Systemets strukturella kriser går nu in i en än allvarligare nivå! Polariseringen tilltar överallt och inom alla samhälleliga områden. Vi ser det framför allt nu i krigets Ukraina och vi ser det i den ökande ojämlikheten världen över. Miljö- och klimatkrisen utvecklar sig snabbt till ett kollapsliknande tillstånd där det nu inte blir möjligt att vrida den destruktiva utvecklingen tillbaks till ett 'hanterbart' tillstånd. Livsmedelskrisen, globalt sett, fördjupas än mer vilket medför att fattigdom och död ökar dramatiskt.

Man kan ställa sig en mängd frågor om varför det är så illa ställt med den här destruktiva utvecklingen - vilket vi har gjort och naturligtvis fortsätter att göra - och vad den ger för följdverkningar.

Varför måste en mängd samhällen importera livsmedel? Förstår vi den frågan? Här har det alltså uppstått något fundamentalt 'sjukligt', eller hur?

Människor har bott i samhällen världen över i många tusen år och kunnat leva sina liv i sina samhällen, men nu i vår tid så är det brist på livsmedel i många av dessa samhällen. Hur har detta fundamentalt 'sjukliga' uppstått? Svaret handlar om kapitalets globalisering - fördelningen av kapitalet.

Förr producerade varje enskilt samhälle sitt eget livsmedel, så ser det inte ut idag, nu produceras livsförnödenheter ofta långt ifrån det konsumerande samhället. Vilket som vi vet beror på avkastningen av investerat kapital - producera där det är billigast och konsumera där det är dyrast. Alltså kapitalets globalisering!

Följden av denna 'sjukliga' utveckling blir då att fattigdomen breder ut sig på bekostnad av att rikedomen koncentreras. Så ser fördelningen av kapitalet ut! Vill vi ha det så? Självklart inte och i synnerhet inte när vi ser hur människorna har det i samhällen där dom har blivit berövade alla möjligheter att kunna försörja sig själva.

Frågan kommer upp: Vad ska politik handla om? Politik ska handla om hur samhället bör formas för att kunna erbjuda sina invånare välfärd, med allt vad detta innebär. Och detta skriver naturligtvis alla under på, vilket underminerar själva frågeställningen.

Jag menar så här: för att kunna erbjuda ett samhälles invånare välfärd så krävs grundläggande förutsättningar i form av bland annat jämlikhet, jämställdhet och därmed rättvisa, inom alla sektorer av samhället. Dessa självklarheter existerar inte i våra samhällen, som vi vet, så därmed går det heller inte att genomföra målsättningen som formulerades ovan. Vilket betyder att politikens ambitioner, när det gäller att erbjuda välfärd, inte kan förverkligas när de grundläggande förutsättningarna saknas.

En omformulering av den här problematiken: att arbeta för jämlikhet, jämställdhet och rättvisa ska vara självklarheter och överhuvud taget inte ens behöva diskuteras. Men så ser ju inte världen ut och eftersom den inte ser ut på detta självklara sätt - rättvisa och jämlikhet överallt - så går det inte att bygga samhällen med välfärd. Är detta en omöjlighet att förstå?

Fakta talar om för oss att det inte ser bra ut! Vad är det då som inte ser bra ut? Kort och gott, vår framtid! Ni förstår vad jag menar, eller hur? Jag behöver väl inte förklara närmare vad jag menar? Bra, då förstår vi varann!

Vår sociala, vår ekonomiska och vår ekologiska framtid ser bekymmersam ut, minst sagt. Och ingenting av detta bekymmersamma verkar kunna lösas. Lösas av vem? Ja vi brukar ju vidarebefordra dessa bekymmer till våra politiker, eller hur? Javisst dom säger naturligtvis att dom arbetar för att kunna lösa dessa bekymmer, men det har dom ju sagt i decennier redan. Alltså kan vi dra slutsatsen att problemen verkar olösliga - eller är vi av en annan åsikt?

Om nu problemen mer eller mindre är olösliga så bör det ju finnas en förklaring till varför det förhåller sig så, kan man ju tycka. Och denna förklaring har jag, som ni vet, försökt redogöra för i mängder av inlägg så det känns inte just nu så angeläget att behöva upprepa sig ännu en gång - även om detta upprepande tydligen ständigt måste tas om.

Det är bara att konstatera att våra politiker, menar jag, saknar möjligheter att kunna sätta sig in i och söka förstå de grundläggande orsakssambanden till den rådande bekymmersamma utvecklingen.

Att grundläggande problem förblir olösta är ju ett bevis i sig att strukturella förhållanden är felaktiga och det är just denna insikt som saknas. Så när insikten saknas så går det inte att begära att problemen kan lösas - svårare än så är det inte att förstå varför politiker saknar lösningar. Att försöka lösa saker och ting när förutsättningar för att kunna lösa dessa saker saknas är vad det handlar om. Detta gäller i allt, stort som i smått!

Det går exempelvis inte att lösa kriget i Ukraina eftersom Putins Ryssland är en diktatur. Därför måste den 'temporära' lösningen ske på slagfältet.

Det går heller inte att lösa den ekonomiska ojämlikheten i världen eftersom vi alla lever i en kapitalistisk marknadsekonomi. Varför inte? Därför att kapitalismens förutsättning bygger på ekonomisk ojämlikhet.

Inte heller går det att lösa miljö- och klimatproblematiken eftersom samhällsstrukturen är uppbygd utifrån maktstrukturella ambitioner, med allt vad detta innebär.

Brottslighet av vad slag det än handlar om går inte att få slut på, den kommer i stället att öka i omfattning. Man kan formulera denna problematik så här: våra samhällen är uppbygda på ett 'brottsligt' sätt vilket medför att brottsligheten frodas!

Och en sak till: diktaturstater kommer aldrig att bry sig om miljön och klimatet, här existerar enbart makt och pengar!

Inte heller kommer det 'sunda förnuftet' att segra över den rådande marknadsekonomins prioriteringar!

När nu Putins Ryssland är ett hot för oss alla så måste det absolut viktigaste bli att bekämpa och få bort Putin och hans anhang från makten. En diktator som har medel att förgöra en stor del av mänskligheten och som hotar med det måste bort. Här finns inga alternativ!

Kriget kommer nu att gå in i ett skede där Putins krigsmaskin definitivt hamnar på defensiven och isoleringen av Ryssland tilltar. Samtidigt måste vi nu försöka förstå att det här katastrofala läget har uppstått på grund av destruktiva strukturella samhällsordingar, som vi har att förhålla oss till. Konflikter runt om i världen eskalerar hela tiden och antar, som vi nu bevittnar, krig på liv och död. I den sociala och ekonomiska verklighet som råder så går det inte att uppnå rättvisa och jämlikhet. Inför dessa förutsättningar, som vi har att förhålla oss till, så ser vi hur maktgirigheten inte har några som helst gränser.

Vi kan alltså, åter igen, konstatera att maktelitens uppdelning av världen - som påbörjades för mer än tusen år sedan - i det som vi nu benämner stater eller länder var och blev ett för alla våra samhällen katastrofalt strukturellt sammanhang.

I detta sammanhang ser vi också hur miljö- och klimatproblematiken saknar möjligheter att kunna lösa vår ekologiska kris. Denna kris samverkar med vår sociala och ekonomiska kris som även den saknar möjligheten att kunna lösa sig under rådande strukturella förhållanden.

Det är alltså på sitt sätt inte så märkligt att galningar som Putin sitter på makten och tar bestialiska beslut när det ryska samhället saknar både politisk- som ekonomisk demokrati. Just den här kombinationen - avsaknaden av politisk och ekonomisk demokrati - 'föder' fram diktaturer runt om i världen och detta scenario kommer att fortsätta så länge som den rådande strukturella ordningen ser ut som den gör.

Visst, Putin måste bekämpas med alla till buds stående medel men vi måste förstå att denna bekämpning inte löser de grundläggande problemen. Putin är en produkt av vår destruktiva samhällsstruktur och bekämpningen av Putins Ryssland måste ses som en temporär lösning och inte som en definitiv lösning av samhällsproblematiken.

Tillintetgörandet av Putins maktapparat bör skapa förutsättningar till att andra diktatoriska och korrumperade samhällen går liknande öden tillmötes. 

Vad händer då nu?

Putins Ryssland kommer att förlora kriget och därmed så försvagas dess ekonomi, på grund av västs sanktioner, som i sin tur leder till ökade sociala konflikter i landet. Likaså kommer diktaturen i Belarus att gå ett liknande öde tillmötes som Putins Ryssland. Och även Kina kommer att försvagas ekonomiskt framöver också detta beroende på dess diktatoriska ledarskap.

Kanske kan vi i dessa scenarion skönja ett ljus i mörkret?