ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för maj 2011

måndag 23 maj

33 Språket

 

MÄN - MÄNNISKOR. KVINNOR - KÄRRINGAR.

 

Det heter mänsklighet och det heter människa. Och så heter det en man, flera män. Är det en slump att det har blivit på det viset? Knappast. Kopplingen mellan man och människa samt mänsklighet har naturligtvis ett samband.

Språket är gammalt och språket har även det formats, som allting annat, av historiens förlopp. Även här har självfallet patriarkatet dikterat vilkoren, märkligt vore väl annars. Givetvis hade man uppfattningen klar för tusentals år sedan. Männen var människor och kvinnor var lägre stående varelser. Det var så och det är så.

Språket har alltså inte förhållit sig neutralt eller jämlikt. Språket har samma historiska bakgrund som livet i sig. Man kan således inte lyfta ur språket ur själva livet, språket är en del av livet. Därmed blir språket en del av själva strukturen. Om historien är en historia om hur det manliga könet dominerar över det kvinnliga könet, så beskriver naturligtvis språket detta. Språket bekräftar det verkliga livet.

Vi kan ta vilka vardagsfraser som helst. "Du beter dig som en djävla kärring". Frasen talar om att han beter sig som en kvinna. Kvinnan är mindervärdig. Exakt så betyder frasen.

Små pojkar lär sig tidigt att säga: "djävla hora" till sina jämngamla flickkamrater. Denna fras talar tydligt till flickan att hon inte är värd ett ruttet lingon. På grund av sitt kön är hon alltså mindre värd än sina jämnåriga pojkar. Barnen lär sig detta redan som små. Dom lär sig alltså att det kvinnliga könet värderas lägre än det manliga.

 Språket förmedlar denna uppfattning klart och tydligt. Patriarkatet visar här sin nakna sanning. Språket ljuger inte. Språket fungerar som en slags trosuppfattning. Det vill säga vi lär oss redan i unga år vårt språk. Vi tar det till oss. Vi talar språket så som vi har lärt oss det. Vi reflekterar inte över det. Det språk vi talar det återspeglar verkligheten.

 

"Dom där förbannade negerdjävlarna skulle vi ha skickat tillbaka till djungeln för länge sen".

 

"Nej hördu du, nu åker vi och hämtar några ryskor. Hänger du med? Ha, ha".

 

"Din djävla fitta".

 

SPRÅKET FÖRMEDLAR VÅRA NORMER

 

Språket förmedlar maktförhållanden. Eller har ni någon annan åsikt? Vi vräker ur oss än det ena än det andra, utan att fundera.

Språket fungerar som religionen. Man tar det till sig. Man utövar det utan att reflektera. Religionen fungerar som en ledstjärna. Språket fungerar på samma sätt. Det griper tag om oss människor lika effektivt som religionen. Språket blir en del av dig själv. Det blir en del av din personlighet. Du bär ditt språk med dig överallt. Därmed blir språket, på sitt sätt, ett ännu effektivare "verktyg" än religionen. Språket förmedlar direkt, utan krusiduller, vad som gäller. Du tänker och agerar så som du talar ditt språk. Detta gör språket farligt.

Har du accepterat att säga "svartskallar" om alla invandrare då har du ställt dig över dessa människor. Invandrare är alltså människor som man kan slänga glåpord över, just på grund av att dom är invandrare. Alltså är dom mindre värda än dig och mig.

När du benämner kvinnor för "kärringar" så upphöjer du dig själv som en, så att säga, högre stående människa. "Kärringar" är lägre stående människor än dig själv. Är det inte så?

Under ett gammalt fotografi som föreställde en kvinna som skurade golv stod att läsa: "ett fruntimmer har anställts för att hålla rent". Språket talar för sig självt.

"Fruntimmer" har inga namn. Kvinnor som arbetar som städare har inga namn. Städarbeten som värderas lågt i våra samhällen skall naturligtvis skötas av kvinnor, eller rättare sagt fruntimmer.

 

Vi har ju tidigare framhållit att allting måste ifrågasättas. Detta gäller även språket. Vårt språk måste ifrågasättas. Språket har naturligtvis också en historisk bakgrund. Eftersom det står klart att mänsklighetens historiska bakgrund är inhuman och därmed orättvis så måste även detta gälla för språket. Språket som vi talar skulle alltså vara inhumant och därmed destruktivt för oss själva. Kan det vara så? Är det alltså så illa ställt att vårt eget talade språk inte får godkänt? Ja tyvärr, så illa ställt är det. När du och jag öppnar munnen och pratar så uttrycker vi oss inhumant och därmed destruktivt. Kan vi ta till oss detta faktum? Nej det kan vi knappast ta till oss.

Det språk vi talar har växt fram under årtusendens lopp. Därför är det helt naturligt att vårt språk beskriver den verklighet som vi lever i. Språket är alltså inte på något vis objektivt eller neutralt, om nu någon skulle tro det. Nej språket är format av patriarkatet liksom övriga samhällsstrukturen. Språket är så konstruerat att det tjänar mannen, det dominerande könet. Genom språket tar vi lätt reda på hur samhället fungerar. Språket ljuger inte. Språket talar om hur världen ser ut.

 

"Jag sätter in den här summan på ditt konto när du ger mig det här uppdraget. Det finns ingen möjlighet att det skall kunna upptäckas".

 

"Lappdjävlarna dom har tydligen ingenting alls att tänka med".

 

"Allting skulle vara bra bara vi slapp det här förbannade zigenarpacket".

 

"Följer du med och våldtar dom här thailändska knullhororna?"

 

"Dumpa skiten i ån så är det ingen som bryr sig."

 

Det är maktspråk och det totala föraktet för människor. Så här fungerar samhället. Så här fungerar språket. Är det detta språk som vi vill lämna över till våra barn?

 

MANNEN ÄR NORMEN

 

Okey, vi går vidare. Gamla fotografier har alltid fängslat mig. Allra helst de foton som visar människor tagna i grupp. När dessutom fotona är kommenterade så blir de särskilt intressanta.  Foton över familjer beskrev nämligen uteslutande faderns roll. Kommentarerna gällde hans namn, för och efternamn. Vad han sysslade med. Den övriga familjen nämns knappast. Det verkar i det närmaste ointressant att dom överhuvud taget finns med på fotot. Modern nämns för övrigt som mannens hustru eller frun. Vad hon heter verkar inte vara viktigt. Man får intrycket av att hon blir som ett bihang till mannen. En tjänarinna som är sin herre till lags. Detta intryck förstärks av de kommentarer som brukar följa med ett familjeporträtt. Kommentarerna tar alltså upp vad mannen har sysslat med. Hur förmögen han är. Vad han äger förutom gården han bor i.

Observera åter igen att jag talar om han. För det är så beskrivningen går till. Det är han som blir beskriven. Inte ett ord ägnas åt hon. Hon förefaller vara en skugga av han. Så är det.

Är detta en riktig beskrivning av äldre fotoböckers innehåll? Vad säger ni själva? Jo naturligtvis är det så. Och det är åter igen ingenting konstigt med det, utifrån de spelregler som råder. Det är ju mannen som betyder någonting. Det är mannens värld som gäller. Det är patriarkatet som visar upp sig i all sin glans.

Vad lär vi oss av dessa gamla fotografier? Jo dom understryker vad vi redan vet. Eller kanske vi ändå inte vet det? Att man beskriver människorna utifrån den struktur som man lever i. Är strukturen inhuman så blir beskrivningen av människorna också inhuman. Ganska självklart, eller hur?

 

Foton återger vad vi ser. Fotografens bild vill förmedla vad som är "viktigt". Bilden talar om för oss vad som händer. På samma sätt som språket ger en beskrivning av strukturen så hjälper bilden till att tala om hur strukturen fungerar. Vår bild ljuger således inte.

När jag nu är inne på bilder så kom följande tanke fram, som i och för sig avviker från ämnet. Jag tar upp det nu eftersom det enligt min mening är mycket intressant.

Det handlar om att män och kvinnor har olika syn på samhällsstrukturen. Man kan ju anta att så är fallet. Alltså att män och kvinnor iaktar strukturen utifrån skilda utgångspunkter. Och om det skulle vara på det viset så innebär det att vår syn på livet inte är gemensam.

En man ser på tillvaron med andra ögon gentemot vad en kvinna gör. Det betyder att i vår patriarkala värld så ser mannen tillvaron utifrån ett överordnat perspektiv, ett maktperspektiv, om man jämför med hur kvinnan ser på tillvaron.

Jag dristar mig därför till ett påstående. När mannen ser på en kvinna så gör han det utifrån en dominerande position. Det omvända gäller då naturligtvis. Alltså att kvinnan ser på mannen utifrån en underlägsen position. Svårare än så borde det inte vara. Eller hur? Eller verkar det knepigt?

Vi iaktar alltså  tillvaron ur två olika positioner. Och när vi ser på varandra så ser vi varandra, även här, utifrån två olika positioner. Det är således inget jämviktsförhållande som råder mellan könen. Eftersom det inte råder ett jämviktsförhållande mellan könen i samhället så kan det ju omöjligen råda jämvikt när könen ser på varandra. Ganska logiskt, eller hur?

Ju starkare den patriarkala samhällsstrukturen är ju mer dominerande blir synsättet från mannen när han ser på kvinnan. Det omvända gäller naturligtvis. Kvinnan känner sig klart underlägsen mannen i en starkt patriarkal struktur, när dom båda ser på varann.

Vad får detta för konsekvenser? Jo relationen mellan man och kvinna blir onaturlig. Mannen går ju bokstavligt talat före kvinnan i precis allting i dessa starka patriarkala strukturer. Han "går före" henne både bildligt och bokstavligt.

Inte nog med att äktenskapet i sig är en onormal konstruktion av patriarkatet, där den ursprungliga innebörden ligger i att mannen skall ha full kontroll på "sin" kvinna. När dessutom relationen mellan mannen och kvinnan från början är onaturlig så kan förhållandet, i stort sett, bara sluta på ett sätt. Förhållandet spricker. Och det är ju detta vi allt tydligare ser i framför allt västvärlden idag. I den övriga världen hålls äktenskapet ihop på ett konstlat sätt med hjälp av lagar och religiösa förordningar. Kvinnan får alltså mycket svårt att frigöra sig från den man som hon en gång ingick äktenskap med, eller rättare sagt som hon i många fall tvingades att ingå äktenskap med.

Nåväl vi har tagit upp detta tidigare. Och vi kan nu se att samhällsstrukturen i sig förstör relationen mellan man och kvinna.

Redan som barn ser pojken och flickan på varandra ur olika positioner. Denna syn förstärks sedan vart efter livet går vidare och får då till följd att könen inte kan mötas utifrån jämlika positioner.

 

Har vi kommit ifrån ämnet som gällde för den här artikeln? Ja kanske vi har gjort det. Det var alltså språket vi skulle ägna oss åt.

Sambandet mellan man och människa i språket är ingen slump och detta bevisas när vi granskar meningsuppbyggnader i språket.

 

Varför säger vi mansålder? Varför säger vi inte människoålder? Naturligtvis så säger vi även människoålder men eftersom ordet mansålder har gamla anor och har funnits officiellt under mycket lång tid så står ju mansålder för någonting. Och ordet mansålder står just för ordet människoålder. Om vi säger kvinnoålder då avser vi just kvinnors ålder. Mansålder däremot beskriver båda könens ålder. Men eftersom mannen är normen i samhället så skall också mannen vara normen i språket. Förstår ni hur jag menar?

 

Vi säger också manfall. Samma sak här. Ordet betyder ju att människor har fallit ifrån. Alltså att människogruppen har blivit mindre.

 

På samma sätt så säger vi att man skall sluta upp mangrannt. Kom alla människor och hjälp till! Även kvinnor är välkomna att hjälpa till. Kvinnor är ju också människor.

Nu fick jag göra mig lite rolig också på kvinnors bekostnad.

 

Där gick dom man ur huse. Vilket menas med att människorna gjorde gemensam sak.

 

Tag det som en man! Vilket ordagrant betyder att även kvinnan bör uppträda som en man. Mannen står för det normgivande och om kvinnan tänker uppträda normgivande då skall hon agera som en man. Det är precis så som uttrycket betyder.

 

För att inte tala om följande  fraser: Fadern och den Helige Andes Son och Herren ger och Herren tar. Observera dom stora bokstäverna i dessa fraser. Dessa fraser understryker just mannens gudomlighet. Det hierarkiska patriarkatet beskriver sig här i all sin glans.

 

Har ni tänkt på följande fakta? Man går upp på morgonen; man äter frukost; man går till jobbet; man äter sin lunch; man jobbar vidare; man kommer hem; och så vidare. Är det en slump att man (obs. ordet) uttrycker sig så? Nej jag menar att det är inte slumpen som har skapat vårt ordval. Vårt ordval hänger intimt samman med den strukturella orättvisan som vi lever i. Jag menar att patriarkatet har formulerat våra ord och fraser utifrån inställningen att kvinnan är underlägsen mannen. Det är således ingen slump att ordet "man" finns i så många olika betydelser. Det vill understryka någonting. Gissa vad?

 

En högt uppsatt ämbetsman uttryckte sig så här i media: "alla italienare vill ha en älskarinna". Underförstått så menar han att italienare är män och att älskarinnor är kvinnor som inte kommer i närheten av statusen att vara italienare. Italien är ett land för italienare, alltså i första hand män. Observera också att denna man tituleras ämbetsman. Finns ordet ämbetskvinna?

 

Vilket mansskap! Ja vilken stark grupp av människor. Men om nu hela den här gruppen av människor enbart består av kvinnor hur säger man då? Nåväl ordet mansskap tillkom för länge sedan då män i grupp fick en benämning. Kvinnor i grupp räknades inte som mansskap.

 

Har ni tänkt på följande fakta: när en man och kvinna gifter sig så förlorar kvinnan sitt efternamn och sin titel. Fröken Skoog blir över en dag Fru Andersson. Herr Andersson byter däremot varken titel eller efternamn. Han fortsätter att tituleras Herr Andersson. Nåväl idag kan hon välja, i alla fall i vårt samhälle. Men det är först idag hon har den möjligheten. Man kan säga att kvinnan förlorar lite av sin identitet i och med namnförlusten.

Är det slumpen som har bestämt den här ordningen? Naturligtvis inte. Eller har ni någon annan åsikt?

 

I år är det handbolls-VM! Gissa för vem? Är det för män eller kvinnor? Rätt gissat, det är för män. Skulle det vara handbolls-VM för kvinnor då skulle det också stå handbolls-VM för kvinnor. Verkar det rörigt?

 

Det var den kallaste vintern i mannaminne!

Kommentarer är överflödiga.

 

Män är människor. En kvinna är en kvinna. Språket ljuger inte, språket förmedlar det strukturella tänkandet.

 

 

 

 

 

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 2 maj

32 Nakenheten

 KAN MAN VARA NAKEN?

 

 Kan detta vara någonting att skriva om? Vad har detta med strukturen i våra samhällen att göra? Om man har kläder på sig eller om man är naken det måste väl ändå vara upp till var och en att avgöra, eller hur?

Ja tänk om allting vore så enkelt och okomplicerat att var och en fick välja att vara naken eller att bära kläder på sig. Men så enkelt fungerar det inte i våra samhällen.

Om du kliver ut naken i samhället på grund av att temperatur och väder känns varmt och behagligt så kommer du snabbt att bli tagen för förargelseväckande beteende. Är du kvinna och lever i samhällen där du dessutom påbjuds att inte ens visa ditt ansikte, då är du riktigt illa ute. Då hänger sannolikt ditt liv på en skör tråd. Lyckas du överleva den misshandel som du kommer att bli utsatt för så blir du ändå stämplad för livet.

Ja så känsligt är detta ämne. Det betyder att det ändå är värt att skriva om nakenheten.

Det självklara valet att kunna välja om man vill vara naken eller inte är tydligen inget självklart val.

Gå in i en kyrka och betrakta riktigt gammal konst. Brukar du fundera över varför konstnärerna medvetet döljer könsorganen på nakenmålningarna? Eller du kanske inte funderar över det alls. Du kanske ser det som helt naturligt att dom nakna människorna skyler sig.

Men man kan ju fråga sig varför tavlor målas på det viset? Svaret på frågan är ju lätt att besvara, eller hur?

Att måla människan naken på ett naturligt sätt ansågs naturligtvis vara skamfullt. Ja det betraktades antagligen som rent av syndigt att måla den naturliga nakenheten. Man kan säga att strukturen inte tillät att könsorganen blottades på ett naturligt sätt. Följaktligen betraktas nakenheten som ful och syndig.

Kan vi förstå att den här gamla synen på nakenhet har satt sin prägel på oss själva? Tveksamt om vi förstår det. Istället så anser nog majoriteten av oss att det är fullt normalt att vi skall dölja könsorganen när vi exempelvis badar på sommaren. Varför har vi den inställningen till nakenheten? Det som är normalt och naturligt anser vi istället vara onormalt och onaturligt. Hur kan ett sådant diametralt motsatt tänkande få fäste?

 

ÄR DET FULT ATT VARA NAKEN?

 

Dom tidiga människorna funderade aldrig över varför dom gick omkring nakna i sina samhällen. Varför skall man fundera över något så naturligt som att gå omkring naken? Djuren går ju omkring nakna då är det ju helt naturligt att människan går omkring naken. Jag menar vi är djur vi också.

Tänk er själva om dom tidiga människorna fick för sig att dölja sin nakenhet. Hur tror ni att detta skulle se ut? Nej en sådan tanke vore ju helt orimlig. Det skulle vara det samma som att man inte godtog sin egen kropp.

Men tydligen så gick det snett med den naturliga kroppsuppfattningen för ett flertal generationer sedan. Det naturliga synsättet på nakenheten förbyttes i ett onaturligt synsätt på denna nakenhet. Vad kan orsaka ett så helt annorlunda synsätt?

Svaret sitter ju i manipuleringen av vårt tänkande. Den religiösa dårskapen förvandlar vårt logiska tänkande till att bli ologiskt. Religionen förkunnar att det är syndigt när kvinnan och mannen visar sig nakna för varann. Ja vi känner väl till hela det religiösa spektaklet kring nakenheten och könens naturliga dragning till varann. Och eftersom strukturen byggdes upp utifrån uppfattningen att kvinnan var underlägsen mannen så omintetgjordes den normala och naturliga relationen mellan könen. Det nakna naturliga förhållandet mellan könen ersattes av det "syndiga" ojämlika förhållandet. Och detta förhållande gäller än idag i dom flesta samhällen världen över.

 

DÅRSKAPEN FORMAR OSS

 

Vad händer om vi offentligt visar oss nakna? Jo vi blir tagna av våra samhällens "ordningsmanskap". Vi blir åtalade för förargelseväckande beteende och får naturligtvis straff därefter. Och denna strukturella ordning betraktar dessutom majoriteten av oss som helt normal. Strukturen har alltså fått oss att betrakta det naturliga och logiska som ologiskt. Är det inte helt fantastiskt hur vårt tänkande har blivit manipulerat.

Kan vi nu förstå bättre vad våra samhällsstrukturer kan göra med oss? Nej jag tror inte att vi är mogna att förstå detta. I många samhällen kan ju dessutom kvinnan inte visa sitt eget ansikte offentligt. Om detta har jag skrivit mycket om tidigare.

Här kan man verkligen tala om att strukturen kan få oss att tänka och agera precis hur som helst. Jag säger det igen: iaktag våra samhällen och vad ser du? Ser du hur den fullständiga dårskapen har format oss människor?

Vi lär oss redan som mycket små att nakenheten inte skall betraktas som någonting naturligt. Vårt tänkande har manipulerats till att anse det som onormalt att visa sig naken.

 

Om jag påstår att du och jag har blivit fullständigt förvridna i vårt tänkande, vad säger du då? Jag dristar mig till att tro att du inte håller med mig. Du hävdar istället att det är jag som har blivit galen. Ja vad skall vi tro? Hela samhället är ju uppbyggt utifrån tänkandet att nakenheten skall döljas. Det är ju dessutom straffbart att visa sig naken offentligt. Inte kan väl det samhälleliga tänkandet vara felaktigt?

Jo det är just vad det är. Hela det samhälleliga tänkandet är felaktigt. Och det är felaktigt inom allting som rör människors förhållanden till varann, inklusive tänkandet kring nakenheten.

 

Nu ser ju våra samhällen ut som dom gör och detta medför att strukturella förändringar blir i princip omöjliga att åstadkomma. Vi människor anpassar oss till den struktur som vi lever i. Vi accepterar den som den är. Om samhället inte anser det som normalt att vi går omkring nakna då tar vi till oss detta tänkande och accepterar det. Jag själv är inget undantag.

Om samhället påbjuder kvinnan att inte visa sitt ansikte då tar kvinnor till sig detta tänkande och godtar det. Ja dom är i princip tvingade till att godta det. Det är ju så här våra strukturer fungerar.

Skulle vi däremot leva våra liv i samhällen där nakenheten var fullständigt naturlig då skulle vi naturligtvis aldrig komma på tanken att skyla oss. Eller hur?

Man kan ju undra vilken av dessa två åsikter som skall anses som normal och naturlig? Skall det anses som normalt och naturligt att människan skall kunna visa sig naken i sitt samhälle eller skall det anses som normalt och naturligt att människan skall dölja sina könsorgan när hon visar sig i samhället?

Ja svaret är ju givet, för mig. Är svaret givet för dig? Det rätta svaret är naturligtvis att vi människor skall kunna gå omkring i våra samhällen utan en tråd på kroppen om vi känner för det. Därmed så kan vi åter igen konstatera att våra samhällen har blivit felaktigt uppbyggda från grunden. Ingenting i våra samhällen fungerar normalt och riktigt.

Är inte detta konstaterande häpnadsväckande? Vi lever våra liv i samhällen som har blivit helt vanställda. Vi lever alltså i en värld som har blivit helt vanställd. Den är så vanställd så att nakenheten i princip betraktas som olaglig i dom flesta samhällen.

Jag säger det igen: är det underligt att vår värld ser ut som den gör? Nej detta är inte alls underligt. Det vore istället underligt om vår värld fungerade på ett humant sätt när våra samhällen är så fyllda av orättvisor och ologiskt tänkande.

 

NAKENHETEN HAR BLIVIT EN MARKNAD

 

Om nakenheten betraktades som normal och naturlig i våra samhällen då skulle sexuella övergrepp vara sällsyntheter. Håller ni med om det här påståendet?

Jag bygger det här påståendet på att där strukturen närmar sig rättvisa och humanitet där kan våldet inte få fäste. Våld och övergrepp kan omöjligen få fäste i ett samhälle där logiska förhållanden råder.

När nu nakenheten är skuldbelagd och olaglig så för naturligtvis detta med sig att nakenheten skapar behov som inte kan tillfredsställas på ett normalt och naturligt sätt. Nakenheten visas upp mot betalning på den så kallade illegala marknaden. Den naturliga och vackra nakenheten smutsas ner på grund av den ologiska samhälleliga synen vilket gör att det uppstår en marknad där nakenheten kostar pengar. Människans naturliga behov och naturliga begär efter nakenheten har blivit en storindustri i våra samhällen.

Den som har pengar köper sig en naken människa. Våra kroppsliga behov kan inte få sin naturliga tillfredsställelse i våra ologiska samhällen. Den strukturella ordningen har gjort nakenheten omöjlig att kunna leva ut som ett naturligt och normalt tillstånd. Nej istället så skall den "syndiga" nakenheten få hålla till på samhällets "bakgårdar".

Kan vi förstå att det är våra strukturellt orättvisa samhällen som har skapat denna vår syn på nakenheten? Förstår vi att alla dessa sexuella övergrepp som ju är enorma samhälleliga problem har sin grund i bland annat den ologiska synen på nakenhet?

Istället för att analysera problemens orsaker så väljer en mängd samhällen att nakenheten skall döljas.  Och som vi vet så tar dessa patriarkala samhällen beslut som i praktiken medför att kvinnor inte ens kan visa sina ansikten. Håller ni med om att det är en sjuk värld som vi lever i?

 

NAKENHET  -  POLITIK

 

Är åsikter om nakenhet politik? Ja visst är det politik. Alla frågor är egentligen politiska frågor. Men vi förväntar oss inte att politiker skall ta tag i sådana här strukturella frågor. Lika lite som vi förväntar oss att politiker skall ta upp frågor om det privata kapitalägandets vara eller inte vara. Eller att dessa politiker skall ta upp frågor om ifrågasättandet av gränsdragningar mellan samhällen. Det vi säger statsgränser.

Förstår ni? Jag menar att så kallade "strukturella självklarheter" som dagens kapitalägande och statsgränser inte ingår i politikers tänkanden och göranden. Inte heller ingår den nuvarande samhälleliga synen angående nakenheten i våra politikers ageranden.

Det som är så att säga strukturellt fastslaget sedan lång tid tillbaka anses därför av samhällets förvaltare som cementerat. Alltså ej förändringsbart, om ni förstår vad jag menar?

Det är detta jag menar när jag påstår att den strukturella orättvisan är orsaken till att det ser ut som det gör.

Våra samhällens ageranden när det gäller bland annat nakenheten visar ju klart och tydligt att det ligger årtusenden av felaktiga strukturella tänkanden och göranden i den grundläggande uppbyggnaden. Men, som sagt, dessa frågor ligger utanför politikers tankebanor.

Ja tänk er själva om en politiker fick för sig att lägga fram påståenden om att våra samhällen är strukturellt orättvisa och att bestämmelserna om nakenheten kan hänföras till denna orättvisa. En sådan politiker kommer säkert omgående att utmanövreras av övriga samhällsförvaltare.

Nej en politiker skall diskutera fastighetsskatten och ta fram förslag på hur vård, skola och omsorg skall effektiviseras (läs: besparas). En politiker skall inte ägna sig åt att ifrågasätta om vi lever i strukturellt orättvisa samhällen.

"Vad är det för något", blir säkert svaret. 

 

HUR SKALL VI SE PÅ NAKENHETEN?

 

Jag menar inte att man skall springa omkring naken bara för nakenhetens skull. Nej jag menar att det inte skall göra någon skillnad om människor väljer att ta av sig sina kläder eller om man väljer att ha kläderna på sig. Är klimatet varmt och skönt då är det väl naturligt att man tar av sig kläderna? Eller verkar det helt uppåt väggarna att ha en sådan åsikt? Ja i en mängd samhällen så skulle den här åsikten inte accepteras. Den nakna huden får på intet sätt blottas enligt dom regler och förordningar som råder i dessa samhällen. Att kroppen mår bäst av att luftas på ett naturligt sätt gäller inte.

Där dårskapen får råda där får kroppen lida!

 

Finns det något mer att orda om i detta ämne? Ja det finns det med all säkerhet. Människor skulle kunna prata om detta ämne hur länge som helst. Varför då? Jo därför att detta ämne är så sprängfyllt med olika åsikter. Ämnet är som vi säger ett mycket känsligt och känslosamt ämne. Ja jag menar att ämnet är till och med grundläggande i vårt strukturella tänkande.

Att kunna visa sig naken eller att inte kunna visa sig naken är enligt min mening en viktigare fråga än om fastighetsskatten skall beskattas högre eller lägre.

När media slår upp löpsedlar om en naken rumpa då förstår man att nakenhetens frågor ligger oss varmt om hjärtat. Vi är mer intresserade av att läsa om den nakna rumpan än att läsa om frågor kring fastighetsskatten.

Förstår vi varför det är på det här viset? Jo det är på det här viset därför att nakenheten inte betraktas som någonting naturligt i våra samhällen. Nakenheten är behäftad med det vi brukar kalla för hysch, hysch.

 

Måla ett fikonlöv över könet och det är helt okey. Måla könet som det är och det väcker frågor.

Iaktag dom nakna aporna i djurparken och du finner ingenting märkvärdigt med det. Men när du ser bilden på den nakna kvinnan så känner du hur värmen stiger i din kropp. Denna normala reaktion får dig att känna skuld emedan du har blivit uppvuxen med att nakenheten är syndig och ful. Ditt tänkande har blivit fullständigt förvridet av all den förnedrande framställning av nakenheten som porrindustrin och för den delen även dom så kallade seriösa medierna presenterar.

Från att ha varit ett litet naket oskuldsfullt barn som springer runt i gräset så har du nu i vuxen ålder fått ditt tänkande helt förvridet av strukturens inhumana påverkan. Jag vill påstå att den strukturella smutskastningen av nakenheten visar hur våra samhällen fungerar för övrigt. När delar av våra samhällen inte fungerar på ett normalt och naturligt sätt så kan heller inte helheten fungera normalt. Det är ju delarna som skapar helheten. Eller hur?

 

Vad tror ni, skall jag avsluta det här inlägget om nakenheten? Kan det finnas något mer att tillägga? Ja det finns naturligtvis massor att tillägga men för mig så känns det som om frågorna kring nakenheten har fallit på plats.

Det självklara är inte självklart.

Det naturliga är inte naturligt.

Det normala är inte normalt.

Nej istället så har det abnorma blivit norm.

 

En sista frågeställning: förstår vi sambandet mellan synen på nakenhet och våra i övrigt strukturellt orättvisa samhällen?

 

 

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng