ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för september 2010

söndag 12 september

23 Har kunden alltid rätt?

 

"KONSUMERA OCH VAR LYCKLIG!"

 

Vi konsumerar, konsumerar och konsumerar. Ja vi handlar på ett sätt som vi aldrig tidigare har gjort. När jag säger vi då menar jag naturligtvis vi som lever våra liv i den så kallade västvärlden, eller rika världen som vi också säger. Dom miljarder människor som lever sina liv på andra ställen handlar inte på det sätt som vi gör. Till att börja med så har dom inte likadana ekonomiska förutsättningar som du och jag har och sedan finns heller inte det enorma varuutbud som finns hos oss, i vårt samhälle. Man kan säga att pengarna finns i våra västerländska samhällen, medan dom mer eller mindre saknas i många andra samhällen.

Skall det vara på det viset? Kan det anses som rättvist att världens samlade kapital i mångt och mycket är samlat i våra västerländska samhällen?

Vi kan därför säga att världsmarknaden sköts från våra västerländska samhällen. Och vi har ju lärt oss att dom aktörer som är störst på marknaden sätter spelreglerna. Dom mindre aktörerna måste anpassa sig till dom stora. Detta faktum gäller företag såväl som samhällen och även ner till privatpersoner.

Av dessa orsaker så har vi som lever våra liv i det västerländska samhället ett överflöd av produkter och tjänster, som vi lägger pengarna på. Att konsumera produkter i ett allt högre tempo är kännetecknande för vår livsstil.

"Lyckan sitter i konsumtionen av varor", enligt många av oss.

"Ju mer vi konsumerar, ju lyckligare blir vi".

Vi konsumenter, eller skall vi säga kunder, i våra överflödssamhällen bryr oss egentligen inte så mycket om hur människorna har det i andra samhällen. Får vi bara fortsätta med vårt konsumerande så är vi nöjda, eller hur?

Eller kanske vi inte är så nöjda med den här konsumtionshysterin? Vi kunder kanske har helt fel här?

Vad vi än tycker så är det marknaden som får oss att agera precis som den önskar. Marknaden vill ha hög omsättning på kapitalet och den är enbart intresserad av att kapitalet förräntar sig.

 

KUNDER MED PENGAR = MARKNADEN

 

Marknaden hävdar att kunden alltid har rätt. Marknaden anpassar sig alltid efter kundens behov. Det kunden efterfrågar det ser marknaden till att ordna.

Ja så kan man väl säga att det fungerar. I alla fall om vi håller oss till samhällena i västvärlden. Däremot så ser vi ju att i en mängd samhällen världen över så klarar marknaden inte av att täcka dom mest elementära behoven som vi har. Såvida vi inte har pengar förstås. Därav så kan vi se att marknaden alltid tillfredsställer kundens behov om kunden kan betala.

Istället för att säga så här: det kunden efterfrågar det ser marknaden till att ordna. Så är den riktiga slutsatsen så här: det kunder med pengar efterfrågar det måste marknaden anpassa sig till.

Med kund menas allt från privata människor till företag och samhället i stort. Man kan därför säga att vi alla är på samma gång kunder/konsumenter, som marknadens producenter. Vi är kort och gott marknaden.

Men observera igen: vi tillhör marknaden endast om vi har pengar. Och har vi mycket pengar så är vi med och bestämmer marknadsspelet. Är vi däremot utan pengar så tillhör vi inte marknaden.

Marknaden är, som sagt, enbart intresserade av pengar. Människor utan pengar saknar marknadsvärde. Motsatsen blir då naturligtvis att människor med mycket kapital får ett högt marknadsvärde.

Pengar är det enda som gäller. Så ser den ekonomiska strukturen ut i våra samhällen och marknaden speglar det tänkande och görande som råder. Kunden har alltså rätt utifrån det tänkande som råder. Men det är inte det samma som att tänkandet som råder är rätt och riktigt, utifrån ett humant tänkande.

Många av oss efterfrågar droger av allehanda slag, från rökning och alkohol till narkotika missbruk. Många vräker i sig dåliga livsmedelsprodukter som gör oss sjuka. Därför konsumerar vi piller i en allt högre takt.

Vi konsumerar våld och människoförnedring som formligen sköljs över oss.

Vi efterfrågar prostituerade och laddar hem sex och våld mot barn.

Med dessa få exempel så kan vi därför fastslå att kunden inte har rätt, utifrån ett humant tänkande. Kunden, alltså vi själva, efterfrågar saker och ting utifrån hur vårt tänkande fungerar i den struktur som vi lever i. Eftersom nu vår struktur ser ut som den gör, alltså en alltigenom sjuk och orättvis struktur, så agerar vi själva på ett sjukt och inhumant sätt. Följden av detta blir ju då att vi, mer eller mindre, skadar varann eftersom vi betraktar varann utifrån ett inhumant synsätt.

 

Åter igen. Marknadsekonomer hävdar att det är konsumtionen som skall hålla uppe konjunkturen på en hög nivå. Tillväxt är i högsta grad beroende av att vi människor konsumerar i hög takt, enligt dagens ekonomiska tänkande.

Javisst tänkandet fungerar efter dessa banor idag. Så fort vi har pengar över så formligen kastar sig marknaden över oss och uppmanar till konsumtion.

"Vi blir lyckligare om vi konsumerar lyder budskapen."

Men det är ju så istället att detta tänkande förorsakar oss själva och andra, i många fall, ett oerhört lidande. Det är ju bara att höja blicken lite och titta in i våra samhällen, runt om i världen, så ser vi vilken fruktansvärd tragedi som många av oss lever under.

Marknaden är alltså inhuman. Men eftersom allt kan köpas för pengar så är det marknadens regler som gäller. Förnuftet är helt satt ur spel och detta slår tillbaka på oss själva.

 

ARBETSMARKNADEN

 

Angående marknaden: iakta arbetsmarknaden! Vem bestämmer vem som skall få arbete? Tänk efter ett tag och begrunda frågeställningen. Självklart så svarar vi arbetsköparen. Ja vi svarar väl egentligen arbetsgivaren, för vi har manipulerats till att tro att han ger oss ett arbete. Vilket ju är helt fel. Nåväl, det är arbetsköparen som bestämmer om vi skall få ett arbete.

"Vad är det för märkligt med det då, undrar vi? Vem skall annars ge oss arbete om det inte är arbetsgivaren?"

Ni hör ju hur det låter. Det är bara att konstatera att vi tillhör marknadsspelet, som alla andra. Spelet som går ut på att tjäna pengar. Där vi alla vill tjäna pengar men där bara ett fåtal tjänar dom stora pengarna. Och som sagt, pengar betyder makt. Det vill säga dom få som tjänar enorma summor sätter spelreglerna för marknaden. Den marknad som vi alla tillhör och inte har möjlighet att ta oss ur. Beroende på att det är ett strukturellt problem som dessutom sitter djupt i allas vårt tänkande och agerande.

Förstår vi att vi lever i en sjuk struktur när det fungerar på det här viset?

Kapitalägaren köper arbetskraft som skall producera varor/tjänster, som betalar sig mer än vad arbetskraften kostar. Arbetaren åstadkommer alltså ett mervärde som arbetsköparen, i nästa led, kan sälja så att han kan tjäna pengar som överträffar utgifterna som han betalar för arbetaren.

Detta har jag skrivit om tidigare men även detta tål att upprepas om och om igen.

Kapitalägaren bedriver alltså ingen välgörenhetsinrättning när han anställer/köper arbetare. Om nu någon antog det. Nej, kapitalägaren anställer arbetare för att tjäna pengar på det mervärde som arbetarna skapar. Svårare än så är det inte.

Om kapitalägaren inte lyckas få avsättning för sina varor/tjänster så behåller han inte arbetarna. Arbetarna är ju en utgiftspost som all annan investering. Kapitalägaren gör sig av med sina utgifter, av vilka arbetarna utgör en stor utgiftspost.

Nej marknadsspelet är ett grymt spel där vi själva är brickor som spelas av dom stora marknadsaktörerna. Kan vi ta till oss att sådana här inhumana strukturer gör oss till "sjuka" människor som tänker och agerar på ett inhumant sätt?

Marknaden vill få oss att konsumera all möjlig dynga och dom lyckas med det.

 

ÄR MARKNADENS BEHOV HUMANA?

 

Människans, marknadens behov idag, kan man kalla det för normala och därmed humana behov? Nej, vi har svarat på denna fråga och fått ett entydigt nej på frågan. Nej allt för mycket av marknadens och därmed människans behov styrs av inhumana, destruktiva göranden. Därom råder ju ingen som helst tvekan. Av detta så kan vi dra slutsatsen att om strukturen är orättvis, vilket den ju är, då innebär det följaktligen att behoven, i mångt och mycket, är inhumana. Eller hur?

Jag förstår om dessa slutsatser, för många, kan verka uppseendeväckande. Vi kommer ju fram till att marknaden, i många fall, styrs av ett inhumant tänkande.

 

Vi köper en skjorta i en butik här i vårt samhälle. En mycket fin skjorta som ändå inte kostar oss så mycket. Vi tittar på den och konstaterar att den är tillverkad i ett helt annat samhälle, på andra sidan jorden. Man frågar sig varför inte den här skjortan kunde ha tillverkats här hos oss? Svaret blir att det skulle bli för dyrt att tillverka den här. Den kanske skulle ha kostat tio gånger mer om den hade tillverkats här. Varför då? Jo därför att produktionskostnaderna för varan är så mycket lägre i samhället, på andra sidan jorden, än vad dom är här. Vad innebär det? Jo i det andra samhället arbetar det människor till mycket låga löner i produktionskedjan, för att ta fram dessa varor. Arbetaren i detta samhälle tjänar bara en bråkdel av vad arbetaren i vårt samhälle tjänar. Av bland annat denna orsak så blir det mycket billigare att producera den här varan i detta samhälle, på andra sidan jorden, istället för i vårt eget samhälle.

Marknaden styr över, så att säga, tillverkningsprocessen av denna typ av varor till extrema låglönesamhällen. Slutprodukten säljs sedan i den så kallade rika världen. Här kan massvis med människor köpa dessa varor som skulle vara omöjliga att sälja i tillverkningssamhällena. Enbart ett fåtal skulle ha råd att köpa dessa produkter.

Marknaden löser problemet med att låta varor produceras där det är billigast att tillverka dom och konsumeras där det är mest lönsamt att sälja dom. Marknaden tjänar mest med pengar på detta förfarande.

Att människorna i tillverkningsledet lever under knappa förhållanden och omänskliga arbetsvillkor intresserar inte marknaden. Marknaden är ute efter att tjäna pengar, det är den enda drivfjäder som gäller. Allt annat är ointressant.

Därför kan vi också påstå att det är bra för marknaden att det finns samhällen där människorna lever under mycket knappa förhållanden. Samtidigt som det finns samhällen där människornas ekonomiska villkor är gynnsammare. Ur marknadens ögon är det bra med en fattig värld och en rik värld. Tillverka billigt, utifrån våra ögon sett, och sälja dyrt, utifrån tillverkarnas ögon sett. Marknaden tjänar optimalt på detta förhållande.

Tänk tanken om det inte fanns några fattiga samhällen på vår jord. Hur skulle marknaden reagera då? Jo då skulle skjortan kunna produceras här i vårt samhälle. Men den skulle bli avsevärt mycket dyrare att köpa om man skulle ta fram priset efter dagens marknadsaffärer.

Ja till att börja med så kan vi slå fast att skulle vi leva i rättvisa samhällen då vore det omöjligt för marknaden att kunna agera så som den gör idag. Strukturförhållandena i våra samhällen skulle då naturligtvis se helt annorlundare ut.

Nåväl, vad vill jag komma fram till med mitt resonemang angående producerandet och konsumerandet av varor/tjänster? Jo marknaden frodas av att det finns ojämlika förhållanden mellan människor. I marknadens ögon är det optimalt att producera i låglönesamhällen och konsumera i höglönesamhällen. Eller hur? Vinsten blir ju maximal.

Motsatsen till rik blir fattig. Förutsättningen till att det finns rika människor är att det finns fattiga människor. Och marknaden vill ha det så. Marknaden idag är uppbyggd efter den förutsättningen. Marknaden är alltså inte intresserad av att det råder jämlika förhållanden. Detta är grundläggande förutsättningar i dagens kapitalistiska marknadstänkande.

 

AGERAR DU OCH JAG PÅ ETT ANNAT SÄTT?

 

Som sagt, vi är ju marknaden. Du och jag är marknaden, om vi nu har pengar förstås. Vi är kunder som följer våra egna plånböcker. Kan vi få hjälp med än det ena och än det andra, på ett förhållandevis billigt sätt, så nyttjar vi den möjligheten. Får vi kontakt med så kallad billig arbetskraft, från ett låglönesamhälle, då väljer vi att låta dessa människor arbeta åt oss istället för människor från vårt eget samhälle. Är det inte så? Kan vi dessutom komma undan skatten och låta arbetarna jobba svart, då funderar vi inte längre.

Vi far till dom fattiga människornas samhällen och lever som kungar. Vi konsumerar och utnyttjar dom fattiga just på grund av att dom lever utsatta liv i sina samhällen.

Vi tillhör marknaden och agerar som marknaden förväntas göra. Det vill säga, vi prioriterar pengarna. Kan vi köpa till så lågt pris som möjligt, så gör vi det. Och kan vi sälja till så högt pris som möjligt så gör vi också det. Att det skapas vinnare respektive förlorare genom dessa affärer är just ingenting som vi bryr oss om. Huvudsaken är att vi själva tjänar så mycket som möjligt i detta marknadsspel.

Det finns, i stora drag, inget alternativt tänkande till dagens marknadsekonomiska tänkande. Av denna anledning så betraktar vi detta tänkande som normalt, logiskt och rättvist.

Dagens marknadsekonomiska tänkande är globalt. Vilket betyder att det gäller oberoende av vilken religion eller styrelseform som råder i världens samhällen. Vinsttänkandet är det samma var vi än befinner oss i världen. Det står, så att säga, över den ideologiska strukturen.

Eftersom det nu förhåller sig så här så kanske man kan lägga fram påståendet att man överhuvud taget inte kan ifrågasätta detta marknadsekonomiska tänkande. Jag menar så här: eftersom dagens marknadsekonomi är global, täcker i stort sett alla jordens samhällen och därmed också dess tankeprocess, så är den utan tvekan normgivande. Men betyder det att detta tänkande är humant och rättvist?

Låt oss fundera vidare över detta globala tänkande så att vi får möjligheten att försöka förstå det bättre.

 

PENGARS ROLL

 

Som vi vet så idkade man byteshandel före penningens inträde på marknaden. Alltså var en viss mängd kött lika mycket värt som ett speciellt verktyg, för att ta ett exempel. I och med pengars inträde på marknaden så underlättades handeln mellan varor avsevärt. En viss summa pengar motsvarar en viss varas värde. Pengars uppgift blev att underlätta förmedlingen av varor. Att äga pengar blir lika värdefullt som att äga varor. Vilket ju i förlängningen innebär att den som kan komma över en stor summa pengar också kan omsätta dessa pengar i en stor mängd varor/tjänster. Att äga mycket pengar blir därmed en måttstock på att kunna leva ett liv i överflöd. Denna rikedom för också med sig hög social status.

Av detta tänkande och agerande så lär vi oss att när ägandet av pengar blir måttstocken på hur våra liv skall levas i våra samhällen, så medför detta automatiskt att vi människor försöker komma över så mycket pengar som det bara går.

Man kan ju säga så här: det är helt logiskt att sätta ett värde på en vara/tjänst. Allting får därmed ett värde som man därefter kan göra affärer med. Det ologiska ligger inte i detta, utan det ologiska uppstår när ägandet över varor/pengar fördelas på ett orättvist sätt. Ägandets orättvisa fördelning är alltså själva knuten i vårt nuvarande marknadsekonomiska tänkande. Eller vad säger ni?

Vi kommer fram till samma slutsats hur vi än vänder och vrider på problemet. Nämligen att det är själva orättvisan i ägandet som är roten till det onda. Att göra affärer är logiskt och riktigt. Däremot är det orättvist att ett fåtal människor äger, i stora drag, hela marknaden. Detta faktum för med sig att ägandet av kapital blir det primära i marknaden, inte vilka varor/tjänster som produceras. Detta faktum lär oss att vi måste kritisera själva ägarstrukturen i marknaden och inte själva affärsuppgörelsen.

Affärsuppgörelser är nödvändiga, däremot är det fruktansvärt orättvist att ett fåtal äger nästan allting. Denna orättvisa skapar våldsamma motsättningar mellan människor, vilket ju vår historia bevisar för oss och som bevisas dagligen för oss runt om i världen.

Som sagt, det är denna del i det ekonomiska tänkandet som måste förändras. Vilket kräver strukturella förändringar som startas med ett förändrat tänkande.

Sålunda kan vi dra slutsatsen att vårt nuvarande globala marknadsekonomiska tänkande inte är rättvist. Det är synnerligen inhumant när det gäller den orättvisa ägarprocessen i strukturen. Hänger detta ihop med själva den patriarkala strukturen? Ja självfallet är det så. Patriarkatets struktur är orättvis. Den kan inte vara rättvis. I denna struktur frodas det ojämlika/orättvisa ekonomiska tänkandet. Man kan säga att det ena ger det andra.

 

VAD ÄR SVARET?

 

Tillbaka till huvudfrågan: har kunden alltid rätt? Nej jag poängterar åter igen att kunden, alltså vi själva, inte har rätt. Det är den sjuka strukturen som vi lever i som formar oss till sjuka kunder.

När många av oss efterfrågar barnporr då är det någonting i vår struktur som är sjukt.

När var och varannan i våra samhällen har blivit beroende av tobaksprodukter då säger det oss att vi lever i en inhuman struktur.

När våra samhällen lägger ner ofantliga ekonomiska summor på krigsmateriel, då inser man att vi lever i en galen värld.

När ett samhälle består av fattiga respektive rika invånare då är detta ett bevis för att samhällsstrukturen är utformad så att det skall vara skillnad på människa och människa.

För att finna själva grundorsaken till så här allvarliga abnormiteter i vårt tänkande så måste man analysera själva vår struktur. Svaren finns att söka i strukturen och om vi bemödar oss att verkligen iakta hur våra samhällen fungerar då skall det inte vara svårt att förstå att det är den orättvisa och därmed inhumana strukturen som skapar vårt sjuka tänkande.

Kundens tänkande och agerande återspeglar samhällets agerande. Så är det. När samhället är uppbyggt på det viset att det är storleken på det privata kapitalet som dikterar villkoren för hur vi lever våra liv i samhället, då är detta ett klartecken på att vi kommer att tänka och agera orättvist och inhumant.

 

Den perfekta kunden, i marknadens ögon, konsumerar i stor skala. Vad som konsumeras har mindre betydelse, huvudsaken är att vi konsumerar. Marknaden vill få oss att konsumera i en allt högre takt och till sin hjälp så köper kapitalet in sig i samhällets alla vrår. Genom reklam och media så lyckas kapitalet med konststycket att manipulera vårt tänkande så att många av oss anser att den högsta lyckan uppnås när vi konsumerar.

Livet verkar gå ut på att konsumera när vi lyckas få pengar över. Vi konsumerar varor/tjänster som vi i många fall inte har någon användning för. Totalt sett så öser vi ut pengar på en massa skit. Vi är kunder som efterfrågar destruktiva varor och tjänster på grund av att vi lever våra liv i destruktiva strukturer. Men marknaden blir nöjd, den får ju tillbaka sitt kapital med ränta, på allt skräp som vi konsumerar.

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng