ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för januari 2012

torsdag 5 januari

41 Utbildning - kunskap

 

 BEHÖVS KUNSKAP?

 

 

Behövs kunskap för att inse hur våra samhällen skall kunna fungera på bästa sätt? Svaret på frågan blir ju ett rungande ja! För inte finns det väl någon som kan hävda att vi idag lever i paradiset? Vi har aldrig stått så nära avgrundens rand som vi gör nu, i vår tid.

Kan våra samhällen överleva dom kriser som vi idag lever i? Detta vore snarare en mer följdriktig fråga än den första ovanstående frågan.

 

Nåväl vi går vidare. Om vi antar att dom tidiga människorna levde sina liv i rättvisa, humana strukturer. Vilket vi ju inte bara antar utan vi kan säkert utgå ifrån att våra tidigaste människor, med stor sannolikhet, levde sina liv utifrån den naturliga rättvisan. Dessa människors naturliga strukturellt rättvisa liv menar jag är en förutsättning för att vårt släkte överhuvudtaget har kunnat överleva.

Frågan blir då: behövde våra tidigaste släktingar någon särskild kunskap för att kunna fixa denna rättvisa? Vi har ju trots allt en hjärna som vi kan vända och vrida på, till skillnad från övriga djurriket. Behövde vår hjärna "ställas in" så att den kunde avgöra vad som var rättvist respektive orättvist?

Nej jag menar att dom första människorna, trots sin "opålitliga" hjärna, kunde känna av vad som var rättvist. Dom hade det, så att säga, instinktivt i sig.

För att den tidiga gruppen/samhällen av människor skall funna föröka sig och leva vidare under mycket utsatta förhållanden så menar jag att det krävs rättvisa förhållanden mellan människorna i gruppen.

Naturligtvis så finns det inga vetenskapliga bevis som styrker den här teorin men jag utgår ifrån utan några större tvivel att det är en logisk förutsättning för den tidiga människans överlevnad att hennes samhälle byggs upp på ett humant och rättvist sätt. Och denna rättvisa känns instinktivt. Dessa våra tidigaste människor behövde således ingen speciell kunskap om hur denna rättvisa skulle genomföras. Det sitter så att säga i ryggmärgen hos varje individ i gruppen huruvida man känner sig rättvist eller orättvist behandlad av övriga individer. Man kan också säga att kunskapen hos varje individ förvärvas på ett naturligt sätt genom att bara finnas till i gruppen/samhället.

Idag minst tusen och åter tusentals år senare så lever vi däremot inte i denna nödvändiga rättvisa och humana värld som våra tidigaste släktingar gjorde. Och vi vet ju orsakerna till detta. Jag går inte in på dessa orsaker här. Dom har vi klargjort utförligt i tidigare artiklar.

Jag funderar över följande? Måste vi, dagens människor, däremot skaffa oss kunskap om hur vi skall kunna hitta tillbaka till det rättvisa, klasslösa och humana samhället? Behöver vi utbilda oss eller känner vi instinktivt vad som är rättvist respektive orättvist? Mitt omedelbara svar blir att vi måste tillägna oss kunskap om hur vi skall finna fram till den rättvisa strukturen.

Hur skall vi försöka bena ut varför det krävs kunskap om hur vi skall finna tillbaka till dom tidiga människornas uppfattning om hur strukturen skall fungera? Går det att förvärva kunskap om hur samhället skall se ut? Kunskap behövs ju numera i allt som rör oss. Varför går det inte att utbilda sig i hur livet skall levas?

Jo men vänta ett tag, det finns utbildningar i hur livet skall levas. Jag tänker nu närmast på olika former av religiösa utbildningar. Religiösa skolor predikar sin "sanning" om hur människan skall ta sig an livet. Det låter väl bra, kan man tycka. Men det är ändå någonting som inte stämmer med den religiösa utbildningen. Vad är det då som inte stämmer? Jo religioner i sig är ju inte neutrala eller objektiva, som man säger. Religioner är strukturella former i våra samhällen. Man kan i och för sig säga att alla samhälleliga former som skapas av människan är strukturella. Varav den religiösa formen är en mer eller mindre stark strukturell form i våra samhällen. I en mängd samhällen är den en av de absolut starkaste formerna och i andra samhällen märks knappast den religiösa närvaron över oss. Det är i framförallt dessa starkt religiösa samhällen som det förekommer så kallade utbildningar i hur livet skall levas. Men eftersom det sker i en redan strukturellt styrd form så kan kunskapen inte förmedlas på ett objektivt sätt. Naturligtvis är det ju så att kunskap inte kan förmedlas objektivt överhuvudtaget.  All kunskapsförmedling sker alltid utifrån den strukturella formen som råder i samhället. Alltså förmedlas kunskapen mer eller mindre objektivt. Därmed så menar jag att starkt religiösa samhällen är så mycket mer strukturellt styrda, när det gäller den religiösa formen, att den kunskap angående utbildningar i hur livet skall levas utgår från en mindre grad av objektivitet än den kunskap som förmedlas i samhällen där det religiösa inslaget i strukturen är mindre påtagligt.

För att kunskap om hur ett samhälles framtid, på bästa sätt, skall kunna åstadkommas så måste denna kunskap utgå ifrån ett samhälleligt tänkande som innehåller ett minimum av påverkan från själva den strukturella formen som tänkandet befinner sig i. Är detta möjligt?

Vi lever ju i orättvisa samhällsstrukturer, kan det då vara möjligt att förvärva kunskap om samhällsbyggen som uppenbarligen måste fungera på ett helt annat sätt än idag? Kan sådan kunskap uppnås?

Vi tar ett annat exempel. Om vi nu betraktar den stora skiljelinjen när det gäller kapitalägandet. Här finns ju två teorier om hur kapitalägandet i våra samhällen skall vara uppbyggt. Privatägt eller samhällsägt? Två ideologier kan man säga som lidelsefullt och med 100% övertygelse hävdar sin egen ideologis "sanning". Alltså två helt motsatta kunskapslinjer. Vem är den rätta? För det är väl inte så att bägge ideologierna kan vara "sanna"? Och det finns ju faktiskt en tredje ideologi, nämligen blandekonomin. Både privatägt och samhällsägt. Kan denna tredje ideologi vara den "sanna"?

Hur skall vi kunna förvärva den rätta kunskapen om hur kapitalägandet skall se ut när vi lever i strukturer som befinner sig i både privat och blandekonomiskt ägande? Med andra ord, hur skall alltså kunskapen om det samhälleliga kapitalägandet kunna förvärvas i våra samhällen som ju baserar det ekonomiska ägandet på en klart dominerande privat sektor? Det kanske är så att det mest humana och logiska ägandet det är det ägande som utgår ifrån ett samhälleligt ägande. Vilket jag hävdar, som ni vet.

Lärosäten, universitet och högskolor, kan ju omöjligen förmedla en utbildning som förespråkar ett samhälleligt ägande. Dessa institutioner hamnar ju då i en direkt konfrontation gentemot det strukturella samhälle som vi nu lever i. Att lära ut kunskap om det överlägsna med samhällsägd ekonomi låter sig inte praktiskt göras i våra samhällen. Utbildningsinstutioner kan omöjligen dödförklara den ägarstruktur som vi idag lever under. Skolor och lärosäten kan inte utbilda oss i att förkasta den nuvarande strukturella formen. Samhällets redskap, bland annat lärosäten, kan ej förklara sin egen död.

Observera här sambandet med det religiösa exemplet ovan. Så som strukturen ser ut så förmedlas också kunskapen! Kunskapen kan alltså inte förmedlas utifrån ett neutralt och objektivt synsätt. Kunskapen färgas av den struktur som vi lever i.

 

En viktig sak när det gäller kapitalägandet: vi måste komma ihåg att just frågan om kapitalägandet är den centrala frågan i våra samhällen. Den är känsligast emedan den styr samhället. Människornas liv eller död hänger upp sig just på denna frågeställning.

 

HUR FÖRVÄRVAS KUNSKAP?

 

Jag påstår ju att den tidiga människan inte förvärvade någon kunskap om hur livet skulle levas. Hon hade det instinktivt med sig och denna logik den tog hon till sig genom att under hela sitt liv, från barndomen till ålderdomen, leva just det rättvisa livet. Hon levde likt sina närmaste släktingar, människoaporna, naturliga liv. Och detta i ordets rätta bemärkelse. Ett naturligt instinktivt liv som levs framgångsrikt under mycket lång tid. Och det kan levas så enbart om det får arten att bli framgångsrik i sitt överlevande. Ett rättvist liv mellan artens individer är en grundförutsättning, sett utifrån artens ögon. Det är därför som vi kan dra slutsatsen att dom tidiga människorna levde rättvisa liv. Och denna rättvisa genomsyrade samhällena vilket var en nödvändighet för hennes överlevnad som art.

Kanske kan man kalla detta för en förvärvad kunskap. Kunskapen om det rättvisa livet förvärvas bäst genom att leva livet i det rättvisa samhället. Kanske man också kan kalla denna kunskap för objektivt förvärvad kunskap. Alltså när strukturen som vi lever i fungerar på ett rättvist sätt.

Om man nu inte kan leva livet i det rättvisa samhället, vilket vi som bekant inte gör idag, då måste vi på alla sätt försöka att förvärva den nödvändiga kunskapen genom vetenskapliga studier; genom att analysera vår historia; genom att dra logiska slutsatser när vi studerar och jämför dagens samhällen. Just genom att jämföra våra samhällen så kan vi dra mycket viktiga lärdomar. Då vi jämför olika strukturella inslag i våra samhällen då kan vi på logisk grund komma närmare en lösning hur våra samhällen bör byggas.

Här krävs det en helt annan kunskap än den instinktiva och naturliga kunskap som den tidiga människan kunde ta till sig. Dagens kunskap måste inhämtas "utifrån" till skillnad från den tidiga människans kunskap som låg färdig och kunde ärvas. Idag måste vi pussla oss fram till det rättvisa samhället medan dom tidiga människorna hade det rättvisa samhället med sig.

 

KAN KUNSKAP FÖRMEDLAS OBJEKTIVT?

 

Bygger då dagens etablerade partier sina idéer på vad dessa anser vara vägen till det rättvisa samhället? Ja själva skulle dom säkert skriva under på det. "Rösta på mig och mitt parti så röstar du dig fram till ett rättvist samhälle!" Detta skulle säkert samtliga etablerade partier skriva under på. Eller vad tror ni?

Men här menar jag så missar dom politiska partierna något grundläggande. Det är strukturen som vi lever i som avgör vad för slags samhälle som gäller. Därför är det strukturen som måste granskas, inte dom politiska partiernas ideologier.

Ideologier kan man säga är förvärvad kunskap. Och som vi nu har sett så kan inte denna kunskap vara objektiv. Ideologier blir därför subjektiva bedömningar av hur politiken skall utformas. Dagens ideologier är alltså kunskap som utgår ifrån den strukturella verklighet som råder i våra samhällen. Och när dessa ideologier inte kan se en annan strukturell form än den som nu råder då kan heller inte dom etablerade partierna åstadkomma grundläggande förändringar. Strukturens rättvisa eller orättvisa är helt avgörande huruvida vi skall ta oss an kunskapen om att kunna nå fram till ett rättvist samhälle.

Åter igen. Accepterar partierna den struktur som råder, i allt väsentligt, då spelar det i stort sett ingen roll vilka politiska visioner som dessa accepterande partier har. Partier som utgår ifrån den rådande strukturen som den "rätta" strukturen saknar möjligheten att forma ett rättvist samhälle. Hur mycket kunskap som än förmedlas ut om att arbeta för ett rättvist samhälle kommer under alla förhållanden att misslyckas när dessa partier utgår ifrån att det är den nuvarande strukturen som skall gälla.

Kunskapen om att bygga ett rättvist samhälle måste alltså i första hand inrikta sig på att analysera den rådande strukturen. All kunskap måste börja med att det nuvarande samhällets alla former skall analyseras innan det är dags att formulera idéer om hur ett framtida samhälle skall gestalta sig.

För att kunna lösa ett problem, vad det än är frågan om, så måste först felkällan till problemets uppkomst göras klar. När felkällan har identifierats så går man vidare och avlägsnar felet med rätt "behandling". Är man nu omedveten om felkällan så går det inte att försöka "bygga sig förbi" denna felkälla.

Att förvärva sig kunskap om hur exempelvis samhällets ekonomi skall utformas och byggas vidare utifrån den nuvarande strukturella ordningen är ingen utvecklande kunskap. Denna kunskap fyller då enbart syftet att vidareutveckla dom strukturella förhållanden som råder. Och dessa förhållanden är, som vi vet, bevisligen orättvisa. Alltså krävs det i första hand en strukturell förändring innan den samhälleliga ekonomin kan utformas.

Av detta så kan vi se att inhämtande av dagens kunskap styrs av den rådande strukturen. Är strukturen orättvist uppbyggd, vilket den bevisligen är, så avspeglar sig denna orättvisa också i prioriteringen av hur dagens undervisning går till.

En maktstruktur bygger alltså upp utbildningen på det viset att kunskapen som skall förmedlas således skall företräda den rådande strukturen, maktstrukturen. Självklart kan tyckas. En maktstruktur kan ju omöjligen förespråka utbildningar som kommer fram till att den rådande strukturen missgynnar människorna i samhället. Av detta så ser vi också att utbildningar, åter igen, inte kan vara objektiva.

Kunskap som lärs ut och förvärvas är kunskap som gagnar den rådande strukturen.

 

Vilket syfte har således utbildningar som handlar om att tillägna sig kunskap om hur samhället skall kunna utvecklas på bästa möjliga vis? Syftar en sådan utbildning och forskning till att söka finna andra strukturella former för våra samhällen? Eller syftar utbildning och forskning till att söka finna den optimala lösningen inom den nuvarande strukturella ramen?

Av dessa två frågor så är det naturligtvis den sistnämda som prioriteras. Det skulle se ut det om samhällets förnämsta lärosäten hade inriktningen på att finna alternativa strukturella vägar för våra samhällen. Tänk om våra universitet forskade sig fram till att den struktur som vi idag lever i är en grymt orättvis struktur, som dessutom på sikt kommer att skapa ännu mer orättvisa. Sker detta så skulle ju den nuvarande strukturen dödförklaras. Hur skulle det se ut? Nej det förstår väl alla att ekonomipriser och annat "betydelsefullt" går till personer som inte ifrågasätter den nuvarande strukturen.

En kunskap som kommer fram till att rådande samhällsförhållanden är till skada för samhället kan aldrig accepteras av makten eller förvaltarna av denna ordning.

Utbildning i samhälleliga teorier kan, som vi ser, inte vara objektiv. Nej utbildning är hela tiden underställd maktens ordning i samhället. Strukturen är ju skapad av makten då kan inte samhället utbilda människor som får lära sig att denna struktur bygger på orättvisa.

 

VEM SKALL VI TRO PÅ?

 

Våra utbildningsinstitutioner examinerar professorer; magistrar; kandidater och till alla möjliga "fina" titlar. Vi tror sedan att dessa professorer sitter på "sanningen" om hur våra samhällen skall se ut. Det dessa högutbildade skriver och säger tar vi till oss som om dessa ord vore absoluta sanningar. När dessutom dessa högutbildade utses att tilldelas dom förnämsta utmärkelser som samhället har att erbjuda då anses deras skrivna ord som universella lagar, som inte kan ifrågasättas.

Men om vi bara ger oss tid att tänka till lite förnuftigt och ger oss i kast med att granska vad dessa professorer har att komma med så kan vi se, utan några djupare analyser, att majoriteten av dessa högutbildade står bakom det strukturella samhälle som vi idag lever i. Dom kunde ju inte gå emot vår strukturella orättvisa, kom vi ju fram till.

 

Det är väl ingen som tror att kapitalet är utan inflytande på våra samhällens lärosäten? Kapitalet går in med pengar i institutioner för att senare kunna skörda frukterna av den kunskap som samhället förvärvar sig. Alltså kunskapen om det "riktiga" med den nuvarande strukturen. Det vore ju en orimlig tanke att föreställa sig att kapitalet skjuter till pengar i lärosäten som utbildar sina elever till att förstå den orättvisa som är inbyggd i våra samhällen. Sådan kunskap gagnar inte kapitalet så därför kan man självfallet inte investera kapital i något så motsägelsefullt som att vi lever i strukturell orättvisa.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng