ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för februari 2011

tisdag 22 februari

29 Vem är då jag?

 

JAG JAGAR KAPITALET

 

 

Även om jag, liksom dig, ser hur ologiskt vi tänker och agerar så hänger jag själv med i det gängse marknadstänkandet. Jag är alltså på inget sätt en "bättre" människa än någon annan bara för att jag påvisar den orättvisa samhällsstrukturen.

Skulle jag själv hamna i någon form av maktposition så skulle jag förmodligen inte agera på ett annat sätt än vad strukturen påbjuder. Likt cheferna och ägarna till krigsmaterielföretagen

och tobaksföretagen eller egentligen vilka företag som helst, så kommer även jag att argumentera för allt "förträffligt" som företaget uträttar, om jag befinner mig i toppen på hierarkin.

Om vi antar att jag vinner miljoner på spel, hur kommer jag då att agera? Jag kommer naturligtvis att agera som alla andra. Säkert investerar jag en stor del av pengarna i marknaden, i tron att dom skall förränta sig ytterligare.

Jag hamnar då på samma sida som kapitalägarna. Eller med andra ord: jag hamnar i ett motsattsförhållande till majoriteten av samhällets invånare.

Så snabbt kan det vända beroende på om jag har tillgång till kapital eller inte. Jag kan bli en girigbuk av det värsta slaget. Eftersom mitt tänkande, precis som ditt, har blivit format av den struktur som vi lever i så innebär det att jag kommer att bli en girig person om jag får möjligheten att tjäna ännu mera pengar. Denna sanning är obehaglig, men så är det.

Så länge som strukturen ser ut som den gör i våra samhällen, så länge kommer också vårt sätt att tänka att förbli oförändrat. Skall en verklig förändring åstadkommas så måste förändringen genomsyra varje individ i samhället. Alla måste medvetandegöras om den ologiska strukturen.

Men är då detta tänkande möjligt? Absolut, detta tänkande är inte bara möjligt utan det är dessutom nödvändigt. För om inte detta tänkande blir möjligt då finns ingen som helst framtid för oss. Kaoset, våldet och miljöförstöringen kommer att accelerera i allt snabbare takt.

Vilket för övrigt är precis vad som sker idag, eller hur?

 

Att roffa åt sig pengar är i princip samma tänkande som att våldföra sig mot en annan människa. Förstår du hur jag menar?

Jo när maktens män skaffar sig ekonomiska fördelar gentemot övriga människor i samhället då är detta liktydigt med att makten bokstavligt talat trampar på dig.

Jag menar att om vi sakta men säkert förändrar strukturen till att bli mer rättvis då kommer vi allihop att tänka och agera på ett rättvisare och därmed humanare sätt.

Samhällsstrukturen formar oss efter hur den ser ut. När den nu fungerar på ett inhumant sätt då tänker både du och jag i inhumana banor.

När jag granskar mig själv så försöker jag på alla möjliga och omöjliga sätt att berika mig. Ser jag möjligheter att undkomma skatt så tar jag dessa möjligheter. Ser jag möjligheter att kunna köpa varor och tjänster utan moms, eller som vi säger svart, så tvekar jag inte. Sådan är jag och så fungerar jag med vetskapen om att så fungerar det i våra samhällen.

Alltså försöker jag köpa så billigt som möjligt och sälja så dyrt som möjligt. Jag följer exakt dom spelregler som gäller på marknaden. Skulle jag inte följa dessa spelregler då ligger jag riktigt illa till.

Jag säljer min arbetskraft på arbetsmarknaden och jag arbetar många gånger gratis som egen företagare. Jag räknar varenda krona som jag lyckas få in på affärer. Och min strävan är att få in precis så mycket som det bara går. Jag vet att det är upp till mig själv att jaga dessa pengar. Jag har inget alternativ, spelets regler ser ju ut så här. Följer jag inte dessa regler då riskerar jag att gå under och inte bara jag utan jag försätter hela min familj i ett akut läge.

 

VEM ÄR JAG?

 

Är det viktigt att veta vem jag är; vad jag arbetar med; vad jag har för intressen; hur gammal jag är; hur jag bor; vad jag har för inkomst; hur stor familj jag har? Ja enligt vårt sätt att betrakta människor så är detta viktigt. Som jag brukar tjata om: vi tänker och agerar precis så som strukturen fungerar.

I det här fallet, alltså min egen person, så innebär det att focus läggs på vad personen befinner sig på samhällets hierarkiska trappa. Vilket betyder att om jag skulle utge mig för att vara mångmiljonär och dessutom ha en förstklassig examen i både samhällsekonomi och statskunskap så skulle jag anses som mer respekterad för mina artiklar än om jag skulle titulera mig alkoholiserad uteliggare.

Som alkoholiserad uteliggare skulle mina ord väga lättare än en fjäders emedan samma ord från en etablerad professor skulle väga tyngre än alla ord som nedtecknas av samhällets "bottenskikt".

Det är mot just detta tänkande som jag finner det ointressant och helt utan värde att presentera mig själv. Jag menar att orden skall få tala för sig själva. Den som skriver orden skall kunna vara vem som helst. Alla skall så att säga stå på samma trappsteg när orden formuleras. Enligt min mening så står etablerade och välavlönade så kallade experter på högre trappsteg än dom vanliga människorna i samhället. Eller man kan säga så här: dom etablerade så kallade experternas ord väger tyngre än vanliga enkla människors ord.

Av bland annat denna orsak så menar jag att en presentation av människors yrke, ålder, lön, intressen, osv. understryker den strukturella orättvisa som vi lever i.

Det är som om vi skulle göra följande jämförelse: en okänd och helt anonym konstnär målar en tavla som överträffar det mesta i skönhet och hur den ger betraktaren en upplevelse som går rakt in i hjärtat. Bredvid denna tavla hänger ett så kallat konstverk som inte förmedlar just någonting beträffande värme, inlevelse och påverkan. Men denna tavla är signerad av en så kallad kändis som tillhör etablissemanget.

Gissa vilken tavla som värderas högst? Rätt gissat: den intetsägande tavlan som har fått signaturen från en "betydelsefull" människa värderas mångfallt högre än mästerverket från den okände.

Precis så menar jag att orden värderas. I vårt strukturellt orättvisa samhälle så värderas inte orden för vad dom säger utan det som värderas det är personen som skriver orden.

Förstår ni hur jag menar? Jo en etablerad så kallad expert eller likaväl en etablerad så kallad kändis ord väger tungt, vad dom än skriver om.

Är du etablerad så kan du skriva en massa smörja och ändå höjas till skyarna medan den obetydliges ord väger lätt även om dom orden innehåller allt.

Att det är pengarna som styr världen och därmed vårt tänkande lärde jag mig för länge sedan. Vilket även du gjorde får jag förmoda. Jag lärde mig också att den som har pengar har också möjligheten att skaffa sig en drägligare tillvaro än den som är utan pengar. Därmed uppstår frågan: är det så här vi skall ha det? Ni vet ju mitt svar på frågan.

 

Vem förstår sig bäst på samhällets vilkor, den alkoholiserade uteliggaren eller mångmiljonären?

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 2 februari

28 Överbefolkning

 

 IHOPFÖSANDET AV MÄNNISKOR

 

Vad finns det för likheter mellan grisfarmen och kåkstaden? Jo båda är överbefolkade.

Skulle du kunna tänka dig att flytta in i megastädernas kåkstäder? Nej, inte jag heller.

Varför väljer då människor att flytta ifrån sina mindre samhällen och byar för att bosätta sig i denna slum? Har du någon teori?

Ja visst är det väl så att människorna tvingas indirekt in i kåkstäderna av den anledningen att det är i megastäderna som jobben finns. Det blir ännu mer överbefolkat och liknelsen med grisfarmen blir en realitet.

Kapitalet har räknat ut att investeringarna lönar sig bäst med stordrift. Kan man koncentrera så många grisar som möjligt på en så liten yta som det bara går, då är detta den bästa ekonomiska lösningen för kapitalet. Samma tänkande gäller självfallet beträffande den mänskliga arbetskraften. Grisen har ett värde och den arbetande människan har ett värde. Du, jag och grisen värderas utifrån kapitalets tänkande. Kan kapitalet lyckas med bedriften att koncentrera produktionsmedlen samt grisar och människor och överhuvud taget allting som har med affärsuppgörelser på en och samma plats, då har man vunnit mycket.

För vi tror väl inte att människor flyttar in i kåkstäder för nöjes skull? Eller tror vi det?

Nej jag hoppas att vi är överens om att ihopfösandet av människor, mer eller mindre, är påtvingat invånarna i kåkstäderna. Kapitalet tjänar ju pengar på att koncentrera allting som har med affärsuppgörelser att göra. Såväl grisar som människor ingår i dessa affärsuppgörelser.

Det är utifrån detta synsätt som vi skall förstå megastädernas alltmer tilltagande koncentration av människor. Människor har inget alternativ till att kunna försörja sig. Vill man överleva då måste man flytta dit kapitalet har etablerat sig. Det finns inget alternativ. Denna helvetiska rävsax slår igen för människorna som tvingas in i kåkstäderna. Man lever bokstavligen talat mitt i skiten. Vad har man för alternativ? Alternativet är att lägga sig ner och dö.

Är det så här som vi vill att livet skall levas? Kan vi förstå att det är någonting som har gått på tok när människor tvingas bo under vidriga förhållanden, av den anledningen att det är just där som jobben finns? Människor lever som i ett trångbott grisbås. Skrik, stress och skit handlar livet om. Här gäller det att överleva. Blir du tvungen att trampa på din granne så tvekar du inte. Dom svaga dukar under i detta koncentrat av människor såväl som grisar.

Har detta med överbefolkning att göra? Javisst har det väl det. När människor tvingas bosätta sig i redan överfulla megastäder då kan man inte tala om annat än överbefolkat. Eller hur?

 

När vi i dagligt tal nämner ordet överbefolkning är det då med tanke på hur människor föses ihop i sina kåkstäder? Nej det är kanske inte riktigt så vi tänker. Vi tänker att det helt enkelt finns för mycket människor på den här planeten. Var vi bor och hur vi lever är inte den första tanken som slår oss.

När jag här säger vi, då menar jag dig och mig. Beträffande frågan om överbefolkning så är det väl sannolikt att både du och jag menar jordens överbefolkning, eller hur? Men samtidigt så måste vi som sagt ställa frågan om det är människovärdigt att leva sitt liv i en kåkstad? Svaret talar ju för sig självt.

Pengarna styr världen. Det borde vi veta vid det här laget. Att människor packas ihop som i sillburkar, det beror på kapitalets ekonomiska krav.

Bo, arbeta och konsumera och gör allt detta dit du hänvisas!

En fråga: kan vi säga att koncentrationen av människor beror på kapitalets ständiga jakt på vinster? Kan vi därav dra slutsatsen att överbefolkningsproblemet är av strukturell natur? Ja det borde vara helt uppenbart att det förhåller sig på det viset.

Men vad bryr sig kapitalet om den här förklaringen? Vad bryr sig kapitalet om att människor tvingas leva sina liv på sophögar?

 

BEFOLKNINGSÖKNINGEN

 

Kan man påstå att vi nu har nått den punkt där jordens resurser inte räcker för fler människor? Vi vet att jordens resurser inte räcker för alla om ambitionen är att alla skall ha möjligheten att leva som dom flesta här i väst. Det är alltså en omöjlighet för alla människor på jorden att nå upp till den materiella standard som gäller för oss, i vårt samhälle.

Har jag förstått saken rätt när jag påstår detta? Då innebär detta faktum att vi är för många. Överbefolkningsproblemet är därmed lika allvarligt som klimathotet. Ja kanske problemet med överbefolkningen är mer akut.

När det nu är så här illa då uppstår naturligtvis frågor. Hur kunde vi människor hamna i det här problemet? Går det att lösa dessa orsaker?

Ja vilka gigantiska frågor som måste lösas. Eller skall vi inte bry oss? Skulle vi inte bry oss då sitter vi på en tickande bomb som förr eller senare kommer att brisera, tror ni inte det? Det finns alltså inget alternativ. Prognoserna pekar ju dessutom mot att befolkningsökningen kommer att öka dramatiskt, om ingenting görs.

Hur kunde vi då hamna i den här sitsen? Kan det vara, så att säga, den naturliga gången som har gjort att vi är för många på den här planeten eller är det medvetna handlingar som har försatt oss i den här situationen?

Det är klart att det är medvetna handlingar som har försatt oss i det här läget. Och i och med att det är medvetna handlingar, då kan naturligtvis dessa handlingar påverkas. Detta bör vi vara överens om. Ifall du och jag är medvetna om att taket är nått för hur många människor som kan leva humana liv på den här planeten, då borde vi också vara medvetna om att vi inte kan föröka oss i den takt som nu gäller. Låter detta som ett rimligt antagande?

Men är vi då medvetna om den allvarliga problematiken kring befolkningsökningen? Ja jag menar att även om vi, världen över, är medvetna om frågan så saknas dom rätta möjligheterna att ta tag i problemet.

Kan det finnas strukturella orsaker till att vi inte förmår oss att hålla tillbaka befolkningsökningen? Javisst är det väl så. Och vilka är då dessa orsaker?

I en mängd samhällen, ja i dom flesta, skaffar man flera barn för att på så vis trygga sin egen ålderdom. Eftersom fattiga människor inte har råd med att försäkra sig mot ålderdomen så blir "försäkringen" att sätta barn till världen, så att dessa sedan kan hjälpa till med att försörja sina gamla och ej arbetande föräldrar. Det är alltså upp till varje människa att själv sörja för att livet kan levas vidare på ålderns höst. Detta förhållande är en stor anledning till varför fattiga människor skaffar sig flera barn.

Strukturen i dessa samhällen utgår ifrån att varje människa får klara sig bäst själv. När ett samhälle inte är byggt för att ta hand om sina människor då blir detta en stor anledning till varför människor skaffar sig många barn. Eller så kan man säga så här: när det privata kapitalet får råda så medför det att fattiga människor inte har råd med att försäkra sig mot en ännu större fattigdom, när dom blir oförmögna att arbeta.

Motsatsen till att några förhållandevis få äger kapitalet är ju att alla i samhället äger detta kapital. Ett sådant samhälle ser till att alla, unga som gamla, får ta del av kapitalet. I ett sådant samhälle ses alla som en tillgång och behandlas därefter. Samhället tar hand om alla på bästa möjliga vis.

Tror ni inte att det kan ligga en hel del i problematiken kring befolkningsökningen just i den här strukturella frågan, kring ägandet av kapitalet? Det är glasklart att det måste förhålla sig på det viset. Jag menar att man kan slå fast att problemen kring överbefolkningen främst har att göra med den strukturella orättvisan, som vi lever i.

Det visar sig således åter igen att den strukturella orättvisan är huvudorsaken till ett av våra största problem som vi står inför. Vi vet också att denna orättvisa gör att mannen tvingar kvinnan till underkastelse inom alla områden. Detta gäller självfallet även befolkningsökningen i en mängd samhällen.

På grund av dagliga sexuella övergrepp överallt så tvingas kvinnan till oönskade graviditeter. Och ju odrägligare människorna har det ju värre drabbas kvinnorna, precis som i allting annat.

Vem skall ta hand om barnen? Ja inte är det mannen som behöver bekymra sig om det.

Förstår vi att det är patriarkala samhällen som vi lever i, när det fungerar på det här viset?

Jag upprepar: överbefolkningen är först och främst ett strukturellt problem. Precis som alla andra grundläggande problem, som vi ställs inför. Kan vi förstå det? Maktens män förstår det inte.

 

DET KRÄVS EN STRUKTURFÖRÄNDRING!

 

Jag ställer frågan: inser vi att problematiken kring överbefolkningen är ett lika akut problem som klimathotet? Vad anser du? Själv så anser jag att detta problem är lika akut. Men jag kanske har fel. Det kanske inte är något större problem. Man kanske oroar sig i överkant.

Har jag fel om jag påstår att det är mycket sparsamt med ageranden i den här frågan? Jag hör aldrig någon politiker som för fram frågan om överbefolkningen. Hör du någon politiker eller någon så kallad expert föra fram den här frågan?

Vad beror i så fall den här tystnaden på? Ja antingen så är frågan om överbefolkningen överdriven och behöver därför inte tas upp på agendan eller så struntar politiker och så kallade experter att ta tag i frågan, även om den är akut. Det kan ju också vara så att problemet inte tycks angå vårt samhälle, så då skall vi inte lägga oss i andra samhällens befolkningsproblem.

"Om dom sköter sitt, så sköter vi vårt."

Vad skall vi tro? Jag menar att frågan är akut, men eftersom ingen tar upp den så menar jag att man väljer att blunda för problemet.

Är det någon som tar upp problemet så är det våra så kallade välgörenhetsgalor på TV. Där presenteras problemen som om dom kan lösas med hjälp av insamlade pengar. Här talas naturligtvis aldrig om strukturella orsaker till problemen. Men okey, dessa TV-galor visar oss den fruktansvärda misär som råder i en mängd samhällen.

Hur skall vi då ställa oss till frågan, om vi nu anser den vara akut? Ja vad kan vi göra? Jo först så måste vi ta upp den och klargöra frågan.

Jag påstår att det är våra patriarkala samhällen som bär ansvaret över att vi har drabbats av överbefolkning på vår jord. Hade vi levt våra liv i jämlika och rättvisa samhällen då hade vi heller inte drabbats av den här ödesfrågan.

Om vi nu anser att det här påståendet är riktigt då innebär detta att vi kan se vilka åtgärder som måste sättas in. Skall befolkningsökningen kunna bromsas och kanske dessutom minska då måste våra samhällsstrukturer förändras i grunden. Någon annan lösning på problemet kan inte finnas. Eller sitter du inne med någon lösning?

Vi vet ju att vissa samhällen har infört bestämmelser om att varje kvinna endast får föda ett barn. Om denna bestämmelse överträds så bestraffas paret, i praktiken kvinnan, för den här överträdelsen.

Är detta en lyckosam politik? Nej inte alls. I även detta patriarkala samhälle så leder den här politiken till att kvinnor blir dom stora förlorarna. Nyfödda flickor mördas och kvinnor förtrycks ännu mer.

 

När man ställs inför framtidsscenariot angående överbefolkningshotet då ser man bilden framför sig, som om våra samhällen skulle upplösas i ett fullständigt kaos. Jag vet inte om du har det här framtidsscenariot framför dig, men jag har det. Reagerar jag rätt eller fel? Överdramatiserar jag problemet? Kanske skall vi låta livet ha sin gång, så kommer det säkert att lösa sig på ett bra sätt? Ja frågan är hur vi skall se på det? Men visst har vi väl fått klart för oss att dom senaste forskningsrönen tyder på att jordens fossila resurser inte kommer att räcka till oss alla och i synnerhet inte om vi dessutom låter befolkningsspiralen accelerera i allt

snabbare tempo?

Av dessa fakta så måste vi ju dra slutsatsen att någonting mycket allvarligt kan utlösas inom en relativt snäv framtid. Om det nu förhåller sig så här då innebär det ju att vi måste agera nu. Men hur skall vi agera? Om jag påstår att grundorsaken till problemet med överbefolkningen sitter i våra samhällens strukturer, hur skall vi då kunna lösa den här frågan? Det går ju inte att förändra våra samhällens strukturer så här över en natt. En förändring kräver generationer av tid.

Jag kanske har fel här. När vi alla inser att vi har kommit till den akuta punkten, där vi måste agera, då kanske förändringen genomföres under en relativt kort tidsperiod. Vem vet.

Men hur som helst så menar jag att vi närmar oss den akuta punkten i allt högre tempo och därför måste insikten om en strukturförändring komma till stånd. Men hur skall detta ske när makthavarna i våra samhällen inte har en tanke på att det är själva strukturen som är roten till det onda? Som det ser ut idag så kommer därför allting att gå käpprätt åt skogen.

Förstår ni mig? När dom som sitter på makten inte ens reflekterar över om vårt samhälle är uppbyggt på ett felaktigt sätt, hur skall då en framtida kolaps undvikas? Nej den kan naturligtvis inte undvikas när dom makthavande förblir omedvetna om var grundorsaken till det akuta överbefolkningsproblemet finns att söka.

Kolapsen kommer att utlösas, om den nu inte redan har börjat utlösas. När vi iaktar dom samhällen där miljoner och åter miljoner människor inte har mat för dagen då kan man inte påstå annat än att katastrofen är över oss. Eller hur?

Innebär detta faktum att den nödvändiga strukturförändringen kommer att påbörjas först efter det att den totala kolapsen inträffar? Ja faktiskt så tror jag att detta scenario är det mest troliga. Eftersom det privata kapitalet styr världen så prioriteras, som vi vet, endast kapitalets förräntning. Det skall alltså först och främst till en ekonomisk kris av enorma konsekvenser innan en verklig förändring kan komma till stånd.

Som världen ser ut idag så verkar dom globala kriserna sammanfalla. Dom ekonomiska kriserna tilltar och klimathotet som leder till dramatiska förändringar samt den akuta befolkningsökningen tillsammans med den fossila energins uttömmande bäddar för att kolapsen lurar runt hörnet.

 

JORDENS RESURSER SINAR

 

Det hjälper inte att "våra" politiska ledare kommer fram till den riktiga slutsatsen: att jordens resurser sinar. Varför hjälper inte det? Av den enkla orsaken att det är inte den politiska makten som sitter på den verkliga makten i våra samhällen. Den verkliga makten sitter dom på som förfogar över kapitalet i våra samhällen. Men det visste vi väl redan? Eller finns det dom som har andra åsikter i frågan?

Vad hjälper det att politiker beslutar om att exempelvis fiskekvoterna inte får överstiga en viss nivå? Fiskeflottorna bryr väl sig inte om sådana beslut. Dom fångar ju fisk för att tjäna pengar.

Vad hjälper det att politiker beslutar om att dom miljöfarliga utsläppen måste begränsas? Ägarna till företagen som släpper ut dessa miljöfarliga ämnen prioriterar ju i första hand förräntningen på det investerade kapitalet. Dom miljöfarliga utsläppen hamnar långt ner på prioriteringslistan.

"Elda upp skiten eller dumpa det i närmaste vattendrag!"

Vad hjälper det att politiker beslutar om att säkerhetsföreskrifter måste följas till punkt och pricka? Företagen skriver naturligtvis under på att alla föreskrifter kommer att följas. Att man sedan tummar på dessa bestämmelser i praktiken, det känner väl alla till.

"Vi borrar som vi brukar, det händer säkert ingenting."

Det är ju pengar allting handlar om här i världen.  Och varför är det då så? Jag vet inte hur många gånger som den här frågan är besvarad och den måste tydligen besvaras hur många gånger som helst. Och även politiker vet naturligtvis att det är pengarna som styr världen.

Politiker är också mycket väl medvetna om att deras beslut inte kommer att efterlevas, när dom börjar formulera restriktioner mot kapitalet.

Här ser vi tydligt vilka som har den verkliga makten i våra samhällen. Även detta faktum borde "våra" politiker vara väl medvetna om. Dom borde alltså inse att företagen kommer att göra allt för att ta sig förbi alla former av restriktioner som dom blir drabbade av. Behöver jag nämna alla skattetekniska möjligheter som dom stora kapitalägarna nyttjar.

Kan man maximera vinsten på alla möjliga och omöjliga sätt då kan man självfallet ta sig förbi miljöbestämmelser, om så skulle behövas.

 

Okey, det var ju jordens resurser jag talade om.

Vad politiker däremot är totalt omedvetna om det är att orsaken till att jordens resurser sinar beror på det privata ägandet av kapitalet. Eller kan det vara så att det finns politiker som är medvetna om sambandet?

Hur som helst så vet dom på förhand att det är dömt att misslyckas, om dom skulle peka ut det här strukturförhållandet som den avgörande orsaken. Skulle dom ens knysta om det här sambandet så blev dom inte långlivade i sina partier.

När nu jordens resurser sinar, då blir vi tvungna att lägga om vår livsföring förr eller senare. Jo men det förstår väl alla att så som vi lever våra liv här i västvärlden, så kan inte livet fortsätta att levas.

Varför skall vi här i vårt samhälle kunna göra av med så mycket mera energi än vad människorna i dom flesta andra samhällen gör av med?

Varför skall vi kunna leva materiellt "bättre" liv än dom flesta? Kommer därav människorna i fattigare samhällen att acceptera att jorden är uppdelad i en fattig del och en rik del? Har vi här i väst rätten att hävda att vi skall kunna leva drägligare liv än dom från fattiga samhällen?

Vad händer om vi hävdar vår rätt att leva som vi gör samtidigt som människorna i fattigare samhällen hävdar sin rätt att nå upp till samma standard som oss? Ja detta är ju en ekvation som inte går ihop, det förstår vi väl? Nej vi kanske inte förstår denna självklarhet.

Jordens resurser räcker som sagt inte för att alla som lever på planeten skall kunna leva på den standard som vi här i väst lever på. Detta är definitivt klargjort.

Kommer vi i väst att självmant göra avkall på den "överflödiga" energianvändningen som råder? Kommer vi att dela med oss av den energi som vi har lagt beslag på?

Nej detta kommer inte att ske. Det är ju kapitalet som styr världen så därför är det helt uteslutet att privata ägare kommer att avstå sin egen energi, till förmån för andra.

Kapitalägandet fungerar, som bekant, inte på det viset. Det är emot hela vår strukturella uppbyggnad att tro på en rättvis fördelning av jordens resurser.

Kan du se en lösning på detta enorma problem, som vi alla har ställts inför? Att det har blivit som det har blivit, kan man säga att det är oundvikligt?

Som vi har sagt så räcker inte jordens nuvarande befintliga resurser till att fördelas på ett sådant sätt att dom fattigas samhällen skall kunna uppnå den standard som du och jag lever i. Ser man problemet på detta vis då har vi uppnått befolkningsgränsen för länge sedan, vilket vi alla borde vara helt överens om. Och även om vi alla är överens om problemet, inklusive dom stora kapitalägarna, så kommer ändå inte den nödvändiga strukturförändringen att genomföras. Vi sitter nämligen fast i strukturen som vi lever i.

Kan du och jag tänka oss att gå ner så pass mycket i standard som krävs för att fattiga samhällen skall kunna lyfta sin standard på en mycket högre nivå?

Kan kapitalets ägare tänka sig att omprioritera sin uppfattning om att det samlade kapitalet i våra samhällen skall ägas av våra samhällen?

Vad handlar en sådan här frågeställning om? Jo den handlar ju självfallet om vilket samhälle du och jag plus alla andra vill leva i. Med alla andra menar jag naturligtvis alla andra, det vill säga alla människor som finns på jorden.

Har vi någon rätt att fatta beslut i en sådan här viktig fråga, som gäller hela mänskligheten, utan att låta alla människor få komma till tals? Nej vi har ju inte det. Skulle det privata globala kapitalet fatta beslut utan att ta hänsyn till våra samhällen, då uppstår ju konflikter. Det är ju precis vad som sker idag.

Kapitalet med sina springpojkar, politikerna, fattar beslut som håller kvar en stor del av mänskligheten i deras omöjlighet att ta sig ur sin odrägliga tillvaro. Är vi överens om det?

Men om vi nu ändå utgår ifrån att vi omfördelar jordens nuvarande resurser så att även dom fattigaste samhällen får möjligheten att lyfta sin standard, betyder det att jordens befolkningsökning självmant kommer att plana ut? Nej jag tror ju inte att det är så enkelt, vad tror du?

I och med att vi fantiserar om att omfördela jordens resurser så kräver dessa fantasier att våra samhällen ser helt annorlundare ut. Jo eftersom vi nu vet att det är kapitalet med dess ägare som regerar våra samhällen runt om på jorden så kommer dessa ägare aldrig att släppa taget om sitt kapital. Även om vi lyckas övertyga kapitalägarna och deras hantlangare, politikerna, om att orsaken till dom stora globala problemen beror just på det privata ägandet, så har jag svårt att se hur den nödvändiga strukturförändringen skall komma till stånd.

 

KAN DU SE EN UTVÄG?

 

Hur var det nu med överbefolkningen? Går det att komma till rätta med detta gigantiska problem?

Du och jag behöver inte vara så oroliga inför problemet men våra barn och barnbarn och deras barn, dom ställs inför enorma frågor som måste lösas.

Om vi nu skall vara riktigt ärliga, finns det någon lösning på frågan? Jag påstod och jag påstår igen att frågan är av strukturell natur. Vad svarar du då? Nåväl, du avaktar med svaret. Jag påstår att frågan är olöslig om vi inte förändrar den samhälleliga strukturen. Vad anser du om detta påstående? Jag menar att överbefolkningsproblemet inte går att lösa om inte våra samhällsstrukturer genomgår en förändring. Vad blir ditt svar på detta påstående?

När kapitalet kommer att ägas av alla människor i samhället och när fullständig rättvisa kommer att råda, först då finns möjligheter att lösa den gigantiska frågan om överbefolkningen. Vad anser du om denna förklaring på frågan?

Det betyder att om våra samhällen får fortsätta att leva vidare i den strukturella orättvisa som nu råder då finns inga som helst möjligheter att mänskligheten skall kunna leva vidare under humana förhållanden. I förlängningen betyder det här att mänskligheten kommer att gå under, på ett eller annat sätt. Den strukturella orättvisan kommer oundvikligen att drabba oss själva och därigenom bana väg för vår egen undergång. Vilket ju är en realitet idag i en mängd samhällen.

Jag menar att strukturell rättvisa medför att människorna i samhället kommer att ta beslut om hur överbefolkningsproblemet skall lösas. Du och jag kan inte lösa frågan men om dom rätta förutsättningarna finns så kommer människorna i våra samhällen att lösa problemet. Tror du inte det?

Och för att det skall bli på det viset så är jag övertygad om att själva strukturen först måste bli rättvis.

Som vi ser så är ju dessa önskemål helt fjärran. Betyder det att avgrunden väntar? Ja jag har svårt att se någon annan utväg. Kan du hjälpa mig att se en utväg?

 

Öppna dina ögon och betrakta våra samhällen! Ser du inte att vi lever som om vi levde fjättrade i fångläger?

Vi packas samman, sedan skall vi producera och efter det skall vi uppleva "friheten" med att konsumera. Vi får ingen tid över för våra barn och vår familj. Vi blir förstörda både utvändigt som invändigt. Vi kan inte tänka och agera förnuftigt i den pressade tillvaro som vi föses in i. Vi blir missbrukare och vi blir våldsamma på grund av det inhumana samhälle som kapitalet sätter spelreglerna i. Vi ser hur våldet blir grövre och grövre för varje år som går.

Varför förstår vi inte att allt detta beror på kapitalets ägarstruktur? Vi förstår inte att det är ägarfrågan av kapitalet som är den avgörande frågan även i överbefolkningsproblematiken.

 

Naturligtvis är det så att jordens befolkning ökar i snabb takt. Och denna snabba ökning kan inte få fortgå längre. Det finns helt enkelt inte möjligheter att alla människor på jorden skall kunna leva drägliga liv. Befolkningsökningen måste bromsas ner. Men hur?

Svaret på denna avgörande frågeställning är att våra samhällsstrukturer måste förändras till rättvisa, humana strukturer.

Den patriarkala strukturen har därmed ingen framtid och i och med dennas dödsförklaring så finns heller ingen framtid för det privata ägandet av kapitalet. Först när dessa problem löses så kommer överbefolkningsproblemet att lösas.

Hur lång tid kommer detta att ta? Eller är loppet redan kört? Hur skall alla munnar kunna mättas?

Jo men det bör väl stå klart för var och en att så som våra samhällen ser ut och fungerar idag så finns ingen möjlighet att mätta alla munnar. Hur skall det i så fall gå till, alltså att mätta alla munnar?

Maktmänniskorna i våra samhällen är säkert mycket väl medvetna om att denna fråga inte går att lösa. Eller har du någon annan idé?

Okey, dessa maktens män far världen runt och sammanstrålar på så kallade toppmöten där dom lägger ut texten för hur problemen skall lösas.

"Om varje stat agerar som vi kommer överens om, då kommer vi en bra bit närmare en lösning på dom globala problemen."

Så brukar det ungefär låta när maktens män talar om problemen. Men maktens män är fullständigt omedvetna om den grundläggande orsaken till dom här globala problemen. Om detta har jag tjatat om otaliga gånger. Men som jag brukar säga, en sanning tål att upprepas om och om igen. Och denna sanning lyder: det är själva strukturen i våra samhällen som är uppbyggda på ett sådant sätt så att det blir en omöjlighet att lösa dom globala problemen.

Det krävs en strukturell förändring om alla munnar skall kunna mättas. Och problemet har tagit så enorma propotioner att gigantiska katastrofer blir den naturliga följden.

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng