- Ja vad menas med "fri företagsamhet", som du också funderar över? "Fri företagsamhet" är en

   finurlig omskrivning som den politiska och ekonomiska makten "tutar" i oss då dom skall få oss att

   tro att vi lever i den bästa av världar.

- Vill återigen bara påpeka att privat företagande inte är en och samma sak. Egentligen borde vi

   kanske ha olika ord för storföretag/multinationella företag och små och medelstora företag.

   Eftersom de lever i totalt skilda världar och verkar enligt helt olika förutsättningar.

   För när du pratar om företagens enorma inflytande och makt över politiken och oss vanliga

   människor så pratar du ju om storföretagen, eller hur?

   Landets små och medelstora företag kan knappast skicka iväg slipade lobbyister så fort de inte är

   nöjda med ett politiskt beslut. De flesta av dem har några anställda som de känner personligen. Och

   den typen av lokalt småföretagande tror jag säkert kan vara en del av lösningen för ett hållbart

   samhälle, medan jag har väldigt svårt att se att multinationella jättar kan vara det.

   Så återigen, jag tycker det är sunt med en lite mer nyanserad och breddad bild av företagande.

- I dagens strukturella ordning så innebär företagande och kapitalägande verksamheter som är intimt

   sammanflätade med varann. Alltså att eget företagande förutsätter eget kapitalägande. Men denna

   strukturella ordning leder till orättvisa. Just denna ordning speglar det kapitalistiska system vi alla

   lever i. Det är kapitalägandets nuvarande struktur som skapar våra högst orättvisa samhällen. Alltså

   inte företagandet.

   Företagande är kreativa människors idéer som utvecklar våra samhällen. Allt sådant måste stödjas.

   Vem skall då stödja denna verksamhet? Samhället, som ju berörs av denna verksamhet, skall

    naturligtvis se till att företagandet får allt det stöd som krävs för att företagandet skall kunna lyckas.

    Skall samhället kunna förverkliga detta åtagande så måste självfallet också samhället vara ägare av

    kapitalet. Vi kan inte, som idag, ha ett system där privata kapitalägare avgör hur deras eget kapital

    skall ge högsta möjliga förräntning. Det är just här som "brytpunkten" går mellan ett samhällsägt

    kapitalägande och ett privatägt kapitalägande.

    Dagens strukturella ordning innebär ju ett privatägt kapitalägande. Vi kallar detta för det

    kapitalistiska systemet. Och vad detta system ställer till med det får vi tydliga svar på när vi

    granskar våra samhällen. Orsaken till detta destruktiva system beror på att kapitalet ägs av privata

    människor.

    Företagande och kapitalägande skall därför vara skilda verksamheter eftersom kapitalägandet

    sätter "reglerna" för hur företagandet skall utvecklas.

    Den privata kapitalägaren har som högsta prioritering att det investerade kapitalet förräntar sig.

    Hur denna investering ser ut är av sekundär betydelse.

    Det samhällsägda kapitalet har som högsta prioritering att det investerade kapitalet utvecklar

    själva samhället. Därför är denna investering av högsta prioritet.

-  Ja, jag är inte riktigt med på hur det du skriver hänger ihop med den mening jag reagerade på

    tidigare: "Fri företagsamhet är en finurlig omskrivning som den politiska och ekonomiska makten

    ´tutar´i oss då dom skall få oss att tro att vi lever i den bästa av världar."

    Är företagande något negativt som ska bort enligt dig eller något bra som kan och kanske bör

    finnas kvar? Tänker du i så fall att företagen ska ha en privat ägare eller tänker du dig något slags

    statliga företag?

-  Orden "fri företagsamhet" används i tid och otid av dels den politiska makten och dels den

    ekonomiska makten. Och det används utifrån den riktade förståelsen att just "fri företagsamhet" är

    den "okränkbara och optimala" formen för företagande i våra samhällen. Men vad menas då med

    "fri" i den här förståelsen? Jo det menas just att alla skall ges möjligheten till företagande. Vilket

    naturligtvis är helt rätt. Men så enkelt kan det inte förklaras.

    Företagande är beroende av kapital för att kunna utvecklas. Och det är just här som företagandet

    möter motstånd. Kapitalet i våra samhällen är ju i huvudsak privatägt. Det betyder att företagandet

    måste vända sig till privata kapitalägare för att kunna få krediter. Privata kapitalägare avgör

    därmed om företagandet skall beviljas krediter eller inte. Och det som primärt väger tyngst i denna

    beslutsprocess det är om kapitalinvesteringen bedöms kunna förränta sig så pass mycket så att

    vinsten blir "god". Bedöms inte vinsten bli "god" då blir det heller ingen investering.

    Ett företagande kan alltså stå och falla med hur privata kapitalägare "ser" på företaget. "Fri

    företagsamhet" görs därmed helt beroende av hur privata kapitalägare "ser" på denna "fria

    företagsamhet". Detta förhållande, menar jag, kan inte sägas vara "fritt". Istället anser jag ett sådant

    förhållande som "ofritt" eller påtvingat. Företagaren hamnar i ett påtvingat förhållande till den

    privata kapitalägaren som genom sitt kapitalägande kan sätta upp villkor som gör företagaren, mer

    eller mindre, "livegen" till kapitalägaren.

    "Fri företagsamhet" kan istället utvecklas på ett optimalt sätt om kapitalet i våra samhällen ägdes

    av just samhället. Då är det inte primärt förräntningen av kapitalinvesteringen som är det

    avgörande utan då ser samhället till företagens utveckling av det egna samhället som dom

    avgörande besluten när det gäller investeringar.

    I ett sådant samhälle garanterar även samhället att företagandet ges all den hjälp som är nödvändig

    även då ett företagande kan råka ut för "motgångar".

    Företagande är naturligtvis positivt och helt nödvändigt i ett samhälle. Det måste alltså finnas.

    Företag startas och drivs av privata människor. Kapitalet däremot som ett företag genererar skall,

    när det uppvisar överskott, "slussas" tillbaka till samhället. Alltså långivaren.

    Om det inte skulle se ut så här då är vi ju tillbaka i den kortfattade beskrivning som ges ovan. Då

    ges det privata kapitalägandet möjligheten att växa sig hur stort som helst. Så som dagens

    kapitalism fungerar.

    Företag i sig är ju en kapitaltillgång och denna "tillgång" säljs idag på marknaden. Om denna

    "tillgång" ägs av privata människor, som ju är fallet idag, så skapar detta ägande ett slags

    spekulation för egen vinning. Därför, menar jag, måste själva ägandet av kapitaltillgången tillfalla

    samhället.

När vi nu på förhand vet att det ekonomiska systemet kommer att kollapsa, hur ska vi då agera? Ska vi diskutera och debattera denna förestående kollaps eller ska vi ignorera den? Kanske vi, alltså samhället, fortsättningsvis ska diskutera skattelättnader, avdrag hit och avdrag dit, subventionera här och subventionera där, reglera mer eller reglera mindre.

Makten mår säkert bättre av att stoppa huvudet i sanden och vägra se verkligheten. Att käbbla om fördelningspolitiken verkar naturligtvis betydligt tryggare för oss än att fokusera på den förestående kollapsen. Eller vad säger ni?

Låt oss diskutera bostadspolitiken. Ingenting kommer att hända där ändå. Men låt oss diskutera det.

Låt oss diskutera arbetsmarknadspolitiken. Inte heller här kommer det att hända något. Men skit i det, låt oss ändå diskutera det.

Varför ska vi diskutera den framtida kollapsen? Sker der så sker det. Vad kan vi göra åt det? Nu håller vi på med budgetförhandlingarna. Stör oss inte i det arbetet!