Har ni tänkt på att ordet demokrati är ett svävande ord? Vem som helst kan ju ta ordet i sin mun.

Maktens män i det vi kallar skurkstater kan hävda bestämt att det råder demokrati. På samma sätt hävdar maktmänniskorna i dom så kallade stora demokratierna att "vi lever i världens största demokrati". Och detta hävdas även om samhället inte klarar av att ge sina invånare ett minimum av materiell och social trygghet.

När våra samhällens ekonomiska strukturer ligger i händerna på ett fåtal stora kapitalägare så hävdar makten att detta förhållande är demokratiskt.

Multinationella företag har lagt världen under sina fötter, med allt vad det innebär. Konsekvenserna av detta känner vi väl till. "Nej, nej dom sätter inte demokratin åt sidan!"

"Vi går ut i krig för att försvara demokratins principer!"

Kan det vara så att ordet demokrati används av makten i samma syfte som ordet liberal?

Det humana logiska tänkandet sätts ur spel när den strukturella orättvisan etablerar sig i våra samhällen. Alltså så som det ser ut idag.

Följden av denna vår verklighet medför sålunda att vi inte kan ta humana logiska beslut.

När vi nu lever våra liv i denna verklighet så kommer viktiga samhälleliga beslut aldrig att kunna leda till strukturell rättvisa för någon av oss. Kan vi förstå att det är så vi lever våra vardagsliv?

Med dessa fakta för ögonen så kan vi inse att den nuvarande politiken naturligtvis aldrig heller kan leda till rättvisa samhällen. Det blir då också förståeligt varför politiker aldrig ifrågasätter den strukturella "ramen". Politiker agerar "innanför ramen" och både vi och "våra" politiker tror att denna ram är den strukturellt rätta.

Är det av detta möjligt att förstå att politiska ageranden ytterst syftar till att "stärka" den rådande strukturen? Verkligheten visar oss just detta agerande då toppolitiker träffs och besluten tas med målsättningen att rädda dom finansiella kriserna med skattepengar.

Hur skall dagens politik annars utformas? Den strukturella ordningen ser ju ut så här, då finns inga alternativ för den rådande politiken.

Att komma med påståenden om att vi lever i strukturell orättvisa kan inte den aktuella politiken ta notis om. Det ligger, så att säga, inte på en politikers bord.

Vi får protestera, göra uppror och kräva än det ena än det andra. Vad bryr sig den administrativa makten om det? Dom kan inte göra någonting. Man kan säga att dom är fastbundna innanför ramens spelregler. Men självfallet i den egna tron att dom inte är fastbundna. Därför agerar dom så som det "krävs" för att få våra samhällen att snurra. Och därmed så är dom övertygade om att dom tar rätt beslut. Alltså att stötta upp våra samhällen, med alla medel.

Kanske vi ändå förstår att det blir ett omöjligt projekt för politiker att kunna lösa alla dom kriser vi nu är mitt uppe i? Dessa kriser kan, som sagt, politiker i dagens strukturella system inte lösa. Detta blir en omöjlighet.

Stannar det humana logiska tänkandet vid en vision? Det gör nog det såvida vi inte själva organiserar oss på en global nivå för en massrörelse.

När du ställer en fråga så har du kommit halvvägs till svaret.

Inga frågor, inga svar!

Ingen fråga. Då tar du det rådande som självklart.

Ställer du frågan för att få dina aningar bekräftade?

"Köp! Köp det jag erbjuder dig!

Om du inte köper så tvingas jag avskeda min personal. När du vägrar köpa så bidrar du därmed till att arbetslösheten stiger. Förstår du det?

Till sist så leder din bristande köpvilja till att mitt företag tvingas gå i konkurs. Hur kul är det?

Jag blir då tvungen att ställa in mina betalningar. Mina långivare får inte tillbaks sina utlånade pengar.

Förstår du vad detta leder till? Jo det uppstår en kedjereaktion som sprider sig som en löpeld.

Hela marknaden drabbas. Hela samhället drabbas.

Och allt det här startades när du vägrade köpa.

Inte undra på att man drar sig för att investera sitt kapital."

Åter igen ställs frågan: Varför nås aldrig en överenskommelse mellan världens stater om aktiva åtgärder mot klimatkrisen?

Svaret är som så många gånger förr: Den samhällsstruktur som vi alla nu lever i omöjliggör framsteg för att förhindra en fullständig klimatkollaps. Det är strukturen i sig som står i vägen för aktiva åtgärder.

Förstår ni vad jag menar? Nåväl, det tål att upprepas om och om igen.

Dom samhällen vi lever i har en strukturell uppbyggnad som utgår ifrån att det är ägarna av kapitalet som bestämmer reglerna för våra samhällen. Dessa regler prioriterar alltid förräntningen av det egna kapitalet. Allting annat kommer i andra hand. Att våra samhällen fungerar efter dessa måhända osynliga regler innebär att "våra" politiker är underordnade den ekonomiska verkligheten, som gäller. Med andra ord, politikerna är underordnade kapitalägarnas spelregler i våra samhällen.

När nu verkligheten ser ut så här att kapitalet inte alls prioriterar samhällenas och därmed jordens pågående klimatkris så kan därmed politikerna i slutändan enbart finna sig i kapitalets beslut. "Våra" klimatförhandlare, politikerna, kommer av denna anledning aldrig fram till ett aktivt agerande när det gäller klimatkrisen. Dom har, så att säga, inget mandat från kapitalet att ta bindande beslut.

Och det är detta vi nu ser utspelas i klimatkonferens efter klimatkonferens.

Problemet är som sagt strukturellt. Även denna gång.

När patriarkatet känner sig hotat så slår det tillbaks med full kraft mot kvinnan.

När den religiösa dårskapen upplever att människorna i det dåraktiga samhället börjar tvivla på dårskapen så tvekar inte den religiösa makten att använda våld.

När den hierarkiska familjestrukturen börjar ifrågasättas av den yngre generationen då finns endast en utväg för att behålla "hedern": döda den som trotsar!

När människorna i samhället reser sig mot dom gigantiska ekonomiska orättvisorna som nu utspelar sig då ges order till samhällets förvaltare att ta till alla medel som krävs för att kväsa all opposition.

Det är så det ser ut och det är så det kommer att se ut. Inget muntert framtidsscenario, med andra ord. Lägg till detta klimatkollapsen som lurar runt hörnet! Då förstår vi väl alla vart vi är på väg?

Tjänar det till att skriva?

Om några läser det som skrivs, än sen då? Vad tjänar det till?

Om många läser det som skrivs. Vad tjänar det till?

Jo då börjar det lukta pengar! Det går att tjäna pengar på det skrivna ordet. Läser många så går det att tjäna mycket pengar!

Är det av denna anledning som skrivandet har sin uppgift?

Skrivandet blir som vilken annan produkt som helst. Skrivandet blir då jämförbart med exempelvis produktionen av strumpor.

Finner produkten köpare så genereras det pengar.

Ett lönsamt skrivande lockar till sig investerare på samma sätt som lättsålda strumpor.

Framgången styrs av pengarna! Är det så det fungerar?

Går det då att förändra genom det skrivna ordet? Eller kan förändringar, lika gärna, genomföras utan det skrivna ordet?

Kanske ändå skrivandet är som en slags förmedlande länk mellan människor som söker förändring? I så fall har ju det skrivna ordet en viktig funktion för alla. Inte bara för dom som tjänar pengar på det.

Hur som helst så kan ändå makten strypa det skrivna ordet om denna makt upplever det skrivna ordet som ett hot.

Sammanfattningsvis så kan vi därför säga att makten äger det skrivna ordet av två skäl. Dels kan makten tjäna pengar på det skrivna ordet och dels kan makten strypa det.

I slutändan så ligger det skrivna ordet i maktens händer hur vi än vrider och vänder på saken.

Såvida vi inte lyckas förändra maktstrukturen förstås. Då hamnar det skrivna ordet i ett annat läge.

Demokratisk socialism, det låter ju väldigt bra på alla sätt och vis. Det låter till och med som en självklar politisk plattform för politik i alla våra samhällen.

Men det finns en hake med denna politiska agenda. Och denna hake gör sig gällande i synen på kapitalägandet. Ägandet av kapitalet som vi vet är den helt avgörande faktorn som bestämmer våra nuvarande samhällens utveckling. Just synsättet på denna helt avgörande fråga har visat sig bli haken för den demokratiska socialismens partier.

Den demokratiska socialismens partier tar nämligen inte avstånd från det privata kapitalägandet. (Jag ber er nu åter igen att inte förväxla privat kapitalägande med privat företagande. Som ni vet så har jag tagit upp förhållandet mellan kapitalägandet och företagandet vid flera tillfällen tidigare. Att kapitalägande och företagande är helt skilda saker måste vi därför vara medvetna om.)

Nåväl, den demokratiska socialismens partier godkänner marknadsstrukturen så som den ser ut idag. I och med att man gör det så erkänns dom kapitalägarförhållanden som vi lever i. Man erkänner också att förhållandet mellan den ekonomiska makten och den politiska makten bygger på ett maktförhållande.

Detta erkänns naturligtvis inte offentligt av dessa partier men det kan ju var och en se att det är den ekonomiska makten som dirigerar den politiska makten.

En verklig demokratisk socialism skulle innebära att politiken dirigerar ekonomin. Så skulle ett verkligt demokratiskt samhälle vara uppbyggt. Men så ser inte vår verklighet ut.

Därför blir den demokratiska socialismen, sådan vi känner den idag, enbart en tom fras utan dom avgörande demokratiska besluten. Jag menar: det ekonomiska ägandet har inte tillkommit genom demokratiska beslut. Detta ägande bygger sin makt på hur mycket kapital som privata aktörer lyckas komma över. Det finns alltså ingen demokratisk process bakom dagens kapitalägande.

Detta är haken som den demokratiska socialismen fastnar i. Dessa partiers politik är därför ingenting annat än ett politiskt stöd för den rådande maktstrukturen.

Så är då frågan uppe igen: Varför ökar den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar?

Läkemedelspreparaten mot psykisk ohälsa ökar dramatiskt enligt alla undersökningar. Så kallade experter på psykisk ohälsa slår, åter igen, larm och menar att vi nu måste undersöka dom "bakomliggande" orsakerna till den accelererande ohälsan.

Att göra konstaterandet att vi måste undersöka dom "bakomliggande" orsakerna är naturligtvis en riktig analys. Men att dessa undersökningar skulle leda fram till ett riktigt svar på frågan är däremot högst osannolikt. Enligt min mening så blir det en omöjlighet,under rådande strukturella förhållanden, att analysera sig fram till det enda rätta svaret. Så är det.

Att den "bakomliggande" orsaken finns att söka i vår rådande samhällsstruktur, är det faktum som gäller. Det är i den strukturella uppbyggnaden av våra samhällen som vi finner svaret på den ökande ohälsan.

"Och vad är det då i den rådande strukturen som har gått snett?" Denna fråga kommer dom så kallade experterna plus den långa svansen av beslutande politiker att fråga sig.

Kärnfrågan sitter i, som jag hela tiden poängterar, själva ägarfrågan av kapitalet. Låter det korkat? Nej det skall visa sig att då vi analyserar oss framåt i den ursprungliga frågan (varför ökar den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar) så kommer vi till sist, som så många gånger förr, att hamna i den helt avgörande frågan för vår struktur. Vem skall äga kapitalet?

Men att tro att samhällets undersökningar kommer leda fram till denna "ödesfråga" blir självfallet en omöjlighet. Strukturens förvaltare och för övrigt hela etablissemanget kan aldrig acceptera att ägarfrågan ifrågasätts. Nej, nej. Utredningar kommer att ta sig halvvägs till grundorsaken och därmed så förblir problemen olösliga.

Resultatet blir alltså att den psykiska ohälsan kommer att öka ännu mer. Fler piller kommer att skrivas ut. Drogproblem och våld i alla dess former tilltar.

Så ser framtidsscenariot ut för våra barn och ungdomar. Allt blir bara värre.

"Vi är farligt nära att åka ur riksdagen. Vi måste hitta på någonting nytt!"

Så uttalar sig samhällets förvaltare. Detta har vi lärt oss.

Kan vi förvänta oss ett annat agerande? Nej, vi kan inte det. Vi kan inte förvänta oss att politiker skall tänka och agera utifrån ett humant, rättvist mönster. Hur skall det vara möjligt?

Etablerade politiska partier fungerar ju som förvaltare av den maktstruktur som vi alla lever i. Hur skulle det se ut om dessa partier plötsligt agerade rättvist? Jag menar, hur skulle det se ut om dom kom fram till att det är någonting annat än "vi vill ha en levande landsbygd" som är avgörande för den strukturella rättvisan?

Tänk er själva vad som händer om dessa partier får för sig att peka ut den ekonomiska maktstrukturen  som en huvudorsak till att våra samhällen står på randen till total kollaps. Det skulle se ut det!

Nej sådana ställningstaganden befattar sig inte etablerade politiska partier med. Etablerade politiska partier tar sig an frågor som handlar om röstfiske. Typ "lägre skatt för dom som arbetar".

Vilka snillrika tankegångar va?

Utifrån dessa "vidsynta" perspektiv så är det ju fullt förståeligt att partiernas teoretiker springer sig svettiga i korridorerna med förslag på en ny politik.

Kan vi kalla detta för pajaspolitik? Javisst är det så. När pajasar och pajaspartier är med och förvaltar våra samhällens maktstrukturer då förstår vi kanske att loppet är kört. Jag menar, hur skall vi kunna förvänta oss att pajaspartierna kan vrida strukturen på rätt köl? Det handlar ju om att förändra politiken idag, inte imorgon. Sker ingen förändring idag så kommer det totala sönderfallet av våra samhällen att inträffa inom kanske fyra, fem generationer.

Eller ser du saken på ett annat sätt?

Vårt samhälle, säger vi. Vad menar vi med det? Jo jag förstår vad vi menar. Vi menar det här samhället, den här staten, det här landet.

Vårt land har gränser gentemot våra grannländer. Det är innanför dessa gränser som vi säger: att det här är vårt samhälle. Och så är det ju.

Men vårt samhälle är beroende av andra samhällen för att kunna leva vidare. Vårt samhälle, liksom alla andra samhällen med likartad struktur, ingår i en global enhet. Man kan alltså säga att alla samhällen, med mer eller mindre likartad strukturell uppbyggnad, är beroende av varandra för att kunna existera.

När det nu är så att det finns en global samverkan mellan alla samhällen då skulle man ju kunna säga att alla dessa samhällen istället är ett samhälle. Jorden är ett samhälle på grund av att alla samhällen vävs samman på ett sätt som aldrig tidigare ens var fysiskt möjligt.

Då, förr kunde man verkligen särskilja samhällen från varann. Kontinenter och många andra naturliga hinder omöjliggjorde att samhällen vävdes samman på det vis som sker i vår tid. Då var det naturligt att dela in oss i skilda samhällen. Vitt skilda samhällen kom ju aldrig i kontakt med varann. Idag är, som sagt, läget helt annorlunda.

Det som händer på andra sidan jorden kan omgående få konsekvenser i "vårt eget" samhälle. Och vice versa.

Vi alla lever idag i ett gemensamt samhälle. Kan vi acceptera den här beskrivningen av jordens samhällen? I stort sett så kan vi väl det. Eller?

Kan vi förstå den strukturella orättvisan bättre utifrån den här beskrivningen?

Hur uppstår kapitalet? Är det något man gräver fram ur marken? Det kanske handlar om silver, guld och olja som finns där under jordskorpan? Kan det vara pengar som helt enkelt bara trycks upp och sedan delas ut? Handlar det om spelvinster på börsen och casinon? Affärer som görs mellan människor?

Eller är kapital sådant som byggs upp? Fabriker; fastigheter; varor av alla de slag? Ja hur uppstår kapitalet egentligen? Hänger det ihop med våra arbeten? Vi producerar ju varor till höger och vänster som i slutändan skall konsumeras av oss själva.

Tänk tanken om vi nu helt plötsligt lägger av med att arbeta. Vad händer då? Jo då slutar ju allt att fungera. Maten tar slut. Kläder finns inte att köpa. Hus slutar byggas. Kommunikationer, som dom ser ut idag, upphör. Likaså alla former av transporter. Allting blir strömlöst. Hemska tanke!

Allt stannar. Samhället faller ihop som ett korthus och vi kommer att gå under fortare än kvickt.

Kan det vara så att kapitalet det är allt det som ett samhälle består av? Javisst är det så. Det handlar alltså om mänskligt arbete. Arbetet skapar kapitalet. Ganska fiffigt va?

Vad som däremot inte är så fiffigt det är att alla vi som skapar detta kapital har blivit fråntagna själva beslutsprocessen över hur kapitalet skall användas. Istället har några få människor tagit sig äganderätten över hur kapitalet skall disponeras. Låter detta vettigt?

Några få äger alltså det kapital som har producerats av den stora majoriteten av människorna i våra samhällen. Fåtalet är ägare av fabriker; naturtillgångar; själva det mänskliga arbetet.

Hur benämner man sådant? Man benämner det kriminell verksamhet. Denna kriminella verksamhet har samhället godkänt. Hur är detta möjligt? Ja det är en annan historia.

Vi slår fast: Kapital blir till av arbete. Ingenting annat. Man kan därför säga att samhällen byggs av arbete. Att sedan ett fåtal, genom maktmedel, har lagt beslag på detta arbete är ingenting annat än hänsynslös kriminell verksamhet. Vilket ju bevittnas varje dag.

Men, som sagt, detta är en annan historia.

Hur byggs ett samhälle? Går det att bygga ett samhälle strukturellt rättvist? Byggs samhällen utifrån dom strukturella normer som, så att säga, ärvs in i samhället?

Svaret på den sista frågan blir: självklart är det så. Den struktur som fanns för ett antal generationer sedan, den strukturen är naturligtvis den dominerande även idag. Gårdagens struktur blir på så vis normgivande för dagens struktur.

Därmed så kan vi ju enkelt konstatera att samhällsstrukturer inte på något vis har med rättvisa eller orättvisa att göra. Strukturer bryr sig inte om rättvisa, så som vi har lärt känna och så som vi idag lever i strukturer.

Strukturer har ett syfte. Detta syfte bestäms av dom människor som sitter på makten i samhället. Strukturer kan därmed omöjligen formas till att motarbeta maktens tänkanden och ageranden.

När vi idag sitter med svaret i hand så bör det bli begripligt varför våra samhällen ser ut och fungerar som dom gör. Vi lever ju våra liv i maktstrukturer och denna makt gör allt som står till buds för att kunna behålla makten.

Går det då att bygga ett samhälle rättvist? Javisst går det. Men problemet är ju då att först så måste den rådande maktstrukturen brytas ner. Och detta är inte det enklaste.

Har du några idéer om hur detta skall gå till?

Att kapitalismen är i full färd med att förgöra sig själv är väl alla medvetna om? Eller finns det fortfarande några tveksamma kvar?

Ett råd! Om man använder hjärnan och tillsätter lite sunt förnuft så lär även dom mest tveksamma inse kapitalismens pågående förfall.

Det sorgliga med detta förfall det är att vi alla drabbas. Ingen kommer undan! Inte ens enprocentarna på pyramidens topp. Hela samhället dras med i fallet. Ingen skonas!

Så ser scenariot ut och så kommer detta scenario att accelerera alltmer. Dystra besked, med andra ord. Men det är väl lika bra att säga som det är? Eller skall vi göra som strutsen? Stoppa huvudet i sanden och vägra se verkligheten i vitögat?