ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för februari 2010

torsdag 25 februari

13 Ekonomisk tillväxt

 

VAD ÄR TILLVÄXT?

 

 

 

Idag pratar alla om tillväxt och åter tillväxt. "Utan tillväxt så kan inte välfärden upprätthållas och utvecklas", påstår maktens män. Tillväxten är själva drivkraften i den rådande strukturen. Maktens män inom alla positioner i samhället, från den privata sfären till den så kallade offentliga, är besjälade av tillväxttänkandet.

 

Ekonomisk tillväxt är ju någonting absolut nödvändigt, enligt maktens företrädare och dess ekonomiska förespråkare. Jag hade tänkt mig att vi skulle ta oss an det här ämnet för att undersöka tillväxtkraven som ställs av maktens män i våra samhällen.

Vad är tillväxt? Behövs det tillväxt? Vad händer om inte tillväxten infinner sig? Finns det samhällen som fungerar utan tillväxt?

Ja det går att formulera massvis med frågor om tillväxt och vi får väl se om vi lyckas besvara dom frågor som ställs.

Vad är då tillväxt för något?

Företag producerar cigaretter och det finns många som konsumerar dessa giftpinnar. Nu visar det sig att efterfrågan på cigaretter är långt större än vad som produceras. Företag bestämmer sig för att investera i åtgärder som höjer produktionsvolymen, för att täcka efterfrågan. Man kan säga att dessa företag blir tillväxtföretag. Företagen växer och tjänar ytterligare pengar på sina produkter. Ju fler som röker ju mer tjänar företagen, om man lyckas höja produktion allt eftersom efterfrågan ökar. I våra samhällens ögon blir företagen exemplariska tillväxtföretag.

Drömscenariot för cigaretttföretagen blir ju att om alla i samhället röker då har man uppnått det optimala efterfrågeunderlaget och då gäller det att investera så mycket så att produktionen motsvarar efterfrågan. Investerare kommer då att flockas kring företagen eftersom man ser vinstmöjligheterna i dom lättsålda produkterna. Företagen växer hela tiden och ser nu också möjligheter att exportera sina produkter till andra samhällen. Det växer så det knakar i en del företag och en del utvecklas till jättar i branschen. Tillväxtmöjligheterna tycks aldrig sina.

Ungefär så här kan man beskriva tillväxten i marknaden. Det är inte vad som produceras som är det viktiga utan det viktiga är att företagens produkter hela tiden hittar nya konsumenter. Att företagen växer och att vinsten inte faller är det väsentliga. Detta är tillväxt enligt kapitalägarnas sätt att se på saken och detta synsätt gäller naturligtvis även för våra dagars samhällen. Vi tänker och agerar så som strukturen ser ut, eller hur?

Företag som växer på marknaden och som åstadkommer en växande marknad är så kallade tillväxtföretag. Sådana företag lyfts fram som dom mest ideala för marknaden. Det är sådana företag som marknaden i första hand vill investera i. Dagens samhälle ser sådana företag som de mest ideala för samhällsutvecklingen. Dessa företag är den drivkraft som påverkar tillväxten mest.

 

BEHÖVS TILLVÄXT?

 

Är det därför fel att ställa frågeställningen: behövs tillväxt? Vilken drivkraft skall samhället ha om vi tar bort tillväxten som motor? Kan våra samhällen överleva om tillväxten tas bort?

Om vi blickar ut över världen, vad ser vi? Jo vi ser samhällen som har en helt annan levnadsstandard än andra samhällen. Varför ser det ut så? Människor i vissa samhällen kan äta sig mätta medan människor i andra samhällen inte har mat för dagen. Vi ser att det finns så kallade rika respektive fattiga samhällen. Kan dessa olikartade förhållanden ha med tillväxten att göra? Om det nu är på det viset så kan det ju synas som om tillväxten i sig är saliggörande för ett samhälles välfärd. Kan man dra följande slutsats: ju högre tillväxt ju högre levnadsstandard och ju lägre tillväxt ju lägre levnadsstandard? I den här frågeställningen måste man också utröna vad som menas med högre eller lägre levnadsstandard. Vad menas med levnadsstandard?

Om man med hög levnadsstandard menar ett överflöd av materiella ting så är det väl den synen som är den utmärkande för våra samhällen. Men hög levnadsstandard kan likaså innebära att människorna i sitt samhälle har allt nödvändigt som behövs för att kunna leva ett gott liv, utan ett överflöd av materiella ting. Däremot så säger vi inte att detta samhälle har en hög levnadsstandard, alltså har det en lägre levnadsstandard. Kännetecknande här är att tillväxten är lägre, men för den skull så behöver inte människorna leva "dåliga" liv.

Hög tillväxt behöver inte betyda att människorna i samhället lever "bättre" liv än människorna i andra samhällen med lägre tillväxt. Förstår ni?

Men tänk efter, kan det fungera på ett annat sätt i dagens samhällen? Alltså att med hög tillväxt så går produktionen på högvarv. I våra patriarkala strukturer så söker sig kapitalet hela tiden till verksamheter där investeringen förräntar sig bäst. Vilket ju betyder att där det inte finns någon köpkraft där är kapitalet ovilligt att saluföra sina produkter.

Vi tar om frågeställningen en gång till. Går det att tänka sig ett samhälle utan tillväxt? Kan i så fall samhällen fungera utan tillväxt? Finns det samhällen idag som fungerar utan tillväxt?

Ja jag tänker mig samhällen djupt inne i regnskogen. Urinnevånarna och deras liv har sannolikt inte förändrats nämnvärt sedan de första människorna slog sig ner här. Här lever människorna i naturen och dom lever av naturen. Dom lever sina liv utifrån den okomplicerade idén om att människan är en del av naturen. Dessa människors samhällen har lyckats överleva tusentals år utan tillväxt. Hur är detta möjligt, frågar vi oss?

Vad behöver människor för att överleva? Jo precis som djuren så måste vi ha föda och vatten och kunna leva på platser, där vi inte fryser ihjäl. Finns dom här förutsättningarna då behövs ingen tillväxt för att dessa samhällen skall fungera. Här lever människorna, mer eller mindre, bekymmerslöst i tusentals år utan tankar på tillväxt. Tillväxt är ett ord som inte finns. Livet flyter på som det alltid har gjort. Dom tidiga människorna och deras efterföljare urinnevånarna lever på det som naturen har att erbjuda och det räcker. Det finns inte i tänkandet att man måste producera för att överleva. Människor som lever under sådana förhållanden tar för sig av det som naturen erbjuder, mer behövs inte. När hungern är stillad så går livet ut på att njuta av tillvaron. Livet levs, i högsta grad, på ett logiskt sätt. Logiken styr dessa människors liv. Man behöver inte leva livet på ett annorlunda sätt. Det finns alltså samhällen idag som kan överleva utan tillväxt.

 

VEM EFTERFRÅGAR TILLVÄXT?

 

Vem efterfrågar tillväxt? Eftersom tillväxt inte var nödvändigt för dom tidiga människorna så måste man ju dra slutsatsen att tillväxt var fullständigt onödigt och helt ointressant för dessa människor. Livet fungerade ju ändå. Och livet fungerade dessutom logiskt. Det fanns inget behov av att förändra vardagslivet. Så länge som alla är nöjda och lyckliga i samhället finns inget behov av att ändra på saker och ting.

Men hur uppkommer då tillväxten och varför uppkommer den? Kan vi säga att tillväxten uppkommer som en följd av människors behov av underlättanden i livet? När människor börjar efterfråga varor och tjänster då startar tillväxten och när sedan "bollen" väl har börjat rulla då fortsätter processen.

Så länge människan levde som samlare och jägare förekom ingen tillväxt. När människan söker sig ut ifrån sin naturliga miljö, det vill säga den tropiska klimatzonen, in i kallare klimatzoner så krävs det att hon förser sig med hjälpmedel för att kunna överleva. Hon behöver kläder och skor på kroppen för att skydda sig mot kylan. Hon måste bygga sig olika former av bostäder för att klara att stå emot väder och vind. Hon behöver elden för att värma upp sin bostad och för att tillaga sin mat. Verktyg och husgeråd av alla de slag börjar tillverkas för att underlätta livet. Tillväxten blir på så vis en nödvändig del av människans förmåga att kunna överleva på ogästvänliga platser och i ogästvänliga miljöer. För att kunna överleva här uppe i vårt ogästvänliga klimat så måste människan utveckla en mängd hjälpmedel. Det säger ju sig självt att det är otänkbart för människan att kunna leva och bo som hon ursprungligen var "skapt" för, när hon förflyttar sig in i vårt ogästvänliga klimat. Det krävs materiella hjälpmedel för att klara livet.

Kanske kan vi kalla detta för tillväxt? Det krävs tillväxt för att göra livet lättare att leva. Måhända kan man uttrycka sig så.

 

Vi ställer frågan igen. Vem efterfrågar tillväxt? Svaret skulle alltså bli att vi alla efterfrågar tillväxt. Människor i den så kallade tredje världen efterfrågar precis allting, som är nödvändigt för att göra livet någorlunda drägligt. Deras behov av att få ett drägligt liv är, mer eller mindre, oändligt om man jämför med oss. Alltså skulle tillväxtmöjligheterna i tredje världen vara oändliga.

 

Kan man med tillväxt också mena så här: med tillväxt så skall livet förenklas?

Med telefonens hjälp så kan jag kommunicera med människor som lever långt ifrån mitt eget samhälle. Detta var en omöjlighet förr. Visst måste man väl säga att detta är en förenkling av livet, ja rent av en kvalitetshöjning av livet. Och dessa framsteg kanske har med tillväxten att göra, eller?

Betyder det här att tillväxten kommer att fortgå i det oändliga? Kommer människan att utveckla hjälpmedel, produkter och tjänster, i det oändliga? Ja jag tror nog vi kan utgå ifrån att människan kommer att utveckla produkter och tjänster så länge som hon existerar. Skulle alltså maktens män ha rätt i sitt påstående att det är nödvändigt för "vårt lands välfärd" att tillväxten ligger på topp? Kan våra så kallade "moderna" samhällen överleva utan tillväxt?

Jag återkommer med att försöka besvara frågorna.

 

SAMHÄLLETS BEHOV  -  KAPITALÄGARNAS BEHOV

 

Vi har här kommit fram till den punkt som avskiljer samhällets behov och behoven för maktens män. Vad vi har lärt oss det är att behoven för maktens män det är kapitalets förräntning och ingenting annat. Samhällets behov är naturligtvis att livet för majoriteten av människorna skall bli drägligare. Och avgörande för att detta behov skall kunna uppnås det är ju att kapitalet investeras i samhällelig upprustning. Men nu vet vi ju att det är ägarna av kapitalet som avgör hur detta kapital skall flöda i samhället och ägarna låter sitt kapital i första hand flöda åt sitt eget håll.

Kapitalägarna investerar i produkter som ger bra avkastning, man investerar inte i produkter som ger dålig avkastning. Ju mer det konsumeras ju mer kapital till ägarna. Vad som produceras har ingen som helst betydelse.

Den här synen skiljer sig i grunden från den samhälleliga synen, där en kvalitetshöjning av samhället prioriteras.

Därav mitt exempel om företag som producerar cigaretter. På detta exempel svarar då kapitalets företrädare att cigarettföretagen producerar sina produkter därför att människorna i samhället efterfrågar just cigaretter. Vilket ju naturligtvis är helt rätt konstaterat.

Att människor blir alkoholister och dricker ihjäl sig beror också på att människorna efterfrågar  alkoholprodukter. Företagen som producerar dessa produkter vill naturligtvis att så många som möjligt konsumerar produkterna. Att människor far illa av alkoholberoendet är ju inte företagens problem. Företagen ser bara pengarna framför sig.

Samma sak med spelmissbrukarna. Huvudsaken för företagen som får människor att satsa pengar på spel det är ju att dom ser en hög tillväxt i dessa produkter. "Spela och satsa så mycket ni orkar, ju mer tjänar vi på ert beroende", så ser verkligheten ut.

Vad skall man säga om att företag producerar krigsmateriel? Jo våra samhällen, runt om i världen, efterfrågar krigsmateriel därför så producerar företag dessa produkter för att tillfredsställa marknaden, som det så fint heter. Slutsatsen blir också här att ju större efterfrågan är på krigsmateriel ju mer pengar tjänar företagen som producerar dessa produkter. Och det optimala för dessa företag det vore ju om alla samhällen har en enorm efterfrågan efter dessa dödsprodukter. Ju mer det skjuts och dödas runt om i världen ju högre tillväxt blir det för företagen i dödsbranschen.

Överhuvud taget så är tillväxten mycket god för företag som sysslar med missbruksprodukter, av vilket slag det än är frågan om. Dessa människoförnedrande verksamheter är gigantiska i våra samhällen.

Hur kan då människor efterfråga sådana här "produkter"? Det enklaste svaret på denna fråga det är att våra orättvisa strukturer formar oss människor så att vi tänker och agerar utan ett logiskt och förnuftigt tänkande. Den sjuka strukturen gör oss själva sjuka i vårt sätt att tänka och agera. Eftersom det handlar om makten över kapitalet så blir ett fåtal vinnare medan flertalet blir förlorare. Allting i våra nuvarande samhällsstrukturer handlar, som vi vet, om pengar. Vad som produceras är fullständigt ointressant. Strukturen har lyckats få oss till att konsumera "skit och dynga". Ett fåtal av oss tjänar stora pengar på all denna förnedrande konsumtion.

 

KAPITALETS ÄGARE KRÄVER TILLVÄXT

 

Tillväxtsamhällen drar till sig företag och därmed arbete. Människor tvingas, mer eller mindre, att söka sig till tillväxtregioner, så är det. Men lever människorna "bättre" liv i tillväxtregioner? Tveksamt. Visserligen kan dom materiella villkoren vara drägligare i dom stora tillväxtregionerna, men priset för denna tillvaro är oftast mycket hårt. Långa slitsamma arbetsdagar är den verklighet som väntar arbetarna i dessa samhällen. Och när dom inte förmår att prestera det som företagen kräver då förpassas människorna till en osäker framtid.

Tillväxt i våra dagars samhällen har alltså ett intimt samband med vilka som har makten över kapitalet. När maktens män efterfrågar högre och högre tillväxt då gör dom detta i första hand för att få sitt eget kapital förräntat.

Vårt sjuka samhälle har fått oss att konsumera i en allt högre takt. Vi är så manipulerade att vi tror att lyckan kan nås bara vi konsumerar mer och mer. Tillväxten ökar ju naturligtvis, men är det detta som våra samhällen behöver?

 

VAD HÄNDER OM TILLVÄXTEN FALLER?

 

En annan frågeställning: vad händer om vi börjar att konsumera mindre än vad vi gör idag? Ja vad händer om rökarna får för sig att dom inte längre vill fortsätta att dra i sig den livsfarliga smörjan längre? Vad händer när vi människor inser att vi måste dra ner på allt nedbrytande livsmedel som vi proppar i oss?

Om vi skulle sluta med att röka så skulle vi naturligtvis må mycket bättre. Det vore rena hälsokuren för oss. Vad blir det för marknadsekonomiska effekter av ett sådant konsumtionsstopp? Jo företagen som tillverkar cigaretter skulle naturligtvis bli tvungna att upphöra med sin verksamhet. Den enorma mängd människor som är sysselsatta i denna typ av bransch skulle bli arbetslösa. Allt detta skulle leda till stora ekonomiska problem för människorna i denna bransch. Å andra sidan så skulle människorna som slutade att konsumera dessa produkter må mycket bättre. Våra samhällens sjukvårdskostnader skulle minskas på ett dramatiskt sätt i och med att vi alla blev friskare.

Hur reagerar marknaden på allt det här? Vi har ju lärt oss att i våra orättvisa samhällen så är det ju dom stora kapitalägarna som har det sista ordet, eller hur? Jo marknaden skulle snabbt överge tobaksbranschen och plocka ut allt sitt kapital därifrån. Tillväxten i den här branschen skulle falla ihop som ett korthus. Alltså skulle detta vara negativt för maktens män. Den stora mängden människor som inte kan tjäna sitt uppehälle, har man inget intresse för längre. Dom kan ju inte skapa några vinster längre. Det var ju enbart för det ändamålet som man köpte deras arbetskraft. Nej den arbetande människan är ju som vilken vara som helst i marknadens ögon, har vi ju lärt oss.

Sjukvården skulle även få avskeda personal därför att vi människor skulle bli friskare. Ja vi kan se att väldigt många människor skulle förlora sina arbeten på grund av att vi tog det sunda beslutet att sluta konsumera tobaksvaror. En enorm mängd människor i våra samhällen har blivit arbetslösa på grund av att tobaksindustrin har kollapsat.

När vi lite snabbt begrundar den uppkomna situationen så ser det ju ut som om betydande delar av samhällsmaskineriet upphör att fungera. Det ser ut som om det skulle upphöra att fungera därför att människorna slutade att röka och därav blev friskare.

Här är det någonting som inte stämmer. Vad är det som inte stämmer? Jo tobaksmarknaden förlorar kapital på att vi har slutat att konsumera cigaretter. Samhället förlorar inkomster eftersom skatten uteblir.

Samma sak händer när vi upphör att konsumera alla, mer eller mindre, onyttiga livsmedelsprodukter. Marknaden reagerar på samma sätt här. Man tar sitt kapital ifrån dessa livsmedelssektorer och lämnar sina lönearbetare i sticket.

Även här uppstår paradoxen att vi människor kommer att må mycket bättre och därav vara friskare när vi avstår från alla, mer eller mindre, onyttiga livsmedel. Samtidigt skapar det arbetslöshet och elände för människorna i dessa branscher.

Så här kan vi fortsätta att gå igenom bransch efter bransch och vi skall finna att konsumtionen kan minskas avsevärt utan att vi skall behöva må sämre. Vi kommer istället att må bättre. Eller är det ett tecken på samhälleligt förfall när tillväxten faller? Eller måste vi producera mer och mer och sedan konsumera i ett allt högre tempo, för att på så vis öka tillväxten? Vilken väg skall vi välja?

Om det vore så enkelt att vi fick möjligheten att välja, men så fungerar det inte i våra strukturer. Nej vi sitter fast i det berömda ekorrhjulet och det gör vi av den enkla orsaken att det är ägarna av kapitalet som har makten över marknaden och därav indirekt över hela samhället. Måttot för marknaden är att vi skall konsumera i en allt högre takt, sak samma vad vi konsumerar huvudsaken är att våra intjänade pengar så snabbt som möjligt kommer in på marknaden igen och där plockas upp av kapitalägarna.

Man kan alltså säga att våra västerländska samhällen lider av överproduktion och för att denna överproduktion skall tillfredsställas så måste naturligtvis människorna överkonsumera.

 

DAGENS TILLVÄXT INGÅR I MARKNADSSPELET

 

Hur skall vi då få ordning på den här ekvationen? Jag påstår att vi kan minska konsumtionen inom i stort sett alla områden och detta kommer att leda till positiva effekter för oss. Marknaden däremot hävdar att konsumtionen måste hållas uppe på höga nivåer för att "välståndet" skall räddas. Marknaden har naturligtvis rätt i att en hög konsumtion håller tillbaka arbetslösheten, men vad dom egentligen menar det är att en hög konsumtion ger höga vinster till kapitalägarna.

Marknadsekonomerna håller medvetet tyst, eller så är dom omedvetna, om den avgörande frågeställningen. Nämligen att marknadsspelet är ett maktspel där dom stora marknadsaktörerna sätter spelreglerna. Detta tänkande har nämligen lärt oss att "välstånd" och tillväxt bygger på att vi producerar och konsumerar i ett allt högre tempo. Eller hur? Som sagt: sak samma vad som produceras, huvudsaken är ju att vi konsumerar skiten. När vi fungerar så, vilket vi ju gör, så gnuggar marknaden händerna. Men skulle vi bryta detta mönster så skulle marknaden bli orolig och hävda att vi inom kort kommer att stå vid stupet som leder oss rakt ner i avgrunden.

 

Vi måste göras medvetna om att marknaden är uppdelad i framför allt två intressegrupper, om man får kalla det så. Dels ett fåtal stora marknadsaktörer, som sätter spelreglerna, dels den stora majoriteten av samhällenas människor som skapar dom enorma mervärden som kapitalet lägger beslag på.

Skulle vi alltså bryta mönstret, det vill säga producera mindre och konsumera mindre så leder detta till att dom stora marknadsaktörerna ges mindre kapital att dela på. Eftersom nu kapitalägarna sätter spelreglerna på marknaden så innebär detta naturligtvis att dom vanliga människorna hamnar i nöd, så som det alltid har fungerat. Föreställ er hur desperata dom stora aktörerna skulle bli om vi, som nyss beskrivits, drastiskt drog ner på konsumtionen. Jag måste åter igen ställa frågan: hur skulle det gå då?

 

Innan vi går in i svaromål igen så vill jag att vi tänker oss följande scenario. Angående vapentillverkningen som jag nämnde ovan: tänk er om alla världens stater fick för sig att dra ner på sina militärutgifter till noll (vilket i och för sig är en omöjlighet på grund av våra patriarkala strukturer). Vad skulle hända? Jo all världens vapentillverkning skulle kollapsa. Samma sak här som i andra människoförnedrande branscher. Kapitalet skulle fly denna marknad och lämna sina arbetare att klara sig bäst själva. En massarbetslöshet skulle uppstå i spåren av denna kapitalflykt och få enorma konsekvenser för miljontals människor. Men även här skulle det paradoxala inträffa att jordens samhällen blev en tryggare plats att leva på.

 

När man beskriver dom scenarier som troligtvis uppstår när branscher tvingas dra ner på produktionen så får man, som sagt, känslan av att detta skulle vara förödande för oss. Tillväxten faller ju och detta har kapitalägarna och deras administratörer, dagens politiker, lärt oss är lika med ett allvarligt hot mot "välståndet".

 

DET ÄR JU SÅ HÄR VI LEVER

 

Vi tar oss an problematiken från en annan synvinkel. Utgå ifrån att vi levde i samhällen där vi producerar allt möjligt onödigt. Alla i samhället jobbar och sliter så mycket det någonsin går för att producera all den här dyngan. Ja man mer eller mindre bor på sin arbetsplats. Man arbetar, sover och äter. Detta är livet i ett nötskal. Sedan så konsumerar vi dessa värdelösa och nedbrytande produkter i en allt högre takt. Våra liv inriktas på att producera och konsumera i ett allt intensivare tempo. Ja själva livets mening verkar vara att producera och konsumera. Alla arbetar och gör sitt yttersta tills dom bokstavligen stupar och sedan så konsumerar dom all smörja som har producerats.

Det ser ut som ett drömscenario för dom stora kapitalägarna. Deras investerade kapital förräntar sig många gånger om och dom blir naturligtvis ännu mer rika än vad dom var tidigare.

I ett sådant här samhälle frodas givetvis kapitalet. Dom stora marknadsaktörerna ser sitt kapital växa och dom är nöjda och belåtna att det arbetande folket uppför sig på precis det sätt som marknaden önskar. Alla producerar och alla konsumerar, så det står härliga till. Tillväxttakten ligger på topp. Man kan tycka att allt verkar frid och fröjd, med detta scenario. Vi fungerar som robotar med ett för ögonen - producera och konsumera. När vi sedan efter några intensiva år i detta ekorrhjul inte förmår oss att hålla uppe tempot då blir vi ointressanta för marknaden. Vi blir alltså då värdelösa och kan slängas på soptippen. Andra unga "fräscha" individer kan ta vid och upprätthålla takten på tillväxthjulet.

Tänk efter en stund. Det är ju så här livet ser ut för oss idag. I dom samhällen där tillväxttakten är som högst där bokstavligen lever arbetarna i "sina" företag under dygnets alla timmar. Dom fungerar som vår tids slavar. Vill vi ha det så? Vill vi inte trappa ned och ta det lugnare och känna att vi lever? Men det går inte säger marknadens företagsekonomer. Tillväxten måste öka för att vår "standard" inte skall försämras. Alltså in i ekorrhjulet igen, bestämmer marknaden.

När vi uttrycker åsikter om att vilja arbeta mindre och lugnare så ogillas detta av marknaden. Eftersom det är samhällsekonomiskt bättre att alla kan arbeta, om än mindre, istället för att som nu en del formligen arbetar ihjäl sig medans andra går arbetslösa, så kan man tycka att denna uppfattning borde gälla. Men våra samhällen fungerar inte så. Kapitalet och dom arbetande människorna står i motsättning till varann, vilket vi har redogjort för i tidigare artiklar. Det är maktförhållanden som gäller, ingenting annat. Och det är samma maktförhållanden idag som igår. Ingenting grundläggande har förändrats. Denna strukturella orättvisa fungerar på samma sätt som den nästan alltid har gjort. Och denna strukturella orättvisa sätter sina spår i vårt tänkande.

 

Vi har blivit mentalt fastlåsta i det marknadsförhållande som råder. Förstår vi att det i grunden handlar om ägandet av kapitalet? Antingen äger ett fåtal kapitalet eller så äger alla i samhället kapitalet. Vad är logiskt?

Skulle samhället äga kapitalet så skulle därmed alla få bidra med sitt arbete. Det är ju en dålig ekonomisk lösning att låta människor gå arbetslösa, eller hur? För att lösa detta kommer det säkerligen att krävas en sänkt arbetstid och ett lugnare arbetstempo. För vilka skall vi arbeta? Jo vi arbetar för våra samhällens utveckling och inte för att berika enskilda kapitalägare och vi producerar varor och tjänster som våra samhällen och därmed vi själva har nytta av. Detta måste vara drivkraften med att producera. Ingen skall äga vårt arbete utan vi skall själva ha äganderätten till vårt arbete.

Själva grundfrågan är alltså: vem skall äga kapitalet? Tillväxten kommer att se olika ut beroende på vem som har makten över kapitalet.              

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 8 februari

12 Vad är rätt och vad är fel?

 RÄTT OCH FEL

 

Är det fel att råna en bank på pengar? Ja naturligtvis så är detta fel. Är det fel att höga företagschefer kvitterar ut löner som är skyhöga i jämförelse med arbetarlönerna på företaget? Nej detta är inte fel. Är det fel att vissa människor äger kapital som är värt miljarder medan andra inte äger mer än kläderna dom har på sig? Nej inte heller detta är fel.

Vi vanliga människor kan ha åsikten att detta förhållande är fel men enligt bestämmelser inom affärsvärlden och för övrigt rent juridiskt i samhället så är det inget fel att vissa människor tjänar åtskilligt mycket mer än andra. Varför anses detta vara rätt? Varför kan detta inte lika gärna vara fel på samma sätt som det är fel att råna banken på pengar?

 

I vårt samhälle har vi lagar och regler som talar om vad som är rätt respektive fel. I andra samhällen finns andra lagar och regler som talar om vad som är rätt och fel. Varför har inte alla samhällen runt om på jorden samma lagar och regler, för hur vi människor skall förhålla oss till varandra? Människor borde väl ha samma grundläggande behov och samma grundläggande känsla för att bli rättvist behandlade, oberoende av var dom lever?

I en del samhällen finns regler och lagar som inte tillåter kvinnan att gå och rösta, för att ta ett exempel. I vårt samhälle däremot är reglerna så att alla människor, oavsett kön, har lika rösträtt. Hur kan en sådan grundläggande rättighet betraktas så helt annorlunda mellan samhällen? Vad är rätt och fel här?

I många samhällen är det inte tillåtet att säga som man vill om exempelvis samhällets maktmänniskor medan det i andra samhällen är fullt tillåtet. Vilket samhälle har rätt respektive fel här? Borde inte det normala vara att alla samhällen hade samma regler i en sådan här fråga? Även om vi människor ser lite olika ut så fungerar vi ju på samma sätt inombords kan man tycka, eller hur?

Överallt, i så gott som alla samhällen, äger ett fåtal människor allt det som majoriteten av människorna i våra samhällen är beroende av för att kunna leva vidare. Och enligt samhällenas lagar och regler så är detta förhållande helt rätt. Hur kan detta komma sig? Vad är rätt och vad är fel, anser du?

När samhällen försämrar kvalitén inom vård, skola och omsorg samtidigt som kapitalets stora ägare blir ännu större, då är detta helt rätt enligt samhällets lagar och regler. Men varför kan detta vara helt rätt?

 

MAKTEN HAR RÄTT

 

Vi kan med dessa fåtal exempel dra slutsatsen att lagar och regler har kommit till för att gynna vissa människor i samhället samtidigt som det missgynnar andra människor. Kan ett sådant förhållande anses vara rätt eller fel? Det verkar som att människor med ekonomisk makt i samhället har formulerat lagar och bestämmelser. Kan det vara så att samhällets regler har formulerats utifrån vissa människors maktposition i samhället? Dessa regler har sedan gjorts allmänna så att dom, så att säga, har blivit normgivande för samhället. Man kan också säga att det som är lag och regel i samhället anses som rätt även om majoriteten av människorna drabbas negativt av lagen. Detta betyder att frågan om vad som är rätt eller fel har sitt ursprung hos vilka i samhället som har makten.

Om makten i samhället stiftar lagar och regler som säger att kvinnan i samhället måste dölja hela sin kropp när hon visar sig offentligt, då är det naturligtvis ett lagbrott om kvinnan visar sitt ansikte. Maktens män har rätt, det innebär att samhällets regler i den här frågan blir normgivande för samhället.

Om makten i samhället formulerar regler som säger att det är fritt fram att sko sig på andras arbete, då är det helt i sin ordning att ett fåtal kapitalstarka människor bestämmer hur kapitalet skall flöda på marknaden. Även här har maktens män helt rätt. Samhällets regler i den här frågan blir naturligtvis också norm.

Om makten i samhället skriver regler som säger att det är fritt fram för vem som helst att äga kapital då för detta med sig att kapitalet, i praktiken, i första hand kommer att gynna dom redan kapitalstarka, medan det kommer att missgynna dom kapitalsvaga. Resultatet av en sådan regel blir alltså att samhället inte prioriteras i första hand utan det blir naturligtvis kapitalägarna som prioriteras i första hand. Denna faktiska sanning understryks med all tydlighet när vi iaktar våra samhällen. Och dessa lagar och regler blir då normen för samhället, även om samhället missgynnas. Förstår ni?

 

Vad som är rätt och vad som är fel i samhället utgår följaktligen inte utifrån ett neutralt objektivt synsätt. Utan det avgörande synsättet utgår ifrån den rådande samhälleliga strukturen. Ett objektivt synsätt blir som synes omöjligt i en orättvis struktur. Av detta så lär vi oss att lagar och regler inte i första hand har kommit till för att bringa rättvisa åt vanliga människor i samhället. Nej lagar och regler har i första hand tillkommit för att gynna maktens män gentemot den övriga befolkningen i samhället. En orättvis samhällsstruktur skapar följaktligen orättvisa lagar och regler. I och för sig så är ju detta samband helt logiskt. Motsatsen, att den orättvisa strukturen skulle innehålla rättvisa lagar och regler vore ju orimlig. Man kan också säga att strukturen i samhället speglar sig i sina lagar och regler.

Att det verkligen förhåller sig så det får vi bekräftat då vi iaktar våra samhällen, runt om i världen. Se på dom samhällen som styrs utifrån ett, mer eller mindre, diktatoriskt sätt. Vilka har rätt i dessa samhällen? Hur ser lagar och regler ut i dessa patriarkala fästningar? Kommentarer är överflödiga.

Dessutom får vi det än mer bekräftat när vi betraktar våra samhällens lagar och regler utifrån ett historiskt perspektiv. Här får vi verkligen svart på vitt hur maktens intressen tillgodoses på bekostnad av majoriteten av samhällenas invånare. Vi ser här mycket tydligt hur makten definierar vad som skall vara rätt respektive fel.

Således kan vi slå fast att bedömningen av vad som är rätt och vad som är fel i ett samhälle, det avgörs utifrån det strukturella förhållandet mellan människorna i samhället.

 

Hur skall vi då komma till rätta med frågeställningen: vad är rätt och vad är fel? Svaret måste bli att den mest rättvisa bedömningen av vad som är rätt respektive fel endast kan fastställas när människorna i samhället lever tillsammans i en rättvis struktur. Först då kan ett verkligt neutralt och objektivt synsätt formulera lagar och regler om vad som är rätt och fel.

 

DEN STRUKTURELLA ORÄTTVISAN BETRAKTAR VI SOM NORM

 

Jag vill nämna en annan aspekt på frågeställningen, om vad som är rätt och vad som är fel.

Jo eftersom vi lever våra liv i vår "egen" speciella samhällsstruktur så tar vi till oss allt det i strukturen som den, så att säga, matar oss med. Förstår ni hur jag menar? Vi "matas" med regler och bestämmelser om vad som gäller i samhället, från det att vi är mycket små. Detta medför att vi blir så "inprogrammerade" om vad som gäller så vi betraktar dessa regler som sanningsenliga. Vi kommer fram till insikten om att "mitt" samhälle är det naturliga och normgivande samhället. Så som lagar och regler är skrivna i "mitt" samhälle, så anser vi att lagar och regler skall skrivas överallt. Man kan med andra ord säga att vi har tagit till oss vår egen samhälleliga struktur som den riktiga och rätta. Därav följer att vi också tar till oss lagar och bestämmelser som att dom gör en korrekt beskrivning, av vad som är rätt och fel. Detta faktum betyder också att samhällsstrukturen, i stort sett, kan se ut hur som helst och därmed vara, mer eller mindre, inhuman utan att människorna i strukturen betraktar den så. Förstår ni hur jag menar?

Vi kan ta några exempel: i nazityskland antogs regler och bestämmelser som förkunnade att judar skulle vara andra klassens medborgare och behandlas därefter. Stora delar av den tyska befolkningen ansåg att dessa regler var helt i sin ordning. Alltså att det var helt normalt och riktigt att det skulle vara skillnad på människor och människor.

Jag har nämnt det förut och jag nämner det igen. I många samhällen finns det uttryckliga regler och bestämmelser som hänvisar kvinnan till att vara underordnad mannen. Och dessa regler anammas av dessa samhällens människor som om det vore det naturligaste i världen att förhållandet mellan könen regleras på detta sätt. Alltså människorna i dessa samhällen har "matats" med denna strukturella orättvisa i generation efter generation så dom betraktar den strukturella orättvisan som normal och naturlig.

Jag vill ha sagt det här: vi människor har svårt att se den strukturella orättvisan, därför betraktar vi vår egen samhällsstruktur som normgivande.

Strukturen i vårt eget samhälle fungerar som en slags masspsykos på oss alla. Vi ser inte dess defekter så följaktligen tar vi till oss lagar och regler som om dom vore universellt sanningsenliga för våra samhällen. Men som synes så kan strukturen vara beskaffad, i stort sett, hur som helst.

Ett annat exempel som jag har tagit upp tidigare och som är en ytterst känslig fråga, för våra samhällen: lagar och regler kring ägandet. Kapitalägandet medför ju att ett fåtal människor hamnar i maktposition gentemot majoriteten av samhällenas invånare. Denna sanning medför att frågan blir ytterst känslig eftersom våra samhällen ju är uppbyggda utifrån det privata kapitalägandet. Ingen i våra samhällens ledarskikt vill överhuvud taget befatta sig med frågan. Och människorna i våra samhällen tar till sig denna grundläggande strukturella orättvisa som om det vore den naturligaste sak i världen att ett fåtal människor genom sitt stora ägande kan styra kapitalflödet i samhället helt efter egna önskemål. Och vi tar till oss detta på grund av att strukturen som vi lever i har fungerat på detta sätt i generation efter generation.

Det som vi betraktar som rätt och riktigt är istället felaktigt, i alla fall när det gäller synen på ägandet.

"Det är så här livet skall se ut", resonerar vi. Förstår ni hur jag menar? Jag menar att vi tänker och agerar utifrån hur det strukturella förhållandet ser ut i det samhälle som vi lever i. Därav följer också att vi omöjligen kan tänka och agera objektivt. Man kan med andra ord dessutom säga att vi heller inte kan tänka och agera på ett rättvist sätt, utan vi tänker och agerar precis så som strukturen har "lärt" oss att tänka och agera.

Jag upprepar därför den mycket viktiga slutsatsen: vi kan inte tänka och agera på ett rättvist sätt av den enkla orsaken att vi lever våra liv i en orättvis struktur.

 

Går det att överhuvud taget närma sig frågeställningen om vad som är rätt och vad som är fel? Går det att förnuftsmässigt, eller logiskt, avgöra vad som är rätt eller fel i mänskliga förhållanden? Om man har utgångspunkten att alla mänskliga förhållanden leder till att alla känner sig rättvist behandlade, då har man säkerligen kommit en bra bit på väg mot ett objektivt synsätt om vad som är rätt respektive fel. Men så länge som det finns exempelvis en sådan här frågeställning: "kan någon förklara för mig varför vissa människor i samhället skall ha det materiellt bättre än andra"? Så länge som denna fråga verkligen har sin grund och faktiskt existerar, så länge kan man omöjligen komma till rätta med frågan om vad som är rätt eller fel.

Vad vi däremot har lärt oss det är att våra strukturellt orättvisa samhällen ser ut som dom gör på grund av att maktens män har formulerat och fortsätter att formulera våra samhällens lagar och regler. I och med detta faktum så formulerar alltså maktens män vad som är rätt respektive fel. Våra samhällen har bara att rätta sig efter dessa regler, oberoende av hur den övriga strukturen i samhället ser ut.

Kan vi bli medvetna om detta faktum: att det är maktförhållandet i strukturen som avgör vad som är rätt och vad som är fel? Det är absolut nödvändigt att vi görs medvetna om detta faktum. I annat fall så finns det inga utsikter till att våra samhällen skall förändras åt det rättvisa hållet.

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng