ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för september 2012

onsdag 26 september

66 Fler jobb!?

 

 

- Jobben är det absolut viktigaste, säger politikerna. Men går det att ordna jobb till alla?

- Nej det går inte. Inte så länge som den nuvarande maktstrukturen får råda.

- Hur menar du?

- Jo maktstrukturen har i grunden ingen prioritering av att alla skall kunna få

   ett arbete. Grundläggande för makten, alltså ägarna av kapitalet, det är att alla former av

   investeringar skall löna sig. Att det blir en förräntning av det investerade kapitalet. Detta

   är prio ett för ägarna av kapitalet. Och som du vet så är det alltid den som sitter på

   pengarna som har det sista ordet. När det exempelvis gäller investeringar i arbetskraft.

- Att det måste löna sig det är väl A och O vid alla former av investeringar?

- Ja det kan man säga. I alla fall så måste det gå mera plus än minus då vi jämför allt som

   produceras i ett samhälle. Vilket betyder att inte nödvändigtvis allt måste gå med plus.

   Men totalt sett så har du rätt i att det måste gå med plus.

- Vad kan då politikerna göra? Dom säger ju sig ha alla möjliga lösningar när det gäller att få

   fler i arbete.

- Som vi ser så genomförs olika slag av så kallade stimulansåtgärder till kapitalets ägare. Det

   är bidrag hit och det är bidrag dit. Allt med förhoppningen om att fler människor skall

   kunna komma in i arbetslivet. Men trots alla dessa bidrag så får dessa stimulansåtgärder

   enbart marginella effekter. I slutändan så är det ju ändå kapitalets ägare som avgör vad

   dom vill göra med sitt kapital.

- Men så här beskriver aldrig våra politiker problematiken när det gäller jobben.

- Nej så är det. Antingen så är dom omedvetna om hur kapitalets ägare tänker eller också är

   dom fullt medvetna om problemet men väljer att inte föra fram frågan på dagordningen.

   Och jag tror att dom är fullt medvetna om problematiken. Men dom väljer att inte

   ifrågasätta kapitalets ägarförhållanden som en orsak till att så många ställs utanför

   arbetsmarknaden.

- Så du menar på fullt allvar att det inte kommer att skapas mer arbetstillfällen?

- Ja det menar jag. Huvudorsaken till att det inte skapas fler arbeten det beror på att

   kapitalets ägare inte ser någon lönsamhet i eventuella investeringar i produktionen.

- Hur skall det då kunna skapas fler arbetstillfällen?

- Som maktstrukturen ser ut så skapas det inte fler jobb. Se hur det ser ut i dom flesta länder,

   arbetslösheten har ju blivit enorma problem för samhällena. Det finns ett enda svar på din

   fråga. Och svaret är att kapitalet som finns i vårt samhälle, såväl som i alla andra

   samhällen, måste få ett rättvist ägarförhållande.

- Hur skall det se ut då?

- Idag äger ju ett förhållandevis fåtal personer kapitalet som cirkulerar i våra samhällen.

   Verkar detta förhållande rättvist? Nej naturligtvis så är detta högst orättvist. Det innebär

    ju att fåtalet kan sko sig på flertalets bekostnad. Eller hur? Det är ju precis det vi bevittnar

   i vårt samhälle och i alla andra samhällen. Självklart så måste samhället, alltså vi själva, ta

   ansvaret för kapitalet. Någon annan lösning finns inte.

- Kommer det att skapas flera jobb vid en sådan här förändring?

- Inte nog med att det skapas flera jobb. Samhället, kapitalägaren, har ju som prioritering att

   utveckla sitt samhälle. Inte som den private kapitalägaren vilken prioriterar utvecklingen

   av det egna kapitalet. Som vi ser alltså totalt motsatta behov.

- Så du menar att det är ägarfrågan som allting hänger i?

- Helt klart är det på det viset. Tänk dig själv om samhället, alltså du och jag, fick avgöra hur

   kapitalet skall användas. Skulle vi skicka iväg pengarna till ett skatteparadis? Skulle vi

   mygla undan för egen vinning? Skulle vi använda kapitalet i spekulationssyfte? Nej

   självklart så vill vi ju använda pengarna för att kunna utveckla vårt eget samhälle.

- Men om allting låter så enkelt att lösa varför händer ingenting?

- Svaret är enkelt. Det handlar om makten över kapitalet. Det privata ägandet av kapitalet

   har ju en mycket lång historia. Och detta förhållande ändras inte över en kafferast. För att

   detta maktförhållande skall förändras så krävs det att hela samhället blir fullt medvetet om

   problematiken i den här strukturfrågan. Först därefter är samhället moget för en

   förändring.

 

 

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 17 september

65 Federationstanken

 

Vi har lärt oss att stater är en konstruktion av makten, sedan lång tid tillbaks. Man kan då tycka att när det förs fram tankegångar om en federation så är detta en strukturell förändring till det bättre. Maktens ursprungliga konstruktion får ju ge vika för en federation där staternas maktgränser i praktiken upphör. Dessa maktgränser skall alltså ersättas av en betydligt mera omfångstrik gräns. Vilket bör minska spänningarna mellan staterna inom federationen.

Vid första anblicken av den föreslagna federationen så kanske man ser den med positiva ögon.

Men eftersom det är den politiska makten som för fram dessa förslag så ligger det säkert en "hund begraven" någonstans.

 

Koncentrationen av kapital på ett förhållandevis fåtal händer har lett till att våra samhällen har hamnat i beroendeställning till dessa kapitalägare. Hela samhällens existens står på spel när kapitalet hamnar i kris. Våra samhällen kommer följaktligen att dras med i fallet, med förödande konsekvenser.

Det är mot denna bakgrund som ledande politiker förespråkar en federation av stater. Kapitalet måste räddas till vilket pris som helst. Faller kapitalet så faller hela samhället. Ur detta scenario uppstår tanken om en federation.

Politikens ledande skickt ser inget alternativ till dagens strukturella maktförhållanden. Kapitalets ägare måste räddas. Federationens uppgift blir därmed att hålla kapitalets ägare under armarna när det krisar sig. 

En federation av stater kan ju gå in med mångdubbelt kapital mot vad en stat har möjlighet till. Här förstår vi tydligt sambandet mellan federationen och kapitalet.

Varför uppstår federationstanken just nu? Kan det ha att göra med den ekonomiska kris som fördjupas inom eurozonen?

Ja självklart så påskyndar den ekonomiska krisen just tankegångarna om en federation av medlemsstaterna. Dom krisande staterna önskar naturligtvis hjälp från övriga medlemsstater. Så är det. Dom ekonomiskt stabilare staterna skall skjuta till kapital åt dom skuldtyngda staterna. En federation skulle underlätta problemen.

Är det så vi skall betrakta idéerna om en federation? Javisst är det så. Tankegångarna om en federation utgår ifrån vilka problem som kapitalet har. Tankegångarna utgår således inte ifrån att sudda ut gränser mellan stater, för att underlätta för människor i vardagligt umgänge.

 

Vi måste förstå att det är kapitalet som driver fram politiska beslut. Så länge som den nuvarande maktstrukturen tillåts fortsätta, så länge måste politikerna arbeta för att kapitalet räddas. Kapitalets ägarstruktur måste räddas. Det blir den primära uppgiften som ledande politiker har att ta ställning till. Federationstanken är således inte att samla alla staters folk i en solidarisk handling för ett rättvisare samhälle.

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 4 september

64 "Självklarheter!"

 

 

 

Samhällets strukturella självklarheter. Vad menas med det? Jo det är dom strukturella förhållanden som vi lever i och dessutom betraktar som självklara. Hur ser då dessa "självklara" förhållanden ut?

 

En av de dominerande "självklarheterna" är ägarförhållandet till kapitalet. Vi betraktar ju det som fullt normalt och naturligt att kapitalägandet är en privatsak. Det är alltså upp till var och en att ta för sig av kapitalkakan i våra samhällen. Vilket också innebär att var och en har möjligheten att ta för sig så mycket som det bara går. Vi ser inget konstigt med detta förhållande. Att detta förhållande skapar orättvisor, strukturella orättvisor, betraktar vi heller inte som någonting konstigt. Djupa orättvisor som orsakar extrema skillnader i levnadsvillkor mellan människor både inom ett gemensamt samhälle och mellan skilda samhällen. Naturligtvis utmynnar dessa enorma skillnader, i levnadsvillkor, allvarliga samhällsproblem.

Att dessa allvarliga samhällsproblem har existerat under mycket lång tid har vi, så att säga, lärt oss leva med. På något vis så har inte samhället tagit lärdom av dessa djupgående samhällskonflikter. Samma strukturella förhållanden har fortsatt som om ingenting hänt. Man kan också säga att krafterna som står bakom dessa strukturella förhållanden är så pass starka att dom omintetgör alla förändringar av själva ägarstrukturen. Att privat kunna äga kapital är således en av våra "självklarheter".

 

En annan strukturell självklarhet är ju det här med stater/länder. Denna "självklarhet" har en lika lång historia bakom sig som det privata kapitalägandet. Begreppet stater är så inarbetat hos oss att det skulle betraktas som dåraktigt att överhuvudtaget ifrågasätta "självklarheten". Att statsbildningar är ett resultat av maktuppgörelser som därigenom framkallar synnerligen orättvisa förhållanden hindrar oss inte idag att acceptera maktgränserna.

 

Vilken är då nästa "självklarhet"? Jo naturligtvis så kommer det religiösa tänkandet in som en självklarhet. Att förneka denna "självklarhet" är förenat med livsfara i en mängd samhällen runt om i världen. Den är så självklar att ett ifrågasättande anses som tankar utsända av djävulen själv.

När det ologiska tänkandet når sådana här nivåer så är det kanske inte svårt att förstå varför våra samhällen ser ut som dom gör?

 

Över alla dessa självklarheter finns det en "självklarhet" som griper tag om allt det ovanstående. Ni vet vad jag menar! Eller hur? Ja visst, det är patriarkatet. Denna strukturella grundbult som, så att säga, allt utgår ifrån. Den har format våra samhällen så som dom fungerar idag. Allt är så självklart för oss att vi inte förmår oss tänka i andra banor än dom redan etablerade.

Att kapitalets ägare störtar oss ned i allt djupare kriser tillhör "dagordningen" för "våra" politiker. Ja vad skall dom göra? Nej deras uppgift är att sopa rent efter kapitalets utsvävningar. Snart kommer högkonjunkturen, skriker dom i kör.

För politiker liksom alla vi andra så betraktar vi svängningarna på marknaden som självklara.

Samhällenas "självklarheter" är så självklara att dom aldrig ifrågasätts.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng