Ett strukturellt fel kommer hela tiden att förvärras i och med att den grundläggande strukturen förblir oförändrad! Hur görs detta påstående begripligt?

Jag går direkt på det grundläggande strukturella fel som jag för övrigt alltid återkommer till. Det handlar naturligtvis om vår samhällsstruktur som 'dirigeras' i huvudsak av vårt rådande ekonomiska system. Vårt rådande ekonomiska system håller i själva 'taktpinnen' för hur vår övriga samhällsstruktur ska förhålla sig. Så är det, vilket bör förstås av de flesta.

När nu detta faktum gäller så kan man också påstå att vårt samhälle anpassar sig inför detta faktum, ovetande om huruvida det finns ett strukturellt fel 'inbakat' i vårt ekonomiska system.

Eftersom vi har konstaterat, som ni vet, att vårt ekonomiska system har ett 'inbakat' strukturellt fel så 'överförs' detta fel till det övriga samhället. I och med att detta strukturella fel inte åtgärdas så är det därför omöjligt att kunna få rätsida på de mängder av strukturella 'småfel' som utspelas hela tiden i våra samhällen. Effekten av denna 'röra' blir att de strukturella 'småfelen' hela tiden förvärras.

Jag ska försöka exemplifiera detta: vårt samhälle strävar politiskt att göra hela vårt samhälle 'levande', alltså även en 'levande' landsbygd tillhör våra politiska prioriteringar. Men som vi har sett och ser så kan denna politiska prioritering omöjligen förverkligas. Varför? Jo därför att vi har att förhålla oss till ett ekonomiskt system som kräver ständig tillväxt och detta krav medför en allt ökande globalisering och urbanisering, vilket ger en utarmande landsbygd. Vårt ekonomiska systems inneboende krav går således tvärt emot vad politiken strävar efter.

Ett annat exempel: politikens strävan är att vårt samhälle och alla samhällen ska klara de klimatmål som är satta på internationella konferanser. Men eftersom vårt ekonomiska system har sin inbyggda prioritering av ständig tillväxt så kräver, som sagt, denna prioritering att tillväxten går före allting annat, inklusive politikens klimatmål. Även här ser vi att politikens strävan är oförenlig med vårt rådande ekonomiska systems 'nödvändiga' krav.

Ett exempel till: politiken strävar efter en så låg arbetslöshet som bara går. Alltså mer eller mindre en obefintlig arbetslöshet. Men denna fråga avgörs i rådande ekonomiska system av de beslutsprocesser som tas av den ekonomiska eliten, inte av våra politiska förtroendevalda. Arbetslöshetssiffrorna ligger alltså inte i händerna hos våra politiker utan dom ligger i händerna hos ekonomins makthavare, vilket som vi ser leder till otryggare anställningsformer och på sikt en allt högre arbetslöshet. Ytterligare ett bevis på att strukturens utformning är felaktig.

Ett till: vi alla önskar oss samhällen med social och ekonomisk 'trygghet', med allt vad det innebär, men istället så ökar den sociala otryggheten i våra samhällen. Hur kan det bli så? Jo i huvudsak beror detta på att vi har att förhålla oss till, som sagt, ett ekonomiskt system som per automatik fungerar ojämlikt och orättvist - vilket då skapar den här sociala nedmonteringen.

Således ser vi hur dessa strukturella 'småfel' hela tiden förvärras i våra samhällen och dessa 'småfel' har sitt ursprung i den rådande ekonomin. Rent konkret så betyder detta att våra drömmar om jämlikhet och rättvisa tillsammans med en hållbar ekologisk balans är omöjliga att uppnå i vårt rådande ekonomiska system. Tydligast så utspelas denna omöjlighet i de samhällen där den sociala nedmonteringen har nått längst.

"Hur skapas värden?"

Värden skapas genom arbete - inte på något annat sätt! Någon säger: "jag vann över en miljon på en lott - detta är väl ett bra värde som lotteribolaget förmedlade till mig?"

Javisst är det väl det. Men den här miljonen har ju kommit till på något vis. Den kan ju inte bara 'ramla' in på bolaget, helt utan vidare. Miljonen måste ju skapas någonstans och sedan 'hamna' på lotteribolaget.

Eller så kan bolaget ha lånat miljonen hos någon bank. Även lånade pengar har tillkommit genom arbete - förutsätter att vi nu utgår ifrån att dessa lånade pengar likställs med reala kapitalvärden. Observera att dagens banker även sysslar med spekulation - att skapa pengar utan att dessa pengar motsvarar reala kapitalvärden. Vilket ju är en annan fråga, som vi känner till.

Men som sagt endast arbetsinsatser är 'värdeskapande'. Utförs inget arbete så skapas heller inget 'värde'. Man kan också säga: utförs inget arbete så skapas heller ingen 'välfärd'. Och ju mer arbete som utförs ju mer 'värden' skapas.

Betyder detta att vi ska arbeta så mycket det bara går? Man kan tycka det när vi inser att 'värden' skapas genom arbetet. Är det så här vi ska betrakta tillväxtproblematiken? Jag menar: ju mer vi arbetar ju mer 'värden' skapas och tillväxten ökar.

"Kan det bli bättre?" Nej det är ju exakt så som vår rådande marknadsekonomi är uppbyggd. Den fungerar utifrån dessa förutsättningar. Men det är dessa förutsättningar som är förödande för oss. Hur går då detta ihop med 'skapandet av värden'? Nej det går inte ihop, som vi har lärt oss, vilket beror på att den grundläggande frågeställningen saknas. Vilka ska få ta del av de skapade 'värdena'? Det är ju denna grundläggande frågeställning som makten - såväl den ekonomiska som den politiska - saknar möjligheter att hantera.

Vad vill jag då komma fram till? Jag vill poängtera att kapitalvärden enbart kan skapas genom mänskligt arbete och ingenting annat. Naturen finns där den är - den har det värde som vi alla lever av - men där vi förädlar allt det som ger oss 'välfärd' så kan det bara genomföras med arbetsinsatser. Själva förädlingsprocessen - från råvara till färdig produkt - kan enbart skapas med mänskligt arbete och denna process ger kapitalvärden/'välfärd'. Att dessa 'värden' fördelas på ett orättvist sätt är en annan sak och att spekulationsekonomin berikar en minoritet är bara ett ytterligare bevis på att reala 'värden' i praktiken stjäls från den samhälleliga 'välfärden' för att till slut hamna hos den ekonomiska eliten.

Men om vi nu gör antagandet att alla skapade 'värden' fördelas på ett jämlikt och rättvist sätt över hela samhället, ska vi ändå fortsätta med att arbeta så mycket det bara går - eftersom 'värden' bara kan skapas genom mänskligt arbete?

Nej, naturligtvis inte! 'Värden', alltså kapitalvärden, kan inte produceras eller konsumeras över 'gränsen' för vad vårt ekologiska 'ramverk' tillåter. Som det nu förhåller sig så finns det undersökningar på hur mycket vi i västvärlden konsumerar och den siffran visar att vi behöver över fyra jordklot som krävs för att kunna tillgodose vår konsumtion. Och som vi förstår så är detta helt ohållbart, både i praktiken och i teorin, när vi betraktar problemet lite på sikt. Vi vet ju att detta problem har att göra med den samhällsstruktur som vi lever i och att lösningen på problemet då naturligtvis finns i byggandet av en diametralt motsatt struktur - som har beskrivits i tidigare inlägg. Så att arbeta så mycket det bara går omöjliggörs genom en omstrukturering av vårt ekonomiska system.

Då uppkommer frågeställningen: "men då kommer väl vår välfärd att försämras?" Nej alla våra samhällens samlade 'välfärd', med allt vad detta innebär, kommer istället att öka - vilket har att göra med den jämlika och rättvisa fördelningen, som dessutom inbegriper mindre arbete per capita.

För det är väl ingen som anser att vi i vårt samhälle ska ha det 'bättre ställt' än övriga samhällen på vår jord?

Ska 'berömda' konstnärer kunna tjäna mer än 'vanligt' folk? Samma sak gäller för idrottstjärnor och egentligen för vem som helst som tjänar 'bra' med pengar - ska dom kunna tjäna dessa pengar?

Nej i ett jämlikt samhälle så är inte detta möjligt. Men i ett ojämlikt samhälle så betraktas denna ojämlikhet som en självklarhet. Frågan har att göra med i vilket ekonomiskt system som vi har att förhålla oss till.

Att vi idag betraktar det som en självklarhet att människor tjänar olika mycket beroende på vad för slags jobb som de sysslar med hänger naturligtvis ihop med det rådande ekonomiska system som vi nu har att förhålla oss till. Systemets 'upplägg' är ju att tillskansa sig pengar - så mycket det bara går - genom marknaden. Detta sker genom en mängd olika möjligheter. Därför 'jagar' vi bokstavligt talat varenda peng som finns tillgänglig och de som är 'bäst' på att 'jaga' lägger också beslag på merparten av pengarna.

Denna strukturella ordning kan bara genomföras i samhällen där marknadsekonomin bygger på privat ägande av det producerande kapitalet. Alltså bäddar det för ojämlikhet och vad detta innebär för våra samhällen känner vi väl till.

Ur denna 'jakt' på pengar - som alltså har sin orsak i marknadsekonomins strukturella uppbyggnad - så tas i princip ingen som helst hänsyn till varandra. Det handlar ju om att kunna överleva - det är du själv som måste fixa 'dina' pengar.

Från 'kriminell' verksamhet till så kallad 'laglig' verksamhet - där det alltså är 'lagligt' att ha samhälleliga bestämmelser som i praktiken påbjuder ett ojämlikt fördelande av den producerande 'kapitalkakan'. Detta är, som vi ser idag, en 'laglig' verksamhet medans det i själva verket handlar om att sko sig på andras bekostnad.

Skillnaden mellan 'kriminell' verksamhet och så kallad 'laglig' verksamhet är därför på många sätt ingen skillnad alls. Det är denna verklighet vi har att förhålla oss till och vad som är 'kriminellt' respektive 'lagligt' kommer framöver att suddas ut än mer. Att stjäla pengar - vilket det nu i praktiken handlar om - kan göras lagenligt eller olagligt, i båda fallen stjäls det pengar från den samlade 'kapitalkakan'.

En sak till: eftersom den rådande marknadsekonomin kräver ständig tillväxt - vilket både är en teoretisk respektive praktisk omöjlighet - så leder denna strukturella uppbyggnad dessutom till en allt ökande ojämlikhet inom våra samhällen och mellan våra samhällen. Alltså kommer den rådande marknadsekonomin som följd av denna strukturella uppbyggnad att kollapsa framöver - vilket vi har redovisat tidigare som ni vet.