ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för augusti 2012

onsdag 22 augusti

63 Människosyn i förändring?

 

 

 

Vi ser att ämne efter ämne som vi nu går igenom hänger intimt samman med det historiska förloppet. "Så som våra förfäder har levat så skall också vi leva!" Ja ni läste rätt. Förfäder står det, inte förmödrar.

Denna "sanning" är, kan vi nu konstatera, helt fel. Därför att den bygger på en människouppfattning som skapar förtryck och därmed olösbara konflikter.

Med detta för ögonen så förstår vi nu att vad vi än skall sätta oss in i, vilket ämne vi än tar oss an, så vet vi nu att ämnet i sig är "infekterat" av historiens årtusenden. Därmed har det därigenom blivit "sjukt" av den samhällsstruktur som har funnits i tusentals år.

Vi kan ta upp vilket ämne som helst; barnen och dess uppväxt och villkor; miljön och den globala miljöförstöringen; arbete kontra fritid; samhällets försvar och dess konsekvenser; det privata kapitalägandet som skapar den oundvikliga orättvisan. Ja vi kan ge oss i kast med vilket ämne som helst och vi skall finna att ämnet i sig innehåller, redan på förhand, så mycket grundläggande fel och brister som historien har skapat.

 

Nu när vi tror oss ha kunskapen om det grundläggande problemet, i samhället. Törs vi sticka ut hakan och påstå det? Jo, jag tror att vi vågar göra det.

Eller kan det vara så, trots allt, att vi inte har den grundläggande kunskap som krävs för att vi skall kunna leva ett värdigare liv?

Jämför dagens syn på mänskligheten med gårdagens, det vill säga för tusentals år sedan. Eller bara för ett par hundra år sedan. Ja det kan i många frågor räcka med någon generation tillbaka. Och som vi ju vet, människorna i vår nutid kan ha helt olika uppfattningar om strukturella problem beroende av hur våra olika samhällen har format oss.

Hur kommer vårt tänkande att förändras om vi går några hundra år framåt i tiden? Vad kommer man då att revidera, jämfört med dagens uppfattningar?

Det står väl helt klart att tänkandets process accelereras allt snabbare, det logiska tänkandets process. Vilket ju beror på att det logiska tänkandet har fått stå tillbaka för det ologiska tänkandet i tusentals år. Det logiska tänkandet börjar först nu återta förlorad mark.

För tusentals år sedan befästes det hierarkiska patriarkala tänkandet. Detta tänkande bestod över tusentals år. Inget ifrågasättande över detta tänkande förekom. Ingen utveckling av tänkandet gjordes. Ända in i vår tid, kan man nog påstå, gäller detta föråldrade tänkande. Det vill säga det hierarkiska patriarkala tänkandet.

Men nu när kunskapen och vetenskapen ger oss svaren på grundläggande frågor, då accelererar tankeprocessen i snabb takt. Allting måste ifrågasättas. Helt nya uppfattningar om mänskligheten blir därav följden. Det gamla rådande tänkandet kommer nu oundvikligen i konflikt med denna nya explosionsartade tankeprocess.

 

Hörnstenen i det patriarkala tänkandet är ju: förtrycket av kvinnan. Ur detta tänkande har sedan patriarkatet skapat en hel del "instrument", till sitt förfogande.

Det som man tidigare betraktade som helt normalt, det ser vi nu på med förfäran. Jag menar så här: ta till exempel antikens samhälle. Att samhället då hade tillgång till i stort sett obegränsat antal slavar, som ju var grundstommen i denna "högtstående" kultur, det ansågs då helt normalt och naturligt.

Dåtidens tänkesätt reflekterade inte över denna sak. Människor hade olika värde. Inte bara i tänkandet utan även i lagar och förordningar så skulle människor behandlas olika.

Riken offrade människor för att blidka, dom så kallade gudarna. Detta betraktades då naturligtvis som helt normalt.

Eliten i rasistiska stater vid tiden före och under det andra världskriget ansåg det vara helt naturligt att vissa minoriteter skulle utrotas.

Vi kan naturligtvis fortsätta att ta fram hur många exempel som helst på det hierarkiska patriarkala tänkandet. Och vi vet ju att på många ställen i världen är den patriarkala strukturen lika stark som någonsin tidigare.

 

Könsstympning av flickor förekommer i en mängd stater. Religioner föreskriver mannens överhöghet gentemot kvinnan. Nyfödda flickor mördas i stora delar av världen, bara för att dom är födda till flickor. Flickor världen över säljs som vilken vara som helst. Prostitution och förnedring är det liv som dom hänvisas till.

Sådant ter sig livet idag för en stor del av mänskligheten. Det patriarkala tänkandet och dess samhälle slår hårt mot mänskligheten. Och våra samhällen kommer fortsätta att fungera så här så länge som det patriarkala tänkandet får råda.

På samma sätt som vi idag förfäras över exempelvis inkvisitionen i medeltidens samhällen, på samma sätt kommer framtidens människor att förfäras över dagens finanskriser som nu är på väg att slå sönder hela samhällen.

På samma sätt som vi idag förfäras över gårdagens lagenliga syn på klassamhället, på samma sätt kommer framtidens människor att förfäras över dagens syn som accepterar den strukturella orättvisan.

 

Vad beror denna likartade syn på? Jag menar att vi förfäras över historiens samhällssyn oberoende av om vi levde igår, idag eller imorgon?

Därför att forntidens samhällen liksom våra nuvarande samhällen ändå inte skiljer sig så markant åt, vad beträffar människosyn. Däremot kommer framtidens samhällen att bli helt annorlunda, beroende på att patriarkatet oundvikligen kommer att gå under och därmed skapas grunden för mänsklig jämlikhet. Om nu inte våra samhällen har hunnit raserats fullständigt innan dess.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 14 augusti

62 Normgivande tänkande

 

 

 

Du tänker så. Jag tänker så. Alla tänker så. Då måste det ju vara så. Eller hur?

Om alla i samhället tänker på samma sätt när det gäller ett strukturellt förhållande då kan vi säga att just detta tänkande är normgivande i samhället. Men att det är normgivande betyder inte att tänkandet måste vara humant och rättvist. Nej inte alls.

 

Vårt normgivande tänkande idag för istället med sig orättvisa. Orättvisan blir alltså normgivande i samhället. Tänkandet följer dom strukturella förhållanden som råder.

När våra samhällen är uppbyggda utifrån normen att kapitalet skall vara privatägt då följer vårt tänkande denna norm. Och när våra samhällen är uppbyggda efter normen att våra samhällen/stater skall avgränsas från varandra då accepterar vårt tänkande detta och gör det till en norm.

I samhällen där det religiösa inslaget är påtagligt där antar tänkandet normen att "gud" är ständigt närvarande i allt som vi företar oss.

I samhällen där det råder etniska konflikter där lär sig människorna att hata varandra utifrån vilken etnisk tillhörighet man råkar vara född i. Och detta betraktas som ett normgivande tänkande. Detta normgivande tänkande förstärker därmed den strukturella orättvisan.

 

Om man tror att det normgivande tänkandet är objektivt så är man fel ute. Objektivt tänkande blir därför en omöjlighet i och med att strukturen är orättvis. Det krävs en rättvis struktur för att kunna tänka objektivt. Därav drar vi slutsatsen att ju mer rättvist ett samhälle fungerar ju mer objektivt utvecklas tänkandet. När således extrema orättvisa strukturella förhållanden frodas i samhället då följer det samhälleliga tänkandet efter. Detta bevisas när vi studerar samhällen som är behäftade med allvarliga strukturella orättvisor.  Människor i dessa samhällen tänker och agerar på ett annat sätt än människor som lever i mindre orättvisa. Där större strukturell rättvisa råder där byggs följaktligen humanare samhällen.

 

Så det normgivande tänkandet har därmed inget samband med ett rättvist tänkande. Därför måste vi betrakta det normgivande med största skepsis. Orättvisa samhällen skapar ett normgivande tänkande som betraktar orättvisan som rättvis! Och vi lever ju våra liv i detta samhälle.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 5 augusti

61 Svart eller vitt?

 

 

 

Vit eller svart marknad? Vita eller svarta pengar? Var går gränserna och vem avgör dessa gränser? Har det någon avgörande betydelse om pengarna är svarta eller vita? Kan det vara så att det som är svart i ett samhälle kan vara vitt i ett annat samhälle och vice versa? Kan det vara en tolkningsfråga om pengarna anses vara vita eller svarta?

 

Dagens marknadsstruktur dirigeras av pengarnas ägare och hur dessa pengar tjänas är egentligen ointressant. Marknaden flyter runt i det bräckta vattnet. Det är alltså en blandning av vitt och svart. Och som vi ser så är det pengarnas flöden som styr investeringarna.

Vi vet ju att allt köps och säljs så länge som det finns en vinst att hämta. Detta förhållande driver dagens kapitalägande. Finns ingen vinst att hämta så avstannar investeringarna i marknaden. Även om behov och efterfrågan finns så kan kapitalets ägare välja att avstå från investeringar om kalkylerna säger att vinster blir svåra att räkna hem. Kapital investeras där förräntningen är säker. Uppstår osäkerhet angående vinster så leder detta ofrånkomligen till att investeringar upphör. När den vita marknaden upplevs som en hämsko för kapitalet då söker man sig till den svarta marknaden eller väljer att inte investera alls. Detta känner vi till.

 

Både den svarta och vita marknaden har det gemensamt att det enda som räknas det är ägandet av pengarna. Detta är den gemensamma nämnaren. Alltså ser vi åter igen att just ägarfrågan av kapitalet är själva kärnfrågan. Ett samhälles ekonomi kan därför aldrig fördelas rättvist när ägandet ligger i händerna på privata aktörer. Detta strukturella förhållande är ännu mer utpräglat i den svarta ekonomin. Pengarna bestämmer allt. Det är pengarnas förräntning som allting handlar om. Mänskliga behov tas ingen hänsyn till.

"Vem bryr sig?"

 

Det blir en omöjlighet att bygga upp ett solidariskt tänkande och agerande under dom marknadsmässiga förhållanden som vi nu lever i. Man kan säga att ekonomin, svart som vit, tillåter inte att pengarna fördelas på ett jämlikt solidariskt sätt i samhället.

Det som var svart igår blir vitt idag. Arbeten och tjänster som förut var illegala är idag fullt legala och hanteras som vilken annan tjänst som helst. Detta bevisar att det är upp till maktens förvaltare, "våra" politiker, att avgöra vad som skall bedömmas som svart respektive vitt. Och naturligtvis så är det kapitalets ägare som har det sista ordet. Allt som går att tjäna pengar på strävar kapitalet till att göra legalt. Men samtidigt så vill inte kapitalet ha några "hinder" i vägen för sin förräntning. Därmed så uppstår ett motsatsförhållande. Kapitalet vill agera fritt, hur som helst, på marknaden. Men detta "fria spelrum" kan inte helt genomföras i samhällen där människorna har lyckats organisera sig och kräver att vården, skolan, omsorgen och andra elementära funktioner finns på plats.

Kapitalet vill helst av allt ha pengarna direkt i näven. Utan krusiduller. Inga hinder i vägen såsom skatter och avgifter. Nej rakt ner i fickan med pengarna är det optimala. Kapitalets ägare gör allt för att minimera alla utgiftsposter.

 

Den svarta marknaden "ägs" av kapitalet. Här kan inga politiska beslut tas som sätter krokben för värdeökningar.

Den vita marknaden är skapad genom politiska beslut. För att ett samhälle skall fungera på ett någorlunda hållbart sätt så krävs att pengar avsätts för bland annat vård, skola, omsorg och infrastruktur. Dessa pengar tas i huvudsak in genom skatter. Av denna anledning krävs det en vit marknad.

Kapitalet cirkulerar in och ut genom marknaderna, den svarta och den vita. Och det söker sig på både lagliga och olagliga vägar in och ut ur samhällen. Det strävar, som sagt, hela tiden efter maximal vinst.

Ställer det ena samhället upp regler som försvårar för kapitalet så väljer ägarna naturligtvis ett annat samhälle där marknaden inte innehåller restriktioner. På så vis görs det illegala legalt. Samhället kan inte "stå i vägen" för kapitalets inneboende strukturella krafter. Det privata ägandet har nu vuxit sig så starkt att våra samhällen bokstavligen står och faller med dom stora globala företagen.

Det illegala blir på så vis alltmer legalt. Det svarta blir mer och mer vitt.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng