ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för maj 2012

lördag 26 maj

56 Våra förfäder

 

 

 

Det står helt klart för oss att allting måste ifrågasättas! Just allting!

Det samhälle som vi lever i är ju strukturellt uppbyggt av våra förfäder. Ja just det - förfäder. Det är ju så vi benämner den historiska grunden för vårt samhälle. Samhället är byggt av våra förfäder. Naturligtvis är det ingen slump att vi använder denna benämning. Vi säger inte att samhället är byggt av våra förmödrar. Nej så säger vi inte. Och det är heller inte sant. Vi säger knappast heller att vårt samhälle byggdes gemensamt av våra mödrar och fäder. Vilket ju heller inte är sant. Skulle det vara så då skulle vårt samhälle både fungera och se helt annorlunda ut. Nej vårt samhälle och alla andra samhällen är just strukturellt byggda av våra förfäder. Det är alltså en helt korrekt benämning vi idag gör om det historiska arvet till det samhälle vi idag lever i. Det var dom som byggde vårt samhälle, säger vi. Och med dom avser vi just - våra förfäder.

 

 Som om vi, på något underligt sätt, skulle stå i tacksamhetsskuld till våra förfäder. Dom som byggde landet.

Men detta synsätt är förlegat, har vi nu bevis för. Allting måste ifrågasättas. Eller hur? Således finns det ingen anledning för oss att stå i tacksamhetsskuld till våra förfäder. Våra samhällen är ju byggda utifrån grundläggande fel och brister. Vilket är sant.

Missförstå mig inte nu! Naturligtvis skall vi vara tacksamma över den äldre generationens strävsamma arbete för att göra livet lättare för kommande generationer. Utan dom och deras slit så skulle vi inte vara där vi är idag. Med det menas att utan de äldres blod, svett och tårar så skulle vi inte ha fått det "välfärdssamhälle" som vi nu har. Det kan förvisso vara till en del sant. Men vi glömmer då att dessa våra äldre i sin tur har varit unga och således ärvt ett samhälle, dom med. Och så vidare och så vidare, bakåt i tiden. Samhällena och tänkandet ärvs vidare från generation till generation. Vilket ju innebär att det grundläggande strukturella felet ärvs vidare på samma sätt.

 

Hur går då slutsatsen att våra samhällen är byggda på felaktiga grunder ihop med pratet om att vi skall vara tacksamma mot dom som byggde upp vårt "välfärdssamhälle"? Välfärdssamhället är naturligtvis ett relativt begrepp. Vi säger att vi i vårt samhälle lever i ett välfärdssamhälle. Men dom där borta då, bor dom i ett välfärdssamhälle? Förvisso inte. Men skulle då deras äldre generationer ha varit "sämre" människor än dom som byggde det här samhället? Det är naturligtvis inte heller sant. Men sant är att historien för samhället där borta och dess folk har varit en historia mer fylld av förtryck och elände än för folket i vårt samhälle. Därav följer att det andra samhället inte alls har nått upp till, det vi i dagligt tal menar, ett så kallat välfärdssamhälle. Bara för att ta ett exempel.

 

Vad jag vill säga är att människorna världen över inte har haft samma möjligheter att bygga sina samhällen. Förtryck, krig och elände har drabbat och drabbar folk på olika sätt.

Vårt samhälle har klarat sig från krig i ett par hundra år nu. Folken på exempelvis Balkan däremot har levt med krig, till och från, ända fram till idag.

Förutsättningarna att bygga, det så kallade välfärdssamhället, blir därför helt annorlunda. Det är dit jag vill komma. Folken, världen över, står inte på samma startlinje. Dom flesta får "springa" en längre sträcka än vad vi, här uppe i norr, får göra. Om ni förstår vad jag menar?

Och som sagt, den värld vi lever i har byggts på felaktiga grunder. Det är därför den har blivit så orättvis. Det är alltså inte slumpen som gör att vårt samhälle kan kallas för ett välfärdssamhälle. Medan samhället där borta kallas för ett u-samhälle. Det är medvetna handlingar av det hierarkiska patriarkatet som gör samhällena så olika. Folken blir antingen mer eller antingen mindre förtryckta. Därmed får man det mer eller mindre svårt att bygga sig ett drägligt samhälle.

 

Krig och förtryck är onaturligt. Där det ekonomiska förtrycket skapar det politiska förtrycket. Det är inte så som livet skall levas. Krig och förtryck är resultatet av att samhällen är byggda på felaktiga grunder. Det samhälle som vi därför ärver och har ärvt är ett inhumant samhälle.

Spelar ingen roll om vi lever i Europa eller Afrika. Samhällena har byggts på felaktiga grunder ändå. Motsättningarna och framförallt den grundläggande motsättningen är bara så mycket större i Afrika än vad den är hos oss. Därav följer att krig och elände är en del av vardagen i denna världsdel.

Våra förfäder byggde samhället utifrån dom strukturella normer som gällde och fortfarande gäller. Alltså är orsaken till att våra samhällen byggdes upp på felaktiga inhumana grunder, den patriarkala strukturens orättvisa.

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 22 maj

55 Korruption

 

 

 

Korruption! Vem vill inte tjäna pengar? Ja det vill vi ju alla. Och varför vill vi då tjäna pengar? Vi måste ha pengar för att överleva. Vår ekonomiska struktur är uppbyggd på det viset att det är upp till var och en att försöka komma över pengarna i samhället. Och den som lyckas bäst med detta får också ett mycket stort inflytande.

Pengar ger makt! Att komma över pengar kan ju ske, som vi vet, på alla möjliga och omöjliga sätt. Det kan ske på lagligt sätt och dels på olagligt sätt. Och vad som anses vara lagligt respektive olagligt det varierar från samhälle till samhälle.

Makten är korrumperad, säger vi. Javisst är den det. Vi säger också att den politiska makten är korrumperad. Detta stämmer naturligtvis likaså. Eftersom den ekonomiska makten i våra samhällen sätter spelreglerna så innebär detta att "våra" politiker har denna verklighet att förhålla sig till.

Det är framförallt makten som är korrumperad, såväl den ekonomiska som den politiska. Och jag menar att denna verklighet får vi lov att leva med så länge som våra samhällen ser ut som dom gör. Den främsta orsaken till att våra samhällen blir korrupta beror just på den ekonomiska strukturen. Att försöka komma över pengar är ju det primära för oss så som strukturen ser ut. Lagligt eller olagligt är av underordnad betydelse. Strukturen formar oss alla till korrupta människor. För en summa pengar är vi beredda att göra allt.

Att våra samhällen "fräts" sönder av den tilltagande korruptionen är ingenting som bekymrar maktens män, så länge dom själva inte blir offer. Som i alla "affärer" så är det den vanliga enkla människan i samhället som blir förlorare. Pengar som kan användas till att utveckla våra samhällen hamnar istället i dom redan rikas egna fickor.

Korruptionen dränerar våra samhällen på kapital. När makten roffar åt sig kapital så ökar dom sociala klyftorna.

 Hur skall vi få ett stopp på dessa korrupta maktmänniskor? Eftersom problemet är strukturellt, som för övrigt alla andra grundläggande problem, så finns svaret i själva kapitalägandet. Ett samhälle som är uppbyggt utifrån ideologin att kapitalet är till "salu" kan aldrig göra sig kvitt korruptionen. Därmed så ligger lösningen i att samhället skall stå som ägare till kapitalet. När detta sker då kommer också korruptionen att upphöra. Kapitalet och därmed pengarna blir inte till "salu" längre. Jakten efter pengarna blir ett avslutat kapitel.

 

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 1 Permalänk

lördag 19 maj

54 Politisk insikt

 

 

Insikten om att det privata kapitalägandet kommer att föra våra samhällen till kaos och elände börjar nu få fäste hos alltfler. När nu även ekonomer och så kallade experter också börjar inse den omöjliga situationen som våra samhällen ställs inför, på grund av det privata kapitalägandet, så kommer likaså "våra" etablerade politiska partier att börja dra den här slutsatsen.

Och den här insikten för "våra" partier kan komma snabbare än vad jag tidigare antog vara möjligt. I tidigare artiklar har jag skrivit att det privata kapitalägandet aldrig kommer att låta sig lämna över sitt kapital till samhället. Men jag börjar känna mig tveksam till min tidigare ståndpunkt.

I takt med att samhällskriserna kommer att förvärras så finns det inget alternativ längre. Våra samhällens fortsatta existens sätts på spel. I det läget, som alltså kan inträffa inom förhållandevis kort tid, så finns inte längre något "manöverutrymme" för samhället. Samhällets förvaltare, alltså "våra" politiker, kommer inte att kunna finna någon lösning ut ur dom alltmer tilltagande kriserna. För att rädda våra samhällen så kommer dom att förstå att kapitalet måste komma i samhällets ägo. Och denna insikt kan komma, som sagt, snabbare än man tror. Denna medvetenhet beror på dom alltmer accelererande ekonomiska kriserna som drabbar våra samhällen.

Idag så ser vi hur denna insikt påbörjas med kraven på ökande regleringar. Frågan ställs: mer eller mindre regleringar? Som sagt, hur ser "våra" samhälleliga förvaltare på den här frågan? Skulle denna fråga ställas för ett antal tiotal år sedan då hade svaret blivit: mindre regleringar. Men ägandet av kapitalet har tagit sådana vändningar på senare tid att nu är frågan knappast aktuell längre. Nu ställs kravet av "våra" politiska makthavare att det måste bli ökande regleringar på marknaden.

Dom partier som tidigare argumenterade för mindre regleringar har nu börjat se sanningen i vitögat och inser att mindre regleringar på marknaden skulle äventyra själva samhället. Finansmarknaden - själva hjärtat i dagens marknadsstruktur riskerar att dra med sig hela samhällen i kaos genom att den utsätter sig för risker som den inte själv kan åtgärda när ekonomiska kriser slår till med full kraft.

Mer reglering inom just denna finansiella sektor börjar nu, som sagt, krävas av "våra" politiker. Hur långt kommer "våra" politiker att våga gå med dessa krav? Kan dom till slut ta sitt förnuft till fånga och äntligen inse att det privata kapitalägandet är dödsdömt och att det enda som gäller det är att regleringarna tvingas på marknaden i sådan takt att det till slut blir ohållbart med det privata ägandet.

Kommer "våra" politiker att våga utmana kapitalets ägare inför denna nödvändiga lösning?

Jag tror det och dessutom kan det ske förhållandevis snabbt.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 13 maj

53 Vad måste göras?

 

 

 

Här vill jag ytterligare understryka det vi nu tidigare har redovisat. Nämligen att det patriarkala tänkandet idag domineras av dagens marknadsekonomiska tänkande. Dagens marknadesekonomiska tänkande genomsyrar allt som vi tar oss för.

I och med att maktförhållandena ser ut som dom gör så konserveras dessa förhållanden i vinnare och förlorare. Men även förlorarna, det vill säga folkmajoriteten i världens samhällen, anammar själva tänkandet vilket leder till att detta ologiska tänkande aldrig verkar kunna se slutet.

Jag har ställt frågan förut och jag ställer den igen. Hur skall detta tänkande kunna förändras? Hur skall vi människor kunna förmås att ändra vårt tänkande från det orättvisa marknadstänkandet till ett logiskt rättvist tänkande?

Det går ju lätt att påvisa fördelarna för oss alla om vi bevisar att ett jämlikt tänkande gynnar oss alla i samhället. Ett ojämlikt tänkande gynnar ett fåtal medan majoriteten missgynnas. Detta faktum inbillar jag mig att vi skall, ganska omgående, kunna övertygas om. Men att därifrån medvetet kunna ta steget till ett jämlikt tänkande är inte lätt.

Jag ställer frågan igen. Hur skall vi bli medvetna om att vi tänker ologiskt? Vi tänker och agerar som vi gör. Hur skall vi förmå oss att tänka och agera annorlunda? Det kanske är en omöjlig uppgift?

Som vi nu vet så är den bästa lösningen på problematiken att ge dom färskaste generationerna dom bästa förutsättningarna som vi har möjlighet till. Det är ju våra kommande samhällsbyggare som skall kunna förändra tänkandet. Men om våra  barn skall kunna lyckas med denna den mest primära samhällsuppgiften så måste dom ju ges den allra bästa möjligheten till en så bra start som det bara går här i livet. Annars så fungerar det inte. Och som vi ser så fungerar det heller inte. Våra samhällen förmår inte förbättra barnens villkor vilket vi kan se då vi betraktar deras situation i våra samhällen.

Med facit i hand så kan därmed inte några grundläggande förändringar förväntas.

Skulle vi kunna enas om att det förhåller sig på det viset? Vad säger ni? Det är nämligen så att vi är omedvetna om dom grundläggande felen i våra samhällsstrukturer. Så är det överallt, runt om på vår jord. Vi lever ju våra liv i de strukturer som vi har ärvt och våra barn tar över denna ärvda struktur. Vi är som förblindade och tror att livet skall levas som det levs. Ja så är det. Även om vår medvetenhet ökar beträffande vad som är rätt respektive fel; vad som är logiskt respektive ologiskt så blir inte våra samhällen mer rättvisa.

Vad måste göras? I vilken ordning måste allting tas? Jag menar att samhället, alltså vi själva, på något sätt måste medvetandegöras om den ologiska strukturen. Alla måste bli medvetna om den ologiska samhällsstrukturen. Det räcker nämligen inte att vi får ökad kunskap om hur våra barn skall behandlas i samhället. Vi ser ju att barnen i våra samhällen far illa ändå. Vi frågar oss: vad är det som har gått fel? Jo felet sitter i strukturen. Allt är fel i den patriarkala strukturen. Detta måste vi göras medvetna om. Hela det strukturella bygget är felaktigt. Kan vi ta till oss detta faktum?

När jag säger att alla dom grundläggande byggstenarna i våra samhällen är ologiska, då menar jag det. Allting är felaktigt. Detta måste vi bli medvetna om. Det finns ingen annan väg att gå. Det bara är så.

Tänkandet betraktar det historiska förloppet som någonting normalt och naturligt. Oberoende av hur detta förlopp ser ut. Och eftersom den strukturella orättvisan nu råder i våra samhällen så betraktar vi inte detta som ologiskt. Vi kan säga att en ond cirkel har skapats och denna onda cirkel skapades för tusentals år sedan. Vilket får till följd att tänkandet har mycket svårt att bryta sig ur den "tvångströja" som det befinner sig i.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 5 maj

52 Mer eller mindre orättvisa?

 

 

 

Jag påstår, som ni vet, att våra samhällen är orättvisa. Vilket vi alla håller med om. Därav följer att vårt tänkande är orättvist. Eftersom det nu är på det viset så är det mycket intressant att undersöka, i ett historiskt perspektiv, huruvida våra samhällen utvecklas till att bli mer eller till att bli mindre orättvisa. Har våra samhällsstrukturer blivit än mer orättvisa än vad dom var för några generationer sedan? En anledning till den här frågeställningen är att våldet och missbruket ökar i dagens samhällen, jämfört med tidigare.

Fungerar våra samhällen mer eller mindre rättvist idag än under medeltiden? Ja våra samhällen och därmed vårt tänkande fungerar mer rättvist idag än under medeltiden. Men eftersom jag hävdar att dagens samhällen ändå inte är rättvisa så innebär ju detta att det finns oerhört mycket som måste förändras.

Medeltidens samhällen var ju så fruktansvärt människoförnedrande, i hela sin struktur. Från den ideologiska människosynen till den konkreta maktkampen mellan människor så var synen den att rika välbärgade människor kunde behandla fattiga utstötta människor som lägre stående varelser.

Så fungerar det ju på många håll än idag, runt om i världen, som jag brukar tjata om. Men på vilka områden har vi då gjort framsteg mot mera rättvisa? Och på vilka områden har vi inte gjort några framsteg alls? Intressanta frågor att ta itu med.

Det är nog ingen tvekan om att dom största framstegen ligger på det ideologiska eller vi kan säga det vetenskapliga planet.

Runt om på vår jord har våra samhällen officiellt sett antagit en, vi kallar det, jämlikhetsdeklaration att vi alla är jämlika oberoende av kön; ras; etnisk eller religiös tillhörighet. Detta finns inskrivet i allt fler samhällen, vilket är absolut nödvändigt. Att det praktiska livet i våra samhällen inte fungerar efter dessa principer vet vi. På många håll krigas det lika intensivt som det gjorde under medeltiden, här finns ingen skillnad. Trots att vi ideologiskt har fått klart för oss att alla människor är jämlika så gäller inte denna ideologiska ståndpunkt när vi tar oss ut i det praktiska livet.

 Som vi har nämnt så verkar våra samhällen bli allt mer våldsamma. Vi utsätts för brutaliteter på ett allt våldsammare sätt idag än bara för några generationer sedan.

Hur kan samhället ta denna vändning när vi påstår att den ideologiska kunskapen om alla människors lika värde är mer utbredd än någonsin tidigare? Nu är vi mer upplysta än någon gång tidigare i historien om droger och allehanda missbruks negativa följder för oss. Ändå så tilltar droger och missbruk och går allt längre ned i åldrarna. Hur förklaras denna, till synes, absurda utveckling?

Våldet mellan våra samhällen i världen avtar. Däremot ökar våldet inom våra samhällen. Varför? Vi frågar oss hur vi skall gå tillväga för att få ett tryggare samhälle att leva i? Vi finner inga svar emedan våldet sprider sig som en sjukdom. Hur skall vi kunna stoppa denna smitta? Jo först måste vi finna orsaken till smittan?

Men åter igen. Varför ökar våldet och missbruket när medvetenheten om människors lika värde är större idag än någon gång tidigare? Jo svaret har vi ju. Eller hur? När vi blir orättvist behandlade, redan från det att vi var små, så reagerar vi på denna orättvisa. Först av allt så tar vi skada av den orättvisa behandling som vi har blivit utsatta för från tidig ålder. Denna psykiska skada som vi har åsamkats får till följd att vi själva utvecklar ett abnormt beteende. Det är denna utveckling vi nu ser i våra samhällen.

En motfråga: men vi människor har ju behandlat varandra orättvist i alla tider, nästan i alla tider får jag väl tillägga. Varför var våldet inom samhället inte lika stort förr som nu? Eller kanske har jag fel. Kanske våldet innanför hemmets väggar var lika stort förr eller till och med större.

En stor del av förklaringen till att våld och missbruk breder ut sig och dessutom går längre ned i åldrarna beror på att våra barn i dagens samhälle lever, på sätt och vis, mer missgynnade än förr. Då levde barnen i omedelbar närhet med vuxna människor under i stort sett hela dygnet. Även om orättvis och ologisk behandling av barnen var vanligt förekommande så fanns ändå en viss grundläggande trygghet för dom små. Dom levde sina liv mitt ibland dom vuxna och fick på så vis en någorlunda trygghet, trots alla fel och brister. Idag har denna trygghet försvunnit för vart och vartannat barn. Och detta får förödande konsekvenser, som vi ser.

Barnen blir dom stora förlorarna i vår struktur. Som sagt, trots att vår medvetenhet ökar om alla människors lika värde så hjälper inte denna kunskap om vi inte kan förändra livsbetingelserna för våra barn.

Åter igen: förklaringen till det allt ökande våldet i våra samhällen beror till stor del på att vi inte ger våra barn den grundläggande trygghet som dom behöver. Våra barn blir alltmer avskärmade från den så kallade vuxna världen och dom blir det redan i unga år. Problemet är alltså strukturellt, som allt annat.

Vi hamnar åter igen i problematiken kring den alltigenom grundläggande familjekonstellationen. Hur skall familjekonstellationen se ut? Denna fråga är en av de stora avgörande frågorna för våra samhällen.

Och denna, som jag säger avgörande fråga är avhängig den grundläggande strukturella frågan angående kapitalägandet. Allt hänger samman.

Som vi ser så har vi inte gjort några framsteg alls när det gäller just kapitalägandet.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng