Javisst är det så och här tänker jag på "metoo´s" genomslag i vårt samhälle som kanske är den första verkliga utmaningen mot patriarkatet. En sådan resilient rörelse utgör självfallet ett 'hot' mot själva den strukturella uppbyggnaden av vårt/våra samhällen och därmed blir den också ett 'hot' mot vårt rådande ekonomiska system. Jag vill nog påstå att "metoo´s" genomslag till och med har 'skakat' om etablissemangets synsätt på patriarkatet och därmed fått stora delar av den samhälleliga eliten att inse existensen av en patriarkal struktur. Men att därifrån komma fram till slutsatsen att vår kapitalistiska marknadsekonomi är 'sprungen' ur en maktstrukturell ordning där patriarkatet intar en ledande position låter sig inte göras än så länge. Skulle vår samhälleliga elit komma fram till den här slutsatsen så borde ju detta innebära 'dödsstöten' för vår rådande marknadsekonomi. Alltså låter sig inte en sådan slutsats, komma till tals. Däremot så vill jag påstå att resilienta rörelser, som "metoo", kommer att växa i takt med att vår rådande strukturella ordning alltmer 'förverkligar' sina 'inneboende' prioriteringar. Eller med andra ord - i takt med vårt ekonomiska systems tilltagande sönderfall så kommer också motsättningarna i våra samhällen att öka och här har en 'resilient kultur' en avgörande roll i en jämlik och jämställd rörelse som både utmanar kapitalismen och dess patriarkat.

 

Jag vill nog hävda att kapitalismen vore en omöjlighet utan en patriarkal samhällsstruktur, i vilket ju ingår en liknande kulturell struktur!

 

/Jan

 

 

Jag borde nog mildra betydelsen av det jag själv skrivit. Att ”en kultur som stärker människors självkänsla och stimulerar deras kreativitet [kan] ha en stor betydelse för att skapa en verkligt resilient rörelse” betyder inte att en sådan rörelse, eller ens några andra kulturyttringar tillsammans, skulle kunna vara tillräckliga för att få ett slut på kapitalismen. De är säkert nödvändiga för att få ett slut på den – men de ekonomiska regelverken måste också förändras.
 Men för att få kapitalismen att börja tror jag inte att kulturer eller kulturyttringar, som till exempel patriarkatet, är vare sig nödvändiga eller tillräckliga – även om de kan vara nödvändiga för att få kapitalismen att fortsätta under en längre tid.
 Det kan verka paradoxalt: hur skulle ett perfekt jämlikt samhälle kunna urarta till ett så djävulskt ojämlikt samhälle som kapitalismen utan någon påvisbar, vare sig kulturell eller materiell orsak? Sådana faktorer kan visser­ligen bidra, men jag tror att det är viktigt kunna att se att även ett samhälle i perfekt jämlikhet kan befinna sig i ett instabilt jämviktsläge som – utan tillräcklig kännedom om samhällets ekonomiska regelverk – kan vara omöjligt att upptäcka.
  För att ett instabilt, eller labilt, jämviktsläge ska rubbas kan det bara behövas en obetydlig, helt tillfällig, förskjutning för att en eskalerande, t.ex. exponentiell, process ska sätta igång. I ett ekonomiskt jämlikt samhälle, med jämlika och jämställda relationer och med ett nystartat penningsystem med jämlikt fördelade pengar till en befolkning där alla arbetar lika länge för en lika hög ersättning och där varornas pris bestäms efter den sammanlagda, icke nedslitande, arbetstid som har behövts för att tillverka varje marknadsförd vara, kan det hända att det säljs lite mer av en viss vara på några ställen än på andra (längre bort) utan att det till en början finns någon kunskap om det. Det kan fortgå någon tid, också med andra varor, och efter en tid kan människor börja vänja sig vid att det finns lite olikheter mellan olika landsändar utan att bry sig särskilt mycket om det. Men så småningom kan den på så sätt uppkomna ojämlikheten komma att uppfattas som ”naturlig”(en kulturell ’överbyggnad’ på den ekonomiska ’basen’), där de som har blivit rikare betraktas som mer begåvade och mer lämpade för höga maktpositioner, som de också genom sin rikedom har lättare att ’köpa’ sig till. Nu kan det bli verkligt svårt att ändra på det kapitalistiska system som på så sätt är på väg att uppstå. Men inte för sent! Det behövs helt enkelt (kanske inte så enkelt) att man kommer överens om ett ekonomiskt fördelningssystem och att den ojämlika (och därmed vinstgivande) handeln upphör.
 Vad som från början hade behövts var i det här fallet ett ekonomiskt fördelningssystem och en medvetenhet om hur en från början ganska oförarglig framgång i affärer med tiden kan växa exponentiellt till att så småningom bli ett verkligt allvarligt problem, där eventuella patriarkala relationer naturligtvis kan utnyttjas. Men de behöver inte ha varit den första orsaken.
 Detta visar alltså på betydelsen av att från början utgå från en samhällsmodell med ’inbyggd resiliens’ – som t.ex. ’ekodemokrati’.

 

/Bo 

 

 

Mycket intressant det här med våra spekulationer kring hur kapitalismen 'startades'.

 

”under en mycket lång tidsrymd före kapitalismens tillkomst så existerade ju en tydlig samhälleligt strukturell orättvisa och ojämlikhet. Alltså ’startades’ kapitalismen utifrån en, sedan lång tid tillbaka, strukturell ojämlikhet.

 

Ja, man skulle kunna kalla detta en ’kulturell underbyggnad’ som underlättade, eller till och med bidrog till, kapitalismens tillkomst.

 Men det räcker förstås inte. Ett nödvändigt villkor är att det finns ett praktiskt bytesmedel som möjlig­gör en så gott som obegränsad ackumulation av ’ägda’ bytesobjekt – med dina ord: ”ett ’förfinat’ ekonomiskt system som principiellt sett följer en liknande strukturell utformning som föregående ekonomiska system.” Man skulle kunna se detta som en ’ekonomisk bas’ (utan att här bry sig alltför mycket om innebörden av marxismens begrepp), som efter ett tag ger upphov till en ’kulturell överbyggnad’, som ofrånkomligen blir en ’överlagring’ på den redan existerande ’kulturella underbyggnaden’. Sedan får vi inte heller glömma att den ekonomiska basen har en ’ekologisk grund’ som inte får förstöras eller förbrukas för att kapitalismen ska ’fungera’.

 Allt detta för att ge en bild av hur komplicerade, interagerande sammanhang vi har att göra med – med rot (eller rötter), som du säger, ” före människans utvandring från Afrika”, och jag tror att det är viktigt att ha en sådan bild i huvudet.

 Ändå försökte jag förenkla i mitt förra mejl och, som ett tankeexperiment utgå från ett perfekt jämlikt samhälle, för att, så att säga, ’frilägga’ den ekonomiska basen från både social ojämlikhet och bristande ekologiska resurser (som jag inte ens nämnde) för att se om (eller snarare visa att) kapitalismen kan vara katastrofal även om allt annat (den kulturella ’underbyggnaden’, den ’sociala basen’ och den ’ekologiska grunden’) är perfekt. Den hade till och med kunnat införas med helt oskyldiga intentioner i ett fullständigt jämlikt samhälle för att ändå en helt obetydlig obalans skulle kunna utveckla sig exponentiellt (alltså enligt en matematisk princip) på ett katastrofalt sätt.

 Det är därför det behövs ett helt system av balanserande faktorer i ett resilient ekonomiskt system. I ’Ekodemokrati’ är faktorerna C, O, I, D, P, enligt diagrammet på s. 2 i appendix, just sådana balanserande faktorer (om de fungerar som de ska). Alla dessa saknas nästan helt i kapitalismen.

/Bo

"Den hade till och med kunnat införas med helt oskyldiga intentioner i ett fullständigt jämlikt samhälle för att ändå en helt obetydlig obalans skulle kunna utveckla sig exponentiellt (alltså enligt en matematisk princip) på ett katastrofalt sätt."

 

 

Nej "att lösa detta problem" har det aldrig, som jag ser det, funnits någon anledning till. Och varför inte då? Jo därför att när "ekonomisk makt" har etablerats i samhället så finns det inga ambitioner från samhällets elit att 'släppa' denna makt, så därmed går inte problemet att lösa. Om problemet ska kunna lösas så måste det ske genom någon form av 'påtryckningar' underifrån. Alltså på ett liknande sätt som vi idag ser på lösningar när det gäller samhälleliga förändringar.

 

När det gäller "ekonomisk makt" och när denna makt etablerades historiskt sett så kan vi nog komma fram till slutsatsen att denna makt, i alla fall, har ett antal tusentals år på nacken. 

Jag brukar ställa frågor som: Kunde mänskligheten ha undvikit den destruktiva utveckling som nu har lett fram till våra rådande samhällen? Vad var den grundläggande orsaken till att utvecklingen gick 'snett'? Dessa frågor, menar jag, är helt nödvändiga att förstå om vi ska komma till rätta med dagens problem och ödesfrågor. 

Till att börja med så är ju inte vi alla överens om att påståendet om destruktiv utveckling skulle vara en riktig historisk skildring och heller inte  påståendet att utvecklingen gick 'snett'. Alltså kanske man kan dra slutsatsen att den motstridiga historiska förståelsen bidrar till att vi inte kommer till rätta med dagens problem och ödesfrågor? 

 

Min åsikt kring dessa mina frågor är att mänskligheten kunde ha undvikit den destruktiva utvecklingen om den grundläggande orsaken inte hade fått möjligheten att etableras. Vilken är då den grundläggande orsaken? På något sätt etableras en maktstrukturell ordning i våra samhällen - hur detta exakt gick till får vi kanske aldrig reda på - och denna ordning växte sig så stark att den till och med, kan man säga, blev normgivande för våra samhällen, långt tillbaka i tiden.

 

För vi tror väl inte att dagens samhällen har tillkommit av en slump eller att dom, på något vis, var förutbestämda?

 

/Jan

 

 

Du skriver att du är "mycket tveksam till att "konkurrens i olika bristsituationer" kan utlösa våldsamma konflikter" och att "om konkurrensen är 'inbyggd' i själva den samhälleliga strukturen ... då 'skapar' denna maktstrukturella ordning våldsamma konflikter."

   Det andra citatet är nog sant, men jag tror ändå att konkurrens kan utlösa våldsamma konflikter utan att först vara 'inbyggd' i någon samhällsstruktur – åtminstone om man skiljer mellan individer och samhällen bestående av flera individer. Det skulle då kunna räcka med att två hungriga individer med stark 'självbevarelsedrift' och utan särskild samhällstillhörighet (t.ex. två kattdjur eller två människor i en liknande situation) samtidigt får syn på ett attraktivt köttstycke som inte så lätt kan delas i två stycken. Det kan förstås räcka med att försöka ta ett köttstycke från en hund som håller på att äta av det.

   Det finns säkert strukturella orsaker (t.ex. ett 'naturligt' urval) till att våldsamma konfliktskapande reaktioner kan uppstå, men jag tror inte att de konfliktskapande beteenden måste vara orsakade av individer som tillhör olika maktstrukturer. Det kan lika väl vara så att sådana individuella beteendetendenser i vissa situationer i sin tur tenderar att skapa hierarkiska maktstrukturer i en grupp – och att dessa maktstrukturer sedan förstärker de individuella, våldsamma beteendetendenserna.

   Orsaksrelationen skulle alltså i så fall vara dubbelriktad – så att det finns en risk för självförstärkande onda spiraler. Diagrammet på s. 8 i appendix beskriver i rutorna till vänster en sådan händelseutveckling i ett mänskligt samhälle, som i bästa fall kan balanseras av den demokratiska utvecklingen enligt rutorna till höger.

 

/Bo

 

 

"Det kan lika väl vara så att sådana individuella beteendetendenser i vissa situationer i sin tur tenderar att skapa hierarkiska maktstrukturer i en grupp – och att dessa maktstrukturer sedan förstärker de individuella, våldsamma beteendetendenserna."

 

”Visst kan konflikter uppstå under ”konkurrens i olika bristsituationer” men jag kan inte tänka mig att detta scenario leder fram till sådana ”våldsamma konflikter” som krig och ’öppet’ våld.”

Nej, det är kanske inte så lätt att föreställa sig. Därför tycker jag att det var bra att ditt förra mejl gav mig anledning att försöka förklara sådana processer som diagrammet på s. 8 i appendix är avsett att beskriva, det vill säga sådana processer som språket är mindre lämpat för på grund av sin ’enkelriktade endimensionalitet’, som lätt betonar orsak–verkan men mindre lätt beskriver återkopplade processer och dessutom överlappande eller överlagrade sådana.
 Diagrammet är två­dimensionellt, men man bör tänka sig att det är satt i  rörelse så att olika orsaksrelaterade händelseförlopp fortplantas ’i’ pilarna (ofta i båda riktningarna) och förstärker eller försvagar det som försiggår i rutorna (kanske i flera ’lager’).
 Med hjälp av ett sådant diagram kan man t.ex. (i rutan K1) föreställa sig en ursprunglig (primitiv) situation där en mängd individer är samlade men utan någon bestämd struktur. I den strukturen kan det t.ex. finnas några eftertraktade, odelbara föremål som inte räcker till alla, men som några lyckas tillskansa sig (genom en ’inre självbevarelsedrift’). Genom en sådan  ’ackumulation av ägande’ (K2) blir det ­lättare för dem att skaffa sig en position i gruppen där de kan utöva ett större inflytande över andra än vad de flesta i gruppen kan. På så sätt kan efter en tid av självförstärkande processer (i och mellan rutorna K1–K3 utan någon tydlig ’första orsak’) en konservativ, auktoritär struktur (K3) av olika ’rika’ och mäktiga individer utvecklas som det kan vara mycket svårt för andra att ändra på.
 Det mest effektiva sättet kan vara att på en låg nivå (S1 i diagrammet) inleda samtal om samarbete för att samla så många som möjligt, som tillsammans kanske kan komma på någon metod som går ut på att ersätta den auktoritära strukturen med en struktur som bygger på hänsynstagande och samarbete mellan i princip alla människor i strukturen (dvs. samhället). ’Ekodemokrati’ kan nog vara en sådan metod, som alltså skulle kunna bidra till en dominans av processerna S1–S3 i diagrammet på s. 8 i appendix.
 Det framgår inte direkt av diagrammet, men naturligtvis innebär alla processerna K och S olika psykiska förändringar hos de deltagande individerna som bidrar till självförstärkande destabiliserande processer (särskilt i K1–K3) och balanserande processer (särskilt i S1–S3) i hela systemet.

https://www.dropbox.com/s/p4hjutx53hesh6k/Mejlsamtal-BoH-JanO-I-II.pdf?dl=0

 

/Bo

 

 

"Genom en sådan  ’ackumulation av ägande’ (K2) blir det ­lättare för dem att skaffa sig en position i gruppen där de kan utöva ett större inflytande över andra än vad de flesta i gruppen kan. På så sätt kan efter en tid av självförstärkande processer (i och mellan rutorna K1–K3 utan någon tydlig ’första orsak’) en konservativ, auktoritär struktur (K3) av olika ’rika’ och mäktiga individer utvecklas som det kan vara mycket svårt för andra att ändra på."