära syftet inte är konkurrens).

    Det är alltså möjligt att tala om en 'socialistisk marknadsekonomi' om den huvudsakligen består av icke vinstkrävande, demokratiskt styrda företag samt ett demokratiskt styrt, samhällsomfattande, ekonomiskt fördelningssystem som bland annat har till uppgift att utjämna (alltför) stora ekonomiska skillnader.


 
 
 


 
 
 
 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

«första «tidigare Visar 372–374 av 374 inlägg   
 
stäng