ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för december 2009

onsdag 2 december

8 Företagande

 VARFÖR STARTAS FÖRETAG?

 

 

Startas företag utifrån ett behov från kunder eller startas företag utifrån möjligheten att tjäna pengar? Eller startas företag utifrån ambitionen av att genomföra en idé? Eller det kanske är en kombination av dessa frågeställningar som ligger till grund för att starta företag?

Naturligtvis så måste ett företagande startas och drivas med en kundkrets, annars kan inte företaget överleva. Om ingen vill ha företagets produkter så kan inga affärer uppstå. Denna enkla ekvation är lätt att förstå. Därför kan man, som det ser ut, direkt besvara frågan med att det är nödvändigt att det finns kunder för att kunna tjäna pengar. Man kan också säga att det är nödvändigt att det finns kunder för att kunna genomföra en företagsidé. Är alltså frågorna redan besvarade? Man kan tycka det men jag vill fördjupa mig i frågorna och se om svaren är så självklara som man på en gång kan tro.

 

DET KAPITALISTISKA TÄNKANDET

 

Den, som vi säger, fria företagsamheten är på både gott och ont. Det ligger i strukturens natur, alltså i kapitalägarnas eget intresse, att göra så stora vinster som möjligt. Kapitalägarna vill att det investerade kapitalet skall förränta sig så mycket som möjligt. Det är i dessa tankebanor vi människor har lärt oss tänka. Kapitalägarna har därför förutsättningar att göra sig rika medan däremot majoriteten av det arbetande folket har fullt upp med att klara sin egen försörjning. Så är det och detta är ingen nyhet. Vi har alla, mer eller mindre, accepterat att det förhåller sig på det viset.

Som motvikt till de stora kapitalägarnas utsugning av folken har arbetarklassen organiserat sig i arbetarorganisationer, partier o.s.v. Detta var och är absolut nödvändigt. Denna kamp är lika aktuell idag som igår. Arbetarna måste ständigt hävda sina rättigheter annars roffar kapitalet åt sig ännu mer. Denna sanning är lika aktuell nu som då. Man skall absolut inte förledas tro att kapitalet och dess företrädare är mer givmilda nuförtiden än i kapitalismens barndom.

Vad är det jag vill ha sagt egentligen? Jo vi kan kalla dagens tänkesätt för det kapitalistiska tänkesättet. Vad menas med det? Jag menar då att vårt tänkesätt, när det gäller ekonomin, präglas av uppfattningen att var och en bör eftersträva en så stark ekonomi som möjligt. I och för sig verkar väl detta ganska förnuftigt, men det är ju på det viset att tänkesättet gör att det skapas både vinnare och förlorare. Vinnarna blir dom redan starka kapitalägarna medan förlorarna blir dom ekonomiskt svaga i våra samhällen. Möjligheten att leva ett "bättre" liv ökar ju om ens egen ekonomi är starkare. Så är det, så fungerar vi idag och så fungerade vi igår. Således är detta tänkesätt ingen nyhet.

Rikedom ger makt, det är heller ingen nyhet. Den ekonomiskt starke behärskar den ekonomiskt svage. Så har det varit sedan lång tid tillbaka och så fungerar det än idag. Då inställer sig en naturlig fråga. Skall det vara på det viset? Skall den som är ekonomiskt stark behärska livet på den som är ekonomiskt svag? Svaret är nej. Skall överhuvud taget dom kapitalstarka kunna leva sina liv i överflöd medan miljoner och åter miljoner människor tvingas att leva sina liv på sophögar? Nej naturligtvis så är det någonting som har gått fel. Det förnuftiga tänkandet talar ju om för oss att detta förhållande är fullständigt ologiskt. Eller gör det inte det?

Men när nu svaret är nej innebär det då att den fria företagsamheten skall ersättas med någonting annat? Jag återkommer med den här frågan lite längre fram.

 

Det handlar alltså inte om huruvida vi skall ha ett så kallat konservativt samhälle, ett så kallat liberalt samhälle eller ett så kallat socialistiskt samhälle. Historien har givit oss svar på den punkten. Maktens män i endera det eller det samhället vältrar sig i överflöd oberoende av vilket av dessa samhällen som råder. Tänkesättet har nämligen inte förändrats. I grund och botten är det nämligen det patriarkala tänkandet som råder oberoende av vad vi sätter för etikett på samhället. Tänkandet att roffa åt sig så mycket som möjligt för egen vinnings skull går inte att ändra på bara för att färgen skiftar mellan blått och rött. Här finns ingen skillnad. Strukturen i det ena eller andra samhället skiljer sig därmed inte åt i själva grunden.

Vad lär vi oss av detta? Jo vi lär oss att den politiska makten, sådan den  ser ut idag i våra samhällen, inte har ambitionen att förändra våra strukturer i grunden. Tänkandet förändras inte om vi benämner oss för röda, gröna eller blå. Därmed fortsätter det grundläggande problemet att fortgå som om ingenting hänt. För vi har väl lärt oss att den politiska makten är underställd den ekonomiska makten, eller?

 

FÖRETAGANDE, ÄGANDE OCH KAPITALET

 

Människans fantastiskt kreativa hjärna kan skapa, som vi säger, allt mellan himmel och jord. Så kommer det alltid att vara. Och det är naturligtvis en tillgång för alla samhällen när kreativa idéer får göra sig gällande utan inskränkningar och förmynderi. Det fria tänkandet är ju en förutsättning för att samhället skall kunna utvecklas. Därför skall det fria tänkandet hela tiden uppmuntras. Därav följer också att den fria företagsamheten, helt naturligt, också skall gälla. Den stimulerar, som sagt, det kreativa tänkandet allra bäst.

Samtidigt menar jag att den fria företagsamheten inte har med ägandet att göra. Kapitalägande på privata människor strider mot all rättvisa och logik, som jag har redogjort för i tidigare inlägg. Den fria företagsamheten kommer att utvecklas på ett långt mer gynnsamt sätt om kapitalägandet finns hos samtliga människor i samhället. Alltså inte som idag där ägandet är förbehållet ett fåtal som därigenom sätter spelreglerna för oss alla. Detta kapitalistiska tänkande skapar enbart orättvisor i samhället, som vi ju ser dagligen i våra samhällen. Därför kommer det fria och kreativa tänkandet och dess företagsamhet att grundas utifrån helt andra värderingar än vad som är fallet idag.

 

När vi nu är inne på diskuterandet om kapitalet och den fria företagsamheten så måste vi nämna lite om dagens situation i våra samhällen. Kännetecknande är ju det ständiga effektiviserandet i samhället. Företagen skall göras så effektiva som möjligt med ett minimum av personal. Samma sak inom skola, vård och omsorg. Alltså hela den nuvarande samhällsstrukturen inbegriper ett effektivitetstänkande av sällan skådat slag. Effektivitet och kostnadsbesparingar är nyckelorden. Såväl privat som offentlig sektor hävdar att ekonomin inte klarar några större "utsvävningar". Det saknas alltså kapital, blir därför den vanliga förklaringen. Här är det någonting som inte stämmer. Visst finns det kapital i samhället. I marknaden, som ju domineras av ett förhållandevis fåtal ägare, finns enorma kapitalmängder. Problemet är inte att det finns för lite kapital i samhället. Nej det är fördelningen av detta enorma kapital som skapar problem. Fördelningen vidmakthåller och skapar hela tiden nya orättvisor i samhället. Dom kapitalstarka roffar åt sig vad dom kan och folkmajoriteten får dela på smulorna. Vilket ju inte är någon nyhet, eller hur? Så är det och så har det varit under mycket lång tid. Den gemensamma kapitalkakan fördelas på ett orättvist sätt. Det cyniska spelet med det enorma kapitalet är ett arv som sitter djupt rotat i tänkandet.

 

Vad är det som får människor att investera kapital i företag? Jo människor med kapital investerar i företag därför att dom förväntar sig att investeringen skall få kapitalet att förränta sig. Ju bättre företaget går eller, med andra ord, ju mer pengar som företaget tjänar ju mer kapital investeras i företaget. Investerarna flockas kring företaget i tron på att deras kapital skall öka än mer i värde. Vi känner igen den här beskrivningen när vi iaktar spekulationerna på aktiemarknaden. Här ser vi klart att det är tron på kapitalets värdeökning som styr kapitalägarnas investeringsvilja.

Visst är det så att företaget växer och blir större beroende på att företaget får fler och fler kunder, vilket då leder till att investeringsviljan hela tiden ökas. Men det behöver inte vara på det viset. Ett företag kan locka till sig investerare enbart utifrån en affärsidé. Är affärsidén "bra" så kan stora mängder kapital investeras i företaget utan att det egentligen finns några kunder. Kapitalägarna lever på förhoppningen att företagets produkter skall generera pengar inom en snar framtid. Vad företaget egentligen sysslar med har mindre betydelse för investerarna, utan det som är av betydelse det är om företaget kan tjäna pengar. Man kan också säga så här: företaget kan syssla med vad som helst bara det finns pengar att tjäna. Att det verkligen fungerar så här det ser vi ju när vi iaktar marknaden.

 

HUR SKALL FÖRETAGARE "BELÖNAS"?

 

Företagande är naturligtvis någonting helt naturligt och nödvändigt i våra samhällen. Att människor gör affärer med varann är en självklarhet. Våra samhällen kan inte fungera utan företagande. Men måste företagande baseras på ägande? Kan inte affärer göras utan inblandning av ett ägande? Måste en affärsidé ägas för att kunna genomföras?

En företagsidé som skall kunna överleva måste naturligtvis kunna ge mer inkomster än utgifter annars går det inte att fortsätta driva företagandet. Men måste "belöningen" för företagaren mätas i pengar? Med andra ord: ju mer pengar som företaget genererar ju mer pengar tjänar företagaren, måste detta vara själva måttstocken på hur företagaren skall "belönas"?

Ja i den struktur som vi lever i idag så fungerar det på detta sätt. Ambitionen för oss alla det är att tjäna pengar så att vi har möjligheten till att kunna leva ett drägligt liv.

När vi nu lever i en struktur där kapitalet i samhället kontrolleras av ett förhållandevis fåtal människor så för ju detta med sig att ett fåtal kan vältra sig i rikedom medan flertalet har fullt upp med att tjäna ihop till ett någorlunda drägligt liv. Fokuseringen på att tjäna så mycket pengar som det bara går blir kännetecknet för oss alla i den strukturella tillvaro som vi nu lever i. Pengarna hamnar i focus för såväl företagaren som lönearbetaren. Att tjäna pengar blir själva moroten för oss. Detta tänkande leder, som vi ser, till att det uppstår en slags kamp mellan oss människor att kunna komma över en så stor bit som möjligt av kapitalkakan. Och som jag tidigare har redogjort för så orsakar denna jakt på kapital att det uppstår vinnare respektive förlorare på marknaden. Vinnarna tar det mesta av kapitalkakan medan förlorarna, i många fall, blir helt utan någon "kaka".

Skall vi fortsätta att ha det på detta vis? Ja om vi vill att det nuvarande strukturella förhållandet skall fortsätta framöver då skall ett förhållandevis fåtal människor belönas mer än alla andra. Men eftersom detta strukturella förhållande hela tiden skapar motsättningar så är det inte hållbart i längden. Eller hur? Någonting har gått fel, men vad är det då som har gått fel?

 

Skulle det kunna vara på det viset att den ekonomiska belöningen för ett företagande borde i första hand tillfalla människorna i samhället och inte som nu att i första hand tillfalla företagaren själv plus eventuella investerare/finansiärer? Kan det vara detta senare förhållande som är orsaken till felet? I så fall så krävs det ett helt annat strukturellt tänkande för att genomföra en sådan förändring av strukturen. Tänkandet att i första hand berika sig själv måste ersättas med ett tänkande att i första hand berika alla i samhället. Är en sådan helomvändning i tänkandet möjlig? Istället för att ett fåtal kapitalägare investerar i företaget så borde det naturliga vara att alla i samhället investerar i företaget. Samhället stöttar företagandet på alla nivåer och på alla upptänkliga sätt eftersom slutprodukten kommer hela samhället till del. Skulle ett sådant tänkande och agerande kunna bli verklighet?

 

Några ord om det negativa med att vara företagare idag: Att vara företagare, i synnerhet då småföretagare, innebär idag att människorna bakom företagsidéerna mer eller mindre tvingas arbeta ihjäl sig många gånger för att få företaget att, så att säga, gå runt. Det kan vara stora svårigheter för företaget att finna det kapital som krävs för att få igång den verksamhet som är nödvändig. Ett företagande kräver engagemang och kunnande inom flera områden så att företaget kan utvecklas på ett positivt sätt. När inte dessa bitar faller på plats idag så står, allt som oftast, företagaren där helt ensam och tvingas därigenom ofta att avsluta sitt projekt. Småföretagaren hamnar då till och med i ett sämre läge än sina lönearbetare. Konkurser tvingar småföretagaren bort från en trygg tillvaro och in i en osäker och kanske skuldsatt framtid. Att det kan se ut så här för en mängd företagare är ingen nyhet. Hur kan det bli på detta vis?

Som strukturen ser ut idag så innebär företagandet inte bara möjligheter att tjäna pengar, ja kanske stora pengar, utan vilket jag menar är vanligare också stora risker för en själv. Såväl ekonomiska risker som risker för den egna hälsan samt att ens sociala liv kan slås i spillror. När företagandet stöter på svårigheter som kan vara allt annat än lätta att lösa då kan det gå snabbt utför för företagaren.

Eventuella långivare och investerare har bara ett för ögonen och det har vi lärt oss är, kapitalets värdestegring. När så inte sker så upphör långivare och investerare att "pumpa" in mer kapital i företaget. I bästa fall så griper den offentliga delen av samhället in för att hjälpligt stötta upp företagaren.

Det är så här det ser ut i vår samhällsstruktur. Det som räknas det är kapitalets värdestegring allt annat får en undanskymd plats. Men är det så här som vi vill att kreativa företagsidéer skall tas emot i våra samhällen? Borde inte idéer som uppenbarligen kommer att gynna samhället tas emot med öppna armar och få en chans att utvecklas oberoende av privata investerare? Samhället investerar i företagandet till skillnad från ett fåtal kapitaljagande finansiärer, borde inte detta vara det normala och naturliga förhållandet?

 

Jag ställde några frågor tidigare i inlägget: måste en affärsidé ägas för att kunna genomföras och måste "belöningen" mätas i pengar? Som vi vet så är ju strukturen uppbyggd på det viset att det är fritt fram för var och en att starta och driva företag. Med detta följer risktagandet, som vi nyss visade, men även möjligheten att tjäna dom stora pengarna. Man kan säga att ansvaret ligger hos en själv om man vågar gå in i ett eget företagande. Går det bra då blir "belöningen" kanske stora pengar, går det dåligt så kan det sluta med personlig konkurs. Eget företagande blir därmed ett vågspel som handlar om att vinna eller försvinna.

Är det bra eller dåligt att det fungerar på det här viset? Man kan också formulera sig som så att några, jag vill säga ett fåtal, tjänar stora pengar medan dom allra flesta får arbeta mycket hårt för att få sitt företagande att gå runt. Skall det fungera så?

Vore inte den bästa belöningen för en företagare att helt enkelt kunna tillföra människorna i samhället någonting positivt samtidigt som företagaren får allt det stöd av samhället som krävs för att kunna genomföra sin idé? I en strukturell rättvisa så är det ohållbart att vissa människor skall ha det materiellt bättre än majoriteten av människorna i samhället. Ett sådant tänkande, alltså att man för egen del skall komma över en så stor kapitalbit som möjligt, är helt förlegat i en rättvis samhällsstruktur. Därmed så faller idén att man måste äga för att kunna göra affärer. Eller så kan man formulera sig så här: istället för att ett fåtal äger så kan människorna i samhället äga. Från att ett fåtal äger i stort sett allt så fördelas detta ägande på samtliga människor i samhället. Borde inte ett sådant tänkande klassas som logiskt?

 

KREATIVA IDÉER UTVECKLAR VÅRA SAMHÄLLEN

 

Samhällen skall utvecklas hela tiden och detta blir möjligt av människornas tänkande, eller som vi säger av människornas kreativitet. Och för att dom bästa förutsättningarna skall råda för det kreativa tänkandet så måste samhället vara uppbyggt efter principen att alla i samhället skall ha samma möjligheter till ett kreativt skapande. Är samhället uppbyggt efter en logisk och strukturell rättvisa så utvecklas självfallet samhället på ett optimalt sätt. Men är samhället strukturellt orättvist så begränsas möjligheterna för ett stort antal människor att kunna genomföra sina idéer, vilket naturligtvis hämmar den totala samhälleliga utvecklingen.

Har vi då samma möjligheter i våra samhällen, att kunna genomföra våra idéer? Eller är det så att det finns för mycket begränsningar för att kunna förverkliga ens egna idéer och därmed ett företagande? Vilka är i så fall dessa begränsningar?

Kanske förvånande så är det just kapitalet som står för den största begränsningen och det beror just på att kapitalet är så koncentrerat till ett fåtal människor. Man kan säga att ägandet av kapital, eller rättare sagt ägandet av allt det som vi människor är i behov av för att kunna leva, ligger i händerna på ett förhållandevis fåtal kapitalstarka människor.

 

Att genomföra en idé till en produkt kan kräva mycket stora kapitalinvesteringar och om detta kapital inte kan fås fram så blir det, i många fall, omöjligt att genomföra idén. Strukturen som vi nu lever i fungerar ju på det viset att kapitalet är privatägt vilket innebär, som jag hela tiden återkommer till, att kapitalägarna i första hand prioriterar det egna kapitalets förräntning före allting annat. Att investera kapital i nya och kanske djärva projekt får därmed inte högsta prioritet i ett samhälle där jakten på kapital/pengar är i focus. Skulle däremot majoriteten av människorna i samhället ha förfogande över det samlade kapitalet så skulle vi naturligtvis se till hela samhällets bästa hur kapitalinvesteringarna skulle göras. Kreativa idéer som har möjligheter att utveckla samhället skulle här få den högsta prioritet.

Jag påstår alltså att det privata ägandet av kapitalet är den främsta bromsklossen till att nya kreativa idéer kan utvecklas och förverkligas och som sagt det ligger dessutom inbyggt i själva strukturen att kapitalägarna inte vill dela med sig av det samlade kapitalet.

När nya företagsidéer förverkligas så innebär det ju att kapitalkakan minskar för dom redan etablerade kapitalägarna. Dom känner sig, med andra ord, hotade av nya "uppstickare" på marknaden. Ett sätt att lösa detta problem är, som vi vet, att köpa upp dessa "uppstickarföretag". På detta vis fortsätter man att behålla greppet över "sin" del av kapitalet på marknaden.

 

JAG STÄLLER FRÅGAN IGEN: MÅSTE FÖRETAGANDE BASERAS PÅ PRIVAT ÄGANDE?

 

Har vi besvarat frågan: måste företagande baseras på privat ägande? Nja, kanske inte helt.

Som det fungerar idag så betraktar vi alla det som en självklarhet att företag ägs av någon eller några personer, allting annat ser vi som onaturligt. Att företagare försöker berika sig på sitt företagande betraktar vi också som en självklarhet. Våra regler och bestämmelser är ju utformade på det viset att det privata ägandet skall uppmuntras. Vi kan också säga att vår strukturella utformning premierar det privata ägandet.

"Dom skall väl ha lite tillbaka efter allt sitt slit", kan vi ju tycka. Att mängder av småföretagare, mer eller mindre, jobbar ihjäl sig för att få sitt företagande att gå runt, det känner vi mycket väl till. Man kan nog påstå att vi även här anser det som fullt normalt att det fungerar på det här viset. Likaså uppfattar vi det som naturligt att en mängd företagare ofta blir tvungna att släppa taget om sina "livsverk". I spåren av dessa krascher så hamnar mängder av människor, inklusive företagarna, utanför arbetsmarknaden vilket ofta för med sig personliga tragedier för dom inblandade. Man kan säga att människorna har blivit tvungna att lämna den privata marknadssfären och om dom har tur så "fångar" den samhälleliga sfären upp dom med diverse ekonomiska bidrag.

Utifrån denna bistra verklighet som drabbar en mängd människor i våra samhällen, så säger oss det sunda förnuftet att marknaden inte fungerar som den skall när den här verkligheten tränger sig på och blir allt vanligare för oss alla. Den privatekonomiska delen av den totala kapitalkakan i samhället, som ju för övrigt är den klart dominerande delen, har egentligen en enda prioritering och det är att i alla lägen eftersträva kapitalets värdeökning. Alla former av ekonomiska utgifter försöker kapitalet att minimera och i denna verklighet ingår därför att avhålla sig från investeringar i företag som inte snabbt nog kan uppvisa vinster; vilket för med sig att människor ställs utan arbete; att försöka komma förbi skatteutgifter genom en mängd skattetekniska åtgärder; att förmå samhället till olika former av subventioner; att flytta företag till mer "företagsvänliga" samhällen.

När allt detta händer framför ögonen på oss dagligen då måste man ställa frågan om det är en självklarhet att företagande måste baseras på privat ägande? Vore det inte mer normalt och naturligt om människorna som lever i samhället tillsammans tog del i företagandet? Det är ju vi alla i samhället som skall leva av företagandet. Naturligtvis så grundläggs ett företag av någon eller några få människor och denna process är avgörande för om företaget kommer att blomstra. Men eftersom allt företagande skall agera på marknaden, som vi ju alla tillhör, så blir den naturliga och framför allt rättvisa gången att det är människorna i samhället som avgör hur kapitalet skall flöda för företagen. Denna elementära del av företagande skall inte vara förbehållen ett fåtal kapitalägare, som ju då leder till att vi alla utestängs från all insyn i hur företagets kapital används. Så som det ser ut idag så är demokratin helt satt ur spel när det gäller frågor som rör företagens agerande i våra samhällen. Vi har ju lärt oss att det privata kapitalet har endast ett för ögonen och det är kapitalets värdestegring, som ju då tillfaller ägarna i företagen. Kapitalet måste i rättvisans namn tillfalla människorna i samhället. Vad skall vi annars ha företagen till? Om ett företag inte utvecklar samhället då finns heller inget behov av företaget. Om företaget töms på sitt kapital eller om det år efter år går med förlust så att samhället måste skjuta till kapital för att få det att gå runt, då måste man likaså ställa frågan: behövs det här företaget?

Just dessa avgörande frågor kan bara människorna i samhället ge svar på och det är människorna i samhället som skall ta dom här besluten, inte ett fåtal kapitalägare.

Att ett företag startar och drivs av så kallade entreprenörer är, som sagt, helt riktigt men detta skall inte vara liktydigt med att äga.

 

MÄNNISKOFÖRNEDRANDE FÖRETAGSAMHET

 

Jag vill belysa lite av hur dagens så kallade fria företagsamhet kan ställa till med när den får agera utifrån sin värsta sida.

Tidigare skrev jag att företagsamheten kommer att utgå ifrån ett annat tänkande, än vad som är fallet idag. Vad menar jag med det? Jo jag menar helt enkelt att dagens företagande utgår ifrån tänkandet som råder idag. Ganska självklart, eller hur?

Eftersom dagens tänkande är patriarkalt, med all den orättvisa som här följer, så innebär det att dagens företagande utgår ifrån patriarkala och därmed orättvisa värderingar. Allt går hand i hand. Dagens företagande tjänar pengar på att människor i många fall far illa.

Vi kan ta några exempel: företag producerar tobak och cigaretter för att människor skall röka dessa produkter. Ju fler som konsumerar dessa sjukdomsframkallande produkter, ju mer pengar tjänar dessa företag. Det är ju en enkel ekvation. Och ju fler som röker ju fler drabbas av sjukdomar. Dessa belastar samhället med oerhörda ekonomiska belopp i form av sjukvård.

Alltså tobaksföretagen tjänar enorma summor på att mängder av människor har blivit beroende av tobak. Samtidigt belastas statens utgifter med oerhörda belopp för att vårda alla dessa människor, som drabbas av sjukdomar. För att inte tala om det personliga lidande som dessa nikotinmissbrukare utsätts för.

Låt oss säga att tobaksföretagen skulle börja producera speciella pinnar som folk fick gå omkring och suga på. Som dessutom var ofarliga för hälsan. Tobaksföretagen skulle då tjäna sina pengar som tidigare och också samhället skulle spara enorma summor på att slippa behandla en massa människor för lungsjukdomar. Vilken total samhällsekonomisk vinning skulle inte detta bli. Men förmodligen så skulle inte detta fungera i praktiken. Tobaksmissbruket är ju beroendeframkallande, här ligger förklaringen till varför tobaksföretagen tjänar pengar. Och i grund och botten så är det själva vårt tänkande som är orsaken till att vi köper dessa produkter precis som vi konsumerar en mängd annan smörja som produceras.

 

Tobaksindustrin, vilken ju är en del av företagsamheten, bygger självfallet sin verksamhet på att vi människor tänker och agerar så som vi gör. Alltså ett ologiskt och inhumant tänkande som har sitt ursprung långt tillbaka i tiden.

På grund av vårt ologiska tänkande så drivs företagande, i många fall, på inhumana grunder. Vi kan också benämna detta för patriarkala grunder. Vi har nämnt tobaksindustrin. Vi kan nämna krigsindustrin. Vilken gigantisk företagsamhet som är uppbyggd kring alla slag av krigsmaterialtillverkning. Samma sak här: denna industri blomstrar tack vare det ologiska tänkandet. Krigsindustrin tjänar enorma summor på förstörelsevapen. Dessa vapen skall sedan inhandlas av alla samhällen, eller som vi säger stater. Staternas utgifter blir här astronomiska. Sedan används dessa vapen till att förgöra andra människors samhällen. Vilken abnorm kapitalförstöring och vilket enormt mänskligt lidande detta tänkande och agerande för med sig. Men så länge vi krigar och våldför oss på varann så länge frodas krigsindustrin.

Den direkt människoförnedrande knarkindustrin omsätter enorma summor. Må vara att den är officiellt förbjuden mestadels över världen, men det innebär inga större hinder. Kapitalet "tvättas vitt" i slutändan och hamnar som allt kapital i klorna på maktens män.

I det här sammanhanget har vi ännu inte nämnt den extremt kvinnoförnedrande porrindustrin. Men det är väl på sin plats att orda lite grann om den nu. Vi kan väl utan vidare utse all företagsamhet som utgår ifrån kvinnoförnedring till den allra mest ologiska av alla företagsamheter. Den har tusenåriga traditioner och bygger ju på det faktum att det patriarkala tänkandet nedvärderar kvinnan till en lägre stående varelse. Konsekvenserna  av detta tänkande ser vi i en blomstrande porrindustri och prostitution, i alla dess former. Porrindustrin och prostitutionen leder till att den ologiska kvinnosynen förstärks och underblåses i all slags företagsamhet. Vi ser det tydligt i filmindustrin; dator och TV-spelindustrin; musikbranschen och så vidare.

Det ologiska tänkandet leder som vi ser till företagsamhet som inte skyr några som helst medel när det gäller att tjäna pengar. Man producerar människoförnedring på löpande band och vi matas dagligen med denna dynga. Och vi konsumerar denna dynga därför att vårt tänkande har formats på detta vis. Det är detta jag menar med att vi har ett ologiskt tänkande.

 

VÅRT STRUKTURELLA FÖRHÅLLANDE SKAPAR VINNARE OCH FÖRLORARE

 

I vårt nuvarande företagsklimat skapas, som jag allt som oftast upprepar, både vinnare och förlorare. Vinnarna är dom redan ekonomiskt starka, det vill säga maktens män. Dom fortsätter att styra och ställa efter behag. Förlorarna blir, som vanligt, dom redan ekonomiskt svaga i samhällena och då framför allt kvinnorna. Dom får betala priset med en än mer utstuderad förnedring. Men inte nog med detta. Vi alla påbjuds en fortsatt ologisk människosyn som gör att vårt tänkande fortsättningsvis fungerar ologiskt. Vi befinner oss i det berömda ekorrhjulet där den människoförnedrande företagsamheten kan fortsätta blomstra. Och den kommer att fortsätta blomstra så länge som vårt tänkande befinner sig i detta fastlåsta läge. Det hjälper således inte att det stiftas nya lagar och regler mot den människoförnedrande industrin. Den kommer att fortsätta sin verksamhet om än inte lika offentlig som tidigare. Visst är lagar och förordningar en nödvändighet, som det nu ser ut. Men lagen i sig förändrar inte vårt tänkande.

 

Moral och etik är två helt främmande begrepp i den här delen av affärsvärlden. Ja man kan nog fråga sig om det överhuvud taget finns någon moral och etik i övriga affärsvärlden. Erbjuds det möjligheter att tjäna pengar så finns inga hinder i vägen. Affärsmännen, som det så riktigt heter, ( jag syftar på ordet "männen" i affärsmännen ) har nu för tiden inte bättre moral och etik än affärsmännen från förr i tiden. Om nu någon trodde det. Vilket ju har sin naturliga förklaring i att den patriarkala strukturen ser likadan ut nu som då.

Nej att miljoner och åter miljoner människor långsamt bryts ner till kropp och själ det har ingen som helst betydelse i marknadens ögon.

Här får vi, som sagt, bekräftat vad vi tidigare har kommit fram till. Nämligen att den patriarkala strukturen saknar all form av moral och etik. Går det att tjäna pengar på bekostnad av andra människors olycka, så utgör detta inget hinder. Detta är också kännetecknande för den patriarkala strukturen.

 

Tänkandet fungerar enligt den patriarkala principen om mesta möjliga lönsamhet till minsta möjliga moraliska aspekter att ta hänsyn till. Det här ekonomiska tänkandet är identiskt med det patriarkala makttänkandet för övrigt. Finns det pengar att tjäna så upphör alla moraliska betänkligheter.

Slaveri; människosmuggling; prostitution; barnarbete; knarkhandel; porrindustri; krigsindustri; tobaksindustri; miljöförgiftning; skadliga livsmedel är några exempel på vad det patriarkala ekonomiska tänkandet kan åstadkomma. Här handlar det om människoförnedring ut i fingertopparna. Men vad bryr sig samhällsstrukturen om det? Det tillhör ju strukturen. Det tillhör vårt tänkande. Vi har tagit det till oss och vi ser det som någonting naturligt. För att spetsa till det hela så kan vi säga så här: vi själva har således inte ett bättre moraliskt tänkande här än vad man har i dom värsta diktatoriska stater, runt om i världen. Tänkandet är detsamma var vi än befinner oss.

 

Som avslutning på det här inlägget så kan man besvara en av dom första frågeställningarna som jag ställde: så länge det finns kunder så kan företag existera eller, så kan vi säga så här, så länge som vårt tänkande är som det är så kan företag erbjuda oss vad vi önskar, till exempel cigaretter.

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng