ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för september 2011

lördag 3 september

37 Privatägt eller samhällsägt?

 

 UPPSTOD DET PRIVATA  KAPITALÄGANDET PÅ ETT "FRITT" SÄTT?

 

 Skall kapitalet ägas privat eller skall kapitalet ägas av oss alla?

Det är ju denna fråga som är den exakta skärningspunkten mellan åsikterna hur det samlade kapitalet skall fördelas. Antingen så skall kapitalet vara tillgängligt för var och en. Jag menar att var och en skall beredas tillfälle att "ta för sig" av det samlade kapitalet. Eller så skall kapitalet tillhöra alla i samhället. Alltså ingen skall ha möjligheten att kunna äga mer kapital än någon annan.

Har jag uttryckt mig klart i frågan? Antingen privatägt eller samhällsägt.

Dagens samhällen bygger ju, som vi vet, på den första åsikten. Det vill säga att kapitalet skall vara privatägt.

Här måste vi på en gång granska om människorna har valt denna form av kapitalägande. Har vi gjort det? Vi kan omedelbart slå fast att så inte är fallet. Vår historia bevisar ju att kapitalet har tagits av maktens män. Man har tagit det med våld. Maktens män har lagt beslag på det samlade kapitalet för att få materiella fördelar gentemot majoriteten av människorna i samhället. Så ser historien ut. Vilket inte går att förneka.

Därmed så menar jag att våra samhällen ser ut som dom gör idag på grund av detta historiska arv. Det privatägda arvet.

Tänk så här: att våra samhällen ser ut som dom gör måste ju naturligtvis bero på någonting. Eller hur? Ett samhälle kan ju inte slumpmässigt utvecklas åt något håll. Det är ju mänskliga tankegångar och ageranden som sätter riktlinjerna för hur samhället skall utvecklas. Och det är just ägandefrågan som har bestämt samhällsutvecklingen.

Om kapitalägandet finns hos ett fåtal så är det just dessa fåtal som sätter reglerna för hur samhället skall utformas. Kan vi vara överens om att det förhåller sig på detta vis? Ägandefrågan bestämmer således samhällsutvecklingen.

Åt vilket håll vill vi då att våra samhällen skall utvecklas? Det förmodade svaret på frågan blir säkerligen att vi önskar ett rättvist, jämlikt och humant samhälle.

Men nu ser ju inte våra samhällen ut på det viset. Varför gör dom inte det? Jo eftersom vi påstår att det är just ägandefrågan som avgör samhällsutvecklingen så har vi fått ett svar. Svaret är att våra samhällen är orättvisa, ej jämlika och inhumana och detta bottnar i den nuvarande formen av kapitalägandet.

 

ATT ÄGA KAPITAL ANSES VARA EN FRIHETSPRINCIP

 

Våra samhällsförvaltare (läs: politiker) hävdar principen att kapitalägandet är en frihetsfråga.

Människan skall ha friheten att äga kapital. Det kapital som vi kommer över det har vi friheten att förfoga över, enligt det strukturella tänkande som råder idag. Detta anses, som sagt, vara en frihetsprincip som inte kan ifrågasättas.

Men är då detta frihet? Är det en frihet att äga kapitalvärden för miljarder samtidigt som majoriteten av oss människor inte äger några kapitalvärden alls?

Varför skall detta förhållande anses som en frihet? Det finns väl ingen som hävdar att detta förhållande är rättvist? Förhållandet är alltså orättvist.

När det nu bevisligen förhåller sig så då måste man ställa frågan om en orättvisa kan anses som en frihet. Kan en orättvisa vara en frihet?

Jag menar att en frihet skall tolkas som att alla kan dra nytta av en sådan frihet. Att friheten gagnar oss i samhället, inte missgynnar många samt gynnar ett fåtal.

Om vi tolkar friheten på detta sätt då faller ju dagens frihetsbegrepp om kapitalägandet ihop totalt. Tydligen tolkar inte våra samhällen frihetstanken så. Man tolkar istället friheten som möjlig inom orättvisans ramar.

Kan vi finna några historiska exempel som belyser den här frågan? Javisst gör vi det.

Betrakta koloniseringen av världen för ett antal generationer sedan. Maktens män bestämde sig för att kolonisera/äga mark varhelst man drog ut i världen. Att lägga beslag på mark, för egen räkning, ansågs vara en helt naturlig frihet. Att äga marken och allt som finns på denna mark skulle alltså vara en frihet som erövraren tog sig. Detta innebar att människorna som levde på denna mark var tvungna att underordna sig dom maktmänniskor som hävdade att det var helt legitimt att i praktiken roffa åt sig kapitalvärden.

Så såg ju världen ut för ett antal generationer sedan. Att kolonisera var en frihet som var odiskutabel. Så ser vår historia ut.

Har vi fler exempel? Det klassiska exemplet är väl den ursprungliga idén om friheten att kunna rösta in människor i samhällsbeslutande församlingar. Vad menades då med friheten att få rösta? Jo det var enbart män som skulle få rösta och det var enbart män som kunde röstas in i dessa beslutande församlingar. Och detta var likaså en odiskutabel frihet.

Att kvinnan skulle innefattas i det här frihetstänkandet var ju helt otänkbart. Så uppfattades friheten i denna fråga.

Att kunna köpa och sälja människor ansågs tidigare vara en självklarhet. Detta var en frihet som alla hade rätten till, om man hade pengar.

Vi ser att frihet kan egentligen betyda vad som helst. Men vi ser också att dessa exempel har någonting gemensamt. Vad då? Jo den som har kapital dikterar vilkoren för vad som skall anses vara en frihet. Och den som inte har något kapital får snällt foga sig i vad kapitalägaren bestämmer. Detta visar oss historien med all tydlighet.

När nu vår historia bevisar detta förhållande vad är det då som säger att nutiden skulle fungera på ett annat sätt? Varför skulle plötsligt kapitalet inte ha något inflytande på dagens frihetsbegrepp? Dom som formulerade friheten förr det var maktens män med sitt kapital. Vilka skulle det i så fall vara som formulerar frihetsbegreppen idag om det nu inte är maktens män? Vilka är det som hävdar att det är en odiskutabel frihetsprincip att kapitalet skall vara privatägt? Det är naturligtvis dom som äger detta kapital som hävdar denna frihetsprincip. Precis på samma sätt som dåtidens maktmänniskor hävdade friheten i att kolonisera hela världen. Exakt samma tänkande gäller i dessa bägge exempel.

Idag har dessutom maktmänniskorna stöd i sina ageranden av samhälleliga förvaltare, alltså "våra" politiker. Frihetstanken om kapitalägandet omfattas således även av "våra" folkvalda. Precis på samma sätt som dåtidens "folkvalda" män ansåg sig kunna ta "demokratiska" beslut i samhället. Att halva befolkningen, kvinnorna, inte hade någon talan hörde liksom inte till saken.

Att våra samhällen idag fungerar på ett orättvist sätt och att detta bevisligen beror på den så kallade friheten till kapitalet kan omöjligen accepteras av maktmänniskorna och deras springpojkar, politikerna.

Dessa hävdar som sagt: att vi människor skall ha "friheten" att äga kapital. Det kapital som vi kommer över det skall vi ha "friheten" att förfoga över.

Men som vi har sett så är det just ägandefrågan som bestämmer hur strukturen i våra samhällen ser ut. Och eftersom våra samhällen innehåller sådana kopiösa mängder av orättvisa och ojämlikhet så måste detta i högsta grad bero på ägandefrågan. Vad skall det annars bero på?

Att våra samhällen innehåller all den här orättvisan och ojämlikheten det vet vi, eller hur? Men förstår vi att det beror på ägandeförhållandet i strukturen? Nej det är just där, på den här punkten som vi inte ser orsaken. Vi förstår inte att det privata ägandet av kapitalet är orsaken till att det ser ut som det gör i våra samhällen.

I och med att vi är övertygade om att det privata ägandet av kapitalet utgör en rätt som inte kan ifrågasättas, så sitter vi i princip fast i frågan. Ett förändrat synsätt i ägandefrågan kräver en helomvändning i vårt tänkande. Kan detta åstadkommas? Men en sådan helomvändning är absolut nödvändig, någon annan utväg finns inte.

 

VAD SKALL VI MED EGET KAPITAL TILL?

 

Varför vill vi äga kapital? Jo vi har en önskan om att bli rika. Är det inte så vi fungerar i dagens samhällen? Javisst fungerar vi så. Vi vill berika oss så mycket vi kan, med hjälp av det kapital som vi äger.

Men är det då inte naturligt att vi fungerar på det här viset? Jo i dagens samhällen är det fullt naturligt att vi tänker och agerar så. Vi tänker och agerar exakt så som strukturen har lärt oss att agera. Därmed så prioriterar vi inte våra samhällens bästa eftersom strukturen är uppbygd efter principen att var och en skall jaga kapitalet. Kan vi berika oss så gör vi det. Inte funderar vi över om vårt eget kapital skulle komma till bättre användning om samhället stod som ägare.

Våra samhällens strukturella förhållanden får, som sagt, till följd att vi inte vill släppa ifrån oss någonting till, det vi kallar, den offentliga ekonomin. Således gör vi allt för att komma undan skatter, av vad slag det månde vara.

Dom redan kapitalstarka använder sig av sinnrika metoder för att komma förbi skatteutgifter. När det nu fungerar så här då ser vi klart och tydligt att vi prioriterar inte samhällets bästa utan vi prioriterar vårt eget bästa.

Är vi medvetna om att friheten att kunna äga kapital skapar vinnare och förlorare i våra samhällen? Nej jag misstänker att vi inte tänker på det viset. Kan man bara sko sig själv så får väl andra göra så gott dom kan.

Men att strukturen bevisligen skapar vinnare och förlorare det står helt klart. Samhället godkänner tydligen detta förhållande. Inställningen är att det är ingenting som man kan göra någonting åt. Att arbeta för en strukturförändring låter sig inte göras.

I tidigare artiklar så har vi kommit fram till slutsatsen att det är en omöjlighet att bygga ett rättvist samhälle som är omgivet av orättvisa samhällen. Kan det ändå vara så att "våra" politiker inser att det är en omöjlighet att arbeta för att kapitalet skall ägas av samhället? Politikerna kanske inser att så länge omvärlden ser ut som den gör då är det förenat med samhällelig kollaps att förändra marknadsstrukturen.

Kan det vara så att politikerna inser detta faktum? Ja kanske det är så men jag betvivlar det. Det är nog så att politikerna är övertygade om att det privata ägandet av kapitalet är det självklara förhållandet för samhället.

På kort sikt går det inte att förändra strukturen men på lång sikt så är det absolut nödvändigt. Det är ett måste om vi skall ha en chans att överleva på den här planeten.

Av denna anledning så finns det ingenting att välja på. Våra samhällen måste medvetandegöras om att det är nödvändigt att vi succesivt ställer om oss till en total strukturförändring när det gäller ägandet av kapitalet. Och detta måste börja nu.

Kapitalets ägare funderar inte över klimatförändringar eller överbefolkning. Det enda som får maktens män att reagera det är när kapitalet kommer i gungning. När kapitalkriser slår till med full kraft då reagerar kapitalets ägare. Då finanskriser står för dörren då uppstår tankegångar om hur kapitalet skall förvaltas. Och det är just detta som nu börjar hända.

I takt med att dessa kriser succesivt kommer att förvärras så kommer motsättningarna i våra samhällen att tillta. Andra scenarion är otänkbara. Detta gör att det är absolut nödvändigt att medvetenheten om det ohållbara i våra nuvarande strukturella förhållanden får största möjliga prioritet.

På ett globalt plan måste vi komma till insikt om att det går inte att fortsätta med det privata kapitalägandet. Det leder oss till avgrunden om dom nuvarande strukturella förhållandena får fortsätta att härja runt.

 

EN IDÉ

 

Får jag presentera en idé? Den lyder: samhället, alltså vi själva, ger oss alla en lön. Kan det fungera så? Förutsättningen är ju att samhället äger det samlade kapitalet, vilket idag inte är fallet men som i framtiden blir en nödvändighet, som också är den enda logiska lösningen i framtiden. Och dessutom så ger samhället oss lika lön. Varför skall då samhället ge oss lika lön? Har en del av oss ett större ekonomiskt behov än andra? Nej det vore väl orättvist om några av oss skulle få en högre lön än alla andra?

Ser vi några fördelar med en sådan tankegång? Eller verkar denna idé skapa ännu mera elände än vad vi lever under idag? Är det en fördel eller nackdel med att vi inte behöver ha pengarna som morot för arbetsinsatsen? Kommer vi istället att välja sofflocket när jagandet efter pengar kommer att försvinna? Hur går det med entreprenörsandan om samhället sitter på det samlade kapitalet?

Ja det var några frågor. Skall vi försöka oss på att finna svaren?

Först vill jag säga att när jag talar om samhället som ägare då avser jag en helt annan struktur i våra samhällen än vad som är fallet idag. Men det förstår ni väl vid det här laget? Eller?

I folkmun så säger vi idag det offentliga om samhället. Det offentliga i våra dagars samhällen kan inte agera mot den rådande maktstrukturen. Jag menar: det privata ägandet av kapitalet för med sig att även den offentliga ekonomin har att rätta sig efter dom spelregler som har satts upp. Den offentliga ekonomin utgör ju en bråkdel av den samlade ekonomin. Den har liksom inget val. Den har att finna sig i hur det privata kapitalflödet strömmar. På så vis blir den offentliga ekonomin hårt utsatt då det tas beslut om än det ena och än det andra. Den offentliga ekonomin har ju sina ramar att rätta sig efter och dessa ramar eller rättare sagt spelregler är satta av dom som sitter på kapitalet. Av denna orsak så måste det offentliga agera som marknaden beslutar. Som vi vet så existerar inte demokratin över kapitalet och har heller aldrig gjort det.

Eftersom en förändring av detta förhållande är en absolut nödvändighet så leder det till grundförutsättningen att människorna i sina respektive samhällen tillsammans avgör hur kapitalflödet skall se ut. Hur arbetstider skall se ut; hur alla skall kunna få arbete; alla arbetsmarknadsfrågor skall lösas på ett sådant sätt så att dom arbetandes önskemål prioriteras.

Idag är det ju marknaden som bestämmer hur alla regler skall utformas. Och vilka har makten över marknaden? Dom stora kapitalägarna. Ingen nyhet, eller hur?

Pengarna skall heller inte vara moroten för vår arbetsinsats. Nej moroten är ju att vi alla bygger ett samhälle som är till för oss alla och i synnerhet kommande generationer. Vi kan släppa den individuella jakten på pengar. Vår arbetsinsats kommer att värderas högt av samhället så därför behöver vi inte oroas över att vi skall få det sämre än andra. Det skall sålunda inte vara upp till privata marknadsaktörer att avgöra dom ekonomiska villkoren för oss. Ett sådant orättvist system är vi inte betjänta av. Ändå är det just detta system som vi idag lever under.

Vilken frihet för oss om penningspekulationen i marknaden upphörde.

Men vad säger vi då om entreprenörsandan? Kommer den att slockna när det privata kapitalägandet upphör? Nej tvärtom, idéerna kommer att blomstra som aldrig förr. Det individuella ekonomiska risktagandet kommer att försvinna, när samhället äger kapitalet. Bra idéer genomförs och dåliga idéer genomförs ej och utan att entreprenören riskerar att ruineras, som är fallet idag. Entreprenörsandan drivs av att hitta lösningar på problem. Kapitalet driver inte fram lösningar.

Men åter igen säger jag: det är omöjligt att genomföra samhälleligt ägande av kapitalet vid sidan om det globala privata kapitalägandet. Än så länge får det bli en dröm att våra samhällen en gång i framtiden fattar besluten över hur kapitalet skall flöda.

Med samhället som ägare av kapitalet så uppstår säkerligen frågor över om vi överhuvudtaget vill bry oss om att arbeta. Det vore ju enklare att ligga hemma på sofflocket och ändå veta att man kan leva på ett drägligt sätt.

Men jag menar att vi svårligen kan greppa en sådan här tankegång. Vårt tänkande kommer att förändras i takt med att strukturen förändras. När strukturen förändras åt det humanare hållet så kommer självfallet vi att förändras. Vi kommer inte att tänka så som vi gör idag. Vi kommer att inse att vårt arbete är till gagn för alla i samhället. Genom vårt arbete så bidrar vi till att bygga samhället för alla. Arbetet får alltså en diametralt motsatt funktion mot vad som gäller idag. Idag arbetar vi för att skapa vinster åt kapitalägarna. Imorgon arbetar vi för att bygga vårt samhälle. Alltså en diametralt motsatt uppgift.

Kan vi förstå att vårt tänkande kan förändras så när strukturen utvecklas åt det humana hållet?

Är grundfrågan besvarad? Ja framtidens samhällen kommer att äga det samlade kapitalet. Något alternativ till detta finns ej om vi skall ha en möjlighet att kunna leva vidare. Och denna nödvändiga strukturförändring måste medvetandegöras nu.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng