ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för mars 2011

söndag 6 mars

30 Kapitalet segrar!

 

FINNS DET NÅGOT HOPP?

 

 

Det var en deprimerande rubrik på en artikel. Om detta är framtidsscenariot då är det väl lika bra att lämna det här jordelivet omgående. Eller vad säger ni?

Men kanske har vi inom oss en strimma hopp om att framtiden ändå kan utvecklas åt det rättvisa hållet. Kanske det är detta hopp som får oss att sträva vidare. Vi vill ju göra allt som går för att våra barn skall få det så bra som möjligt. Precis som dina och mina föräldrar önskade att våra liv, skulle bli bra liv.

När jag säger våra liv, då menar jag våra liv. Att jag lever här och du lever i slummen i en megastad är ändå våra liv. Du behöver inte vara min granne för att jag skall mena att du delar mitt liv. Jag menar att du delar mitt liv även om du lever på andra sidan klotet.

Naturligtvis är jag fullt medveten om att ditt liv sannolikt är mycket svårare att leva än mitt. Men du och jag lever våra liv utifrån likadana strukturella ramar. Förstår du mig? Vi lever våra liv under en likartad strukturell orättvisa även om det råder en olikhet i den materiella standarden.

Hur som helst så vill både du och jag att våra barn skall få leva sina liv på ett bra sätt. Vilka är då chanserna att våra barn skall få leva sina liv på ett bra sätt? Ja enligt min mening så är dom sämre än våra föräldrars önskemål om deras barns framtidsutsikter. Håller du med mig?

Allting har ju blivit sämre. Visserligen har den tekniska utvecklingen producerat en mängd prylar som "förenklar" vardagen för oss, men dessa prylar har inte gjort våra liv bättre. Jag menar så här: vi har inte blivit lyckligare och mer harmoniska individer på grund av att den tekniska utvecklingen har gått framåt.

Det är ju samma strukturella orättvisa som råder idag som igår. Ja jag skulle vilja säga att denna orättvisa snarare har fördjupats än mer idag. Så därav menar jag att den strukturella orättvisan också fortsättningsvis kommer att fördjupas framöver. Våra barn kommer således att drabbas än hårdare än vad som utspelas idag.

Förutsättningarna har ju blivit sämre och sämre. Våra fossila energiresurser sinar. Klimathotet försämras dag för dag. Livsmedelsbristen tilltar. Arbetslösheten ökar överallt. Kapitalet drar åt snaran och kväver oss, på alla tänkbara sätt.

 

VARFÖR FÖRSÄMRAS VILKOREN FÖR OSS?

 

Framtiden ser dyster ut, min vän. Som det ser ut så är det en omöjlighet att det rättvisa samhället kan bli en verklighet för oss inom överskådlig tid.

Varför ser framtiden så dyster ut? Jo det främsta skälet ligger i att kapitalet med dess ägare agerar globalt över hela världen. Möter kapitalet på svårigheter att finna tillräckligt god ränta på sina investeringar då kommer ägarna obönhörligen att ta sitt kapital och investera det i marknader där det kan förränta sig bättre. Vilket betyder, att skulle något samhälle uppträda "problematiskt" då kommer kapitalet omgående att fly detta samhälle. Kapitalägarna skulle dra sig för att investera i detta "problematiska" samhälle. Ägarna tar alltså med sig sitt kapital och söker nya investeringsmöjligheter i andra samhällen. Dom känner att deras kapital inte kan få flöda friktionsfritt i detta samhälles marknad. Följden blir att samhället fullständigt dräneras på kapital.

Det är detta vi har sett i forna tiders så kallade kommunistsamhällen.

Det är främst av denna anledning som enstaka samhällen inte kan bygga rättvisa strukturer. För att rättvisa strukturer skall kunna förverkligas så måste detta ske globalt. Och detta blir, som sagt, en omöjlighet eftersom det privatägda kapitalet agerar globalt.

Om detta har jag skrivit tidigare.

Ja men tänk dig själv hur det ser ut i ditt samhälle. Föreställ dig att samhället beslutar sig för att ta över ägandet av en mängd stora företag. Vad skulle hända? Jo ägarna skulle ta hem kapitalet och söka upp investeringsobjekt i andra samhällen. Och det är precis så här som verkligheten ser ut.

Vi ser med all tydlighet hur kapitalet vinner mark. I vårt samhälle försämras arbetsvilkoren inom alla områden, i synnerhet så drabbas våra ungdomar som skall ut på arbetsmarknaden. Om detta faktum finns det klara och tydliga bevis.

Tryggheten vid sjukdom och arbetslöshet har försämrats märkbart under dom senaste åren.

Löneskillnaderna mellan vanliga arbetare och högavlönade har likaså ökat.

Stress och utslagning blir allt vanligare.

Vård, skola och omsorg skall effektiviseras så att det drabbar oss alla på ett negativt sätt.

Ungdomar mår allt sämre på grund av det inhumana samhällstrycket. Vilket får till följd att missbruk och våld ökar hela tiden.

Man kan ställa frågan: är det slumpen som gör att allting bara försämras? Eller kan det istället vara så att det finns en orsak till alla försämringar?

Självklart finns det en orsak till att saker och ting försämras. Och denna orsak finns att söka i det privata kapitalets utbredning överallt i våra samhällen.

Kan vi förstå att det fungerar på det här viset? Ja kanske du och jag ser det men våra maktmänniskor ser det inte. Det är ju dom som äger kapitalet, så varför skall dom bry sig om sådana frågor?

Kapitalet vinner alltså mark på vår bekostnad. Och vad är det som säger att denna process inte kommer att fortsätta? Jag menar att det finns ingenting som pekar på att kapitalet kommer att "lugna" ner sig i sin ständiga jakt på ökad förräntning.

 

SAMHÄLLETS FÖRVALTARE HAR INGET VAL

 

Politikerna måste tillmötesgå kapitalet. Man kan säga att dom har inget val. Tänk om politiker skulle få för sig att kapitalbeskattningen skulle öka markant, vad skulle hända då? Jo kapitalägarna skulle plocka hem sitt kapital omgående och föra in det i samhällen där kapitalklimatet är sådant att det undgår beskattning. Alltså precis som det fungerar idag.

Vi vet ju vad som händer när kapitalet försvinner ur samhället, eller hur? Javisst, människorna i samhället skulle bli av med sina jobb och inga nya jobb skulle dyka upp. Ägarna skulle finna det ointressant att investera sitt kapital i samhället när dom istället kan välja ett annat samhälle med "gynnsammare" så kallat företagsklimat.

Är det av denna anledning som politiker väljer att aldrig gå emot kapitalet? Ja visst är det så. En politiker som för fram åsikter om att skärpa beskattningen för kapitalet kommer inte att bli långlivad. Nej våra politikers primära uppgift i samhället det är att gå kapitalets intressen tillmötes.

Kapitalet kommer att segra, i alla fall i det korta perspektivet. Kapitalet har hela samhällsapparaten på sin sida, om det skulle uppstå "knepigheter".

Vi ser ju från den senaste finanskrisen hur samhällsapparaten fungerar. Behöver kapitalet ekonomisk hjälp för att kunna ta sig igenom kriser då ser politikerna till så att skattepengarna i samhället används för att stötta upp krisbolag. Kapitalet måste räddas, kosta vad det kosta vill.

Varför fungerar det så här? Vore det inte bättre om kapitalet får sköta sig själv utan hjälp från våra skattepengar?

Svaret är att det har gått så långt nu att viktiga samhällsfunktioner skulle äventyras om inte samhället går in och stöttar kapitalet.

Massarbetslöshet med allt vad det innebär skulle bli följden om kapitalet fick dränera sig självt när allvarliga ekonomiska kriser bryter ut. Därför måste kapitalet hållas under armarna, i alla lägen.

 

SER VI NÅGON LJUSNING?

 

Vad måste då hända för att det privata ägandet av kapitalet skall kunna omvandlas till samhällets ägande av kapitalet? Kan det privata kapitalet tas med våld? Kan man hoppas på att kapitalägarna överlämnar sitt kapital till samhället? Kommer dagens kapitalägande att leda till värre och värre katastrofer för våra samhällen? Kommer dessa scenarier att leda till att samhället, mer eller mindre, tvingas ta kontrollen över kapitalet? Kan vi förvänta oss att samhället blir så medvetet om orsaken till våra samhällens orättvisa strukturer så att det blir praktiskt omöjligt för kapitalägarna att hävda sin ensamrätt?

Ja det var några frågor som kräver sina svar. Var skall vi börja?

Kan det privata kapitalet tas med våld? Att det privata kapitalet kan tas med våld har ju prövats ett antal gånger. Detta fungerar inte har historien bevisat för oss.

Och det fungerar heller inte av den enkla orsaken att enstaka samhällen inte kan klara sig eftersom ägarna av kapitalet kommer att ta sitt kapital och etablera sig i samhällen där dom fortsättningsvis kan hävda sin äganderätt. Vilket vi tidigare har redogjort för.

Kapitalägarna kommer aldrig frivilligt att överlämna sitt kapital, det tror jag vi kan fastslå utan några ingående analyser.

Däremot så kommer utan tvekan värre och värre ekonomiska katastrofer att drabba våra samhällen om inte samhället lyckas påtvinga kapitalet regler för hur jagandet av vinster måste begränsas. Att samhället tvingas till att ta kontrollen över vissa delar av kapitalet när exempelvis finanskonkurser blir allt vanligare det ser vi exempel på idag. Därav kan vi konstatera att samhället kommer att ingripa alltmer i ekonomiska utsvävningar som dom privata ägarna gör sig skyldiga till.

Kan vi av detta förvänta oss att samhället blir så medvetet om orsaken till våra samhällens orättvisa strukturer så att det blir praktiskt omöjligt för kapitalägarna att hävda sin ensamrätt? Vad skall vi svara på denna fråga? Att medvetenheten kommer att öka i takt med att dom ekonomiska kriserna tilltar är ju helt klart. Förhoppningsvis kommer den ökade medvetenheten tillsammans med tvingande samhälleliga åtgärder att leda till att det blir praktiskt omöjligt för kapitalägarna att hävda sin ensamrätt.

Men detta är naturligtvis spekulationer. Det kan mycket väl gå så långt att samhället låter kapitalet hållas. Människorna kommer att plundras än mer. Exempelvis att i princip alla skattemedel oavkortat går till kapitalet. Det är väl kanske detta scenario som ligger närmast till hands. I synnerhet när vi betraktar dagens politiska "lösningar" på hur finansiella kriser skall lösas.

 

Vilka blir då vinnare av att samhället står som ägare av kapitalet i våra samhällen?

Som jag har tagit upp tidigare så skapar det privata ägandet av kapital orättvisor. Ett fåtal blir vinnare medan majoriteten får hålla till godo med det som blir över. Därmed så kan vi slå fast att jakten på pengar skapar inhumana strukturer. Vilket ju bevisas då vi ser hur våra samhällen ser ut och fungerar.

Så här skall vi inte behöva leva i våra samhällen. Men ändå så lever vi i dessa förhållanden.

Denna inhumana struktur måste förändras till en human struktur.

Den stora frågan blir då, som jag ställde ovan: hur skall detta gå till? Jagandet av pengar måste upphöra och ersättas med någonting annat.

Nästa fråga inställer sig omgående: kan vi människor fungera utan jagandet av pengar? Och i så fall hur skall samhället se ut om vi inte behöver jaga dessa pengar?

Jo istället för att ett fåtal maktmänniskor äger kapitalet i våra samhällen så måste den naturliga och logiska lösningen vara att alla människor i samhället äger det samlade kapitalet. Eller finns det någon bättre idé?

Vem vinner på ett sådant förhållande? Jo det säger ju sig självt att majoriteten av människorna i samhället vinner på ett sådant förhållande. Samhället blir kapitalägare i motsats till dagens privata kapitalägande.

Verkar inte ett sådant strukturellt förhållande ganska självklart? På det här viset garanterar samhället att vi alla kan leva humana och rättvisa liv. Eller som vi också kan säga: vi människor i våra samhällen kommer nu för första gången att kunna bestämma hur våra samhällen skall utformas på bästa sätt för oss alla. Verklig demokrati kommer för första gången att råda.

Jag är införstådd med att många kopplar samman ett samhälleligt ägande av kapitalet med dom sociala revolutioner som tidigare har genomförts i flera samhällen. Varför dessa sociala revolutioner inte ledde fram till målsättningen om rättvisa strukturer, har jag skrivit om tidigare. Men dessa misslyckanden innebär inte att vi skall förkasta tankar om ett rättvist samhälle. Ett rättvist samhälle är den enda lösningen på dom strukturella problem som vi lever i. Och det rättvisa samhället kan aldrig komma till stånd genom det privata kapitalägandet.

 

KRISERNA KOMMER ATT BLI ALLT ALLVARLIGARE

 

Att det har blivit som det har blivit beror naturligtvis på att våra samhällen har utvecklats åt fel håll sedan oerhört lång tid tillbaks i tiden. Den här utvecklingen har nu pågått så länge och fördjupats alltmer så att vi nu bokstavligt talat, sitter fast i smeten. Det går inte att ta sig ur den rävsax som vi har hamnat i. Det måste hända något drastiskt om den här utvecklingen skall kunna brytas.

Vad menas då med att det skall hända något drastiskt? Jo jag menar att dom globala kriserna (ekonomin, klimatet, energin, överbefolkningen) kommer att öka i en sådan omfattning så att våra samhällen, mer eller mindre, står inför en fullständig kolaps.

Nu är det ju så att dom globala kriserna bevisligen utvecklas åt det här hållet, dom slår allt oftare och med större och större kraft mot oss. Den här utvecklingen går inte att stoppa under rådande strukturer och därmed så kommer vi allt närmare det fullständiga sammanbrottet.

Kapitalet behärskar våra samhällen så till den grad att våra samhällsförvaltare, politikerna, inte längre har något val. Eftersom kapitalets intressen går före allt annat så ser "våra" politiker det som sin huvuduppgift att bistå kapitalet med dom önskemål som förs fram.

Notera här den senaste finanskrisen och den nuvarande globala arbetsmarknadskrisen. "Våra" politiker bjuder över varandra när det gäller att skjuta till skattepengar rakt in i det privata kapitalet.

Men vad innebär det här framtidsscenariot? Jo dom sociala konflikterna kommer att hårdna allt eftersom kriserna tilltar. Så är det.

Att det drastiska skall kunna inträffa, alltså en total strukturförändring, verkar helt omöjligt när vi betraktar våra samhällen utifrån dagens ögon.

 

VEM SKALL ÄGA KAPITALET?

 

Är det då meningslöst att komma fram till åsikten att kapitalet skall ägas gemensamt av människorna i samhället? Den enda möjliga lösningen för våra samhällen ligger ju i att vi alla är ägare av kapitalet. Eller som vi säger, samhället skall äga kapitalet. Detta är den enda möjliga lösningen. Några andra alternativ finns inte. Kan vi förstå att det förhåller sig så?

Och likväl står den här enda lösningen totalt främmande för "våra" maktmänniskor. Det vet vi väl vid det här laget vad det beror på? Som sagt, åter igen, "våra" maktmänniskor kan inte agera mot kapitalet.

Så som den ekonomiska strukturen ser ut idag så skall strukturen även se ut imorgon, enligt maktens förvaltare.

 

Du har mer pengar än vad jag har, alltså kan du köpa dig ett större inflytande i samhället. Dina pengar ger dig större makt.

Så ser verkligheten ut och det är efter dessa spelregler som vi lever. Betraktar vi detta utifrån ett logiskt perspektiv så är det ju fullständigt ofattbart att vi accepterar dessa förhållanden. Men vi gör ju det på grund av att strukturen har sett ut så här sedan en mycket lång tid tillbaks. Och vi protesterar inte att framtiden kommer att följa samma mönster. Med andra ord, den som äger mest kapital bestämmer vilkoren på marknaden och därmed också i samhället.

Vi förstår inte att dessa förhållanden är rena rama brottsligheten. Ägarna till kapitalet ger sig själva förmåner i samhället som den stora majoriteten inte ens kan drömma om.

Skall det fungera så? Om du jobbar svart, så betraktas du som kriminell. Men om du äger kapital för miljarder så betraktas du som en kung. Kungar ser man upp till och att leva som en kung det är drömscenariot för oss alla.

Så manipulerade har vi blivit. Att strukturen skapar både vinnare och förlorare det betraktar vi som en självklarhet.

Hela vårt tänkande och agerande har format sig efter kapitalets spelregler. Hela mediakarusellen matar oss dag ut och dag in med glorifieringen av det "rika" livet. Drömmen som förmedlas är att vi alla skall leva som kungar. Och kan vi inte leva som kungar då skall vi ändå fås till att konsumera så mycket som det bara går.

Hur skall vi någonsin kunna tänka i logiska och humana banor när kapitalet formar oss till inhumant agerande individer? Nej vi kan inte åstadkomma en förändring av strukturen eftersom vi inte har förutsättningarna att göra en förändring.

Strukturen har format oss att tänka och agera inhumant, hur skall vi då kunna förändra vårt tänkande? Hur skall vi ha möjligheten att kunna se igenom den inhumana strukturen när vi dagligen matas av strukturens orättvisor?

Någon frågar då: "vad är det för orättvisor som vi matas med?"

Tänk efter; öppna veckotidningen; slå på TV:n; läs reklamen; se filmen; starta datorn; spela spelen; iaktag samhället! Vad ser du? Jo du både ser och lever i ett samhälle som formar dig till en inhuman människa.

Hur skall det gå till att vi alla blir ägare över kapitalet när kapitalets ägare bestämmer hur strukturen skall se ut?

Åter igen, tänk efter. Varför är du arbetslös? Varför bränner du ut dig? Varför försämras välfärd och trygghet? Varför blir samhällsklimatet allt råare och våldsammare? Varför försämras vilkoren för våra barn och ungdomar?

Tänk efter! Var finns orsaken att söka till dessa orättvisor?

 

Jag är medveten om problematiken kring min argumentering för att samhället skall vara ägare av det samlade kapitalet. Jag är fullt på det klara med att vi tänker oss in i dom samhällen som har varit och i dag utger sig för att vara så kallade kommunistiska samhällen. Alltså samhällen där kapitalet skall vara samhällsägt.

Att vi med rätta misstror dessa samhällen beror ju på att maktstrukturen lever kvar på samma sätt som tidigare. Varför det är så och har blivit så det har jag tagit upp i tidigare artiklar.

Men det är inte dessa samhällen vi vill ha. Vi vill ha samhällen där människorna är fria, där strukturella orättvisor är otänkbara. Och vi vet ju att både dagens och gårdagens  så kallade kommunistiska samhällen inte på något vis kunde leva upp till dom här självklara kriterierna. Precis på samma sätt som ditt och mitt samhälle idag heller inte kan leva upp till humana självklarheter.

Jag upprepar vad jag har sagt tidigare: huvudorsaken till varför så kallade kommunistiska samhällen inte kan leva upp till rättvisa strukturer beror framför allt på att den globala privata ekonomin dominerar över världens samhällen. Därför blir det en omöjlighet för enstaka så kallade kommunistiska samhällen att kunna ge sina människor en rättvis och dräglig tillvaro.

Kapitalet bokstavligen talat flyr dessa enstaka samhällen eftersom ägarna till kapitalet vägrar investera i samhället emedan dom inte ser någon möjlighet för kapitalet att förränta sig.

Detta är vad som händer och har hänt i så kallade kommunistiska samhällen. Den politiska samhällsledningen som naturligtvis fortsättningsvis kan kalla sig för kommunistisk har egentligen inget val.

Man måste förmå kapitalägarna att investera sitt kapital i det så kallade kommunistiska samhället. Samhället kommer därmed att fungera som vilket annat samhälle som helst. Inga strukturella förändringar kommer till stånd i det så kallade kommunistiska samhället. Snarare så förstärks den orättvisa strukturen ytterligare emedan den politiska strukturen inte tillåter några förändringar.

Samhällena blir vad vi kallar kommunistiska diktaturer. Man tillåter privat ägande av kapitalet men man tillåter inte en politisk demokrati. Sådan ser diktaturen ut och sedan får dom kalla sig vad dom vill.

 

Ideologin att det måste finnas privat kapital för att det skall uppstå arbetstillfällen, är ju helt befängd. Ja det är rena rama lögnen.

Kort kan man förklara det så här (vilket jag har gjort otaliga gånger): privata kapitalägare investerar sitt kapital för att det skall förränta sig, allt annat kommer i andra hand.

I ett samhälleligt ägande av kapitalet så investeras kapitalet utifrån övertygelsen att detta kapital skall komma alla människor i samhället till del.

Vi ser att detta är två diametralt olika synsätt på hur ägandet kan se ut.

Har vi synen att alla människor i samhället är betydelsefulla då utformas politiken att alla kan bidra med någonting som är till godo för samhället.

Har vi synen att det privata kapitalet prioriteras då utformas politiken utifrån övertygelsen att det privata ägandet skall vara rättesnöret för samhället. Och vad detta innebär det ser vi med egna ögon när vi betraktar dagens samhällen. Eller hur?

Alltså två helt skilda synsätt. Men åter igen: våra samhällen kan inte förändras var för sig utan våra samhällen måste förändras tillsammans. Och orsaken till detta faktum hittar vi, som sagt, i den globalt privatägda ekonomin.

Kortsiktigt kommer därför kapitalet att segra men långsiktigt så kan omöjligen nuvarande strukturella förhållanden fortsätta. Frågan blir då: hur lång tid kommer förändringen att ta?

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng