ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» augusti 2019 (2)
» juli 2019 (2)
» juni 2019 (1)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (3)
» mars 2019 (3)
» februari 2019 (2)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (4)
» november 2018 (7)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: alla inlägg

fredag 16 augusti

Politiska diskussioner 19

 

Fortsättning från "Politiska diskussioner 18".

 

 

"”Man blir … kvar i uppfattningen att ägandet av pengar är förutsättningen för att ’bygga sig ett gott liv’.
 Det stämmer nog – om inte konkreta satsningar görs för att lösa de ekonomiska problem som människor verkligen kan ha."

 
Det är min bestämda uppfattning att dessa "konkreta satsningar" av våra samhällens 'ansvariga' aldrig kommer att kunna tas under rådande ekonomiska system. Jag ser detta som helt uteslutet när vi betraktar våra samhällen ur ett globalt världsligt perspektiv. Vilket måste vara just det perspektiv som vi ska ha och alltså har att förhålla oss till. 
Ska våra "ekonomiska problem" - globalt sett - kunna lösas så är det upp till oss själva att lösa dom, någon hjälp från 'samhällsansvariga' ser jag, som sagt, som helt uteslutet. 
 
Hur vi ska ta oss an dessa våra "ekonomiska problem" kan bara ske genom någon form av samarbete oss människor emellan. (Absolut inte konkurrens!)
Dessa samarbeten mellan oss människor ser jag som helt nödvändigt i takt med att vår kapitalistiska marknadsekonomi sönderfaller alltmer.
 
Man kan ju spekulera i hur långt fram i tiden vi måste gå innan sönderfallet blir så omfattande att hela den 'gällande' samhälleliga strukturen 'bryts ned'. 
Jag ger den max 15 år! Dels med tanke på den exponentiella ekonomiska tillväxttakt som råder och framför allt genom den sociala misär och ökande konflikter som blir effekten av systemets sönderfall.
 
/Jan
 
 

"Det är min bestämda uppfattning att dessa "konkreta satsningar" av våra samhällens 'ansvariga' aldrig kommer att kunna tas under rådande ekonomiska system."

 

Jag är ganska övertygad om att en "bestämd uppfattning" om detta kan leda helt fel.
   Men jag hade även andra personer och organisationer än bara ”våra samhällens ’ansvariga’” i åtanke när jag skrev ”konkreta satsningar”.
   Jag ser till exempel i Charles Derbers bok "Welcome to the Revolution – Universalizing Resistance" (som jag tagit begreppet 'universalisering' från) att i staden New Yorks budget har en stor summa, tack vare ett engagemang av bl.a. USA:s största arbetarkooperativ, säkrats för stöd till arbetarägda företag (dit kooperativ kan räknas enligt amerikanskt språkbruk).

 

Detta är bara ett exempel i boken, och man kan naturligtvis vara skeptisk till hur länge detta kan hålla, men man kan också se det som en del av ett universaliserat motstånd mot kapitalismen, som kommer att ha lämnat viktiga spår överlagrade på de kapitalistiska strukturerna, som man senare vid en kollaps av dessa kan komma att ha nytta av (om arbetet med de på så sätt möjliggjorda kooperativen har dokumenterats).

   Även om vi naturligtvis måste ha ett "globalt världsligt perspektiv" så behöver man ha lokala delmål, särskilt när det gäller problem som det är upp till oss själva att lösa, vilket naturligtvis inte betyder att vi är oberoende av de globala sammanhangen.

 

Även i en deterministisk tradition som marxismen (det var först i och med kvantfysiken på 1900-talet som materialismen blev icke-deterministisk) finns det idéer (bl.a. hos Trotskij) om nödvändigheten av ett 'övergångssamhälle' mellan kapitalism och socialism. Där kan begreppet 'överlagring' spela en viktig roll för att klargöra vilka strukturer bland överlagringarna som det är värt att stärka, och vilka som behöver försvagas eller försvinna, för att en (så gott som) fullständig övergång kan sägas ha skett.

   Och eftersom du talar om "samarbeten mellan oss människor ... i takt med att vår kapitalistiska marknadsekonomi sönderfaller", så antar jag att du inte är främmande för det...

 

/Bo

 

 

"Även om vi naturligtvis måste ha ett "globalt världsligt perspektiv" så behöver man ha lokala delmål, särskilt när det gäller problem som det är upp till oss själva att lösa, vilket naturligtvis inte betyder att vi är oberoende av de globala sammanhangen."

 
Delar naturligtvis din inställning här! 
Mina 'bestämda uppfattningar' baserar jag utifrån den samhälleliga utveckling som har skett under tusentals år och som nu har tagit oss till dagens verklighet. Jag ser ingenting i denna samhälleliga utveckling som på ett grundläggande sätt ska kunna förhindra en kollaps. En kollaps som dessutom kan bli så våldsam att den raderar ut vår civilisation. 
 
Kanske har jag intagit en alltför pessimistisk inställning inför våra ödesfrågor men jag är av den uppfattningen att vi redan har passerat den 'omvända' "tipping-point", som du beskrev tidigare. Vi har alltså redan överskridit alla de destruktiva samhälleliga 'processer', som skulle ha varit möjliga att förhindra en kollaps. Om du förstår hur jag menar?
Samtidigt menar jag att vi måste se positivt på att vår destruktiva samhällsstruktur kollapsar. Jag har svårt att se någonting i den rådande strukturen som är värt att 'försvara'!
 
För att kunna bygga rättvisa, med allt vad det innebär, så krävs en diametralt motsatt samhällelig struktur!
 
/Jan
 
 

"Kanske har jag intagit en alltför pessimistisk inställning inför våra ödesfrågor ..."

   Ja, det är möjligt – särskilt när du skriver att du "... har svårt att se någonting i den rådande strukturen som är värt att 'försvara'! ..." och "För att kunna bygga rättvisa ... så krävs en diametralt motsatt samhällelig struktur! "

 

Jag håller med om att vi kan ha passerat en 'tipping-point' när det gäller möjligheterna att förhindra en samhällelig kollaps. Men det finns ändå strukturer som man måste försöka bevara något av, även under en kollaps, t.ex. transportsystem för fördelning av livsmedel. För detta krävs bl.a. energi och underhåll av transportmedel och även livsmedel m.m. till transportarbetarna, som kanske inte får de resurser som de behöver för att bygga upp transportnätet eftersom det inte fungerar.

    En mängd sådana 'moment 22-situationer' kan uppstå vid en kollaps och då måste det finnas alternativa organisatoriska strukturer som är materiellt förberedda på detta och kan gripa in och samordna det som behöver samordnas. På det sättet skulle både gamla och nya strukturer under en (kort) period kunna fungera samtidigt i ett samhälle där den gamla strukturen håller på att kollapsa.

   En labil situation av 'dubbelmakt' med olika 'överlagrade' strukturer (alltså inte "en diametralt motsatt samhällelig struktur") skulle råda, vilket trots allt skulle vara bättre än ett kaos där livsmedelsförsörjningen bara fungerar för det fåtal som redan har möjlighet att odla naturen med primitiva medel. En bättre samordnad omställningsrörelse än den vi nu har skulle nog kunna vara en stor hjälp i en sådan situation. (Hur Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, skulle fungera är svårt att säga. Kanske skulle den splittras mellan 'bevarare' och 'förnyare'.)

   I vilket fall som helst måste man då hoppas på en 'tipping-point' för de förnyande (demokratiserande) strukturerna, att de alltså redan är tillräckligt 'universaliserade' för att detta ska kunna ske.

 

/Bo

 

 

"Men det finns ändå strukturer som man måste försöka bevara något av, även under en kollaps, t.ex. transportsystem för fördelning av livsmedel." 

 
Det är inte "transportsystem" i sig som jag är kritisk emot utan det handlar om det 'strukturella ägandeförhållandet' av våra "transportsystem". "Transportsystem" lyder ju, som all annan ekonomisk verksamhet, under samma ekonomiska prioriteringar som vilken annan 'näring', i vår rådande kapitalistiska ekonomi. Finns ingen lönsamhet så upphör själva transporten. Detta menar jag kommer att ske även med denna 'affärsverksamhet'! 
Lösningen på en sådan kollapsande 'affärsverksamhet' blir ju då lokalproducerade livsmedel och dagligvaror som kräver ett minimum av transporter i jämförelse med dagens globala "transportsystem". För att få detta att fungera så "måste det finnas alternativa organisatoriska strukturer som är materiellt förberedda på detta", som du också skriver. Vilket naturligtvis är lättare sagt än gjort!
 
När det gäller "transportsystem för fördelning av livsmedel" så visar ju dagens verklighet hur ohållbart detta system är uppbyggt. Vår livsmedelskonsumtion är ju helt beroende av att transportsystemen fungerar på ett globalt plan. Eftersom dessa system inte kommer att generera ekonomisk tillväxt framöver (liksom kapitalismen som helhet) så uppstår därmed ett ekonomiskt sönderfall vilket då medför att transportsystemet kollapsar vilket då orsakar livsmedelsbrist hos oss och för övrigt i hela västvärlden. Svaret blir åter igen att vår av kapitalismen sönderslagna lokala livsmedelsproduktion måste 'återuppstå' som den enda hållbara möjligheten för våra samhällen att kunna leva vidare. Och detta görs heller inte över en natt!
 
/Jan
 
 

  ’Transportsystem’ lyder ju, som all annan ekonomisk verksamhet, under samma ekonomiska prioriteringar som vilken annan ’näring’, i vår rådande kapitalistiska ekonomi. Finns ingen lönsamhet så upphör själva transporten. …Lösningen … blir ju då lokalproducerade livsmedel och dagligvaror …

Detta ger ett utmärkt tillfälle att försöka visa hur begreppet ’överlagring’ kan användas för att fästa uppmärksamhet på en annan lösning, som ett alternativ till lokalproduktion.
 Antag att vi har ett transportsystem som genom väl inövade rutiner och yrkesskicklighet fungerar så att det anpassas väl till de varierande behov som finns på grund av tillgång och efterfrågan på varor. Vid en konstant konjunktur kan transporterna beskrivas enligt de jämna svängningarna i det översta diagrammet till höger [se pdf-filen https://www.dropbox.com/s/ssvseco5moj12vs/Mejlsamtal_BoH-JanO_A5-Del_2.pdf?dl=0 ]. Om konjunkturen börjar svänga enligt den ojämna kurvan i samma diagram skulle det överlagrade resultatet då kunna beskrivas enligt den undre kurvan, där den varierande höjden svarar mot konjunktursvängningarna enligt den ojämna kurvan i det övre diagrammet. Om nu den kapitalistiska ekonomin skulle kollapsa, så betyder ju inte det att den dolda struktur som svarar mot all yrkesskicklighet inom transportnäringen (och som tidigare överlagrades av konjunkturcykler) skulle vara förlorad på grund av uteblivna ekonomiska tillskott. Så om bara ett jämnt tillskott av en alternativ valuta skulle kunna införas genom en ’socia­lisering’ så skulle man i stället för ett avbrott i transporterna kunna få ett jämnare transportflöde enligt den jämna kurvan i det övre diagrammet. Det skulle inte vara lätt, men inte omöjligt under gynnsamma förhållanden.
 Det bästa vore antagligen en kombination av lokalt producerade och distribuerade produkter och mera centraliserad produktion av sådant som t.ex. kräver råvaror från en mängd olika håll. Volymen av de senare måste helt säkert förminskas.

 

/Bo

 

 

"Så om bara ett jämnt tillskott av en alternativ valuta skulle kunna införas genom en ’socia­lisering’ så skulle man i stället för ett avbrott i transporterna kunna få ett jämnare transportflöde enligt den jämna kurvan i det övre diagrammet. Det skulle inte vara lätt, men inte omöjligt under gynnsamma förhållanden."

 
Naturligtvis ett tänkbart scenario och självklart ett önskvärt scenario! Låt oss hoppas att problematiken kring "transportsystemen" kan lösas, så som du beskriver, när vår kapitalistiska ekonomi kollapsar.
 
Jag måste ställa frågan igen så som jag gjort ett antal gånger i tidigare diskussioner: Vilka avgörande orsakssamband ligger till grund för mänsklighetens ödesfrågor och är det nödvändigt att verkligen förstå dessa samband?
 
/Jan
 
 

En stor fråga, som kräver ett 'stort' svar. Bäst att börja med universum!

 

Först har vi 'Big bang' för ca 14 miljarder år sedan, därefter bildandet av galaxer med stjärnor där elementarpartiklar sammanslogs till stora atomer, och så har vi vårt solsystems formande i vår galax, därefter uppkomsten av liv (vad det nu är) på jorden och evolutionen fram till oss, och så vårt språk i olika varianter, som bl.a. möjliggjorde byteshandel och teknisk utveckling som gav upphov till kapitalismen med dess missbruk av naturen och med stora inbördes problem – strukturer vars framtida existens vid universums början var fullständigt oförutsägbar (och därför är unik) och som nu håller på att förstöras tack vare vår uppfinningsrika förmåga att överleva i dessa system. Tänk att det har behövts ett helt universum för att åstadkomma detta! Det borde kännas som ett stort ansvar att vända utvecklingen i en mindre destruktiv riktning. En omöjlig uppgift för var och en av oss, som det kan kännas lugnast att inte alls tänka på – en attityd som minst av allt ger ett lugnande resultat.

 

Så vi har egentligen inget val, vi måste göra det som är omöjligt för var och en.

 Vi, eller så många som möjligt av oss, måste alltså samverka på något sätt så att en process som går i en annan riktning kan börja. Det behövs delvis gemensamma, väl genomtänkta och utprövade, och därför trovärdiga, grundläggande (inte alltför detaljerade) handlingsplaner som visar hur vårt destruktiva ekonomiska system ska kunna omvandlas till ett mera resilient system.

   Själva omvandlingen av ett socioekonomiskt system till ett annat kräver kunskaper om hur båda systemen fungerar eftersom delar av båda systemen (deras psyko-socio-ekonomiska strukturer) under en tid nödvändigtvis kommer att konfronteras med varandra – och då är det viktigt att så många som möjligt (så gott det går) vet vad som kan hända och hur man kan undvika oönskade resultat.

   Det gäller också vårt förhållande till ekosystemen. Vi måste sträva efter en mera socialt resilient (och alltså demokratisk) ekonomi också för att den måste kunna  styras så att även ekologiska hänsyn tas, vilket kräver ständigt uppgraderade kunskaper om hur ekosystemen fungerar.

 

Förhoppningsvis kan vår mejlväxling vara ett litet led i denna strävan.

 

/Bo

 

 

Tack för ditt omfattande svar Bo, från "Big bang" till kapitalismen! 

Själv så funderar jag återkommande vilka svaren kan bli, på min fråga. Och jag tänker mig då orsakssambanden från mänsklighetens 'barndom' fram till idag. Det är ju trots allt inom denna tidsrymd som vi kan söka dessa orsakssamband, tänker jag mig.

Om vi tänker oss att mänsklighetens 'barndom' utgår ifrån ett någorlunda 'normalt, rättvist och jämlikt' leverne - vilket ju borde vara en logisk tankegång - så måste det någonstans 'på vägen' ha framkallats ett 'onormalt, orättvist och ojämlikt' leverne. Och jag menar att detta senare leverne har satt sin prägel på mänsklighetens ödesdigra fortsättning. Vi har ju bevis för denna 'orättvisa' tusentals år tillbaka i historien. 
Jag är av den åsikten att när väl det 'rättvisa' levernet fick stryka på foten för det 'orättvisa' då blev det i praktiken omöjligt att vrida denna 'orättvisa' till 'rättvisa'. Om du förstår hur jag menar? Detta skulle i så fall innebära att redan för tusentals år sedan - när den 'orättvisa' strukturen var etablerad - så skulle man (nu i efterhand) kunna räkna sig fram till att den dåvarande strukturen inte kunde bli hållbar i längden. Vilket, menar jag, också har besannats. 

Mänsklighetens 'orättvisa' och därmed destruktiva samhällsstruktur har, vill jag påstå, 'fortplantat' sig in i vår tid så därför betraktar jag kapitalismen som, så att säga, en 'naturlig' fortsättning/förlängning av den orättvisa och destruktiva utveckling som startades redan för tusentals år sedan. Nu har denna destruktiva utveckling tagit sådana dimensioner att själva vår civilisation står på spel, med hela vårt ekologiska ramverk.

Alltså menar jag att det är nödvändigt att förstå orsakssambanden till varför mänskligheten nu står inför sina allvarligaste ödesfrågor någonsin. Om nu dessa -som jag påstår - orsakssamband kan vara svaren på den fråga som jag ställde i förra mejlet?

/Jan


Jag håller med om att "det är nödvändigt att förstå orsakssambanden till varför mänskligheten nu står inför sina allvarligaste ödesfrågor någonsin", men jag har nog en annan syn på orsakssamband rent generellt än vad du har. Jag utgår från en syn på materien som "bestående" av ofullkomligt stabila 'mönster' av 'stående vågor'. Stabiliteten är alltid ofullkomlig eftersom de stående vågorna ständigt påverkas av vågor, som kan anlända 'utifrån' men även (särskilt om 'mönstret', i form av en större 'struktur', är sammansatt av 'ofullständigt integrerade' beståndsdelar) kan cirkulera inuti denna struktur – och därigenom t.ex. bli utsatt för en upprepad förstärkning som till slut förändrar eller bryter ner strukturen. Komplicerade strukturer kan vara extra sårbara, men de kan ibland – som t.ex. 'levande' strukturer och 'resilienta' samhällen – ha 'mekanismer' som återställer dem sedan de har deformerats av någon påverkan utifrån.


Både våra ekologiska och sociala system har alltid varit så komplicerade att de säkert både har hotats och förstörts av, men också har kunnat 'försvara' sig mot 'yttre störningar' (t.ex. oväder eller resursförbrukning, som kan ha fortplantat sig i strukturerna som 'inre störningar', t.ex. sociala missförhållanden). Våra levande system, sett som en helhet som har utgått från encelliga organismer med DNA-strukturer, har varit oerhört resilient eftersom liknande DNA-strukturer fortfarande är verksamma. Men många delstrukturer har varit så kortlivade att de inte kan betraktas som resilienta. Samtidigt har nya resilienta strukturer uppstått under evolutionen.

   Jag tror att detsamma gäller våra historiska samhällen, det vill säga att de kan ha utvecklat sig i alla möjliga riktningar under historiens gång på grund av liknande processer av 'uppgång' och 'nedgång'.

Det kan alltså, men måste inte, ha varit så att nuvarande missförhållanden är ett resultat av missförhållanden för tusentals år sedan.

   Jag håller med om att "det är nödvändigt att förstå orsakssambanden till varför mänskligheten nu står inför sina allvarligaste ödesfrågor någonsin", men då handlar det snarare om att förstå sådana processer som jag har försökt beskriva ovan. Historiska sammanhang är svåra att tolka eftersom de ofta handlar om unika händelseförlopp som kan bero av många faktorer som inte har registrerats.

   Man måste samla en mängd kunskaper om liknande händelseförlopp och jämföra dem för att sedan kunna dra generella slutsatser om vilka effekter som olika politiska åtgärder kan ha i olika situationer. Och då måste historieforskningen kombineras med bl.a. sociologiska och andra kunskaper och mera teoretiska resonemang, som jag försökte göra här – vet inte hur begripligt det blev. Hoppas i alla fall att det var någorlunda 'korrekt'.

 

/Bo

 

 

Intressant Bo att vi tydligen har skilda syner på orsakssambanden som ligger till grund för dagens samhällsstrukturer.

 
"Historiska sammanhang är svåra att tolka eftersom de ofta handlar om unika händelseförlopp som kan bero av många faktorer som inte har registrerats."
 
De 'stora grundläggande historiska sammanhangen' anser jag vara lättolkade. Enligt mig så handlar dessa om strukturella maktambitioner som alltså tog sin början för ett antal tusentals år sedan och, som synes, har 'lyckats' överleva in i vår egen tid. Alltså medvetna mänskliga handlingar med syftet att 'forma' våra dåtida samhällen efter egna maktambitioner. Vad dessa handlingar har lett till känner vi mycket väl till.
 
Jag kan därmed inte betrakta dessa handlingar som "unika händelseförlopp" utan jag ser dem istället som 'normativa händelseförlopp' från den härskande klassen, eftersom det ju är denna klass som i egenskap av makthavare 'ansvarar' över våra "historiska sammanhang". Dessa, som jag benämner, 'normativa händelseförlopp' (strukturell orättvisa och ojämlikhet) återupprepas ju i princip på liknande sätt ända in i vår tid. 
 
Ett annat sätt att försöka förstå dagens 'ödesfrågor' kan göras genom att 'backa bandet' från dagens verklighet och där se hur i stort sett samma strukturella förhållanden utspelar sig för hundra år sedan, tusen år sedan och vidare tusentals år bakåt i tiden. Det kan inte vara någon slump att liknande strukturell orättvisa utspelar sig för tusentals år sedan.
 
"Både våra ekologiska och sociala system har alltid varit så komplicerade att de säkert både har hotats och förstörts av, men också har kunnat 'försvara' sig mot 'yttre störningar' (t.ex. oväder eller resursförbrukning, som kan ha fortplantat sig i strukturerna som 'inre störningar', t.ex. sociala missförhållanden)."
 
När det gäller "våra sociala system" så kan jag inte se att dessa "har kunnat 'försvara' sig mot 'yttre störningar', (som kan ha fortplantat sig i strukturerna som 'inre störningar', t.ex. sociala missförhållanden)". 
Jag betraktar "våra sociala system" som oförmögna att 'försvara' sig eftersom de har blivit och är inlemmade i en maktstrukturell orättvisa som genom årtusenden har gjorts 'permanenta/normativa'. 
 
/Jan
 
 

"Intressant ... att vi tydligen har skilda syner på orsakssambanden som ligger till grund för dagens samhällsstrukturer."

Ja, av ditt senaste mejl att döma, Jan, kan skillnaden vara mer avgörande än jag har kunnat föreställa mig när det gäller synen på samhällsförändringar. Så jag måste först försöka skaffa mig en bättre förståelse av ditt synsätt för att, på ett förhoppningsvis begripligt sätt, kunna föreslå ett mera användbart alternativ.


Mycket tror jag beror på att du (som oväsentliga?) utelämnar vissa faktorer som jag betraktar som väsentliga. Du skriver t.ex. att "[de 'stora grundläggande historiska sammanhangen' handlar om] strukturella maktambitioner som ... tog sin början för ett antal tusentals år sedan och, som synes, har 'lyckats' överleva in i vår egen tid [min kursiv]".

   Här utesluts genom de kursiverade orden åtminstone möjligheten av 'mellanliggande samhällen' som bygger på fundamentalt annorlunda ambitioner. Ett sådant samhälle skulle till exempel kunna vara ett resultat av en kollaps på grund av missväxt och hungersnöd, där befolkningen lyckats överleva på grund av ett kvinnligt engagemang som inte har dokumenterats historiskt. Därefter skulle en ny konkurrens om makt ha kunnat uppstå och skapat en ny hierarki, utan den tidigare hierarkin som "orsak".

   Ett sådant förlopp skulle kunna betraktas som något helt unikt, ganska unikt eller inte alls unikt. Det är 'helt unikt' om man syftar på att det är principiellt omöjligt att kopiera förloppet exakt, men 'inte alls unikt' om man menar att det finns många andra förlopp som mycket väl överensstämmer med en viss beskrivning – men då får beskrivningen inte vara alltför 'exakt'. Det senare gäller förstås din beskrivning av den historiska utvecklingen. Den kanske överensstämmer med många nedskrivna historiska dokument, men viktiga detaljer, som man skulle kunna få på andra sätt (t.ex. geologiska analyser av eventuella missväxtår och kanske privat brevväxling), skulle kunna ge andra resultat (t.ex. om möjliga alternativa samhällssystem – även om de historiskt har varit kortlivade och geografiskt begränsade).


I ett grovt perspektiv, begränsat av dåtidens nedskrivna dokument, kan det se ut som om historien är ett enkelt resultat av "medvetna mänskliga handlingar med syftet att 'forma' våra dåtida samhällen efter egna maktambitioner." "Vad dessa handlingar har lett till känner vi mycket väl till", skriver du. Men, med en mera utförlig syn på orsakssamband, så finns det naturligtvis också andra bidragande orsaker (som det alltid gör). Frågan är hur viktiga de kan vara. Oerhört viktiga tror jag – inte minst sådana faktorer som har bidragit till att forma makthavarnas medvetanden. Det är något som ofta 'glöms bort' (naturligtvis för att det är svårt att studera) – men att det är svårstuderat gör det inte mindre viktigt att ta hänsyn till i resonemang om hur historien utvecklas.

   Framför allt handlar det om ekonomiska processer, som bidrar till maktkoncentration, inte bara som resultat av redan etablerade makthavares beslut utan också som ett sammansatt resultat av bland annat en mängd mindre ekonomiska producenters och konsumenters handlingar. Sådana processer är viktiga, inte minst när det gäller att formulera nya ekonomiska modeller.


"Jag betraktar "våra sociala system" som oförmögna att 'försvara' sig eftersom de har blivit och är inlemmade i en maktstrukturell orättvisa som genom årtusenden har gjorts 'permanenta/normativa'."

   Jag tror att det leder fel att uttrycka sig så absolut om förmåga. Alla levande strukturer som har existerat under en inte försumbar tid har antagligen kunnat göra det för att de har en viss resiliens enligt vår definition i förordet: "uthållighet, förmåga till motstånd och, vid behov, kreativ återställning av ekologiska, ekonomiska och/eller sociala strukturer". Att sedan den "kreativa återställningen" av "våra sociala system" inte har skett utan en problematisk deformering av deras strukturer är ett problem som, i princip, kan hanteras på olika sätt. Möjligen genom återställning(?) till mera rättvisa strukturer, men kanske hellre genom ekonomiska ombildningar, t.ex. enligt 'Ekodemokrati'.


Det här blev långt, men det senaste mejlet berörde verkligen viktiga frågor, som tål att diskuteras. Hoppas du orkar igenom det :-)

 

/Bo

 

 

Mycket intressant Bo!

 
"Ett sådant samhälle skulle till exempel kunna vara ett resultat av en kollaps på grund av missväxt och hungersnöd, där befolkningen lyckats överleva på grund av ett kvinnligt engagemang som inte har dokumenterats historiskt. Därefter skulle en ny konkurrens om makt ha kunnat uppstå och skapat en ny hierarki, utan den tidigare hierarkin som "orsak"."
 
Angående "möjligheten av 'mellanliggande samhällen' som bygger på fundamentalt annorlunda ambitioner":
Efter exempelvis en "kollaps på grund av missväxt och hungersnöd" så ställer jag en fråga till oss båda? Varför uppstår det troligtvis "en ny konkurrens om makt"? 
Mitt svar blir: att den strukturella samhällsordningen är så 'grundligt förankrad' socioekonomiskt att "en ny konkurrens om makt", så att säga, tillhör den 'normativa' ordningen. Och därmed ligger "den tidigare hierarkin som 'orsak' ". Det är detta, som jag kallar, 'normativa' händelseförlopp som har blivit så ödesdigert för våra samhällen. Vi lever ju, menar jag, idag under i princip en likartad maktstruktur som under exempelvis 1500-talet, med vissa - ej grundläggande - 'justeringar' naturligtvis.
 
En fråga: måste det uppstå "konkurrens om makt"?
Mitt svar blir: nej det måste inte det om den samhälleliga strukturen är uppbyggd på 'samarbete'. När jag studerar våra samhällens historia så ser jag inga tecken på att 'samarbete' skulle utmärka den strukturella ordningen. Därav mina kanske absoluta åsikter.
 
Instämmer i ditt resonemang om "faktorer som har bidragit till att forma makthavarnas medvetanden". I dessas medvetanden ingår ju 'självklarheten' att det är skillnad på människa och människa, om du förstår hur jag menar?
 
"Alla levande strukturer som har existerat under en inte försumbar tid har antagligen kunnat göra det för att de har en viss resiliens enligt vår definition i förordet: "uthållighet, förmåga till motstånd och, vid behov, kreativ återställning av ekologiska, ekonomiska och/eller sociala strukturer"." 
 
Här betraktar jag "alla levande strukturer" egentligen som 'en' struktur. Alltså just den strukturen som jag anser har dominerat våra samhällen, i alla fall under överskådlig tid. I denna struktur ingår naturligtvis kapitalismen som ju saknar ovanstående "förmågor".
 
/Jan
 
 
 
 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 9 augusti

Politiska diskussioner 18

 

"Förutsättningar för en övergång från kapitalism."

 

Fortsatta mejlsamtal mellan Bo Herlin och Jan Opöien

 

 

Jag påstår att ett paradigmskifte från kapitalism till ekonomisk demokrati kommer att leda till ett avslut av vår nu rådande globaliserande marknad och istället - på ett 'naturligt' sätt - leda till en lokal marknad. Den globaliserande marknaden förlorar ju - som jag ser det - sitt 'berättigande' i och med kapitalismens avslut. Hur ser du på detta mitt påstående?

 

/Jan

 

 

"från kapitalism till ekonomisk demokrati":
"Den globaliserande marknaden förlorar ju ... sitt 'berättigande' i och med kapitalismens avslut."
Verkligen en komplicerad fråga! Kapitalismen behöver förstås en '
globaliserande marknad', en marknad som alltså 'strävar' efter globalisering. Men när marknaden verkligen – som nu – har blivit globaliserad har vi också en industriproduktion som kräver en hel del globala relationer (när det gäller råvarutillförsel m.m.) för att inte kollapsa. En nedmontering av det alltför komplicerade industriella systemet måste alltså ske försiktigt och med globala hänsynstaganden. Konflikter kan då uppstå mellan olika lokala intressen, så jag undrar om det kan ske på ett så 'naturligt' sätt – åtminstone inte i betydelsen mer eller mindre 'av sig själv'.

Socialister har ju oftast förespråkat en fortsatt storskalig industrialism, men miljöproblemen har säkert fått många att tänka om – men kanske inte helt.

 

/Bo

 

 

Ja frågan är komplicerad! Vår rådande industriproduktion "kräver" - som du skriver - "en hel del globala relationer" och detta 'krav' har ju att göra med vår kapitalistiska ekonomi. Att denna ekonomi kommer att kollapsa råder, som jag ser det, inget tvivel om. Egentligen heller ingenting att 'sörja' över i och med att den är oundviklig.

 
Samhällen - varhelst de finns på jorden - kommer att bygga sin 'välfärd' utifrån en lokal ekonomisk demokrati eftersom det primära kapitalistiska 'behovet' av ackumulation av det privatägda kapitalet kommer att kollapsa. Den 'naturliga' ekonomiska demokratin som utgår från det primära 'behovet' av samhällelig 'välfärd' har, så att säga, inget behov av globalisering. Kapitalackumulationen har spelat ut sin roll och detta ser jag som att den globaliserande marknaden har förlorat sitt 'berättigande'. 
Jag betraktar vår globaliserade marknad som 'onaturlig' just beroende på att den har som 'behov' att tillfredsställa privatekonomiska intressen.

Att denna vår framtida ekonomiska demokrati blir komplicerad att bygga upp efter kapitalismens kollaps står ju naturligtvis helt klart. Men ingenting kommer ju att lösas "av sig själv" och det kanske inte löser sig alls! Kanske min ovanstående vision stannar vid en vision? Det känns som om vi är inne i en 'avgörande' tid!

/Jan


Kanske kan man se de komplicerade sammanhangen lite tydligare om man 'filtrerar bort' vissa aspekter av dem. Man skulle kunna börja med att tänka sig att alla ekonomiska relationer ogiltigförklaras (t.ex. vid en ekonomisk kollaps). De är ju egentligen bara mänskliga abstraktioner, bara symboler utan någon materiell substans förutom vissa strukturer i mänskliga hjärnor som i sin tur är knutna till digitala strukturer i olika mer eller mindre automatiska betalningssystem och andra finansiella system som t.ex. inkluderar skulder och andra ekonomiska maktrelationer, vilka i princip kan förklaras som ogiltiga och lätt kan strykas ur systemen – om bara människor kommer överens om det.

 

Men en hel del materiella flöden måste ändå upprätthållas människor emellan (delvis, till att börja med, på en mer eller mindre global nivå): mat- och vattenleveranser, elförsörjning och annan energiförsörjning för uppvärmning och belysning, vissa system för kommunikation m.m., m.m.

Här skulle människors förmåga att komma överens med varandra och upprätta nya relationer ställas på stora prov.
Och det hela skulle nog bara kunna fungera utan mycket allvarliga konflikter om mänskligheten var väl förberedd för en sådan situation. Allt utnyttjande av existerande vapen skulle behöva omöjliggöras på något sätt – i princip mycket enkelt om man bara kan komma överens om det...

 

Det som skulle behövas allra mest akut är nog globalt (på alla nivåer) accepterade riktlinjer för hur man ska kunna komma överens om nya demokratiska relationer.

I vilket fall som helst måste vi försöka förbereda oss för att ett sådant behov kan uppstå...

 

/Bo

 

 

En intressant infallsvinkel på frågan Bo - "att alla ekonomiska relationer ogiltigförklaras". Svårare än så kanske man inte ska betrakta problemet. Denna förutsättning kan då inte uppstå idag, utan kan istället bli aktuell först vid kollapsen. En insikt på problematiken som jag delar med dig.


Det handlar om att "komma överens" och detta kan ju då bara förverkligas i en 'rättvis och jämlik' relation. Alltså en omöjlighet i dagens verklighet.
Pengars ursprungliga funktion som 'riktmärke' för 'producerande arbetsinsatser' är naturligtvis en nödvändighet för att underlätta affärer på marknaden. Man kan säga att det egentligen handlar om att byta 'arbetstider' med varann. En 'giltig' "ekonomisk relation"!

På samma sätt som jag inte kan se en fortsättning på vår rådande globaliserade ekonomi så kan jag heller inte se 'behovet' av ekonomisk konkurrens efter den rådande ekonomins sönderfall. Ekonomisk konkurrens leder ju oundvikligen fram till globalisering.

"Det som skulle behövas allra mest akut är nog globalt (på alla nivåer) accepterade riktlinjer för hur man ska kunna komma överens om nya demokratiska relationer." 
 
Jag är av den åsikten att sådana "riktlinjer" är omöjliga att komma överens om under rådande ekonomiska förhållanden. Precis som man idag omöjligen kommer överens i klimatfrågan - vår tids ödesfråga. 
Så länge vi har det ekonomiska system som vi nu har så ser jag det som omöjligt att komma överens om "riktlinjer", hur akuta dom än är. Huvudskälet till detta mitt synsätt beror på att våra politiska beslutsprocesser är underställda den rådande kapitalistiska marknadens beslut.
 
/Jan
 
 

Några funderingar om det "omöjliga" i att "komma överens":

 

För att komma överens om något, och för att överenskommelsen ska fungera, måste båda parterna lita på varandra, alltså på att överenskommelsen verkligen kommer att hålla. I ett samhälle som har en sådan struktur att det på kort sikt mest fördelaktiga för varje individ ofta kan vara att "satsa på sig själv", utan hänsyn till andra, kan man inte förvänta sig att en överenskommelse ska hålla om det är troligt att det vid något tillfälle ska visa sig fördelaktigare för någon part att bryta överenskommelsen än att hålla fast vid den.

    Vårt nyliberala samhälle döljer knappast, genom sin slogan "satsa på dig själv" att det är just ett sådant samhälle. Att det hittills har fungerat som avsett (med möjligheter för tillräckligt "smarta" och lyckosamma att bli "rika") beror på att vi har ett penningsystem som man hittills har kunnat lita på någotsånär – så länge stölder och bedrägerier inte är alltför lätta att utföra.

    Men skulle något hända så att tilliten till detta penningsystem rubbas ordentligt, t.ex. när det gäller någon mäktig aktör inom systemet, så kan vågor av misstro fortplantas och förstärkas i det, så att inte heller denna (bristfälligt) sammanhållande faktor längre existerar.

     Vad finns att göra? För de strukturer som fortfarande har tillgång till fungerande vapensystem är lösningen självklar. Det gäller att samla ihop en så stor och väl fungerande militär organisation som möjligt. När detta görs på flera håll i världen kan detta naturligtvis utveckla sig till ett tredje världskrig.

    Men vad kan vi andra göra? Inte mycket om det inte redan finns tillräckligt väl genomarbetade och utprövade och helst allmänt kända idéer och modeller om hur man bör gå tillväga i en sådan situation.
    Det är alltså detta vi måste försöka åstadkomma redan nu – t.ex. att utveckla och sprida tankarna om 'ekodemokrati'. Detta kan vi göra utan att det finns några politiska överenskommelser om det – så länge det inte finns en alltför stark repression.

 

/Bo

 

 

Angående vårt "nyliberala samhälle" och "satsa på dig själv".


Kanske delar vi detta påstående:

Vår kapitalistiska marknadsekonomi 'skapar' vårt "nyliberala samhälle" och därmed också dess slogan "satsa på dig själv". 

Varför 'skapar' vår rådande marknadsekonomi denna struktur? Jo den skapas därför att kapitalismens strukturella 'gång' ser ut på detta vis. En strukturell 'gång' som alltså är ohållbar och därmed leder till kollaps. Vilket då innebär att vårt "nyliberala samhälle" kommer att privatiseras än mer och därför orsaka en än mer ökande ojämlikhet. Denna strukturella 'gång' kommer, som vi ser, att medföra en tilltagande instabilitet i våra samhällen och därmed leda till ökande konflikter. 

Går det då inte att 'bromsa' den här utvecklingen? Kan man 'bromsa' den här strukturella 'gången' när vi nu lever våra liv med ett ekonomiskt system som 'driver' den här, för systemet, enda 'gångbara' utvecklingen? 
Ur denna fråga uppstår, som jag ser det, viktiga följdfrågor: Varför försöka 'bromsa' ett ekonomiskt system som är dömt att ändå kollapsa? Vill vi genom att 'bromsa' försöka skapa en 'humanare' kapitalism? På den sista frågan anser jag att en 'humanare' kapitalism är en omöjlighet att genomföra. På den förra frågan så kommer systemet att leda till ökande konflikter och därmed så tilltar även de militära konflikterna med allt vad det innebär. Är det så kollapsen kommer att se ut?

Ja vi måste "sprida tankarna om ekodemokrati"!

/Jan


Du undrar om vi är överens om att "Vår kapitalistiska marknadsekonomi 'skapar' vårt 'nyliberala samhälle' och därmed också dess slogan 'satsa på dig själv' ".


Ja, men påståendet handlar bara om en aspekt (i korthet: Kapitalism skapar Nyliberalism som skapar Egoism, K–>N–>E) av ett sammansatt fenomen där de omvända orsaksrelationerna förekommer samtidigt. Man skulle kunna skriva detta som K<–>N<–>E eller, för en 'period' av en process, K–>N–>E–>N'–>K', där K' kan stå för en förvärrad, mer instabil, form av kapitalism. Detta överensstämmer faktiskt bättre med ditt nästa stycke. I verkligheten handlar det om komplicerade nätverk där sådana relationer, vid t.ex. en analys, måste betraktas som mer eller mindre överlagrade på varandra, där det gäller att urskilja olika aspekter (t.ex. penningflöden och relevant psykisk påverkan, t.ex. reklam). Ytterligare en period av processen kan förkortat skrivas som K–>
K'–>K''... , där man skulle kunna se en exponentiell utveckling hos kapitalismen, eller inom en del av den (det vimlar ju faktiskt av sådana återkopplade, självförstärkande, processer).


"Går det då inte att 'bromsa' den här utvecklingen?"


I stort går det nog inte för enskilda grupper att nämnvärt bromsa den här utvecklingen, för att uttrycka sig mera nyanserat. Jag tror det är viktigt att uttrycka sig så, för att inte på förhand utesluta möjliga handlingsalternativ.
Det kan t.ex. vara viktigt att, tillsammans med många grupper, bidra till att bromsa utvecklingen för att uppskjuta en kollaps, så att man kan förbereda sig bättre för de problem som den kan innebära, t.ex. genom att studera historiska och mer näraliggande erfarenheter. Att redan nu bidra till minskad miljöförstöring kan t.ex. vara ett sätt att skjuta upp, och till och med mildra, den kommande kollapsen.
Även om man inte kan bromsa kapitalismen globalt, så kan sådana här lokala åtgärder visa sig ha stor betydelse, åtminstone lokalt. Och liknande åtgärder kan, mer eller mindre framgångsrikt, göras överallt på jorden. Då kan de också ha en global betydelse.


/Bo



"K–>K'–>K''... , där man skulle kunna se en exponentiell utveckling hos kapitalismen, eller inom en del av den (det vimlar ju faktiskt av sådana återkopplade, självförstärkande, processer)."


En perfekt beskrivning av kapitalismens utveckling! Och inför en sådan förväntad fortsatt utveckling så ställs man ju inför ödesmättade frågor. Varför bjuda motstånd när ändå allt kommer att gå åt skogen? (För att ta en av de vanligaste frågorna.)

Vi - främst tack vare dig - har i tidigare diskussioner kommit fram till slutsatser om nödvändigheten av 'lokala ekonomier' som skulle kunna fungera parallellt till vår globala kapitalistiska ekonomi och där har jag tidigare varit skeptisk till möjligheten för dessa 'lokala ekonomier' att kunna överleva. Jag har hävdat åsikten att dessa 'lokala ekonomier' kommer att 'ätas' upp av kapitalismen, vilket jag fortfarande nog ser en fara i men samtidigt så kan jag se en slags 'självklarhet' i att människor på lokal nivå försöker ta 'saken' i egna händer och på det viset agera vid sidan om den 'etablerade' ekonomin. 
Just detta agerande - att ta 'saken' i egna händer - blir ju, på sitt sätt, ett slags motstånd mot den rådande ekonomiska 'huvudfåran' och detta motstånd kommer att bli allt vanligare i takt med det globala systemets sönderfall. 
Förhoppningsvis så får dessa lokala agerande också en "global betydelse", precis som du också beskriver det.

För mig betyder 'att ta saken i egna händer': att vi exempelvis byter arbetsinsatser med varann. Det ursprungliga sättet att 'bygga' samhällen, som jag ser det. Och i längden också det enda hållbara sättet att 'bygga välfärden'. Denna 'lokala ekonomi' är den ekonomi som med nödvändighet kommer att ersätta kapitalismen efter dess kollaps och förhoppningsvis så 'byggs' den 'lokala ekonomin' upp redan nu som en slags parallell ekonomi. 

Instämmer i din analys av den här frågan!

/Jan


Tack för dessa reflektioner, Jan! Lite ljus i det mörker som SD sprider omkring sig med sitt jubel över sin relativa framgång i EU-valet.

 

Tidigare, när konservatismen var starkare och vi hade en tvåkammarriksdag, fanns det en konserverande faktor i parlamentet, nämligen första kammaren. Nu när nyliberalismen dominerar saknas den faktorn och i stället finns det en mängd destabiliserande faktorer, som t.ex. partistödet, som bestäms av partiernas antal platser i riksdagen. Och för ett (i den meningen) framgångsrikt parti, som t.ex. SD, blir det då också ännu lättare att få ekonomiskt stöd från andra som gynnas av dess politik (som dessutom kan anpassas just med syftet att få detta stöd). Onda spiraler uppstår, som till en början var konkurrensfrämjande men som alltmer kommer att gynna ett fåtal – vilka blir alltmer intresserade av en ny, potentiellt våldsam, "konservatism" som gynnar just dem.
Och utanför parlamentet kan kapitalismen fortsätta obehindrat – om det inte finns ett utomparlamentariskt motstånd. Det här vet vi ju, men det är ändå obehagligt att få det illustrerat så tydligt som av det svenska resultatet av EU-valet. Måste fundera lite mer på detta (bland annat) ...

 

/Bo

 

 

När vi nu är inne på högernationalistiska partier så vill jag ta upp några synpunkter som aldrig förs fram i vare sig parlamentet, media eller inför EU-valet. 


Helt riktigt så varnas det för högernationalismen och vad den kan leda till när den nu växer sig starkare i Europa och för den delen överallt i världen. Naturligtvis är dessa varningar och kritik helt befogade men vad som saknas i denna form av analys är ju, som jag ser det, en grundläggande förståelse av orsakssambanden till uppkomsten av högernationalismen med dess partier och dessa partiers ökande inflytande på våra samhällen. 

När etablerade partier 'höjer rösten' i vad som kan liknas vid en skrämselpropaganda mot högernationalistiska partier utan att försöka analysera orsakssambanden till dessa partiers ökande inflytande då, menar jag, 'bäddar' man istället för ett ökande intresse för att människor ska lägga sin röst på dessa partier. Vilket ju är det som verkligen sker just nu! 
Alltså när etablerade partier saknar insikten i att det är vårt rådande ekonomiska systems tilltagande sönderfall som framkallar högernationalismen då växer naturligtvis intresset för populistiska partier och i synnerhet de som driver en högernationalistisk politik. 

Att varna för 'onda' krafter utan att förstå sig på orsakerna till dessa 'onda' krafter får den effekten att människor tar avstånd från etablissemangets varningar och istället söker sig till dessa 'onda' krafter eftersom etablissemangets politik bevisligen leder till nedmontering av 'välfärden' och oförmågan att kunna ta itu med våra ödesfrågor.
Det paradoxala är att etablissemanget aldrig kan analysera sig fram till orsakssambanden så därigenom kommer - som ett brev på posten - högernationalismen att växa i takt med att vårt ekonomiska system sönderfaller alltmer. 

Detta orsakssamband måste, på något sätt, nå ut i samhället!

/Jan


"... vad som saknas ... är ju ... en grundläggande förståelse av orsakssambanden till uppkomsten av högernationalismen ... Alltså när etablerade partier saknar insikten i att det är vårt rådande ekonomiska systems tilltagande sönderfall som framkallar högernationalismen då växer naturligtvis intresset för populistiska partier ..."

Ja, visst är det så! Bra att du tog upp den frågan. Den kan behöva analyseras närmare. Vad är det egentligen som händer när kapitalismen 'mognar' till att, som nu, bli 'övermogen'?
Eftersom jag inte kan låta bli att tänka visuellt, så gjorde jag en komplettering (som jag bifogar) till den konservativa (vänstra delen) av mitt diagram med sociala processer (s. 8 i Ekodemokrati). Genom att studera pilarna (som anger orsaksrelationer och ekonomiska flöden) i diagrammet, så bör man kunna få en, eller flera, olika bilder av möjliga orsaksrelationer, med deras återkopplingar och andra processer som kan gripa in.
Det är svårt att veta hur andra tänker, så det vore intressant att veta vilka svårigheter som andra kan ha när det gäller att tolka diagrammet och använda det för att utveckla förståelsen av orsakerna till t.ex. fascism. Man kan t.ex. försöka föreställa sig hur ideologiska faktorer och ökade behov av polis och militär skulle kunna läggas till i diagrammet och hur detta skulle kunna påverka flödena på olika sätt (för att inte tala om omvända ekonomiska flöden). Den högra, demokratiska, delen i det ursprungliga diagrammet bör då förstås inte glömmas bort.
Vad säger du om det (kanske inte helt lätt, men förhoppningsvis lärorikt)?

 

/Bo

 

 

På din fråga ger jag följande svar: Själv så föredrar jag att formulera mig genom skrivna eller muntliga meningar och då tar jag också bäst till mig andras kommunikation om den formuleras på liknande sätt, alltså genom skrivna eller muntliga meningar. För mig så blir kommunikationen mer 'levande' när de skrivna orden används. Samtidigt så kan diagram förklara saker och ting på ett effektivt sätt där det annars skulle krävas flera sidor av skrivna ord för att komma fram till samma resultat. Men i slutändan så är det ändå upp till författaren att formulera sig på det vis som han eller hon känner sig bekväm med och det måste läsaren acceptera även om det skulle skapa eventuellt större svårigheter att sätta sig in i och förstå.


Mitt påstående: När ansvariga inte förstår sig på orsakerna till problem då kan heller inte problemen lösas och när problem inte kan lösas då skapas naturligtvis ofullständiga eller rentav felaktiga lösningar till problemen. Inför de ödesfrågor våra samhällen nu står mitt upp i så blir därmed den viktigaste punkten på programmet att identifiera orsakssambanden till våra ödesfrågor. 
Förr eller senare så får vi ett 'genomslag' i samhällsdebatten där vårt rådande ekonomiska system kommer att stå till svars för våra ödesfrågor. 

/Jan


Det är klart att ett diagram inte kan klara sig utan ord och språkliga förklaringar, medan språket kan göra det, även om det ibland blir väldigt krångligt. I sådana fall kan diagram, kanske för de allra flesta, vara en god hjälp. Hur väl det fungerar kan förstås bero på läsarens vana vid att läsa av diagram, liksom den språkliga förståelsen också kräver en vana vid språklig kommunikation.
Jag är uppvuxen i en familj som ställer stora krav på att formulera sig språkligt så att man inte blir missförstådd (vilket jag förstås har haft nytta av som redaktör). Men ibland är detta hämmande och då kan en visuell framställning vara lättare att utgå ifrån för att få nya idéer, t.ex. när det gäller utvecklingen av komplicerade strukturer (både t.ex. sociala, mentala och ekonomiska), där relationerna mellan deras delar enkelt kan uttryckas med pilar (som i sin tur kan behöva förklaras verbalt). Kanske kan diagram ibland vara avskräckande genom att se alltför "imponerande" ut. Men de behöver oftast inte tolkas särskilt exakt, särskilt inte när det handlar om subtila mentala och sociala förhållanden.

 

"När ansvariga inte förstår sig på orsakerna till problem då kan heller inte problemen lösas ..."

"Förr eller senare så får vi ett 'genomslag' i samhällsdebatten där vårt rådande ekonomiska system kommer att stå till svars ..."

   Instämmer förstås – och för att få ett så tidigt "genomslag i samhällsdebatten" som möjligt bör vi – som inte är 'ansvariga' – dessutom förstå orsakerna till varför "ansvariga inte förstår sig på orsakerna" till våra ödesfrågor. Ett dubbelt självförstärkande problem med en gemensam bakomliggande orsak: 'kapitalismen', ett ord som fortfarande säkert är ganska tabubelagt bland 'ansvariga' och som därmed blockerar kunskapen om de orättvisa, ojämlika maktförhållanden som begreppet handlar om.
   Men samtidigt kan blockeringen bero på en viss kunskap bland de 'ansvariga' om problematiken, åtminstone kan det vara så bland dem som har ett intresse av att kunskapen om orättvisorna inte blir alltför känd.

   Slutsatsen blir att även om högre 'ansvariga' är den viktigaste gruppen att nå, så kan det ändå vara bättre att i första hand rikta sig till lägre nivåer i olika organisationer, vilket ju sammanfaller bra med insikten att demokratiska förändringar framför allt måste komma underifrån.

 

/Bo

 

 

"– och för att få ett så tidigt "genomslag i samhällsdebatten" som möjligt bör vi – som inte är 'ansvariga' – dessutom förstå orsakerna till varför "ansvariga inte förstår sig på orsakerna" till våra ödesfrågor."

 
Vad skulle hända om exempelvis någon minister, 'näringslivsansvarig' eller riksbanksledamot började ifrågasätta vår ekonomiska struktur? En fråga som jag ställt till mig själv ett antal gånger. Jag har nog kommit fram till åsikten att en sådan fråga överhuvud taget inte kommer att ställas. Att ifrågasätta kapitalismen från 'ansvarigt' håll är ju det samma som att lägga 'krokben' på sig själv. Alltså en omöjlighet att ens antyda något tvivel om från 'ansvarigt' håll.
 
Så egentligen är mitt påstående från föregående mejl lite missvisande: "När ansvariga inte förstår sig på orsakerna till problem....". Man kan egentligen säga att: 'ansvariga' inte ska förstå sig på orsakerna …  Jag menar att man alltså inte kan begära att 'ansvariga' ska förstå sig på orsakerna …
Skulle 'ansvariga' förstå sig på orsakerna och förmedla dessa så skulle de skriva under sin egen 'dödsdom'! Alltså bättre tiga och spela med så länge det går!

/Jan


"Att ifrågasätta kapitalismen från 'ansvarigt' håll är ju det samma som att lägga 'krokben' på sig själv. ... Så egentligen är mitt påstående från föregående mejl lite missvisande  …  Jag menar att man alltså inte kan begära att 'ansvariga' ska förstå sig på orsakerna …"


Jag trodde nog att det var det du menade. Och då faller alltså ansvaret på oss andra. Och om vi är tillräckligt många kan det få ett genomslag som, i bästa fall, inte ens politikerna och den dominerande (borgerliga) pressen kan bortse från (som t.ex. 'Greta Thunberg' och MeToo).
Men det räcker förstås inte, och ett ifrågasättande av kapitalismen måste bli nästa krav. Ett svårt steg att ta – om man inte har några trovärdiga alternativ.

De stora historiska exempel som finns måste betraktas som huvudsakligen misslyckade, vilket naturligtvis, skadeglatt, utnyttjas av borgerliga skribenter (utan att de bekymrar sig om att t.ex. ange den fientligt sinnade och tekniskt fortfarande överlägsna omgivande borgerligheten som en viktig del av orsakerna till misslyckandena under förra seklet). Men det finns också positiva exempel från den tiden, som man kan ha nytta av.
Och nu görs det nya 'experiment', i mindre skala, med olika former av kooperativ. De måste förstås utvecklas mer och då blir finansieringen och omgivningens och myndigheters acceptans en viktig fråga. – Om en rörelse kan utvecklas och växa kring detta och om den unga miljörörelsen, med bl.a. 'Extinction Rebellion', kan kombinera systemkritik med trovärdiga idéer om hur en övergång till ekonomisk demokrati (vilket skulle bli en form av 'ekodemokrati') ska kunna förverkligas, då finns det, trots allt, lite hopp.


/Bo



"De stora historiska exempel som finns måste betraktas som huvudsakligen misslyckade, …"

 
Så är det! Har ofta funderat över varför folkliga revolutioner i slutändan "måste betraktas som huvudsakligen misslyckade". Varför misslyckades de högt ställda visionerna att kunna förverkligas? Kan det bero på omöjligheten att bygga ekonomisk och social rättvisa i ett land när detta land är omgivet av ett ekonomiskt och socialt system som bygger på ekonomisk och social orättvisa? Vad blir följden av en sådan strukturell 'konfrontation'?
 
Eftersom världen som helhet hade/har att förhålla sig till kapitalismens 'spelregler, med allt vad det innebär, så innebär ju det att denna ekonomiska strukturs prioriteringar gäller överallt, på vår jord. Samhällen/länder som opponerar sig mot denna strukturella orättvisa blir naturligtvis isolerade 'öar' och kommer därför att mötas av kapitalismens marknadsekonomiska 'logik' - du måste 'jaga' pengar för att kunna överleva. Kapitalet måste ackumuleras! Är då den ekonomiska strukturen utformad på ett diametralt motsatt sätt gentemot det övriga globala systemet så innebär ju detta att kapital inte kommer att investeras i ett samhälle där kapitalackumulationen inte kan ägas privat. Effekten blir dessutom att kapital kommer att dräneras från detta isolerade samhälle.
Inte undra på att folkliga revolutioner huvudsakligen har blivit misslyckade.
 
Inga nyheter för oss båda! Men jag ville ändå få det nedskrivet.
 
/Jan
 
 

Skillnaderna mellan kapitalism och verklig socialism är verkligen, som du skriver, alldeles för stora.
 Men eftersom industrialismen från början dominerades av auktoritära organisationsprinciper, där endast kapitalägarnas frihet garanterades, och eftersom även socialismen var beroende av industrialisering för att bekämpa fattig­domen och försvara sig mot omvärlden, så övertogs (i brist på andra utprövade modeller) också dessa principer av de första socialistiska ’experimenten’, t.ex. Sovjetunionen.
 Industrialismen bygger ju på effektiv massproduktion i stor skala, så det föll sig antagligen naturligt, när nu produktionsmedlen ”ägdes” av arbetarna, att organisera all produktion så effektivt som möjligt under ett sammanhållet auktoritärt styre. En industrikapitalistisk idé tillämpad på en nationell industriell organisering för i princip ett enda jättelikt företag ”ägt” av ett lands alla ”medborgare”. En ”revolution” uppifrån som naturligtvis, genom sina dimensioner – och dessutom med anspråk på att med hjälp av ”internationaler” revolutionera hela världen – uppfattades som mycket hotfull av den kapitalistiska omvärlden.
 Vi har alltså två orsaker till misslyckade revolutioner: 1) olikheterna (och oförenligheten) när det gäller systemens förhållande till konkurrens respektive organiserad fördelning av ett samhälles ekonomiska tillgångar, och 2) de likartade auktoritära synsätten hos båda systemen när det gäller industriell organisering, trots att auktoritär organisering är rakt motsatt den frigörelse från auktoritärt styre som varje revolution värd namnet syftar till.

 

/Bo

 

 

Instämmer i din analys av "två orsaker till misslyckade revolutioner"!

Så här i efterhand till dessa revolutioner så skulle jag vilja påstå att 'misslyckandet' kanske borde kunna förutses. Vad grundar jag detta påstående på? 

Jo i första hand tänker jag på ett isolerat samhälle/land som genomför ett socialistiskt "experiment" - som du skriver - i en värld där kapitalismen råder. Detta isolerade samhälle/land kommer hela tiden att konfronteras med kapitalismens strukturella ordning och till detta ska också räknas att människorna i detta isolerade samhälle/land har genom generationer blivit 'formade' utifrån kapitalismens 'spelregler'. Vad menar jag med det? 

Att från den ena dagen till nästkommande dag - grovt tilltaget - ställa om 'sig själv' till ett socialistiskt tänkande och agerande låter sig knappast göras. Man blir alltså kvar i uppfattningen att ägandet av pengar är förutsättningen för att 'bygga sig ett gott liv'. När vi då har en kapitalistisk värld 'där ute' som växer så det knakar - i synnerhet efter andra världskriget - så gör ju detta inte situationen enklare för det isolerade samhället/landet. 

Jag menar att man nog kan dra slutsatsen att socialism inte kan byggas isolerat i en för övrigt kapitalistisk värld. Historien har visat oss att kapitalismens ständiga 'behov' av att globaliseras leder till oundvikliga konfrontationer med samhällen som 'experimenterar' med 'avvikande' ekonomisk struktur.

/Jan


… socialism [kan inte] byggas isolerat i en för övrigt kapitalistisk värld.
 Åtminstone inte om det gäller en fullt utvecklad demokratisk socialism med ett väl fungerande socioekonomiskt fördelningssystem.
 Men en hel del steg, som kan fungera som ett närmande till en sådan socia­lism, kan ändå tas – vilket praktiska erfarenheter, särskilt i andra länder, t.ex. Spanien/Baskien sedan 1950-talet (Mondragon) och USA under ekonomiska kriser, visar.

Man blir … kvar i uppfattningen att ägandet av pengar är förutsättningen för att ’bygga sig ett gott liv’.
 Det stämmer nog – om inte konkreta satsningar görs för att lösa de ekonomiska problem som människor verkligen kan ha. Sådana satsningar, t.ex. lokala fördelningssystem för kooperativ med egna valutor, kan naturligtvis vara provocerande för företagare m.fl. som är framgångsrika inom det kapitalistiska systemet. Men ett starkt opinionstryck, från många människor (som vi kan ha varit med om att påverka) och konkreta förslag med över­tygande försäkringar om att detta inte handlar om ”socialism” enligt fortfarande dominerande uppfattningar om vad ”socialism” är – en slags diktatur – utan om raka motsatsen, dvs. ekonomisk demokrati (vilket alltså skulle innebära en utvidgad demokrati i vårt samhälle) skulle endast den högsta toppen inom näringslivet egentligen ha starka ekonomiska skäl att vara fientlig till.
 En medvetenhet om den här möjligheten finns som sagt i andra länder, så om en sådan demokratiseringsprocess sker på många håll i världen, med hjälp av starka opinionstryck, då finns det också en (åtminstone teoretisk) möjlighet att en global ’tipping-point’ kan uppnås där uppnådda resultat bidrar till att allt fler lyckade resultat uppnås i en, förhoppningsvis, samtidigt väl balanserad spiral.
 Det är då viktigt att kunna se att flera olika processer kan överlagras på varandra så att man verkligen kan urskilja dem som det är värt att stödja – inget ’byggande av socialism’ kan ju ske isolerat (men kan ändå ske innan kapitalismen är slutgiltigt besegrad).

 

/Bo

 

 

Fortsättning på denna diskussion följer i nästa blogg-inlägg (Politiska diskussioner 19)


 



 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 13 juli

e-bok

Mejlsamtal om ekosocial resiliens och ekodemokrati.

 

https://www.dropbox.com/s/7gkfevut8bcjhlk/Mejlsamtal_BoH-JanO_192s-A5.pdf?dl=0.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 2 Permalänk

«första «tidigare Visar 358–360 av 363 inlägg    nästa» sista»
 
stäng