ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för juni 2010

söndag 13 juni

20 Människan

 

URSPRUNGET

 

Människan är ju till sin kroppskonstitution en slags apa. Hon har sina rötter bland dessa sina släktingar, aporna. Man brukar säga att människan är den upprättgående apan. Hon har sitt ursprung på den afrikanska kontinenten. Arkeologer räknar med att hon har funnits i ungefär tvåhundra tusen år. Halva den här tiden levde hon kvar i Afrika. Det tog alltså ungefär etthundra tusen år innan hon började sin utvandring från kontinenten. Nu befolkar hon i stort sett hela vår planet.

Har ni tänkt på följande? Fysiskt sett så är människan ämnad att leva i samma tempererade klimat som sina släktingar, aporna. Vi har ju ingen päls som skyddar oss mot kyla utan vi är snarare ännu mer nakna än våra släktingar. Just detta faktum begränsar den nakna människan till de tempererade klimat zonerna. Eller hur? Men nu är det ju så att vi har befolkat hela planeten. Vi har bosatt oss på de mest ogästvänliga platser. Hur kan det komma sig att människan valde att bosätta sig i det avsevärt kallare klimatet än vad hon ursprungligen var "konstruerad" att leva i? Vi saknar, som sagt, pälsen för att på ett naturligt sätt skydda oss mot kylan. Naturligtvis så vet vi ju att det beror på vår hjärna att vi har klarat av att bosätta oss i de mest extrema klimatzoner. Men fysiskt sett så är vi inte kapabla till att bo på dessa platser. Det är tack vare vår hjärna och dess uppfinningsrikedom som har hjälpt oss att befolka vartenda hörn på jorden. Men ser man till vår kroppskostitution så skulle vi ha stannat kvar i den tempererade klimatzon som våra släktingar befolkar. Den nakna människan borde därför egentligen ha nöjt sig med att stanna kvar i Afrika, i det året runt varma klimat som var hennes ursprungsplats.

Nåväl, hon följde klimatzonen över den arabiska halvön in i Asien genom Indien och ner till sydostasien. Först där tvingades hon norrut in i kallare klimatzoner. Och då hade det gått ett antal tiotusentals år sedan en liten grupp människor lämnade Afrika. På grund av eller tack vare vår hjärna så tog vi steget ut ifrån den varma klimatzonen in i de kallare zonerna.

Här uppstår flera intressanta frågor. En av dom är: har denna utvandring från Afrika in i kallare klimatzoner betytt något för uppkomsten av patriarkala strukturer? Mycket intressant och jag vet inte om det någonsin går att få ett svar på den frågan. Vad vi däremot vet det är att patriarkala strukturer förekommer jorden runt för tusentals år sedan. Detta utan att människorna från olika kontinenter kom i kontakt med varann. Vad tyder detta på? Det borde tyda på att människorna faktiskt tog med sig den patriarkala strukturen redan när de vandrade ut från Afrika. Alltså skulle denna struktur vara etablerad redan för över hundra tusen år sedan. Hur skall man annars kunna förklara att den patriarkala strukturen förekommer på alla kontinenter för tusentals år sedan utan att människorna kunde ha kontakt över kontinenterna? Förklaringen skulle i så fall vara att man tog med sig strukturen generation efter generation när man drog vidare ut i världen. Den patriarkala strukturen var redan lagd och den fördes vidare varhelst människorna slog sig ned. Kan det vara förklaringen till varför vi lever i patriarkala strukturer oberoende av om vi tillhör indianstammar i sydamerika eller om vi är mongoler i centralasien eller bantufolk i det inre Afrika? Sedan uppstår naturligtvis lokala varianter på samma tema. Olika slag av patriarkala påfund sätter sin prägel på människorna inom vissa områden/samhällen. Senare har vi fått en ganska klar bild av vad denna patriarkala struktur för med sig och leder fram till. Eller ser vi inte det här sambandet?

 

LOGISKT ELLER OLOGISKT?

 

Detta menar jag är en utomordentligt intressant fråga som man ställer sig när människan utvandrade från sin ursprungsplats, Afrika. Jag säger det igen. Sannolikt etablerades den patriarkala strukturen för över hundra tusen år sedan och människan tog med sig denna sociala struktur varhelst hon drog vidare. Hon förde strukturen med sig utan att kanske fundera så mycket över den.

Andra frågor som uppkommer vid människans utvandring från sitt naturliga uppehälle i den tempererade klimatzonen till kallare klimatzoner är: hur påverkas hon av att hon måste klä sig med isolerande hudar/pälsar för att överhuvud taget kunna överleva? Här ser vi, på sätt och vis, hur ologiskt människan agerar rent fysiskt. Hon är "konstruerad" att leva sitt liv i den fuktigt varma klimatzonen men många vandrar in i kallare klimatzoner. Hon trotsar därmed naturlagarna. Hon kan inte längre vandra omkring naken, som andra djur, utan hon måste skydda sin kropp för att kunna överleva.

Det går naturligtvis att se detta både logiskt och ologiskt. Som vi nyss nämnde så är det ju helt ologiskt att ett djur vandrar in i kallare klimatzoner än vad hon, så att säga, är skapt för. Det borde ju innebära hennes egen undergång. Samtidigt så agerar hon ju helt logiskt när hon finner på medel att skydda sin kropp inför det kallare klimatet. Så vad skall man säga? Jo detta agerande är ju typiskt det unika djuret, människan. Hon trotsar naturlagarna och finner på medel att bosätta sig på de mest ogästvänliga platser. Men jag ställer frågan: har hon handlat logiskt eller ologiskt?

 

MEDELTIDENS EUROPA

 

Tänk er in i människans villkor under exempelvis medeltiden här i Europa. Det är ju trots allt endast ett antal hundra år sedan som den tiden var aktuell. Betänker man att människans historia är ungefär tvåhundra tusen år så inser man att medeltiden var som igår. Föreställ er hur människan levde under medeltiden. Hon levde både på landsbygden och i städer. Hon byggde upp murar runt städer därför att fientligheter mellan samhällen betraktades som fullt normalt.

Men det var kanske inte dit jag ville komma just nu med mitt resonemang. Har ni tänkt på vilka fruktansvärda epidemier och pester som härjade under den här tiden? I Europa gick miljontals människor under i digerdöden och andra pester. Varför? Jo expertisen menar att smuts och råttor var huvudorsaken till varför människor smittades och sedan dukade under. Man dog bokstavligt talat som flugor. Råttor och smuts var således en av huvudorsakerna till varför många samhällen formligen dog ut.

Människorna levde sina liv i smutsen, eller rättare sagt skiten. Koncentrationen av människor förde bland annat med sig att det uppstod problem med den vardagliga hygienen. Avföring och allehanda sopor dumpades i högar där människorna levde sina liv. Att rengöra sig under de nya villkor som uppstod i och med koncentrationen av människor i städer blev därmed en i det närmaste omöjlig uppgift. I den här smörjan kunde sjukdomar av allehanda slag sprida sig.

Vart vill jag komma med den här snabbgenomgången av hur människorna levde under medeltiden? Jo jag vill komma fram till frågeställningen om det logiska respektive det ologiska i människans sätt att leva.

Backa tillbaka från medeltiden till tiden för människans ursprung. Människorna lever sina liv på savannen eller i den tropiska skogen. Här finns allt dom behöver för att överleva. Naturen bjuder på allt. Vill man släcka törsten så är det bara att gå ner till bäcken eller vattendraget. Växter och frukter finns att äta i överflöd. Konsten att jaga villebråd har man lärt sig. Så proteinrik mat bör finnas inte så långt från boplatsen. Det varma klimatet medför att man kan gå omkring naken, som alla andra djur. Att sköta sin hygien är lika självklart som djuren sköter sin. Avföring och sopor tar naturen hand om. Människan lever i fullständig harmoni med sin omgivning. Hon är ju ett djur och hon lever som ett djur i naturen.

Vi flyttar nu fram igen till medeltiden. Vilken ofattbar kontrast för levnadsvillkoren som har inträffat. Skulle man haft möjligheten att studera ursprungsmänniskans liv ena dagen och sedan jämföra med medeltidsmänniskans liv nästa dag så skulle man förmodligen inte tro sina ögon. Vilken chockartad upplevelse det skulle ha blivit. Man skulle ha fått se hur människorna i medeltidens Europa bokstavligt talat lever sina liv på ett berg av sopor och skit. Man går omkring som smutsiga råttor i de städer som börjar ta form. Sjukdomar och elände sprids med vindens hastighet över stora delar av befolkningen. Dom sociala klyftorna och orättvisorna är gigantiska. Krig och pest gör att livet för människorna blir en enda stor mardröm. Vilken kontrast gentemot det ursprungliga livet på savannen. Från ett liv i fullständig harmoni med naturen till ett liv i total disharmoni.

Hur kunde det gå så här fel? Var finns logiken i medeltidens Europa? Här ser vi helt klart att människan fysiskt sett inte klarar av att leva i harmoni med naturen när hon skapar sig tättbefolkade samhällen som dessutom ligger i ett avsevärt kallare klimat än varifrån hon ursprungligen kommer ifrån.

Människorna i medeltidens Europa lever därför ologiska liv. Håller ni med mig? Jo men tänk så här. Är det logiskt att människan skall gå omkring skitig och sjuklig och leva sitt liv ovanpå en sophög? När vi nu vet hur människan levde i sin ursprungliga miljö och jämför med medeltidsmänniskans miljö, så bör svaret vara givet. Eller hur? Vi kommer naturligtvis fram till  att det inte är människovärdigt att leva på det viset som människorna gjorde i medeltidens Europa. Det är ju fullständigt ologiskt. Någonting mycket dramatiskt måste alltså ha hänt människan efter det att hon utvandrade från Afrika. Eller påbörjades det ologiska levnadssättet redan innan hon startade sin utvandring?

Jag upprepar mig igen: från att ha levt sitt liv i fullständig harmoni med naturen så kommer hon nu i medeltidens Europa att leva sitt liv som en råtta på en soptipp. Var finns logiken?Funderade medeltidens människa över sin situation? Funderade hon över varför pest och allehanda sjukdomar drabbade henne? Funderade hon över varför krig och elände var en del av hennes vardag? Funderade hon över varför de sociala orättvisorna var så gigantiska i det samhälle som hon levde? Nej jag tror faktiskt inte att hon funderade så mycket över det. Och funderade hon så hade hon fått lära sig att det var högre makter som styrde över hennes liv. Hon förtjänade att leva som hon levde, det hade den religiösa maktapparaten inpräntat i henne.

Reflekterade medeltidens människor över sitt ursprung? Knappast och gjorde dom det så hade dom fått lära sig att det var gud som skapade jorden och allt liv. Att komma på tanken att hon härstammade från samma släktträd som aporna var naturligtvis helt främmande. Vi kan nog därför utan vidare påstå att medeltidsmänniskan var helt ovetande om att hon hade sitt ursprung på den afrikanska savannen. Därför var det självfallet helt obegripligt för henne att ens snudda vid tanken på att människan en gång hade levt sitt liv i fullständig harmoni med naturen.

 

LIVSKVALITÉN FÖRSÄMRAS

 

Låt oss fantisera och anta att människan hade haft kunskapen om sitt ursprung, då hade säkerligen vårt samhälle idag sett helt annorlunda ut. För det innebär ju bland annat att det religiösa synsättet på människans ursprung måste ha fått ge vika. Vilket lyft det vore för mänskligheten under medeltiden om det religiösa synsättet förklarades ologiskt och därmed inhumant. Vi sitter ju idag med facit i hand och kan dessvärre konstatera att den religiösa strukturen satt kvar i orubbat bo. Allt logiskt tänkande slogs tillbaka med kraft. Den religiösa maktideologin lyckades med sitt uppsåt att fördumma människan och förhindra henne från att tänka logiskt.

Utgå också ifrån att människorna var medvetna om den patriarkala strukturens orsaker till att samhällena såg ut som dom gjorde. Då hade definitivt våra samhällen fungerat på ett allt igenom rättvisare sätt. Men, som sagt, med facit i hand så vet vi att patriarkatet lever vidare idag, än mer förfinat.

Vi kan alltså åter igen konstatera att själva tänkandet hos medeltidens människor var så, kan vi säga, manipulerat av strukturen att förnuftet aldrig fick en möjlighet att göra sig gällande. Man hade fjärmat sig så totalt ifrån hur ursprungsmänniskan levde sitt liv i det varma tropiska Afrika. Ja man saknade all kunskap om livets ursprung.

Kunde detta vara en bidragande orsak till varför människorna levde som råttor på en soptipp och dog som råttor på en soptipp? Ja säkerligen måste det vara så. Själva levnadssättet som totalt är så helt annorlunda dom ursprungliga människornas levnadssätt kommer att stå medeltidsmänniskan dyrt. Dom dör ju som råttor har vi sagt. Och det är detta helt ologiska levnadssätt som vi idag har ärvt från medeltiden.

Som sagt, likheterna med medeltiden är ju också påfallande än idag. Miljoner människor världen över lever på soptippen, precis som på medeltiden. Människan trampar runt i skiten på samma sätt idag i sin jakt efter något ätbart. Medan medeltidsmänniskan skitade ner sin närmiljö så har nutidsmänniskan dessutom lyckats med konststycket att skita ner i stort sett hela planeten som hon lever på. Och vad det innebär det känner vi ju till om vi tänker efter, eller hur? Det har gått så långt att hon mycket väl kan förgöra sig själv och allt levande. Därför kan vi fastslå att nutidsmänniskan på sätt och vis har fjärmat sig än mer från det ursprungliga livet än vad medeltidsmänniskan gjorde.

Vad som däremot är positivt det är att vi idag är medvetna om vårt ursprung och därmed börjar ersätta vårt ologiska tänkande med ett mer logiskt. Får man väl kanske hoppas? Men, som sagt, själva levnadsvillkoren för en mängd människor har inte blivit bättre utan snarare sämre än dom var för ett antal hundra år sedan. Människor dör fortfarande som flugor på grund av en mängd olika faktorer.

Därför kan vi nog säga så här i efterhand att människan handlade, kan vi säga, ologiskt när hon utvandrade från den tropiska klimatzonen och sökte sig in i kallare zoner. Detta i kombination med ett allt mer ologiskt tänkande, som ju styrs av patriarkala värderingar har visat sig förödande för människan. Går inte människan under på grund av epidemier och sjukdomar så är faran stor för att hon går under av ett inhumant leverne såsom krig; våld; sociala orättvisor; miljöförstöring. Det ser egentligen lika mörkt ut idag för människan som under medeltiden.

När jag nämner medeltiden så avser jag närmast Europas medeltid. Men hur såg det då ut i resten av världen? Var resten av världen ett paradis att leva på? Nej den var ju inte det. Den patriarkala strukturen var lika väl förankrad runt om i övriga världen. Vi har fått en ganska klar bild av hur den vanliga människan levde i till exempel Inkariket i Sydamerika för femhundra år sedan. Slaveri, krig och total underkastelse i kombination med religiös dogmatism var det som gällde för vanliga människor. Naturligtvis så var kvinnan helt utan rättigheter, precis som över allt annars. Och det var inte bättre för den vanliga människan under kejsardynastin i det gamla Kina. Villkoren var de samma där.

Man måste ju ställa frågan. På något sätt så verkar det ju oundvikligt för den enkla vanliga människan att hon, i många fall, skulle komma att leva sitt liv i total misär och förnedring när hon flyttade ut från den afrikanska kontinenten. Visserligen gick det kanske ett antal tiotusentals år innan den strukturella orättvisan slog till med full kraft. Men den måste ju ändå succesivt ha, så att säga, smugit sig på från generation till generation.

När vi idag, så här på avstånd, kan se hur strukturen skapar en växande orättvisa från dom tidiga människorna fram till medeltiden, då kan man ju tycka att det på något vis blev som väntat för medeltidsmänniskan. Eller vad säger ni?

Människorna i kejsardynastins Kina hade ju ingen kontakt med indianerna i Inkariket och ändå så var deras strukturella samhällen så lika. Man levde under samma förtryck och likartad religiös fanatism. Människovärdet var lika litet vare sig man levde i Amerika, Europa, Asien eller Afrika. Kan det vara slumpen att det var på det viset?

Jag har tagit upp den här frågan tidigare och jag tar upp den igen. Nej det kan inte vara slumpen utan förklaringen måste vara att människan tog med sig den patriarkala strukturen redan när hon vandrade ut ifrån Afrika. Strukturen var alltså etablerad sedan mycket lång tid tillbaka. Ja man hade ju faktiskt ungefär etthundratusen år på sig att etablera strukturen innan man tog den med sig ut i övriga världen. Därför kan vi påstå att i och med att den patriarkala strukturen börjar att forma sig så innebär det att människan automatiskt försämrar sina livsvillkor. Ojämlikheter, på alla plan, som har sin grund i den patriarkala strukturen medför att människan fjärmar sig alltmer från ett liv i harmoni med naturen till ett liv där hon lever i disharmoni med naturen. När den strukturella orättvisan växer sig starkare så uppstår naturligtvis konflikter inom samhällen och mellan samhällen. Och där är vi, som bekant, fortfarande och man kan ju fundera över om vi någonsin kommer tillbaka i harmoni med naturen och hittar tillbaka till den rättvisa strukturen? Men jag menar att det är absolut nödvändigt om vi skall ha en möjlighet att överleva som varelser.

 

RÄTT RESPEKTIVE FEL

 

Att komma tillbaka till ett liv i harmoni med naturen betyder inte att vi måste återgå att leva som vi gjorde för ett par hundratusen år sedan. Ingen kan förvänta sig att människan skall återgå till ett liv i tropikerna där vi kan leva utan ett plagg på kroppen och där vi kan sova utan att behöva bygga in oss i välisolerade bostäder och där regnskogen fungerar som ett stort skafferi, där vi kan föda oss utan större besvär. Visst kan det låta som paradiset, vilket det i själva verket är, men det livet kommer nog människan aldrig tillbaka till.

Människan har bosatt sig överallt på jorden och det är därför helt uteslutet att hon skall bryta upp och återvända till sina ursprungsplatser i den tropiska zonen. Människan har ju försatt sig själv i den obehagliga sitsen att hon måste skapa sig en slags konstgjord miljö för att kunna leva vidare. Nåväl vi står ju där vi står och får därför räkna med att vi blir kvar här också. Hur motsägelsefullt det än kan verka så är det ju vi själva som får visa om vi kan överleva som varelse.

 

Dinosaurierna kunde överleva i många miljoner år. Men det var inte deras hjärnor som var orsaken till den bedriften utan det var deras fysik som var så välanpassad. Människan har fram till nu bara levt en bråkdel av den tiden och i motsats till dinosaurierna så är det upp till hennes hjärna om hon skall kunna leva vidare.

Trots allt destruktivt som hon har ställt till med och ställer till med så har hon möjligheten att vända trenden för att på det viset komma i harmoni med naturen och strukturen. Och jag sticker ut hakan när jag påstår att trenden nu håller på att vända. Man har svårt att tro det när vi dagligen ser hur krig; våld; sociala orättvisor; fattigdom; sjukdomar och ett allmänt destruktivt leverne plågar människan.

Hur kan man då ändå påstå att den negativa trenden troligtvis har vänt till en positiv? Jo det är just vår hjärna som gör det möjligt. Vi har nu blivit medvetna om en rad grundläggande frågor som vi för bara ett antal generationer sedan inte var medvetna om. Det är just detta faktum som gör att det finns stora möjligheter att vrida klockan rätt igen.

Vad är det jag syftar på? Jo jag upprepar mig igen och dessutom är detta nödvändigt att upprepas om och om igen. Okey, låt höra: Det logiska tänkandet säger oss att den grundläggande orsaken till allt orättvist som uppstår mellan människor det beror, i grund och botten, på maktstrukturen mellan könen. Denna maktstruktur börjar vi nu bli medvetna om och det är först nu som denna medvetenhet börjar förverkligas, under mänsklighetens hela historia. Detta är ett unikt genombrott för människan som på sikt kommer att leda till avsevärt bättre levnadsvillkor för henne. Ja denna maktstruktur, som har verkat i troligtvis minst hundratusen år och verkar fortfarande, måste utplånas om människan skall ha en chans att kunna leva vidare.

Det logiska tänkandet talar om för oss att mannen och kvinnan skall vara totalt jämlika. Att så inte är fallet beror på att strukturen vi lever i "släpar efter" och är en tydlig patriarkal maktstruktur. Så är det. Men vi är medvetna om det, i alla fall stora delar av våra samhällen och det var vi inte förr. Denna medvetenhet är en avgörande skillnad.

För bara några generationer sedan var man helt omedveten om att maktstrukturen överhuvud taget existerade, vilket man ju för övrigt är än idag i stora delar av världen. Då var det inget "snack om saken", mannen stod över kvinnan. Och detta reglerades dessutom genom lagar och förordningar plus att den inhumana religiösa dogmatismen förkunnade den totala ojämlikheten mellan könen.

Det ena ger det andra. Allt det ologiska och därmed inhumana som den patriarkala strukturen innehåller blir vi nu, i allt snabbare takt, medvetna om. Jag syftar närmast på det privata kapitalägandet; religioner; sociala skillnader; stater/länder; familjekonstellationer; maktstrukturer i alla dess former. Vi börjar nu bli medvetna om att det inte står rätt till med våra samhällen, som innehåller dessa inhumana strukturella former. Jag säger det igen: det har skett ett trendbrott i och med att vi nu blir mer och mer medvetna om den patriarkala strukturens destruktiva verkningar.

 

Vad anser vi idag om inkaindianernas sätt att placera barn uppe på Andernas toppar, där dom helt enkelt fick frysa ihjäl? Vad anser vi idag om detta? Jo vi anser naturligtvis att detta förfarande var fruktansvärt barbariskt och därmed felaktigt. Vi ställer oss frågan, hur kan människor bli så grymma? Vad ansåg dåtidens inkaindianer om denna offermetod? Det är ju bara ett antal hundra år sedan som den här offermetoden praktiserades. Jo dom ansåg att det var helt nödvändigt och därmed fullständigt normalt att barn offrades för att tillfredsställa inkas gudar. Med dessa offer hoppades inkas att gudarna skulle blidkas och ge människorna goda skördar och lyckosamma liv. Inkas ansåg därför att detta handlingssätt var helt normalt. Men nu, ett antal hundra år senare, så anser vi att detta handlande var grymt och fullständigt fel.

Vad kan det bero på att människan har ändrat åsikt så totalt? Vem har rätt? Jo vi som anser att detta handlande var grymt och inhumant har rätt. Varför har vi rätt? Jo därför att inkas handlande bygger på ett ologiskt tänkande som så fullständigt fjärmar sig från naturens gång. Inkas tänkande ingår i en patriarkal maktstruktur, vilket ju strider mot all logik. Vi har nu blivit medvetna om det ologiska i att offra barn. Men det var vi inte medvetna om förr.

 

Under medeltidens Europa förföljdes människor utan någon som helst logisk anledning. Exempelvis kan vi ta upp det här med häxbränning. Kyrkans män fick för sig att vissa kvinnor stod i maskopi med djävulen själv. Ja ni hör ju själva vilka åsikter som spreds på den här tiden och liknande åsikter lever naturligtvis kvar än idag. Man ansåg alltså att dessa kvinnor var ett slags häxor och därför måste dom brännas levande på bål. Man var rädd att häxorna skulle "smitta" andra med djävulens idéer.

Då under medeltiden ansågs det vara fullt normalt att man brände kvinnor på detta sätt. Det var ju dessutom förankrat i kyrkans bestämmelser och på så vis så ingick det i samhällets lagar och förordningar. Men vad säger vi nu idag om dessa häxprocesser? Jo vi anser ju att det var förfärligt att man kunde bete sig så mot dessa kvinnor. Vem har då rätt, dåtidens åsikter eller dagens åsikter? Jo naturligtvis så har vi rätt idag när vi anser att häxbålen var avskyvärda och felaktiga. Varför har vi då rätt idag? Därför att häxprocesserna bygger på ett ologiskt tänkande som har sin grund i den patriarkala strukturen.

 

På den afrikanska kontinenten förekommer det idag könsstympning av unga flickor. I de regioner där det förekommer så anser man det vara fullt normalt att dessa metoder tillämpas. Kvinnor är underställda männen därför anser man det vara fullt normalt att flickans kön skall stympas. Vad anser vi här, i vårt samhälle, om detta? Vi anser att detta är rena rama dårskapen. Vem har då rätt? Vi eller dom? Jo vi har rätt. Varför har vi rätt? Jo därför att könsstympning av små flickor ingår i den patriarkala strukturen där kvinnan inte har rätten till sitt eget liv. Alltså en totalt ologisk handling som är så långt från naturens gång som man kan komma. Skulle det verka normalt om gorillor fick för sig att ägna sig åt könsstympning av alla ungar med honkön? Nej naturligtvis så skulle detta vara fullständigt onormalt. Det är bara människan som kan komma på liknande idéer.

 

Här lär vi oss också att tolka människans liv när vi jämför hennes liv med apornas, eller rättare sagt människoapornas. Vi är ju släktingar med varann därför så kan vi lära mycket när vi jämför oss med våra släktingar, människoaporna. Om vi inte hade haft den stora hjärna som vi har så skulle vi förmodligen ha levt kvar på den afrikanska kontinenten. Och vi skulle då ha levt våra liv ungefär så som människoaporna lever. Det vill säga i samklang med naturen.

Fysiskt sett så är vi ju människoapor och därför har vi här stor hjälp då vi studerar människoapornas liv och jämför deras liv med våra liv. Deras liv är ju, som vi ständigt påpekar, i harmoni med naturen medans våra liv är i disharmoni med naturen. Vi får, så att säga, lättare svaren på våra frågor då vi kan sätta dom i relation till våra släktingars liv.

Varje fråga vi ställer skulle kunna ställas så här: hur skulle människoaporna ha gjort? Det logiska respektive det ologiska skulle då genast hjälpa oss i förståelsen av allehanda frågor.

 

Hur såg då medeltidsmänniskan på sina släktingar, människoaporna? Jo man såg på aporna med förakt och en nedvärderande syn. Vilket för övrigt människan gör än idag. Människan ansåg sig stå över apan och därmed ha rätten att bestämma över apans liv. Vilket kan jämföras med den patriarkala synen på kvinnan. Vår syn på apans liv blev så nedvärderande att medeltidsmänniskan aldrig skulle ha accepterat att ursprungsmänniskan levde ett likartat liv. Så till den grad fjärmade sig vår tänkande hjärna från logiken.

 

Nåväl, vi fortsätter med exemplen på ologiskt tänkande.

I många regioner på den afrikanska kontinenten är det snarare regel än undantag att unga kvinnor våldtas. Vad säger vi om det? Jo vi anser att det är avskyvärt och undrar hur männen kan bete sig på det viset? En så kallad Afrika expert fick frågan och svarade så här: det är en del av det kulturella arvet i det här samhället att sådant här förekommer. Ja han har helt rätt. Men hans formulering är suddig och vilseledande. Han skulle i stället för det kulturella arvet ha svarat att den patriarkala strukturen är uppbyggd på det viset att unga afrikanska kvinnor inte har rätten att bestämma över sitt eget liv. Dom tas med våld. Detta ingår i "kulturen" som Afrika experten så klädsamt uttryckte sig.

Man skulle kunna tro att Afrika experten menar att det är ett naturligt inslag i den afrikanska kulturen att unga kvinnor tas med våld. Man skulle kunna tro att det ligger någon logik i detta handlande, så som Afrika experten framställer det hela. Men allt är ju så fullständigt ologiskt. Det finns ju ingen logik i att ta unga afrikanska kvinnor med våld. Det är ju så fullständigt abnormt som det kan bli. Det är bara människan som kan tänka ut och handla på detta vidriga sätt. Eller vad säger ni?

Självklart så är detta ett fruktansvärt orättfärdigt handlande. Men det inser inte de afrikanska männen, i deras speciella patriarkala struktur. Dom säger: så har det alltid fungerat och så fungerar det än idag, vi har alltid levt så och vi kommer alltid att leva så.

Men här har dom fel. Dom har fel därför att den patriarkala maktstrukturen kan inte få fortsätta för den störtar ner människan i fattigdom och elände. Se bara hur människorna i stora delar av Afrika har det idag. Mycket närmare helvetet, om man får uttrycka sig så, kan man inte komma.

 

MÄNNISKAN SER INTE OLOGIKEN I SIN EGEN STRUKTUR

 

Vad säger ni om följande? Maktmänniskorna i vår patriarkala struktur har sedan lång tid tillbaks makten över kapitalet i våra samhällen. Allting går att äga bara man har pengar att köpa sig ägande. Maktens män äger därför allting som du och jag är beroende av för att kunna leva vidare. Maktens män äger livsmedlet som du och jag köper varje dag. Maktens män äger företagen som du och jag arbetar på. Maktens män äger till stora delar sjukvården som du och jag är beroende av. Maktens män äger också till stora delar utbildningsinstitutionerna som du och jag använder oss av. Maktens män äger i stort sett allting som har med den ekonomiska vardagen att göra. Maktens män äger skogen; marken; vattnet. Snart så äger dom väl luften som vi andas? Ja dom äger hela livet som vi lever.

Skall det vara så? Skall det vara på det viset att ett fåtal människor tjänar pengar på majoriteten av samhällenas invånare? Vår struktur ser ju ut på det sättet idag. Och vi accepterar den, mer eller mindre. Våra samhällen tar det för givet att det skall fungera så här. Vi betraktar det som normalt och riktigt att strukturen ser ut som den gör.

Men jag menar att framtiden kommer att tala om för oss att vi har fel här. Precis som ovanstående exempel visar på en felaktig struktur så kommer även den här frågan, om det privata ägandet, att visa oss på ett grundläggande strukturellt fel.

Så länge som våra samhällen lider av den patriarkala strukturen så länge kommer också våra samhällen att innehålla grundläggande fel i samhällsbygget. Och att ett fåtal människor skall äga allting på jorden är naturligtvis ett grundläggande strukturellt fel. Men inser vi det?

 

Vi går vidare. Idag anser vi det helt naturligt och normalt att företag producerar cigaretter som människor sedan skall konsumera. Men är det normalt? Finns det någonting förnuftigt med att producera dessa vanebildande dödsfällor? Nej det är likadant här som i dom ovanstående exemplen. Det är fullständigt ologiskt och grymt att producera cigaretter som sedan människor blir beroende av att missbruka och som i sin tur leder till att dom sakta men säkert röker ihjäl sig. Men varför får då detta vanvett fortgå? Jo det får fortgå därför att det finns människor som tjänar pengar på att mängder av människor missbrukar dessa giftpinnar. Och det fortgår också därför att vårt tänkande fungerar som det gjorde för inkas en gång i tiden. I inkas tänkande var det naturligt att vissa barn skulle offras. Det var som en naturlig del av livet. Det ingick, som man säger, i kulturen.

Samma sak här. Rökarna världen över, alltså var och varannan människa, ser rökningen som en naturlig del av livet. Det ingår, om man får säga det på ett finare språk, i kulturen. Vi har blivit lika förblindade som inkas en gång var. Strukturen som vi nu lever i har gjort oss totalt blinda för vad som är logiskt respektive ologiskt. Vi kan se det ologiska i vissa delar av inkas "kultur" men vi är blinda att se det ologiska i vår egen "kultur".

Vi lever ju mitt i strukturen därför ser vi inte det ologiska med den. Vi måste stå vid "sidan om" för att kunna se det ologiska.

 

Jag har tidigare berört just det här, skall vi kalla det, fenomenet. När människan lever i nuet, det vill säga idag, så betraktar hon livet som naturligt. Även om livet levs ologiskt så betraktar människan det hela som naturligt. Det är först när hon får distans till det hela som hon får möjligheten att upptäcka det ologiska.

Således kommer människan, inom en inte alltför avlägsen framtid, att upptäcka det inhumana och därmed ologiska i producerandet av cigaretter och även se det inhumana med att människor kan äga allting som andra människor är beroende av för att leva vidare. På samma sätt som vi idag ser det ologiska med barnoffer inder inkas tid. Men just nu inser vi inte det ologiska med cigarettfabriker och det privata kapitalägandet. Lika lite som människorna i stora delar av Afrika inte ser det ologiska med könsstympning av unga flickor.

 

För bara ett antal generationer sedan så ansåg maktens män i vårt samhälle att det viktigaste barnen skulle lära sig det var Bibeln och Psalmboken. Detta var det allra mest betydelsefulla att lära sig när man växte upp. Naturligtvis så ansåg vi då att detta var något helt naturligt och normalt. Lever man i den här sortens samhällsstruktur, så ser man på strukturen som någonting helt normalt. Nu idag så inser vi att det där med att kunna rabbla psalmverser och bibelcitat är synnerligen onaturligt att uppfostra barn med. Varför är det då det? Jo helt enkelt därför att religioner är inhumana och ologiska samt att dom ingår som en av hörnstenarna i den patriarkala strukturen.

 

Idag gifter sig människor världen över under religiösa former. Dom gifter sig i kyrkan och i liknande religiösa institutioner. Och vi betraktar detta som fullt naturligt. Varför gör vi det? Jo precis som rökaren betraktar det som naturligt för människan att röka så betraktar dom två som skall gifta sig i kyrkan under religiösa former detta som helt naturligt.

Det ingår i vår struktur att tänka på detta vis. Vi betraktar det som fullt normalt. Det är samma normala betraktelsesätt som muslimen, som knäböjer mot Mecka. Att kunna övertyga muslimen om det ologiska i hans handlande är lika omöjligt som att kunna övertyga dom två unga som gifter sig i kyrkan om deras ologiska handlande.

Det är i praktiken omöjligt att kunna få människan att inse det ologiska med sitt handlande när hon har fått sitt tänkande format av den speciella struktur som hon befinner sig i. Hon måste, på något sätt, få distans till strukturen för att inse det inhumana med den.

Strukturen, som vi lever i, fungerar som en slags masspsykos. Vi tänker och agerar så som strukturen har lärt oss. Sen får strukturen vara hur ologisk som helst. Vi betraktar den ändå som normal. Så här är livet. Vi är uppväxta med att det skall vara på det här viset. Vi är uppväxta med allehanda ologiska och inhumana inslag i vår struktur. Men vi reagerar inte. Vi betraktar allt ologiskt som ingår i vår struktur som någonting normalt och naturligt.

"I guds åsyn skall du brinna i helvetet", sade man på medeltiden när man fick för sig att bränna kvinnor på bål.

Idag stenas kvinnor ihjäl i vissa stater för att, som man säger, dom har varit "otrogna".

Dessa religiösa spektakel, vad det än är frågan om, är variationer på samma tema. Att gifta sig framför en präst i kyrkan; att knäböja vid vissa tidpunkter och vända sig mot Mecka för att be; att religiösa skrifter förkunnar att det är mannen som är ansvarig över kvinnan; att offra djur och människor för att blidka en påstådd gud; att begå så kallade hedersmord mot kvinnor som inte följer "spelets" regler. All denna dårskap är en variation på samma tema. Nämligen det fullständigt ologiska i den religiösa ideologin som ju i sin tur är en grundpelare i den patriarkala strukturen.

Men vi reflekterar inte över det. Vi funderar inte så mycket över varför det uppstår konflikter mellan människor på grund av olika religiösa övertygelser. Vårt tänkande är ju en del av strukturen som vi lever i. Vi låter det ske utan att reflektera. Vi låter det ske på samma sätt som när en mängd människor är övertygade om att det är guden som avgör hur livet kommer att bli.

"Dom har sina traditioner och vi har våra", säger vi.

"Det ingår i vår kultur", säger både vi och dom.

Jag upprepar det igen. All den här smörjan är variationer på samma tema. Religioner denna starka grundbult i den patriarkala strukturen har genom årtusenden lyckats manipulera oss till att tro på precis vad som helst. Vi tror på kor; vi tror på stenar; vi tror på vatten; vi tror på solen; vi tror på bergen; vi tror på påstådda gudar.

Vi tror dessutom att det är fullt normalt att maktens män delar upp världen mellan sig. Dom har delat upp världen i maktområden, det vi kallar stater. Dom äger kapitalet som människorna arbetar ihop. Dom äger allting på den här planeten. Och vi tror att detta är normalt.

Som vi ser så återstår det en hel del för nutidsmänniskan innan hon hittar tillbaks till det logiska livet som ursprungsmänniskorna levde.

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 2 juni

19 Så kallade kommuniststater

 

 

VARFÖR MISSLYCKADES DOM SÅ KALLADE KOMMUNISTSTATERNA?

 

Vår tids motsättningar, eller rättare sagt orättvisor, börjar inte i och med starten på kapitalismen. Detta är en viktig slutsats som vi drar. Vår tids orättvisor börjar i och med att samhället gör skillnad på människa och människa. Och denna åtskillnad på människor har flera tusen år på nacken. Jag menar att det är viktigt att vi är medvetna om detta historiska arv och hur detta arv har satt sin prägel på dagens samhälle. Jag nämner det här eftersom jag tror att många människor är inne på att våra samhällens nuvarande orättvisor tog sin början med kapitalismens genombrott. Men så kan alltså inte vara fallet. Vår patriarkala struktur är ju flera tusen år gammal och denna strukturella form är ju i sig själv orättvis. Detta bevisas lätt när vi studerar historien bakåt i tiden. Vi ser att patriarkatet utvecklar det orättvisa kapitalistiska systemet och inte tvärtom. Den grundläggande orättvisan har alltså med patriarkatet att göra och kapitalismen är således en fortsättning på denna grundläggande orättvisa. Av detta så kan vi dra slutsatsen att om inte patriarkatet hade existerat så skulle heller inte kapitalismen ha kunnat utvecklas. Överhuvud taget så skulle inga strukturella orättvisor få någon möjlighet att utvecklas.

I och med kapitalismens erövring av våra samhällen så utformades den kommunistiska teorin. Teorin om det klasslösa samhället är ju som vi alla förstår en teori om en rättvis struktur. Eller alla kanske inte förstår det? Ja jag vet att mängder med människor ser rött bara man nämner ordet kommunist. Mer om detta längre fram.

Nåväl, ideologin och senare praktiskt agerande skapade våldsamma revolutioner som hade kommunismen som förebild. Detta känner vi ju alla till och så kallade kommuniststater började se dagens ljus. Men det intressanta är varför dessa så kallade kommuniststater misslyckades med att genomföra det klasslösa samhället.

Vad menas med det klasslösa samhället? Jo precis som ordet säger så menas det att alla människor i samhället har lika status. Inga klasskillnader mellan samhällets människor.  Såväl ekonomisk som social jämlikhet skall råda mellan alla människor i samhället. Denna ideologi är som vi ser en rättvis ideologi, till skillnad mot den verklighet som råder i dagens hierarkiska strukturer.

Tillbaka till varför dom så kallade kommuniststaterna misslyckades med att genomföra det klasslösa samhället. Istället för det klasslösa samhället så utvecklades, det vi säger, kommunistiska diktaturer. Hur kunde det gå så fel? Makthavarna för dessa kommunistiska diktaturer agerar med samma hänsynslöshet som gäller inom dom värsta kapitalistiska diktaturerna. Hur kan detta vara möjligt? Hur kan det bli så fel när man har en ideologi om ett klasslöst och rättvist samhälle som förebild? Det är om dessa frågor som följande artikel handlar om.

 

ENSTAKA STATER

 

Historien har visat oss att när enstaka stater/länder bryter med det kapitalistiska systemet så flyr kapitalet från detta samhälle. Kapitalägarna flyr med sitt kapital och söker sig till marknader där deras kapital åter igen kan investeras och skapa vinster på sina investeringar. Det så kallade kommunistiska maktövertagandet medför att kapitalet "skräms" och tar till flykten. Det så kallade kommunistiska samhället utarmas således på sitt kapital i och med att ägarna till kapitalet tar till flykten och lämnar samhället. Efter maktövertagandet så står samhället där helt utan kapital. Det saknas helt enkelt kapital att investera och samhället måste, så att säga, starta om från början igen. Den så kallade kommunistiska staten blir därför beroende av dom som äger kapitalet. Man blir alltså beroende av dom kapitalistiska staterna för att få fram kapital till egna investeringar. Vi kan säga att man hamnar i en slags rävsax där kapitaliststaterna dikterar dom ekonomiska villkoren. Man hamnar i en beroendeställning helt enkelt därför att kapitalägarna har tömt landet på allt kapital. Eller rättare sagt kapitalägarna har roffat åt sig allt kapital som arbetarna har skapat. Att arbeta upp nytt kapital åt samhället är inte gjort i en handvändning, utan det kräver lång tid och stora uppoffringar av människorna i samhället.

Så här efteråt när vi har analyserat det historiska förloppet så kan vi se att när enstaka stater försöker frigöra sig från det kapitalistiska systemet så är det dömt att misslyckas. Och huvudanledningen är att kapitalägarna, våra samhällens verkliga maktmänniskor, flyr med sitt kapital. Det fungerar alltså inte att enskilda stater bryter med kapitalismen. Detta är en viktig lärdom när vi studerar dom så kallade kommunistiska staterna. Sedan vet vi ju att det finns stater som är kapitalistiska diktaturer, men som benämner sig kommunistiska. Det är ungefär samma sak som när våra samhällens värsta makttyranner kallar sig för folkens befriare. Värsta sortens fascister är just vad det handlar om. Och detta känner vi ju alla till.

Nej en enskild så kallad kommuniststat kan inte överleva som en kommuniststat, det är dagens verklighet. Därför så måste kommuniststaten antingen börja tillåta att kapitalismen ånyo får etablera sig, vilket ju har skett, eller så kommer den så kallade kommuniststaten att brytas ned inifrån, vilket ju också har skett, på grund av just bristen på kapital.

Den globala kapitalismen "äter upp" enskilda staters ambitioner att införa kommunism.

 

STATER - ETT VERK AV DET MAKTGALNA PATRIARKATET

 

Just den här frågan om stater är grundläggande när det gäller att hitta fram till det rättvisa klasslösa samhället. Eftersom det hierarkiska patriarkatet har delat upp vår värld i ett antal stater så måste vi allra först påvisa det orättvisa och onaturliga med en sådan uppdelning. Vad jag menar är att det går inte att bygga en rättvis struktur om stater/länder får fortsätta existera som dom nu gör. Stater/länder är ju fundamentala byggstenar i våra orättvisa strukturer därför så kan inte dessa orättvisa byggstenar finnas kvar när strukturell rättvisa skall byggas upp. Om man förstår detta samband så blir det en omöjlighet att införa kommunism i en stat. Alltså insåg inte dom kommunistiska ideologerna detta samband. Statsbildningar är ett verk av det maktgalna patriarkatet så därför måste denna strukturella form brytas ned på samma sätt som andra strukturella grundpelare kommer att brytas ned. Först därefter kan byggandet av en rättvis struktur påbörjas.

Här ser vi tydligt vilket grundläggande fel som begicks av dom så kallade kommuniststaterna. Alltså att det är en omöjlighet att bygga ett rättvist samhälle i en orättvis strukturell form. Den orättvisa strukturella formen är som sagt den patriarkala statsbildningen.

Vi måste lära oss förstå att allt strukturellt byggande som sker och har skett i vår patriarkala struktur leder fram till ett orättvist förhållande. Stater/länder är ett typexempel på skapandet av ett orättvist förhållande. Stater/länder är ju i sig själva en omöjlig konstruktion som vi måste göras medvetna om. Kan vi förstå detta så inser vi att en rättvis struktur inte kan byggas inom en orättvis maktgräns. Förstår vi det?

 

PATRIARKATET UTVECKLAR KAPITALISMEN - INTE TVÄRTOM

 

När organiseringen av arbetarna tog sin början så gällde kampen framför allt mobiliseringen mot kapitalet, inte kampen mot patriarkatet. Häri ligger en avgörande förklaring till varför den kommunistiska ideologin inte kunde genomföras. Självklart är det helt rätt att organisera sig mot kapitalets utsugning, men denna organisering får inte nöja sig med att enbart fokusera på kapitalets ständiga profithunger. Eftersom det är patriarkatet som är skaparen av kapitalismen så blir det omöjligt att skapa ett rättvist samhälle om kampen mot orättvisan enbart riktar sig mot kapitalismen. Kapitalismen är en vidareutveckling av den patriarkala strukturen. Det är nödvändigt att förstå detta samband. Förstod då inte arbetarna och deras förtroendevalda det här sambandet? Nej jag menar att man inte förstod det här sambandet. För skulle man förstå att patriarkatet är grundorsaken till vår strukturella orättvisa då hade man självfallet inriktat kampen mot grundproblemet. Jag skulle vilja säga att medvetenheten om den patriarkala strukturen, i stort sett, var obefintlig. Och är man omedveten om orsaker till saker och ting så kan naturligtvis inte problemen lösas.

Som vi ser så har ju orättvisan med våra patriarkala strukturer inte löst sig än idag. Kan man tolka det som att vi fortfarande är omedvetna om vari grundorsaken till den strukturella orättvisan finns att söka? Javisst är det så. Om jag påstår att vänsterns politiska ställning är mer försvagad än någonsin så tror jag inte att detta påstående är fel. Vad tror ni? Och i så fall vad skulle denna försvagning kunna bero på? Jo jag menar att den avgörande förklaringen ligger i att vänstern inte har lyckats med att identifiera just grundorsaken till våra strukturella orättvisor. Precis som man inte kunde identifiera grundorsaken under kommunismens barndom så har man ännu inte lyckats med att finna grundorsaken.  Kan detta vara svaret på varför den politiska organiseringen mot kapitalet i stort är obefintlig?

Som sagt, jag upprepar mig igen, eftersom patriarkatet är upphovet till kapitalismen och inte tvärtom så kan vi dra slutsatsen att kapitalismen inte kan existera om patriarkatet inte fanns. Denna viktiga slutsats har mig veterligen aldrig förts fram. Detta betyder ju att kampen för ett rättvist samhälle allra först måste identifiera grundorsaken till att vi lever i orättvisa strukturer.

Med risk för att bli tjatig så tar jag om problematiken en gång till. Bättre en gång för mycket än en gång för lite. I synnerhet när det gäller sådana här livsviktiga frågor.

Alltså, den kommunistiska teorin lägger ju all kraft mot kapitalets orättvisor. Naturligtvis så skall kampen mot kapitalet föras men själva orsaken till kapitalets framväxt hamnar i skymundan. Jo det är den patriarkala strukturen som utvecklar kapitalismen, därför så måste den absolut nödvändigaste kampen föras mot just patriarkatet. Jag menar att detta är det allvarligaste felet som dom så kallade kommunistiska staterna inte tar itu med. Och i och med att man inte gör det så kan man heller inte lyckas med att nå det övergripande målet, det klasslösa samhället.

Den kommunistiska teorin brister sålunda i några grundläggande frågor. Nämligen insikten om att det är omöjligt att bygga ett rättvist samhälle i en redan strukturellt orättvis statsbildning. Vidare så kan omöjligen ett rättvist samhälle byggas när det är omgivet av en globalt orättvis struktur. Kan man dessutom inte förstå att patriarkatet är själva grundorsaken till allt strukturellt elände, då finns det absolut inga möjligheter att lyckas.

Historien visar ju också att den patriarkala strukturen lever vidare på samma sätt efter kommunistiska maktövertaganden som före. Detta anser jag bevisar att så kallade kommunistiska stater var omedvetna om grundorsaken till våra orättvisa samhällen. Precis som dagens maktmänniskor i både kapitalistiska stater och så kallade kommunistiska stater fortfarande är fullständigt omedvetna om denna grundläggande orsak.

Alltså: vår tids orättvisor börjar inte i och med starten på kapitalismen. Kan vi vara överens här?

 

VI ÄR INTE MOGNA ÄN

 

Vi är inte mogna för den klasslösa strukturen. Om vi säger att dom första människorna levde sina liv i ett klasslöst samhälle, så tror jag att denna åsikt inte är helt fel. I vilket fall som helst så levde dom säkert i en struktur som var åtskilligt mycket mer rättvis än dagens struktur.

För att vi skall hitta tillbaks till dom tidiga människornas rättvisa samhällen så krävs det naturligtvis att vi först blir medvetna om vårt samhälles grundläggande orsaker till att det fungerar som det gör. Dom tidiga människorna växte ju in i sina rättvisa samhällen på ett naturligt sätt. Vi däremot kan inte växa in i ett rättvist samhälle, vi måste först förändra samhället och detta skapar näst intill omöjliga hinder. Det största hindret är omedvetenheten om orsaken till vår strukturella orättvisa. Med andra ord så måste hela vårt sätt att tänka förändras. Strukturen kan omöjligen förändras om inte tänkandet förändras. Det är ju vi med vårt tänkande som skapar strukturer och därför så måste vårt tänkande förändras för att vi skall skapa en rättvis struktur. Och detta kommer vi att inse när vi blir medvetna om grundorsaken till vår strukturella orättvisa.

När nu inte vi är mogna för det klasslösa samhället så var heller inte människorna för ett antal generationer sedan heller mogna för den klasslösa strukturen. Vilket också var en avgörande faktor till att dom så kallade kommunistiska staterna misslyckades.

 

Maktens män i så kallade kommuniststater agerar på samma sätt som maktens män i kapitaliststater. Varför gör dom det? Jo därför att tänkandet, i grund och botten, inte har förändrats efter det kommunistiska maktövertagandet. Maktens män agerar utifrån det patriarkala tänkandet oavsett om dom härskar i så kallade kommunistiska stater eller i kapitalistiska. Bland annat dessa fakta bevisar ju att någonting inte står rätt till. Vad är det då som inte står rätt till? Jo fortfarande är det naturligtvis så att dom som har makten över kapitalet, sitter på den verkliga makten. Och eftersom det patriarkala tänkandet är det tänkande som gäller och då i synnerhet för maktens män så säger det sig självt att maktens män kommer att missbruka sin makt. Man missbrukar kapitalet och roffar åt sig så mycket som möjligt för egen del. Korruption och maktmissbruk är minst lika vanligt förekommande i så kallade kommuniststater som i kapitaliststaterna.

Kapitalet agerar globalt. För marknaden finns inga gränser utan kapitalet agerar överallt där det kan förränta sig. Skulle samhället sätta upp hinder för kapitalet så kommer reaktionen omedelbart från kapitalägarna. Dessa fakta får maktens män i dom så kallade kommuniststaterna att först och främst se till sitt eget bästa. Vi ser här tydligt vilket dilemma som uppkommer när enskilda stater försöker sig på en systemförändring av kapitalägandet. Det fungerar helt enkelt inte i det långa loppet. Och det fungerar inte av den anledningen att kapitalet har hela den globala marknaden att tillgå. Det är först när vi alla, globalt sett, inser att kapitalägandet måste tillhöra alla i samhället, på ett rättvist sätt, som strukturen är redo att verkligen genomgå en förändring.

 

DET PATRIARKALA VÅLDET

 

Dom klassiska kommunistiska maktövertagandena har ju skett med militärt våld och detta har ju visat sig vara fel väg att gå. Övergången till ett rättvist samhälle måste bygga på att alla människor, mer eller mindre, är övertygade om att övergången är nödvändig.

Medvetenheten om att det orättvisa samhället inte kan få fortgå måste genomsyra oss alla. Och denna medvetenhet måste, som jag har nämnt, verka globalt.

Att lösa konflikter med våld, i synnerhet militärt våld, är det patriarkala sättet att försöka nå lösningar. Historien bevisar ju gång på gång för oss, genom årtusenden, att detta är en omöjlighet. Men eftersom nu patriarkatet har format våra samhällen under så här lång tid så är våldet, man kan säga, inprogrammerat i våra strukturer. Svåra konflikter inom och mellan samhällen skall lösas med militärt våld, någon annan lösning har aldrig varit aktuell. När således kommunistiska maktövertaganden är på gång så är det med våldets hjälp som dom stora konflikterna skall lösas. Det patriarkala tänkandet slår alltså igenom oavsett om det gäller kommunistiska maktmänniskor eller kapitalistiska maktmänniskor.

Vad lär vi oss av detta? Vi lär oss att årtusenden av patriarkal struktur sätter sina spår i oss. Det är väl snarare så att man ser det som naturligt att tänkandet och agerandet sker utifrån patriarkala värderingar än utifrån humana värderingar. Förstår ni hur jag menar? Jo när det gäller så kallade kommunistiska stater så ser makten det som helt naturligt att svåra konflikter skall lösas med våld och inte med en verklig demokratisk dialog. Makten tar alltså med sig sitt betéende från dom forna maktherrarna. Ingenting i grunden har förändrats. Även om den kommunistiska ideologin är en till stora delar rättvis ideologi så behåller den traditionella strukturen sitt grepp över människorna. Att en rättvis ideologi har formulerats är inte det samma som att den orättvisa strukturen är mogen för en förändring.

Strukturen, det är ju alla vi människor i samhället och dom förhållanden som har utmejslats mellan oss. Det går sålunda inte att förändra dessa förhållanden när vi inte är mogna för denna förändring. Och beslutar sig då en minoritet för att tillgripa våld i syfte att förändra maktförhållandena så har det ju visat sig att detta oftast får motsatt effekt.

 

Vad beror det på att kommunistiska idéer framkallar sådan vrede bland människor och i synnerhet då maktmänniskor?

Dom kommunistiska idéerna har ju, som vi har sett, misslyckats i praktiken. Istället för att skapa rättvisa så har orättvisorna kvarstått och även ökat i omfattning. Det är klart att vi blir besvikna och oerhört negativa till dom kommunistiska staternas misslyckanden. När därför kommunistiska idéer förs fram i olika sammanhang så tar vi emot dessa med största misstro. Alltså ett helt förståeligt agerande från oss. Kan man förvänta sig att vi skall ta emot dessa idéer med förtjusning? Nej det blir ju helt otänkbart när vi studerar det historiska förloppet några generationer tillbaka i tiden. När dessutom teorin misslyckas med att föra ut några grundläggande strukturella orsaker till varför våra samhällen fungerar på ett orättvist sätt så blir det en omöjlighet att nå framgång med det kommunistiska budskapet.

Eftersom den kommunistiska ideologin pekar ut kapitalismen som grundorsaken till våra samhälleliga orättvisor så framkallar naturligtvis detta vrede bland maktens män i våra samhällen. Makten har ju alla medel till sitt förfogande att slå tillbaka och man gör det utan vidare. Inom alla plan i våra strukturer riktas angreppen mot kommunismen och dess teori. Den kommunistiska ideologin blir huvudfienden för våra samhällens maktmänniskor och därför riktas hela maktapparaten mot dom människor som för fram kommunistiska tankegångar. Maktens män,runt om i världen, skyr inga som helst medel i jakten på dom "samhälleliga fienderna". I princip så skall människor med kommunistiska åsikter utrotas. Sådant är hatet bland maktens herrar och dom lyckas, mer eller mindre, att övertyga oss också med sin hatpropaganda.

Av detta lär vi oss att allt måste stegvis föras fram och blottläggas, vi kommer då att förstå orsakssambanden till att våra dagars sjuka samhällen är sådana som dom är på grund av djupa orättvisa grundorsaker sedan lång tid tillbaks.

Kan vi förstå att våra strukturella förhållanden i samhället är orättvisa? Kan vi därav förstå att vi själva har drabbats av denna "sjuka" och förlorat en rättvis syn på livet och på andra människor i vårt samhälle? Jag menar alltså att vi har blivit som förblindade av våra samhällens orättvisa strukturer, så att vi uppfattar dom som normala. Istället för att kritisera våra strukturella förhållanden så kritiserar vi exempelvis etniska minoriteter; politiska partier; invandrare; länder; kulturer och så vidare.

 

Har vi nu fått svaret på varför dom så kallade kommuniststaterna misslyckades med att införa det klasslösa samhället?

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng