http://home.swipnet.se/~w-142016/pdf/Tillvaxten-ar-sned.pdf

Det är så här jag har lärt mig att tänka.

Bli någonting bra. Utbilda sig till något som ger pengar. Mycket pengar.

Det är så här jag har lärt mig att tänka.

Köpa den där bilen som ingen annan har. Äga huset som är för dyrt för vanligt folk.

Det är så här jag har lärt mig att tänka.

Ha lite kul med dom pengar jag tjänar. Spekulera på börsen. Ta lite risker. Våga satsa och tjäna ännu mer.

Det är så här jag har lärt mig att tänka.

Leva ett gott liv. Sola och bada. Resa runt och ha roligt.

Det är så här jag har lärt mig att tänka.

Varför bry sig? Låt var och en sköta sitt.

Det är så här jag har lärt mig att tänka.

Dom säger att guldet hela tiden går upp. Köp och försäkra dig!

Det är så här jag har lärt mig att tänka.

Att det går som det går. Ja vad då?

Det är så här jag har lärt mig att tänka.

"Vilka är skattebaserna för finansiering av välfärd när vi ska arbeta mindre och utveckla lokala räntefria ekonomier? Tacksam för tankar kring detta."

Jag skall försöka ge mig på frågan utifrån mina tankar, så får vi se hur långt det räcker.

Varför har vi skatter idag? Jo vi har skatter för att kunna finansiera det vi bland annat kallar för välfärden.

Finns det någon annan möjlighet än dagens ordning, för samhället, att kunna finansiera vård, skola, omsorg plus allt annat som vi förknippar med välfärdsbegreppet?

Vad händer om kapitalägandet sköts av samhället istället för som idag av privatpersoner?

Observera här att jag särskiljer privat företagande från privat kapitalägande. Privat företagande, menar jag, är drivkraften, själva "motorn" i våra samhällens utveckling. Men däremot, menar jag, så är privat kapitalägande någonting helt annat.

Privat företagande görs idag helt beroende av privat kapitalägande. Detta skadar det privata företagandet mer, än det gör nytta.

Varför då? Jo därför att det privata kapitalägandet har som sin främsta prioritering att själva kapitalinvesteringen skall förränta sig så mycket som möjligt och dessutom så snabbt som det bara går.

Hur drabbas då själva företagandet av dessa idag rådande prioriteringar som det privatägda kapitalet innebär? Jo där kapitalägandet inte ser "godtagbara" förräntningsnivåer där investeras det heller ingenting. Alltså där företagsidéer försöker utvecklas men där kapital saknas och där dessutom kapitalägaren inte ser en tillräckligt hög förräntning på en eventuell investering leder allt som oftast till att företagets utveckling bromsas upp och mycket ofta slutar i avveckling av företagandet.

Så här ser förhållandet ut idag, enligt mitt sätt att se det.

Om vi nu ändrar på det här förhållandet, hur kommer det då att se ut? Jag menar om samhället står för kapitalägandet medan fortsättningsvis företagandet drivs privat.

Som jag ser det så kommer samhället att prioritera samhällets utveckling och därför så investeras kapitalet i företagande som utvecklar just samhället, inom alla områden. Alltså en väsentlig skillnad mot det privata kapitalägandets prioritering.

Efter denna utläggning så kommer vi då till din fråga. Hur skall samhället få in detta kapital som du benämner - "skattebasen"? Jo jag menar att företagens överskott naturligtvis måste gå tillbaka till samhället. Samhället investerar i företagen, med allt vad det innebär. När sedan överskott uppstår så går detta, som sagt, tillbaka in i samhället. På så vis tänker jag mig att "skattebasen" skall kunna se ut.

"Skattebasen" kan här jämföras med själva kapitalägandet. 

I den fortsatta frågan om att "arbeta mindre och utveckla lokala räntefria ekonomier" så funderar jag på om du menar att det "lokala" samhället skall "återta" sin egen "självförsörjning"?

Om du menar så då är mina tankar kring denna fråga så här:

Framtidens samhällen måste själva stå för sin egen försörjning. Allt det som vi idag "vardagskonsumerar" produceras oftast någonstans långt borta från vårt eget samhälle.

Varför är det så? Jo därför att det privatägda kapitalet förräntar sig mest just så. Vilket, jag menar, i långa loppet skadar våra samhällen.

Här är vi tillbaka i frågeställningen om privatägt eller samhällsägt kapital.

Att "arbeta mindre" ser jag som en självklarhet i framtida samhällen.

Produktivitetsökningen i arbetslivet är ju väsentligt mycket högre idag än tidigare. Nu har det ju gått så långt att villkoren på arbetsmarknaden, i många fall, är rent omänskliga.

Denna utveckling, som jag menar, styrs av dom rådande kapitalägarförhållandena leder fram till allt inhumanare samhällen.

Detta var några tankar jag fick kring frågan du ställde.