ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för december 2011

tisdag 13 december

40 Sex, våld, otrohet

 

DEN SKADADE SEXUALITETEN

 

 

"Du jobbar natt och jag jobbar dag! När ska vi ha tid att umgås? Jag får ingen tid över för barnen och knappast du heller. Hur ska vi kunna ta oss ur det här ekorrhjulet? Vi förstör ju vårt förhållande om vi ska hålla på i den här stilen. Allting blir ett enda kaos för oss. Inte en ledig stund tillsammans. Är det meningen att våra liv ska se ut så här? Förstår du att jag börjar bli orolig för hur vi ska kunna hålla ihop den här familjen? Det känns som om vi sakta glider ifrån varann. Känner du det också? Hur ska det gå för våra barn? Jag har ingen möjlighet att kunna ändra mina arbetstider och något annat jobb finns inte att få på den här orten. Inser du med att vi sitter fast i en rävsax? Vi har lån upp över öronen. Det går inte att ta sig ur det här eländet. Hur ska vi göra? Vårt förhållande kommer att braka ihop när som helst. Känslorna tynar bort i takt med att vi inte älskar med varann."

 

Varför är sex så konfliktfyllt? Varför är sex så laddat, i alla sammanhang? Så fort sex förs på tal så överskuggas alla andra ämnen. Sex är det mest intressanta som vi kan tänka oss. Varför är det så? Jo därför att det finns så mycket dubbelmoral med sex. Skamkänslor och förbjudenhet tillsammans med överväldigande lycka och glädje.

Kärlek och sex skall vara lika naturligt som att tillfredsställa andra fysiska och psykiska behov. Men så är det inte. Vi vill älska och vi vill bli älskade men detta är mer eller mindre belagt med skam. Det är därför som sex blir så sjukligt intressant för oss.

 

Hur skall vi ta oss an det här ämnet? Detta var min första fråga när jag bestämde mig för att försöka bena ut problematiken kring sex. Finns det då någon problematik kring sex? Allt kanske är frid och fröjd så det finns liksom ingen anledning att ventilera frågan? Vi vet ju att så inte är fallet. Det är inte frid och fröjd med sex. Övergrepp och våld som har sexuella anspelningar är ju gigantiska samhälleliga problem. I och med detta snabba konstaterande så behövs egentligen ingen större fundering om det skulle vara befogat att skriva om sex från den här synvinkeln.

Sexuella övergrepp är så omfattande att problemets orsaker måste medvetandegöras. Eller som jag brukar fråga: är vi medvetna om dom grundläggande orsakerna till sexuella övergrepp? Vi är nog ändå inte det för då borde ju dom sexuella övergreppen inte vara dom gigantiska problem som dom bevisligen är i våra samhällen. Av just denna anledning så måste vi ta oss an frågan.

Kan det finnas ett samband mellan sexualdriftens abnorma våldsamheter som kan härledas till den samhällsstruktur som vi lever i? Eller är driftens perversa handlingar enbart personliga utan någon koppling till samhälleliga orsaker?

Skulle det vara så, angående den sista frågan, då bör vi i så fall beteckna alla sexuella handlingar, humana som inhumana, och följderna av dessa som normala inslag i våra liv. Jag menar, är somliga av oss "skapta" på det viset att vi orsakar våld och lidande gentemot vår partner då är vi tydligen funtade att fungera på det viset. Även dessa sexuella handlingar borde då betecknas som normala.

Nu anser vi ju att sexuella våldshandlingar inte är normala naturliga handlingar. I och med detta konstaterande så kan vi därför avfärda driftens perversa handlingar som enbart personliga. Vi kommer nu istället fram till att sexuella "avvikande" handlingar och dess följdverkningar beror på den strukturella ram som vi lever i. Kan vi alltså påvisa att så är fallet då finns ju hopp om att sexuellt våld och perversa handlingar kan upphöra.

Som vi nu vet så lever vi i en struktur som är utdömd inom alla områden. Då finns det logiskt sett heller ingen anledning att tro någonting annat när det gäller strukturens påverkan på oss även i det här ämnet. Förstår ni mitt resonemang? Jo jag har ju utdömt alla strukturella förhållanden mellan oss i en mängd områden då vore det väl knepigt om våra sexuella förhållanden skulle fungera optimalt när ingenting annat fungerar optimalt, eller hur?

När strukturen, genom historien, har gjort kvinnan till en andra klassens människa hur skall då kvinnan och mannen kunna mötas som jämlikar i en kärleksfull relation, i en sexuell relation? Är det naturliga och humana förhållandet mellan könen redan skadat i den sociala relationen då kan ju omöjligen relationen fungera normalt i den kärleksfulla, sexuella relationen. Detta blir en omöjlighet.

En skadad sexuell relation kommer därför att skapa inhumana handlingar i mötet mellan könen. Våldet och perversa handlingar blir på så vis i mångt och mycket normgivande på samma sätt som övriga sociala relationer i våra samhällen är normgivande. Skadade handlingar i sexuella relationer följer naturligtvis övriga sociala relationer mellan oss människor i våra samhällen. Och omvänt, är vårt sociala liv skadat så blir även våra intimaste relationer skadade. Allting har ett samband.

Skammen och ångesten omöjliggör en harmonisk relation. Kan vi ta till oss att vår syn på nakenheten för med sig att vi får en skev bild av att se oss själva och andra nakna? Hur skall vi kunna uppträda på ett avspänt normalt sätt gentemot det motsatta könet när den samhälleliga bilden av nakenhet är fylld av skamkänslor? När vi inte kan ställa oss framför varann i all vår nakenhet hur skall vi då kunna älska varann på ett harmoniskt sätt? Nej det går bara inte.

Jag skulle tro att vi är ganska överens så här långt om varför den sexuella relationen bland många av oss, i våra förhållanden, är som den är. När det nu är som det är då väljer vi att fly undan den skadade relationen och söker oss andra "utvägar". Våra förstörda sexuella relationer utmynnar i alla möjliga och omöjliga "utvägar". Vi skadar andra och vi skadar oss själva.

Men har vi tagit tag i dom grundläggande orsakerna till hur vi har blivit som vi idag agerar? Räcker det med att konstatera att samhället, genom historien, har skapat en skuldkänsla för sexuallivet? Och räcker det med att konstatera att samhället, också genom historien, har gjort kvinnan till en andra klassens individ? Att dom sociala relationerna mellan oss människor är orättvisa och i synnerhet relationen mellan könen bevisas ju när vi studerar världens samhällen. Räcker dessa konstateranden? Nej jag menar att det inte räcker. Utan jag menar dessutom att vi måste sätta oss in i framför allt hur vi bor tillsammans.

Förhållanden i våra strukturer bygger nästan uteslutande på att tvåsamheten, alltså att parförhållanden isolerar sig inom fyra väggar. Tvåsamheten i sig är ju helt naturlig och normal men det som jag anser vara inhumant det är att tvåsamheten isolerar sig inom fyra väggar.

 Har denna konstellation som vi benämner kärnfamiljen någonting att göra med hur vårt liv blir? Om vi lever harmoniska, kärleksfulla och sexuellt lyckliga liv, kan detta vara avhängigt av i vilken slags familjekonstellation vi lever? Jag menar att det har det. Samma fråga kan vi ställa om vi lever i disharmoniska, hatiska och sexuellt olyckliga liv. Kan ett sådant liv till stora delar bero på i vilken slags familjekonstellation vi lever? Svaret är även här det samma.

I tidigare artiklar har vi kommit fram till att den så kallade kärnfamiljen är en inhuman konstellation. Denna struktur kväver ofta en fin relation.

Vi människor är flockdjur och därför så mår vi som bäst när vi får vistas i nära relation med andra. Att få dela vardagens glädje och bekymmer och att kunna stötta varandra och hjälpa till är avgörande för hur parförhållanden skall kunna utvecklas på ett harmoniskt sätt. Mer tid kan läggas på det som är betydelsefullt för ett harmoniskt liv, alltså mer tid för kärlek, om vardagens praktiska problem kan lösas av flera än enbart två. Vår sexualitet kommer att blomstra när vi får hänge oss åt det som är kryddan i livet, utan att behöva tyngas ner av alla måsten som läggs på kärnfamiljen.

Kan det vara så att det är vårt isolerade boende som, jag menar, har en stor roll i att vår sexualitet förstörs och drar iväg i sådana abnormiteter som vi idag ser överallt? Vi får ju uppfattningen att var och varannan man ägnar sig åt diverse perversiteter i samhället.

Det är min bestämda uppfattning att vi skulle må mycket bättre om vi fick umgås i en större grupp/familj än den lilla kärnfamiljen. Vardagslivet med alla dess göromål skulle kunna göras enklare och framförallt trevligare om vi fick dela upp alla dessa göromål på ett flertal personer. Men nu är strukturen och då även familjestrukturen som den är och därmed så blir det i praktiken en omöjlighet för oss att kunna genomföra denna förändring rakt av. Strukturen har ju format oss till dom vi är vilket gör att vi även inombords inte är mottagliga för denna förändring. Vi har ju blivit itutade sedan barnsben att kärnfamiljens liv är det liv som skall levas.

Åter igen så kan vi se att så som vi lever idag och så som vi har levt under lång tid är normgivande för hur vi skall leva. Skulle storfamiljens struktur råda i våra samhällen sedan lång tid tillbaks då hade vi betraktat detta sätt att leva som normgivande.

Jag hoppas ni förstår hur jag menar. Jo en strukturell konstellation som dominerar över en lång historisk tid sätter en normgivande stämpel på hur vi skall leva i denna strukturella konstellation. Sedan kan denna konstellation fungera i princip hur som helst. Alltså mer eller mindre humant/inhumant. I detta fallet är det då kärnfamiljskonstellationen som vi betraktar som normgivande. Och som vi då kommer fram till så är detta sätt att leva inte den optimala strukturen för oss att leva i. Det anser jag bevisas med dom mängder av separationer som skjuter i höjden år efter år.

Logiskt sett så är det väl mer troligt att dagens familjekonstellation fungerar inhumant än humant i ett samhälle som för övrigt fungerar inhumant. Tänker vi lite logiskt så är det väl mera troligt att kärnfamiljens struktur uppvisar mer inhumana inslag än humana. Varför skulle kärnfamiljens agerande gå tvärt emot övriga samhällsstrukturens agerande? Nej logiskt sett så sammanfaller kärnfamiljens struktur med övriga samhällets struktur. Bägge fungerar inhumant vilket ju blir den logiska slutsatsen. En human familjestruktur kan inte fungera i ett samhälle som genomsyras av orättvisor. En sådan ekvation går inte ihop. När vårt samhälle är orättvist så medför detta också att vår familjestruktur är orättvis. Kan vi förstå att dessa parallella förhållanden griper tag i varann och därigenom "hjälps" åt att forma vår struktur?

Därför menar jag att det kärleksfulla harmoniska förhållandet mellan könen förstörs av den isolerade tillvaron som levs i kärnfamiljen. Naturligtvis behöver det inte vara så överallt, vilket det ju inte är, men jag menar att det är så vanligt med förstörda relationer och förstörda barn att just detta indikerar att kärnfamiljskonstellationen inte är det optimala familjeliv som vi skall leva. Trasiga barn växer upp till trasiga vuxna och det för med sig trasiga förhållanden som i sin tur skall isolera sig med varann. Kan kärleken blomstra under sådana omständigheter?

 

Vi har behovet  av att känna oss älskade och att älska tillbaka. Det låter ju helt naturligt och självklart. När detta behov inte kan tillfredsställas så far vi illa.

I dom flesta samhällen är inte kvinnan och mannen jämlika. Hur skall kvinnan och mannen kunna leva tillsammans i harmoni när inte villkoren för ett harmoniskt liv tillsammans existerar? Hur skall könen kunna leva i harmoni när arbete och arbetstider förstör umgänget? Stress och dåliga löner, eller inga löner alls, gör naturligtvis att kvinnan och mannen inte kan fungera ihop. Glädjen och harmonin blir som bortblåst när strukturens grundproblem förblir olösta. Det är framförallt här som vi skall söka svaren på varför förhållanden spricker.

Strukturen bryter ner oss och vi kan inte finna harmoni i tillvaron. När vi själva inte kan känna harmoni hur skall vi då kunna få förhållanden att fungera? Nej det går bara inte. Disharmoniska män och kvinnor kan inte mötas och utvecklas tillsammans. Allt blir lidande, så även den sexuella relationen. Vi anklagar vår motpart för än det ena och än det andra. Vi anklagar vår motpart för att inte kunna förstå våra behov.

Separationer blir följden av allt kaos som omger oss. Vi anklagar varandra för allt möjligt och vi ser inte orsaken till våra problems uppkomst.

 

Vi vet inte hur vi skall leva för att kunna få ett så harmoniskt liv som möjligt. Därmed så vet vi heller inte hur livet skall levas för att vi skall må så bra som möjligt rent sexuellt. Vi har nämligen aldrig levt på ett sådant sätt att harmonin har fått genomsyra våra liv.

Förmodligen levde dom tidiga människorna sina liv på ett optimalt sätt. Men denna kunskap om hur livet skall levas har som synes gått förlorad genom alla årtusenden som har förflutit. Den efter hand förändrade samhällsstrukturen, med allt större orättvisa, har sopat bort dom harmoniska betingelserna för oss.

Visst är det så att det kan finnas ett fåtal människor i våra samhällen som säger sig uppleva att dom lever optimalt harmoniska liv. Men jag anser att i stort sett alla människor i våra samhällen skall känna att livet fungerar optimalt. Först då kan vi börja tala om att vi lever i samhällen som är strukturellt rättvisa och därmed humana. Och som vi vet så fungerar inte våra samhällen på detta vis vilket självfallet återspeglar sig i våra egna liv.

Således vet vi inte hur egentligen våra liv skall utformas för att vi skall kunna må så bra som möjligt. Vad vi idag kan komma fram till det är i alla fall att den strukturella orättvisan måste upphöra om det skall finnas den minsta lilla möjlighet att kunna bygga rättvisa samhällen. Denna första absoluta nödvändighet är första prioritering för att vi alla i samhället skall kunna känna att vi är på rätt väg. Och som vi ju vet så är vi inte ens i närheten av denna strukturella jämlikhet idag.

Men om nu denna rättvisa blir en verklighet, vilket ju är ett måste då kommer vi till nästa fas i bygget. Hur skall vi bo och leva? Hur skall vi bygga vårt umgänge med varann? Hur skall familjekonstellationen byggas för att vi skall kunna fungera så harmoniskt som möjligt?

Är vi inte i harmoni själva så kan självfallet inte vårt sexuella liv fungera harmoniskt. Och om inte vårt sexuella liv fungerar tillfredsställande så är detta likaså ett tecken på att vi som helhet inte fungerar harmoniskt. Låter dessa påståenden som ett logiskt resonemang?

När nu våra samhällen fungerar orättvist och därmed inhumant, alltså förstörande, så bör det vara lätt att bevisa att vi själva i våra samhällen bryts ner till disharmoniska individer. Det omvända gäller naturligtvis i lika hög grad. Eftersom vi är disharmoniska människor i våra samhällen så talar det om för oss att dom grundläggande orsakerna till detta finns att söka i samhällskroppen som vi lever i.

Allt hänger således ihop. Men det tragiska är att vi inte verkar förstå det här orsakssambandet. Är mängder av människor disharmoniska, vilket ju är fallet, så måste vi söka orsaken till denna disharmoni "utanför" alla dessa människor. Grundorsaken finns alltså inte hos oss själva utan orsaken finns i samhällskroppen.

När alltså mängder av män våldför sig både med och utan sexuella anspelningar på kvinnor, vilket ju sker dagligen överallt, så är detta ett tecken på att strukturen som vi lever i fungerar inhumant.

Lösningen ligger således inte i att skärpa straffen för dessa våldsverkare. Naturligtvis måste dessa våldsverkare gripas. Men vi måste ha klart för oss att grundorsaken inte kommer närmare en lösning enbart genom dessa åtgärder.

Nya våldtäcktsmän föds fram i en aldrig sinande ström. Och detta kommer bara att tillta i och med att våra samhällen blir alltmer inhumana.

Skall orsaken få sin lösning så finns bara en nödvändig åtgärd och det är en förändring av strukturen.

 

ÄR VI NORMALA?

 

 Kan vi inse att grundläggande ojämlikheter i könens förhållanden till varandra är en stor orsak till framför allt sexualbrott? Någonting ytterst grundläggande saknas när mängder av män söker sig till så kallade otrogna förbindelser. När pornografiska sajter och pedofilsajter översvämmas av män då beror detta på någonting. Då prostitution omsätter gigantiska summor då bör var och en förstå att det inte står rätt till med våra samhällen. Eller vad säger ni?

Mannens sexualdrift är någonting helt normalt, bör vi väl komma fram till. Precis som kvinnans sexualdrift också är helt normal. Sexualdriften är som vilken annan drift som helst, den vill bli tillfredsställd. Blir den inte det då går det på tok. Och det är så jag menar att det ser ut i våra samhällen. Sexualdriften blir inte tillfredsställd.

Om vi inte får tillgång till mat då kan vi göra i princip vad som helst för att stilla denna hunger. Ser vi att det finns mat på andra sidan gatan då gör vi allt för att ta oss till andra sidan gatan. Även om det är förenligt med livsfara. Vi har ju inget annat val. Jo vi har två val. Antingen kan vi stanna där vi är och svälta ihjäl eller också tar vi alla risker för att till slut kunna nå fram till andra sidan.

Jag menar att precis så fungerar vi när det gäller sexualdriften. Kan vi inte stilla driften på "hemmaplan" så söker vi oss bort. Även om det också här kan vara förenat med livsfara och dessutom kan kosta mycket pengar.

Driften är så stark att många av oss begår övergrepp. Mängder av förhållanden brakar samman på grund av att driften inte får sin tillfredsställelse.

Här uppstår då frågorna. Var kan vi söka orsaken till att sexualdriften ställer till så mycket elände i våra samhällen? Eller beror det ändå inte på driften? När vi män förgriper oss på kvinnor kan det bero på någonting annat än själva driften? Har det kanske enbart med maktutövning att göra? Är det så att säga den förlängda armen i våra patriarkala samhällen som utför själva handlingen? Strukturens praktiska handlande. Kanske är det skillnad på prostitutionens kunder och dom sexuella våldsverkare som härjar i samhället?

Kan det vara så att det är vi män som det är "fel" på? Eller är det fel på våra samhällen att det begås så många sexualrelaterade brott? I denna fråga kan man lägga in följande: kan det vara så att det är dom parförhållanden med dess omgivande struktur som vi lever i som är boven i dramat?

Hur skall vi gå vidare för att försöka komma fram till ett svar på frågorna?

Hur är det då med oss män? Vi framställs som otyglade sexmaskiner där vi i massor drar fram för att stilla vår hunger. Är det något fel på driften? Borde vi kastrera oss? Då skulle ju våra samhällen bli betydligt lugnare att leva i. Nackdelen med denna åtgärd blir ju att mänsklighetens framtid tar ett abrupt slut.

Nej vi återgår till ett förnuftigare resonemang. Med en gnutta logik i tänkandet så bör vi komma fram till att sexualdriften måste vara en stark drift. Det handlar ju om att vår art skall kunna föröka sig. Därför krävs en stark sexualdrift. Alltså måste vi se det som fullt normalt att vi män är utrustade med den här starka driften.

Men varför tar sig då den här driften, i många fall, sådana abnorma uttryck? Våldtäckter och sexuella övergrepp är ju gigantiska samhällsproblem. Vad är det som gör att den sexuella driften kan slå in på vägar som leder till katastrofer för kvinnor och barn? Kan det vara så att även här så finns den grundläggande orsaken att söka i vårt sätt att leva, alltså i själva strukturen?

Eftersom vi tidigare har konstaterat att våra samhällen lider av strukturella fel så är det ju inte så konstigt om strukturen även här har "bäddat" för det mänskliga förfallet.

 

DEN STRUKTURELLA SKAMMEN

 

Förstår vi oss på sex? Javisst, det är fritt fram att slå sig för skratt. Men frågan är seriös. Vad innebär det att ha sex? För att förstå frågan bättre så måste vi följa historien tillbaka till vårt ursprung.

Sex hänger ihop med hur vi lever och bor. Detta är min övertygelse. Sedan finns det säkert dom som hävdar att sex inte hänger ihop med vårt leverne och hur vi bor.

Sex förstås bäst när vi tar oss an dom tidiga människornas liv. Av den orsaken att då talar det mesta för att vi levde i strukturellt humana samhällen.

Självfallet så kan vi anta att dom tidiga människorna gick omkring nakna och att dom definitivt inte skylde sig inför det motsatta könet. Man kan skydda sin kropp av olika orsaker men man skyler sig inte bara för att man träffar någon av det motsatta könet. Denna åsikt kan nog styrkas när vi iaktar hur nuvarande naturfolk lever sina liv.

Och jag ställer frågan, varför skall man inte visa sig naken? Vi föds nakna. Varför skall vi då inte kunna fortsätta att vara nakna? Om nu naturligtvis väder och vind tillåter.

Dom tidiga människorna skämdes inte för att gå omkring nakna. Och varför skall vi skämmas idag?

Kan detta förändrade synsätt idag påverka vår sexualitet? Javisst, självklart är det så.

Sexualiteten hos dom tidiga människorna avdramatiseras. Det bli normalt och naturligt, som att stilla sin hunger, att ha sex. Okey vi kanske säger så även idag om sex, att det är normalt och naturligt. Men observera, det sägs utifrån det sätt som vi lever våra liv idag. Eller med andra ord: det sägs utifrån den strukturella ram som vi lever i.

Våra sexuella känslor får inte agera i vår struktur. Driften finns inom oss, i vårt tänkande, men hämmas i vårt praktiska liv. Alla möjliga och omöjliga restriktioner finns inbyggda i strukturen. Vi hämmas och belägger oss själva med skuldkänslor emedan vi tror att vi själva lider av ett abnormt tänkande.

Självklart skall vi leva som våra tidiga människor levde. Vi skall visa oss nakna och helt enkelt betrakta oss själva som nakna naturliga människor.

Men för att vi skall kunna tänka och agera som dom tidiga människorna så krävs som vi ser en helt annan strukturell uppbyggnad av våra samhällen.

Eftersom dagens samhällen inte lever upp till rättvisa och jämlikhet så kan naturligtvis inte den sexuella driften tillfredsställas på ett naturligt sätt. Vår sexualitet förstörs av samhällets orättvisor. När samhället är sjukt så blir också vi sjuka. Våra känslor hamras sönder och samman av all idioti som vi matas med från det att vi föds. Vi blir som vi blir. Vi blir själsligen förstörda och mister förmågan att kunna älska på ett naturligt sätt.

Men eftersom nu ändå driften finns kvar inom oss så tar den sig i uttryck i destruktiva former och skadar allt som oftast oss själva och den motpart som vi dras till. Förhållanden slås i spillror. Dels på grund av den strukturella sjukan som sätter sina spår inom oss och dels på grund av den samhälleliga strukturella uppbyggnaden.

 

 

 

Tillbaka till den tidiga människan. Det blir naturligt att ha sex för kvinnan och mannen när tycke uppstår. Alltså ingenting märkvärdigt. Och därför så underlättas den sexuella kontakten när vi ser varandra nakna i vardagen. Jag ser dig och du ser mig, ingenting att skämmas över. Nakenheten mellan oss alla underlättar naturliga kontakter. Jag påstår att det var så som dom tidiga människorna levde med varann.

Men observera åter igen, att vi som nu lever våra liv här idag inte klarar av att övergå till naturliga liv i morgon. Vi kan inte det därför att strukturen som vi lever i har format oss att betrakta den naturliga nakenheten och den stora sociala familjen som ett onaturligt leverne. Jag är fullt medveten om att vi, dagens människor, inte kan ställa om till den sociala samvaro som våra tidigaste släktingar levde. Vi kan inte göra det här över en natt. Vi är som sagt formade av vår egen struktur. Vi har blivit dom människor vi är på grund av det liv som vi lever i strukturen. Att vi ska kunna förändra oss och leva i en större gemenskap än vår så kallade kärnfamilj är inte gjort i en handvändning.

Det är viktigt att vi är medvetna om att just strukturen formar oss till dom vi är. Tänk er själva om vi skulle leva i ett annat samhälle med andra kulturella och delvis andra strukturella former. Tänk dig om du finge växa upp i detta annorlundare samhälle. Du skulle naturligtvis tänka och agera på ett annat sätt än mot vad du gör idag, i vårt samhälle. Av bland annat just dessa anledningar brukar jag poängtera att det som är naturligt det betraktar dagens samhälle som onaturligt och vice versa.

Hur vi bor, hur vi lever och hur vi ser på varann är därför grundläggande strukturella frågor som sedan visar sig praktiskt i hur vi umgås med varann. Sexualiteten avgörs av hur vi tar oss an dom här frågorna.

 

HUR SKALL VI SE  PÅ OTROHET?

 

Otrohet. Detta förhatliga ord som väcker sådan avsky mot dom som står för denna handling. Är det någon mening med att granska otroheten? Är den otrogne redan fälld, inför våra ögon? Det finns kanske ingen mening med att stå upp till försvar för den otrognes handling?

Men om vi nu inte nöjer oss med att bara så där rakt av döma den otrogne utan vi vill istället försöka att djupare förstå otrohetsproblematiken.

I vår strukturella uppbyggnad av parförhållanden som skall leda till den så kallade kärnfamiljen så är ju denna familjestruktur den enda, i praktiken, accepterande samlevnadsformen för oss. Den anses hur som helst i alla fall vara den ideala levnadsformen för oss. Vi skall ovillkorligen älska den som vi lever tillsammans med. Om vi nu inte gör det så är ingen större skada skedd. Men skulle vi älska någon utomstående samtidigt som vi officiellt lever tillsammans med vår kärnfamiljspartner då faller domen hårt över den otrogne.

Ja vad är rätt och vad är fel? I vår struktur är det självfallet fel att vara otrogen. Kärnfamiljens struktur faller ju samman om en av parterna ägnar sig åt den så kallade otroheten.

Vi tar alla avstånd från den otrognes handlingar. Och vi gör detta därför att strukturen har format vårt tänkande så. Vi har i princip inget alternativt tänkande att ta till. Så är det. Men nu är det ju så att vår samhällsstruktur är inhuman och detta gäller naturligtvis också för den nu rådande familjestrukturen. Vilket vi som sagt har redogjort för sedan tidigare. Kan av denna anledning otrohetsproblemet ses utifrån andra ögon än dom ögon som idag dömer den otrogne? Jag menar att eftersom våra dagars familjestruktur är till mer nackdel än fördel för både barnen och dom vuxna i kärnfamiljen då måste vi ompröva vad som är det naturliga förhållandet mellan könen.

Idag kan otrogna kvinnor i princip dömas till döden i en mängd samhällen. Så allvarligt ser dessa samhällen på otrogna handlingar, utförda av kvinnor. Vad utmärker då dessa speciella samhällen som dömer så hårt?

Utan att gå in på djupet i analysen av dessa samhällen så ser vi genast att dom är starkt patriarkala till sin uppbyggnad. Och som en följd av detta så innebär det likaså att dom är starkt religiösa i sin struktur. Och när det gäller patriarkatet med dess religioner så har vi tidigare klarat ut vad det innebär. Dessa samhällen är synnerligen inhumana. När det nu bevisligen är så då kan vi därav i högsta grad tvivla på om dessa samhällens stränga synsätt på otrohet kan tas på allvar.

Extremt orättvisa samhällen har byggt upp en struktur som följaktligen fungerar inhumant inom alla områden. Jag menar därför att dessa samhällens normer för hur könen skall förhålla sig till varandra följaktligen bygger på ett inhumant synsätt. Förstår ni mig? Tidigare har vi kommit fram till att orättvisa strukturer runt om i världen talar om att det enbart finns en gradskillnad mellan inhumaniteten mellan alla våra samhällen. Finns orättvisan därborta i dom främmande samhällena så bevisar det också att orättvisan finns även hos oss i vårt samhälle. Vi lever ju alla i en globaliserad värld som har byggts upp utifrån patriarkala värderingar. Alltså handlar det enbart om en gradskillnad av orättvisans uttryck.

Kan vi acceptera detta påstående då hjälper det oss att förstå att otrohetsproblematiken inte primärt handlar om den ena eller andra människans "felsteg" utan "felstegen" är en naturlig reaktion på något djupare. Nämligen den strukturella utformningen av det samhälle som vi lever våra liv i.

 

 

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng