ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för mars 2010

lördag 27 mars

16 Vad går livet ut på?

 

OLIKA SVAR PÅ FRÅGAN

 

 

Vad går livet ut på? Denna fråga ställer sig säkert allt fler och svaren varierar kraftigt från person till person. Kvinnan med sitt lilla barn i flyktinglägret ser ingen framtid. I alla fall inte för henne själv. Hon kan bara hoppas att hennes barn får mycket tur och kan ta sig ur den fruktansvärda misär som dom båda befinner sig i. Livet är för henne ett enda stort lidande och hon ställer sig frågande om det är det här som livet går ut på.

Vad går livet ut på för miljardären som lever sitt liv i ofattbar lyx och rikedom? Nja han funderar inte så mycket över denna frågeställning. "Livet går väl ut på att ha roligt", kanske han svarar.

Vad går livet ut på för dig och mig då? Jo vi jobbar och sliter och hoppas på storvinsten. "Ja livet går väl ut på att tjäna så mycket pengar så att man kan unna sig en del av livets goda", kanske vi svarar.

Det gemensamma för oss alla det är att kapitalet och dess marknad sätter upp dom riktlinjer som vi har att följa. Vi får därigenom olika värde vilket gör att vi får olika syn på vad livet egentligen går ut på. Egentligen borde livet gå ut på att man njuter av tillvaron och tar dagen som den kommer. Men så enkelt är det inte. Det fungerar inte på det viset som det gjorde för den tidiga människan, vilken levde ett bekymmerslöst liv i den tropiska värmen tillsammans med andra i social samklang. För den tidiga människan gick livet ut på att livnära sig på det som naturen hade att erbjuda. Man parade sig och såg till att släktet förökade sig. Man njöt av dagen och tog den som den kom. Att reflektera över den stora frågan: vad livet går ut på, behövdes inte.

Det är nog först när patriarkatet, den ologiska strukturen etablerar sig som vi på allvar ställer dom stora frågorna. Därav kan vi ju dra slutsatsen att det normala och riktiga vore ju naturligtvis om vi alla förhöll oss till frågeställningen på samma sätt som dom tidiga människorna. Men den orättvisa tillvaron för ju med sig att vi får helt olika synsätt på frågeställningen. "Ja livet går ut på att vi skall jobba och tjäna så pass mycket pengar så att vi skall kunna unna oss en utlandsresa varje år", kanske vi säger.

Den unge mannen ser som ett stort mål med livet att kunna skaffa sig en lyxig bil. En reseledare berättade på en resa att männen i landet hade som högsta önskan, i livet, att bli ägare till en Mercedes. Dom kunde jobba, i stort sett, dygnet runt för att kunna få råd att köpa sig en Mercedes. Ja bilen kunde till och med värderas högre än fru och barn.

Som ni ser så är vi där igen. Strukturen som vi lever i får oss att tänka och fungera helt i linje med det strukturella mönstret. Således skulle strukturen kollapsa om vi började att tänka och fungera som dom tidiga människorna. Nej vi sitter, så att säga, fast i det tänkande som strukturen har "fostrat" oss i. Det betyder att när vi själva försöker ge oss på att ge ett svar på frågeställningen, då svarar vi utifrån hur strukturen har lärt oss att tänka. Således ställer den patriarkala marknadsstrukturen upp riktlinjerna för vårt tänkande och önsketänkande i frågan: vad går livet ut på.

 

VI SVARAR SÅ SOM STRUKTUREN HAR LÄRT OSS ATT TÄNKA

 

Under en nyhetssändning i TV svarade den medelålders gifte irakiske mannen på frågan vad han skulle göra om han vann en större summa pengar. Jo då skulle han flytta till Europa och skaffa sig en ung hustru. Det var den mannens stora önskan med livet. Man skulle kunna sammanfatta hans önskan med orden: allting går att köpa för pengar.

Att tjäna mycket pengar är väl den stora drivfjädern för i stort sett alla, ung som gammal. Det är liksom denna drivfjäder som håller oss igång. Att bara leva och njuta av tillvaron är ingenting som lockar. Å andra sidan så går det inte att förverkliga denna enkla vision i vårt samhälle. Strukturen är ju, som vi har lärt oss, inte uppbyggd på det viset. Strukturen tillåter oss inte att vi bara skall leva och njuta av livet. Nej ett sådant tänkande kunde ju rasera hela patriarkatet. Därför blir denna enkla och logiska dröm om livet helt overklig i vårt nuvarande samhälle. Därav följer att vi alltså inte kan svara objektivt på frågan: vad går livet ut på. Vårt tänkande "fångas" in av strukturen vilket gör att vi inte förmår oss att tänka logiskt. Jag upprepar: det ologiska samhället formar oss ologiska i vårt tänkande och vi tänker och agerar utifrån dom riktlinjer som samhället ställer upp för oss.

 

Att bli någonting med hög status det är för ungdomen en stark drivfjäder när förväntningarna på framtiden stakas ut. Att bara vara människa och finnas till är det väl knappast någon som reflekterar över. Att fungera som ett litet barn och vara nöjd och lycklig, om tryggheten finns på plats, lockar ingen. Nej så enkelt och naturligt kan inte vi människor få fungera i våra nuvarande samhällen. Våra samhällen är inte uppbyggda så. Ett sådant tänkande går ju stick i stäv med dagens marknadstänkande. Nej vi är helt styrda av marknadstänkandet. Allt det enkla och logiska slås sönder av marknadens ständiga jakt på kapital. Vårt tänkande "smittas" och blir som besatt av detta ekonomiska tänkande. För oss går alltså livet ut på att tjäna mycket pengar, så mycket som det någonsin går.

Vad lär vi oss av detta? Jo att strukturen formar oss att tänka och agera efter detta givna mönster. Och detta givna mönster skapar vinnare och förlorare.

 

Detta tänkande som vi ju kallar för marknadstänkandet, vilket är en del av det patriarkala tänkandet, innebär således att tänkandet och agerandet mellan människor följer på förhand givna spelregler. Bland annat så medför det att vi män inte kan sätta oss in i hur kvinnor tänker och agerar. Vi män kan inte som kvinnor känna det förtryck som drabbar henne enbart på grund av det kön som hon har. Kvinnor betraktar män och samhället från en helt annan utgångspunkt än vad männen betraktar samhället. Kvinnor ser männen och samhället som en slags gemensam konstellation. Samhällsstrukturen är en manlig struktur i kvinnors ögon. Vilket dom ju, som vi ständigt kommer fram till, har helt rätt i. Man kan därför säga att kvinnor betraktar sig själva som en slags främlingar i den struktur som de lever i. Hon ser sig inte som delaktig i strukturen. Just detta ser vi klart och tydligt i dom samhällen där patriarkatet bokstavligen har förpassat kvinnan till en underdånig medborgare. Hon bibringas därför tanken av att vara mindervärdig i strukturen. Vilket naturligtvis också förstärker kvinnors, särskilt unga kvinnors, utanförskap gentemot strukturen. Unga kvinnor mår ju följaktligen också allt sämre kan vi konstatera. Dom känner naturligtvis att strukturen är till nackdel för dom själva. Denna känsla kommer redan i unga år.

Vi män känner inte av den press som kvinnan utsätts för. Alltså kan vi inte tänka oss in i hur kvinnor tänker och agerar. Följaktligen kan vi säga att mannen betraktar strukturen som normal och att det rådande tänkandet i strukturen är det naturliga och riktiga.

Nu är det ju också så att strukturen en gång utmejslades efter männens önskemål, i synnerhet efter de mäktiga männens önskemål. Vad vore då naturligare än att männen känner sig mer hemma i samhället än vad kvinnor gör. Allting faller ju på plats, om vi tänker efter. Eller hur? I ett patriarkalt samhälle tänker männen utifrån dom patriarkala spelregler som gäller. Kvinnor uppfattar dessa spelregler som dom är, nämligen männens spelregler. Som sagt, kvinnor och män tänker och agerar olika beroende på att dom har olika positioner i samhället. Just dessa skilda förutsättningar måste vi bli medvetna om när vi ställer frågeställningen: vad går livet ut på.

Tänkandet mellan människor skiljer sig naturligtvis också på andra sätt. Maktens män har sitt tänkande medan den vanliga människan tänker på sitt sätt. Men den stora och avgörande skillnaden går mellan könen.

 

GÅR LIVET UT PÅ ATT TJÄNA PENGAR?

 

Som vi tidigare har sagt så förutsätter strukturen att man blir någonting. Livet går alltså ut på att man blir någonting.

När maktens män talar och kommer med förslag och åsikter om vad som bör göras, så lyssnar alla. Det är egentligen av mindre betydelse vad som sägs. Det som är av betydelse, för strukturen, det är att det är maktens män som talar.

Marknaden sätter dom spelregler som gäller därför så är det av mindre vikt om maktens män säger än det ena, än det andra. Huvudsaken är att marknadens riktlinjer inte rubbas. Marknadstänkandet går ju ut på att tjäna pengar. Det är enbart denna drivfjäder som gäller för marknadstänkandet. Allt går därför ut på att tjäna pengar. Att livet skulle gå ut på att bara leva det framstår som helt onaturligt.

Allvarligt talat! Politiker och maktens män är inte medvetna om den ologiska strukturen. Dom fortsätter sitt talande och görande som om strukturen skulle vara logisk. Alla lyssnar likaså och tror på logiken i maktmänniskornas åtgärder.

Som jag skrivit tidigare: vi blir som förblindade och ser svårligen förbi den struktur som vi befinner oss i. Men på något sätt så kanske vi känner att allt inte står rätt till. Och dom som känner detta bäst är kvinnorna, eftersom dom är mest utsatta i strukturen. Dom känner när maktens män drar ner på vård, skola, omsorg och försämrar villkoren för den vanliga människan.

 

Tillbaka till frågeställningen. Är det fel om man önskar sig att livet går ut på att man vill ha det lugnt och skönt? Naturligtvis så inser väl dom flesta att man skall arbeta ett antal timmar så att man kan försörja sig, men utöver detta så bör det väl vara rimligt att livet skall kunna levas på ett lugnt och fridfullt sätt. Eller är det en utopi att ha sådana önskemål? Kan vi här i den så kallade västvärlden ha sådana önskemål? Kan människorna i den så kallade tredje världen ha sådana önskemål? Eller är det orealistiskt att man önskar att livet skall kunna levas på ett lugnt och fridfullt sätt? Är inte tanken med livet att var och en skall kunna bestämma hur man vill styra och ställa med sitt eget liv?

Men fungerar livet på det här viset? Kan du och jag bestämma hur vi skall leva våra liv? Kan kvinnan i slummen bestämma hur hon vill leva sitt liv? Nej vi kan ju inte bestämma över våra egna liv.

Kvinnan i slummen önskar sig rent vatten och att hennes barn får möjligheten att utbilda sig. Detta är hennes stora önskan med livet. Många här i den så kallade rika världen önskar att dom kan få ett arbete, så att dom får möjligheten till att leva ett drägligare liv. Miljoner människor i den så kallade tredje världen önskar att dom kunde få bättre betalt för det tolv-timmars arbete dom är tvingade till att utföra. Vad går livet ut på för dessa människor? Kanske att flytta från slummen till ett drägligare boende. Kanske att kunna få äta sig mätta och se sina barn gå i skolan. För dessa människor går knappast livet ut på att kunna leva ett liv i lugn och ro. Livet går istället ut på att överleva till morgondagen.

Vad går livet ut på för våra samhällens stora kapitalägare? Ja vi har ju ställt frågan tidigare och den tål att upprepas. Ja kanske att skaffa sig ett flertal luxuösa boenden runt om i världen. Att äga allt och lite till, det är nog vad livet går ut på för dessa kapitalägare.

Nej men kanske dom flesta av oss skulle känna sig nöjda med tillvaron om livet fick levas på ett lugnt och fridfullt sätt, där det naturligtvis ingår att man lever ett drägligt liv. Kanske är det så som vi i vårt samhälle i allmänhet föreställer oss att livet i bästa fall skall kunna levas.

Men, åter igen, lever vi sådana liv? Att människorna i tredje världen inte lever sådana liv det står ju helt klart. Har man "lyckan att få" ett jobb så säger reglerna att man måste arbeta kanske tolv timmar eller mer. Och ändå så räcker inte pengarna till att försörja sig och kanske dessutom sin familj. I detta samhälle existerar kanske inte frågeställningen: vad går livet ut på? Här gäller det att med näbbar och klor göra allt för att få ihop pengar så att man själv plus sin familj kan leva vidare till nästa dag.

Hos oss ser det än så länge bättre ut men problemen att kunna bidra till sin familjs försörjning blir allt mer komplicerad för fler och fler. Även här går livet mer och mer ut på att få in pengar så att alla utgifter kan balanseras mot inkomsten. Arbeta mer och mer verkar vara lösningen för allt fler. Sak samma om det är så kallade svarta eller vita jobb, bara det kommer in pengar. Ja då prioriteras ju hellre svarta pengar, dom "tvättas" ju vita på ett enkelt sätt.

Nej relativt sett så är det nog ett fåtal som verkligen kan leva sina liv på ett lugnt och fridfullt sätt. Och dom som har dom bästa förutsättningarna är ju självfallet dom som har välfyllda plånböcker. Så är det ju, vilket inte är någon nyhet för oss.

Vi kan alltså konstatera att den enkla frågeställningen inte är så självklar att besvara och vi kan dessutom konstatera att det normala och naturliga svaret på frågan i dom flesta fall blir en omöjlighet för dom flesta att leva upp till.

Lever du på en sophög i slummen så finns liksom ingen anledning att fundera över frågeställningen.

Har du ett arbete med en normal lön i vårt samhälle så funderar du knappast heller över frågeställningen. Du springer runt som ett jagat djur för att få dina pusselbitar på plats, dag efter dag. När du sedan kommer hem på kvällen så är du helt slut och du kanske gör konstaterandet att du ändå inte hann med allt som du hade föresatt dig att hinna med.

Den där frågeställningen: vad livet går ut på, den skall man kanske enbart ställa till välbärgade människor, eller vad tror ni?

 

VAD ÄR DET SOM HAR GÅTT FEL?

 

Låt oss säga att du kan ställa samma frågeställning till våra närmaste släktingar, schimpanserna. Vi fantiserar att dom förstår frågeställningen. Hur kan man tänka sig att dom skulle besvara frågan?

Dom skulle, med all säkerhet, prioritera ett lugnt och stillsamt liv fyllt med ett överflöd av socialt umgänge. Dom är ju flockdjur precis som vi själva och flockdjur mår som bäst när dom umgås med sina närmaste.

Varför fungerar inte våra liv som våra närmaste släktingar? Vad är orsaken till att våra liv är så långt ifrån våra närmaste släktingars syn på livet? Eller tycker vi att våra liv skall skilja sig så väsentligt från schimpansens sätt att leva? Verkar inte schimpansens liv mer fridfullt och harmoniskt om man jämför med hur en majoritet av oss människor lever?

 

Det är ju klart att någonting har gått helt fel när vi ser hur en mängd människor lever sina liv. Antingen så hittar vi orsaken till felet hos människorna eller så hittar vi felet i den samhälleliga struktur som vi lever i. Var tror ni att vi kan söka orsaken? Ja naturligtvis så skall vi söka orsaken i den samhälleliga strukturen. Är vi överens här? Nej vi är ju inte det. En mängd psykologer; familjerådgivare; så kallade människokännare; politiker och andra "förstå sig påare" kommer dagligen ut med sina "recept" på hur vi människor skall leva för att vi skall må bättre. Dessa så kallade experter skulle aldrig komma på tanken att orsaken till eländet finns att söka i det strukturella förhållandet i våra samhällen. Nej budskapet är istället att vi människor måste göra si och så för att livet skall bli så bra som möjligt. Och vi lyssnar på dom.

 

För att underlätta att så många som möjligt skall ha en möjlighet att kunna leva ett drägligt liv, på alla sätt och vis, hur skall då den samhälleliga strukturen vara beskaffad? Skall den se ut som den gör idag? Nej det skall den ju bevisligen inte göra. Hur skall den då vara beskaffad? Ja strukturen måste befrias från allt det som försvårar för oss att kunna leva drägliga liv. Och vad är det i grunden som försvårar för oss att kunna leva drägliga liv? Det måste ju vara svaret på denna fråga som är det grundläggande för hur vi skall förändra våra samhällen. Eller hur?

Varför ställer ingen denna fråga? Eller finns det dom som ställer frågan? Tveksamt.

Jag hävdar som jag alltid gör att vi är omedvetna om grundorsaken till vår orättvisa struktur. Denna omedvetenhet för ju med sig att vi inte kan ställa frågan och därför så har vi inte heller förmågan att åstadkomma dom nödvändiga förändringarna av våra strukturer.

 

Om vi ser saker och ting från ett rent förnuftigt synsätt då bör vi komma fram till att om man skall ha den bästa möjligheten till att så många som möjligt i samhället skall kunna leva drägliga liv så måste också alla i samhället arbeta för samhällets bästa. Vi alla lever ju våra liv i samhället, är det då inte bäst för oss själva och samhället om vi alla försöker att forma vårt samhälle så att alla trivs med livet? Rent förnuftigt så svarar vi ja, på denna fråga. Eller hur? Men vi förstår inte vad som är fel med våra strukturer eftersom våra samhällen ser ut som dom gör. Våra samhällen är ju inte utformade utifrån ett förnuftigt utgångsläge vilket gör att vi lever i orättvisa strukturer och vi förstår, som sagt, inte orsaken till denna orättvisa.

Kan det vara så att eftersom vi inte förstår grundorsaken till våra orättvisa samhällen så kan vi heller inte förnuftsmässigt greppa frågan: vad går livet ut på? I våra strukturellt orättvisa samhällen så har vi lärt oss att det är jakten på pengar som är en nödvändighet för att ha möjligheten till ett drägligare liv. För fattig och för rik gäller denna prioritering. Just detta strukturella tänkande för med sig att vi inte har möjligheten att greppa frågan utifrån ett logiskt tänkande. Vi har ju tidigare slagit fast att det är strukturen som formar vårt tänkande och denna sanning gäller naturligtvis även denna fråga.

 

MAKTENS MÄN BESTÄMMER VAD LIVET GÅR UT PÅ!

 

Precis som i allting annat som har med strukturer att göra så har vi även här stor nytta av att studera vår historia. Vad gick livet ut på för människorna i våra samhällen för ett antal generationer sedan? Till att börja med så kan vi ställa frågan: vad gick livet ut på för maktens män för ett antal generationer sedan? Jo för att kunna fortsätta leva sitt liv i lyx och överflöd så var det, precis som idag, nödvändigt att maktförhållandet inte skulle kunna rubbas i samhället. Det var ju nämligen lagstadgat att det var skillnad på människa och människa. Och framför allt var det statusskillnad på kvinna och man. För maktens män var det en självklarhet att den vanliga enkla människan trälade och slavade för sina överordnade. Det var liksom ingenting att orda om. Människorna längst ned på samhällsstegen kunde behandlas hur som helst och så länge som dom kunde slava åt makten så var dom värdefulla. Man kan väl därför säga att livet gick ut på att kunna leva ett liv i lyx och överflöd. Att överhuvud taget bekymra sig över hur majoriteten av människorna i samhället hade det ägnade man inte en tanke åt. Denna faktiska sanning gäller ju ännu idag. Har ni tänkt på det? Dom stora kapitalägarna lever sina liv i lyx och överflöd även idag. Dom struntar väl fullständigt i hur dom vanliga enkla människorna i samhället har det, eller hur? Huvudsaken är ju att kapitalet är i deras händer så att dessa maktens män kan fortsätta att bestämma hur kapitalflödet skall strömma i samhället. I princip så har därför ingenting förändrats från förr.

Fortfarande så är det maktens män som avgör vad livet går ut på och dom bestämmer detta, i princip, både för dig och mig. Förstår ni vad jag menar? Alltså så länge som vi lever i strukturell orättvisa så har vi ingen möjlighet att kunna förverkliga frågeställningen: vad går livet ut på.

 

När man ställer frågeställningen: vad går livet ut på, då ligger det ju nära till hands att fundera över begreppet lycka. Vad menas med lycka egentligen? Kan man känna lycka? Vad är det för något? Kanske kan man definiera lyckan som ett tillstånd när man mår som allra bäst. Vilket i så fall innebär att ju oftare man mår som allra bäst, ju mer lycklig är man. Motsatsen innebär ju då att ju oftare man mår dåligt, ju olyckligare är man.

Varför mår man då bra respektive dåligt? Så är det ju. Men skall man då må dåligt? Är det helt naturligt att man skall pendla mellan att må dåligt till att må bra? Och är det naturligt att en mängd människor i huvudsak mår dåligt?

Låt oss återvända till våra närmaste, schimpanserna. Tänk ändå om våra närmaste släktingar kunde tala. Om vi ställde dessa frågor till dom vilka svar skulle vi kunna tänkas få? Tänk om vi kunde fråga en grupp schimpanser mitt ute i djungeln. Vilka svar kan vi tänkas få? Dom förväntade svaren är ju naturligtvis att schimpanserna mår alldeles utmärkt. Alla andra svar vore helt ologiska.

Varför vore det ologiskt om vi fick andra svar? Jo men tänk efter. Schimpanserna lever sina liv mitt i sin naturliga miljö. Den miljö som dom alltid har levt i. Dom har levt så här i tusen och åter tusentals år. Dom lever så här och att leva på ett annat sätt strider mot naturen. Denna grupp av schimpanser lever i fullständig harmoni med naturen. Detta syns också på deras sätt att vara. Dom mår alltså bra. Denna slutsats kan vi dra och någon annan slusats vore helt otänkbar. Vi kan därmed påstå att dessa scimpanser är lyckliga. Håller ni med om att detta verkar vara en vettig ståndpunkt?

Tillbaka till människan. Följande berättelse hörde jag från en journalist. Han var mycket intresserad av att studera hur urbefolkningen i ett speciellt område i Afrika levde. Just denna grupp av människor hade så gott som ingen kontakt med människor utanför deras eget reservat. Dom levde alltså opåverkade av andra samhällen. Och så hade dom tydligen alltid gjort. Enligt journalisten så levde denna urbefolkning på stenåldersvis.

Myndigheterna i landet ville nu på senare tid få denna urbefolkning att kunna bosätta sig i enkla hus med diverse bekvämligheter. Man ville erbjuda dom detta för man ansåg att deras liv skulle bli lite enklare att leva.

Det visade sig att urbefolkningen vantrivdes i sina nya bostäder, med diverse bekvämligheter. Och det tog inte lång tid förrän hela stammen helt enkelt gav sig iväg från den till synes bekvämare tillvaron. Man återvände till sina primitiva boplatser så som man alltid hade levt i.

Vad drar vi för slutsatser av detta beteénde? Jo liknelsen med schimpanserna är slående. Urbefolkningen lever på sätt och vis så som schimpanserna lever. Man lever sina liv utan kontakt med andra samhällen och man lever så som man alltid har levt. Man lever på stenåldersvis.

Journalisten drog följande mycket viktiga slutsats när han betraktade dessa människor. Dom levde lyckliga med sina, till synes, enkla liv. Journalisten ställde följande fråga till en kvinna i gruppen: vad gör dig lycklig? Kvinnan funderade länge över frågans innebörd. Hon fick den ytterligare förklarad. Då svarade hon att hon blev lycklig av att äta kött. Journalisten ställde motfrågan: vad gör dig olycklig? Efter att ha utvecklat den här frågeställningen så svarade kvinnan: att inte få äta kött.

Han drog slutsatsen: denna grupp av människor, som lever på stenåldersvis, är i fullständig harmoni med naturen. Därför så lever dom ett mycket lyckligare liv än vi, så kallade moderna människor. Just denna slutsats var den viktigaste han drog efter mötet med dessa stenåldersmänniskor.

 

Är detta svaret på frågan: vad menas med lycka egentligen och vad går livet ut på? När vi lever i harmoni med naturen, då är vi lyckliga. Svårare än så är det tydligen inte att besvara frågan. Men lever vi då i harmoni med naturen? Eftersom vi själva är en del av naturen så kan man ställa frågan så här: lever vi i harmoni med varann?

Vad går urinnevånarnas liv ut på? Vad går våra liv ut på? Går det utifrån dessa frågor att finna någon logik i deras respektive vårat liv?

Till frågan: lever vi i harmoni med varann? Svaret kan levereras omgående. Nej vi lever inte i harmoni med varann. Vilket ju bevisas när vi analyserar våra samhällen.

 

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 16 mars

15 Marknaden

 

HUR FUNGERAR MARKNADEN?

 

"Det är marknaden som bestämmer", säger vi. Javisst är det så. Marknaden sätter priset på allting som har med pengar att göra. Så är det och så har det väl alltid varit. I alla fall så länge pengar har funnits. Och finns inga pengar så kan man byta varor och tjänster, med varann.

Jag tänkte att vi skulle försöka ge oss på uppgiften att försöka förstå hur marknaden fungerar. Kanske många av oss förstår hur den fungerar, då är det bara att gratulera. Men för mig och många andra så är marknadsspelet behäftat med åtskilliga frågeställningar. Okey, jag ämnar försöka ge mig på att besvara dom frågor som kommer upp angående marknaden.

 

Är marknaden logisk eller ologisk? Gör den mer nytta än onytta? Är marknaden till gagn för oss människor eller inte? Ja det finns massor av frågor som rör marknaden och jag är nyfiken på om vi kan försöka finna svaren på de frågor som vi ställer oss.

Behövs marknaden? Som det är nu i våra samhällen så är vi ju totalt beroende av marknaden. Den styr ju faktiskt våra liv, mer eller mindre.

Marknaden sätter, som sagt, priset på allting. Allt från livsnödvändiga varor till rena lyxartiklar. Därmed så är det helt avgörande vilken ekonomi som vi själva förfogar över. Denna vår ekonomi bestämmer livsvillkoren för var och en av oss. Är vi kapitalsvaga så har vi inte ens råd att äta oss mätta. Är vi däremot kapitalstarka så kan vi unna oss lyxartiklar som den kapitalsvage inte ens kan drömma om.

Verkar det förnuftigt att människor lever under så orättvisa förhållanden? Är det logiskt att en liten klick människor kan vältra sig i lyx och överflöd medan den stora massan av människor knappt har råd med livets nödtorft? Vare sig vi vill eller inte så har marknaden kopplat greppet på oss, det gäller både rik som fattig.

 

Men vad är då marknaden för något? Kanske vi skall börja där.

Jo marknaden är ju egentligen vi själva. Det är vi människor som är marknaden. När vi öppnar våra plånböcker och gör affärer då är vi med i spelet som vi har döpt till marknaden. Vare sig vi handlar köttfärs; byxor; bilar eller köper aktier och företag så är vi med i spelet. Vi köper av andra som säljer. För att en affär skall uppstå så måste alltså köpare och säljare komma överens om priset.

Vi har själva ett pris på våra huvuden i det här spelet, som vilken vara som helst. Arbetar vi så har arbetsköparen värderat vår arbetsinsats och ger oss i utbyte en lön. Vi människor har därför olika prislappar på oss. En del tjänar nästan ingenting alls och en del tjänar ihop så att dom kan livnära sig på lönen. Medan ett fåtal tjänar svindlande summor och betraktas följaktligen som ytterst värdefulla i marknadsspelet. Därför kan vi säga att vi människor själva är varor i marknadsspelet. Och ju mer kapital som vi gör affärer med ju större inflytande får vi på marknaden. Det betyder att kapitalstarka människor har större inflytande på marknaden än kapitalsvaga människor. En fattig utslagen människa har därför inget värde alls i marknadens ögon. Så är det. Medan däremot en stor kapitalägare behandlas som en kung. Så blir vi alltså värderade i marknadsspelet. Människor värderas således inte lika utan vi värderas utifrån vår kapitalstyrka. Det är alltså skillnad på människa och människa. Du kan vara en stor idiot med kapital och du kommer att värderas högre än en givmild och ödmjuk människa utan kapital. Så ser marknadsspelet ut. I marknadsspelet är det nämligen pengarna som räknas, hur man är som människa är det ingen som bryr sig om. Verkar detta logiskt?

Vår marknadsstruktur är ju uppbyggd på det viset att när man investerar sitt kapital i marknaden så gör man det för att kapitalet skall förränta sig. Kapitalägaren investerar sitt eget kapital för att kapitalet skall öka i värde. Detta är den främsta orsaken till att kapitalet investeras. Så här fungerar marknaden, i stora drag. Eller är det någonting  jag har glömt?

 

Pengar var, på sitt sätt, en genialisk uppfinning för att sätta priset på en vara. Det förenklade bytet av varor. Man kan alltså säga att marknaden är allt det som har med pengar att göra. Varor, tjänster och människor, ja allt som kan köpas för pengar det är marknaden. Är det logiskt att det fungerar på det viset? Är det logiskt att en bil kostar trehundratusen kronor; en tidning tio kronor; ett par skor tusen kronor och så vidare? Ja det måste betraktas som logiskt när man ser priset genom marknadens ögon. Marknaden sätter priset. Vi alla världen över lever i marknaden, vi är marknaden.

 

ÄR MARKNADEN RÄTTVIS?

 

Men är då marknaden rättvis? Nej den är inte det, vilket vi ju ser. Den som är kapitalstark har, som vi nyss nämnde, större inflytande på marknaden än den som är kapitalsvag. Och detta skapar orättvisa. Den lilla klick som är kapitalstark får på så sätt möjligheten att utnyttja sin styrkeposition gentemot dom kapitalsvagare på marknaden. Den kapitalstarke kan därför skapa sig ett liv i lyx och överflöd på bekostnad av den kapitalsvage. Med andra ord, dom flesta får nöja sig med smulorna om dom ens får några smulor. Så ser den faktiska sanningen ut då vi studerar våra samhällen runt om i världen.

Här har alltså någonting gått snett. Eller skall det kanske vara på det viset? Majoriteten av oss får kanske finna sig i att en liten klick lever i överflöd och ställer villkoren i marknadsspelet. Verkar det förnuftigt? Det kanske inte går att göra någonting åt att det är på det viset?

Marknaden har ju med sin struktur skapat både vinnare och förlorare. Det är ju så vi förknippar oss med marknaden. En del tjänar mer pengar andra tjänar mindre och andra tjänar ingenting alls. Men alla är vi ju människor. Varför värderar marknaden oss så olika?

Marknaden värderar ett fåtal till astronomiska inkomster medan dom flesta värderas till minimala inkomster. Varför fungerar det så? Jo det fungerar så därför att dom kapitalstarkaste människorna helt enkelt förfogar över marknaden. Dom bestämmer reglerna, tack vare sitt stora kapital, hur detta kapital skall strömma genom marknaden. Och därmed hur kapitalet skall strömma genom samhället, där vi alla finns. Därför är marknaden inte rättvis. Vi kan ju säga att marknaden inte fungerar förnuftigt. Marknaden skapar vinnare och förlorare, den skapar orättvisa. Därför är den ologisk.

 

Inga pengar och du är dömd till fattigdom och misär. Mycket pengar och du kan leva ditt liv i överflöd. Så fungerar marknaden och så har den fungerat under oerhört lång tid. När vi alla därför föds och lever våra liv så har vårt tänkande formats så att vi agerar utifrån detta tänkande, att vi måste tjäna pengar för att kunna leva någorlunda drägligt. Vi alla är därför, kan vi säga, marknadstänkande människor. Vi tänker exakt så som marknaden fungerar. Man kan ju också uttrycka sig så att det är en förutsättning att marknaden fungerar som den gör, tack vare vårt tänkande. Marknaden har alltså format oss till marknadstänkande människor. Men som sagt detta tänkande är ohållbart i längden eftersom det är orättvist. Således skapar en ologisk struktur ett ologiskt tänkande. Ganska självklart, eller hur?

 

MARKNADSSTRUKTUREN FORMAR OSS

 

Hur skall då marknaden fungera? Hur skall man få marknaden att fungera rättvist? Kan marknaden överhuvud taget vara rättvis? Eller är det fullständigt omöjligt att ens tänka sig att marknaden skall agera på ett rättvist sätt? Ja vilka frågor. Men vi måste ställa dom. Dom är ju berättigade. Vi måste ju söka finna svaren på den fruktansvärda orättvisa som marknaden skapar. Eller tycker ni inte det?

Marknaden ingår som allting annat i den struktur som vi lever i. Vårt tänkande har formats av strukturen. Det betyder att vårt tänkande är själva strukturen. I förlängningen så betyder ju denna slutsats att vi människor, på sätt och vis, inte kan tänka fritt. Vårt tänkande begränsas av själva strukturen som vi lever i. Vi tänker utifrån dom spelregler som strukturen har satt upp. Vi tänker och agerar så som marknaden förväntar sig att vi skall tänka och agera. Marknaden skapar vinnare och förlorare, det betraktar vi följaktligen som naturligt och normalt. Vi förväntar oss att en chef skall tjäna mycket mer än en helt vanlig arbetare; vi förväntar oss att dom stora företagsägarna skall spekulera med sitt kapital; vi accepterar att det finns människor som äger kapital för miljarder. Vi tänker så därför att marknaden har lärt oss att tänka så. Vi har lärt oss från generation till generation att maktens män skall ha det bättre än den vanliga enkla människan.

 

Det räcker inte att födas som människa och ha rätten till ett humant och harmoniskt liv. Nej vårt marknadstänkande kräver att vi "gör någonting" med våra liv. Vi måste bli någonting. Och som måttstock på vad vi gör så tjänar vi pengar. Ju mer vi tjänar och ju mer kapital vi äger ju högre social status får vi och därmed möjligheten till ett "bättre" liv än vad en vanlig människa får. Detta marknadstänkande etableras redan i mycket unga år. Det utvecklas till att bli det normgivande tänkandet. Vi accepterar det helt och fullt och funderar inte så mycket över varför städaren tjänar en bråkdel av vad börsmäklaren tjänar. Eller varför kapitalägaren kan leva sitt liv i lyx och överflöd medan den arbetslöse knappt har mat för dagen. Det bara är så i våra orättvisa strukturer.

Marknaden värderar mäklaren högre än städaren och detta ser man på inkomsten. Vi värderas alltså olika. Människan värderas således inte utifrån vilka egenskaper hon har utan hon värderas utifrån vilken status som marknaden tilldelar henne. Han kan vara maktgalen, tyrannisk och fullständigt inhuman. Det har ingen som helst betydelse i marknadens ögon utan det som räknas det är hans kapitalstyrka.

Det förstår ju vem som helst att om man fördjupar sig lite i marknadens tänkande så inser man att marknaden är både inhuman och djupt orättvis. Eller förstår vi inte det?

 

Producera så billigt som möjligt och sälja så dyrt som möjligt det är vad som gäller för marknaden. Så fungerar marknadstänkandet nämligen. Vi vill tjäna så mycket pengar som det någonsin är möjligt på den vara som vi äger och tänker sälja. Det är just detta tänkande som skapar vinnare och förlorare. Någonting har alltså gått fel. Vad är det då som har gått fel? Jo felet måste sitta i själva ägarförhållandet. Eller har ni en annan åsikt?

Dom stora marknadsaktörerna är ute efter att tjäna så stora inkomster som möjligt på sitt investerade kapital. Det betraktar dom som helt naturligt och ser det som en självklarhet. Vi övriga har inte så mycket att säga om det. Vi betraktar det här marknadsspelet, mer eller mindre, som naturligt och normalt. Både vi själva och dom stora aktörerna har alltså lagt oss till med samma tänkande. I annat fall skulle inte marknaden fungera som den gör idag. Att vi tänker och agerar som vi gör är en förutsättning för att marknaden skall fungera som den gör, alltså att den gynnar fåtalet på bekostnad av flertalet. Är vi medvetna om detta?

 

Dom stora anger tonen, upprepar vi hela tiden. Det betyder ju bland annat att företagens utgifter hela tiden måste hållas nere så mycket som möjligt. Till utgifter räknas ju arbetarna, med allt vad det innebär. Kan företagsägarna rationalisera bort arbetare så gör man det tveklöst. Kan man effektivisera människornas arbeten så gör man naturligtvis det också.

Här ser vi tydligt hur konfliktkänsligt förhållandet mellan kapitalägare och arbetare blir. Kapitalägarna vill att så få arbetare som möjligt skall producera så mycket som möjligt. Dessutom vill dom att arbetarna arbetar så mycket som möjligt till så låg lön som det bara går.

Arbetarna vill att så många som möjligt kan behålla jobben och tjäna så pass mycket som går för att kunna leva ett någorlunda drägligt liv.

Denna ekvation går inte ihop, det har vi sett genom historiens förlopp och vi ser det dagligen runt om i världen. Och vi vet att det är kapitalägarna som går segrande ur striden. Kapitalägarna, alltså dom stora marknadsaktörerna har ju hela samhällsapparaten till sitt förfogande för att kuva dom vanliga människorna. Så är det och så har det alltid varit. Det finns alltför grundläggande motsättningar mellan dom stora marknadsaktörerna och den vanliga människan för att ekvationen skall kunna gå ihop. Med andra ord så går det inte att finna en lösning på problemet inom nuvarande marknadsstruktur. Det krävs en helt annan struktur för att komma till rätta med problematiken.

 

KAN DENNA STRUKTUR FÖRÄNDRAS?

 

Hur skall vi då söka finna lösningen på problemet? Ja den som kunde svara på det. Hur ser det då ut idag? Kan vi idag leva våra liv utan de ägarförhållanden som gäller? Hur skall vi överleva om vi inte blir avlönade? Hur skall vi överleva om inte kapitalägarna ger oss pengar?

Ja våra liv och därmed vårt tänkande är format så att vi förväntar oss att maktens män "fixar" våra liv. Så som vi lever och tänker idag, så betyder ju ägandet allt. Vi kan inte tänka oss förbi denna struktur, som har format oss från generation till generation under oerhört lång tid. Men eftersom vi har konstaterat att strukturen i grunden är orättvis så återstår en avgörande fråga. Hur skall vi förändra marknadsstrukturen?

 

Vi sammanfattar åter igen dom fakta som gäller: vi har konstaterat att det är ologiskt att ett fåtal kapitalägare sätter villkoren för den stora massan av människor. Genom detta förhållande så hamnar majoriteten av samhällenas invånare i en beroendeställning till dessa kapitalägare. Marknadsstrukturen, sådan den ser ut idag, domineras av ett fåtal kapitalstarka människor. Dessa är vinnare i spelet som vi alla deltar i. Spelreglerna gör dessa till vinnare medan alla vi andra görs till, mer eller mindre, förlorare. Är detta logiskt? Kan vi vara överens om att detta inte är logiskt? Därmed är marknaden, som den ser ut idag, ologisk och följaktligen inhuman.

Men varför förändras då inte marknadsstrukturen? Varför fortsätter det att vara så här år efter år, ja århundrade efter århundrade? Samma lilla klick av maktens män sitter och sköter marknadsspelet så som dom alltid har gjort. Varför sker ingen förändring? Jo vi har kommit fram till att det sker ingen förändring så länge tänkandet inte förändras hos marknadsaktörerna. Marknadsaktörerna är, som sagt, vi själva och vi får marknaden att fungera som den gör på grund av att vårt tänkande inte förmår att "ta sig runt" den struktur som vi "sitter fast i". Vi har inte förmågan att tänka oss marknaden i en annan strukturell form än vad den nu befinner sig i.

Kan man överhuvud taget begära att tänkandet skall åstadkomma nya strukturella former, som det aldrig tidigare har gjort? När skall då vårt tänkande komma till insikt om att den nuvarande strukturen är ologisk och därmed inhuman? Det är först när denna insikt blir medveten som strukturen är mogen att genomgå en förändring. När vi således blir medvetna om att det är ologiskt att vissa människor lever som kungar medan andra lever som råttor; att en del människor har jobb upp över öronen medan andra går arbetslösa; att en del jobbar för småpengar medan andra tjänar storkovan; att ett fåtal äger allt det som du och jag måste konsumera för att överleva. När vi inser att allt detta är ologiskt då är tiden inne att förändra strukturen.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 5 mars

14 Patriarkatet

 

STRUKTURELL ORÄTTVISA

 

 

Du är fångad i en bur utan möjlighet att ta dig ut i friheten. Det samhälle som du lever i har fjättrat dig till kropp och själ. Samhället har tilldelat dig en plats som du måste hålla dig till. Redan från det att du var ett litet barn lärde du dig vad som gäller i samhället. Att vara mindre värd på grund av ditt kön det är en självklarhet, det bara är så. Det är liksom ingen idé att ifrågasätta detta faktum. Hela samhället är ju nämligen uppbyggt, in i minsta detalj, utifrån den fasta övertygelsen att du är en andra klassens medborgare. På grund av denna samhälleliga sanning så har du lärt dig att tiga, att inte säga emot, när männen talar. Du har lärt dig att gå undan och dra dig tillbaka. Men eftersom du är fångad i en bur så kommer du ändå inte undan. Männen gör vad dom vill med dig. Får dom chansen att våldta dig så gör dom det. Känner dom för att döda dig så gör dom det också. Och du vet mycket väl om att det är så här ditt liv kommer att se ut.

 

Så här illa ställt är det i våra samhällen, runt om i världen. Vi ser vilka fruktansvärda orättvisor som utspelas. Man kan nog säga att dessa orättvisor pekar på att någonting inte är som det ska med våra samhällen. Kan vi enas om att denna slutsats är riktig?

Eftersom, i stora drag, samma orättvisor upprepas hela tiden i våra samhällen så kan vi dra slutsatsen att våra samhällen lider av, mer eller mindre, allvarliga fel och brister. Där borde vi alla vara överens. Är vi det?

Men efter den här faktiska sanningen så finns ingen förklaring till varför det har blivit, som det har blivit. Eller varför det är, som det är. Och skulle det någon gång göras ett försök att komma fram till grundorsaken, till det eller det problemet, så misslyckas man allt som oftast. Varför? Det är just om detta - varför - som den här artikeln skall handla om.

 

Konflikter i våra samhällen som leder till att en mängd människor far illa beror ju naturligtvis på någonting. Det fungerar ju inte så att det är turen eller oturen som styr våra liv. Nej det är samhället vi lever i som avgör hur vi kommer att leva våra liv. Samhället det är ju vi själva, alltså är det vi själva tillsammans med alla andra som formar samhället. Om det nu fungerar så här enkelt då skulle man ju kunna tro att våra samhällen skulle förskonas från allvarliga konflikter som leder till att miljoner och åter miljoner människor hamnar i misär och som dessutom behandlas som andra klassens människor. Våra samhällen är tydligen inte så enkelt uppbyggda att du och jag tillsammans med övriga samhällsinvånare kan utveckla vårt samhälle till att fungera på ett humant och logiskt sätt. Eftersom nu våra samhällen inte fungerar på ett humant och logiskt sätt så finns det tydligen allvarliga fel och brister i våra samhällsstrukturer. Är vi fortfarande överens?

 

VI VÄRDERAS OLIKA

 

Det du och jag anser skulle vara en självklarhet kan ju andra ha en helt annan åsikt om. En sådan självklar åsikt som att alla människor som föds skall ha rätten till ett värdigt liv, fungerar inte ens. Varför fungerar inte en sådan självklar logisk åsikt? Nej den fungerar inte beroende på att våra samhällsstrukturer ser ut som dom gör. Och hur ser då våra samhällsstrukturer ut? Jo våra strukturer, som dom ser ut, bygger på att det är skillnad på människa och människa. Mycket märkligt va? Ja men så är det i alla fall. Vi människor har alltså olika värden i de samhällen som vi lever i. Och vad är det för slags värden som gör att vi värderas olika?

Den grundläggande skillnaden mellan oss människor det är könsskillnaden. Denna könsskillnad är inte bara en kroppslig skillnad den för dessutom med sig att vi värderas olika, just beroende på vilket kön vi tillhör. I många samhällen är det avgörande om vi skall få leva vidare eller dödas utifrån denna könsskillnad. I ännu fler samhällen avgörs det om vi skall ha rätten till utbildning; rätten till att visa sig offentligt; rätten till att bestämma över sin egen kropp; rätten till att bli värderad lika som det andra könet. Ja ni vet ju vilket kön som är undervärderat det andra könet. Ja vi kan nog säga att i dom flesta samhällen runt om på jorden så är kvinnan, mer eller mindre, förtryckt av den strukturella ordningen. Denna strukturella orättvisa är ju fullständigt ologisk. Eller har ni en annan åsikt? Ändå så finns den inbyggd i våra samhällsstrukturer. Vilket visar att denna strukturella orättvisa har existerat under en oerhört lång tidsperiod av människans historia. Denna orättvisa har existerat så länge så vi människor har, kan man säga, blivit blinda för att den finns. Vi, både kvinna och man, har vant oss vid att strukturen som vi lever i ser ut som den gör och därför har vi svårt att uppfatta den som orättvis.

Därav betraktar vi, kvinna och man, det som helt naturligt att kvinnan döljer sitt ansikte när vi lever i just dessa samhällen. Vi uppfattar det som lika naturligt att flickor könsstympas då vi lever i andra speciella  samhällen. Denna tortyr uppfattar inte människorna i dessa samhällen som ologisk. Det är lika självklart i dom flesta samhällen att kvinnors arbetsinsatser värderas lägre än männens. Det bara är så och vi reagerar knappt för denna orättvisa.

Så ser våra samhällen ut då vi jämför mannens och kvinnans villkor. Denna förtryckande struktur benämner vi den patriarkala strukturen, som vi ju alla lever i runt om i världen. Den här strukturella orättvisan är den grundläggande orättvisan som finns i alla våra samhällen. Man kan säga att den är universell.

Våra samhällen har alltså byggts upp utifrån en maktstruktur och inte utifrån en logisk jämlik struktur. Då följer en naturlig fråga: varför har det blivit så? Ja det kan man naturligtvis, med rätta, fråga sig.  Jag tänker inte nu gå in på varför den patriarkala strukturen utvecklades och blev den dominerande strukturen praktiskt taget över allt i våra samhällen. I tidigare artiklar har jag försökt besvara den här frågan. Vi konstaterar helt enkelt nu att så är fallet och att det måste ha skett för mycket länge sedan.

 

DEN GRUNDLÄGGANDE ORÄTTVISAN

 

Just detta faktum, att våra samhällen är uppbyggda utifrån en maktstruktur, innebär ju självklart att våra samhällsstrukturer är behäftade med allvarliga fel och brister. Hälften av våra samhällens invånare har ju hamnat i ett sådant läge att dom i praktiken klassas som andra klassens medborgare. Detta synnerligen allvarliga fel i samhällsbygget får naturligtvis förödande konsekvenser för kvinnan i våra samhällen. Vilket ju också bevisas då vi studerar våra samhällen. Som sagt, i många samhällen bestämmer inte kvinnan ens över sitt eget liv. Vi kan benämna denna orättvisa/ojämlikhet för den grundläggande orättvisan i våra samhällen. Ett sådant allvarligt fel i byggandet av samhällsstrukturen måste ju leda till ytterligare fel och brister. Våra strukturer har alltså byggts upp, sedan mycket lång tid tillbaks, utifrån övertygelsen om att kvinnan skulle vara underlägsen mannen. Det är väl, på sätt och vis, inte underligt att det ser ut som det gör i världen med tanke på att våra strukturer är behäftade med sådana grundläggande orättvisor. Man kan också säga så här: det är omöjligt för våra samhällen att fungera på ett humant och logiskt sätt med en sådan grundläggande orättvisa. Därav borde vi kunna dra slutsatsen att om den grundläggande orättvisan upphörde så skulle detta leda till att våra samhällen blev humana och logiska. Eller hur? Men, som sagt, vi är inte medvetna om att just det samhälle som vi lever i är behäftat med allvarliga fel och brister. Däremot så har vi lättare för att kunna se allvarliga fel och brister i samhällen som inte är vårt "eget". På precis samma sätt som vi har lätt för att se allvarliga fel och brister i forna tiders samhällen. Eftersom den grundläggande orättvisan är bevisad i våra samhällsstrukturer så leder denna orättvisa/ojämlikhet, som sagt, till ytterligare allvarliga fel och brister. Våra patriarkala strukturer leder alltså oundvikligen till allvarliga defekter i allt som har med samhälleliga strukturella frågor. Vilka är då dessa synnerligen allvarliga fel och brister som i grunden kan härledas från mannens dominerande ställning över kvinnan?

Jo våra patriarkala strukturer har skapat sådana allvarliga defekter i samhällsbygget som: att ett fåtal människor äger kapitalet i samhället som alla människor är beroende av för att kunna leva vidare. Detta kapitalägande på ett fåtal för bland annat med sig att kapitalflödet i våra samhällen, i första hand, arbetar för att tillfredsställa sina ägares intressen och inte samhällets intressen.

Vidare så har maktens män konstruerat gränser mellan samhällen, statsgränser. Dessa maktgränser har skapat och skapar ständiga konflikter mellan människorna i de, genom konstlade gränser, avgränsade samhällena.

För att inte tala om det religiösa spektaklet som har fördummat mänskligheten i tusentals år.

Naturligtvis så kan vi fortsätta att ta fram exempel på allvarliga strukturella defekter. Men vi nöjer oss med dessa tre synnerligen allvarliga fel i samhällsbygget. Och jag påstår att dessa strukturella fel är en direkt följd av det grundläggande felet i strukturen, alltså att strukturen är patriarkal.

 

PATRIARKATET

 

Förstår vi vad som menas med den patriarkala strukturen? Förstår vi hur patriarkatet utvecklades för länge sedan? Förstår vi därav hur gårdagens patriarkala struktur sätter sin prägel på dagens samhällen? Kan vi förstå att dagens samhällen omöjligen kan fungera på ett rättvist och logiskt sätt när vi betraktar allt i ett historiskt sammanhang? Om vi förstår dessa frågor då inser vi att dagens samhällen fungerar på ett orättvist/ojämlikt sätt.

Samhällsstrukturen förr utvecklades av män, maktens män, vilket ju naturligtvis för med sig att hälften av samhällenas invånare kommer att bli behandlade som andra klassens medborgare. Kvinnan utestängs från samhällsbygget. Hon förvägras att vara med att forma det samhälle som hon ju skall leva i. Hon har hamnat i detta läge på grund av att hon helt enkelt är förtryckt. Det säger sig självt att samhällen omöjligen kan byggas och utvecklas på ett rättvist sätt när hälften av samhällenas invånare behandlas som andra klassens medborgare. Man kan säga att alla beslut som tas och har tagits utgår ifrån felaktiga beslutsunderlag och därigenom blir själva besluten felaktiga. Beslutsunderlag som inte tar hänsyn till vad hälften av samhällenas invånare har för åsikter är ju på förhand dömda att misslyckas, vilket historien bevisar för oss. Förstår vi konsekvenserna av detta faktum? Förstår vi att en sådan samhällsutveckling leder fram till inhumana strukturer?

Detta är ju själva grundorsaken till att våra samhällen inte kan fungera på ett humant och logiskt sätt. Eftersom våra samhällen inte kunde fungera på ett rättvist sätt igår så kan heller inte våra samhällen fungera på ett rättvist sätt idag. Våra samhällsstrukturer är ju i grunden dom samma idag som igår. Men förstår vi detta samband? Jag tvivlar starkt på att vi förstår detta samband.

Förstår vi att klimatproblemen på vår jord har ett direkt samband med att våra samhällen är patriarkala?

Förstår vi att krisartade lågkonjunkturer, runt om i världen, är ett resultat av det orättvisa kapitalägandet som likaså har sitt ursprung i den patriarkala strukturen?

Förstår vi att den gigantiska orättvisan mellan människorna i våra samhällen har sin naturliga förklaring i och med att vi lever i samhällen som är uppbyggda utifrån grundläggande felaktigheter?

Förstår vi att krig och våld i våra samhällen inte går att lösa på grund av att våra samhällsstrukturer ser ut som dom gör?

Nej jag tror inte att vi förstår grundorsaken till allt elände som utspelas. Och vad som är helt säkert det är att våra samhällsledare inte alls förstår sig på vad som är grundorsaken till dom allvarliga problem som våra samhällen brottas med. Eller kan det vara så att våra samhällsledare är medvetna om grundorsaken till våra allvarliga samhällsproblem men att dom inte har några möjligheter att förändra själva den strukturella ordningen? Därför väljer dom att inte lyfta fram den grundläggande orsaken för att dom inser att det är omöjligt att strukturen skall kunna förändras.

Nej jag är övertygad om att våra samhällsledare är omedvetna om grundorsaken till den fruktansvärda orättvisan i våra samhällen.

Är vi medvetna om grundorsaken till den enorma orättvisan i våra samhällen?

 

GRUNDORSAKEN MÅSTE MEDVETANDEGÖRAS

 

För att kunna lösa ett problem/konflikt/kris så måste allra först grunden till problemet medvetandegöras. När ett allvarligt problem eller när en allvarlig kris uppstår i samhället hur söker då samhällets företrädare att lösa krisen?

Jo gäller det exempelvis en global ekonomisk kris så tror sig samhällets företrädare att krisen kan lösas genom att man skjuter till kapital till dom sektorer som är drabbade. Och var hämtas kapitalet? Kapitalet hämtas från skattebetalarna, det vill säga människorna i samhället. Skattepengarna används alltså till att mildra krisen i dom sektorer som är utsatta. Skattepengarna skall hjälpa kapitalägarna att fortsätta med sina verksamheter. På detta vis tror sig samhällets företrädare att man löser allvarliga problem. I det här fallet en allvarlig ekonomisk kris. Ja jag skulle vilja säga att dom är övertygade om att problemet inte går att lösa på ett annorlundare sätt.

Men ekonomiska kriser återkommer ju med jämna mellanrum. Har samhällets företrädare alltså inte förstått vad som är grundorsaken till problemet? Helt rätt, dom har inte förstått vad som är grundorsaken till problemet. Problemet har uppstått på grund av den patriarkala strukturen och denna i grunden orättvisa struktur är grogrund för att det privata ägandet av kapitalet är det förhärskande systemet i våra samhällen. Just detta strukturella förhållande är grundorsaken till att våra samhällen drabbas av allvarliga ekonomiska kriser, med jämna mellanrum. Men eftersom våra maktmänniskor inte förstår den grundläggande orsaken så kan heller inte problemet lösas.

Varför uppstår en ekonomisk kris? Jo den uppstår därför att det inte finns tillräcklig efterfrågan på dom produkter och tjänster som produceras. Man kan också säga att det uppstår en överproduktion på varor och tjänster. Företag tvingas därigenom att banta eller upphöra med sin verksamhet. Arbetare avskedas och krisen förvärras. Allt fler företag dras med i krisen. En kedjereaktion genom stora delar av marknaden blir följden. Lågkonjunkturen är ett faktum. Arbetslösheten skjuter i höjden och samhället befinner sig i kris. Kapitalet flödar inte genom samhället som tidigare. Vart tar då kapitalet vägen? Jo istället för att kapitalet investeras i marknaden så kan man säga att kapitalflödet avstannar. Eftersom kapitalet i marknaden ägs av ett fåtal människor så väljer dessa människor att låta sitt kapital "vila". Man låser bokstavligt talat in sitt kapital i olika former av sparande

Det huvudsakliga problemet för människorna i samhället under en allvarlig ekonomisk kris blir därför att kapitalet, som skall flöda genom samhället och skapa arbeten, låses in av dom stora kapitalägarna. Kapitalägarna ser ingen värdeökning av sitt kapital och dom ser likaså en stor risk i att förlora kapital genom eventuella investeringar i marknaden, därför avstår dom från att investera sitt kapital.

Vara sig det är högkonjunktur eller lågkonjunktur så är det maktens män i marknaden som beslutar hur kapitalet skall flöda genom samhället. Maktens män har, så att säga, våra liv i sina händer. Det är detta kapitalägande som är den huvudsakliga orsaken till att samhället har hamnat i en allvarlig ekonomisk kris.

 

Men att det nu verkligen förhåller sig så det angår liksom inte våra samhällsföreträdare. Denna strukturella ordning, att kapitalägandet i samhället kontrolleras av ett fåtal människor, ifrågasätts aldrig. Denna strukturella ordning kommer heller inte att förändras så länge den inte ifrågasätts och är vi dessutom omedvetna om grundorsaken så kommer den definitivt inte att förändras. Kriser kommer därför att följas av nya kriser i en aldrig sinande ström. Vilket också det historiska förloppet bevisar.

Kapitalägandet på ett fåtal människor som därigenom bestämmer villkoren för, i stort sett, hela samhället är den huvudsakliga orsaken till att ekonomiska kriser uppstår. Ägandets främsta intresse består av att skapa så stora vinster som möjligt åt kapitalägarna. Att skapa utveckling och välstånd åt människorna i samhället ligger inte i ägandets främsta intresse. Det är först när denna strukturella ordning ifrågasätts som våra samhällen på allvar kan utvecklas på ett positivt sätt.

Förstår vi att allt detta har sin grund i vår patriarkala samhällsstruktur?

 

Förstår vi likaså att det är ägandet - kapitalägandet - som är huvudskälet till att maktens män, för länge sedan, skapade gränser mellan våra samhällen? Dessa gränser tillkom inte som ett naturligt sätt att avgränsa vissa samhällen från andra samhällen. Vari ligger det förnuftiga att dra gränslinjer mellan samhällen? Är människan i ena samhället av naturen så annorlunda människan i det andra samhället att det krävs gränser för att hålla dom åtskilda? Nej denna onaturliga gränsdragning mellan samhällen har sitt ursprung i att maktens män, genom våld, såg till att skaffa sig makten över samhällen och dess invånare. Istället för statsgränser så vore den rätta benämningen maktgränser.

Förstår vi den historiska bakgrunden när det gäller bildandet av stater? Förstår vi att denna ologiska gränsdragning mellan samhällen skapar orättvisa och elände för oss människor? Även här har problemet uppstått till följd av den orättvisa patriarkala strukturen. Nej våra samhällsföreträdare förstår definitivt inte den här saken, lika lite som dom förstår problematiken kring kapitalägandet.

 

Jag nämnde också tidigare exemplet på det religiösa spektaklet som ett allvarligt fel i byggandet av våra samhällen.

Förstår vi att religioner har utformats direkt utifrån den patriarkala övertygelsen om att mannen skulle vara överlägsen kvinnan? Förstår vi att denna, så att säga, ideologiska överbyggnad i våra strukturer tillkom för att rättfärdiga den ojämlika strukturen? Nej inte ens det här förstår "våra" samhällsföreträdare.

 

Men krig och våld borde väl "våra" samhällsföreträdare förstå orsaken till? Nej inte heller här kan dom se grundorsaken till dessa våldsamma konflikter. Är det någon som har hört samhällsföreträdare uttrycka åsikter om att det kan vara den patriarkala strukturen som är grundorsaken till våldet och krigen? Nej jag förstår det. Kan det finnas ytterligare någon förklaring till varför samhällsledningen inte verkar förstå grundproblemen? Ja naturligtvis är det så att samhällsledningen är en del av den patriarkala strukturen. Dom är ju satta att administrera våra strukturer. Dom ger ju sig själva sina höga löner tack vare att strukturen ser ut som den gör. Skulle dom börja att ifrågasätta strukturen som dom är satta att administrera då blir deras positioner i samhällsledningen ohållbar. Nej att spela med och vara springpojkar åt kapitalets ägare det är den uppgift som "våra" samhällsledare sysslar med.

 

Ja allting i våra samhällsstrukturer har ju naturligtvis sitt ursprung och eftersom vi lever i patriarkala strukturer så kan vi därför fastslå att hela den strukturella uppbyggnaden har tillkommit utifrån allvarliga fel och brister. Detta konstaterande för med sig att allting i strukturen måste ifrågasättas och då menar jag verkligen allting.

Förstår vi att det finns en orsak till varför våra samhällen ser ut som dom gör? Förstår vi att det finns en orsak till varför det råder sådan enorm orättvisa mellan människors livsförutsättningar?

När denna orsak medvetandegörs skapas möjligheter för jämlika och rättvisa strukturer.

 

Hur ser då framtiden ut för våra samhällen? Jo så länge som omedvetenheten om den grundläggande orättvisans ursprung får råda så kommer allting, för majoriteten av människorna i våra samhällen, att försämras. Våra samhällen kan omöjligen lösa dom problem som uppstår eftersom man är omedveten om den grundläggande orsaken.

Ekonomiska kriser kommer att förvärras i framtiden. Våldet i våra samhällen kommer att tillta i omfattning. Miljöförstöringen som leder till klimatproblem kommer att trappas upp. Livskvalitén för människorna kommer efter hand att bli allt sämre.

Det är alltså en mycket dyster bild som här målas upp inför framtiden. Jag upprepar: det är först när vi görs medvetna om att det är patriarkatet som är den grundläggande orsaken till den strukturella orättvisan som vi har möjligheten att lösa samhällsproblemen.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng