ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för juli 2010

måndag 5 juli

21 Krig

 

 "EXPERTISENS" FÖRKLARINGAR TILL KRIG

 

Hur skall vi se på krig? Är krig någonting helt normalt mellan samhällen? Eller kan förekomsten av krig tyda på att det finns allvarliga strukturella problem inom samhällen och mellan samhällen?

Den sista frågeställningen ställs aldrig av så kallade experter, på området. Det kan gälla alla, från ledande filosofer och professorer inom statskunskap till ledande politiker i inrikes- och utrikesfrågor. Dessa så kallade experter på området för aldrig fram teorin att orsaken till krig kanske kan bero på att själva samhällsstrukturen i våra samhällen leder fram till krigshandlingar. Hur skall vi tolka denna tystnad angående en sådan eventuell förklaring på krigsproblematiken? Kan det vara så att de så kallade experterna medvetet väljer att avstå ifrån att föra fram teorier om att det är själva strukturen i våra samhällen som kanske ligger till grund för krigshandlingar? Eller är expertisen omedveten om den här eventuella förklaringen? Eller är det så att expertisen har sin egen förklaring till varför krig utbryter?

Låt oss börja med den sista frågeställningen. Vilka förklaringar brukar expertisen ge oss när krig bryter ut? Jo dom kan säga att det eller det landet har börjat mobilisera sina trupper vid gränsen mot det eller det landet. Landet har känt sig hotat av grannlandet och väljer att slå till hårt och brutalt innan en motoffensiv kan komma. Expertisen kan alltså komma fram till slutsatsen att det eller det landet har uppträtt provoserande och att krigshandlingar därigenom blivit omöjliga att förhindra.

Dom så kallade experterna kan också komma med förklaringen att många krig har sin orsak i att inre konflikter i vissa samhällen leder fram till att utomstående stater känner sig manade att ingripa militärt mot det konfliktfyllda samhället.

Men är det nu så att dessa förklaringar är riktiga och grundläggande förklaringar på krigshandlingar? Är den så kallade expertisens förklaringar sanningsenliga och därmed trovärdiga? Svaren på dessa frågor, menar jag, hänger intimt samman med vad för slags struktur som samhället är uppbyggt kring. Om man anser att människor skall leva separerade från varandra, alltså inom avgränsade områden i det som vi benämner stater/länder, då kan man komma fram till förklaringar som att det eller det landet känner sig hotat av grannstaten. Och nu är det ju så att vi människor lever separerade från varandra. Det är ju så vår verklighet ser ut. Det är så som en grundläggande del av våra samhällen är uppbyggda. På samma sätt så separeras många samhällen från varann genom olika slag av religiös övertygelse, alltså ytterligare en strukturell grundpelare. När vi nu pekar på strukturella grundpelare så måste vi ju självfallet nämna den helt igenom grundläggande strukturella byggstenen, nämligen patriarkatet. Det är ju patriarkatet som ligger till grund för alla, så att säga, byggstenar i våra samhällen. Inklusive den allomfattande byggstenen att kapitalet i våra samhällen ägs av privata människor, vilket jag ju poängterar i varje artikel.

Jag påstår att när våra så kallade experter på krig och krigets orsaker ger sina förklaringar så betraktar dom våra samhällen som om våra samhällen inte kan fungera och se ut på ett annat sätt än vad dom nu gör. Förstår ni mig? Det är detta synsätt som är felaktigt. Dom så kallade experterna för aldrig fram åsikter som att patriarkala strukturer kan vara en grundorsak till att krig bryter ut, för att ta ett exempel. Eller att det privata kapitalägandet kan vara en grundorsak, för att ta ett annat exempel. Eller för att det överhuvud taget finns stater, för att ta ytterligare ett exempel. Nej dom så kallade experterna utgår i sina analyser från att dom strukturer som vi lever i är dom naturliga och normala.

Jag menar att sådana förklaringar är felaktiga och inte ger grundorsaken till varför krig bryter ut. Min åsikt är ju att förklaringen till krig finns att söka i samhällenas strukturella uppbyggnad. Vad kommer det sig att denna åsikt inte alls förs fram av den så kallade expertisen? Kan det vara så att experterna medvetet avstår ifrån att teorisera om strukturens möjliga förklaring till krig, så uppstår frågeställningen varför dom i så fall agerar på det viset? Är det för att dölja någonting eller är det en alldeles för känslig fråga för samhället att analysera om? Kan det vara så att den så kallade expertisen är "bundna" till maktapparaten och därför, mer eller mindre, blir oförmögna till att göra rättvisa analyser av våra samhällens allvarliga konflikter? Eller är expertisen, som sagt, omedveten om att krigskonflikter har sin orsak i våra samhällens strukturella uppbyggnader?

Om nu experterna väljer att medvetet avstå från att teorisera om strukturens möjliga förklaring till krig, så uppstår frågeställningen varför dom i så fall agerar på det viset? Är det för att dölja någonting. Eller är det en alldeles för känslig fråga för samhället att analysera om? Jag vill nog påstå att skulle expertisen vara medveten om att utifall strukturen i våra samhällen skulle vara grundorsaken till krigshandlingar då hade dom också framfört dessa teorier. Eller vad tror ni? Skulle denna förklaring hålla så innebär det att expertisen i så fall är omedveten om den verkliga grundorsaken till att det uppstår krigshandlingar. Och som jag nämnde tidigare, den så kallade expertisen är ju en del av det strukturella bygget. Jag menar att dom kan egentligen inte tänka och agera på ett annat sätt än vad dom nu gör.

Ja jag har blivit mer och mer övertygad om att den så kallade expertisen är omedveten om våra samhällens strukturella abnormiteter. Därmed så är dom följaktligen oförmögna att dra dom rätta slutsatserna om varför våra samhällen hamnar i krissituationer, som till exempel krigshandlingar eller vilka andra krissituationer som helst.

 

ÄR KRIG NORMALT ELLER ONORMALT?

 

Min andra frågeställning löd: är krig någonting helt normalt mellan samhällen? Ja man skulle ju kunna tro att så är fallet när man studerar människans historia. Det har ju krigats i tusentals år så bara av den anledningen så skulle man ju kunna dra slutsatsen att krig är någonting naturligt och normalt för våra samhällen. När dessutom så kallade filosofer och statsvetare i ämnet inte ser dom grundläggande orsakerna till varför krig uppkommer, då blir det i det närmaste omöjligt att föra fram teorier om att våra samhällsstrukturer är den verkliga boven i dramat. Jag menar att det är lättare att komma fram till åsikten att krig är någonting normalt snarare än onormalt.

För ett antal generationer sedan så krigades det lite överallt. Detta åskådliggörs också i våra historieböcker och vi bibringas uppfattningen att det är inte några större konstigheter med det. Alltså får vi uppfattningen att krig är, så att säga, en självklarhet i våra samhällens historia. Att stater invaderas och faller hör liksom till själva "krigsspelet".

Men varför uppstår krig? Är denna fråga ointressant? Hur svarar då den så kallade expertisen på denna fråga? Jo svaret blir att den eller den staten har stormaktsambitioner och att den därför invaderar andra stater, för att utvidga sin makt. Så här såg ju verkligheten ut för ett antal generationer sedan. Men är det normalt att det skall fungera så här i livet? När maktens män känner för att utvidga sin makt då är det bara helt enkelt att gå ut i krig. Är det så som livet skall levas för den vanliga människan? Ja enligt historiker och andra så kallade förstå sig påare så skall livet levas så här, eftersom livet levs just så här. Naturligtvis så är det helt rätt att livet har levts och levs just så här. Men detta behöver väl inte vara det samma som att det är så som det humana och logiska livet skall levas?

Låter det krångligt? Skulle man inte kunna tänka sig att krig är ett resultat av att någonting grundläggande har gått fel i våra samhällen, som jag också ifrågasätter ovan? Jag upprepar vad jag skrev ovan: att det finns stater runt om i världen betraktas som någonting fullständigt normalt; att det finns enorma sociala orättvisor inom varje statsbildning är ju en självklarhet enligt samma synsätt; att ojämlikheten mellan könen är en regel i varje samhälle är just ingenting att orda om. Att alla dessa strukturella abnormiteter skulle vara orsaken till krig är det ingen som för fram. Den så kallade expertisen ifrågasätter aldrig den samhälleliga strukturen som en grundläggande orsak till krig. Nej vi får lära oss att den och den staten går ut i krig som om detta skulle vara den naturligaste sak i världen.

Vad är då krig? Jo krig är ytterst en fråga om makt. Det är ett spel för maktens herrar där dom tvingar människorna i samhället att kriga mot människorna i det andra samhället/maktområdet. Detta maktspel ser vi som tydligast när vi iaktar dom otaliga krigen från förr. Enkla människor tvingas att offra sina liv för att maktens män skall få sin maktlystnad tillfredsställd. Krig är alltså ingenting som bara uppstår, här och där, utan det finns alltid en grundläggande orsak. Och den grundläggande orsaken är att våra samhällen är strukturellt orättvisa. Detta påstår jag alltså nu och jag hävdar dessutom att detta påstående kanske inte delas av några så kallade experter på området. För skulle detta påstående delas av en mängd så kallade experter så innebär det ju att expertisen ser orsakerna till våra strukturers orättvisor. Och ser man orsakerna till orättvisorna då har man också kommit nära en lösning på problemen. Följaktligen så är det inte så svårt att inse varför krig och elände aldrig har upphört. Svaret är ju att ingen förstår sig på vad grundorsaken till krig och elände finns att söka. Krig och elände har plågat människorna i tusentals år och ingen vettig förklaring till dessa förnedrande handlingar har, mig veterligen, aldrig förts fram. Det är väl därför krigen fortsätter? Eller kan det finnas andra förklaringar på problemet? Hjälp mig i så fall att finna svaret!

Krig är ju heller inte enbart våld mellan stater utan krig är ju likaså våld mellan maktgrupperingar inom stater. Detta våld är ju det helt dominerande våldet idag och det är ännu våldsammare än gårdagens våld mellan stater. Som sagt, vi ser ju att allt detta våld utspelar sig runt omkring oss och i många fall så utspelar sig våldet hos oss. Borde inte vi människor ha lärt oss att det här krigiska våldet enbart skapar elände för oss alla? Borde inte vi ha kunnat dra slutsatsen under dom här tusentals åren att krigen skapar ännu större orättvisor än dom som redan finns?

Ja vad skall man svara på sådana frågor? Men som jag har skrivit om i tidigare artiklar och som jag åter upprepar: på grund av våra samhällens strukturella orättvisor så blir krig någonting oundvikligt. Man kan också säga att det skulle vara mer förvånande om vi levde i en värld utan krig och allvarliga konflikter, när vi betraktar vilka gigantiska orättvisor som våra samhällen lider av. Om jag säger att förekomsten av allvarliga konflikter, såsom krig, är det tydligaste exemplet på att våra samhällen lider av strukturella orättvisor och att man inser detta samband, så menar jag att man har kommit en bra bit på väg mot förståelsen av hur våra samhällen fungerar. Krig kan man säga finns inbyggt i våra strukturer och därmed så blir krigen, mellan stater och inom stater, logiska resultat av strukturen. Krigen blir lika logiska som att ett fåtal maktmänniskor, i våra samhällen, äger allt som vi alla är beroende av för att överleva.

Våra samhällen har byggts upp utifrån grundläggande strukturella fel. Det är detta som är orsaken till att krig fortsätter överallt, runt omkring oss och mitt ibland oss. Men ministrar och all så kallad expertis är ni så totalt omedvetna om detta samband? Ja jag vet att frågan är fel ställd, er uppgift är ju att förvalta strukturen inte att förändra den.

 

VÅLDSAPPARATEN

 

Nåväl, för att kriga så behöver samhället en militärapparat och i stort sett alla stater, runt om i världen, har ju också en militärapparat. Är det så viktigt att varje stat förfogar över en militärapparat? Vore inte livet enklare och förnöjsammare om alla stater kom överens om att inte kriga? Man kan ju tycka att denna enkla och i mångas ögon knäppa frågeställning aldrig borde ställas. Eller hur? Vi betraktar ju det som fullständigt normalt att varje stat, värd namnet, har en egen militärapparat. Hur skulle det se ut om vi inte hade något försvar? För att försöka komma åt dessa frågor så måste vi tränga in på djupet och sätta oss in i varför stater skaffar sig militärapparater.

Vad är militärmaktens funktion? Historien ger oss åter igen dom bästa svaren. Maktens män har alltid sett till att skydda sig själva och sin makt, med våldets redskap. Eftersom makten baserar sig på att dominera över andra människor så måste därför makten se till så att denna makt kan stå emot varje försök från samhällets människor att själva ta makten. Det yttersta ansvaret för att makten inte skall kunna rubbas vilar då självklart på militärapparaten. Med det militära våldet så agerar makten för att skydda sig. Men makten agerar naturligtvis också för att utöka sin makt. Det ligger ju i sakens natur att makt skapar behovet av ännu mera makt. Det är ju så det hierarkiska patriarkatet fungerar. Inte nöjer sig maktens män med att dominera över människorna i sitt eget samhälle, eller rättare sagt sitt eget maktområde. Nej ser man möjligheter att utöka sin makt då agerar man därefter. Man använder alltså sin militärapparat för att kriga mot andra maktområden eller, som vi säger, stater.

Militärmaktens funktion är således det yttersta redskapet för maktens män att dels skydda sig själva och dels utöka sin makt. Vår historia bevisar ju med all tydlighet dessa fakta. Militärapparaten är med andra ord patriarkatets sätt att lösa svåra konflikter, som då i grunden har uppstått just på grund av den patriarkala strukturen. Detta våldets maktredskap blir sålunda något helt naturligt i våra patriarkala strukturer. Det blir lika naturligt som att patriarkatet har skapat stater, eller som det egentligen skall heta, maktområden.

Som jag tidigare har nämnt så är ju staters gränser ingenting annat än maktområden. Med det militära våldets hjälp så har makten inrättat maktområden. Härifrån utövar maktens män nu sin makt och suger ut människorna så mycket det går. Vilket ju historien bevisar för oss.

 

Är det ingen som ser sambandet mellan militärapparat, eller rättare sagt våldsapparat och staters tillkomst? Varför skulle dom vanliga enkla människorna i ett samhälle vilja gå ut i krig mot likadana vanliga enkla människor i ett annat samhälle? Det är ju fullständigt absurt att det skulle fungera så. Visst måste vi väl förstå att det är maktens män som tvingar vanliga människor att gå ut i krig? Eller förstår vi inte det?

Historien sitter ju på svaren vi söker. Eller hur? Historien bevisar för oss att krig är ett maktspel för maktens män. Om man tänker ett steg till då borde det väl inte vara omöjligt att komma fram till slutsatsen att stater/maktområden är ett resultat av det hierarkiska patriarkatet. Alltså är statsbildningar en av flera grundläggande orsaker till att våra samhällen är strukturellt orättvisa.

Skall det vara så svårt för oss att komma fram till detta faktum? Ja tydligen är det på det viset. Vi måste, förr eller senare, komma till insikt om att våldsapparatens funktion är att skydda makten.

 

Maktens män talar idag om det militära försvaret. Eller man säger kort och gott försvaret. "Vi måste ha ett starkt försvar", argumenterar maktens män.

Ja det tror jag det, vi lever ju i strukturell orättvisa. Vårt eget samhälle och samhällena runt omkring oss är ju ett resultat av maktens utsugning av dom vanliga människorna. Patriarkatets maktområden/stater ses idag som den naturligaste sak i världen. Det ses som lika naturligt som att solen går upp i öster och ned i väster. Vi har blivit så till den grad manipulerade av allt strukturellt elände så vi anser det som helt naturligt att bland annat världen är uppdelad i maktområden/stater och att dessa stater håller sig med våldsapparater.

"Vi måste ju kunna försvara oss om och när våra fiender anfaller oss", lyder budskapet.

Är det fel att först ställa frågeställningen: vem är fiender till oss och varför finns det i så fall fiender? Är det fel att först försöka ta reda på orsaken till varför det eventuellt kan ha uppstått fiender?  Vi vet ju svaren på dom här frågorna, eller? Men maktens män vet tydligen inte svaren. För skulle dom veta svaren så borde dom ju kunna redovisa dom. Men dom vet tydligen inte svaren, det är ju den slutsats som vi måste dra.

Vilka är då svaren? Jo som jag upprepar och åter upprepar så är svaren att vi lever våra liv i patriarkala maktområden som benäms stater och maktens män skaffar sig våldsapparater för att skydda sitt eget maktområde från maktens män i andra maktområden. Dom vanliga människorna i andra maktområden har ingen ambition att anfalla oss utan dom som har ambitionen att anfalla det är våldsmakten som styrs av det maktgalna patriarkatet.

Men ett sådant svar kan omöjligen föras fram av våra samhällens maktmänniskor. Det skulle ju innebära att maktens män erkände dom orättvisa strukturella förhållandena i sitt eget samhälle. Ett sådant svar skulle, som sagt, erkänna att vi lever i strukturellt orättvisa samhällen och att just detta förhållande var orsaken till forna tiders ständiga krig och även erkänna dagens strukturella orättvisor som måste hållas i schack genom våldsapparater.

Nej, nej maktens herrar får oss att tro att militärapparater är den naturligaste sak i världen, som varje stat måste skaffa sig. Dom får oss att tro att människorna som lever på andra sidan maktgränsen är onda varelser som enbart är ute efter att vilja oss ont.

Och vi tror våra egna maktmänniskor. Dom får oss att tro på att vi lever i den humanaste staten av alla stater och att vi därför skall vårda och älska vår stat mer än någonting annat. Dom får oss att tro att vår stat aldrig skulle kunna starta ett angreppskrig. Dom som startar angreppskrig är alltid dom andra staterna.

 

VI FÖRSTÅR INTE ORSAKSSAMBANDEN

 

Är det så svårt att se sambandet mellan forna tiders krigsmakter och dagens krigsmakter? Inbillar vi oss att maktens män idag är humanare än vad maktens män var igår? Man krigar väl inte bara för krigandets skull? Man krigar väl för att uppnå någonting? Skall det på något vis anses som humanare att maktområden/stater skaffar sig våldsapparater idag än igår? Har inte dagens våldsapparater samma funktion idag som igår?

Ser vi inte att det föreligger ingen skillnad alls? Nej vi förstår ingenting av detta. För om vi börjar förstå orsakssambanden i våra samhällen då börjar vi inse att någonting allvarligt fel finns i den strukturella uppbyggnaden.

Tror vi verkligen att så som vi lever våra liv idag så skall det naturliga och rättvisa livet levas? I så fall tror vi att det är fullt normalt att det finns maktområden/stater och att dessa skaffar sig våldsapparater. Om vi tror detta är fullt normalt då tror vi också att det är fullt normalt med krig och elände, eller hur?

Maktområden/stater skaffar sig krigsmakter för att kriga med och detta bevisas ju fullständigt då vi studerar det historiska förloppet. Att det har krigats överallt och fortfarande krigas skall vi därav betrakta som fullt normalt.

Om nu allt detta skulle vara fullt normalt då finns naturligtvis inget som helst hopp för mänskligheten. Och jag menar att möjligheterna försämras i takt med att maktområden/stater nu utvecklar massförstörelsevapen av aldrig tidigare skådat slag. Idag har vi ju möjligheter att utrota oss själva. Om vi betraktar detta som naturligt och normalt då finns, som sagt, ingen utväg för oss.

Förstår vi sambandet mellan utvecklingen av massförstörelsevapen och våra samhällens strukturella orättvisor? Alltså att vår struktur leder fram till möjligheter att utrota oss själva. Kan vi förstå det här sambandet? Nej jag tvivlar på att vi förstår det här sambandet. Rätta mig om jag har fel.

 

När skall vi då komma fram till att det är just strukturen som vi lever i som är orsaken till krig och elände? Jag måste först ställa den fråga som jag har ställt tidigare: förstår inte våra så kallade experter att krig och elände beror på någonting grundläggande fel i vår strukturella uppbyggnad? Nej jag konstaterar att våra så kallade experter på området inte har den blekaste aning om dom grundläggande orsakerna. Hur lång tid skall det behöva gå innan vi allmänt förstår att det är själva strukturen som vi lever i, som är orsaken? Måste vi utsättas för än allvarligare konflikter innan vi börjar förstå orsakssambanden? Ja det verkar inte bättre.

Maktens människor kommer aldrig att erkänna att det beror på själva strukturen som vi lever i som är grundorsaken. Maktens män som startar krig anser ju självfallet att krig är helt normalt och därmed oundvikligt.

Som jag tidigare har nämnt så är ju den normala patriarkala lösningen på svåra konflikter att tillgripa våld. Och eftersom vår historia är en orgie i krig och våld så bevisar det att strukturen förr var utstuderat patriarkal. Krig var alltså det normala sättet att lösa motsättningar.

Kan vi förstå att gårdagens struktur formar dagens struktur?

 

Våldsapparat och därav följande krig är, kan vi säga, naturliga inslag i våra patriarkala strukturer. Det tillhör strukturen och det ingår då naturligtvis i våra samhällen. Maktområden/stater ingår också på ett naturligt sätt i våra patriarkala strukturer och dessa maktområden skall fyllas med våldsapparater som då och då används till att angripa andra maktområden, samt är avsedda till att försvara maktens män när dessa utsätts för missnöje från människorna i samhället.

När inte lagar och regler räcker till för att stävja missnöjet bland människorna så använder sig maktens män av den sista och starkaste resursen som dom kan ta till, nämligen våldsapparaten. Allt detta är normalt för våra strukturer. Men när skall vi börja förstå att det är själva strukturen som vi lever i som är onormal?

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng