ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för oktober 2011

fredag 14 oktober

38 Dåtidens tänkande

 

DET MAKTEN TÄNKER KAN INTE IFRÅGASÄTTAS

 

 

Går vi tillbaka ett antal århundraden så ryggar vi inför det tänkande som behärskade vårt samhälle. Krig, sjukdomar och ett allmänt elände är ju den bild vi har framför oss när vi försöker sätta oss in i den tidens strukturella ordning. Och eftersom tänkandet följer strukturen så bör ju följaktligen tänkandet vara lika eländigt som samhällslivet.

Det strukturella tänkandet är som vi nu vet ett makttänkande. Det är maktens män som sätter spelets regler för vad som gäller i samhället. Om maktens män har för avsikt att starta krig så krävs det ett "krigiskt tänkande" som genomsyrar samhället. Det krävs ett tänkande som är uppbyggt utifrån en hierarkisk maktstruktur. Det kungen och hans närmaste beslutar det kan inte ifrågasättas. Skulle detta ifrågasättas så blir följden en direkt dödsförklaring.

Det är i denna strukturella orättvisa som dåtidens tänkande gör sig gällande. Alltså när makten bara har ett för ögonen, att med krigiskt våld utöka sin makt då blir naturligtvis människorna i samhället lidande av denna ologiska prioritering. Man kan säga att makten skor sig på folkens bekostnad. Och så såg det ju ut i vårt samhälle för ett antal hundra år sedan.

 

Jag påstår också att vi baserar dagens tänkande på gårdagens. Med gårdagens så avser jag alltså ett antal hundra år tillbaka i tiden. Jag menar att vi skall inte tro att dagens tänkande kan frikopplas ifrån gårdagens. Ett tänkande kan ju omöjligen uppstå utan vidare. Ett tänkande kräver en historisk bakgrund. Det är därför som jag menar att vi tänker så som strukturen har "lärt" oss att tänka. Utifrån detta faktum så kan vi dra slutsatsen att tänkandet inte kan vara objektivt, eller om vi vill kalla det fritt. Vi är hänvisade att tänka inom dom ramar som strukturen, så att säga, ställer upp. Vårt tänkande idag baserar vi följaktligen på det tänkande som gällde förr.

Av denna anledning så är jag intresserad av att undersöka tänkandet för ett antal hundra år sedan. Jag kallar det för dåtidens tänkande. Dagens tänkande menar jag att vi har ärvt från denna tid. Och som jag nämnde ovan så präglades vårt samhälle av krig, våld, sjukdomar, fattigdom och djupa klasskillnader. En religiös fanatism hade dessutom tagit strupgrepp över våra samhällen.

Samhällsstrukturen är rakt igenom hierarkiskt patriarkal. Maktens män sitter på den totala makten i samhället. Det är både den ekonomiska makten och den politiska makten som har besatts av en liten klick män. Dessa sitter på toppen av den hierarkiska pyramiden.

Våra samhällen styrdes alltså, som vi säger, på ett diktatoriskt sätt. Och dom styrande utsåg sig dessutom till gudar över "sina" samhällen. Till sin hjälp så har dom förutom våldsapparaten även den religiösa ideologin. Religionen upphöjer maktens män bokstavligen till skyarna och sänker ner folken till djävulen.

 

Hur tänker då människorna i dessa samhällen? Kan överhuvud taget ett någorlunda förnuftigt tänkande få fäste i en sådan strukturell miljö? Nej det går naturligtvis inte. Dom tänker ju så som strukturen fungerar. Precis som vi själva tänker i vår egen struktur.

På grund av strukturens hierarkiska och patriarkala uppbyggnad så är det alltid maktens direktiv som följs. Ett tänkande som utmanar makten tolereras inte. Människorna vet sin plats och att kunna tänka utanför den ram som strukturen skapar blir en omöjlighet.

Man kan säga att tänkandet cementeras. Tänkandet kan inte utvecklas när den oinskränkta makten får råda. Samma tänkande ärvs således vidare från generation till generation.

Befinner du dig högt upp på den hierarkiska maktpyramiden så tänker du utifrån den maktposition som gäller. Tillhör du dom som befinner sig på samhällets botten så gäller ett helt annat tänkande, men ändå ett slags accepterande av maktens tänkande.

Hur skall en sådan struktur kunna förändras åt det humanare hållet när makten i samhället inte accepterar en förändring? När människan förslavas både fysiskt och ideologiskt då är i princip hoppet ute. Jag menar att ungefär så såg dåtidens tänkande ut.

 

HUR SER VI IDAG PÅ GÅRDAGENS TÄNKANDE?

 

När vi idag betraktar dåtidens samhällen så påstår jag att vi i allmänhet ser på dessa samhällen som oerhört inhumana. Vi i vårt samhälle anser oss leva "bättre" liv än människorna gjorde under dåtiden. Vi skulle inte vilja byta liv med dom. Och javisst kan man väl påstå att livet i vårt samhälle idag känns lättare att leva än livet i dåtidens samhälle. Med tanke på allt elände som dåtidens människor fick utstå i vårt samhälle, vill nog ingen av oss byta.

Att människor har det lika djävligt i andra samhällen, runt omkring oss idag, det vet vi. Men om vi nu håller oss till vårt eget samhälle så är levnadsvillkoren bättre idag.

Ser vi det som en självklarhet att vi idag anser oss som mer "förnuftiga" än då? Vad baserar vi i så fall detta på? Ja kan vi anse oss som mer logiska idag än då? Har vi så att säga en bättre bild av hur våra samhällen fungerar än vad dåtidens människor hade? Förstår vi vårt samhälle bättre än vad dåtidsmänniskorna förstod sig på sitt samhälle?

Om vi svarar ja på frågan då betyder det att människorna i framtidens samhällen har en mer logisk syn på sitt samhälle än vad vi har om vårt. Eller hur? Vi blir ju dåtidens samhälle för framtidens människor.

Vad vill jag säga med detta? Jo jag vill säga att det logiska tänkandet vinner mark på bekostnad av det ologiska tänkandet, sett i ett längre tidsperspektiv. Det som förkunnades som sanning för ett antal århundraden kan vi idag bevisa som osanning. Och det som vi idag betraktar som sanning det kommer i framtiden att kunna bevisas som osanning.

Nu håller jag mig till strukturella uppbyggnader av våra samhällen. Måhända är sanning och osanning kanske fel valda ord. Kanske man istället skall säga oföränderligt respektive föränderligt. Ni vet nog ändå vart jag vill komma.

Betrakta dåtidens religiösa vidskepelse. Häxprocesser och offer till gudarna. För att ta några exempel. Och som vi vet så lever denna religiösa vidskepelse kvar än idag i en mängd samhällen.

Betrakta klassindelningen av människorna i samhället. Denna klassindelning reglerades med lagar och förordningar. Absolut lydnad krävdes gentemot maktens män.

Så här ser det naturligtvis ut fortfarande i praktiken runt om i världen. Men idag har vi i alla fall tagit beslut på att alla människor skall ha samma värde, på pappret. Att det inte fungerar i praktiken det vet vi, men det är en annan sak.

Logiskt sett har vi ändå kommit fram till att dåtidens strikta klassindelning av människorna var felaktig. Den religiösa vidskepelsen har dom flesta människor i vårt samhälle förkastat.

Jag menar att vårt tänkande idag har utvecklats åt det mer logiska hållet. Och om vi nu är enade om att så är fallet då bör vi kunna komma fram till att vårt logiska tänkande vinner terräng sett över ett längre tidsintervall. Erkänner vi att det fungerar så då bör vi också inse att framtidens tänkande fortsätter att utvecklas logiskt.

Vad innebär ett sådant konstaterande? Vad kan vi lära oss av detta när det gäller förståelsen av samhällsstrukturen?

När vi nu vet att samhällsstrukturen fungerar på ett orättvist sätt och att den har gjort så i tusentals år vilket ju nyss kunde bevisas då vi jämför dåtidens tänkande mot dagens tänkande så innebär denna förståelse att dagens orättvisor kommer att bevisas i framtiden.

Skall vi kunna tro att det logiska tänkandet fortsätter att vinna terräng?

 

FÖRSTOD DÅTIDENS MÄNNISKOR SIN HISTORIA?

 

Vi anser oss veta hur dåtidens samhällen fungerade, strukturellt sett. Min fråga blir då: förstod sig människorna i dåtidens samhällen på hur samhällena långt före dom fungerade, strukturellt sett? Mitt antagande blir att vi idag förstår vår historia på ett objektivare sätt än vad dåtidens människor förstod sin historia.

Om det nu är så att logiken, i det långa loppet, tar över mer och mer så innebär ju detta att vi tydligare kan förstå varför vår historia såg ut på det ena eller andra sättet. Om vi däremot lever våra liv i en struktur som är fylld av oföränderlighet genom mycket långa tidsperspektiv så blir det i princip omöjligt att kunna se den egna historiens ologik. Förstår ni mig?

Alltså kan inte dåtidens människor förstå sin egen historias ologik på ett likadant sätt som vi förstår vår historias ologik. Och som sagt, ett samhälle som är strukturellt orättvist kan inte förstå sin egen historia på ett objektivt sätt. Såväl dåtidens samhällen som våra dagars samhällen var och är ju uppbyggda på ett strukturellt orättvist sätt vilket då innebär att tänkandet inte kan sätta sig in i uppbyggnaden av samhället utifrån ett logiskt sätt.

Observera här att strukturell orättvisa innebär att det är ett makttänkande som råder. Det är maktens tänkande som råder i strukturen. Alltså inte dom vanliga enkla människornas tänkande. Om detta har jag skrivit fram och tillbaka om tidigare. Att sedan maktens tänkande "smittar" av sig över hela samhället vet vi ju också sedan tidigare.

När det nu är kaos med strukturen idag, hur var det då inte under dåtiden? Dagens strukturella orättvisor kan vi bevisa, enligt min mening. Att vi kan bevisa dåtidens strukturella orättvisor kan vi väl alla skriva under på. Även dom som inte håller med om att dagens struktur är orättvis. Samtidigt så påstår jag ju då att dåtidens människor inte kunde bevisa sin tids strukturella orättvisor.

Åter igen: varför kunde dom inte det? Nej dom kunde inte det på grund av att strukturen var så till den grad inhuman att ett någorlunda logiskt tänkande gjordes omöjligt.

Egentligen så är det självklart att tänkandet blir lidande när strukturen uppvisar stor orättvisa och ojämlikhet.

Hur skall jag uttrycka mig? Ett tänkande kan inte blomstra om strukturen kväver människan. Tänkandet kan inte fungera förnuftigt när samhället fungerar destruktivt. Dåtidens samhällen med all sin orättvisa och ojämlikhet omöjliggör ett förnuftigt tänkande. Således blir det omöjligt att kunna tänka sig ett samhälle som skulle kunna se annorlundare ut än det samhälle som man själv lever i.

Det är alltså lätt för oss att säga att samhället där borta, på andra sidan jorden, fungerar fruktansvärt orättvist och ojämlikt. Dom har sina lagar och förordningar om hur strukturen skall se ut. Människorna lider och allra mest lider kvinnor och barn. Och strukturen är sådan. Kvinnor är inte bara i praktiken utan även i teorin, lägre stående människor. Detta är reglerat i strukturen.

När deras samhällen ser ut på detta vis så är det lätt för oss, i vårt samhälle, att förakta deras struktur och hävda att den är omänsklig. Vilket den i och för sig är. Precis som vår egen struktur också kan benämnas omänsklig, men på ett annat vis.

Människorna som nu lever sina liv i denna inhumana struktur kan inte "lyfta" sitt tänkande förbi sitt samhälles strukturella ramar.

Så som vi, här i vårt samhälle, betraktar inhumanare samhällen i vår egen tid så betraktar vi vårt eget samhälle under dåtiden. Tänkandet måste "lyftas ut" från det egna samhällslivet för att kunna förstå orättvisan. Verkar det obegripligt? Nåväl jag försöker bara sätta mig in i hur tänkandet kunde fungera hos människorna under dåtiden, i vårt samhälle. Kan man förstå tänkandet under dåtiden då kan man också förstå tänkandet i vårt samhälle och i mer inhumana samhällen.

 

FINNS DET NÅGRA GRUNDLÄGGANDE LIKHETER MELLAN VÅRT TÄNKANDE OCH DÅTIDENS?

 

Låt oss anta att våra dåtida samhällen kunde kommunicera och iakta övriga världens samhällen, så som vi kan idag. Hur skulle detta kunna påverka dåtidens tänkande? Till att börja med så är ju naturligtvis en sådan kommunikation praktisk ogenomförbar. Frånsett dom fåtal människor som via handelsvägar eller krigarstråt knöt sporadiska kontakter. Men vi gör i alla fall ett teoretiskt antagande.

Utan tvekan så skulle detta leda till ett mer vidsynt tänkande när samhällen kan jämföra sig med varandra. Fastlåsta tankemönster kan öppnas när nya intryck skapas. Ganska självklart, eller hur? Alltså ju mer vi kommunicerar med varann och då särskilt mellan vitt skilda samhällen, så leder detta till att tänkandet "lyfts upp". Vilket leder till att det blir enklare för oss att dra slutsatser om våra samhällens strukturella uppbyggnader. Om det nu visar sig att vitt skilda samhällens strukturella uppbyggnader sammanfaller inom viktiga avgörande plan då blir det däremot svårt att förstå den strukturella orättvisan.

Har vårt samhälle något gemensamt med dåtidens samhällen? Och har vårt samhälle idag något gemensamt med andra samhällen runt om på jorden? Jo men tänk efter! Det finns några avgörande gemensamma strukturella "linjer". Först så kan vi konstatera att våra samhällen världen över är patriarkala. Och om vi jämför oss med dåtiden så stämmer ju denna strukturella "linje" mer än väl. Den patriarkala strukturen går igen i alla dagens samhällen och den går dessutom igen när vi jämför oss med dåtiden. Denna strukturella likhet är, som vi vet, likaså den klart dominerande och grundläggande byggstenen i våra vitt skilda samhällen.

Finns det någon annan strukturell likhet mellan vårt samhälle idag och andra samhällen både runt omkring oss och långt ifrån? Kan också denna strukturella likhet återfinnas i dåtidens samhällen? Javisst vi finner ytterligare en tydlig strukturell likhet med både dåtidens samhällen och alla andra samhällen, runt omkring oss. Det är den ekonomiska strukturen. Den privata ekonomiska makten är den verkliga makten i våra samhällen. Och denna strukturella likhet har vi med dåtidens samhällen plus våra övriga samhällen idag.

Vad kan vi lära oss av dessa helt avgörande strukturella likheter? Jo eftersom dåtidens struktur inom dom här grundläggande "linjerna" sammanfaller med dagens struktur så för det med sig att vi får svårigheter med att förstå just den strukturella orättvisan i dom här grundläggande "linjerna". När nu dåtidens samhällen var patriarkala och att den ekonomiska makten samlades på ett fåtal människor precis som förhållandet fungerar i våra dagars samhällen då tar vi detta förhållande som givet. Vi tar det till oss som om detta skulle vara det naturliga och normala.

 

BLIR ALLT SÄMRE OCH SÄMRE NÄR VI BACKAR VÅR HISTORIA?

 

När vi nu påstår att dåtidens samhällsstruktur var mer inhuman än våra dagars samhällen då kommer följande frågeställning: hur långt tillbaka i dåtiden skall vi gå för att kunna finna samhällen som uppvisar humanare strukturer? Eller blir bara allting värre och värre ju längre tillbaka vi söker oss i mänsklighetens historia?

Skall vi våga oss på en resa tillbaka i tiden, till mänsklighetens vagga? Hur levde dom första människorna? Vi tillhör ju primatsläktet. Från ett slags apor som lärde sig att gå på två ben. Under många hundratusentals år utvecklades hjärnan hos den, man kan säga gren, som vi härstammar ifrån. Hjärnan blev större. Vi kan säga att aporna med den upprätta gången blev den smarta apan. Den smarta apan utvecklades vidare till människan. Vi kan vara ungefär tvåhundratusen år gamla. Och vi har, som alla vet, vårt ursprung i Afrika. Där levde vi i cirka hundratusen år innan utvandringen från Afrika påbörjades.

Vi kan utgå ifrån att de tidiga människornas liv och leverna liknade sina "släktingar". Man levde i grupper som ett flertal av dagens apor lever. Flera män, kvinnor och barn samsades inom gruppen. Här fanns plats för både yngre och äldre. Gruppen kunde överleva och leva vidare endast tack vare att gruppmedlemmarna solidariskt bidrog, på allehanda sätt, för dess fortlevnad. En ensam individ skulle inte ha överlevt länge i naturen. Individens överlevnad kunde tryggas inom gruppen av människor. Man kan säga att människan därför var och är ett flockdjur. Detta faktum, att människan är ett flockdjur, är mycket viktigt att notera när vi studerar den "moderna" människans liv och leverne.

Människan har, som bekant, en proportionellt större hjärna än övriga djur. Det är just detta faktum som fick henne att överleva och bli den dominerande fysiska varelsen på jorden. Med hjärnans hjälp kunde dom första människorna överleva. Det hon saknade i fysisk styrka och snabbhet tog hon igen med den tänkande hjärnan. Människan tillverkade verktyg och redskap som hjälpmedel för sin överlevnad. Hon lyckades bemästra elden.

Av naturen är det så att det är männen som är störst, starkast och snabbast. Det är därför helt naturligt att det ligger på männens lott att jaga villebråd för gruppens räkning. Kvinnorna ägnar sig mer åt att samla in all den föda som växtriket har att erbjuda. I mångt och mycket blir detta också den huvudsakliga näringskällan för dom tidiga människorna.

Av olika anledningar kan vi nog utgå ifrån att kvinnorna blir mer stationära  på boplatsen. Därför blir det i huvudsak dom som sköter göromålen vid boplatsen.

Helt naturligt måste livet ha fortgått ungefär på detta vis. År efter år. Ja, årtusende efter årtusende. De tidiga människorna bör ha levt i ett harmoniskt förhållande till varandra. Man och kvinna levde i harmoni inom gruppen. Alla var beroende av varandra för sin överlevnad. Man levde i ett jämlikt förhållande.

Skulle dagens upp och nedvända förhållanden gälla så skulle, med all sannolikhet, människan inte ha överlevt. Dom första människorna måste ha levt vidare på en ytterst skör tråd. Man skulle omöjligen ha kunnat leva vidare om förtryck och krigiska handlingar fått fotfäste.

 

Naturligtvis bygger min ovanstående beskrivning på spekulation. Det finns, enligt vad jag känner till, inga vetenskapliga fakta som bevisar graden av rättvisa och jämlikhet från den här tiden. Men utifrån ett logiskt resonemang så bör vi komma fram till att den framgångsrika starten på människans historia endast skulle ha varit möjlig utifrån ett rättvist samspel mellan alla gruppmedlemmar. Ett naturligt sätt att samarbeta var säkerligen rättesnöret för dom tidiga människorna.

 

Som sagt. Människorna hade utvecklat större hjärna än sina släktingar. Hjärnor kan skapa. En hjärna kan tänka ut både goda och dåliga saker.

Människosläktet var lyckosamt. Man blev fler och fler. Människorna bredde ut sig över större områden. Det var naturligtvis lika viktigt att tillhöra gruppen. Gruppen var garantin för överlevnad. Sannolikt var det så bland dom tidiga människorna att det var "duktigheten", den fysiska styrkan och snabbheten som avgjorde huruvida individen kunde få inflytande och bestämmande i gruppen. Människorna fungerade säkerligen på ett likartat sätt som sina släktingar, aporna.

Därmed är steget inte långt till att dom stora och starka manliga individerna kan börja missbruka sin ställning som centralgestalter i gruppen. För egen vinnings skull ligger det nära till hands att man utnyttjar den centrala roll som man åtnjuter i gruppen. Man skaffar sig makt i gruppen. Man blir ledargestalter och kommer i maktpositioner. Och det är männen, dom stora och starka, som kommer i maktpositioner.

Makt och makt. Det var nog inte den makt som vi är vana att tänka oss. Utan mer som en naturlig ledare för gruppen. En ledare som är den yttersta garanten för gruppens fortlevnad. I primaternas värld ser vi också denna naturliga fördelning mellan flockens medlemmar.

Som sagt, makten kan missbrukas och det måste ha skett långt, långt, tillbaka i tiden. Gruppens ledande manliga individer utnyttjade sin ställning. Man såg till att skaffa sig en drägligare tillvaro än majoriteten av gruppens övriga medlemmar. Säkerligen försåg man sig med dom bästa matbitarna; dom bästa verktygen och vapnen; dom bekvämaste sängplatserna; dom vackraste klädesöverdragen och så vidare.

Dom sexuella kontakterna mellan gruppens män och kvinnor var säkerligen fria, på ett helt annat sätt än idag. I likhet med flockdjuren så var det de ledande männen som parade sig oftast. Kvinnorna bejakade de ledande männens uppvaktning på samma sätt som sker i flockdjurens värld. Det var helt naturligt och också avgörande för att gruppen skulle få nya friska starka individer, med dom bästa förutsättningarna för att överleva.

Barnen kände sig trygga i gruppen. Dom togs om hand på ett kärleksfullt sätt av dom vuxna. Ensamhet existerade inte. Det fanns ständigt vuxna människor, i alla åldrar, som barnen kunde vända sig till. Dom tidiga människorna måste ha känt sig i fullständig harmoni med varann och med naturen.

Som sagt, ovanstående scenario finns det måhända inget belägg för. Men vi bör på goda grunder anta att dom tidiga människorna borde ha kunnat levt på ett humant och logiskt sätt. Tänkandet utgick från logiken att gruppen skulle kunna leva vidare på ett humant sätt. Ett annorlunda tänkande än så skulle innebära rena undergången för dessa tidiga människor.

 

STATUSSKILLNADEN MELLAN MÄNNISKOR PÅBÖRJAS OCH VÄXER

 

Vi kan anta att någonstans i tiden mellan dom tidiga människornas "paradis" och ett antal tusentals år framåt i tiden så påbörjades ett inhumant leverne för människorna. När ungefär i tiden är ju svårt att säga men arkeologer är inne på att när människan övergår från att vara jägare och samlare till att bli mer eller mindre bofast så påbörjas en strukturell förändring mellan människorna. Denna förändring tilltar och fördjupas alltmer vilket för med sig att samhällena antar strukturer som delar upp sina invånare i separerade klasser, människorna får olika status i sina samhällen. Detta statustänkande, alltså att det är skillnad mellan människa och människa, lever vidare och överlever in i vår egen tid.

 

Eftersom dagens tänkande bygger på gårdagens tänkande så bygger naturligtvis dåtidens tänkande på det tänkande som föregår deras tid. Vi ärver naturligtvis tänkandet.

Idag förkastar vi till stora delar dåtidens tänkande. Vi har vetenskapliga belägg för att tänkandet var orättvist. Men likväl har vi tagit med oss avgörande grundidéer från dåtiden. Jag har nämnt den patriarkala strukturen; den privata makten över det ekonomiska flödet i våra samhällen; tänkandet att vi människor skall leva åtskilda från varandra genom avgränsade stater. Detta är grundläggande strukturella tankemönster som vi fortfarande bär med oss från dåtidens tänkande. Och när vi betraktar hur miljarder människor lever sina liv idag då kan vi se sambandet mellan dåtidens tänkande och dagens tänkande. Eller så förstår vi inte det här sambandet.

Nej det är nog så att våra samhällens förvaltare inte ser sambandet. "Våra" politiker ser inte sambandet med dåtiden.

Tänkandet angående uppdelningen av människor i avgränsade stater lever som vi sade, kvar.

Tänkandet angående det privata ägandet av kapitalet lever likaså kvar.

Tänkandet angående patriarkatet lever kvar i dom flesta samhällen.

Borde vi inte av detta kunna dra slutsatser att dessa grundläggande strukturella linjer kan vara förklaringen till varför våra samhällen ser ut som dom gör? Att våra samhällen alltså fortfarande efter så lång tid brottas med likartade orättvisor? Men tydligen ändå inte. Dessa grundläggande strukturella samband med dåtiden är tydligen så fast förankrade att dom verkar omöjliga att ta sig förbi. Då förstår man också att dåtidens tänkande inte kunde ta sig förbi ännu äldre tiders tänkande.

Om vi kan komma fram till att dåtidens tänkande formar våra dagars tänkande så skulle mycket vara vunnet då vi börjar fundera över hur vi vill att framtidens samhällen skall se ut.

 

Det uppstår ett frågetecken med anledning av vad jag funderar över angående den här artikeln. När vi idag betraktar dåtidens tänkande så skulle säkert dom flesta av oss skriva under på att det, så att säga, var värre förr. Vilket det ju var. Men vi skulle säkert anse det som mer eller mindre naturligt att det var värre förr. Vi anser det som naturligt att människorna förr inte kunde tänka sig demokratiska rättvisa strukturer. Orättvisan förr skulle alltså, på sätt och vis, vara naturlig.

Därför ställer jag frågan: måste ett demokratiskt och rättvist tänkande "mejslas" fram, som ju vår historia verkligen är ett bevis på, eller kan det vara så att det demokratiska tänkandet fanns där från början för att sedan kvävas?

Jag har funderat över detta och det är därför som jag har skrivit artikeln.

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng