ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för november 2012

söndag 25 november

72 Företagande & Kapitalägande

 

 

 

Kapitalägande handlar om att roffa åt sig. Jo ni läste rätt  ...att roffa åt sig. Det är girigheten i lagstadgad form. Makten ger sig själv rätten att äga kapitalet. Denna rätt ger sig makten genom att lagstadga den. Kapitalägande ger därmed makt. Makt att forma själva samhället. Alltså formas samhället primärt utifrån kapitalägandets behov.

 

Företagande är drivkraften att utveckla en idé. Detta är något helt annat än kapitalägande. Företagande är beroende av kapitalet för att kunna utvecklas. Av denna anledning ser vi kopplingen mellan företagande och kapitalägande.

Kapitalet investerar i företagande utifrån prioriteringen att investeringen skall löna sig. Kapitalägandet ser ingen anledning till att investera i företagande som inte omgående genererar vinster.

Företagande är långsiktigt medan kapitalägande är kortsiktigt.

 

Varför skriver jag om detta förhållande? Förhållandet mellan kapitalägande och företagande. Jo jag misstänker att många av oss uppfattar kritiken mot kapitalägande som om det skulle vara samma sak som kritiken mot företagande. Det är därför som dessa rader måste skrivas ned.

 

I praktiken är det så att företagandet kan strypas av kapitalägandet. En företagsidé kan behöva år av arbete för att kunna utvecklas till någonting framgångsrikt. Men kapitalet är inte intresserade av denna långsiktighet. Därför så får inte företagandet tillgång till det nödvändiga kapital som krävs för att genomföra idén. Detta scenario är, menar jag, en av dom vanligaste orsakerna som möter entreprenören när hon är i behov av krediter. Det privata kapitalägandet blir på så vis en hämsko gentemot företagandet.

Det enda rätta och logiska vore förstås om samhället stod som ägare av kapitalet. Samhället, alltså vi själva, har dom bästa förutsättningarna att kunna stödja och bedöma företagande.

Privata kapitalägare har inget intresse av hur kapitalet används. Det enda som gäller det är att det investerade kapitalet förräntar sig. Vad som skall produceras är mindre viktigt. Det är pengarna som räknas. Detta synsätt leder till kortsiktighet. Vad som gynnar samhället finns det inget intresse av. Producera smörja, om det ger snabba pengar, är det som räknas.

Men samhället är inte intresserade av en massa smörja. Samhället vill ha långsiktiga lösningar inom alla slag av problem och frågor. Samhället strävar efter utveckling. Med samhället som kapitalägare så gynnas därmed företagsidéer som finner långsiktiga lösningar på samhällsutvecklingen.

Där företagande lyckas, alltså där företagande uppvisar lönsamhet, där ser självklart kapitalet möjligheter. I dessa företag visar kapitalet ett omgående intresse. Men observera det är inte produkterna eller tjänsterna i sig själva som primärt är intressanta utan intresset ligger helt och hållet på återbäringen av ett eventuellt investerat kapital. Således kan företagets produkter vara till nackdel för människorna i samhället men ändå så inbringar produkterna vinster. Ett exempel på sådana produkter är ju tobaksvaror. Som sagt, kapitalet prioriterar enbart den slutliga förtjänsten i produktionsprocessen. Hur människan lever och mår har kapitalet inget intresse av.

 

Företagande är alltså en nödvändighet i våra samhällen. Det är ju vi som är samhället. Vi kan utveckla samhället så att det gynnar oss alla på bästa möjliga vis. Och för att detta skall bli möjligt så måste vi naturligtvis ha tillgång till kapitalet som flödar i samhället. Detta kapital kan inte få vara förbehållet ett fåtal kapitalstarka individer. Nej kapitalet skall självfallet ägas av oss alla. Det är ju vi som bygger samhället.

Är detta enda rättvisa förhållande mellan företagande och kapitalägande svårt att acceptera?

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 6 november

71 Den inhumana kärnfamiljen

 

Varför dödas och misshandlas det innanför familjens väggar? Mängder av kvinnor och barn världen över lever sina liv i hem som kan jämföras med tortyrkammare. Är det en slump som gör dessa hem till livsfarliga platser? I dessa hem fruktar kvinnor och barn för sina liv. Detta måste bero på någonting. Beror det på männen? Ja det blir ju det omedelbara svaret. Men problemet är mer komplicerat än så. Nej vi kan inte nöja oss med detta svar, vi måste söka svaren på ett djupare plan.

 

Jag tar upp denna fråga igen. I tidigare artiklar har jag skrivit om just den här frågan och jag menar att frågan måste upp igen. Den måste alltid tas upp. Dom utsatta kvinnorna och barnen kräver att vi tar upp frågan om och om igen.

Som ni vet så anser jag att frågan måste tas upp utifrån ett strukturellt problem. Alltså inte ett primärt problem mellan könen. Problemet har, som sagt, djupare orsaker. Och jag menar att det är själva familjekonstellationen som, till stor del, ligger till grund för problemet. Jag menar att det är ingen tvekan om att det är själva "isoleringen" av två vuxna plus barn innanför fyra väggar som är en stor orsak till våldet bakom dessa fyra väggar.

 

Vi människor är sociala individer som i "vilt" tillstånd skall leva i relativt stora grupper. Det var ju så vi levde under mänsklighetens barndom och det är så vi skall fortsätta att leva. Vi är dom samma idag som vi var för tusentals år sedan. Och eftersom vi är dom samma som då så har vi kvar samma sociala behov. Alltså skall det finnas ett flertal vuxna individer som delar samma tak över huvudet. Detta mår vi bra av och dom som gynnas mest av detta är våra barn. Dessa våra oskuldsfulla och försvarslösa barn kommer att finna den trygghet som skall vara en självklarhet när dom omges av ett flertal vuxna individer.

 

Jag förstår att många av oss som läser det här inte ställer upp på den här tankegången. Ni säger: "Hur skulle det se ut om det kom in flera vuxna i det här huset och att vi dessutom skulle leva våra liv med dom?" Jag förstår att denna fråga kommer upp.

Vad svarar vi på det? Som i allt annat som rör strukturella frågor så blir svaret: Vi är uppväxta med strukturen som vi lever i, så därmed tänker och agerar vi enligt det strukturella mönster som gäller. Av denna orsak så kommer vi därför att se mer eller mindre negativt på allt som kritiserar kärnfamiljens konstellation.

Men problemet, mina vänner, måste just sitta i kärnfamiljens konstruktion.

 

Alltså åter till funderingarna kring familjestrukturen. Hur ser livet ut för dom vuxna respektive barnen om man jämför dagens familj med forntidens familjekonstellation? Med forntid menar jag här mänsklighetens allra tidigaste historia.

Ur barnens perspektiv så är dagens konstellation osund då vi jämför med forntidens.

Uppväxten tar naturligtvis barnen med sig in i ungdoms- och vuxenvärlden. Detta är ingen nyhet. Det vi vuxna har varit med om som barn och så som vi har formats det bär vi med oss resten av livet. Med andra ord, om vi får så att säga en dålig start i livet så blir våra möjligheter till ett harmoniskt vuxenliv begränsade. Så är det. Med facit i hand så kan vi ju se hur livet ter sig, för var och en av oss. Utan att vara alltför negativ så måste vi nog medge att livet som vuxen, för många av oss, inte är en dans på rosor. Eller vad säger ni?

Nu håller jag mig inom vårt samhälle, det västerländska. Om vi skall undersöka övriga samhällen på vårt klot får vi naturligtvis mycket nedslående resultat. Det får vi nog räkna med. Men låt oss just nu hålla oss till vårt eget samhälle. Det vi känner bäst.

 

Det kanske bästa sättet att mäta vårt så kallade välstånd är nog ändå att ta del av de mängder av statistiska uppgifter som finns om oss. Med välstånd menar jag inte enbart den ekonomiska aspekten på problemet. Med välstånd menas allting som rör våra liv. Ja hur är det då ställt med oss vuxna om vi jämför oss idag med forntidssamhället?

Vad jag omedelbart tänker på angående den så kallade moderna människan det är allt det destruktiva som vi omger oss med och som vi också stoppar i oss. Tänk alla dom mängder läkemedelspreparat som vi sätter i oss. Vi stoppar i oss dom för att må bättre och att bli "lyckligare". Vi är mer eller mindre beroende av dessa preparat för att överhuvudtaget klara av livet på ett önskvärt sätt.

Mängder av människor har gjort sig beroende av rökning och snusning, för att "må bra".

Drogmissbruk av starkare kalliber intas av ytterligare en mängd människor. Problemen för dom själva och samhället blir naturligtvis gigantiska. Vårdapparaten är som en växande amöba. Dessa mängder av människor som måste vårdas tycks öka år från år. Enorma samhälleliga resurser sätts in i vårdapparaten och ändå är dom otillräckliga. Hur skall detta problem lösas?

Medan miljoner och åter miljoner människor svälter i våra samhällen så lider miljoner människor av övervikt i vårt västerländska samhälle. Hur går dessa ekvationer ihop? Låt oss igen ställa frågan. Är det vi människor det är fel på eller är det samhället? Nåväl, samhället skapas ju utav oss människor. Eller rättare sagt det är det hierarkiska patriarkatet som har skapat vår historia och därmed vårt samhälle.

 

Jag tror vi kan vara överens om att människan, av naturen, inte lider av några medfödda defekter. Det lilla nyfödda barnet har nog alltid sett ut som hon gör. Men det lilla barnet påverkas av oss vuxna under sin uppväxt. Hon blir ju sådan som vi gör henne till. Där är vi nog eniga, eller? Därmed kan vi tveklöst besvara frågorna vi nyss ställde. Det är samhället det är fel på. Konstruktionen av samhället är osund och inhuman. Är vi överens om den beskrivningen?

Vi drar åter igen slutsatsen att samhällsstrukturen inte alls är gynnsam för oss vuxna. Lika lite som för våra barn. Ja naturligtvis så måste det vara på det viset.

 

Åter igen tillbaka till den oerhört viktiga byggstenen - familjekonstellationen. Dagens familjekonstellation har vi ju tidigare konstaterat som ogynnsam för våra barn. Kan det vara så att den även är ogynnsam för oss vuxna? Ja eftersom den är ogynnsam för barnen så är den med all säkerhet även ogynnsam för oss vuxna. Kommer ni ihåg det här med barnen som värdemätare (från en tidigare artikel)?

Naturligtvis går det att finna undantag. Det finns naturligtvis många lyckliga parförhållanden med lyckliga och harmoniska barn. Men tittar man på dagens familjekonstellation i stort, runt om på jordens samhällen, så ser vi att drömbilden av den lyckliga lilla kärnfamiljen blir alltmer naggad i kanten. För att använda ett milt uttryck. Det verkar bli allt svårare att leva upp till denna drömlika tillvaro.

Skilsmässor, separationer och valet att leva som ensamstående gör att den traditionella familjebildningen urholkas alltmer. Verkligheten säger oss att de flesta våldsbrott mot kvinnor och barn sker inom kärnfamiljens väggar. Dessa fakta understryker mer än väl att den traditionella familjekonstellationen inte är den ideala familjebildningen. Det är nog så att denna grundläggande byggsten, kärnfamiljen, får bära ett mycket stort ansvar över att vi, i mångt och mycket, för en destruktiv tillvaro.

 

Men vi skall komma ihåg att den nu rådande samhällsstrukturen är oerhört beroende av att denna grundläggande byggsten, kärnfamiljen, fungerar helt intakt. Våra medvetanden har från tidig ålder inprogrammerats att tänka så som strukturen ser ut. Därför blir det näst intill omöjligt att kunna "tänka förbi" strukturens normer. När detta nu dock sker så blir det lätt för den patriarkala strukturen att, i det närmaste, idiotförklara ett annat synsätt. Vårt tänkande blir som fastlåst i den traditionella tankestrukturen. Vi blir fångade i ett inhumant tänkande. Detta är det största hindret för att den patriarkala strukturen skall kunna brytas ned. För att den traditionella kärnfamiljen skall kunna ersättas av en logisk familjestruktur.

 

Vad menas då med en logisk familjestruktur? Om detta har jag skrivit tidigare. Men jag väljer att upprepa det jag har skrivit tidigare. Den ideala familjestrukturen hittar vi i dom tidiga människornas liv. När grupper av vuxna och barn bildade en familjestruktur. Där ensamheten och utanförskapet var okända begrepp. I denna familjekonstellation hittar vi den optimala tillvaron för såväl barn som vuxna.

Som sagt, om detta har jag skrivit tidigare. Men jag anser att det är så betydelsefullt så därför måste det upprepas om och om igen.

 

Det är inte kärleksförhållandet mellan två vuxna som jag kritiserar. Nej det är den ursprungliga patriarkala familjekonstellationen som jag kritiserar. Och denna vår nuvarande familjekonstellation har sitt ursprung i religionen. Religioner som ju är patriarkatets närmaste "vapendragare" predikar det "äktenskapliga förbundet med gud". Det är utifrån dessa strukturella principer som kärnfamiljen har sin grund. Och om vi vidgar vårt tänkande lite så bör vi kunna förstå varför religioner förespråkar kärnfamiljens struktur.

 Eftersom vi tidigare har kommit fram till att religioner är rena fantasier och som dessutom har blivit den ideologiska basen för patriarkatet då stärker detta vår övertygelse att dagens familjekonstellation har en strukturell uppgift att fylla.

Konstruktionen av kärnfamiljen tillkom inte av en slump, om nu någon tror det. Det var med religioners intåg som det patriarkala förtrycket hårdnade. Nu sattes allt på pränt. Det skrevs in i lagar och bestämmelser att mannen stod över kvinnan. Denna överhet verkställdes med det så kallade äktenskapet.

I praktiken, runt om i världen, så ingås inte äktenskap utifrån en kärleksrelation. Äktenskap ingås utifrån sociala och ekonomiska förhållanden. Det är alltså bäddat för konflikter mellan de gifta parterna.

Hur skall två vuxna, dessutom blir det allt vanligare med en vuxen, med barn kunna vara det optimala förhållandet i vårt samhälle? Om detta skulle vara det perfekta familjeförhållandet då vore naturligtvis separationer en sällsynthet. När nu detta inte är fallet då måste vi våga söka ta reda på dom grundläggande orsakerna till varför det ser ut som det gör.

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng