ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för oktober 2012

måndag 29 oktober

70 Erkänn det ohållbara!

 

 

Dagens struktur är ohållbar. Därom råder ingen tvekan. Men att den är ohållbar är inte det samma som att vi erkänner den som ohållbar. Att kapitalets ägare skulle erkänna den som ohållbar går ju inte ihop. Dom agerar ju utifrån sitt ägande och att detta strukturella förhållande nu håller på att braka samman, det ställer dom naturligtvis inte upp på. Nej det är strukturens förvaltare och administratörer, alltså "våra" politiker, som nu på allvar börjar inse att dagens ägarstruktur kanske inte kommer att hålla i längden. Att utifrån denna ståndpunkt ta steget till att offentligt erkänna strukturens framtida kollaps, låter sig inte göras. Dithän har vi inte kommit ännu.

 

Genom att erkänna det ohållbara så uppstår frågan om alternativ till denna ohållbarhet. Strukturens pågående sönderfall måste ju ersättas av någonting hållbart. Och eftersom denna hållbarhet kräver ett diametralt motsatt ägarförhållande till kapitalet så krävs det naturligtvis politiska beslut för att genomdriva denna nödvändiga förändring. Vilka politiker är villiga att ta dessa beslut? Naturligtvis ingen. Allting kommer ju att bli upp och nedvända världen, mot hur strukturen fungerar idag. Hur skall politiker kunna komma fram till ett sådant erkännande? Det är självfallet enklare att blunda och istället fortsätta att förvalta det samhälle som vi alla känner igen oss i. Såklart så vet "våra" politiker vad som händer om man skulle föra fram idéer om att dagens kapitalägande leder oss rakt ner i fördärvet.

 

 Hur kommer kapitalets ägare att reagera på sådana ställningstaganden? Kapitalets ägare skulle omgående ta med sig sitt kapital till mer "vänligt" sinnade samhällen. Vilket ju förresten redan sker. Och när kapitalet försvinner ifrån vårt samhälle så uppstår självfallet arbetslöshet, sociala problem och det allmänna sönderfallet påskyndas i allt snabbare takt. Politikerna är medvetna om ett sådant scenario och det vill man på inga villkor ställas till svars över.

 

Den berömda rävsaxen har slagit igen över oss. Vi är fångar i den rådande strukturen och ser ingen lösning att ta oss ur denna fångenskap. Och betänk att kapitalet agerar över en global marknad. Kapitalet flyttas från det ena samhället till det andra genom blixtsnabba transaktioner. Så även om politikerna i ett specifikt samhälle skulle enas om att kapitalets ägarförhållanden skapar orättvisor så kan ändå ingen förändring i praktiken genomföras. Det är först när politiken, på ett globalt plan, agerar gemensamt som förändringar kan komma till stånd. Och hur detta agerande i praktiken kommer att se ut är naturligtvis mycket svårt att sia om. Men att agerandet kommer att genomsyra majoriteten av människorna i våra samhällen blir absolut nödvändigt.  Något annat är helt otänkbart. Den stora massan av folken kommer inte att låta sig manipuleras av den orättvisa maktstrukturen när det visar sig att strukturen står inför sitt fullständiga förfall.

Strukturens förvaltare kommer naturligtvis att försöka stå emot så långt det går. Dels med politiska medel men i sista hand också med vapenmakt. Så har det gått till tidigare så varför skulle det gå till på annat sätt den här gången?

 

Frågan handlar ju om kapitalets ägarförhållanden. Det är ju denna helt avgörande frågeställning som våra samhällens framtid handlar om. När vi nu idag ställer denna fråga så är den inte aktuell att besvaras. Eller man kan säga frågan anses som obefogad av "våra" politiker. Våra samhällen snurrar på som dom alltid har gjort. Och så länge dom snurrar så är strukturens förvaltare nöjda. Det är först när det kommer grus i maskineriet som tvivlen börjar framträda. Vi ser idag exempel på sådana samhällen. Och dessa exempel kommer allt eftersom att öka i omfattning. Därigenom kommer frågan om kapitalets ägarförhållanden att bli en avgörande frågeställning inom en nära framtid. Alltså en avgörande frågeställning även för den politiska makten.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 18 oktober

69 Patriarkatets sönderfall

 

 

Frågan om när och hur patriarkatet kommer att falla sönder, är viktig. Att det kommer att falla sönder står utom allt tvivel. Frågan är när och hur det kommer att ske? Och var kommer denna process att startas?

 

På sitt sätt kan man nog påstå att processen ändock har startats här i, det vi kallar, västvärlden. Man kan ju se här att lagstiftning och individens rättigheter, oavsett kön, skall behandlas lika. Här har vi numera på papperet lika värde. Hur det fungerar i praktiken, ute i samhället, det är en annan sak. Ute i samhället är det marknadens regler som gäller. Storleken på kapitalet är avgörande för ditt livsöde. Vad som står skrivet i lagar och paragrafer bryr sig inte marknaden om. Störst, bäst och rikast ges bättre förutsättningar till livet än fattiga och utslagna. Men ändå, lagar och bestämmelser utgår ifrån att mannen och kvinnan skall vara jämlika. Och detta är en avgörande förändring mot hur lagar och bestämmelser såg ut för ett antal generationer sedan.

 

När och hur kommer då processen att bryta sönder patriarkatet att startas? Frågan är ändå om inte själva processen har påbörjats. Trots marknadens hårda grepp om strukturen så måste vi se positivt på dom skrivna lagar och bestämmelser som bekänner sig till könens lika värde. Dessa nedskrivna regler, även om dom inte tillämpas i det praktiska livet, ger oss en tydlig signal om att vi är på rätt väg. Processen har tagit sin början och den kommer oundvikligen leda till patriarkatets sönderfall, förr eller senare.

 

I och med att man blir medveten om det grundläggande problemet då startar processen att bryta ned det gamla. Därför kommer nu den viktigaste frågan att, så att säga, medvetandegöra samhället om detta grundläggande problem. Det måste lyftas fram som den helt igenom avgörande frågan för våra samhällens framtid. Frågan måste få högsta prioritet inom alla områden. Viktigt här är att historieframställningen, på sätt och vis, måste skrivas om. Den måste sättas in i sitt sammanhang.

 

Det räcker inte med att enbart beskriva korstågens krig under medeltiden. Nazitysklands härjningar under andra världskriget. Inkvisitionens barbari. Offrandet av barn på inkatiden. Och dagens så kallade hedersmord. Det fodras en förklaring till varför det har varit så och varför det är så. Man kan heller inte nöja sig med att tala om att vid det eller det året så infördes kvinnlig rösträtt. Man måste ställa frågan varför? När det ännu idag finns samhällen som inte tillåter kvinnor att rösta så räcker det inte med att bara tala om att det är så. Det krävs frågor om varför det är så?

Naturligtvis är det mycket värdefullt att den faktiska historien blir beskriven så som den verkligen har varit. Men detta räcker inte. Det helt avgörande för förståelsen av det historiska förloppet det blir hur vi lyckas med att analysera historiska händelser gentemot grundproblemet i våra samhällen. Man blir, så att säga, inte klokare av att få reda på när häxjakten var som intensivast eller när nyfödda flickor dödas.

Kan vi säga att vi förfäras över dessa bestialiska handlingar? Men förstår vi varför det kunde bli så och varför det fortfarande är så? Vi kommer att förstå det när vi har grundproblemet klart för oss.

Som sagt, allting måste sättas in i sitt rätta sammanhang. Det historiska arvet är den grund vi idag står på. Detta måste göras begripligt så att vi blir medvetna om våra samhällens grundproblem.

 

Alltså den första fasen måste bli att vi görs medvetna om grundproblemet. Är därmed frågan om hur patriarkatet kommer att bryta samman besvarad? Genom att vi görs medvetna om patriarkatets ologiska, inhumana och destruktiva följder för oss alla, så har grunden lagts för det definitiva sönderfallet.

Frågan när denna process kommer att ta sin början är naturligtvis mycket svår att besvara. Jag upprepar vad vi nyss har talat om. Till vissa delar har processen redan startat. Men för att processen verkligen skall gripa tag om samhällsstrukturen så krävs ett totalt engagemang inne i själva strukturen. Det vi kallar samhällsmaskineriet, kommer alltså att stå inför genomgripande förändringar framöver. Det kommer troligtvis att ske snabbare än vi idag kan föreställa oss.

 

En känslig fråga inställer sig omgående. Kommer den här processen, som ju för övrigt blir omöjlig att förhindra, att möta motstånd? Kommer den att möta våldsamt motstånd likt tidigare krav på strukturella förändringar?

Motstånd mot strukturella förändringar uppstår alltid. När maktstrukturer hotas så försöker makten, till varje pris, klamra sig fast. Den lämnar inte ifrån sig makten frivilligt. Och det innebär att makten är beredd att ta till våld för att behålla sin makt.

Genomgripande förändringar brukar vi beteckna som revolutionära. Såtillvida stämmer det att framtidens samhällen oundvikligen kommer att genomgå en revolutionär process. Men måste den bli våldsam?

Här måste det sägas att alla tidigare revolutionära processer aldrig har lyckats ta tag i grundproblemet. Maktens män och dess maktapparat har man naturligtvis angripit. Och i de fall revolutionen har "lyckats" så har maktapparaten ersatts av andra män. Ingen grundläggande förändring har således åstadkommits. En maktelit har ersatts av en annan maktelit som dessutom också bara består av män. Strukturen i sig har inte förändrats i grunden. Och varför har den då inte gjort det? Jo därför att man inte har lyckats medvetandegöra själva grundproblemet. Man har inte förstått att det är den patriarkala strukturen som är grunden till dom tilltagande strukturella orättvisorna. Detta visar också att en genomgripande samhällsförändring inte kan genomföras innan vi alla är mogna för det. Denna process skall dessutom inte drivas igenom med vapen i hand eller knyta till några som helst våldsamheter. Den kan således inte vara våldsam.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 11 oktober

68 "Frihet" till kapitalägande!?

 

 

Går "friheten" förlorad om samhället äger kapitalet? Förloras entreprenörsandan om samhället äger och ansvarar över detta kapital?

Dessa frågor tillhör säkert de vanligaste funderingarna när det förespråkas att kapitalet skall vara samhällsägt. Som sagt, kommer den privata företagsamheten att försvinna vid ett gemensamt kapitalägande? Är det den egna lönsamheten som är den grundläggande drivkraften för entreprenörer?

 

Ja var skall vi börja med att försöka bena ut frågorna? Skall privat ägande av kapital klassas som en frihet? I vår nuvarande struktur så blir ju svaret ja. Men är detta liktydigt med att det "rätta" svaret är ja?

När vi nu lever i strukturellt orättvisa samhällen så vet vi ju att detta inte är slumpens verk. Strukturen har tillkommit genom medveten handling. Därom är vi säkert ense. Och eftersom strukturen är orättvis så måste denna orättvisa bero på någonting.

Skall "frihet" räknas som att det är upp till var och en att konkurera på marknaden? Att konkurera om kapitalet är en "frihet" som vi skall värna om, enligt den gällande synen. Är det så vi skall se på "friheten"? När vi ser "friheten" på detta sätt då gör vi samtidigt tummen upp för att endast ett fåtal kan nå denna "frihet" medans majoriteten i samhället ställs utanför.

"Ja men alla har ju fått samma chans", blir argumentet. "Denna frihet för med sig ett fåtal kapitalägare. Så är det bara."

Alltså skall denna orättvisa accepteras och därför inte betraktas som en orättvisa. Detta blir slutsatsen av hur våra samhällen ser på det hela när man betraktar det som en "frihet" att ta för sig av kapitalet i samhället. "Friheten" att kunna bygga upp sitt eget kapital prioriteras då naturligtvis istället framför att samhället skall prioriteras. Precis så som dagens samhällen fungerar. Men eftersom vi har klarlagt att dagens samhällen fungerar högst orättvist och att denna strukturella ordning bryter sönder våra samhällen så innebär ju detta faktum att "friheten" till kapitalet inte kan klassas som en frihet. En frihet som bryter ner våra samhällen kan inte anses vara en frihet.

Denna "frihet" måste upphöra så att inte våra samhällen bryts sönder och samman. Vilket vi ju nu i praktiken upplever. Alltså att våra samhällen bryts sönder och samman. Denna "frihet" måste därför anses som ett brott. Det måste anses som brottsligt att kapitalet i samhället skall kunna delas upp på privata händer. Det privata kapitalägandet prioriterar ju, som vi har sagt, den egna vinningen före samhällets. Vilket självklart är till nackdel för majoriteten av människorna. När det nu är så då måste "friheten" till kapitalet, som ju bevisligen skapar orättvisan, få till följd att denna "frihet" inte kan anses vara en frihet. Vad skall den då anses vara? Jo den skall klassas som stöld. Stöld av kapital. Vem stjäls det då ifrån? Samhället naturligtvis.

Kapitalvärden skapas av människorna i samhället. Ägandet av detta kapital skall då självfallet tillhöra samhället. Allting annat skapar orättvisa.

 

Entreprenörsandan då? Försvinner den då samhället tar över ägandet? Nej det kommer helt klart att bli tvärt om. Att starta och driva företag kommer att underlättas när samhället står som kapitalägare. Privat företagande skall inte vara det samma som privat kapitalägande. Om detta har jag skrivit förut.

 Att starta och driva företag kräver kapital. Vem skall stå för detta kapital? Idag är det privata långivare som avgör hur kapitalet skall investeras. Och privata långivare investerar av en enda anledning. Nämligen att kapitalet skall kunna förränta sig och detta så snabbt som det bara går. Uppstår betalningssvårigheter för låntagarna, vilket allt som oftast inträffar, då stoppar kapitalets ägare sina investeringar och företagarna lämnas åt sitt öde. Skulle detta inte ske, på samma sätt, om samhället fick ansvara över kapitalet? Nej risktagandet faller på samhället istället för enskilda individer. Privata företagare riskerar inte hus och hem, som dom gör idag, ifall företagsprojekt misslyckas. Samhället står ju som ägare till kapitalet. Såväl företagsvinster som företagsförluster tar samhället hand om.

Företagsidéer får större möjligheter att kunna genomföras när det personliga ekonomiska risktagandet försvinner. Idag säger vi att det måste skapas ett gynnsammare företagsklimat. Detta kommer att skapas när samhället står som ägare till kapitalet.

 

Är det den egna lönsamheten som är den främsta drivkraften för entreprenörer? Nej blir svaret! Den främsta drivkraften är att kunna omsätta sina idéer i praktisk handling. Att kunna få sina projekt att "gå runt". Detta är den främsta drivkraften i seriös företagsamhet.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 4 oktober

67 Marknadens patriarkala struktur

 

 

 

Funderingar kring marknadens roll i den patriarkala strukturen.

Vi kan konstatera att marknaden, sådan som den ser ut idag, är en grundläggande byggsten i den patriarkala strukturen. På samma sätt som vi vet att religionen är en grundläggande byggsten i den patriarkala strukturen, på samma sätt ser vi att den strukturella uppbyggnaden av marknaden är en grundläggande byggsten. Kan man även kalla denna byggsten för en grundläggande patriarkal byggsten? Fungerar marknaden som religionen, i det avseendet, att den förtrycker kvinnan?

 

Vi vet ju att religionen förkunnar mannens överhöghet över kvinnan. Detta vet vi och det står ju dessutom skrivet i dom religiösa skrifterna. Därom råder inget tvivel.

Religionen och vill jag även påstå den traditionella filosofin är alltså den ideologiska plattformen som förkunnar mannens överhöghet över kvinnan. Men kan det vara så att marknaden representerar det mer konkreta utförandet av förtrycket? Kan det vara så att marknaden det är männens spel?

Vi börjar med den sista frågan. Är marknaden männens spel?

 

I mina tidigare artiklar så ser vi att frågan egentligen redan är besvarad. Det har ju konstaterats att dom stora marknadsaktörerna är män. Så har det varit sedan årtusenden tillbaks och så är det än idag.

Dom stora marknadsaktörerna sätter vi också likhetstecken med maktens män. Man kan säga att maktens män har våra liv i sina händer. Så har det varit och så är det. Ja marknaden är i synnerhet dom mäktiga männens spel och i allmänhet så är ju marknaden männens spel.

Men är då marknaden, som religionen, ett redskap att förtrycka kvinnan? Religionen är, som vi vet, ett medvetet sätt från patriarkatet att förtrycka kvinnan. Detta står ju också inskrivet i dom religiösa skrifterna. I och med att det förhåller sig på det viset att den ideologiska överbyggnaden är etablerad sedan tusentals år sedan när det gäller maktförhållandet mellan könen så innebär det automatiskt att allt är, så att säga, redan reglerat som rör könens vardagliga kontakter.

 

Blickar vi tillbaka ett antal generationer så kan vi ju se att inte var det kvinnan som hade möjligheten att tjäna pengar på det arbete hon utförde. Den som drog in pengar till familjen det var ju mannen. Kvinnans plats var ju bokstavligt talat att stå vid spisen och däremellan föda barn. Hon var helt utestängd ifrån allt vad lönearbete innebar. Hon kunde därmed inte tjäna ihop pengar för sitt eget levebröd. Detta gjorde ju henne fullständigt ekonomiskt beroende av hennes man. Skulle hon överleva så hängde det på om hennes man kunde förse henne med livets nödtorft. Hon hamnar, som vi ser, i en total beroende ställning. I och med att hon var utestängd från vanligt lönearbete så var hon ju utelämnad till mannens godtycke. Hennes möjligheter till egna inkomster var därmed i stort sett lika med noll. En sista möjlighet fanns ju kvar och den bestod i att sälja sin egen kropp, att prostituera sig. Men även här tar ju männen in merparten av dom intjänade pengarna.

Vi behöver egentligen inte backa några generationer heller, vi kan ju utan vidare konstatera att det här beroendet existerar i en mängd av världens samhällen än idag. Kvinnan har alltså inte möjligheten att tjäna egna pengar. Det fungerar ju så även i vår tid. Därför kan vi dra slutsatsen att marknaden, i en mängd samhällen, utestänger kvinnan. Marknaden var därför i grund och botten inte utformad att vara en marknad för bägge könen. Marknaden konstruerades av män och var också uteslutande en "spelplats" för män. Kvinnan var hänvisad till att stå bredvid och betrakta hur männen gjorde affärer.

 

I västvärlden är det först under de senare generationerna som kvinnan har lyckats, till en viss del, att slå sig in på männens marknad. I övriga världen däremot utestängs kvinnan, mer eller mindre, från denna männens spelplats. I praktiken så innebär detta faktum att marknaden utövar ett förtryck på kvinnan. För det är ju, som vi alla vet, kvinnan som arbetar väl så mycket som sin man. Det är bara det att arbetet i hemmen inte räknas. Detta arbete har inget värde i marknadens ögon och därmed så finns inga pengar att tjäna. Hon fungerar bokstavligt talat som en slav åt mannen som helt och hållet kan kontrollera hennes liv. Är han inte nöjd med henne så kastar han helt enkelt ut henne, som vilken vara som helst. Detta är den verkliga vardagen för miljoner och åter miljoner kvinnor världen över. I marknadens ögon är kvinnan inte värd mer än boskapen på gården, om ens det. Hennes sista utväg att få ihop pengar blir, allt som oftast, att prostituera sig.

 

Jag upprepar. Nej kvinnan, kan vi nu konstatera, var inte delaktig i marknaden. Hon har fått slagit sig in på marknaden om hon ens har fått möjligheten. Vi får därför slå fast att marknaden inte har varit till gagn för kvinnan. Därav följer alltså att marknaden har varit till nackdel för kvinnan. Marknaden har fungerat och fungerar som en del av förtrycket av kvinnan. Vi kan se att marknaden är en grundbult i den patriarkala strukturen och som sådan så missgynnar den kvinnan. Av detta drar vi slutsatsen att strukturen måste förändras. Den patriarkala strukturen där ju marknaden ingår måste ersättas av en annan struktur. Den orättvisa marknaden måste göras rättvis. Och denna rättvisa kan inte genomföras i en patriarkal struktur.

Förstår vi detta samband?

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng