ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för juli 2012

fredag 20 juli

60 Förstå orättvisan!

 

 

 

När vi alla inser att våra samhällen fungerar inhumant, orättvist eller hur man nu vill uttrycka sig då är det ju allas uppgift att försöka komma fram till hur denna negativa utveckling kan upphöra och därmed fås att vända till alltmer positiv utveckling. Vi alla vill väl detta? Eller hur? Men bevisligen så lyckas vi inte få bukt med orättvisan. Vi klarar tydligen inte av att identifiera själva kärnan i problematiken. Och vi blir ju heller inte hjälpta av dom som vi röstar fram angående det politiska ansvaret.

För att kunna åtgärda ett fel så måste man först hitta felet! Och det är just det som vi inte lyckas med. Eller rättare sagt, dom vi röstar fram misslyckas med det. Alltså "våra" politiker.

Vid det här laget så vet ni ju vart jag vill komma. Vi lever i "felet" men vi verkar inte se det. Vi varken ser eller förstår det. Det är själva det strukturella förhållandet som vi lever i som är grundorsaken till problemet.

 

Det känns tjatigt att åter igen och åter igen behöva upprepa sig hela tiden. Men jag ser inget alternativ till denna upprepning. Det är ju helt uppenbart att själva kärnan i problemet beror på den patriarkala strukturen som historiskt sett har lagt grunden för den struktur som vi idag lever i. Men kan vi ta till oss denna identifiering av grundorsaken?

Förstår vi likaledes att det privata ägandet av kapitalet, som ju har blivit bestämmande för utvecklingen av våra samhällen, är en "naturlig" följd av den patriarkala strukturen? Nej det är just här som vi inte vill vara med längre. För skulle vi acceptera denna faktiska verklighet som grundorsak till att våra samhällen fungerar orättvist då faller ju hela vår nuvarande samhälleliga uppbyggnad sönder och samman. Men ändå har vi inga alternativ att välja mellan. Vi kommer förr eller senare att med nödvändighet inse att våra samhällens alltmer tilltagande problem beror just på den här orsaken.

 

Jag är fullt medveten om att många "spöken" sätter käppar i hjulet för att vi skall acceptera den nödvändiga slutsatsen. Inte minst det "kommunistiska spöket" som makten har lärt oss att hata. Det "etablerade" samhället har inte kunnat och kan inte på några villkor godta den kommunistiska ideologin därför att den strider helt igenom med hur ägandefrågan av kapitalet skall skötas. Till sin hjälp så kan det "etablerade" samhället peka på dom misslyckade så kallade kommunistiska staterna. Dessa misslyckanden sprider rädsla i våra samhällen.

Jag har tidigare redogjort för dom, så kallade, kommunistiska staternas misslyckanden och vad det beror på. Men makten och maktens förvaltare ser rött bara dom hör ordet kommunism.

Kärnfrågan handlar ändå i grunden om hur kapitalet skall ägas. Denna helt avgörande fråga kommer vi inte ifrån. Vi måste förstå att våra samhällens alltmer orättvisa utveckling är helt avhängig  just denna grundläggande fråga.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 9 juli

59 Maktens rädsla

 

 

 

Det privata kapitalägandet. I grund och botten så är det denna grundläggande samhälleliga strukturella verklighet som allt cirkulerar kring. Den är så känslig att kritisera och ifrågasätta därför att själva vår struktur utgår ifrån denna grundbult. Börjar man ifrågasätta den här "heliga" ideologiska ståndpunkten då måste man räkna med att bli bespottad. Att bli idiotförklarad får man stå ut med. Glåpord och skällsord kommer att hagla över en i och med kritiken av själva det strukturella kittet som samhället snurrar runt. Är man dessutom övertygad om att det här samhället inte kommer att kunna överleva om det privata kapitalägandet fortsätter, då lever man farligt när samhället kommer att stå på randen till ett totalt haveri. Men likväl så finns inget val. Det måste sägas som det är. Orsakssammanhangen skall fram i ljuset.

Hur skall vi ta oss vidare i frågan? Jag skriver ju hela tiden om detta och under tiden så uppkommer nya infallsvinklar när vi tar oss an ämnet.

 

Maktens män och dess underhuggare, politikerna, ser allvarligt på alla som kritiserar den rådande strukturella ordningen. Man hänvisar till historien, dom så kallade kommunistiska diktaturerna, samtidigt som man vräker ur sig glåpord mot dom som hävdar att kapitalet skall ägas av samhället. Man påstår sig ha bevis för att samhälleligt ägande är dömt att misslyckas. Därför så är det helt legitimt att svartmåla alla uppfattningar som kritiserar det privata kapitalägandet.

Det alternativa kapitalägandet finns överhuvudtaget inte alls med på agendan bland maktens förvaltare. Denna tanke är lika främmande som att människorna i fanatiskt religiösa samhällen skulle kunna tänka sig sitt samhälle utan religiöst inflytande.

"Våra" politiker skulle aldrig komma på tanken att börja argumentera för ett gemensamt ägande av kapitalet. Om någon politiker kom på tanken att börja argumentera för denna rättvisa och i längden enda hållbara utveckling så skulle denna person omgående få beslutet om uteslutning ur partiet.

Är det att undra över att människorna i våra samhällen dras med i denna manipulerande och svartmålande argumentation? Allt ifrån media till den yppersta makteliten öser man ve och förbannelse över personer som hävdar ett gemensamt ägande.

 

Vad kan man lära sig av maktens svartmålningar av en rättvis fördelning av kapitalet? Jo vi lär oss att där makten är negativ till förändringar, där skall det förändras. Och där makten är positiv till förändringar, där kommer förändringen inte folken till del.

Men makten vill, i grund och botten, inte ha några förändringar. Man är rädd för alla slag av förändringar i marknaden som påverkar kapitalägandet negativt.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 2 juli

58 Mera frågor

 

 

 

Vad händer med kapitalet i samhällen som skakas av sociala oroligheter?

Jo maktens män flyttar bara över sitt kapital till samhällen som bedöms som förmånligare att investera i. Kapitalets ägare vill naturligtvis att kapitalet skall växa så därför finns inget intresse av att låta kapitalet vara kvar i samhällen som är ogynnsamma för ägaren.

 

 Är arbetskraften för dyr; är skatterna för höga; är samhället för instabilt? Alla dessa frågor skapar ett ogynnsamt "klimat" för kapitalägaren. Kapitalet söker ju sig till samhällen där återbäringen blir som störst. Detta är ju den gyllene regeln. Därmed så har kapitalägarna i praktiken våra samhällen i sina händer.

Finns det någon lösning på detta faktum? Är det fel att ställa frågan: skall det bara finnas ett fåtal stora kapitalägare? Varför kan vi inte alla vara kapitalägare? Skulle inte detta vara logiskt och rättvist? Är det inte mer naturligt att alla samhällets människor tillsammans äger kapital för miljarder än att bara några få gör det? Våra samhällen borde väl fungera både humanare och bättre om det vore så?

 

Ifrågasätter vi det orättvisa ägandet av kapitalet? Nej vi ifrågasätter inte att några få äger nästan allt. Vad skulle hända om samhället ifrågasätter detta? Jo ägarna skulle fly samhället med allt sitt kapital. Vad händer då med samhället? Jo samhället förlorar bland annat arbetstillfällen och skatteinkomster. Samhället stagnerar när kapitalet flyttar ut. Därför ifrågasätts inte detta ägande. Samhället välkomnar istället det privata kapitalägandet. Det skapar ju sysselsättning och skatteintäkter.

 

Går det att komma ur det här ekorrhjulet? Vad händer om vi alla görs till kapitalägare? Är det bra eller dåligt?

Krävs det en socialistisk revolution för att med våld erövra kapitalet och produktionsmedlen? Är detta den utväg som måste till när det gäller att fördela kapitalet och dess marknad till folken?

Historien har givit oss svar på dessa våra frågor. Svaret är att blodiga revolutioner som med våld försöker erövra kapitalet och därmed produktionsmedlen är felaktiga åtgärder. Varför? Jo det beror på att den grundläggande strukturen inte förändras efter revolutionen. Som vi tidigare har redogjort för så beror det på att vårt tänkande är likadant före som efter revolutionen. Vi tänker och agerar likadant oberoende av vem eller vilka som sitter på makten. Det leder till att maktens män bara byter ansikten efter revolutionen. Vilket också historien bevisar för oss. Eller hur?

 

Det krävs någonting annat för att folken skall få ta del av kapitalet och produktionsmedlen. Vad är det då som krävs? Jo det alltigenom primära som krävs det är att folken blir medvetna om den orättvisa strukturen som dom lever i. Att vi blir medvetna om den grundläggande orsaken till att vi lever i orättvisa samhällsstrukturer. Att den grundläggande orsaken är den patriarkala strukturen och vad denna struktur ställer till med. Bland annat det orättvisa ägandet av kapitalet.

Först efter denna medvetenhet så kan strukturella förändringar komma igång.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng