Hur skall vi se på politiska partier? Partier uppstår som regel av att orättvisor frodas i våra samhällen. Det innebär att det finns mängder av partier och för den del politiska organisationer. Därför kan vi också säga att tillkomsten av partier och politiska organisationer bevisar att strukturen är orättvis.

Vi inser den ologiska strukturen när vi blickar tillbaka ett antal generationer innan partier började bildas i våra samhällen. Maktens män styrde och ställde utifrån ambitionen att få så stor makt som möjligt. Vi kallar detta idag för diktatur. Vilket ju förekommer runt om på vår jord även idag.

Dom tidigaste försöken att bilda partier och politiska organisationer slogs allt som oftast ned med våld. Efter folkliga uppror och protester lyckades den så kallade demokratin, i framför allt västvärlden, tvinga tillbaka diktaturen.

Denna snabba historiska tillbakablick bevisar ju påståendet att vi lever i en orättvis värld. Partier bildas alltså med ambitionen att minska denna orättvisa i samhället. Naturligtvis helt logiskt och riktigt. Men partierna lyckas inte med den avgörande ambitionen, att bryta ned den patriarkala strukturen. Vilket man heller inte har för avsikt att göra. Beroende på att man är omedvetna om strukturens grundläggande orättvisa. I efterhand kan vi därför konstatera att partierna själva blev en del av den patriarkala strukturen. Kvinnan betraktades ju som en andra klassens medborgare av dom tidiga partierna.

I och med att det förhåller sig på det viset så innebär det naturligtvis att partier, av alla de slag, inte är medvetna om grundorsaken till samhällenas strukturella orättvisor. Partiernas omedvetenhet om den strukturella orättvisan märks naturligtvis även idag.

Man diskuterar fastighetsskatten; u-lands bistånd; jobbskatteavdrag; försvarspolitik; med mera. Visst är alla dessa frågor av mycket stor vikt för samhällenas människor. Men observera att själva strukturen i våra samhällen förändras inte av dessa eventuella åtgärder.

Dom rika är fortsatt rika. Dom fattiga är fortsatt fattiga. Kvinnan är fortfarande underställd mannen. Människorna arbetar i ett hårt och ofta omänskligt tempo. Kapitalägarna skördar frukterna av dom enorma vinster som uppstår till följd av marknadens orättvisa spel. Maktens män fortsätter att ställa villkoren på marknaden och förlorarna är som alltid folken.

Partier och politiska organisationer är inte medvetna om dessa spelregler eftersom dom inte påtalar att vi lever i en orättvis struktur. Istället blir man en del av strukturen. När man inte klarar att medvetandegöra grundorsaken till orättvisan så blir man, mer eller mindre, en förvaltare av strukturen.

Maktens män kan ostört få fortsätta med sin exploatering av människor och natur. Såväl partier, organisationer som enskilda människor kan bara se på när maktens män roffar åt sig.

"Våra" politiker, partier och organisationer fungerar som förvaltare av den rådande strukturen. Man debatterar hur fördelningspolitiken skall utformas. Det vill säga hur skattepolitiken skall drivas. Men för övrigt så är man eniga om att marknaden skall sköta dom ekonomiska villkoren för oss alla.

Eftersom nu marknaden ligger i händerna på ett fåtal makthavare så kan omöjligen strukturen förändras. Politiker, partier och organisationer fungerar därmed som hjälpredor åt dessa maktens män. Någon annan funktion har dom inte. Därför rullar strukturen på oavsett vilka partier som sitter i regeringsställning. Vilket ju också bevisas av det historiska förloppet.

Drömscenariot för kapitalet är naturligtvis när så kallade arbetarpartier accepterar den rådande strukturen och samtidigt lyckas med att få med sig samhällets människor i sina politiska budskap. Arbetarpartier som säger sig arbeta för rättvisa och jämlikhet samtidigt som dom erkänner den rådande strukturen som normgivande spelar kapitalet helt i händerna. En mera önskvärd lösning för kapitalets ägare går inte att få.

Känner ni igen scenariot? Javisst gör vi det. Det är ju detta scenario vi lever i och har levt i sedan ett antal generationer sedan.

Alla partier nuförtiden säger sig stå för rättvisa och jämlikhet. Alla partier säger sig ha lösningar på arbetslösheten; ekonomiska kriser; miljöförstöringen; rättvise och jämlikhetsfrågor. Ändå så förvärras alla dessa frågor och problem alltmer och allt eftersom tiden går. Motsättningarna ökar i våra samhällen i takt med att dom sociala klyftorna vidgas. Miljöförstöring och kriser av alla de slag tilltar. Så tydligen sitter "våra" partier inte inne med lösningarna. Trots att dom hävdar det.

Vad beror då detta på? Jo det beror på att dom samhälleliga problemen och därmed orättvisorna hämtar sin "näring" i den rådande strukturen. Alltså den rådande strukturen som "våra" partier har accepterat som normgivande.