ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för november 2010

torsdag 4 november

25 Funderingar

 

VARFÖR BLEV DET SOM DET BLEV?

 

 

Det är viktigt att kunna förstå historien på rätt sätt. Det som har hänt det har hänt. Och det som har skett det har skett. Det betvivlar vi inte. Men det som är betydelsefullt att veta det är varför det blev som det blev. Vad var orsaken? Det är svaret på den frågan som är av betydelse för oss. Hänger ni med?

 

Varför koloniserade spanjorerna Latinamerika?

Varför byggdes pyramiderna i Egypten?

Varför höll sig antikens Grekland med en mängd slavar?

Varför offrade inkaindianerna människor till sina gudar?

Varför försökte Nazityskland utrota judarna?

Varför har kvinnor inte rösträtt i dagens Saudiarabien?

Varför har kvinnor lägre lön än män?

Varför förekommer våldsamma etniska konflikter i Afrika?

Varför begås det övergrepp mot barn och kvinnor runt om i världen?

Varför är det social orättvisa i våra samhällen?

 

Man kan formulera hur många frågor som helst. Vi vet att allt detta har hänt och händer. Men varför har det hänt och varför händer det? Det är svaret på den frågan som vi kan lära oss någonting av.

Om vi tar den näst sista frågeställningen: varför begås det övergrepp mot barn och kvinnor runt om i världen? Ja varför gör det det?

Till att börja med. Om vi betänker att barn och kvinnor världen över inte alls deltar i samhällsfrågorna så som männen gör. Jag menar barn och kvinnor har ju inte det inflytande på samhällsfrågorna som männen har. Eller för att tala klarspråk: kvinnan nekas ju rätten till inflytande. Hon blir en andra klassens medborgare, så som vi har beskrivit tidigare. Barn och kvinnor blir ju på så vis inte medansvariga till allt elände som samhällsstrukturen ställer till med. Borde därför inte barn och kvinnor förskonas från allt våld som händer och sker? Jo vid första anblicken så kan man ju tycka det. Men det fungerar ju istället tvärt om. Dom som far mest illa är just barn och kvinnor.

Man kan säga så här: ju mer våld och oroligheter som förekommer i ett land/samhälle ju mer förtrycks kvinnorna. Hur kommer man fram till denna som synes ologiska slutsats? Jo vi har ju tidigare konstaterat att kvinnor, världen över, har varit och är andra klassens medborgare. Kvinnor har alltså lägre status än männen, världen över. Ingen nyhet, eller hur? Det ingår, så att säga, i samhällsstrukturen att mannen bestämmer över kvinnan. Och i och med att detta förhållande nu råder så innebär det att mannen intar maktens roll. Medvetet eller omedvetet.

När därför konflikter uppstår i den inhumana strukturen, vilket det ju dagligen gör, så löser den patriarkala strukturen problemen med maktspråk. Är konflikterna av det våldsammare slaget så löser man det med våld. Så har det fungerat förr och så fungerar det idag.

Denna sjuka struktur tar ingen som helst hänsyn till dom utsatta människorna utan det vanliga mönstret upprepar sig. Nämligen att barn och kvinnor blir offer i det patriarkala samhället.

Andra klassens medborgare tar man inte hänsyn till. Andra klassens medborgare slår man ner med våld. Är detta ett tillfredsställande svar på frågan?

 

Vi kan ta en annan fråga som vi ställde. Varför försökte Hitlers Nazityskland utrota judarna?

Nazisterna ansåg att judarna fungerade som en varböld i samhället. Judarna var en av orsakerna till att det tyska samhället hade stora problem att återhämta sig efter det första världskriget. Det var nazisternas version. Judarna ansågs också vara lägre stående människor som man inte fick blanda sig med.

Just denna rasistiska ståndpunkt är vanlig såväl idag som igår. Också den ingår i den patriarkala strukturen. Eller rättare sagt den är en följd av den patriarkala strukturen.

Judarna måste alltså utplånas. Dom förföljdes och diskriminerades av denna anledning. Alltså för att dom ansågs vara lägre stående människor. På samma sätt som många etniska minoriteter förföljs än idag.

Denna historiska bild känner vi till. Men den är bara en del av sanningen. Svaret på frågan är bara till en del besvarad.

 

Alla våra frågor som vi ställde ovan finns det gemensamma svar till. Det finns alltså ett samband mellan inkaindianernas människooffer och inställningen att kvinnor är andra klassens medborgare.

Jo svaret finner vi i den patriarkala strukturen. Det hierarkiska patriarkatet har genom årtusenden mejslat fram en inhuman syn på människan. Att vissa människor skulle vara mer värda än andra. Maktens män har därför tagit sig rätten att ikläda sig förtryckarens roll. Maktens män är guden personifierad.

Detta förhållningssätt som har präglat människans samhällen i tusentals år, sätter naturligtvis sina spår. Det sätter sig i tänkandet. Eller hur?

Strukturen är uppbyggd utifrån dessa givna regler. Det är därför jag menar att vi betraktar det som lika normalt att vakna upp efter nattens sömn som att inte reflektera över att vi lever i ett sjukt samhälle. Vi betraktar vår struktur som normal eftersom den har inpräntats i vårt tänkande sedan tusentals år tillbaka i tiden.

 

VARFÖR BLIR DET LAGLÖSHET?

 

Nu till en annan sak som jag funderar över. Man säger så här: om vi avskaffar ordningsmakten, alltså polisen, då skulle fullständigt kaos uppstå. Folk skulle ta lagen i egna händer och våldet skulle inte visa några gränser. Full laglöshet skulle råda.

Jag tror på den här beskrivningen. Faktum är ju att vi kan se runt om i många samhällen, på vår jord, att detta kaos verkligen råder. Laglöshet och våld finns ju, mer eller mindre, överallt. Varför blir det så? Varför blir det kaos när ordningsmakten förlorar kontrollen över samhället? Borde inte människorna i sina samhällen förstå vad som är rätt och fel utan en ordningsmakt och agera därefter? Kaoset tyder ju på att människorna i dessa våldsamma samhällen har utvecklat ett ohämmat patriarkalt tänkande. Dessa laglösa och våldsamma samhällen visar det totala föraktet för människan, i synnerhet kvinnan. Man ser att människorna, särskilt männen, agerar synnerligen destruktivt när kaos börjar råda i strukturen. Våldet breder ut sig och det är männen som sköter om den saken. Som dom för övrigt har gjort så länge vi kan minnas.

När sådana här lägen uppstår så ropar samhället efter mera poliser och en starkare ordningsmakt. Det hör vi ju dagligen. Man kan säga att människorna i samhället inte själva är kapabla att bringa ordning i kaoset.

På samma sätt som det råder kaos i samhället så råder också kaos i människans sätt att tänka. Allt går hand i hand. Människan tänker och agerar så som samhället fungerar. Svårare än så är det inte.

Det innebär att våra patriarkala samhällen, alltså vi själva, tänker utifrån patriarkala värderingar. När så ordningsmakten i samhället börjar förlora kontrollen så leder det till att människorna, i synnerhet männen, agerar utifrån patriarkala värderingar. Dessa värderingar förstärks och får sitt utlopp i allehanda våldsamheter.

Att det blir som det blir beror således på att våra samhällen är uppbyggda på felaktiga grunder. Och detta faktum bevisas ju när vi ser hur våra samhällen ser ut idag. Av dessa fakta får vi fram att ju starkare ordningsmakt som finns i samhället så bevisas det därigenom att strukturen är än inhumanare.

Har jag uttryckt mig nog klart i frågan?

 

Angående utlopp i allehanda våldsamheter. Det får mig att tänka på så kallade huliganer. Dessa består ju uteslutande av män, kan vi väl säga. Dom bildar gäng, i många fall stora gäng, vars gemensamma ambition är att med våld slå ned på andra gäng eller ännu värre, slå ned på etniska minoriteter.

Det ingår också i ambitionen att slå ned på ordningsmakten när denna försöker att återupprätta ordningen. Våld, förstörelse och kaos kännetecknar gängens metoder. Dessa gäng visar oss med all tydlighet vad som händer när ordningsmakten tappar kontrollen över situationen.

Det patriarkala tänkandet driver fram det nakna våldet där människoföraktet segrar. Det är detta beteende vi ser i storstädernas bakgator och gränder om kvällar och nätter. Här slåss kriminella gäng mot varandra och mot oskyldiga. Det är det maktgalna tänkandet som råder. Makten över illegala marknader. Här vill jag också inflika att gränszonen mellan illegala och legala marknader är hårfin, oftast är dessa marknader intimt sammanflätade.

Den patriarkala strukturen formar dessa unga män till våldets redskap i vårt sjuka samhälle. Denna galna mobb ser vi också härja runt i alla samhällen där ordningsmakten börjar förlora kontrollen. Se på Afrika och dom inbördesstrider som förekommer över så gott som hela kontinenten. Unga män med vapen i hand skyr inga som helst medel mot försvarslösa människor. Människor dödas som flugor.

Se på dom samhällen där den så kallade undre världen styr och ställer. Denna maffia har blivit en maktfaktor som det så kallade etablerade samhället inte kan värja sig mot. Maffian har här blivit en del av strukturen. Och den som går emot deras ekonomiska intressesfär dödas skoningslöst.

Jag upprepar: det är den patriarkala strukturen som har format dessa män till fruktansvärda mördarmaskiner.

 

När jag läser hur så kallade experter på samhällsfrågor tar sig an olika problem som har funnits och  finns i våra samhällen, så slås jag av följande: experterna verkar inte förstå att strukturen som vi lever i är en orättvis struktur. Vad drar man för slutsatser av ett sådant konstaterande? Ja antingen förordar dom så kallade experterna att samhället så som det ser ut idag, skall fortsätta att se ut så med måhända smärre justeringar. Eller så ser dom inte något alternativ till dagens struktur.

Experter kan därför omöjligen komma fram till hur våra samhällen skall kunna fungera på bästa sätt i och med att dom inte ser den strukturella orättvisan. Och skulle dom se den så kommer maktmänniskorna inte att acceptera deras åsikter. Vi har ju lärt oss att vi tänker och agerar så som strukturen har lärt oss att tänka och agera. Alltså kan vi inte tänka och agera på ett rättvist sätt i och med att vi lever i orättvisa samhällen. Kan vi förstå att vi tänker och agerar så?

När således våra politiska ledare bestämmer att det måste skjutas till skattepengar för att inte finansmarknaden skall kolapsa fullständigt, vid en finanskris, då agerar våra politiker utifrån övertygelsen att strukturen som vi alla lever i är den struktur som är den rätta och normala. Det ingår inte i våra maktmänniskors föreställningsvärld att finanskriser är ett resultat av strukturell orättvisa. Dom är övertygade om att så som strukturen ser ut idag så skall också strukturen se ut i morgon. Dom kan omöjligen komma fram till slutsatsen att vi lever i strukturell orättvisa. Det ingår inte i deras tankevärld att förutsättningen för att människorna i samhället skall kunna leva tillsammans på ett rättvist sätt så krävs det en total förändring av strukturen. Istället så tar dom sig an problemen som att våra samhällen består av goda respektive dåliga människor. Dom dåliga människorna skall tillintetgöras. Nej det var ett för starkt ord. Dom dåliga människorna - vissa finansspekulanter- får en symbolisk summa i böter. När detta är klart så kommer harmoni att råda i samhället.

Varför kommer aldrig "våra" politiska ledare fram till dom rätta svaren angående finanskriser; ekonomisk brottslighet; maffia organisationer; sociala våldsamheter? Svaret på den här frågan är att "våra" ledare inte kan föreställa sig att det är strukturen som är orsaken till problemen utan dom menar att orsaken istället finns att söka bland, kan vi kalla det, onda människor. Men nu är det ju så att så kallade onda människor är ett resultat av strukturen som dom lever i.

Vi måste lära oss att tänka att det samhälle som vi lever i kan fungera på ett helt annat sätt än vad som nu är fallet.

 

Man kan också se det så här: om total jämlikhet och rättvisa skulle råda i våra samhällen så  skulle inte ordningsmakten få någon funktion, lite drastiskt uttryckt. Antag att vi lever i ett sådant samhälle. Samhället är logiskt och därigenom humant. Inga grundläggande motsättningar finns. Människorna lever i harmoni med varandra.

Tänk er om det fanns en ordningsmakt i ett sådant samhälle. Vad skulle den göra? Ja vad skulle det finnas för uppgifter till den? I ett sådant samhälle är ordningsmakten överflödig. Ja i varje fall näst intill. Den märks inte. Människorna lever i harmoni och någon maktutövning som håller ordning i samhället blir i det närmaste överflödig.

Men för att detta drömsamhälle skall bli möjligt så krävs en helt annan struktur. Man kan alltså inte tro att dagens struktur kan åstadkomma ett sådant samhälle. Nej sådana tankar är helt otänkbara. Eller vad tror ni?

I dagens samhälle ropar vi efter fler poliser. Just detta är ju bevis för att samhället är inhumant. Samhället är orättvist. Detta orättvisa samhälle behöver poliser och ordningsmakt för att inte gå över styr fullständigt. Patriarkatet har här gillrat sin egen fälla. Det går alltså inte att låta människorna i samhället ta ansvar över sina liv. Man kan säga att det är en matematisk omöjlighet.

Jag menar så här, för att ta ett exempel: tänk er ett samhälle där det finns ett fåtal människor som sitter på ett gigantiskt kapital medan majoriteten får nöja sig med en bråkdel av vad dessa girigbukar förfogar över.

Kan ett sådant samhälle finnas? Jo just det, sådana samhällen finns mitt ibland oss. Vi lever ju själva i dessa samhällen. Därför blir det en praktisk omöjlighet att människorna i våra samhällen skulle kunna ta ansvar över varandras liv. Varför skall socialt lägre stående människor acceptera ett liv i nöd när andra i samhället lever sina liv i överflöd? En orimlighet i ett  samhälle, eller hur? Patriarkatet blir tvunget att skapa en maktapparat som håller någorlunda ordning. Just detta bevisar att vårt tänkande, i våra sjuka samhällen, lider av allvarliga defekter. Vi tänker i patriarkala banor utan att vara medvetna om det. Och detta patriarkala tänkande förstärks hos grupper av män som agerar "vid sidan om". Allt ifrån väpnade ligister; kriminella gäng; rasistiska organisationer till den ekonomiska eliten som jag benämner maktens män. Männen som avgör hur kapitalet skall flöda i våra samhällen.

 

NORMALT OCH ONORMALT

 

Nu över till någonting annat. Vi kanske tycker det är normalt att människorna i världens så kallade i-länder lever i högre välstånd än människorna i världens u-länder. Så ser ju världen ut. Men kan man anse det som normalt att det ser ut så? Vad svarar vi på en sådan fråga? Jag skulle tro att många av oss anser att detta förhållande skall anses vara normalt.

På samma sätt anser säkert många av oss att det är helt normalt och riktigt att det finns stora sociala skillnader mellan oss som lever inom ett och samma samhälle.

Vi betraktar uppdelningen av vår planet i stater, som normalt och riktigt. Vi har lärt oss att anse det som logiskt att det har byggts gränser för att särskilja människor. Fruktansvärda tragedier har utspelats och utspelar sig dagligen på grund av att samhällen sätter upp gränser gentemot andra samhällen. Men vi har lärt oss acceptera detta strukturella förhållande och anser det som normalt.

Det har krigats och krigas sedan tusentals år tillbaka i tiden. Är det normalt att det skall fungera på det viset? Man kan ju tycka att detta är helt normalt eftersom det har krigats under så lång tid. Och åter igen så skulle säkert många av oss anse krigande som fullt normalt.

Att människan har krigat i tusentals år och fortsätter att kriga än idag beror naturligtvis på någonting.

Att det har funnits och fortfarande finns stora sociala skillnader mellan människor som lever inom ett och samma samhälle beror även det på någonting.

Det är inte slumpen som åstadkommer dessa orättvisor. Det är våra egna tankar och handlingar som ställer till allt elände. Och vi verkar inte ha lärt oss av historiens alla hemskheter. Dom fortsätter som om ingenting har hänt.

Kanske skall det fungera så här i våra samhällen? Kanske är det fel att ifrågasätta all orättvisa? Är det fel att påstå att det finns ett orsakssamband till all strukturell orättvisa?

Ja ni vet ju mina svar sedan tidigare.

 

Krig och religion kan ta varandra i hand, vilket ju historien bevisar och som bevisas än idag. Vi kan ta typexemplet Mellersta Östern. Skall vi försöka besvara denna komplicerade fråga om vad som kan betraktas som normalt respektive onormalt? Konflikten mellan Israel och arabstaterna. Varför har denna konflikt blivit så, som det synes, olösbar?

Fakta: två främmande religioner existerar sida vid sida; krig har utspelats och utspelas mellan Israel och de angränsande arabstaterna; ockuperade områden har inte fått sin lösning; araber bosatta i Israel lever som andrahands medborgare.

Hur går man tillväga för att börja nysta upp den här härvan? Vad är normalt och vad är onormalt?

Jo till att börja med så har vi ju tidigare konstaterat att religioner är någonting destruktivt för människan. I denna del av världen härskar två extrema religioner som inte kan försonas. Vi ser här, med avseende på det religiösa, vilken enorm skada som detta dårskap tillfogar människorna. Vilken lättnad skulle det inte vara om vi kunde lyfta av det religiösa locket. Vilken befrielse för människorna det skulle bli om det religiösa oket kunde upphöra.

Okey vi går vidare med fakta angående den här konflikten. Stater/länder har vi redogjort för tidigare. Och vad kom vi fram till? Jo staters tillblivelse har sitt ursprung i det hierarkiska patriarkatet och därmed så bygger denna strukturella grundpelare på orättvisa och inhumana grunder.

Alltså existerar här extremt religiösa stater sida vid sida, där det är förenat med livsfara att överskrida gränserna. Kan sådana enorma spänningar mellan stater leda till annat än våldsamma konflikter? När dessutom områden är ockuperade så blir en lösning svårfunnen.

Vad vi också kan konstatera det är ju att i patriarkala samhällen med ett starkt religiöst inslag så blir det patriarkala förtrycket än grövre. Detta känner vi väl till?

Man kan säga att förutsättningen för religiösa samhällen det är att dom är patriarkala. På samma sätt kan vi säga att förutsättningen för krig och våldsamheter det är likaledes att dom är patriarkala.

Här, i denna region, kan vi tydligt se vilken förödelse det religiösa dårskapet åsamkar människorna. Krig och religion går hand i hand, så även här. Vi kan också säga så här: krig, religion och stater går hand i hand. Alla dessa tre abnormiteter är starka strukturella inslag i fanatiska patriarkala samhällen. Och vi finner dessa fanatiska strukturer i den här regionen. Inte undra på att det ser ut som det gör.

 

Barn och ungdomar som växer upp i den här regionen får lära sig att de värsta fiender och förbrytare som finns, dom finns på andra sidan gränsen. Att uppfostras till att hata människor på andra sidan gränsen blir här en realitet. Skall vi kalla ett sådant beteende för normalt eller onormalt? Naturligtvis är det ju både onormalt och inhumant.

Tänk er själva om vi skulle fostra våra barn i en anda att lära dom hata sina grannar på andra sidan gränsen. Detta förhållningssätt leder naturligtvis till oöverstigliga hinder som får katastrofala följder. Precis vad som utspelas i den här regionen.

Här ser vi med tydlighet vilket fullständigt kaos som har utvecklats tack vare det sjuka historiska arvet. Tänk vilken frihet det skulle innebära om människorna en morgon finge vakna upp och veta att alla gränser var rivna och allt religiöst svammel hade upphört. Att alla behandlades lika oberoende av det etniska ursprunget. Detta skulle vara det normala sättet att leva.

Har vi glömt någonting angående den här konflikten? Ja vi har inte nämnt något om kapitalet. Precis som i alla andra samhällen så är strukturen även här uppbyggd utifrån idén om att privata aktörer avgör hur kapitalet skall flöda i samhället. Det betyder att det privatägda kapitalets enda prioritering ligger i att det skall förränta sig. Allt annat kommer i andra hand. Så fungerar det naturligtvis även i den här regionen.

Vi kan alltså konstatera att även om det går att finna en politisk lösning på konflikten i den här regionen så går det absolut inte att finna en strukturell rättvisa för människorna. I den här regionen som i alla andra samhällen kan omöjligen strukturell rättvisa råda när kapitalet ligger i händerna på ett fåtal stora ägare.

 

Lite mer funderingar över vad som kan betraktas som normalt respektive onormalt. Låt oss återkomma till kärnfrågan - till grundproblemet. Är det logiskt och normalt att kvinnan är underställd mannen? Nej, säger vi allihop. Eller gör vi inte det? Hur som helst så är det inte vad vi säger som har någon avgörande betydelse utan det är vad vi gör som räknas. Och då råder ju ingen som helst tveksamhet. I det praktiska livet är kvinnan underställd mannen.

Men är detta normalt och logiskt? Är detta det normala förhållandet mellan könen? Nej det har vi redogjort för så många gånger, så här finns ingen tvekan. Det är högst onormalt att förhållandet mellan könen är som det är. Det är synnerligen ologiskt att det ena könet dominerar över det andra.

Som vi har sagt tidigare, det är just här som kärnfrågan ställs på sin spets. Allt logiskt respektive ologiskt i mänskliga förhållanden världen över leder, i grund och botten, tillbaks till denna grundläggande fråga. Är förhållandet mellan könen logiskt eller ologiskt? Svaret är ju att förhållandet mellan könen har sedan tusentals år tillbaka i tiden fungerat på ett ologiskt sätt. Och så fungerar det än idag. Detta onormala och inhumana förhållande gör att underliggande problem också fungerar ologiskt. Vilket betyder att konflikter mellan samhällen som inom samhällen inte kan lösas så länge som grundproblemet förblir olöst.

Med andra ord, Mellersta Östern konflikten kommer att vara olöst så länge som ologiska förhållanden i mänskliga relationer fortgår. På samma sätt som samhälleliga konflikter hos oss kommer att förbli olösta så länge som den patriarkala strukturen lever vidare.

Den patriarkala historien har lärt oss att vi skall se på varandra med fientliga ögon. Vi tillhör en grupp människor. Denna grupp tänker som vi; lever som vi; beter sig som vi; ser ut som vi; talar som vi. Vi identifierar oss med denna grupp och känner oss hemma med den.

Möter vi en annan grupp som avviker på någon eller några punkter så intar vi en kritiskt negativ hållning till den främmande gruppen. Det är så som historien har lärt oss att betrakta främmande människor. Vår historia, eller rättare sagt det hierarkiska patriarkatets historia, har lärt oss att vår grupps intressen är viktigare än den främmande gruppens intressen. Det blir alltså nödvändigt att försöka dominera över den främmande gruppen. Den främmande gruppens människor blir på så vis mindre värda än vår egen grupp.

Så ser det historiska arvet ut. Och detta arv leder oundvikligen till konflikter med mänskliga tragedier som följd. Därför bygger det historiska arvet på orättvisa.

Som i allt annat så bottnar det hela i det grundläggande problemet.

 

LAGAR

 

Lite mer funderingar om det som vi kom fram till ovan. Jag menar så här: ett logiskt tänkande, ett jämlikt och humant tänkande behöver inte lagar och förordningar av det slag som finns idag. Det logiska tänkandet utgår ifrån vad som är bra för alla människor. Det logiska tänkandet kan inte ta till sig ett ekonomiskt tänkande som enbart utgår ifrån den snäva vinningens gränser. När det logiska tänkandet börjar få fäste i strukturen så innebär det att det ologiska tänkandet kommer att tyna bort.

Idén att lagar och förordningar är en del av vår nuvarande samhällsstruktur betvivlar vi inte. Men vad säger vi om påståendet att lagar och förordningar skulle bli överflödiga i ett jämlikt och humant samhälle? Låt oss utveckla den här tankegången.

Vi blickar tillbaka i historien, så som vi alltid skall göra när vi undersöker vår nuvarande samhällsstruktur.

Klassamhället var mycket tydligt förr i tiden hos oss i den så kallade västvärlden. Den vanliga människan hade inga rättigheter, enbart skyldigheter. Och detta var naturligtvis inskrivet i lagar och bestämmelser. Man kan därför säga att lagar och förordningar bokstavligt talat skrevs av maktens män. Maktens män dikterade villkoren för vad som skulle gälla i samhället. Den vanliga människan fick snällt foga sig i de regler som makten satte på pränt. Därmed lagstadgades att maktens män stod över folket.

Lagar och förordningar skrevs självklart på det viset att folket hade skyldigheter gentemot maktens män. Lagar blev ett redskap för maktens män att behålla sin makt och helst utvidga den. Lagar tillkom för att befästa makten för den härskande klassen. Lagar skrevs således inte för att göra livsvillkoren mera jämlika/rättvisa för människorna. Nej det är en helt orimlig tanke. Att människorna skulle vara lika inför lagen vore en helt befängd tanke. En sådan tanke innebär ju att man ifrågasätter det klassamhälle som historien har präglat fram. Nej ett tänkande att alla människor skulle vara jämlika var en fullständigt orimlig tankegång. Varför skall man annars ha en samhällsstruktur som delar in människorna i skilda klasstillhörigheter? Dom människor som befinner sig på botten av strukturen skall naturligtvis tillbringa sina liv där. Och dom människor som befinner sig i toppen på strukturen skall lika självklart leva sina liv där. För att detta separerande av människor skall råda så krävs en hel del "redskap" för att få detta ojämlika förhållande att fungera. Ett av redskapen är ju, som vi nu tar upp, lagar och förordningar. Dom uppstod ur ett behov från den härskande klassen att dominera över folken.

Den samhällsstruktur som rådde förr i tiden lagstadgade naturligtvis att strukturen skulle vara intakt och oföränderlig. En struktur där villkoren dikteras uppifrån kan ju omöjligen ifrågasättas av den klass som sätter lagar och förordningar på pränt. Det är ju samma sak som att erkänna det orättvisa i strukturen. Det är ju i den härskande klassens intressen att strukturen inte förändras, därför lagstadgas strukturen. Är vi överens om att det är på det viset?

Nåväl, skulle då dagens lagar och förordningar ha tillkommit utifrån andra kriterier än vad som skedde förr? Och om så vore fallet, alltså att dagens lagar skulle ha tillkommit utifrån andra kriterier än dåtidens lagar, när i så fall skedde denna förändring?

 

Vår samhällsstruktur bygger på gårdagens struktur. Vi ärver, så att säga, in det gamla i det nya. Och det gäller ju allting. Vilket inte bör vara någon nyhet vid det här laget, eller hur? Allting ärver vi in i vår nuvarande struktur. Således även lagar och förordningar. Lagar är ju, för att tjata lite, en del av strukturen såväl förr som nu. Det är strukturen nerskriven på papper. Strukturen är lagstadgad på papper. Att gå förbi lagar och förordningar, hur orättvisa dom än är, blir således lika med att gå förbi strukturen. Det vill säga då ställer man sig utanför lagen. Och ställer man sig utanför lagen då är man en lagbrytare. Ganska så självklart, eller hur?

Det är väl inget att bråka om kanske någon säger. Hur skulle det se ut om inte lagar och förordningar skulle följas? Då skulle ju rena anarkin råda, säger någon annan.

Men det är just den här frågeställningen som är "huvudet på spiken". Vi har beskrivit det här scenariot ovan och det tål att beskrivas igen.

Anarki och upplopp skulle säkert bli följden om inte maktens kontrollapparat fungerar som den är tänkt. Det får vi ju bevisat dagligen runt om i världen. Våld och besinningslöst hat mellan olika grupper av människor frodas som aldrig förr. Våldtäckter och övergrepp på kvinnor och barn tillhör det vardagliga livet i våra samhällen. Man skulle kunna tro att männen har blivit besatta av djävulen själv. Och detta beteende får oftast härja helt fritt när lagar har förlorat all respekt.

När kontrollapparaten har slutat att fungera då är det fritt fram för många män att begå övergrepp. Vad kommer sig detta beteende av? Jo naturligtvis så kommer det fram ur själva tänkandet. Tänkandet hos oss människor är, som jag hela tiden upprepar, format av den struktur som vi lever under. Vi tänker så som strukturen fungerar. Efter tänkandet agerar vi och då blir det precis så som strukturen ser ut.

Eftersom vi har konstaterat att samhällsstrukturen är ologisk och därmed inhuman så överförs denna "sjuka" till människorna i samhället. Eller rättare sagt, vi är ju en del av strukturen och det medför att vårt tänkande fungerar ologiskt.

När kontrollapparaten upphör att fungera då är det fritt fram för våldsverkare och övriga patriarkala handlingar att härja fritt. Detta ser vi som tydligast i samhällen där fullständigt kaos råder. Här är våldet en del av vardagen och respekten för varandra existerar inte.

Har vi därmed fått svar på frågan som vi ställde ovan? Har dagens lagar och förordningar tillkommit utifrån andra kriterier än vad som gällde förr?

Det heter ju numer att vi alla i samhället är lika inför lagen. Stämmer detta? Det stämmer om man betraktar dagens struktur som rättvis. Men det stämmer inte om man betraktar dagens struktur som orättvis. Alltså stämmer det inte eftersom dagens struktur bevisligen fungerar på ett orättvist sätt.

Vad är det jag åsyftar närmast? Jo det är ju högst orättvist att ett fåtal kapitalstarka människor sätter villkoren för hur kapitalet skall flöda i våra samhällen. Kapitalet fördelas alltså på ett minst sagt orättvist sätt. Några få lever i största överflöd medan majoriteten får klara sig på det som, så att säga, blir över.

När det nu bevisligen fungerar så här i våra samhällen, runt om i världen, kan man då påstå att vi alla är lika inför lagen? När strukturen är uppbyggd på det viset att ett fåtal gynnas på bekostnad av alla andra i samhället, kan man ändå påstå att vi alla är lika inför lagen?

"Våra" maktmänniskor påstår ju att vi alla är lika inför lagen och dom påstår just detta eftersom dom är maktmänniskor. Men sådana påståenden har alltid maktmänniskor använts sig av. Strukturen är ju till för makten alltså kan inte makten formulera sig på annat sätt även om det bevisligen är fastslaget att vi inte är lika inför lagen.

 

STRUKTUREN FORMAR OSS

 

Okey, vi går vidare. Vi spelar upp ett scenario där följande utspelas: maktens män i samhället/staten känner sig hotade av andra maktmänniskor i grannsamhället/grannstaten. Därför beslutar dom sig för att alla män skall inställa sig för krigstjänstgöring. Förordningar utfärdas till alla män att dom skall inställa sig vid den och den tidpunkten. Dom män som vägrar inställa sig fängslas och får kännbara straff.

Jag hoppas att detta lilla scenario visar vart jag vill komma. Här visar sig patriarkatet från sin rätta sida. Det är ju som taget ur "instruktionsboken". Så här ser ju vår historia ut och så ser den ut än idag. Allting i detta lilla scenario bygger ju på det inhumana i vår struktur.

Vi börjar med maktens män som styr och ställer. Dessa har genom historiens gång format våra strukturer som också är avskilda från varandra med gränser, maktgränser. Fientligheter råder mellan maktens män i dessa två samhällen. Denna orättvisa och därmed människoförnedrande struktur för med sig en upptrappning av det inhumana. Maktens män beslutar att alla män skall inkallas till krigstjänstgöring. Vi ser att det ena ger det andra. Scenariot utvecklas till att bara bli värre och värre och till slut utbryter det nakna våldet mellan människorna. Och detta sker inom ramen för vad den patriarkala strukturen tillåter.

Maktens män har genom årtusenden agerat efter detta mönster. Detta synsätt och tänkande har blivit norm.

För att lagar skall kunna genomföras på ett relativt smärtfritt sätt så måste också folket vara, så att säga, mottagligt för lagarna och förordningarna.

Jag upprepar: folket blir mottagligt för detta genom att själva tänkandet finns inbyggt i strukturen. Vi lever i samhällen vars struktur sedan årtusenden har varit patriarkalisk. Dessa starka inhumana strukturella former har, så att säga, förberett oss på att tänka i speciella banor.

Man kan säga så här för att spetsa till det lite: människan manipuleras i att tänka på ett visst sätt beroende på vilken struktur hon lever i. Vårt tänkande är på grund av dessa förhållanden redan inprogrammerat åt ett visst håll. Denna slutsats innebär därmed att människan inte har möjlighet till ett fritt tänkande. Vi tänker alltså inte objektivt. Hur mycket vi än inbillar oss att vi tänker objektivt så stannar detta vid en inbillning. Vi tänker nämligen i de banor som samhället har "fostrat" oss i att tänka. Förstår ni hur jag menar? Detta innebär att vårt tänkande omedvetet accepterar dessa inhumana strukturella former som patriarkatet har åstadkommit.

Tillbaka till vårt exempel. För att ta allt i rätt ordning: patriarkatet är orsaken till uppkomsten av stater/länder. I och med att vårt tänkande betraktar denna inhumana struktur, alltså statsbildningar, som normalt så är det heller ingen svårighet för oss att acceptera lagar och förordningar som påbjuder unga människor om krigstjänstgöring.

Vi kan ta ett annat exempel som förtydligar vad jag vill få fram. Vi har nämnt detta exempel tidigare men det tål att upprepas, om och om igen.

Låt oss betrakta ett strikt religiöst samhälle. I detta samhälle går kvinnorna i en speciell klädedräkt som skyler deras ansikten. Man kan alltså inte se vem kvinnan är bakom masken. Varför är det så? Jo det är så därför att lagar och förordningar i detta samhälle påbjuder kvinnorna att bära denna speciella klädedräkt. Och dessa förordningar har blivit möjliga på grund av att människorna i det här samhället, under mycket lång tid, har blivit bearbetade på ett speciellt sätt. Eller rättare sagt, strukturen är utformad på ett sådant sätt att kvinnorna helt enkelt skall bära denna klädedräkt.

Det är således en omöjlighet att påbjuda kvinnorna i vårt samhälle att i morgon bära denna speciella dräkt. För att detta skall bli en möjlighet i vårt samhälle så krävs det att patriarkatet ökar förtrycket av kvinnan och inför bestämmelser som inskränker hennes rättigheter till ett minimum. Dessutom måste detta ökande förtryck pågå under en lång tidsperiod. Precis så som kvinnoförtrycket fungerar i det förra samhället.

Kvinnorna har där varit extremt förtryckta under en mycket lång tidsperiod, så länge så att både män och kvinnor i detta samhälle betraktar denna klädesdräkt som någonting helt naturligt. Det har alltså gått så långt att människorna skulle beteckna det som onormalt om kvinnan plötsligt skulle blotta sitt ansikte offentligt.

Det som människorna i det strikta religiösa samhället betraktar som normalt det betraktar vi i vårt samhälle som onormalt och vice versa. Så diametralt olika uppfattningar kan vi människor ha beroende på var vi lever någonstans. Därför kan vi då fastslå att lagar och förordningar varken är objektiva eller universella. Det som bestäms och stadgas i ett samhälle det gäller inte i ett annat samhälle.

Bara detta enkla exempel är bevis för att lagar är subjektiva åtgärder från maktens män i respektive samhälle. Exemplet visar dessutom hur själva samhällsstrukturen kan forma människor att tänka och agera i alla möjliga och omöjliga banor. Är då strukturen inhuman, vilket den ju är, så innebär det ju att människorna i strukturen tänker och agerar inhumant.

Som jag alltid återkommer till: vi tänker och agerar så som strukturen har fostrat oss. Svårare än så är det inte.

 

En fundering kring det här att skyla sig. Vad har vi själva för åsikt angående nakenhet? Varför går vi inte omkring nakna när det är högsommarvärme hos oss? Varför badar alla i vårt samhälle inte nakna? Svaret är ju att vi inte gör det för att vi lever i en struktur som påbjuder oss att skyla våra könsorgan. Det är alltså inte tillåtet att röra sig naken offentligt.

Människan föds naken men strukturen har format oss att skyla våra könsorgan, i vuxen ålder. Kan vi ta till oss att vi lever våra liv i en inhuman struktur när den fungerar så som den gör? Den naturliga nakenheten har förbytts till den onaturliga synen på nakenhet. Eller med andra ord, vi betraktar det som naturligt att bada i badbyxor och onaturligt att bada naken. Och detta synsätt har möjliggjorts eftersom vår struktur har format oss på detta sätt under en lång tidsperiod.

Det är alltså inte bara på det ekonomiska planet som vi lever i ett sjukt samhälle. Vi lever i ett sjukt samhälle även på det elementärt mänskliga planet. Eller som det lilla barnet sa: "pappa varför har alla badbyxor på sig"?

 

Om man nu skall tro på lagar och förordningar så borde ju det logiska vara att alla människor världen över skulle innefattas av samma slags lagar. Eller hur? Vi har ju alla fötts med samma behov och känslor, borde vi då inte lyda under samma regler?

Vad blir svaret? Jo i humana, rättvisa och jämlika samhällen så skulle naturligtvis dessa förhållanden gälla. Men nu är det ju inte så. Dom kastlösa i sitt samhälle lever under helt andra regler än människorna i vårt samhälle, för att ta ett exempel.

Vilket också understryker att det är någonting mystiskt med lagar och regler. Jag upprepar: lagar tillkommer utifrån den samhällsstruktur som råder. Och lagar skrivs av människor som sitter i maktställning inom respektive samhälle. Lagar är ett redskap för maktens män i sina samhällen där det handlar om att makten inte får ifrågasättas.

Detta faktum bevisas bland annat av att lagarna världen över är så olika varandra. Genom att konstatera att lagarna i vårt samhälle skiljer sig åt gentemot lagarna i ett annat samhälle så kan vi därför dra slutsatsen att vi lever våra liv i orättvisa strukturer.

Kan vi förstå även detta?

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng