ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för mars 2012

tisdag 27 mars

47 Hur tas beslut?

 

ORÄTTVISA BESLUTSUNDERLAG

 

Förstår vi att vi blir dom vi blir just på grund av att samhället är som det är? Jag tvivlar på att vi inser det. Vi är dom vi är även om vi skulle leva våra liv i ett helt annat samhälle, menar vi kanske? Är det en omöjlig tanke att ta till sig? Ja jag tror att det är det.

När nu samhället formar oss till dom vi är så innebär detta naturligtvis att ett humanare samhälle än det vi nu lever i också skulle forma oss till humanare människor. Jag menar att vi är formbara i vårt tänkande och därmed i vårt agerande. Men, åter igen, kan vi ta till oss att vi fungerar på det här viset?

 

Beslut som tas i våra samhällen är följaktligen beslut som tas utifrån orättvisa strukturella förhållanden. Därmed så kan omöjligen dessa beslut bli rättvisa! Kan vi inse det? Nej bevisligen så kan vi inte det. Beslutsfattarna i våra samhällen tar för givet att dom beslut som tas dom är dom rätta och riktiga. Även här uppstår en omöjlig tanke: att beslut som tas grundar sig på inhumana beslutsunderlag.

Och med historien som facit så kanske vi kan förstå att dom beslut som togs förr i tiden inte ledde fram till humanare/rättvisare samhällen. Kan vi förstå det? Om vi nu inser detta då kanske vi kan tänka oss att dom beslut som tas idag inte heller leder fram till humanare samhällen? Eller är detta en omöjlig tanke?

Vi kan ställa den här frågan: varför skulle våra beslutsfattare idag kunna ta humanare/rättvisare beslut än vad gårdagens beslutsfattare kunde ta? Då kommer naturligtvis invändningen att gårdagens samhällen inte var demokratiska. Nej dom var naturligtvis inte demokratiska men jag hävdar, som ni vet, att dagens samhällen inte heller är demokratiska. Dom ekonomiska besluten, som för övrigt är dom avgörande besluten för våra samhällen, tas av dom allra största kapitalägarna. Här förekommer ingen demokratisk beslutsprocess. Kan vi nu förstå att dagens avgörande beslut grundar sig på inhumana beslutsunderlag?

 

I och för sig så kan vi förstå maktmänniskornas ageranden. Dom agerar utifrån den strukturella verklighet som gäller. Dom är, som jag brukar säga, låsta i den strukturella ordning som gäller.

När således stora globala företag hamnar i konkursliknande situationer så kan inte samhällets förvaltare bara släppa dessa företag och låta marknadsspelet ha sin gång. Dagens gigantiska globala företag riskerar att dra med sig hela samhällen i fallet, om ingenting görs. Så utsatta har våra samhällen blivit på grund av kapitalets orättvisa fördelning. Att utifrån denna orättvisa verklighet kunna fatta rättvisa beslut går bara inte. Besluten tas med hänsyn till dom maktförhållanden som gäller.

 

KAN STRUKTUREN IFRÅGASÄTTAS?

 

Vad är det som gör att beslutsfattarna tar för givet att deras beslut är dom rätta? Jo dom hänvisar självfallet till den "demokratiska" processen. Det majoriteten kommer fram till det är det som skall gälla. Vilket ju är helt riktigt.

Men när vi nu fungerar på det viset att vi tänker och agerar så som strukturen ser ut då står det helt klart att vi inte kan ta dom logiska besluten i våra samhälleliga frågor. Och just detta bevisas dagligen. Samhällets makthavare tar dagligen beslut som innebär försämringar för människorna. Även när dessa försämringar redovisas så vägrar makten och dess förvaltare inse att besluten som togs var till nackdel för människorna.

En motfråga inställer sig. Utifrån vilket beslutsunderlag skall då samhällets förvaltare ta sina beslut? Nej det blir förstås komplicerat. "Våra" politiker måste ju ta sina beslut utifrån den verklighet som gäller. Även om denna verklighet vilar på orättvisa grunder. Och när nu vår verklighet vilar på dessa orättvisa grunder, vilket jag menar är bevisat, så blir naturligtvis besluten därefter.

Förstår ni mitt resonemang? Jo lever vi i en struktur som accepterar det orättvisa kapitalägandet, vilket vi ju gör, så har vi uppfattningen att det orättvisa inte är orättvist. Den orättvisa kapitalfördelningen betraktar inte samhället som en orättvisa. Samhället och framför allt samhällets beslutsfattare betraktar detta förhållande som naturligt och normalt. Det är således helt naturligt att somliga äger kapital för miljarder medan andra inte äger ett ruttet lingon. Enligt våra samhälleliga normer så är detta förhållande inte att betrakta som orättvist. Detta förhållande skall istället betraktas som normalt.

 

Hur skall då beslut tas? Jag håller med om att beslut måste tas utifrån dom "demokratiska" regler som vi har. Men samtidigt så är det nödvändigt att vi görs medvetna om att vi lever i strukturell orättvisa. Detta faktum måste offentliggöras.

Men kan då detta faktum offentliggöras? Nej i praktiken så kan det ju inte det. Tänk om samhällets förvaltare kom fram till beslut som konstaterade att samhället fungerade strukturellt orättvist. Hur skulle detta se ut?

Nej en sådan fråga kan aldrig komma upp på dagordningen. Därför blir det i praktiken helt omöjligt att ifrågasätta den samhälleliga strukturen. Man kan på sin höjd diskutera strukturella förbättringar men man kan aldrig ifrågasätta strukturens grundläggande normer. Gör man det då befinner man sig på "förbjuden" mark.

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 21 mars

46 Åsikter

 

MOTSATTA ÅSIKTER

 

 

Lyssna på politiska debatter! Vem har rätt och vem har fel?

Vad lär vi oss av dessa debatter? Jo du kan aldrig få din egen åsikt att accepteras av en människa med en annan åsikt.

Alla av oss tror sig sitta inne med dom riktiga åsikterna om saker och ting.

Politiker har beslutat om ageranden som har kostat miljontals människors liv och ändå hållit fast vid att dom agerat rätt och riktigt.

Kapitalägare försvarar sina handlingar som om dom inte skulle kunna ha gjorts annorlunda, även om dom har lett till att en mängd människor förlorar sina arbeten.

Finansspekulanter förklarar sina ageranden som absolut nödvändiga även om en mängd människor drabbas negativt.

Och som sagt, även du och jag har våra åsikter. Vi kan ha diametralt olika åsikter om viktiga beslut i våra samhällen.

Är det någon mening att du och jag försöker övertyga varandra om vår egen övertygelse? Nej knappast! Hur jag än försöker få med dig på mina tankebanor så är det med största sannolikhet dömt att misslyckas. Samma gäller naturligtvis för dig om du försöker övertyga mig om dina förträffliga idéer. Du kommer säkerligen inte att lyckas övertyga mig.

Det är alltså ingen mening att man skall tro att man kan få någon annan på andra tankar om åsikterna går helt isär. Det är ju bara att lyssna på politiker när dom lägger ut texten för varann.

 

FINNS DEN RÄTTA ÅSIKTEN?

 

Det intressanta är ju att ta reda på vems åsikt som är den riktiga. Och detta svar får man ju oftast i efterhand. Politiska och marknadsmässiga ageranden får man svaret på i efterhand. Man kan se vad som var till fördel respektive nackdel för alla inblandade. Historien ger oss svaren.

Vilka historiska exempel skall vi ta? Vi kan ta det här: för ett antal generationer sedan så debatterades om huruvida kvinnor skulle beviljas rösträtt eller ej. Observera att dom som satt i riksdagen var män. Män diskuterade och debatterade om kvinnor var berättigade till rösträtt. Att män debatterar om en sådan sak säger ju oss genast att kvinnan var hänvisad till att vara en underordnad människa. Detta var det strukturella förhållandet i samhället. Och då betraktades detta förhållande som fullständigt normalt. När man alltså börjar diskutera om kvinnor skall ha lika rösträtt som män då börjar ifrågasättandet av det rådande strukturella förhållandet. Följaktligen blir det många och långa debatter om detta strukturella förhållande.

Motståndarna till kvinnlig rösträtt lade naturligtvis fram sina argument för sin sak. På samma sätt som anhängarna för kvinnlig rösträtt pekade på sina argument. Självklart så diskuterades denna fråga ute i samhället lika intensivt. Säkerligen uppstod två block som var för sig hävdade att dom egna åsikterna var naturligtvis dom rätta. Att övertyga någon i motståndarlägret att deras åsikt var inhuman var nog dömt att misslyckas.

Idag med facit i handen så är det ju fullkomligt självklart att även kvinnor skall ha rösträtt. Men då var det långtifrån någon självklarhet. En åsikt stod emot en annan åsikt. Bägge åsikterna bedyrade säkerligen den egna åsiktens förträfflighet och självklarhet. Bägge åsikterna bedyrade också den egna åsiktens humanitet och rättvisa gentemot den andra åsikten.

När vi idag ställer oss frågande inför den åsikten som hävdar att kvinnan inte skall ha rösträtt, så ställer vi denna fråga utifrån ett humant och rättvist tänkande. I vårt tänkande finns inget alternativ till att neka kvinnor rösträtt. Det framstår som barbariskt att man kan plädera för att kvinnor inte borde ha rösträtt. Denna strukturella förändring i tänkandet från förr till idag bevisar att dom som hade åsikten att kvinnor skall ha rösträtt tänkte rätt. Man tänkte då utifrån ett humant och rättvist tänkande som var till gagn för alla i samhället. Halva befolkningen är ju kvinnor, alltså måste det självklart vara så att även kvinnor skall ha rösträtt. Men detta självklara tänkande började ta form när kvinnor tog strid för sina rättigheter och utmanade den patriarkala strukturen.

Vad lär oss detta exempel? Jo när vi idag debatterar om huruvida kapitalet skall ägas av ett fåtal eller om kapitalet skall ägas av alla, så kommer den åsikten som hävdar att alla människor i samhället skall ha den självklara rätten till kapitalet att segra. Att ett fåtal skall äga mer kapital än andra är den inhumana åsikten och denna åsikt är dömd att misslyckas i längden.

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 17 mars

45 Kriminalitet

 

KRIMINALITETEN ÖKAR

 

 

Jag kan inte statistiken över om kriminaliteten ökar eller minskar i våra samhällen, men jag tror inte att man har fel om man påstår att kriminaliteten ökar i de flesta av världens samhällen. Att kriminaliteten har blivit vålsammare idag jämfört med bara för ett antal år sedan finns det nog ingen som betvivlar. Dessutom går den allt längre och längre ner i åldrarna. Jag vill nog också påstå att kriminaliteten, i många samhällen, har blivit ett gigantiskt problem. Problemet har vuxit till sådana dimensioner att det i praktiken är ohanterbart för många samhällen. Då undrar man hur det kan ha blivit på detta vis? Varför ökar kriminaliteten och varför blir den allt råare?

Som så många gånger förr när samhällen blir utsatta för allehanda kriser så ser inte våra samhällens maktmänniskor dom verkliga orsakerna till dessa kriser och dom ser naturligtvis inte heller orsaken till att samhällena, i många fall, förblöder av det ökade våldet. Samhällets förvaltare ropar på hårdare straff för brottslingarna, samt att man ökar dom polisiära krafterna. Ja vad skall egentligen samhället ta till för att det inte helt skall gå över styr med dom elementära samhällsfunktionerna? Eftersom man är oförmögen att förstå grundproblematiken kring det ökade våldet så har, så att säga, inte samhället några andra medel att ta till. Mera poliser och hårdare straff, det är vad som gäller. Men inte heller dessa åtgärder räcker för att stävja eller att få ner brottsligheten. Spiralen fortsätter uppåt, alltså kriminaliteten ökar och ökar plus att den blir alltmer våldsam. Ingenting hjälper, spiralen fortsätter att klättra uppåt hela tiden. Samhällena klarar alltså inte av att bemästra brottsligheten. Någonting är inte som det ska eftersom det ser ut som det gör!

Vad är det för samhälle som vi lever i när brottsligheten får ta så stor plats som den gör? Jag ställer samma fråga igen som jag tidigare har gjort. Är det fel på människorna som begår brott eller kan felet sökas på annat håll i samhället? Vi måste också få svaret på frågan vad som menas med brottslighet?

Att det är brottsligt att begå övergrepp mot andra det betraktar vi ju som en självklarhet. Men hur ser vi på det faktum att ett fåtal stora kapitalägare sätter spelreglerna för oss alla på marknaden? Hur ser vi på dom när dom bollar med miljarderna och skor sig på dom arbetande människornas bekostnad? Hur ser vi på samhället när skola, vård och omsorg kommer allt längre ner på listan över vad som skall prioriteras samtidigt som miljarderna på marknaden spekuleras i rent privata syften? När människor hamnar i arbetslöshet som för med sig att dom inte har möjligheten till ett drägligt liv samtidigt som ett fåtal kan vältra sig i överflöd, hur skall vi se på detta faktum?

Nej samhället, eller rättare sagt samhällets förvaltare, betraktar det inte som ett brott att ett förhållandevis fåtal människor kan kvittera ut gigantiska löner medan den stora majoriteten av människorna i samhället får hålla till godo med det som blir över efter det att maktens män har skott sig. Våra samhällen fungerar ju på det viset att när ägarna av kapitalet beslutar sig för hur kapitalet skall användas så får dom pengar som eventuellt blir över användas till samhällsförbättrande åtgärder, om det överhuvudtaget blir någonting över. Men sådana avgörande beslut som kan bli förödande för samhället och som dessutom tas av ett fåtal kapitalstarka människor anses inte som brottslig verksamhet.

När samhällena fungerar på detta vis, vilket dom ju också gör, så får det till följd att människorna i samhället fullständigt tappar förtroendet för makten.

Förnuftet säger ju oss att det är ren brottslig verksamhet att dom stora kapitalägarna plus övriga maktmänniskor skaffar sig enorma rikedomar medan majoriteten, i många fall, får klara sig med smulorna. Just denna strukturella orättvisa bäddar för motsättningar inom samhället. När människorna känner av att det är tjyv och rackarspel som utövas av maktmänniskorna, när man känner av att det är jakten på pengar som driver samhällets toppar, istället för att satsa på utveckling av samhället då finns heller inget förtroende för samhällets regler. När det orättvisa samhället visar sitt rätta ansikte och dom sociala skillnaderna hela tiden ökar då är vi inte dummare än att vi förstår att det inte finns någon framtid för oss. När alltså samhället inte klarar av att ge sina invånare den grundläggande tryggheten då slår denna orättvisa tillbaka mot samhället.

I denna samhälleliga orättvisa skapas kriminaliteten. Det är alltså inte "fel" på människorna utan det är strukturen som skapar dessa människor. Strukturen skapar vinnare och förlorare. Som en följd av detta skapar den också en allt våldsammare kriminalitet.

 

VEM AVGÖR VAD SOM BETECKNAS KRIMINELLT?

 

Legalt - illegalt! Jag tänker här på sättet att skaffa sig kapital. Och jag tänker på dom, näst intill, obefintliga gränserna mellan legal och illegal/kriminell verksamhet. Det som är legalt i ett samhälle kan vara kriminellt i ett annat samhälle. Maktens män agerar både legalt och kriminellt i en mängd samhällen.

Vem bestämmer vad som skall vara legalt respektive kriminellt? Är det då överhuvudtaget någon skillnad mellan legal och kriminell verksamhet? Eftersom det privata kapitalet styr det ekonomiska flödet i våra samhällen, så är det just jakten på kapitalet som blir ett måste för oss alla. Vi vill ju alla leva vidare, eller hur? Och vi önskar oss så drägliga liv som möjligt. När det finns människor som skapar sig förmögenheter genom, vi kallar det, legal verksamhet så försöker andra människor skapa sig förmögenheter på detta vis och fungerar inte det så är steget inte långt att gå över till kriminell verksamhet.

Det legala och det kriminella sammanflätas och blir på så vis helt beroende av varandra. Det är i princip ingen som helst skillnad mellan legal och kriminell verksamhet. All verksamhet i våra samhällen går ju ut på att skaffa kapital till sina ägare. Om man säljer tobak eller om man säljer narkotika är i princip ingen skillnad. I båda fallen säljer man produkterna för att tjäna pengar. Och bägge produkterna är beroendeframkallande emedan kroppen tillförs gifter. I vissa samhällen är det straffbart att sälja narkotika, i andra samhällen är det godkänt. Men i alla samhällen säljs det narkotika. Och i alla samhällen säljs det tobaksprodukter vilket är helt enligt reglerna, trots att dessa produkter skördar miljontals liv varje år. Dubbelmoral! Javisst är det så.

Är det legalt att berika sig på människors arbete? Ja tydligen så är det helt legalt att berika sig på andras arbete. Det är ju så strukturen fungerar.

Jag påstår att det är att jämföra med kriminell verksamhet när människor kan sko sig på andra människors arbeten. Vad anser ni om detta påstående? Jo men tänk efter, varför investerar kapitalägaren i arbetskraft? Är det för att kapitalägaren vill vara generös mot arbetskraften eller kan det vara så att han investerar för att verksamheten går bra och vinsterna kan bli ännu högre med mer arbetskraft? Självklart är det så att investeringar görs när verksamheten pekar uppåt. Arbetskraft behövs och arbetet skapar mervärde. Det är därför som det investeras i arbetskraft. Ju billigare arbetskraften är ju mer pengar tjänar arbetsköparen. Helt självklart, eller hur?

Samhället fördömer slaveri. Helt rätt naturligtvis. Men är det någon principiell skillnad mellan att köpa arbetskraft och att köpa slavar? Är det inte i princip samma slag av kriminell verksamhet. Syftet med köpen är ju de samma. Nämligen att arbetet skall ge mervärden som sedan kapitalägaren lägger beslag på. Men våra samhällen ser inte någonting brottsligt med det.

Vem är kriminell?

 

 

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 13 mars

44 Framtidsscenariot

 

ÖKAR ELLER MINSKAR ORÄTTVISAN?

 

Åt vilket håll går samhällsbygget? Går det framåt eller går det bakåt? Jag menar, hur utvecklas den strukturella rättvisan i våra samhällen? Ökar eller minskar löneklyftorna i våra samhällen? Ökar eller minskar arbetslösheten? Ökar eller minskar brottsligheten? Ökar eller minskar våldet? Ökar eller minskar jämställdheten? Ökar eller minskar den sociala utslagningen?

Sammanfattningsvis för dessa frågor så kan man formulera en fråga. Ökar eller minskar orättvisan i våra samhällen?

Ja hur skulle vi svara på frågan om orättvisan ökar eller minskar i våra samhällen? Som jag ser det så finns inga tveksamheter inför svaret. Det solklara svaret är ju att orättvisan ökar i strukturen. Det görs ju statistiska undersökningar om frågorna som ställdes ovan och svaren pekar entydigt på att orättvisorna ökar.

Och vad blir då förklaringen på detta faktum? Åter igen blir förklaringen att det orättvisa kapitalägandet i våra samhällen är huvudanledningen till att den strukturella orättvisan ökar. Men det kanske vi visste vid det här laget? Eller ändå inte! Framför allt så vet inte "våra" makthavare att det förhåller sig på det viset. Dom hävdar ju som vanligt att alla former av orättvisa skall bekämpas, men dom har ingen aning om hur denna orättvisa skall få en lösning.

Förstår man inte att orättvisan är ett strukturellt problem då kan heller inte detta problem lösas. Och även om några av dom kan ana sig fram till grundorsaken så behåller dom dessa aningar för sig själva. Att framföra det korrekta svaret vore rena "självmordet" för en politiker. Eller vad tror ni? Nej då är det bättre att hålla käften och vara tyst. Det handlar ju om pengar.

 

En sak vet vi med mycket stor sannolikhet och det är att morgondagen kommer att se likadan ut som idag. Ingenting förändras och skulle någonting förändras så är det sannolikt att det förändras till det sämre.

Det går alltså bakåt för rättvisan har vi fått belägg för. Vad skall vi göra åt det då? Ja inte hjälper det att ta direktkontakt med makten, dom skulle i bästa fall skratta åt oss. Dom skulle överhuvudtaget inte befatta sig med en sådan "löjeväckande idé som att vi lever i strukturell orättvisa".

Vilken måttstock skall vi använda oss av när vi undersöker hur framtidsscenariot troligtvis kommer att forma sig? Det måste naturligtvis vara den strukturella orättvisan som får vara måttstock för hur den framtida utvecklingen troligtvis kommer att bli. Hur kommer alltså dom grundläggande orsakerna till den strukturella orättvisan att utvecklas? Hur kommer våra patriarkala samhällen med den inneboende och grundläggande motsättningen i det privata kapitalägandet att utvecklas i framtiden?

Vad vi ser det är att kapitalet koncentreras alltmer till ett relativt sett fåtal privata aktörer. Den globala marknaden dirigeras av ett fåtal stora. Självklart så kommer denna koncentration att fortsätta och dessutom förstärkas framöver. Det ligger, som vi vet, i strukturens natur att fåtalet skor sig på flertalet så länge som det privata ägandet fortsätter. Ingenting tyder på att detta strukturella förhållande kommer att avta. Detta konstaterande innebär följaktligen att framtiden ser mörk ut för oss. Dom ekonomiska kriserna kommer i ett långsiktigt perspektiv att öka i omfattning och därmed förvärras. Kapitalets ägare kommer därför att hålla hårt i sitt kapital och inte vilja investera i projekt där vinsten inte blir tillräckligt hög. Investeringar kommer att göras mer och mer utifrån ett kortsiktigt tänkande. Snabbt in med pengar och snabbt ut med pengar. Detta är vad som kommer att gälla för kapitalet framöver, mer än vad som är fallet idag. Att investera långsiktigt blir alldeles för riskabelt resonerar ägarna. Nej alltmer kortsiktighet i tänkandet är det som kommer att gälla. Just detta tänkande bevisas i dagens värdepappersaffärer. Och denna strategi kommer att omfatta marknadens alla hörn.

 

HUR FORMAS VI SJÄLVA?

 

Denna negativa spiral avspeglar sig naturligtvis på oss själva. Missbruk; brottslighet; våld; arbetslöshet; psykiska och fysiska sjukdomar tar en allt större plats i våra liv. Vilket ju naturligtvis blir en effekt av att den strukturella orättvisan tar ett allt fastare grepp om våra samhällen. Och så kommer det ju att fortsätta. Det vore ju konstigt om missbruk; brottslighet; fattigdom; arbetslöshet; våld och ohälsa skulle avta i omfattning samtidigt som den inhumana strukturen tilltar.

Framtidsscenariot för oss ser därmed allt annat än ljust ut. Allt det negativa och destruktiva som präglar våra liv kommer bara att tillta i framtiden. Frågan är bara hur långt allting kommer att gå innan det totala kaoset infinner sig? Eller rättare sagt: hur lång tid kommer det att ta innan det totala kaoset, som ju redan gäller i en mängd samhällen, når vårat eget samhälle?

I samband med att den negativa spiralen breder ut sig så skapas fördjupade sociala klyftor i våra samhällen. Allt detta destruktiva kommer att bryta ner oss alltmer. Sker ingen förändring av dom nu rådande strukturella mönstren så kommer vi helt enkelt inte att kunna överleva. Så enkelt är det.

Jag ställer frågan igen: kommer vi att kunna förändra denna process? Detta är tveksamt. Ingenting tyder ju på att en förändring är på gång. Allting rusar på som om allt vore normalt.

 

Varför förstår då inte "våra" politiker att framtidsscenariot ser allt annat än ljust ut? Förstår dom inte att om dagens strukturella förhållanden får fortsätta även imorgon så barkar allting åt skogen?

"Våra" politiker är naturligtvis inte dumma i huvudet. Dom drar säkert slutsatser som att någonting allvarligt kan komma att hända om våra samhällen inte förändras på ett eller annat sätt. Men jag nämner det igen, vi måste komma ihåg att det är inte politikerna som har den yttersta makten över våra samhällen. Den politiska makten är underställd den ekonomiska makten.

Den ekonomiska maktens kortsiktiga vinstkrav har politikerna att förhålla sig till. Därav så blir det kortsiktiga politiska beslut som tas. Allt för att gå dom stora kapitalägarnas intressen till mötes. Man kan säga att politikerna inte har någon tid över till att analysera framtidsscenarion. Dagens beslut går ut på att få våra samhällen att rulla på som dom alltid har gjort. Att gå till djupet med grundläggande strukturella problem ägnas ingen debatt. Och att komma fram till faktumet att katastrofen redan är över oss låter sig alltså inte göras. Så även om "våra" politiker förstår sig på problematiken så finns i praktiken ingen möjlighet för dom att agera på ett annat sätt än vad dom nu gör.

"Vi spelar och sjunger även om fartyget håller på att sjunka!" Det är detta scenario som gäller idag och det är detta scenario som fortsätter att gälla imorgon.

Tyvärr så ser framtiden ut så här för oss. Vi gräver oss allt djupare ner i dyn.

 

 

 

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 6 mars

43 Investera - i vad?

 VEM HAR SISTA ORDET?

 

 

Vad vill vi ha för slags investeringar i våra samhällen? Vill vi att våra samhällen investerar i mäktiga byggkomplex likt dom pyramider som dåtidens egyptiska faraoner prioriterade? Eller vill vi att samhället omger sig med höga murar som dåtidens kinesiska kejsare lät bygga? Kanske vill vi att investeringarna skall öka ännu mer när det gäller vapenindustrin? Efterfrågan tycks ju aldrig avta. Eller skall vi rentav ta beslut om att investeringar skall prioritera vård, skola och omsorg?

Vi har lärt oss att ägarna till kapitalet investerar sitt kapital där det förräntar sig bäst. Så fungerar ju våra samhällen. Är lönsamheten större i spekulationsaffärer och liknande i jämförelse med investeringar i exempelvis bostadsbyggande, då investeras kapitalet i spekulationsekonomin. Är det lönsammare att investera kapitalet i låglönesamhällen istället för investeringar i västvärlden, då investeras det i låglönesamhällen. Är det lönsammare att effektivisera alla slag av arbetsuppgifter, så långt det bara går, även om dom arbetande far illa av denna effektivisering, så bekymrar inte detta kapitalet.

Kapitalet förräntar sig mer om alla slag av företagande kan effektiviseras ända till bristningsgränsen av vad dom arbetande klarar av. Kapital investeras utifrån dom här premisserna, annars så blir det inga investeringar. Kapitalet struntar fullkomligt i vad man investerar i, detta ligger inte i kapitalets intresse. Det är enbart intresserat av att förränta sig.

Om vi inser detta faktum då borde vi också inse att det är av grundläggande betydelse vem som äger kapitalet. Skall kapitalet, som idag, ägas av ett fåtal? Eller skall kapitalet ägas av alla i samhället? Denna frågeställning kommer man aldrig förbi. Skall investeringsbeslut ligga i händerna hos ett fåtal eller skall besluten tas av samhället? Vad syftar investeringen till? Skall den betjäna fåtalet eller majoriteten av människorna i samhället?

 

FLER ELLER FÄRRE MÄRKEN?

 

En fundering: är det samhällsekonomiskt mer lönsamt att satsa på, låt oss säga, ett schampomärke än femton? Om man kan få fram ett förstklassigt schampo, är detta mer samhällsekonomiskt försvarsbart än femton halvdana sorter? Dom halvdana sorterna har ett något lägre pris än kvalitetssorten men vad betyder det i den totala slutändan av processen? Går det göra kvalitetsschampot billigare om det bara fanns det schampot på marknaden? Eller blir priset istället högre?

Låt oss utgå ifrån att alla människor, som har ekonomiska möjligheter, använder sig av schampo. Om det nu bara finns ett enda schampomärke, som dessutom har högsta kvalitet, då behöver inte utgifter läggas på marknadsföring och reklam. Utan att känna till utgiftsposterna som företagen måste kalkylera med så misstänker jag ändå att marknadsföringen är en stor utgiftspost. Denna utgift försvinner när bara ett märke återstår.

Låt oss säga att det krävs 100 personer för att producera ett märke. Det innebär att det krävs 200 personer om det finns två märken. 300 vid tre märken osv. Om det nu finns 15 märken så behövs det 1500 personer för att fixa dessa produkter. Kvalitetsschampot menar jag kan göras billigare om detta enda schampo fanns på marknaden.

Så länge som kapitalet ser att vinster kan göras, i detta fallet schampoprodukter, så fortsätter kapital att pumpas in i denna bransch. Men rent samhällsekonomiskt så skulle kapital kunna frigöras för "viktigare" investeringar än att skapa ännu fler schampomärken.

Vi hamnar åter igen i frågeställningen om vem som skall äga kapitalet och hur detta kapital gör mest nytta för samhället.

 

Stämmer dagens ekonomiska resonemang: att stor konkurens skapar billigare produkter? Att producera likadana produkter, i det här fallet schampo, som konkurerar på marknaden skall alltså ge kunden ett lägre pris än om en eller ett fåtal producenter agerar på marknaden. Kan detta resonemang stämma?

När ett eller ett fåtal företag behärskar marknaden inom "sitt" område så benämner vi detta som att företaget befinner sig i monopolställning på marknaden. Detta företag skall då kunna bestämma priset på produkten utan att behöva tänka på konkurensen från andra. Man kan alltså, som vi säger, ta ut ett överpris på sin produkt.

Ja så här fungerar det i ekonomier som styrs av det privata ägarintresset. Precis så som det ser ut i våra dagars samhällen. Med andra ord, skulle du och jag äga ett företag som inte var utsatt för konkurens av andra liknande företag då skulle vi naturligtvis sträva efter att göra en så stor vinst som möjligt på den produkt som skall säljas. Det är ju så som vår ekonomiska struktur ser ut och vi skulle inte agera på ett annat sätt än vad strukturen påbjuder.

Men det är ju just här som vi ser den strukturella orättvisan. Våra dagars odemokratiska och slutna företag drivs, som vi vet, med prioriteringen att göra så stora vinster som möjligt. Ägarstrukturen i våra ekonomier fungerar ju så. Skulle däremot ägarstrukturen på marknaden se helt annorlundare ut, det vill säga om demokratiska och öppna företag fick råda då kommer prissättningen på produkten att bli en helt annan.

Då blir frågan: hur kan prissättningen bli en helt annan? Jo låt oss säga att ett företag som producerar en speciell produkt agerar nära nog ensamt på marknaden. Ägarstrukturen är sådan att det är människorna i samhället som står som ägare och företaget är demokratiskt och öppet, som för övrigt alla andra företag i det tänkta samhället. När detta scenario gäller så finns inget eget vinstintresse från ett fåtal utan alla är mån om att företaget skall kunna drivas vidare så att alla i samhället gynnas av företaget. Priset på produkten blir därför en naturlig prissättning. Inga överpriser kan sättas. Vem skulle tjäna på om överpriser skulle sättas på produkter som ägs av samhället? Naturligtvis ingen.

Förväxla nu inte mitt resonemang med dagens så kallade samhällsägda företag. Våra nuvarande så kallade samhällsägda företag drivs på samma sätt som våra privatägda företag drivs. Det vill säga dom lyder under samma marknadsregler som gäller idag, för alla företag. Företagen skall generera så hög vinst som det bara går, till sina ägare. Även om staten står som ägare. Eftersom marknaden i våra samhällen, världen över, i stort sett helt styrs av privata intressen så medför detta att ett jämförelsevis fåtal statliga företag måste anpassa sig till denna strukturella ordning. Dom statliga företagen har inget annat val. Dom kan inte agera utanför den marknad som gäller. Utan dessa företag är hänvisade till att agera med sina produkter på exakt samma sätt som dom privatägda företagen.

 

VAD VILL VI HA?

 

Jag upprepar frågan som ställdes tidigare. Vad vill vi ha för samhälle? Vad vill vi att kapitalet skall användas till? Vill vi att kapitalet skall användas till att investeras i krigsmaterielutrustning? När vi ställer denna fråga så kommer självfallet strukturens förvaltare fram till motfrågan: när nu alla samhällen runt omkring oss investerar i dödliga vapen så kan inte vi sitta med armarna i kors och bara betrakta detta. Hur kommer vi att kunna försvara oss om vi saknar ett försvar? Vad svarar man på denna självklara frågeställning? Jo när nu våra samhällen har byggts upp på ett strukturellt orättvist sätt sedan lång tid tillbaks då sitter vi så att säga fast i strukturen och måste därför agera som alla andra. Vi sitter alltså fast i ekorrhjulet och måste beväpna oss eftersom alla andra resonerar på samma sätt. Hur tar man sig ur denna destruktiva spiral? Det finns ingen genväg ut. Samhället måste analysera orsaken till varför det har blivit som det har blivit. Och därefter dra slutsatsen att vi lever i strukturellt orättvisa samhällen som leder oss helt fel. Ju snabbare vi kommer fram till dom rätta orsakssambanden ju större möjligheter har vi att reparera dom oerhörda skador som våra samhällen är behäftade med.

Vi måste alltså nu komma fram till att dagens strukturella förhållanden leder oss rakt in i ännu större kriser än vad vi nu upplever. Hur ställer vi oss till följande frågor: vill vi att kapitalet investeras i kolkraftverk? Vill vi att kapitalet investeras i sprit- och tobakstillverkning? Vill vi att kapitalet investeras i spekulativa syften? Vill vi att kapitalet skall användas till lyxkonsumtion av dom som sitter på ägandet av detta kapital? Vill vi att kapitalet försvinner ut ifrån vårt samhälle och placeras i ett annat samhälle, så att det kommer undan beskattning? Eller vill vi att kapitalet skall investeras i en utbyggnad av samhällets infrastruktur? Vill vi att kapitalet används för att bygga ut vården, omsorgen och skolan? Vad vill vi?

Ja vad vill vi använda kapitalet till? Har vi inte missat något här? Är vi medvetna om att det är inte du och jag som har möjligheten att avgöra vad kapitalet skall användas till? När jag säger "vad vill vi" så måste man utveckla det hela till frågan: även om du och jag vill, kan vi åstadkomma detta? Nej vi kan ju inte det. Som strukturen är utformad så har du och jag väldigt små möjligheter att avgöra vad kapitalet skall användas till. Det är andra som bestämmer detta. Vilka andra? Jo naturligtvis dom som är ägare av kapitalet. Ägarna av kapitalet prioriterar inte vad du och jag anser som bäst för hur vårt samhälle skall se ut. Ägarna av kapitalet prioriterar det egna kapitalets förräntning i första hand.

När det nu fungerar så här då innebär det att kapitalet inte har det minsta intresse av att investeras i samhällssektorer där en förräntning är för dålig. En lösning för kapitalet blir ju då att dessa sektorer öppnas för spekulation. Kan kapitalet göra stora vinster på vård, skola och omsorg så lockas nämligen kapitalägarna att investera i dessa sektorer.

När nu samhällets förvaltare bestämmer sig för att dela ut skattepengar till privata företag som vill agera inom den här "nya" marknaden då blir detta väldigt intressant för kapitalet. Den så kallade välfärden hamnar mer och mer i knät på privata aktörer som nu ser möjligheter att tjäna stora pengar.

Förstår vi att den vanliga enkla människan i samhället blir helt beroende av vad ägarna till kapitalet bestämmer sig för? Om dom vill investera sitt kapital i andra samhällen eller använda kapitalet i spekulationssyfte så kan inte vi förhindra dessa planer.

Det går altså inte att bygga ut exempelvis infrastrukturen eller vård, skola och omsorg om det saknas kapital. Det önskvärda kapitalet kanske istället investeras på börsen eller så väljer ägarna av kapitalet att låsa in det på banken. Vad kan du och jag göra åt det? Vi kan inte göra någonting. Du och jag äger ju inte kapitalet. Inte heller vårt samhälle är ägare av detta kapital. Saknar samhället kapital till nödvändiga investeringar då har man bara ett val. Att lägga den nödvändiga investeringen på is eller försöka locka in det privata kapitalet. En bra morot för detta ändamål är naturligtvis att locka med pengar som har kommit in via skatten.

Kan vi nu förstå varför våra samhällen inte kan byggas så som du och jag önskar?

 

Är det inte bättre att dom samhälleliga intressena får tillgodoses framför dom privata intressena? Jo naturligtvis är det så. Det anser vi väl alla, eller hur? Är det inte bättre att våra barn får den bästa möjliga utbildningen? Men vi har ingen chans att ge dom den bästa utbildningen därför att kapitalflödet i våra samhällen bestäms av andra krafter än vad majoriteten av samhällenas invånare önskar. Du och jag bestämmer inte över hur våra samhällen skall byggas. Inte heller "våra" politiker har det sista ordet över hur våra samhällen skall byggas. Eftersom det är pengarnas ägare som avgör var, när och hur kapitalet skall investeras så kan bara politikerna rätta sig efter kapitalägarnas investeringsvilja.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng