ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2020 (2)
» oktober 2020 (3)
» augusti 2020 (2)
» juli 2020 (5)
» juni 2020 (1)
» maj 2020 (1)
» april 2020 (2)
» mars 2020 (3)
» februari 2020 (1)
» januari 2020 (1)
» december 2019 (2)
» november 2019 (2)
» oktober 2019 (2)
» augusti 2019 (2)
» juli 2019 (2)
» juni 2019 (1)
» maj 2019 (4)
» april 2019 (3)
» mars 2019 (3)
» februari 2019 (2)
» januari 2019 (3)
» december 2018 (4)
» november 2018 (7)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: alla inlägg

lördag 10 oktober

En falsk etablerad teori

 

Samhällsstrukturell teori måste utgå ifrån jämlikhet mellan människor! Detta har inte gjorts under de senaste tusentals åren. Och vad beror då detta på? Det beror på att våra samhällen har styrts utifrån en ojämlik struktur. Kanske ni uppfattar detta kortfattade svar som ett självklart svar? Hur ska svaret annars formuleras, tänker ni?

 

Vad betyder då en ojämlik struktur? Jag förmodar att ni avser ojämlika ekonomiska möjligheter till att kunna uppnå en 'dräglig' tillvaro. Vad jag nu kan mena med en 'dräglig' tillvaro? Sannolikt menar både du och jag, i stort sett, samma sak. Låt oss inte fördjupa oss i denna fråga - alltså angående 'dräglighet' - utan bara konstatera att vi har levt och fortfarande lever i en ojämlik ekonomisk tillvaro, sedan ett antal tusentals år.

Tänk på att här får vi inte glömma att betrakta 'drägligheten' utifrån ett globalt perspektiv - som jag för övrigt alltid menar när jag refererar till 'våra samhällen'. Detta menar jag är en strukturell verklighet som vi alla har att förhålla oss till. En verklighet som på grund av dess långa tidsperspektiv har lett fram till en normalitetsuppfattning om denna strukturs verklighet. Vi betraktar med andra ord dagens strukturella verklighet som självklar - det är så här livet ska levas; det är så här våra samhällen ska se ut. Förstår ni hur jag menar? Det är denna, alltså dagens, strukturella verklighet som fick sin struktur redan för tusentals år sedan. Vad finns det då för belägg att kunna föra fram detta påstående - ojämlika samhällen sedan tusentals år?

 

Studera historien så förstår vi omgående att det råder skillnad, socialt och ekonomiskt, mellan människa och människa - eller är detta svårförståeligt? Vilket alltså kan bevisas utan minsta tvivel. Utifrån denna bevisning måste samhällsstrukturell teori utgå ifrån - alltså en ojämlikhet mellan människor som redan här underkänner rådande samhällsstruktur. Från vilka bevis ska vi annars utgå ifrån? Nej vi måste starta en sådan här teoriundersökning från en tydlig 'plattform' och denna 'plattform' - strukturell ojämlikhet - var det 'normala' sättet för dåtidens samhällsuppbyggnad. Hänger ni med? Man kan säga att denna 'normalitet' har ärvts in i vårt nuvarande strukturella samhällsbygge.

 

Då handlade det om att lägga under sig mark och samhällen med all den vapenmakt som kunde uppbådas. Det ingick så att säga i maktens - kungamaktens - 'normala' sätt att utöva sitt ämbete. Idag handlar det om att makten - den ekonomiska eliten - söker lägga under sig en så stor del som möjligt av kapitalkakan som produceras. Detta görs med hjälp av det ekonomiska system som är sprunget ur dåtidens strukturella ojämlikhet. I princip så ser vi alltså en liknande strukturell uppbyggnad av våra samhällen idag som dåtidens samhällen. Ser ni denna likhet?

'Normalitetssamhället' förr har som synes ärvts vidare in i dagens verklighet och lever vidare som dagens 'normalitetssamhälle'. Makt handlar om att äga värden - kapitalvärden. Och dessa värden kan vinnas genom våld och konkurrens.

 

Vi ser då att dagens så kallade etablerade teori när det gäller samhällsstrukturella frågor saknar den absoluta tillförlitlighet som krävs. Dagens teori utgår, som vi ser, från en ojämlikhet verklighet mellan människor och mellan samhällen. Alltså kan inte den etablerade teorin uppnå 'statusen' som teori. Den måste betraktas utifrån vad den i verkligheten är - en teori som gagnar det 'normalitetssamhälle' som vi alla lever i och har att förhålla oss till.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 1 oktober

Konkurrensen om välfärden

 

Hur förklaras löneskillnaden mellan privat sektor och offentlig sektor inom, det vi benämner, välfärden? Vad beror det på att vårdanställda kan tjäna betydligt mer hos ett privatägt bolag än de gör hos landstingen eller kommunerna?

Ja hur ska vi bena ut den här problematiken? 

 

Välfärden är själva måttstocken för hur samhället mår, kan man säga. Därför så måste varje samhälle prioritera välfärden - med allt vad den innefattar - vilket betyder att samhället, så att säga, står som garanten för att välfärden kan genomföras. Välfärden ska alltså bedrivas utifrån ett samhälleligt huvudansvar.

 

Då samhällen 'bjuder' in privatägda företag att agera inom välfärdssektorns 'ramverk' så innebär detta, per automatik, att den samhälleliga prioriteringen sätts ur spel. Prioriteringen hamnar någon annanstans - var?

Som vi har redogjort tidigare, ett antal gånger, så hamnar prioriteringen istället i att upprätthålla/stödja vår kapitalistiska marknadsekonomi i den nu pågående kollapsande utvecklingen. Man kan också beskriva det som att den rådande marknadsekonomin 'äter' sig in i de politiska besluten angående välfärden.

 

I en kapitalistisk ekonomi så måste det privata företagandet gå med vinst - vilket vi har lärt oss. Detta gäller oavsett om företagandet agerar inom välfärdssektorn eller utanför denna. Allt företagande måste alltså förränta sig, i annat fall går företagandet under. Denna inneboende prioritering har vi att förhålla oss till i våra rådande samhällen.

När nu samhällen 'öppnar' upp för privatägda företag att ta del av den skattefinansierade välfärden så innebär detta också att företagen 'livnär' sig på dessa skattepengar. Det offentliga 'försörjer', med andra ord, de privatägda välfärdsföretagen.  Och fortfarande gäller naturligtvis kriteriet - för att kunna bedriva privatägt företagande i en kapitalistisk ekonomi så krävs ekonomisk tillväxt - oavsett i vilken bransch företagandet äger rum. Åter igen: kriteriet handlar om att kunna göra vinst på investerat kapital.

 

Samtidigt som detta sker så måste också de privatägda företagen kunna erbjuda arbetskraften högre löner än vad den offentliga sektorn kan erbjuda. Varför måste de det? Jo varför ska vårdpersonal annars välja att avsluta sina 'säkra' anställningar hos det offentliga om lönerna skulle ligga på en lägre nivå hos det privata? I synnerhet i dessa tider när det råder stor brist på vårdpersonal så kan man tycka att det offentliga borde kunna erbjuda sina anställda 'skäliga' löner, men så är inte fallet.

En dålig offentlig ekonomi tillsammans med personalbrist tvingar i praktiken vårdpersonal att istället välja 'otrygga' anställningar i den privata sektorn. Som trots denna 'otrygghet' ändå erbjuder högre löner.

Sedan ska vi komma ihåg: det går inte att bedriva privatägt företagande inom välfärden om man inte kan få personal. Det privatägda konkurrerar ju med det offentliga! För att kunna vinna i den konkurrensen så är det helt grundläggande att personalen erbjuds en högre lön.

 

I vårt rådande samhälle så ligger, som sagt, huvudansvaret på välfärden hos det offentliga och för att detta ansvar ska kunna fungera så gäller en skattefinansiering för välfärdssektorn. Vilket innebär i praktiken 'säkra' pengar till privatägd företagsamhet inom välfärden. Det offentliga står ju för 'fiolerna'! Administration och all annan 'sidoverksamhet' behöver ju inte det privata befatta sig med. Därav öppnar sig möjligheter till högre löner åt välfärdsföretagens anställda.

 

Som vi vet så gäller andra 'regler' i de flesta andra samhällen. Där måste man själv betala - ur egen ficka - för sin egen välfärd och vad detta leder till vet vi. Dessa 'regler' kommer succesivt att anammas även i vårt samhälle och i övriga samhällen, som påstår sig vara så kallade välfärdssamhällen. Så i takt med att den offentliga ekonomin försämras så kommer de privatägda välfärdsföretagen att ta allt större andelar av välfärdssektorn, där välfärd mer och mer kommer att liknas vid en lyxvara för de som har pengar.

 

Det kommer alltså mer att handla om privatköp av välfärdstjänster än att samhället kan erbjuda välfärd åt alla. Resultatet blir alltså en allt ojämlikare välfärd där, man kan säga, välfärdens ansvar skjuts över åt privatägda företag som agerar utifrån kapitalismens marknadsekonomiska prioriteringar.

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 16 september

Låna och konsumera!

 

Förr var 'ledorden': "spara och köp kontant"! Idag är 'ledorden': "låna och konsumera"! Vad är orsaken till denna dramatiska vändning, från ekonomisk 'expertis'?

 

Det beror självklart på kapitalismens oförmåga att ständigt växa - vilket ju är den 'inbyggda' förutsättningen för systemet att kunna leva vidare. Att kunna leva vidare, för dagens ekonomiska system, hänger ju på tillväxten och det blir ingen tillväxt om vi "sparar och köper kontant" - det kommer in för litet pengar i systemet.

 

Den tiden är förbi då vi köpte för sparade pengar. Hur såg då den tiden ut, som idag anses vara förbi? Kapitalismen då - för ett antal generationer sedan - kunde växa även om det privata sparandet prioriterades högt. Kapitalismen förr var i huvudsak lokal. Alltså var både konsumtion och produktion i stort sett lokala 'angelägenheter' utan inblandning 'utifrån'. Allt som producerades skedde lokalt inom det konsumerande samhällets 'väggar'. Konkurrensen var begränsad till det lokala företagandet. Produktens pris kunde smidigt sättas på en nivå som ansågs 'skälig' för att kunna ge en 'godtagbar' förräntning på investerat kapital.

 

Men i och med att kapitalismens 'inbyggda' förutsättning kräver tillväxt så utvecklas den därigenom också globalt och med det så följer en allt ökande konkurrens. Denna - ur kapitalismens synvinkel - nödvändiga utveckling medför en allt hårdare konkurrens och därigenom en allt större prispress på produktionen och i slutändan den färdiga produkten. Idag har denna utveckling nått så långt att företagen får mycket svårt att kunna se en förräntning på sitt investerade kapital.

En åtgärd för att komma åt problemet - sett utifrån kapitalismens synvinkel - är att konsumtionen ökar och att därför konsumenten erbjuds lån för att därigenom avhjälpa problemet.

 

Effekten av denna åtgärd för naturligtvis också med sig att skuldbördan ökar. Den ökar så att säga i alla led, från den enskilde låntagaren till företagen och samhället i stort. Samhället med alla sina myndigheter och 'instanser' drar hela tiden på sig en allt större skuldbörda som då - måhända lite motsägelsefullt - i praktiken leder till att den rådande marknadsekonomin kan hålla sig 'flytande'. I det här sammanhanget får vi inte glömma räntepolitiken, som ju i praktiken syftar till att öka konsumtionen och underlätta kapitalinvesteringar.

 

Vi som privatpersoner har i princip slutat med sparande utan vad som gäller det är lån och krediter. När det kärvar i konjunkturen, som nu, då rekommenderas vi att shoppa. BNP:n måste ju upp och tillväxten är högsta prioritering. Alltså är det låna som gäller.

 

"Gör en tjänst: låna och konsumera!"

Som vi kanske förstår så kan denna 'konstgjorda andning' inte hålla i längden.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

«första «tidigare Visar 387–389 av 392 inlägg    nästa» sista»
 
stäng