ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för augusti 2009

måndag 31 augusti

3 Stater/länder

 

VARFÖR  HAR  VI  STATER?

 

 

 

Håller ni med om att stater är ett påfund av den patriarkala strukturen? Nej jag är tveksam till att ni delar den uppfattningen. Och jag är helt säker på att maktens människor i våra samhällen absolut inte delar den här uppfattningen. Maktens män, både vad gäller den ekonomiska makten och den politiska makten, anser att stater är en självklarhet som överhuvud taget inte ens behöver diskuteras. Att människorna på jorden skall delas upp i skilda stater anses därmed vara lika självklart som att solen går upp i öster och ned i väster. Det kanske vi själva också anser, eller vad tror ni? Men jag menar att stater är en produkt av den orättvisa samhällsstrukturen som vi lever i. Följaktligen så skulle stater inte ha något berättigande i en rättvis struktur.

 

Men varför har vi då stater? Vore det inte enklare om vi människor kunde färdas fritt och leva med varann utan dessa statsgränser? För många människor är det förenat med livsfara att korsa statsgränser, verkar detta förnuftigt? Eftersom vi nu lever i stater så kan man ju fråga sig om våra samhällen inte skulle kunna fungera om statsgränserna togs bort?

Klart är att det har stor betydelse i vilken stat man lever. Här där du och jag lever så har vi det väsentligt mycket bättre än om vi skulle leva våra liv i exempelvis en afrikansk stat. Vad är orsaken till att det fungerar på ett sådant sätt? Vore det inte naturligt och normalt att människan, var hon än befinner sig, borde ha samma förutsättningar att kunna leva ett drägligt liv? Naturligtvis så blir svaret på den här frågan ett ja, men nu ser det ju inte ut så här runt om bland världens stater. Tydligen så finns det en mening med att världens folk är uppdelade på stater. Det skall tydligen fungera på det viset att vissa stater är rikare än andra stater. Kan detta vara meningen med statsgränser?

Eftersom det är skillnad på människa och människa i våra samhällen så skall det tydligen vara skillnad på stat och stat. Nåväl vi måste undersöka dom här frågorna. Även här hjälper oss historien att reda ut begreppen.

 

Hur bildades då stater? Var det så att människorna inom ett speciellt landområde kom fram till att man borde avgränsa sig från människorna inom ett annat landområde? Ansåg människorna i ett speciellt landområde att deras grannar inte skulle få tillträde till det speciella landområdet?

Den historiska analysen ger ju svaret att stater har bildats utifrån ambitionen att skaffa sig makten över speciella landområden. Och vilka är det då som har och har haft ambitionen att skaffa sig makten över dessa områden? Jo naturligtvis så är det männen som befinner sig högst upp i maktpyramiden som har ambitionen att skaffa sig makten över samhällena inom speciella landområden.

Men detta är väl ingen nyhet för oss, eller hur? Så långt borde vi kunna vår historia. Människans historia är ju en enda lång historia om krig och elände och i detta elände spelar uppdelningen av människor i stater en avgörande roll. Vår patriarkala struktur är uppbyggd på det viset att makttänkandet är en självklar del av strukturen och i detta makttänkande ligger också att maktens män bestämmer villkoren för hur våra samhällen skall kontrolleras. Genom det historiska förloppet så har alltså maktens män delat upp våra samhällen genom gränsdragningar. I stället för statsgränser så vore egentligen den rätta formuleringen maktgränser. Dessutom tillkom dessa maktgränser, allt som oftast, genom våld. Maktens män skaffar sig våldsapparater vars syfte är att utvidga maktgränserna. Att föra krig blir en exklusiv sysselsättning för maktgalna män och i denna sysselsättning ingår det att roffa åt sig allt av värde. Den vanliga enkla människan har i detta tänkande naturligtvis inget värde alls. Hennes uppgift i samhället blir att tjäna makten, antingen som "kanonmat" ute på slagfälten eller slava på hemmaplan under omänskliga förhållanden.

 

Naturligtvis så skapar detta orättvisa tänkande ett behov av våldsapparater inom varje maktgräns. Varje stat skaffar sig en våldsapparat dels för att försvara sin egen maktgräns och dels för att om möjligt utvidga sin egen maktgräns och kanske viktigast av allt, maktens män använder våldsapparaten mot den egna befolkningen när dom känner sig hotade. Så ser det historiska förloppet ut då stater började att bildas i världen. Stater finns alltså till därför att maktens män hade ambitioner att skaffa sig kontrollen över samhällen inom speciella landområden. Med andra ord kan man därför säga att stater har tillkommit på ett högst onaturligt och ologiskt sätt. Statsbildningar var ett sätt för maktens män att sko sig på majoriteten av människorna innanför statsgränserna. Därav bildades stater och fördelarna med dessa statsbildningar tillfaller, som vi ser, maktens män.

 

 

FÖRSTÅR VI DET INHUMANA MED STATER?

OMEDVETET SÅ LÄR VI OSS ATT ACCEPTERA DOM STRUKTURELLA ORÄTTVISORNA

 

Men förstår vi detta allvarliga fel i byggandet av våra strukturer? Kan vi ta till oss att mängder av människor far illa på grund av den konstlade gränsdragningen som statsgränser utgör?

Jag påstår att majoriteten av människorna i "sin" stat anser att allt är normalt och riktigt med stater. Vi anser idag att stater är en självklarhet. Det är lika självklart som att hösten följer på sommaren. Hur kan vårt tänkande formas på detta vis? Hur kan vi acceptera denna inhumana uppdelning av människor?

Jo jag menar att som allting annat i våra ologiska strukturer så har vi blivit som förblindade av vår samhällsstruktur på grund av att vi lever våra liv mitt i själva strukturen. Vi ser inte dess fel och brister just för att vi lever mitt i den. Vi har, så att säga, omedvetet blivit manipulerade av strukturen så att vi betraktar den som fullt normal och riktig. Vi lär oss att se på vår egen struktur som att den skulle vara normgivande. Förstår ni mitt resonemang? Strukturen ser ut som den gör och det finns ingen anledning att ifrågasätta den. Statsgränserna är en del av vår struktur och därför så finns liksom ingen anledning att ställa sig frågande inför detta faktum. Dessutom så har dessa statsgränser funnits sedan generationer efter generationer tillbaka i tiden. Enbart detta faktum för ju med sig att vi får mycket svårt att betvivla det inhumana med staters uppbyggnad.

När dessutom dagens maktmänniskor talar vitt och brett om vår stats förträfflighet och om hur vi alla skall hjälpas åt för att utveckla vår stat så kan vi därav svårligen inse det strukturellt inhumana med statsbildningen. Förstår ni mig? Hjälp mig att hitta en förståelig formulering.

Jag försöker: redan som mycket små får vi lära oss att vi lever i en stat. Vi tar till oss detta faktum som om det vore en logisk sanning. Från skolan och genom hela livet matas vi med det självklara budskapet att vi lever i en stat och att det skall fungera just så. Ja alla världens människor lever i stater och den allmänna uppfattningen är att det skall vara så. Detta lär vi oss att betrakta som den självklaraste sak i världen. Uppfattningen om staten blir så naturlig för oss att vi omöjligen kan ifrågasätta den. På samma sätt som starkt religiösa människor omöjligen kan ifrågasätta gud på samma sätt kan vi människor omöjligen ifrågasätta staten. Förstår ni hur jag menar?

När maktens män i våra samhällen förespråkar att vi måste ha ett starkt försvar så att vi kan avskräcka fienden från att anfalla oss då har vi lärt oss att acceptera deras ideér. Vi gör det för att vi har lärt oss från tidig ålder att "vår" stat skall försvaras från utomstående fiender.

När maktens män talar om för oss att vi lever i ett av världens mest humana stater då tar vi emot sådana uttalanden som att vi skall vara tacksamma för att vi har det som vi har det - vi skall vara rädda om vår stat.

Men vad säger människorna som lever i den där staten där inga som helst rättigheter finns, bara skyldigheter?

Sådana olikheter mellan stater säger oss att själva konstruktionen av stater lider av allvarliga strukturella fel. Stater kan ju vara grannar med varann och ändå så finns en avgrund som skiljer människorna åt på varsin sida om statsgränsen. På precis samma sätt som en avgrund kan skilja människorna åt inom ett och samma samhälle, på exakt samma sätt kan statsgränser utgöra en skiljelinje mellan liv och död.

 

Jag ställer frågan igen: förstår vi varför det finns stater? Jag hävdar att vi inte förstår varför det finns stater.

Låt oss betrakta frågan om staters militära försvar. Varför skulle människan i vår grannstat vara fientligt inställd mot oss? Nej den vanliga människan i vår grannstat är inte fientligt inställd mot oss och hon har ingen som helst anledning att vara fientligt inställd mot oss. Men varför hävdar då maktens män att det är så viktigt att vi måste ha ett starkt försvar? Vem skall vi försvara oss mot när vi kan konstatera att den vanliga människan i vår grannstat inte vill oss något ont? Jo det är maktens män i vår grannstat som kan ha ett eventuellt intresse av att angripa oss. Och varför har då maktens män möjligtvis ett intresse av att angripa oss? Jo därför att strukturen är utformad på det sättet att maktens män åtrår ännu mera makt.

Se på det historiska förloppet. Maktens män formligen frossar i vem som kan vinna på slagfälten, krigen och våldet blir till en exklusiv hobby för makten. Det historiska förloppet bevisar detta faktum. Historien visar oss att det är maktens män som tar till våld för att utöva sin makt. Det är inte den vanliga enkla människan som får för sig att nu måste vi angripa vår grannstat.

 

Men förstår vi detta allvarliga strukturella fel i byggandet av våra samhällen? Inser vi att staters tillkomst och existerande vilar på fullständigt inhumana och orättvisa grunder? Nej vi inser inte detta. Och eftersom vi inte inser det så är det heller ingen som ifrågasätter existerandet av stater.

 

 

STRUKTUREN FORMAR VÅRT TÄNKANDE DÄRFÖR KAN VI INTE TÄNKA LOGISKT

 

Precis som i allt annat tänkande när det gäller strukturen så har strukturen format oss att tänka så som strukturen fungerar. Hur skall jag förklara?

Jag ger mig på ett exempel: kvinnan som är född och uppvuxen i sitt speciella samhälle har lärt sig att när hon skall lämna sitt hem så måste hon klä sig på ett sådant sätt att hon döljer hela sin kropp, inklusive huvudet. Hon har lärt sig att det är absolut nödvändigt att dölja sin egen kropp i detta speciella samhälle som hon lever. Och hon har lärt sig detta från barnsben vilket för med sig att hon överhuvud taget inte funderar över om detta sätt att klä sig är onaturligt/inhumant. Alla andra kvinnor klär ju sig på detta sätt så varför skulle då hon klä sig på ett annat sätt? Nej strukturen har lärt henne att hon inte skall synas och detta betraktar hon som fullt normalt.

Vad har då detta tänkande att göra med staters existens eller inte? Jo på samma sätt betraktar vi det som fullt normalt att vi lever i en speciell stat som är åtskild med gränser från andra stater. Vi delar i princip samma tänkande som kvinnan när hon betraktar det som fullt naturligt när hon klär sig för att dölja sin kropp. Vi är på samma sätt uppväxta med tänkandet att det är en självklarhet att människorna på jorden är åtskilda genom statsgränser. Vi ifrågasätter aldrig det inhumana med dessa gränsdragningar eftersom vi aldrig uppfattar det som inhumant.

 

Stater har idag dessutom många funktioner för att gynna respektive missgynna människorna beroende på från vilken stat dom kommer.

Historien har visat oss att mäktiga stater behandlar "fattiga" stater som om dom inte vore vatten värda. Dom mäktiga sprider skräck i sin ständiga jakt på rikedom och denna ständiga jakt på rikedom fortgår på precis samma sätt idag som igår.

Företag i den så kallade rika världen flyttar sitt producerande till så kallade låglöneländer, naturligtvis för att vinsten skall bli så hög som möjligt. Visserligen så skapas det arbeten i dessa låglöneländer men det sker ofta till priset av omänskliga arbetsförhållanden och en ökande miljöförstöring.

Man kan säga att mäktiga stater fungerar ungefär som mäktiga företag. Mäktiga företag strävar hela tiden efter att vinsten skall hållas så hög som möjligt. På samma sätt strävar mäktiga stater att finna lösningar som gynnar det egna kapitalet inom sin stat. Detta tänkande för självfallet med sig att klyftan mellan fattig stat och rik stat består. Eller med andra ord så finns inget intresse av att förändra det strukturella förhållande som råder idag mellan stater.

Jag ställde en fråga i början av inlägget: kan inte våra samhällen fungera om statsgränserna togs bort? Svaret på frågan måste bli att våra samhällen kan inte fungera på det sätt som dom nu fungerar beroende på att hela vår samhällsstruktur, inklusive statsgränser, är uppbyggd på det viset att den ekonomiska makten som ligger i händerna hos ett fåtal stora kapitalägare sitter på den verkliga makten i våra samhällen. Kapitalet är inte ute efter en förändring, kapitalet är enbart ute efter största möjliga vinst och det ligger då i kapitalets intressen att världen skall se ut som den gör idag.

 

Förstår vi nu att krig och konflikter inom stater och mellan stater är ett resultat av att den strukturella uppbyggnaden är inhuman? Nej, jag säger det åter igen, vi förstår inte att krig och konflikter beror på att den strukturella uppbyggnaden av våra samhällen är inhuman. Och vi förstår det inte beroende på att vi har lärt oss att betrakta strukturen som vi lever i som naturlig och normal. Vi anser således att det är naturligt och normalt att vi människor lever åtskilda från varann genom gränsdragningar.

Här ser vi att vårt tänkande i stort sett kan ta vilka banor som helst beroende av hur strukturen ser ut där vi lever våra liv. Vårt tänkande när det gäller åtskillnaden av människor i speciella stater stärks ytterligare av språkskillnader; kulturella skillnader; sociala skillnader; religiösa skillnader; etniska skillnader med mera. Dessa skillnader mellan oss för med sig att vi betraktar statsgränser med en ännu större självklarhet.

Man kan säga att detta synsätt föder fram åsikter som att vi skall bo här och ni skall bo där. Åsikter som kan benämnas nationalistiska och som leder fram till ett rasistiskt synsätt i förlängningen. Men åter igen: det är strukturen som vi lever i som hela tiden matar oss med detta tänkande.

 

 STATSGRÄNSER ÄR LIKA MED MAKTGRÄNSER

 

Att människor bygger samhällen är naturligt och riktigt men att det sätts upp gränser - maktgränser- mellan samhällen är fullständigt felaktigt. Och detta strukturella fel, som vi också kan benämna orättvisa, beror på att maktens män långt tillbaka i tiden formade våra samhällen utifrån ett tänkande och agerande som utgick ifrån att våra samhällen byggdes för att i första hand tillfredsställa maktens män. Denna patriarkala struktur lever vidare in i vår egen tid och det är samma regler som gäller idag som igår.

 

 

 

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 17 augusti

2 Det felaktiga tänkandet

 STRUKTUREN FORMAR DIG

 

Du och jag, vi är dom vi är, tänker och agerar utifrån ett på förhand fastställt mönster. Vi pratar med varann och vi pratar om varann enligt omedvetet inövade regler som vi har tagit till oss från det att vi var mycket små. Vi har lärt oss det sociala spelet på ett mästerligt sätt. Vi tänker och agerar helt i linje med hur strukturen som vi lever i fungerar. Är strukturen uppbyggd på det viset att ett fåtal människor gynnas på bekostnad av den stora majoriteten av människor i samhället då förstår vi i tidig ålder att samhället gör skillnad på människa och människa. När strukturen är utformad på ett sådant sätt att det är fritt fram för alla i samhället att söka komma över en så stor bit av kapitalkakan som det bara går då för detta med sig ett fåtal vinnare och ett stort antal förlorare. Strukturen skapar en motsättning mellan människorna i samhället. Vi inser i unga år att livet i mångt och mycket går ut på att tjäna så mycket  pengar som möjligt. Skall vi ha chansen till ett någorlunda drägligt liv då måste vi se till att också tjäna pengar. Dom som blir utan pengar får klara sig bäst dom kan. Dom blir förlorarna i våra samhällen.

Vi lär oss dessa spelregler i tidig ålder. Vi lär oss att det är så här samhället fungerar. Strukturen lär oss att det är skillnad på människa och människa.

 

Prata skit om din granne; prata skit om din arbetskollega; prata skit om allt och alla. Varför är du sån? Vad är det som har gjort dig till en sådan skitstövel?

Jo du är den du är beroende på att du lever ditt liv i en samhällsstruktur som är inhuman och orättvis. Du är en av oss alla som tänker och agerar exakt så som strukturen har lärt dig att tänka och agera.

Du vräker ur dig hat och glåpord mot invandrare och människor som inte ser ut som dig själv. Hur har du kunnat bli en sådan ynkrygg? Jo du har blivit uppfostrad i en anda som förkunnar hat och nedvärderingar av vissa människor.

Du använder nedsättande ord mot kvinnor och betraktar det motsatta könet som en mindre vetande varelse. Hur har du kunnat bli en sådan självgod jävel? Jo du har fått lära dig att våra samhällen är mansdominerande och att dom därmed skall fungera på ett sådant sätt som dom nu gör. Du kan varken tänka eller se klart därför har du blivit den du är, alltså ett ynkligt redskap åt den ojämlika strukturen.

Du ger dig på andra människor med våld. Du sprider skräck och våldför dig mot din fru och dina barn. Vem har gjort dig till den du är? Det var ju inte så länge sedan som du själv var ett litet oskyldigt barn. Hur har denna förvandling gått till? Från att ha varit ett litet oskyldigt barn så har du misshandlats och förnedrats och lärt dig att så här fungerar livet. Du blir sådan som dom vuxna gör med dig. Du blir sådan som du själv, med egna ögon, ser hur det fungerar. Om samhället behandlar dig som en skitstövel då lär du dig dom regler som gäller för att slå sig fram i livet. Du lär dig att trampa på andra för att kunna gynna dig själv. Så ser ju samhället ut och varför skall du agera på ett annorlundare sätt än alla andra? Nej att slå sig fram med alla medel det är vad som gäller och detta är du fullständigt medveten om.

 

Måttstocken på människorna i vårt samhälle bedöms med pengar. Det är av underordnad betydelse om människorna i samhället är solidariska och medmänskliga nej sådana egenskaper finns det ingen belöning på. Marknaden kräver att du skall leverera värden sådana värden som får det investerade kapitalet att förränta sig. Det är endast detta som räknas och lyckas du så belönas du av marknaden med pengar. Det är endast denna måttstock som gäller allt annat är av underordnad betydelse.

 

 DU OCH JAG TÄNKER FEL

 

 

Jag påstår att ditt och mitt tänkande plus naturligtvis det agerande som följer är felaktigt. Så som du och jag lever våra liv så skall inte livet levas.

Vad vill jag komma fram till med dessa påståenden? Jo jag vill komma fram till att vårt tänkande och agerande leder fram till ett inhumant leverna för både dig och mig.

Och hur bevisar man ett sådant påstående? Man bevisar ett sådant påstående genom att iakta och analysera det samhälle som du och jag lever i. Dessutom så får vi ovärdelig hjälp att bevisa påståendet då vi analyserar vårt samhälles historiska bakgrund och då vi iaktar helt andra samhällen.

 

Eftersom du och jag lever våra liv i ett inhumant och orättvist samhälle så innebär det följaktligen att vi människor, inklusive dig och mig, tänker och agerar felaktigt - vilket naturligtvis beror på någonting. Annars skulle ju inte vårt samhälle fungera på det sätt som det gör. Skulle vårt samhälle fungera på ett jämlikt och rättvist sätt då skulle självklart vi människor, inklusive dig och mig, tänka och agera helt humant. Eller hur?

 

Jag skall försöka att konkretisera mig. Till att börja med så kan vi konstatera att det är skillnad på människa och människa när det gäller vilket ansvar som skall läggas på var och en avseende vårt inhumana och orättvisa samhälle. Det är skillnad på maktmänniskor och vanliga människor. Jag kommer i det följande att benämna maktmänniskor för maktens män. Därför att maktmänniskor nästan uteslutande består av män och dessutom har strukturen som vi lever i formats av män sedan oerhört lång tid tillbaka i tiden.

Jag påstår alltså att maktens män är huvudansvariga till att våra samhällen lider av allvarliga fel och brister.

 

TÄNKANDET HOS MAKTENS MÄN

 

Hur tänker maktens män egentligen? Hur tänker våra samhällens stora kapitalägare; våra samhällsföreträdare. Hur tänker och agerar dom?

Kan historien hjälpa oss med svaren på denna fråga? Ja naturligtvis kan den det. Den hjälper oss att förstå hur maktens män tänker när vi börjar med att studera dessa män i ett historiskt perspektiv. Historien visar oss att maktens män ser till sina egna behov, i första hand. Maktens män har genom sin ställning ett avgörande inflytande över hur vi och våra samhällen skall leva vidare. Maktens män har, så att säga, våra liv i sina händer. Ett maktförhållande har uppstått mellan den vanliga människan och maktens män. Det historiska förloppet bevisar ju verkligen detta faktum. Vi kan också säga att det historiska förloppet visar att det är skillnad på människa och människa.

Historien visar oss att maktens män utgår från själva makten i sitt tänkande. Deras tänkande är i grunden ett makttänkande som i första hand baseras på den ekonomiska makten i samhället. Med makten så följer naturligtvis ett välstånd som står över den vanliga människans. Makttänkandet innebär också att man måste skapa sig ett skydd för sig själv och sina kolleger på toppen så att inte den vanliga människan får möjligheter att rubba den orättvisa balans som har skapats mellan maktens män och den vanliga människan. Den balansen finns reglerad i lagar och förordningar sedan lång tid tillbaks. Man kan säga att strukturen som vi lever i är godkänd, på papper. Det är alltså helt i sin ordning att vissa människor kan leva sina liv i ekonomiskt överflöd medan andra inte har mat för dagen. Denna orättvisa betraktas därför som helt okey i våra samhällen.

I den historiska tillbakablicken ser vi detta förhållande som tydligast när vi betraktar exempelvis våra envåldshärskare och den maktpyramid som var kännetecknande för vår samhällsstruktur. Dessa maktens män kunde naturligtvis göra precis som dom önskade. Dom betraktades dessutom som gudar och som sådana stod dom högst upp i hierarkin och till sin hjälp omgärdade dom sig med en mängd redskap.

Förutom lagar och förordningar, som vi har nämnt, så skulle den vanliga människan förtryckas med hjälp av all den orättvisa och ojämlikhet som finns inbyggd i strukturen. Det låg naturligtvis i maktens intresse att det ojämlika maktförhållandet inte fick rubbas. Därför ligger det i maktens intresse att trycka ned alla som är underställda makten. Alla som är underställda makten blir ett redskap för makten.

Vi kan ju då, som sagt, konstatera att makten tillhör själva strukturen. Den blir självklar i vår syn på det samhälle som vi lever i. Den patriarkala strukturen innefattar maktförhållandet, detta blir en självklarhet. Vårt tänkande formas därefter så att vi betraktar förhållandet som naturligt och normgivande.

 

Den patriarkala strukturen är uppbyggd efter principen att makten existerar. Man kan därav också dra slutsatsen att utan makt så existerar ingen patriarkal struktur. Kan vi ta till oss denna tanke?

I ett historiskt perspektiv så ser vi att maktens män behandlas som gudar. Maktens män dyrkas eller tvingas att dyrkas. Exemplen därpå är ju oändliga.

 

Den hierarkiska pyramidtrappan är mycket exakt utformad så att nedanför guden/envåldshärskaren finns ämbetsmän i alla möjliga rangordningar; godsägare; krigsherrar; präster; adelsmän; borgare o.s.v. Utanför trappan finns sedan den stora massan av människor och dom är, som vi känner till, inte vatten värda. Ända in i vår egen tid gäller samma förhållande som då, med smärre justeringar i pyramiden som inte alls förändrar den samhälleliga strukturen. Strukturen är så att säga oförändrad.

Och maktens män är naturligtvis inte intresserade av någon förändring. Varför skulle dom vara det? För övrigt så är dom heller inte medvetna om den grundläggande problematiken kring den patriarkala strukturen. Alltså dom kan inte tänka sig att strukturen kan fungera på ett annat sätt än så som den nu fungerar.

"Så här har världen alltid sett ut", resonerar dom. Vilket dom, i och för sig, har helt rätt i.

 

Tillbaka till frågan vi ställde. Hur tänker dessa maktens män? Eftersom vi har facit i hand beträffande det historiska förloppet så står det ju utom allt tvivel att dessa maktens män tänker och agerar fullständigt inhumant. Man kan säga att dom tänker så som strukturen har "lärt" dom att tänka. Då inställer sig en naturlig fråga: kunde och kan maktens män egentligen ha handlat på ett annorlunda sätt?

Strukturen är ju uppbyggd på ett sådant sätt att krig, våld och alla möjliga former av orättvisa blir oundvikligt i strukturen. Det är strukturen i sig som framkallar krig, våld och orättvisa. Det är inte maktens män i sig som är orsaken till allt elände. Maktens män följer, så att säga, dom redan på förhand bestämda mönstren som finns inbyggda i strukturen.

Skulle det vara på det viset att bara man bytte ut maktens män mot andra män så skulle allt vara frid och fröjd, men så fungerar ju inte verkligheten. Historien bevisar ju för oss att när maktens män störtas eller ersätts av nya maktens män så går det inte speciellt lång tid innan eländet fortsätter på samma sätt som tidigare. Här ger ju oss historien otaliga exempel.

Vi kan alltså dra slutsatsen att orsaken till exempelvis det eller det kriget ligger inte hos den maktmänniskan eller den maktmänniskan. Orsaken till eländet ligger i strukturen - den patriarkala strukturen. Det finns redan inbyggt i det strukturella mönstret att allvarliga konflikter, på sätt och vis, inte går att förhindra. Det blir på så vis en formsak vem som utlöser själva konflikten, den skulle ändå ha utlösts förr eller senare.

 

Den patriarkala strukturen föder fram nya maktgalningar hela tiden. Det ingår, så att säga, i spelets regler. Därför kan vi också säga att den orättvisa strukturen självklart leder fram till ett orättvist/felaktigt tänkande för maktens män. Hur skall maktens män kunna tänka och agera rättvist när strukturen fungerar på ett orättvist sätt? Nej denna ekvation går naturligtvis inte ihop. Maktens män tänker och agerar felaktigt eftersom strukturen fungerar felaktigt. Svårare än så är det inte.

Med denna slutsats för ögonen så förstår vi varför maktens män styr och ställer i våra samhällen på ett destruktivt sätt.

 

I detta tänkande råder girighet efter ännu mer rikedom och som en följd därav mera makt. Titta på dagens maktmänniskor i marknaden och samhällsledningen. Här finns ingenting som hindrar dom från att se till att deras inkomster når astronomiska belopp. Deras kapitalägande bara ökar i värde. Girigheten får dom att hamna högre och högre upp på den trappstege som strukturen har ställt upp. Dom fjärmar sig från den vanliga människan också genom själva tänkandet. Det patriarkala strukturtänkandet är så som det ser ut idag och det är så som det har sett ut sedan oerhört lång tid tillbaks.

 

DET STRUKTURELLA TÄNKANDET

 

Tänkandet är, som sagt, inbyggt i strukturen. Och eftersom det nu förhåller sig på detta vis så innebär det ju att alla människor som lever i samhället drabbas. Alla människor oavsett klasstillhörighet; rik eller fattig; kvinna eller man drabbas av det strukturtänkande som råder i det speciella samhälle som man lever i. Vinnarna är framför allt rika män och förlorarna är framför allt fattiga kvinnor. Så ser det ut och detta är ju ingen nyhet för oss. Eller hur?

 

Men detta strukturella tänkande skulle vara omöjligt i samhället om inte massan av människor i samhället, mer eller mindre, anammar detta tänkande. Alltså det är omöjligt för maktens män att tänka och agera så som de gör om inte den stora massan av människor i samhället har tagit till sig detta strukturella tänkande. Man kan säga att massan godkänner tänkandet. Vi kan också säga så här: förutsättningen för att den patriarkala strukturen skall kunna leva vidare det är att du och jag tänker och agerar på precis det sätt som vi gör idag.

Förstår ni mig? Det är ditt och mitt tänkande som, så att säga, stöder det strukturella tänkandet som råder i vårt samhälle. Vi "sitter fast" i det rådande tänkandet eller så kan man säga att vi kan inte ta oss förbi dom ramar som det strukturella tänkandet har satt upp. Vi tänker och agerar så som strukturen har "lärt" oss att tänka och agera.

Vi jagar därför pengar på samma sätt som kapitalägare gör. Ser vi den minsta lilla möjlighet att tjäna en slant, då tar vi den chansen. Strukturen är ju uppbyggd att vi skall tänka och agera just så.

Det rådande tänkandet och agerandet begränsar sig inte till jakten på pengar.

Vi konsumerar filmer som fullständigt frossar i våld och förnedring. Vi läser böcker som förhärligar könsdiskrimineringen. På nätet så sköljs vi över av ytterligare människoförnedring. All den här smörjan konsumerar vi i rasande tempo. Våld och dårskap blir alltmer utstuderat och vi blir yngre och yngre som konsumerar den här skiten.

Är ni med på mitt resonemang? Vi producerar en massa smörja därför att vi lever våra liv i orättvisa/felaktiga strukturer. Allt hänger ihop.

Vi röker; vi snusar; vi drogar oss; vi äter en massa skit; vi krigar; vi utövar våld; vi konsumerar våld och förnedring; vi konsumerar prylar och allehanda smörja som vi skulle må bättre av att vara utan. Vi lär oss att meningen med livet är att tjäna så mycket pengar som det någonsin går för att sedan konsumera allting i en rasande fart. Det är inte konstigt att vi är som vi är. Nämligen individer som tänker och agerar ologiskt. Och jag menar att vi är som vi är beroende på att strukturen som vi lever i påbjuder oss att leva våra liv så här. Det finns nämligen dom som tjänar stora pengar på att vi tänker och agerar så som vi gör.

 

Precis som maktens män utnyttjar tänkandet för egen vinning så kommer du och jag att tänka och agera, för egen vinning. Skulle vi själva, alltså du och jag, komma i samma maktpositioner så skulle de flesta av oss inte agera på ett annorlunda sätt. Hamnar vi själva i en position där vi har möjligheten att tjäna mycket pengar så är vi själva inte "bättre" människor. Det är just detta som är det skrämmande. Vi är alla, även du och jag, "infekterade" av den rådande strukturen. Det spelar ingen roll om vi är fattiga eller rika. Får vi möjligheten att berika oss på andras bekostnad, då tar vi den möjligheten. Detta tänkande och agerande kommer att pågå så länge som strukturen inte förändras. Och som vi har sett och ser så skapar detta tänkande ett fåtal vinnare och en mängd förlorare. Vilket ju historien och dagens samhälle bevisar för oss.

 

Av detta så lär vi oss att det hjälper inte att avsätta eller byta ut några av dom alltför giriga maktmänniskorna, som jag tidigare har redogjort för, beroende på att det hela tiden fylls på med nya maktgalningar som nu ser sin chans att klättra högre upp på maktstegen. Jag upprepar: det är strukturen som föder fram dessa maktens män, det finns liksom inbyggt i det strukturella tänkandet.

Tänkandet är således inte mänskligare eller humanare nu än det var förr. Maktens män tänker och agerar likadant nu som dom gjorde för ett antal generationer sedan, ja dom tänker likadant nu som dom gjorde på medeltiden. Samma förakt för människoliv som rådde då, samma förakt råder även idag. Det är bara att blicka ut över samhällena, runt om i världen, så ser vi att samma tänkande råder idag som igår. Vi skall således inte förledas att tro att maktens män har en mer ödmjuk och human inställning idag än igår. Visserligen har maktens män instiftat lagar och byggt överstatliga organ och ingått militärpakter för att stävja det nakna våldet mellan stater, men i grunden så är ingenting förändrat. Vad beträffar arbetsmarknaden så har arbetarna i en del samhällen organiserat sig och därigenom tvingat arbetsköparna att ingå avtal som bara för ett antal generationer sedan skulle vara en omöjlighet och som fortfarande är en omöjlighet i en mängd samhällen. I dessa samhällen står fortfarande arbetarna i princip helt rättslösa. Det pågår alltså på arbetsmarknaden en ständig kamp mellan köpare och säljare överallt i våra samhällen. På en del håll har arbetarna lyckats flytta fram sina positioner medan dom på andra håll är tillbakapressade och det är denna kamp mellan arbete och kapital som är kännetecknande för våra samhällen.

Människorna världen över är lika uppdelade i klasser som någonsin tidigare. Och det är maktens män som dikterar villkoren på samma sätt idag som igår. Måhända lindar man in sina beslut i , som synes, humanare fraser än förr. Men fortfarande är det samma tänkande som styr besluten. Och det är det ekonomiska vinsttänkandet som gäller, såväl i stort som i smått. Från den största och dominerande ekonomiska enheten till den allra minsta rörelsen, gäller detta tänkande. Från mångmiljardären till den fattigaste tiggare delas detta tänkande. Och, som sagt, detta strukturella tänkande för med sig att det är dom relativt få mångmiljardärerna som sätter spelreglerna för hur livet skall levas bland majoriteten av samhällets invånare.

Strukturen skapar alltså ett fåtal vinnare och en mängd förlorare. Vi alla, även du och jag, delar detta ologiska tänkande vilket för med sig att strukturen behåller sin inneboende orättvisa.

 

DET GROTESKA TÄNKANDET KÄNNER INGA GRÄNSER

 

Vårt strukturellt felaktiga tänkande gäller, som sagt, även oss själva. Det bygger alltså inte enbart på ekonomiskt orättvisa förhållanden utan tänkandet har sitt ursprung i den samhällsstruktur som vi nu lever i, den patriarkala samhällsstrukturen. Jag åskådliggör med exempel: i många samhällen styrs familjen enligt strikta patriarkala normer och dessa patriarkala normer får på inget sätt ifrågasättas. När således unga kvinnor försöker frigöra sig från det förtryck som dom lever under i den patriarkala familjen så reagerar familjens överhuvuden omedelbart på kvinnans frihetslängtan. Den patriarkala uppbyggnaden av familjepyramiden hotas om kvinnan inte underställer sig strukturen. Därför måste den "upproriska" kvinnan tystas. Det betraktas som en självklarhet i dessa samhällen att kvinnan skall straffas och att hon får plikta med sitt liv ingår, så att säga, i det strukturella mönster som är rådande. Kvinnan är ju mindre värd än mannen och som sådan skall hon inte sätta sig upp mot de spelregler som gäller i den patriarkala strukturen. Hon är ju enbart en vara och skall behandlas därefter.

 

Man kan fråga sig hur männen tänker i dessa familjekonstellationer? Jo strukturen skall hållas intakt, kosta vad det kosta vill. Heder och anseende tillsammans med ekonomiska motiv är avgörande för den pyramidliknande familjekonstellationens framtid. Garanten för att denna struktur inte rubbas vilar på männen i pyramiden. Naturligtvis tänker männen i just dessa banor. Dom ansvarar ju för att pyramiden hålls intakt. Och gör den inte det så måste "svulsten" avlägsnas. Det bara är så, det finns ingenting mer att fundera över. Så felaktigt fungerar alltså tänkandet för dessa män. Eller med andra ord så kan man säga att dessa män tänker och agerar exakt så som strukturen ser ut.

 

Strukturen må vara hur inhuman som helst, detta har ingen som helst betydelse. I och med att våra samhällen gynnar ett fåtal på bekostnad av flertalet så kan vilka grymheter som helst praktiseras av maktens män.

Vi kan ta andra exempel. Affärsmännen som förfogade över 1800-talets slavskepp som förde människor från Afrika till Amerika betraktade dessa människor som en handelsvara.

Affärsmän som idag förfogar över bordeller betraktar "sina" kvinnor som en handelsvara.

Företagsägaren betraktar i princip sina anställda som en handelsvara. En handelsvara som skapar ett mervärde genom sitt arbete.

Det grundläggande tänkandet och synsättet skiljer sig inte från slavägarens eller hallickens tänkande.

En handelsvara gör man sig av med när den inte är lönsam längre. När slaven bryter ett ben så dumpar man slaven snabbt och smidigt. När den prostituerade kvinnan inte drar in nog med pengar så finns det ingen anledning att hålla henne vid liv. När företaget inte är lönsamt längre så finns inget intresse från företagsägarna att betala ut löner till sina anställda.

En bordellägare eller en "finare" företagsägare tänker inte olika. Deras tänkande är i grund och botten likartat. Den "finare" företagsägaren har troligen en högre social status offentligt sett än bordellägaren. Men deras tänkande skiljer sig inte. Tänkandet går ut på att tjäna pengar, helst mycket pengar. Verksamheten som leder fram till dessa pengar har inte så stor betydelse. Så länge det finns pengar att hämta, så länge är verksamheten lönsam. Det får vara hur ologiskt, avskyvärt och inhumant som helst. Här finns inga gränser. Går det att tjäna pengar på att människor röker ihjäl sig; super ihjäl sig; stressar ihjäl sig; dödar varann; våldtar varann; torterar varann; äter ihjäl sig; spelar sig utfattiga o.s.v. har ingen betydelse.

Och det är ju precis så som dagens verklighet ser ut i våra samhällen. Det patriarkala tänkandet fungerar ju på det här viset.

 

Jag avslutar inlägget med några frågor. Hur tänker människorna i dom samhällen som utför könsstympning av flickor?

Hur tänker människorna i dom samhällen som förbjuder kvinnan att visa sitt ansikte offentligt?

Hur tänker människorna i våra samhällen där ett fåtal män äger allting och på så vis hamnar i ett maktförhållande gentemot majoriteten av samhällenas invånare?

Förstår vi att det är samhällsstrukturen som vi lever i som gör oss till dom vi är?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng