ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för februari 2012

tisdag 7 februari

42 Tänk tvärtom!

 

 

DET VEDERTAGNA TÄNKANDET

 

 

När det gäller det strukturella tänkandet så anser jag nog det bevisat att våra samhällen skulle ha fungerat på ett humant och rättvist sätt om vi, så att säga, vänder på det så kallade vedertagna tänkandet.

Ställ dig frågan: hur ser våra samhällen ut när vi går in och analyserar just dom strukturella frågorna? Hur ser det vedertagna tänkandet ut i dessa frågor? Fundera över hur dessa strukturella förhållanden skulle se ut om vi tänkte tvärtom! Hur skulle det se ut då? Bättre eller sämre? Svaren blir ju naturligtvis: bättre.

Eftersom orättvisan genomsyrar våra samhällen så beror ju detta på någonting. Och detta någonting är ju dom strukturella förhållandena. Eller hur?

 

Vi tänker och tror att kapitalet skall vara privatägt. Tänk istället att kapitalet skall ägas av alla. Alltså ett samhällsägt kapital.

Ett samhällsägt kapital har aldrig tidigare existerat i våra samhällen. Av kända anledningar har det inte kunnat genomföras. Försök har gjorts och vi känner till dom misslyckade resultaten. Ett äkta demokratiskt kapitalägande kräver att vi tänker tvärtom. Och detta har aldrig genomförts.

Här finns bara en enda räddning för våra samhällen och det är ett diametralt annorlunda tänkande mot det idag strukturellt vedertagna tänkandet.

 

Hur tänker vi idag angående staters existens? Jo vi anser det vara helt i sin ordning att vår värld är uppdelad i en mängd stater. Följdverkningarna av denna inhumana uppdelning av världen ser vi resultaten av. Katastrofala resultat har historien redovisat för oss. Trots dessa lärdomar så fortsätter vi att tänka i samma förödande banor.

Tänk tvärtom så skall vi förstå att världen kommer att bli en mycket trevligare plats att leva på. Vår värld skall vara ett enda samhälle där gränsdragningar mellan oss tillhör ett förgånget tänkande.

Är vi inte likadana människor var vi än lever våra liv? Har vi inte samma behov? Fungerar vi inte likartat när det gäller känslor? Skall det vara så svårt att förstå att gränsdragningar mellan samhällen har tillkommit utifrån inhumana syften? Än idag förstår vi inte att så är fallet.

 

Hur skall vi ta oss an problematiken angående dom giftiga utsläppen som kommer att utlösa och redan utlöser enorma katastrofer för oss?

Klimatförändringen som vi orsakar kommer att, mer eller mindre, ta död på allt levande om ingenting görs för att motverka denna dödsspiral. Skall vi tro att det privata kapitalet kommer att upphöra med alla nedbrytande utsläpp när denna fråga inte alls prioriteras? Nej det krävs ett totalt omvänt tänkande för att klimatproblematiken skall kunna lösas. För att en nödvändig förändring skall ske så krävs det, till att börja med, att själva ägarstrukturen av kapitalet görs rättvist. En politik som utgår ifrån att dagens ägarstruktur är den enda tänkbara kommer naturligtvis att misslyckas.

Som vi vet så ifrågasätts heller aldrig den rådande ägarstrukturen. Den förs aldrig på tal av "våra" etablerade partier men framtiden kommer att visa oss att frågan måste upp på agendan. Risken är överhängande att det redan nu är för sent. Den negativa klimatutvecklingen kan alltså omöjligen brytas så länge som ägarstrukturen inte förändras. Detta faktum måste vi ta till oss och som vi vet så är vi fjärran från denna övertygelse.

 

Vad är det som hindrar oss från att tänka tvärtom? Jo det är framförallt det vedertagna tänkandet som strukturen är uppbyggd på.

Vi tar som exempel en struktur som är starkt religiös. Det religiösa griper tag om samhället inom alla dess områden. När ett samhälle är så format då kan vi inte tänka oss utanför denna strukturella ram. Vi betraktar detta samhälles påtagliga religiösa innehäll som helt naturligt och normalt. I ett sådant samhälle betraktas det som onaturligt när någon kritiserar detta strukturella tänkande. Det är förenat med fara för det egna livet om man skulle gå ut offentligt med en kritik av den i samhället rådande uppfattningen. Så har det sett ut och så ser det ut i en mängd samhällen. Att tänka tvärtom och offentliggöra den religiösa dårskapen låter sig alltså inte göras.

 

När starkt patriarkala samhällen påverkar oss genom livet, från födseln till döden, då ser vi ingenting orättvist i att kvinnan är underställd mannen. Det blir också här helt naturligt och som vi tror helt normalt att vårt samhälle skall se ut just på detta sätt.

Skulle någon få för sig att utmana det här strukturella tänkandet då blir med största sannolikhet denna person idiotförklarad av det rådande samhället. Att tänka tvärtom, alltså att kvinnan och mannen skall leva som likvärdiga människor, kan inte heller det accepteras i det patriarkala samhället.

 

SAMHÄLLETS TÄNKANDE

 

Samhällets lagar och bestämmelser är rättvisa, hävdar samhällets förvaltare. Det samhälleliga tänkandet blir därmed helt oförstående till att det skulle finnas någon som helst orättvisa inbyggd i den egna strukturen. Vårt samhälleliga tänkande varnar oss för att kapitalägandet skall övertas av samhället. Man basunerar ut att denna strukturella förändring skulle leda oss tillbaka till det totalitära samhället. Tillbaka till det kommunistiska samhället, som våra dagars samhälleliga förvaltare föraktar och gör sig så roliga inför. Att dessa samhällen envisades med att kalla sig kommunistiska när dom i verkligheten var fjärran från den klasslösa ideologin är en annan historia. Samhällenas förvaltare kan sätta vilken etikett som helst på sitt samhälle. Det är ju till syvende och sist ändå den praktiska politiken som avgör hur samhället fungerar. Om det fungerar rättvist eller orättvist. Idag utmärker sig så kallade kommunistiska samhällen i praktiken som regelrätta kapitalistiska samhällen. Ser vi det tragikomiska i dessa förvaltares beskrivning av sitt samhälle?

Innehåller samhället, vare sig det utger sig för att vara, än den ena eller andra ideologiska teorin så är det enbart den praktiska politiken som visar graden av rättvisa.

Eftersom vi lever i kapitalistiska samhällen så är naturligtvis strukturens förvaltare tillsammans med det privata kapitalet dödliga fiender till att samhället skall äga kapitalet. Vad är då enklare än att peka på det historiska misslyckandet med den kommunistiska etiketten?

Tänk istället lite förnuftigt och därmed tvärtom! Kanske den nuvarande ekonomiska makten för fram dåtidens och nutidens misslyckade samhällen, som utger sig för att vara kommunistiska, av det enkla skälet att dom är livrädda för att vi människor skall se igenom vårt eget samhälles falska fasad och förstå maktens manipulerande?

Granska ditt eget tänkande! Du kanske tänker fel? Har det någon gång slagit både dig och mig att vi kanske tänker fel? Men om vi nu i alla fall inser att våra samhällen fungerar orättvist då bör vi, med lite ansträngning, hamna relativt rätt i vårt tänkande. Eller hur? För det är ju uppenbart för var och en att våra samhällen inte kan fortsätta att fungera så som dom nu gör. Eller är detta inte uppenbart?

 

FINNS DET NÅGOT VAL?

 

Som vi har beskrivit i tidigare artiklar så har det globala privata kapitalägandet nu antagit sådana dimensioner att skulle detta globala kapital börja haverera då havererar även våra samhällen. Och detta är vad som nu börjar att ske i samhälle efter samhälle.

Samhällenas förvaltare, alltså "våra" politiker, har i praktiken inte någon valmöjlighet längre. Samhället måste ju räddas och för att detta inte skall äventyras så finns endast en åtgärd och denna åtgärd består i att rädda kapitalet. "Våra" politiker har, som jag brukar säga, blivit bakbundna av strukturen. Politikerna har inget val längre. Men som vi kan se av dom nuvarande ekonomiska kriserna så börjar "våra" politiker inse åt vilket håll det barkar. Dom börjar inse att det blir nödvändigt att tänka i nya banor.

Om samhällen skall räddas så måste det sättas upp hårdare regelverk kring ägandet. Finansmarknaderna måste regleras hårdare eftersom "våra" politiker börjar inse att om banker faller då kan även våra samhällen falla. Privatiseringsivern och den alltmer spekulativa marknaden skapar en utsatthet för våra samhällen som inte har upplevts tidigare.

I slutändan krävs således en totalt förändrad politik för att rädda våra samhällen. Dom alltmer kaosartade marknaderna kan komma att tvinga fram radikala förändringar i själva ägarstrukturen av kapitalet.

 

VET VI HUR LIVET SKALL LEVAS?

 

Vi och dom! Känns uttrycket igen? Vi står för det rätta och dom står för det orätta! Vår grupp har rätten på sin sida och dom andra grupperna får finna sig i den rätten som vi har. Vårt samhälle står för dom rätta värderingarna och den rätta politiken. Dom andra samhällena står för sämre värderingar och därmed en sämre politik än vad vårt samhälle står för. Andra grupper av människor förtjänar helt enkelt inte att leva det liv som du och jag lever. Därmed så tar vi oss rätten att bekämpa dessa människor när dom inte finner sig i dom beslut som vårt samhälle fattar.

Vi anser också att det är helt naturligt att det finns gränser mellan samhällen/stater. Vi har ju olika språk och religiösa skillnader. Dessutom har vi olika seder och bruk.

En fråga: kan vi förmå oss till att tänka tvärtom i vår syn på oss själva gentemot andra; i vår syn på vår grupp gentemot andra grupper; i vår syn på vårt samhälle gentemot andra samhällen?

Vem formulerar då den "rätta" politiken för vårt samhälle? Jo den "rätta" politiken är redan formulerad. Den har ett flertal generationer redan på nacken. Den är utstakad oberoende av vilka politiska partier som för närvarande har hamnat i maktpositioner. Naturligtvis är det strukturen vi pratar om. Och denna struktur har, som vi vet, kapitalets maktmänniskor skapat sedan lång tid tillbaks. Du och jag har tagit denna strukturella form till oss och vi uppfattar den som normal och naturlig. Således anser vi att vårt eget samhälle står för det rätta vid jämförelsen med andra samhällen. Därav uttrycket "vi och dom".

Kan man utifrån ovanstående få för sig att vi vet hur livet skall levas? Till att börja med: kan man ställa en sådan fråga? Var och en väljer ju hur man vill leva sitt liv. Är det inte så? Det kanske ändå inte är så att var och en av oss kan välja hur vi vill att vårt liv skall se ut. Men tror vi att utifrån de förutsättningar som vi har så kan vi ändå välja det liv som vi vill leva? Betraktar vi oss själva som fritt tänkande varelser som ändå kan skapa oss ett eget liv?

Ser vi dom ramar som vi, så att säga, kan leva inom? Förstår vi dom ekonomiska vilkor som var och en av oss har att rätta sig efter? Om vi nu inser det kan vi då ta till oss att det är just dom ekonomiska vilkoren som avgör hur vi skall kunna leva våra liv? Hur ser vi på dessa ekonomiska vilkor? Accepterar vi dom och låter våra liv anpassa sig efter dessa vilkor eller inser vi att dom olikartade ekonomiska vilkoren för oss bygger på någonting orättvist i våra samhällen?

En jobbar mellan 8-16; en annan söker arbete och har gjort så under lång tid; en tredje tigger sig fram på gator och torg; en fjärde klarar sig hyffsat på sin inkomst och får pengar över till lite nöjen; en femte har lyckats över förväntan och har skapat sig en förmögenhet på fastighetsaffärer och lever vad vi kallar för lyxliv; en sjätte sitter inspärrad efter att ha arbetat för mänskliga rättigheter.

Varför lever vi sådana olika liv? Varför har vi så olika förutsättningar för att "lyckas"? Ställer vi oss frågan: är det så här livet skall levas? Nej vi ställer inte den här frågan. Vi ställer aldrig den här frågan till oss själva. Däremot så kan vi uttala oss om att livet är för jävligt; det vore bättre att inte leva alls. Men livet är som det är, enligt vår syn. Inför våra ögon är livet en självklarhet. Vi betraktar inte orättvisan som en orättvisa utan vi ser på orättvisan som om den vore naturlig.

Våra barn växer upp i flyktingläger; i slummen; i förorter; i villakvarter; i glesbygden; i storstadsdjungeln; i rikemanskvarter. Våra barn växer också upp på gatan. Våra barn har turen eller oturen när deras liv tar sin början. Dom ser livet som en självklarhet. Dom ifrågasätter inte livet. Livet ser ut som det nu gör och det skall levas så här. Vi lär oss sålunda från barnsben att livet är så här oavsett hur detta liv ser ut.

Livet skall alltså levas så som det nu levs. Förstår ni hur jag menar? Vi ställer aldrig frågan till oss själva om det är så här livet skall se ut. Utan vi lever igenom livet som det är. Visserligen börjar vi förstå som vuxna att det är någonting knepigt med saker och ting när vissa lever som kungar medan andra lever som råttor. Någonting är galet i det hela, kanske vi kommer fram till. Eller också funderar vi inte över detta faktum. Vi kanske kommer fram till att det bara är så. Alltså ingenting att göra någonting åt.

Och eftersom våra samhällen är uppbyggda på det viset att det är helt "naturligt" att en del har det bra och andra inte har det bra, så är det ju liksom bara att finna sig i det. Vårt samhälle ser ut så och det fortsätter att fungera så, då skall det väl vara så? Ingenting att grubbla över, eller hur?

Var och en får väl fixa sitt eget liv. Det är ju så det fungerar. Varför skall vi försöka ändra på det? Vi har ju vuxit upp i tron att livet skall se ut så här. Då finns det heller ingen anledning att tänka i andra banor. Det är helt främmande att tänka tvärtom!

Vi lever ju våra liv, när vi jämför oss med varann, på extremt olika sätt. Med extremt olika sätt så avser jag här dom strukturella relationerna mellan oss. Alltså att vi står i olika statusförhållanden gentemot varann. Och eftersom det bevisligen är så då menar jag att detta är ett bevis på att vi inte har dom naturliga "spelreglerna" mellan oss. Jag menar att dom naturliga "spelreglerna" inte kan innehålla någon form av statusskillnader mellan oss. När det nu bevisligen är så att det är statusskillnader mellan oss så visar detta att vi inte vet hur vi skall leva våra liv.

Människor som äger kapital kan därigenom skapa sig ett liv som skiljer sig totalt från det liv som den fattige lever. Här ser vi att det är ägandet som möjliggör det helt motsatta livet mot vad den fattige lever.

Livet som vi lever idag kan alltså se helt olika ut beroende på hur olika mycket pengar vi har att röra oss med. Detta påstående är naturligtvis en självklarhet för oss. Man kan tycka att det inte är värt att överhuvudtaget skriva om. Jag tjatar ju dessutom jämt om detta.

Men man måste ju ställa frågan: skall vi kunna välja att leva våra liv på ett visst sätt utifrån tillgången på pengar? Ja vi anser ju att det skall fungera så i våra samhällen. Vi anser att pengarnas storlek skall avgöra vilket liv vi har möjligheten att leva. En sådan syn bäddar ju för accepterandet att välfärden inte skall fördelas på ett rättvist sätt mellan människorna i våra samhällen. Eller kommer du fram till en annan ståndpunkt?

Pengarna styr hur vi vill leva våra liv. Pengarna är det yttersta riktmärket för oss hur vi har möjligheten att kunna styra våra liv. När det nu är så då betyder det att vi har olika förutsättningar till att kunna forma våra liv. Vi kan därför inte leva våra liv som vi kanske önskar beroende på att den orättvisa fördelningen av pengarna i våra samhällen är som den är.

Accepterar vi att det är så eller gör vi det inte? När detta motsattsförhållande fördjupas alltmer då för denna motsättning med sig att vi inte accepterar den.

 

TÄNK TVÄRTOM!

 

Vi älskar ju att tjäna pengar! Så även jag! Vi spelar och satsar och några få av oss vinner. Spelen fångar oss och många blir även fast i ett beroende. Och vi spelar på allt. Det är pengarna som lockar oss att satsa. Utan att överdriva så kan vi nog påstå att pengarna har makten över oss. Eller så kan vi lite brutalt slå fast att vi är slavar under pengarna. Vi är som förhäxade i jakten på dessa pengar. Och jag menar att vi kan inte tänka oss livet utan den här jakten. Vi kan omöjligen ta till oss tanken att leva utan denna jakt. Den har blivit den mest avgörande delen av vårt liv.

Men jag påstår, som ni har hört många gånger, att detta vårt tänkande inte är hållbart. Detta tänkande leder till orättvisor och därmed så kan vi inte fortsätta med det här tänkandet längre. Den strukturella bakgrunden till detta tänkande måste upphöra. Någon annan utväg finns inte.

Men som sagt idag fortsätter vi att tro att den här jakten på pengar är helt normal. Vi tror att det är så här vi skall tänka och agera. Strukturen har, så att säga, fått oss dit den vill.

Får jag bara säga att vi själva är strukturen. Vi ärver den och formar den vidare. Och pengarnas roll i våra samhällen är ju helt grundläggande för hur vi skall bygga våra samhällen.

Pengarnas nuvarande strukturella ägande sitter så fast förankrat i oss att det ter sig närmast omöjligt att kunna förändra denna vår övertygelse.

Ändå lever vi med denna falska övertygelse. Helt ovetande om att den bygger på strukturell orättvisa.

Således kräver strukturell rättvisa ett diametralt motsatt tänkande gentemot dagens tänkande. Det krävs att vi tänker tvärtom!

 

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng