ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för oktober 2009

tisdag 27 oktober

6 Historien

 

VARFÖR?

 

 

För att förändra någonting, förändra ett samhälle, så måste man söka förstå hur det kan ha bildats. Vi måste förstå historien bakom samhället.

Varför har det blivit så här? Vilka är dom stora motsättningarna i våra samhällen? Kan vi förstå varför dom har kommit till då borde vi kunna lösa uppgiften att förändra samhället. Eller kanske inte våra samhällen behöver förändras? Dom kanske fungerar bra som dom är?

 

Vilka är då dom stora motsättningarna i våra samhällen? Motsättningen mellan fattig och rik; motsättningen mellan etniska och religiösa folkgrupper; skillnaden mellan kvinna och man är inte bara en skillnad i många samhällen råder en djup motsättning mellan könen där den rätta benämningen är förtryck; motsättningen mellan människan och naturen/djuren är en annan stor fråga. Dessa motsättningar leder till konflikter, allvarliga konflikter. Krig, våld och förtryck blir resultatet av dessa motsättningar. Miljöförstöringen blir bara värre och värre. Människorna själva dukar under i psykisk och fysisk ohälsa.

 

Vad är då orsaken till att dessa motsättningar har uppstått? Går det att finna en förklaring till att det är som det är? Varför lever vissa människor i överflöd medan andra lever som råttor? Var finns förklaringen till varför det har blivit så?

Varför krigas det? Så har man gjort i tusentals år. Hur förklaras detta faktum?

Varför finns religioner? Som dessutom har bekämpat varann och fortsätter med det. Var finns logiken i detta?

Varför är villkoren mellan könen så olika? Globalt sett, över i stort sett alla samhällen, så dominerar det ena könet över det andra. Var finns förklaringen till detta ologiska faktum?

Barn kuvas, i många samhällen, som om dom vore lägre stående varelser. Hur förklaras detta abnorma synsätt?

 

Hur har alla dessa grundläggande motsatsförhållanden uppstått? Motsatsförhållanden som leder till oerhört grymma och bestialiska konflikter. Dessa frågor kräver sina svar, eller hur?

Går det av ovanstående frågor och tidigare ställda frågor att finna en gemensam nämnare, som hjälper oss att förstå problematiken? Finns det någonting gemensamt mellan krig; etniska och religiösa konflikter; fattiga och rika; mannens dominerande ställning över kvinnan; barns kuvade tillvaro; miljöförstöringen?

Det bästa hjälpmedel vi kan få vid undersökningar av sådana här frågor, den hjälpen får vi som alltid då vi studerar historien. Historien ger oss de fakta vi behöver. Vad säger oss då historien?

Jo vid studiet av historien så ser vi att ojämlikheterna är större och tydligare än i dagens samhällen. Samhällena var mer hierarkiskt uppbyggda vilket gjorde att människorna delades in i klasser. Den härskande klassen styr och ställer över de lägre klasserna. Hur kan en sådan orättvisa uppstå?

Historien visar oss också att dessa hierarkiska samhällen leder till ständiga krig och konflikter, mellan samhällen och inom samhällen. Vi undrade över den gemensamma nämnaren. Kan vi skönja någon sådan?

 

PATRIARKATETS HISTORIA

 

När vi fördjupar oss i studiet av samhällena från förr, så slås man av den totalt dominerande ställning som det manliga könet innebär. Samhällena styrs av män. Det verkar som om kvinnan existerar som en andra klassens medborgare. Verkar detta logiskt? Och fungerar inte samhällena, runt om på jorden, så än idag? Varför var det så och varför är det så? Hur kan det ha blivit på det viset?

Hälften av jordens människor är ju kvinnor. Borde det då inte vara så att dom tillsammans med männen beslutade över sina samhällen? Vore inte detta det normala sättet att driva samhällsutvecklingen framåt? Men så har det inte fungerat och så fungerar det inte. Verkar det inte besynnerligt att hälften av jordens befolkning har levt och lever som andra klassens medborgare, på grund av sin könstillhörighet? Var finns förklaringen till detta?

 

Börjar vi se den gemensamma nämnaren, som vi efterlyste? Krig igångsätts av män. Män ur makteliten beslutar om krig och män utför själva krigandet. Det är bara det att krig drabbar inte enbart män. Krig drabbar hela befolkningen. Män, kvinnor och barn. Historien visar oss ju oräkneliga exempel på krig och konflikter. Det är enbart männen som utövar detta "hantverk". Hantverket går ut på att med våld förgöra andra människor. Det kan vara konflikter mellan maktområden; det kan vara etniska eller religiösa konflikter; det kan vara konflikter mellan fattiga och rika. Det är männen i de härskande klasserna som tar de avgörande besluten.

 

Mänskligheten är uppdelad på kvinnor och män. Det naturliga och självklara vore att kvinna och man lever i harmoni, i ett jämlikt förhållande. Men är det så?

Genom årtusenden har männen haft den dominerande rollen, i våra samhällen. Att just vara man har automatiskt inneburit en dominerande ställning, gentemot kvinnan. Kvinnan har då haft och har en underordnad ställning. Vad kommer detta sig? Var finns logiken i detta förhållande? Männen har genom årtusenden, tillbaka i tiden, byggt upp en maktapparat som gör dem maktfullkomliga gentemot kvinnan. Kvinnan har därigenom blivit en tjänare åt mannen. Det är männens normer som gäller. Makten tillhör männen. Hur har det blivit så? Hur startade denna process? Hur bryter man denna onda rundgång?

 

Betrakta mannens och kvinnans villkor i framför allt den så kallade tredje världen. Här ser vi tydligast statusskillnaden mellan könen. Men även hos oss, i den så kallade västvärlden, ser vi ju tydliga statusskillnader. Förstår vi varför det fortfarande är på det viset? Nu upprepar jag mig: man förstår det enklast genom att studera det historiska förloppet. Just studiet av historien kommer att bli vårt bästa hjälpmedel vid förståelsen av människan och hennes samhälle.

Historien visar på ett än tydligare sätt könens ojämlika förhållanden. Det är inte så många generationer sedan som kvinnan var omyndigförklarad i vårt västerländska samhälle. Att hon i princip är omyndigförklarad i en stor del utav resten av världen står väl utom allt tvivel. Därför är det förståeligt att vi bär med oss detta arv in i dagens samhälle.

 

FÖRSTÅR VI DEN STRUKTURELLA ORÄTTVISAN?

 

Det absurda med det ojämlika könsförhållandet det är att vi blir som förblindade och betraktar det som normalt. Eftersom människan har levt med detta förhållande i tusentals år så är det lätt att betrakta förhållandet som fullt normalt. Det finns, så att säga, ingen anledning till att fundera överhuvud taget. Mannen lever på sitt sätt och kvinnan lever på sitt sätt. Det betraktar vi som lika självklart som att solen går upp om morgonen och ner om kvällen. Vi blir på så vis omedvetna om det ojämlika könsförhållandet.

Att männen förklarar krig och sedan går ut och våldför sig betraktas inte som någonting onormalt. Att det är männen som fattar de stora och avgörande besluten, i våra samhällen, betraktar vi som fullt naturligt. Beslut som allt som oftast leder till förintelse och misär för mängder av människor. Vi har blivit så förblindade genom årtusendenas lopp att vi betraktar det ologiska som någonting helt normalt.

Att det är männen som har makten över liv och död ifrågasätts inte. Så har det ju alltid varit och så är det idag. I våra medvetanden är det en självklarhet för oss att det just förhåller sig på det viset.

 

Mannens dominerande ställning genom årtusenden för med sig just detta betraktelsesätt. Vi lyfter knappast på ögonbrynen över detta faktum. Vi ser det som det naturligaste i världen. Men just detta faktum har varit förödande för halva mänskligheten. Männen har tagit och tar de stora besluten, i våra samhällen. Det har ju alltid varit så, resonerar vi. Vi anser att det är fullt normalt. Både kvinnor och män ser detta som någonting självklart.

Men är det då självklart? Kan det betraktas som humant och därmed till gagn för mänskligheten när halva mänskligheten är underordnad den andra halvan? Kan männen själva fatta dom rätta besluten, för bägge könen? Historien bör åter igen ge oss svaren på våra frågor. Genom arkeologin och historisk forskning har vi fått mängder av information om hur samhällena fungerade förr.

 

Maktkoncentrationen tilltar. Ett hierarkiskt system formas och det är maktens män som formar denna hierarki. Människorna rangordnas i klasser. Klara skiljelinjer mellan könen och mellan människorna råder. Alltså, för mycket länge sedan fastställdes strukturen för de samhällen som vi idag lever i. Den samhällssyn som rådde då har vi ärvt, i stort sett, rakt av.

Riken, eller rättare sagt, maktområden började bildas och den hierarkiska samhällsordningen gjorde att härskaren betraktades som en gud. Makt och religion, maktens ideologiska överbyggnad, gick därmed hand i hand. Härskaren, tillika den religiöse ledaren, blev därmed guden personifierad. Därmed blev makten en slags institution. All makt utgick från härskaren. Ett klassystem skapades, ett slags trappstegssystem.

Den stora massan av människor var maktlösa. Deras uppgift i livet var att tjäna maktens människor, i praktiken alltså maktens män. Sett utifrån de härskandes perspektiv så var naturligtvis den stora massan av människor helt utan rättigheter. Deras värde var inte större än djurens och de behandlades naturligtvis därefter.

Härskarna byggde upp maktapparater dels mot andra riken, eller rättare sagt maktområden, dels mot dom egna folken. Allt för att kunna behålla makten och därmed kunna leva ett liv i överflöd. Man startade krig mot andra riken, för att om möjligt skaffa sig ännu mera makt och rikedom.

 

Att våra samhällen verkligen fungerade så här förr det understryker alla historiska dokumentationer som vi tar fram. Långt tillbaks i tiden grundlades det här synsättet, att människor har olika värde. Att könen har olika värde. Detta synsätt genomsyrade våra samhällen och lever, som vi vet, kvar ända in i vår tid. Vi lever, på sätt och vis, i denna föreställningsvärd som fastställdes för mycket länge sedan.

Här, om något, gick det alltså snett för mänskligheten. Ett ojämlikt förhållande mellan könen grundlades.

 

HISTORIEBESKRIVNINGEN IFRÅGASÄTTER INTE

 

När vi studerar mänsklighetens historia så ser vi på den som någonting naturligt och självklart. Den våldsamma historien som mänskligheten har gått igenom och går igenom tar vi till oss utan att egentligen reflektera. Vi läser om krig och elände. Högstående kulturer blomstrar, för att sedan gå under. Detta är historien som vi får lära oss. Historiebeskrivningen levereras till oss som någonting naturligt och självklart. Att historien har varit och är förödande för en stor del av mänskligheten, ifrågasätts aldrig. Att vi, så att säga, ärver det strukturella tänkande och agerande som grundlades för mycket länge sedan det är en faktisk process som vi görs omedvetna om. Jag vågar nog påstå att vi idag betraktar det som hände förr som ett avslutat kapitel medans det i stället i själva verket är så att vi är intimt sammankopplade med vår historia. Historien blir beskriven, den ifrågasätts aldrig. Därmed så framställs historien som att den skulle ha utvecklats på ett normalt sätt. Det som har varit har, så att säga, inte kunnat ske på något annat sätt. Krig, våld och terror samt förtryck av vad slag det än må vara betraktas på så vis som ett naturligt och normalt inslag i mänsklighetens historia. Det betraktas som lika naturligt som vi idag betraktar det som naturligt att ett förhållandevis fåtal människor äger kapitalet som flödar i samhället medan majoriteten av samhällenas invånare har fullt upp med att försöka få ihop till ett drägligt liv. Att komma på tanken att förtryck och ägande skulle vara ett onaturligt och därmed snedvridet inslag i mänsklighetens historia, synes oerhört avlägset. Därför bibringas vi en felaktig bild av historien.

 

SKALL VI LEVA SÅ HÄR?

 

Mänsklighetens historia följer inte en normal och sund utveckling, utan den följer tvärtemot en onormal och därmed osund utveckling, en förödande utveckling. Det är av avgörande betydelse att vi görs medvetna om detta faktum. Vi ärver en historia som vilar på en onormal och osund utveckling. Det som hände igår det påverkar vårt tänkande och agerande idag.

Skall framtiden kunna förändras så måste vi få kunskap om historiens förödande utveckling.

Vi har fått lära oss att högtstående kulturer byggdes med hjälp av slavar. Men skall vi betrakta detta som normalt? Är det så mänskligheten skall leva?

Det var med våldets hjälp som riken blev till stormakter. Våld och terror var och är den härskande maktens redskap. Men skall vi anse detta vara normalt? Skall livet fungera så?

Förr offrades barn till "gudarna" för att livet skulle bli lättare att leva. Nu utnyttjas många barn i praktiken som slavar för att kunna användas på allehanda sätt. Är detta normalt? Är det så vi skall ha det?

Historien visar oss att allting kan ägas, att allt kapital som skapas i samhället ägs av ett fåtal kapitalstarka individer. Så fungerade det förr och så fungerar det idag. Verkar detta vettigt?

 

Det hierarkiska patriarkatet är så uppbyggt att ett fåtal med makt gynnas. Det är denna härskande elit som bedriver krig, våld och terror mot folken. Det är denna härskande elit som har skaffat sig den ekonomiska makten i våra samhällen och eftersom det är den ekonomiska makten som är den verkliga makten, den makten som formar den politiska makten så blir det som inbyggt i själva strukturen att ett orättvist strukturellt förhållande kommer att gälla. Så har det varit i tusentals år. Men är detta liktydigt med att det är så som mänskligheten skall fortleva? Historiebeskrivningen ifrågasätter inte detta förhållande mellan maktens män och den övriga befolkningen. Av den här anledningen så måste man ställa frågan: är det så här människan skall leva?

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 6 oktober

5 Familjen

 

ÄR DET RÄTT ATT IFRÅGASÄTTA KÄRNFAMILJEN?

 

 

Familjen. Det vi i dagligt tal menar med familj det är ju mamma och pappa plus barn. Just denna lilla sammanhållande grupp eller, om man så vill, samhälleliga institution som kallas för kärnfamiljen är mycket intressant att studera. Det är ju på detta vis som de flesta av oss har växt upp och nu lever i. Och det är på detta vis som samhället förväntar sig att vi skall leva. Samhället är, så att säga, organiserat och uppbyggt efter denna förutsättning.

Denna institution, kärnfamiljen, är själva grundbulten i det samhälle vi idag lever i. Det har naturligtvis fungerat så i många generationer tillbaka i tiden.

Men dom stora frågorna är: kärnfamiljen sådan den ser ut idag är det den naturliga och logiska vardagliga umgängesformen för människan? Är det den mest ideala umgängesformen för oss människor? Skall det sociala samspelet mellan oss utgå från den förhållandevis lilla kärnfamiljen? Skall den lilla kärnfamiljen vara själva navet för människan i sitt umgänge med andra människor i samhället? Kort och gott, mår vi bäst av att växa upp och leva våra liv i kärnfamiljen?

 

Vi har ju gjort klart för oss att den patriarkala strukturen är ett högst onaturligt och därmed inhumant sätt att leva under. Patriarkatet har av denna orsak skapat inhumana samhällen. Är vi överens här?

Eftersom nu kärnfamiljen, sådan den ser ut idag, har mångåriga traditioner i det patriarkala samhället så blir man naturligtvis misstänksam mot dess strukturella uppbyggnad. Man blir misstänksam mot att kärnfamiljen skulle vara "smittad" som allting annat  som har blivit uppbyggt under patriarkatet. Varför skulle kärnfamiljen vara ett undantag? Kan man kanske ana att kärnfamiljen också är ett resultat av det misslyckade patriarkatet? Den här frågeställningen anser jag är högst befogad, vad anser ni?

Skulle därmed familjen, i dess nuvarande form, vara till nackdel för oss? Jag menar att dessa frågor måste vi naturligtvis ta med. Dom infinner sig på ett självklart sätt då vi granskar patriarkatets följdverkningar. Eller kan det vara så att kärnfamiljen ligger utanför ramarna för den patriarkala strukturen? Alltså att kärnfamiljens strukturella sammansättning skulle vara, så att säga, universell och därmed det naturliga och logiska umgänget mellan vuxna och barn?

 

Nåväl, jag ställer frågan igen. Kan det vara på det viset att dagens familjeuppbyggnad är ett osunt sätt att leva för oss människor? Jag är medveten om att frågeställningen kan vara oerhört provocerande för en del. Frågan kullkastar ju själva formen för våra liv att leva, kan tyckas. "Vad vore mitt liv om jag inte hade familjen?" Familjen är ju själva kärnan i meningen med livet, skulle många av oss anse.

 

Hur kan man då komma på att ifrågasätta familjen? Med detta så menar jag att man ifrågasätter familjestrukturen sådan den ser ut idag. Att vi människor är flockdjur och därmed mår bäst av att ingå i en grupp av människor ifrågasätter jag inte. Men jag menar att om man ifrågasätter patriarkatet så måste vi också ifrågasätta kärnfamiljen.

Dagens familjestruktur har uppstått under patriarkatet och som allting annat som uppstått under patriarkatet, så måste det ifrågasättas. Annars är vi fel ute. Eller vad anser ni?

Vi måste granska den nuvarande familjen och dess historia innan vi drar några slutsatser om dess vara eller inte vara. Hur långt tillbaka i tiden skall vi gå? Vi kan säga så här: vi går tillräckligt långt tillbaka i tiden, till den tiden då religioner världen över har ett starkt och grundmurat grepp om människorna. Vilket vi ju naturligtvis vet förekommer även idag runt om i våra samhällen.

Det hierarkiska patriarkatet är den struktur som gäller i samhället och allra lägst status i denna struktur har kvinnan i den lägsta klassen i detta klassystem. Och vi känner igen att denna beskrivning gäller, som sagt, även i denna dag.

 

 

HISTORISK TILLBAKABLICK OCH DET RELIGIÖSA FÖRTRYCKET, SAMT ÄKTENSKAPETS

URSPRUNGLIGA MENING

 

Det dåvarande samhällets beslutsfattare, maktens män, har genom lagar och förordningar sett till att folket, det vill säga majoriteten av befolkningen förtrycktes på ett effektivt sätt. Dessa förtryckarmekanismer har utformats så effektivt att folken inte uppfattar sig själva som förtryckta. Folket hålls i sådant förtryck av samhällets mekanismer att man inte ser sig förtryckt. Den effektivaste mekanismen i detta förtryck utgör alla slag av religioner. Religioner sprider uppfattningen att människan är underställd ett högre väsen. Man är mindre värd, helt enkelt. Vidare sprider patriarkatets verktyg, religionen, att kvinnan är underställd mannen. Mannen skall i klartext alltså bestämma över kvinnan. Detta lagstadgas naturligtvis. Dessutom är det nedtecknat i de auktoritära religiösa skrifter som alla människor skall rätta sig efter. Det var således ingenting att diskutera om, eller att ens reflektera över.

Dessa extrema religiösa tankegångar ser vi dagligen exempel på runt om i våra samhällen, även idag.

 

Det har varit så, det är så och det skall alltid förbli så. Denna uppfattning genomsyrade samhället och genomsyrar fortfarande samhällen, i alla dess mekanismer. Ett av patriarkatets viktigaste verktyg som skall förbereda familjebildningen det är äktenskapet, som det så fint heter. Ett slags förbund som inte får brytas. Att bryta äktenskapet blir då samma sak som att bryta ned kyrkan, religionen. Denna separation kan därför omöjligen tolereras. Att ens tänka tanken åt det hållet blir därför orimligt.

På detta vis blir därför äktenskapet en institution där mannen, genom laga kraft, får bestämmanderätten över kvinnan. Kvinnan blir mannen underdånig som det så högtidligt förkunnas i dom så kallade "heliga skrifterna". Kvinnan blir alltså på så vis mannens tjänarinna, med allt vad det innebär. Hon blir omyndigförklarad, helt utan rättigheter. Detta var och är äktenskapets ursprungliga mening. Vilket som vi vet är dagens sanning, runt om i världen.

 

Efter denna "högtidsstund" är alltså grunden lagd för en familjebildning. Mannen och som det heter hans hustru kan nu skaffa barn för att fullborda "familjelyckan". Familjen, denna grundläggande institution i det patriarkala samhället, är nu fullbordad.

Man kan ju nu fundera över om äktenskapet och den därpå följande familjebildningen ingicks frivilligt av kvinnan och mannen. Var det av ömsesidig kärlek och lycka som hon och han ingick i detta "förbund", som kyrkan uttrycker det?

Eller kan det vara så, som jag menar, att äktenskapet och familjebildningen är en slags institution vars syfte var och också är att med "lagliga" medel befästa mannens makt över kvinnan? Vad anser du att det ursprungliga syftet var?

 

Vi skall komma ihåg att alla lagar har skrivits av maktens män. Därför är det heller inte svårt att förstå i vilka syften lagar har kommit till. När dessutom patriarkatet har de religiösa maktmedlen att ta till, då blir förtrycket totalt.

Kan det alltså vara så att äktenskapet och den därpå följande familjebildningen var och är ett verktyg för patriarkatet att i "ordnade former" kontrollera kvinnan? Tänk er själva äktenskapet och familjebildning, från förr i tiden, då den religiösa makten var oinskränkt. Ja i stora delar av världen är den ju fortfarande oinskränkt.

Ett av patriarkatets främsta maktmedel, religionen, utövar oinskränkt makt över människorna.

Det som religionen förkunnar kan omöjligen ifrågasättas. Religionen har på så vis blivit ett maktmedel som står över allt. Att överhuvud taget opponera sig mot religionen låter sig inte göras. 

När religioner förkunnar att kvinnan är underställd mannen så kan detta naturligtvis inte ifrågasättas. Äktenskap ingås mellan mannen och kvinnan, detta är en religiös ceremoni med mycket hög status. Det betyder att när kvinnan ingår äktenskap med mannen så skriver hon under sin egen omyndighetsförklaring. Så fungerade det förr i tiden hos oss och så fungerar det än idag i en stor del av världen.

Hon avsäger sig sin egen identitet i och med att hon förlorar sitt eget efternamn. Hon bestämmer inte längre över sitt eget liv. Hon har efter den religiösa ceremonin förvandlats till mannens tjänarinna. Mannen har tilldelats den totala makten över kvinnan. Sådan blir hennes status resten av livet.

Den eventuella frihet hon hade innan hon ingick äktenskap är nu definitivt förlorad. Och att vara kvinna utanför äktenskapet det var lika med att stå utanför samhället. Även här blev kvinnan en förlorare. I det extrema patriarkatet är samhället till för männens skull, inte för kvinnan.

Är mannen inte nöjd med sin hustru så gör han sig av med henne och tar helt enkelt en ny. Eller varför inte ta sig en andra hustru, tredje och fjärde. Så fungerar det ju än idag. Ju fler hustrur mannen kan skaffa sig, ju rikare är han. Mannens hustru eller hustrur blir på så vis som vilken handelsvara som helst. Dom tas, förbrukas och slängs bort för att sedan ersättas av en ny. Detta mönster har upprepats sedan lång tid tillbaks.

Flickor gifts bort till män, dom aldrig har träffat. Kvinnan förpassas till en simpel handelsvara inför äktenskapen. Vi ser dessa fakta tydligt runt om i världen.

 

Äktenskapet var och är en formell religiös ceremoni där mannen tillerkänns den lagliga rätten att bestämma över "sin" kvinna. Sedan mycket lång tid tillbaka så har alltså patriarkatet genom olika slag av religiösa ceremonier tillerkänt mannen att bestämma över kvinnan. Detta har aldrig kunnat ifrågasättas eftersom religioner står över människorna.

Religioner är ett verk av gudar, menar dom troende.

Ja ni ser ju själva vad den mänskliga hjärnan kan åstadkomma. Den ena dårskapen överträffar den andra. Det är ju inte att undra på att världen ser ut som den gör.

 

Jag upprepar: det ursprungliga syftet med äktenskapet var att förklara kvinnan, i evighet, underställd mannen. Därmed har vi då kommit in på den grundläggande motsättningen eller det grundläggande maktförhållandet i alla samhällen. Det maktförhållande som utgör grunden för alla slag av motsättningar och orättvisor i våra samhällen. Nämligen maktförhållandet mellan mannen och kvinnan.

 

Jag ställde tidigare några frågor. Familjen sådan den ser ut idag är det den naturliga umgängesformen för oss? Är det den mest ideala umgängesformen för oss människor? Vi kan i varje fall konstatera att när vi gått igenom den historiska upprinnelsen till äktenskapet och den därpå följande familjebildningen så ser vi att den är byggd på grundläggande fel och brister, som så mycket annat under patriarkatets ok.

Detta betyder att lyckliga och harmoniska familjeförhållanden inte kan fungera när det ena könet sitter i ett maktförhållande gentemot det andra könet. Sett ur den aspekten så kan man inte bygga familjer utifrån det religiösa synsättet. Alltså äktenskap och familjebildning enligt det religiösa synsättet är enbart till skada för familjen och den som drabbas mest är, som vi ser och har sett, kvinnan. Här har historien gett oss klara besked.

 

 

KÄRNFAMILJEN UPPLÖSES - VARFÖR?   BARNEN ÄR FÖRLORARE

 

Vad som sker nu, framför allt i västvärlden, det är att folk skiljer sig i en helt annan omfattning än förr. Upplösningen av den så kallade kärnfamiljen blir allt vanligare. Och detta händer när religionens makt i samhället hela tiden urholkas. Hur skall vi tolka detta?

Det religiösa greppet över människorna minskar stadigt. Folk gifter sig med varandra, nuförtiden, utan att på något sätt förknippa äktenskapet med det religiösa synsättet. Att låva varandra evig tro, enligt kyrkans normer, gäller inte längre. Denna frigörelse från det religiösa oket för också med sig ett växande antal separationer. Men vad är egentligen orsaken till det stora antalet separationer? Är det familjekonstellationen i sig som är orsaken eller är det kvinnan och mannen i familjeförhållandet som får ta på sig "skulden" till familjens sönderfall? Vad är det som är fel när så många familjer splittras? Är det fel på människorna eller är det fel på familjestrukturen, som den ser ut idag?

 

Kan historien hjälpa oss att komma närmare svaret? Javisst historien är kanske det bästa hjälpmedlet när vi studerar strukturella frågor.

Nåväl, dom tidiga människorna levde i grupper tillsammans. Inte bara dom biologiska föräldrarna till barnen utan även andra vuxna individer och naturligtvis andra barn, levde tillsammans i en slags storfamilj eller stam. Vad man nu vill kalla det. Detta var samhället för dessa människor. Denna grupp människor, eller stam, höll hårt ihop i kampen för att överleva. Man förstår vilken förmån det måste få vara för barnen att kunna växa upp i en sådan tillvaro. Här existerar ingen ensamhet. Det finns många vuxna individer runt omkring barnen. Alla hjälps åt. Behöver barnen hjälp så finns det vuxna i omedelbar närhet. Övergrepp och våld mot barn, som ju är vanligt i vår tid, måste vara sällsyntheter bland dom tidiga människorna. Det här sättet att fungera tillsammans bör vara det ideala, det mest harmoniska för alla parter i familjegruppen/stammen.

 

Vi är flockdjur i grunden. Det kan vi inte ändra på. Vi mår alltså bäst tillsammans med andra människor. Därför är motsatsförhållandet enkelt: vi mår dåligt av ensamheten. Och det är framförallt barnen som tar stor skada av detta. Barnen behöver ett antal vuxna individer runt omkring sig under dygnets alla timmar. Det bara är så, det är ett arv som vi har från dom tidiga människorna och från våra närmaste släktingar aporna. Detta kan ingen ändra på. Börjar vi att ändra på dessa givna regler så far barnen illa, det står helt klart. Med denna sanning i ryggen så kan vi därför påstå att barnen hade, på sätt och vis, en bättre uppväxt "förr". När vi ser vilka uppväxtförhållanden som oerhört många barn har idag då bör det inte vara så svårt att komma fram till att samhället som barnen växer upp i fungerar på ett inhumant och därmed destruktivt sätt.

 

Ensamheten är ett problem som tillhör den "moderna" människan. Vi bor ju på en plats och jobbar, allt som oftast, på en annan plats. Det gör att barnen kommer ifrån sina föräldrar på ett sätt som aldrig tidigare hänt i historien. Det sociala nätverket tunnas ut alltmer. När dessutom den lilla kärnfamiljen slås sönder, genom separationer, så försvinner de sista "halmstråen" för barnen att hålla sig fast vid. Isoleringen för dom vuxna och barnen blir total och detta är ett extremt onormalt förhållande, att leva i. Det mår vi, som sagt, inte bra av och det visar ju sig också i samhället. Kriminalitet och våld breder ut sig på ett sätt som inte existerade förr och de som alltid drabbas värst är ju kvinnor och barn.

Ändå  är vi medvetna om att dessa problem till stor del beror på att barnen inte har fått en harmonisk uppväxt. Det är ju ofta de ensamma, otrygga barnen som blir "problemen" för samhället. Det är bara det att "problemen" tilltar och blir så omfattande. Det är som om samhället har fått en svulst. En ny svulst som inte känns igen från förr. Hur skall vi komma till rätta med denna nya "sjuka"? Hur skall vi bygga upp familjen eller gruppen i framtidens samhälle? Dessa frågor måste lösas.

 

Det nuvarande samhället tror sig ha löst "barnpassningsfrågan" genom daghem, fritidshem och naturligtvis skola. Dessa institutioner har trätt i kraft när nu dom vuxna försvinner bort från hemmen, för att arbeta. Barnen måste ju på något vis tas om hand.

Det patriarkala samhällsbygget har ju skapat det samhälle vi nu lever i. Eftersom vi har konstaterat att samhället är byggt på grundläggande fel så är det givet att även denna fråga måste ifrågasättas. Alltså frågan om hur våra barn skall ha det.

 

Vi ställde ju några frågor om kärnfamiljens vara eller inte vara. Är den nuvarande familjebildningen ett sunt sätt för människor att bygga sina liv ifrån? Vad är det som är fel när så många familjer splittras? Är det fel på människorna eller är det fel på familjebildningen, som den ser ut idag? Hur skall då framtidens familj se ut? Det kan vi inte ge ett svar på idag. Detta problem måste lösas av framtidens generationer. Och framtidens generationer kommer också att lösa detta problem. Men, som sagt, genom att studera historien och ta lärdom därav så kan vi konstatera att människan är ett flockdjur. Hon trivs bäst tillsammans med andra, då mår hon bra. Ensamheten mår hon dåligt av därför att hon inte är skapt att leva på det viset.

 

Av bland annat denna anledning så måste vi starkt ifrågasätta dagens familjebildning. Den så kallade kärnfamiljen med mamma, pappa och barn. För när den spricker, vilket ju för övrigt blir allt vanligare, så hamnar familjemedlemmarna ofta i krisartade psykiska trauman. Och som vanligt blir barnen dom stora förlorarna.

Ser vi lite logiskt på det hela så kan det knappast vara förnuftigt att vi människor "låser in oss" i det vi brukar kalla för kärnfamiljen. Det stämmer inte med människans ursprung som flockdjur.

Betraktar vi dessutom kärnfamiljen utifrån ett litet annat perspektiv så kan vi konstatera allvarliga svagheter med denna familjebildning. Jag tänker då på hur utsatta kärnfamiljens medlemmar blir "innanför husets väggar". Barnen är hänvisade till sina föräldrar, hur tokiga dom än är. Drog och spritmissbruk hos bägge eller den ena av föräldrarna får ju förödande konsekvenser för barnen. Våld och misshandel innanför hemmets väggar bryter ner dom inblandade fullständigt. Den farligaste platsen för många kvinnor och barn är just innanför hemmets väggar. Det är inte människovärdigt att behöva leva under sådana förhållanden. Det är inte så vi människor skall leva.

 

 

KÄRNFAMILJEN HAR INTE NÅGON FRAMTID

 

Jag vill härmed sticka ut hakan och påstå att den nuvarande familjekonstellationen inte kommer att överleva i framtiden. Den är onormal, det är ett onormalt sätt för människan att leva på det viset. Och boven i detta drama är som så många gånger förr, den patriarkala strukturen.

Patriarkatet har genom sitt främsta verktyg, religionen, skapat den osunda familjebildningen som först nu, i dagens samhälle, börjar brytas ner. Naturligtvis är inte samhällsstrukturen redo att ta sig an dom nya problem som uppstår till följd av kärnfamiljens upplösning. Strukturen är ju uppbyggd på att kärnfamiljen är det bästa för människan. När det nu visar sig att denna grundpelare i strukturen börjar rämna så får det till följd att de inblandade människorna, i många fall, far mycket illa.

Åter igen kan vi alltså se vad patriarkatet ställer till med. Det som från början byggs upp utifrån grundläggande fel kan omöjligen bli bra i framtiden.

 

Ska samhället över huvud taget kunna förändras i positiv riktning så måste all energi inriktas på att barnen i samhället ges en så bra start som möjligt. Barnen lever alltför utsatta så som familjekonstellationen ser ut idag.

 

Vi vuxna säger så här: "mitt barn får den bästa starten i livet hemma hos mig, det som jag ger mitt barn det mår mitt barn bäst av". Ungefär så kan vi formulera oss. Eller hur?

Men tänk efter nu. Vi har ju konstaterat att vi själva är en produkt av äldre generationers samhällen och det tänkande som där hör till. Och vi har kommit fram till att våra samhällen har vuxit fram utifrån grundläggande fel och brister. Det gör att vi själva bär med oss av dessa grundläggande fel och brister. Vi har tagit till oss detta i vårt sätt att tänka och att överhuvud taget vara. Måhända är vi inte medvetna om detta faktum, men så är det. Därmed för vi vidare vårt historiska arv på våra barn, utan att vi är medvetna om det. Vårt historiska arv innehåller, som sagt, grundläggande fel och dessa förs nu över på våra barn. Detta är en av de främsta anledningarna till att samhällsstrukturen får mycket svårt att förändras.

 

Men hur skall då familjer leva och bo i framtiden? Att kunna ge ett enkelt svar på denna fräga går inte. Framtidens generationer kommer att kunna lösa denna fråga i och med att dom har sitt historiska facit i sin hand. När framtidens generationer blir fullt medvetna om historiens grundläggande fel så kommer denna fråga att kunna lösas. Helt klart är att kärnfamiljen kommer att omge sig med fler vuxna och barn som delar vardagens glädje och bekymmer. Framför allt barnen måste få tillgång till fler vuxna individer under dygnets alla timmar.

 

Jag nämnde att det är i huvudsak inom familjens väggar som barnmisshandel och kvinnomisshandel förekommer. Detta problem är inte ett litet problem nej det är ett mycket stort problem, ja faktiskt ett gigantiskt problem. Varför har det blivit så och varför är det så?

Med dom kunskaper vi nu har över patriarkatet och dess historia så skall vi komma fram till att det är inte så förvånande att läget är som det är. Patriarkatet bygger ju hela sin struktur på att mannen är det dominerande könet. Vilket mer än väl bekräftas när vi studerar olika slag av samhällen runt om på vår jord. Tar vi sedan med det historiska perspektivet så blir vi än mer övertygade om maktförhållandet mellan könen.

Utifrån detta snedfördelade maktförhållande så har patriarkatet skapat samhällsstrukturen och där ingår självklart den så kallade kärnfamiljen. Den har vi nyss studerat och vi har ju också nämnt att kärnfamiljen har tillkommit utifrån grundläggande fel.

Mannens självklara roll i kärnfamiljen var och är att vara överhuvud. Detta är det patriarkala synsättet och naturligtvis det synsätt som gäller. Detta förhållande regleras också med lagar och förordningar. Dessutom så har patriarkatet genom sitt främsta verktyg religionen sett till så att detta förhållande inte kan ifrågasättas. Så ser det ut i de flesta samhällen runt om i världen. Dessa förhållanden formar självklart vårt tänkande och hela vårt sätt att överhuvud

taget agera.

Mannen är således den som har makten i familjen. Därav följer att mannen också utövar makten. Patriarkatet har lärt oss att maktens språk är våld. Den som sätter sig upp mot makten skall bekämpas med våld. Så har det fungerat i våra samhällen i många tusentals år. Det patriarkala våldet har präglat vårt tänkande, i synnerhet mannens tänkande.

Konflikter löser mannen allt som oftast med våld. När därför den lilla utsatta kärnfamiljen hamnar i problem så finns orsaken till problemen, allt som oftast, hos mannen. När våldet väl har startat så fortsätter det dag efter dag, år efter år. Det övergår i misshandel och mannen skonar ingen i den utsatta kärnfamiljen.

Här ser vi tydligt det negativa med den lilla kärnfamiljen. Barnens välbefinnande hänger på en ytterst skör tråd. Dom är utlämnade åt ett par, eller i många fall en vuxens godtycke. Sunda förnuftet säger ju att denna strukturella familjebildning måste vara helt ologisk. Nej det naturliga och logiska för barnen det är naturligtvis att det finns en grupp vuxna i barnens omedelbara närhet. En grupp vuxna som lever och bor tillsammans med barnen under dygnets alla timmar.

Vi får inte glömma att människan är ett flockdjur. Hon fungerar bäst tillsammans med andra människor, det är så hon skall leva.

Barnen blir dom stora vinnarna i denna gruppkonstellation av människor. Men alla tjänar naturligtvis på denna förändring av familjebildningen. Man kan säga att dagens familjebildning med nödvändighet kommer att förändras till dom tidiga människornas familjestruktur. Därigenom kommer våld och misshandel att minimeras på grund av att vi delar livets vardagligheter med en större grupp människor.

 

Vad lär vi oss av detta? Jo vi lär oss att det är inte mannen i sig som det är "fel" på. Det är inte den våldsamme familjefadern som egentligen är problemet. Han är ju en produkt av det patriarkala våldsamhället. Nej problemet sitter i den struktur som patriarkatet har skapat. Således blir inte samhället mindre våldsbenäget av att dessa våldsamma män skulle omhändertas eller spärras in någonstans. Åter igen, problemet sitter inte i de våldsamma männen som misshandlar och utövar våld mot sina barn och barnens mammor. Även om vi skulle straffa alla sådana våldsverkare så skulle ständigt nya komma till, vilket vi ju bevittnar varje dag. Man sopar alltså problemet under mattan, man löser inte problemet. För att lösa problemet så krävs det att vi görs medvetna om uppkomsten till problemet. Alltså att det är den patriarkala samhällsstrukturen som bär skulden. Här ingår, som vi nu har lärt oss, den lilla kärnfamiljen. Det är denna lilla centrala byggsten i samhällsstrukturen som måste genomgå en förändring. Allting måste naturligtvis förändras i våra strukturer men av särskild vikt är förändringen av familjestrukturen.

 

 

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng