ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för december 2013

lördag 14 december

Diskussionen 4

 

 

A:

Läser följande, som jag också delar:

"För att kunna genomföra en sådan grundläggande förändring av hela vårt samhällssystem, krävs aktivt deltagande av alla människor. Därför behövs också en demokratisering av hela samhället. Det handlar då om alla samhällsinstitutioner, civilsamhället och hela det ekonomiska livet."
 
"Det demokratiska inflytandet genom poli-tiska beslut har försvagats och rovdriften på miljön har accelererat. Det måste skapas politiska institutioner på global nivå som kan balansera den oreglerade globala marknaden."
 
B:
De två passagerna motsäger ju varandra fundamentalt... Det första säger att vi måste skapa förändring alla tillsammans, det andra säger att vi måste söka konflikt med centrala intressen...

 

C:

Det är ju en vanlig tanke det där att "alla ska med"  som blockerar ganska mycket action tänker jag - man måste tilltala medelklassen så att säga. Men de flesta människor är inte speciellt aktivt deltagande i förändringsprocesser. Jag tror att vi har ganska svårt att se att sociala system, precis som ekologiska, håller sig med icke-linjära processer. De börjar någonstans, hos en liten grupp - här t ex - och när den har nått en kritisk massa så skiftar systemet.

 

A:

Jag förstår det snarare som att eftersom det finns en (eller många) konflikt mellan centrala intressen, just därför behöver vi global demokrati som ett politiskt redskap att balansera dessa olika intressen på ett bättre sätt än i dagens anarkistiska globala system.

 

B:

Det håller jag med om! Demokratiska församlingar där intressemotsättningar kan uttryckas politiskt är bättre att de uttrycks t ex genom krig. Gärna samförstånd om demokratiska beslutsformer - men fossilkapitalismen kan knappast avskaffas utan sakpolitiska motsättningar.

 

D:

Människan är främst en lokal varelse. Därför kan människor lokalt skapa förändring genom att erkänna för sig själva att det går att förändra utan att man för den skull lyckas övertyga nationella eller globala intressen/maktcentra.

Vill vi skapa alternativ till den globala skuldekonomin så är alternativet lokal räntefri ekonomi. Vill vi skapa alternativ till den orättfärdiga fördelningen av pengar mellan människor och av resurser mellan människor och miljö så är alternativet en basinkomst baserad på relationen mellan miljöresurser och befolkning.

 

A:

Var går gränsen mellan det som är "lokalt" och det som inte är det? När slutar något att vara lokalt enligt din mening? Mitt intryck är att du menar att nationella/globala maktcentra inte är "lokala", stämmer det?

 
Jag skulle säga att jorden är en lokal som i sig rymmer väldigt många lokaler. Eller annorlunda uttryckt: jorden är ett hus med många rum. Jag ser därför ingen anledning till att spela ut begreppen lokalt och globalt mot varandra.
 
Visst det är bra att gräva där man står. Ju djupare jag gräver desto tydligare blir det för mig att jorden just där jag står är global... Det är bra att tänka globalt och agera lokalt. Men den stora utmaningen idag är att också klara att tänka lokalt och agera globalt. Synd om ett mantra skulle bli ett hinder för oss att globalt agera gentemot de globala utmaningar vi idag alla står inför.
 
Ja, jag menar att vi vill skapa ett alternativ till den globala skuldekonomin. Men om vi med "lokalt" menar något som är isolerat från resten av världen så tror jag inte alternativet är en sådan "lokal ekonomi". Åter igen: hur lokalt ska det i så fall vara? Det mest lokala måste väl vara den enskilda människan? Ska varje individ ha sin egen privata ekonomi utan kopplingar till omvärlden? Om alla har sitt eget självhushåll, får familjen vara med?
 
Eko-nomins och eko-logins "eko" betyder "hem" eller "hus" (oikos). Jag tror att både den eko-logiska och den ekonomiska krisen bottnar i detta att vi har glömt bort att hela jorden är vårt hem och hus och att vi alltså är kallade till att vara globala lokalvårdare. Det är viktigt att sköta om sitt eget rum (det "lokala" om man så vill, vare sig vi då menar individen, familjen, bostadsområdet, staden eller kanske nationalstaten), men om det sker på bekostnad av den gemensamma ansvarskänslan för vårt globala folkhem så tror jag att vi är fel ute.
 
E:
Jag tycker inte att det finns någon motsättning mellan att engagera sig lokalt eller på andra nivåer. Det är heller ingen motsättning mellan teoretiskt och praktiskt arbete. Båda sätten är snarare en förutsättning för ett meningsfullt miljöarbete. Ett holistiskt synsätt förutsätter teori och praktik på alla nivåer. De som inte delar vår uppfattning om allvaret i miljökriserna, eller förnekar dem, tveka inte om att påverka på alla nivåer. Det tycker jag inte att vi skall göra heller. Jag tror inte att allt måste ske genom övergripande förändringsprocesser, utan det handlar som sagt om både och. Visst behövs konkreta och lösningsfokuserade åtgärder, men vi behöver också en djupare diskussion om vilka dessa åtgärder är. Hur vi sedan skall arbeta är en opinionsfråga och en praktisk och taktisk fråga. Men vad är vi då överens om?

Vi är i dag överens om allvaret när det gäller miljöproblemen, men vi har inga gemensamma idéer eller strategi när det gäller hur ”samhället”, som skapar problemen, skall förändras och utvecklas.

 

 

F:





Vad är orsaken till att vår värld nu ser ut som den gör? Hur har det blivit möjligt att vi nu står på randen till fullständig kollaps? Vilka grundläggande orsakssammanhang har möjliggjort detta? Kan vi finna svaren på dessa frågor då underlättar det i arbetet med att se vilka förändringsprocesser som måste genomföras.

 

 

D:

Skuldekonomi och konkurrens tvingar fram stordrift. Det leder till utslagning av människor, både nationellt och internationellt.

För att kunna skapa ett ekonomiskt system som befrämjar samverkan mellan fria människor med grund i ömsesidig ekonomisk trygghet behöver vi basinkomst. För att skapa ett system som inte utnyttjas av patologiskt giriga människor måste vi ta bort möjligheten att tjäna pengar på pengar och skapa lokala ekonomier.

 

 

G:

Angående F:s frågor:

 Jag tror att det är berättelsen som vi lever i, paradigmet om man vill kalla det det, som bygger på fel grundantaganden, till exempel att världen är oändlig och oförstörbar, vilket tillåter, rättfärdigar och belönar ekonomiska aktiviteter som berikar på kort sikt men som urholkar möjligheten till en uthållig försörjning. Att ändra berättelsen blir då en viktig uppgift, något som möjliggör (och kan komma parallellt med) att vi börjar agera på ett annat sätt, utifrån andra antaganden, för att säkra framtida försörjning.

 







Apropå den tidigare diskussionen om förändringsmotstånd: Ja, det finns och kommer att finnas motstånd, eftersom starka krafter gynnas av spelplanen vi har nu och den pseudotillväxt som de hjälper till att skapa (d.v.s. den lånebaserade konsumtions- och spekulationsekonomi som visserligen skapar större omsättning i samhället varje år, men som samtidigt skapar tre typer av kriser: den driver en snabbare förtäring av naturresurser och miljö, den ökar ojämlikheten i samhället så att tillit och stabilitet undergrävs och den bygger upp finanskrascher där enorma värden försvinner.)

 

 

A:

Angående D:s inlägg:

 Ska varje individ själv sörja för sin egen basinkomst? Ska basinkomsten bestå i pengar? Vilken valuta i så fall? Ska den valutan kunna användas utanför den "lokala" avgränsningen? Eller ska basinkomsten bestå i något annat än pengar? Vad i så fall? 

 

 

F:

Angående G:s inlägg:

 Du skriver: "... bygger på fel grundantaganden, ..." 

  Som jag ser det så lever vi i samhällen som är uppbyggda utifrån maktstrukturella orsaker. Och att dessa samhällen har tusentals år på nacken. Denna strukturella ordning "bekymrar" sig inte om att världen är "ändlig". Makten, såväl den ekonomiska som den politiska, har så att säga ingen anledning att förändra sina "antaganden". Hur skall då en nödvändig förändring åstadkommas? Ja det kan bara ske genom en strukturell förändring av våra samhällen. Den maktstrukturella ordningen måste ersättas av en rättvis strukturell ordning.

 

 

H:

Läste nyligen följande:

 "Vad är det egentligen som hindrar oss från att sätta en koldioxidtull/konsumtionsskatt på de importvaror och resetjänster som motsvarar de för biosfären tillräckligt utsläppsbegränsande skatterna för inhemsk produktion som vi samtidigt skulle införa?"

 

 Anledningen till att det inte går är ganska enkel som jag ser det. Om en sån skatt som nämns ska ha någon effekt för miljön måste den ju leda till en minskad konsumtion av resor, energi och prylar. Och det finns ingen som helst acceptans ännu för att hållbarhet ska kräva minskad konsumtion. Jag har inte hört något lands ledare prata om en hållbarhetsplan som innefattar någon som helst uppoffring vad gäller konsumtion. Alla förslag handlar om energieffektivare och resurssnålare produktion så att vi kan fortstätta att konsumera mer och mer. Och jag tror därför att de flesta medborgare lever i en bild av att ett hållbart samhälle inte innefattar minskad konsumtion eller ändrad livsstil. Och så länge de har den bilden är det väldigt svårt för opinionsrädda politiker att införa det ovan föreslagna.

 

 

I:

 Alla känner till problemet och är rörande överens om att man behöver göra något åt klimatfrågan, men nästan ingen är beredd att göra några större förändringar i sitt liv. "Man måste faktiskt leva        också".... suck.. Människans psyke är helt enkelt inte anpassad för detta.

 

 

H: 

 Fast jag skulle nog snarare vilja påstå att det tyder på att de flesta inte känner till problemet, eller i      alla fall inte problemets omfattning.

 

 

J: 

 Hur ändrar vi det kortsiktiga belöningsperspektiv som funkade jättebra när vi var grottmänniskor? Är det information som behövs, eller emotionella incitament? Om vi går tillbaka till vad som var avgörande insikt för oss själva kanske vi kan hitta det som kan ge avgörande insikt för andra.

 

 

K: 

 Det grundläggande problemet är väl att människor inte vet vad de ska göra med sin medvetenhet. Det räcker ju inte med det individuella agerandet. Det behövs ett politiskt ledarskap också och det finns inte  ännu fullt ut.

 

 

L:

 Ja jag tror att för en förändring ska ske krävs medvetenhet, vilket ger en dos rädsla som gör att man vill agera. Samtidigt krävs en rejäl dos hopp, att det är möjligt att förändra, påverka och att det leder till något bra, bättre. Den kombinationen får vi för sällan. Och politiker är en grupp som behöver kunna berätta och dela bilden av det vi ska ändra till, ett hållbart samhälle i välstånd. Bara rädsla och osäkerhet paralyserar liksom känslan att mitt bidrag inte betyder något.

 

 

M: 

 Blir lite förvånad över diskussionen. Människor är inte rationella i denna fråga de är irrationella, dvs kunskap är rätt så irrelevant.

 

 

F: 

 Kortfattat skulle jag vilja beskriva frågan som vi nu diskuterar på följande vis: Vi (alltså alla vi människor i våra samhällen världen över) tänker och agerar utifrån den verklighet som vi lever i. Och hur ser då våran verklighet ut? Jo den ser ut som den nu gör, det vill säga den "fungerar" precis tvärt emot vad som krävs för att våra samhällen skall kunna leva i "samklang" med dom ekologiska förutsättningar som vår planet "har att erbjuda". Vad beror då denna "kollisionskurs" på? Jo den beror i första hand på den strukturella orättvisa som genomsyrar våra samhällen världen över. Denna orättvisa "formar" oss människor att tänka och agera på det sätt som vi gör. Man kan också säga så här: skulle vi inte tänka och agera så som vi nu gör då skulle heller inte denna orättvisa kunna existera. Vad "består" då denna strukturella orättvisa främst av? Den mest framträdande faktorn är ekonomisk. Vi benämner denna faktorn, i dagligt tal, för det kapitalistiska systemet. Detta samhällssystem är uppbyggt på ett sådant sätt att det skapar enorma orättvisor dels mellan samhällen och dels inom samhällen. Det är denna, den mest framträdande faktorn, som "driver" våra samhällen i allt snabbare takt mot en definitiv "kollisionskurs". Enligt min mening så måste därför vår kritik i första hand riktas mot själva det samhällssystem som vi alla lever i eftersom det är systemet som formar oss till dom människor vi är. Att kritisera vårt eget tänkande och agerande är naturligtvis inte oviktigt men en sådan kritik förändrar inte i grunden den strukturella orättvisa som vi alla tvingas leva under.  

 

 

N: 

 Reagerade tidigare på följande citat:   "... Det måste skapas politiska institutioner på global nivå som kan balansera den oreglerade globala marknaden. "

 





Jag anser att marknaden inte alls är "oreglerad", utan tvärtom genomreglerad,  men inte på det sätt som de flesta tänker sig med begreppet "reglering". Eftersom vi har centralbanker som manipulerar penningmängd och priset på kredit, så distorderar detta prisbildningen i ekonomins kärna, själva skapandet av "pengar". Större delen av det penningskapande som håller igång ekonomin sker i bolånesektorn.Det sker inte för produktiva investeringar inom industri och jordbruk som man läser i skolböckerna i ekonomi. Detta, anser jag, är en blind fläck såväl i miljörörelsen som i många politiska läger. 


Vad dessa centralbanker försöker göra, är att maximera tillväxten (oavsett vad den består av) genom att tillhandahålla så billig kredit,som möjligt, samtidigt som de skall väga detta mot det motstående kravet på prisstabilitet: mängden kredit-pengar får inte öka för snabbt, eftersom detta leder till inflation i konsumentpriser. Tillgångspriser (aktier och fastigheter) bryr man sig inte om - de får gärna öka hur mycket som helst. Det senare är en omständighet som gynnar de som äger tillgångar obelånat allra mest, dvs de allra rikaste. Även här en blind fläck för de etablerade politiska partierna. Våra politiker älskar lågräntepolitik, bubblor under uppblåsningsfasen (när de spricker är de bankernas/den "oreglerade marknadens" fel), skulddriven konsumtion och tillväxt. De älskar detta så länge det håller. Jag slår vad om att när vår bobubbla spricker så kommer vi att få höra det ena kloka uttanlandet efter det andra, från våra politiker, som förklarar kraschen, och vad som borde gjorts för att undvika den. Alla håller inte med om beskrivningen, men penningsystemet är instabilt i sin konstruktion och kan liknas vid ett pyramidspel som ständigt måste växa, för att inte kollapsa. Det är tillväxten, och tron därpå, som ger systemet den stabilitet som gör att ekomin fungerar överhuvudtaget. 
Marknaden är mao. inte "fri". Våra centralbanker försöker styra vårt ekonomiska beteende, från individ-nivå, till företag till stater, mot att maximera tillväxt genom skuldsättning, oavsett vad tillväxten består av, och oavsett vad krediterna används till. Sparande, och sparsamhet behövs inte; "allt" kan köpas för pengar, och nya pengar kan banker skapa åt oss i form av billig kredit, i obegränsad mängd. Mängden pengar är helt elastisk- räntan reagerar inte på öka efterfrågan på kredit. 
Dessa institutioner, centralbankerna är iofs. inte "globala", möjligtvis Federal Reserve undantaget eftersom dollarn är världens referensvaluta, hela världen följer fed's räntebeslut och penningpolitik. De står inte alltid under demokratisk kontroll, USA's centralbank ägs tex. av ett antal privat/pubklikt ägda vinstdrivande banker. Detta att Fed är privatägt är inte helt enkelt att klargöra utifrån informationen som de delar med sig av, men man kan bl.a. läsa på deras hemsida att de betalar "dividends to member banks", dvs vinstutdelningar till sina "medlemsbanker". 
En motsatt syn på denna ordning representeras av bl.a. den Österrikiska ekonomiska skolan som förordar avskaffande av centralbanker som kan skapa pengar ur tomma intet. Med en mer oelastisk penningmängd så regleras räntan på marknadsmässiga villkor, vilket styr oss mot att bli sparsamma, såväl med pengar i sig, som alla möjliga resurser i övrigt. Egna och andras. Den Österrikiska skolans synsätt förordas av libertarianer. Jag ser mig inte som libertarian, men jag köper den Österrikiska skolans kritik av nuvarande ordning. 
Skulle vi vilja ha en mer  "Österrikisk" ekonomi, där man s.a.s. måste spara ihop till sitt hus, innan man bygger det? Libertarianerna vill löpa linan ut: staten skall inte ta hand om dig, och det skall du veta, vare sig du är bank, företagare, politiker eller privatperson. Vet du det, att dina föräldrar betalar för din universitetsutbildning ur egen ficka, och att de inte hade råd att låta din bror/syster gå på universitet, så festar du dig inte genom studierna. Om du vet att det inte finns någon centralbank som trycker ned räntan, så sparar du till en betydligt större andel av huset innan du bygger det, och du bygger inte större än vad du har råd med. Mao. det blir svårare att "leva över sina tillgångar"; konsumera nu, betala senare. Oavsett om man är en stat eller privatperson. Bra eller dåligt? 
Vår nuvarande ekonomi och den Österrikiska ordningen som presenteras här ovan kan ses som två ytterligheter - det viktiga budskapet är att vårt ekonomiska beteende kan formas utifrån hur vi väljer att designa penningsystemet. Det finns en hel del förslag på hur man skulle kunna konstruera penningsystemet annorlunda, med det är inget som diskuteras alls bland etablerade politiker eller mainstreammedia. Inte heller inom miljörörelsen diskuteras detta särskilt ofta, även om det blir mer och mer.
Så länge vid har den här järnringen i näsan på oss själva, och som vi leds omkring av så kommer vi inte komma tillrätta med miljöproblematiken. Anpassningen kommer förr eller senare att ske i form av en ekonomisk krasch, pga resursbrist, klimat/miljöproblem. 
Man hör ibland  argument inom miljörörelsen av typen "vi måste skapa en annorlunda ekonomi", inte använda "BNP" som mått på välstånd etc. men sen blir förslagen och idéerna för hur detta skall realiseras lite tunna. Jag skulle kunna lista en rad förslag om små och stora förändringar som jag tror skulle forma penningsytemet och ekonomin mot hållbarhet och finansiell stabilitet. Somliga kontroversiella kanske, andra inte. Här är några, som kan genomföras direkt.
 

-Introducera WIR; en komplementär, räntefri valuta i form av ett bytesnätverk för företag. Har använts i Schweiz sedan 1930-talet. Bör vara okontroversiellt, det finns inget att förlora på detta.
 
-Beskatta "pengar" över tid, dvs det som brukar kallas "demurrage" - detta försämrar värdelagringsfunktionen hos pengar, och minskar därmed viljan att "samla pengar på hög" så att de inte kommer till användning för andra. Mao. ökar pengars omsättningshastighet, en av variablerna i den s.k. "kvantitetsteorin". Syftet är att ekonomoni hålls igång bättre, även om bankerna stryper kreditgivningen. Detta kan beskrivas som en "negativ ränta" och sägs forma ekonomiska beslut i riktning mot långsiktighet och hållbarhet. Minska i motsvarande grad beskattning på arbete - i synnerhet de lägst avlönade yrkena. Det finns förslag på negativ skatt för de lägsta lönerna, så att det blir billigt att anställa. Ett sätt att ta bort arbetslösheten - vi har inte råd att betala människor för att de skall gå sysslolösa. 
 
-Ta bort, alt kraftigt minska insättargarantin som är en subvention av bankernas vinster och som trycker ned inlåningsräntorna till noll
 
-Fasa ut ränteavdraget, ta på sikt bort det helt - återigen en subvention till bankerna, som bara har lett till att vi försatt oss djupare i skuld, och gjort oss mera beroende av att hålla igång tillväxt-illusionen.

-Gör det möjligt att äga monetär bas elektroniskt, förutom mynt och sedlar. Alla skall ha möjlighet att äga riskfria elektroniska "mynt och sedlar" i form av kontoinnehav direkt hos centralbanken, med ett betalkort, knutet till det. Detta sätter press på bankerna att faktiskt betala något för den inlåning som de idag inte betalar något för.

Sen kan man, tex. vid en massiv finanskris, tänka sig mer långtgående reformer, men dessa tror jag är mycket svåra att få gehör för nu när allt fungerar hjälpligt. Det krävs nog en djup finanskris / depression för att en sådan diskussion skall komma igång. En sådan finanskris kommer att bli den "hårda" anpassningen till att vår ekonomi inte längre kan växa, och det är vad människor i tex. Grekland nu känner av.

Vi kommer att uppleva att tillväxten försvinner och blir negativ. Antingen pga resursbrist/"peak oil", eller pga klimat/miljöproblem. Det kommer att ske på ett sätt som vi väljer själva eller på ett sätt som omständigheterna tvingar oss till.
 
 
O: 
  Hur ser vår verklighet ut? Vi går våra utbildningar, utbildar oss, skaffar familj och försörjer oss. Ingenting har förändrats. Utbildningarna ser ut som vanligt, jobben ser ut som vanligt och vår vardag ser ut som vanligt. Vi kanske lider av lite klimatångest, men det ser vi effektivt till att förhindra, eftersom vi är bortskämda och livrädda för att må dåligt. Vi skakar av oss känslan av ångest, lurar lite på klimatfrågorna, pratar lite internt om problemen, men inte öppet - eftersom det kan oroa - och låter i stort sett våra liv få fortsätta som vanligt. 

Om vi däremot hade drabbats av stora folkvandringar, och kraftig invandring, eftersom odlingsbar mark och tjänligt vatten kommer bli högt eftertraktat av världens drabbade länder, så hade vi däremot reagerat, kanske även drabbats av ångest, eftersom det kommer innebära stora förändringar i våra invanda liv och vår nuvarande komfort. Världens drabbade länder kommer definitivt få ångest, eftersom klimatförändringarna kommer leda till både död och förintelse och förmodligen också krig. Själva kommer vi få ännu mer ångest när vi får genomlida en ekonomisk kollaps när vi går in i en resursvägg i form av slut på fossila bränslen och liknande. Många människor riskerar att få betydligt större ångest än nu, om vi förtränger känslan ytterligare.
Vi som ännu inte märker av glaciärernas nedsmältning, torka, bränder och översvämningar. Vi som fortfarande vill hänga kvar vid den trygghet som systemet har gett oss - det är vi som behöver KÄNNA att vi måste förändra - även om vi ännu inte förstår vidden av vad vi fortsätter att orsaka ännu. Om vi förtränger ångesten över att det brinner runt hörnet, och istället börjar gräva i trädgården, eller skriva avhandlingar om branden, då har vi effektivt förträngt det ångesten var till för: att varna andra för faran med att fortsätta elda!
Vi som har fått reda på att metanreservoarerna under hav och mark kan brisera i ett slag vid 1,5 till 2 graders uppvärmning, och orsaka en ökning av växthusgaserna med 700 procent, vilket kommer göra vidare diskussioner till rena idiotin, då miljön sedan ändå är körd - det är vi som måste varna och larma!
Det hjälper inte att en liten klick människor, som redan är medvetna om farorna tänker positivt, sopsorterar eller äter miljömedvetet, om resten av världens 7 miljarder människor gasar vidare åt andra hållet. 
Ångesten har ett syfte. Den berättar att något är fel. Om vi vill ta vårt moraliska ansvar för vad vi  har orsakat, då är det första vi måste göra att varna andra, så att det som riskerar inträffa med stor sannolikhet - INTE ska inträffa. 
 
 
A:
Angående N:s inlägg: 
Jag tänker mig att citatet vill belysa att det är just den "globala marknaden" som är "oreglerad", inte att det saknas reglering över huvud taget på alla marknader. Men nationella centralbanker agerar ju främst inom ramen för den nationella valuta- och finanspolitikens styrning. Och trots att det i och för sig existerar också globala (eller snarare internationella) banker och finansinstitut, så finns det inte (till skillnad från på nationell nivå) någon GLOBAL styrning och reglering av den GLOBALA marknaden. Så tolkar jag citatet och om tolkningen stämmer håller jag med.
 
Att komma till rätta med denna brist på politiska verktyg i mötet med våra globala ekonomiska och ekologiska utmaningar menar jag är den viktigaste och mest brådskande uppgiften (utan att påstå att det inte också finns mycket annat av vikt att verka för).
 
D:
När inte ens världens politiker klarar av att enas om miljömål utan att hävda att det är alla andra som ska göra "jobbet" kommer inte "vanligt folk" att vilja förändring om man inte presenterar möjligheter till ett gott liv utan överkonsumtion i folks omedelbara närhet.
 
Eftersom för få politiker och andra inom etablissemanget vill se minskad konsumtion och en nödvändig negativ tillväxt tror jag mer på att börja underifrån. Medborgare i en kommun kan gå samman och skapa en egen valuta med basinkomst.
När medborgare på angränsande orter ser att det finns alternativ till den kapitalistiska ekonomin kan de starta ett eget system eller ansluta sig till den första kommunen. På så vis kan det växa och till och med hamna på nationell nivå och ännu större.
 
A:
 Bra poäng. Men vi kommer fortfarande att behöva enas om globala miljömål om vi ska kunna möta denna globala ekologiska krisen. En stor anledning till att världens politiker inte klarar av detta är att de saknar det mandatet. På miljötoppmötena t.ex. deltar nationella regeringars företrädare för att försöka förhandla fram ett globalt avtal. Men dessa företrädare har av sina nationella väljare inte fått det primära uppdraget att "rädda den globala miljön" utan att "rädda de nationella jobben" i en hårt konkurrensutsatt global marknad.
 
P:
 Processen att få fram ett nytt ekonomiskt paradigm må ta den tid det tar. Men den bestäms inte av beslut i FN eller någon annanstans. Den växer fram organiskt genom att den tillämpas i praktiken av tusentals och åter tusentals människor runt om i världen. Vi har idag tillräcklig mycket kunskap för att påskynda den här typen av processer. Viljan finns runt om i världen. Finns ingen anledning att vänta. Det hindrar inte att vi kan lära av det vi gör -Learning by doing - samtidigt som vi har ett ständigt pågående lärande.
 
D:
Jag har inget emot att agera nationellt eller globalt. Problemet som jag ser det är att det inte händer tillräckligt på dessa nivåer. Dessutom verkar många ha svårt att se kopplingen mellan miljö och kapitalistisk ekonomi.
 
Utan att för den skull vilja hamna i någon djup analys av begreppet demokrati är det som jag ser det inte alltid som demokrati skapar utveckling i samhället. För att kunna göra ett korrekt val måste folket ha kunskap och engagemang. När detta saknas påverkar det samhällets utveckling. När kunskap finns lokalt i en mindre geografisk lokal kan dessa människor visa goda alternativ genom att initiera lokal räntefri valuta med basinkomst. Demokratins syfte blir då människornas behov av mening och inte makthavarnas behov av makt.
 
E:
Angående P:s inlägg:
Jag håller med dig om att ”vi behöver en global gräsrotsrörelse som sätter tryck på våra ledare”. Dagens ledare är helt förtrollade av den ekonomiska tillväxten som leder oss än djupare in i miljöproblemen. Jag tror att vårt samhällssystem på alla nivåer är inriktat på ständig tillväxt, en tillväxt som dessutom är exponentiell. Det är en ohållbar utveckling och vårt samhällssystem kommer därför till slut att kollapsa om vi inte byter kurs. I dag behöver vi tänka utanför ”boxen”. Jag tror att det vi behöver formulera systemkritiska ”förslag av andra ordningen”. Vi håller alltför ofta fast vid förslag av ”första ordningen” inom nuvarande samhällssystems ramar. I dag är samhället alltför mekaniskt och behöver utvecklas till ett organiskt levande system som är öppen för information från omgivningen.

 
 
D:
Angående A:s inlägg:

 Visst vore det enkelt om man kunde skapa politiska institutioner på global nivå men mot bakgrund av allt från rammarriket till EU så finns alltid risken att stora hierarkier skapar osund maktkoncentration. Det är därför man bör sprida makten så mycket som möjligt så att eventuella diktatorer inte kan få utlopp för sin maktgalenskap. Det är vad jag kallar demokrati.
 
Rovdriften på miljön har skapats genom ekonomiska aktörer och politiska institutioner på global nivå tack vare att nationer gått på myten om den globala ekonomins förträfflighet. De har kunnat utnyttja skuldekonomin på bekostnad av hela befolkningar. Ett fåtal äger idag det mesta globalt sett och politikerna tvingas att dansa efter deras pipa vilket gör demokrati i global form till en utopi.
 
Myten om tillväxtekonomins förträfflighet går enkelt att krossa. Genom att nationer eller mindre geografiska områden bestämmer sig för att införa räntefri valuta med basinkomst kan man skapa bättre balans mellan arbete, livskvalitet och miljö.
 
A:
Ett världsparlament vore så vitt jag kan se en nyckel till att i enlighet med demokratins principer "sprida makten så mycket som möjligt", istället för som idag då de globala beslutsprocesserna ägs av de starkaste monetära och militära makterna i enlighet med anarkins idé om den starkes rätt.
 
Det är inte "myten om den globala ekonomins förträfflighet" utan myten om den egna nationens förträfflighet, dvs nationalismen, som är den starkaste drivkraften i rovdriften på miljön, och som utgör det största hindret mot de nödvändiga regleringar på global nivå som skulle kunna stoppa eller åtminstone begränsa människans rovdrift på jordens begränsade resurser.
 
Q:
Vad menas med att något "växer fram organiskt"? Jag tror jag förstår vad som menas men jag tycker bara det är viktigt att man har en klar definition så alla förstår det hela på någorlunda samma sätt.

A skriver: "Det är inte "myten om den globala  ekonomins förträfflighet" utan myten om den egna nationens  förträfflighet, dvs nationalismen, som är den starkaste drivkraften i  rovdriften på miljön, och som utgör det största hindret mot de  nödvändiga regleringar på global nivå som skulle kunna stoppa eller  åtminstone begränsa människans rovdrift på jordens begränsade resurser."
 
Vet inte om jag håller med helt. Nationalstaternas intressen kan helt klart vara en stor bidragande orsak till att det är svårt att komma överens om globala regleringar och avtal och att vi inte har några problem med att utnyttja människor och miljö i andra länder som inte skulle vara tänkbart i det egna landet.
Jag håller dock inte med om att det är den största orsaken till rovdriften. Om hela planeten skulle bestå av en nation tror jag fortfarande att man skulle bedriva rovdrift. Det skulle möjligtvis vara lättare med regleringar, men en blind tro på ökad konsumtion gör att det är svårt att komma ifrån grundproblemet, likt ett påsköscenario.
 
A:
Tack för din kommentar. Det hjälpte mig att upptäcka att jag uttryckte mig överdrivet. Med nationalism menar jag inte att värna nationella intressen, utan att göra det på bekostnad av omvärlden och globala intressen. Nationalismen är på det sättet inte nödvändigtvis den starkaste utan en av flera viktiga drivkrafter i rovdriften på jordens resurser. Nationalismen är inte heller det enda men dock ett av de största hindren i skapandet av global reglering som skulle kunna begränsa människans (individuella och kollektiva) rovdrift på jordens resurser. 
 
Jag menar alltså att global reglering inte är det enda nödvändiga (ökad kunskap, ny inställning, nya vanor osv behövs också) men att global reglering dock är fullständigt nödvändigt för att forma ett mer hållbart ("organiskt" skulle man kanske kunna säga?) samhälle.
 
H:
Oavsett om det behövs en global styrorganisation eller inte så tycker jag det pratas för lite om "fördelen med miljöransoner". 
 I mina ögon känns det som den absolut bästa lösningen, men jag har aldrig hört den diskuteras i några större sammanhang. Den kräver i och för sig komplicerade beräkningar av hur mycket vi kan använda av olika resurser och släppa ut, men det gör väl alla lösningar som kan leda nån vart? 
Fördelen med miljöransoner, personliga miljörätter eller vad en nu ska kalla det är flera som jag ser det. Förutom att ett fungerande sånt system gör det omöjligt att på global nivå påverka miljön mer än vi anser möjligt (till skillnad mot de system där man kan påverka hur mycket som helst bara industrierna betalar en miljöavgift) så skulle det leda till andra positiva effekter, t ex:
- vi skulle slippa peka finger åt varandra då vi vet att den som belastar miljön mycket har betalat för den möjligheten till någon annan som inte påverkar miljön så mycket och istället kanske prioriterar mindre arbete. Visst kan det tyckas orättvist att de som har pengar då kan köpa sig fria, men de kan ju även idag påverka miljön mycket mer, fast utan att ens behöva kompensera för det.
- vi skulle troligen komma till rätta med fattigdomsproblemen i en takt vi aldrig sett maken till förut, då de fattiga, som ju knappt belastar miljön alls, skulle kunna sälja de rättigheter de ändå inte kan använda och både trygga sin överlevnad och kunna säga nej till att jobba i våra västerländska industriers ofta smutsiga tjänst. 
Har jag fel och varför? Om jag inte har fel, varför pratas det aldrig om denna lösning? Inte ens inom miljörörelsen?

 
E: 

När det gäller anledningen till rovdrift och frågan om det är nationalstaterna eller något annat intresse som åstadkoma rovdriften, tror jag det är viktigt att vi (med hjälp av holistiska vetenskapsteorier) kan förstå att det inte handlar om någon enkel ”orsak och verkan” (som i den traditionella vetenskapen) utan att det finns många förklaringar till komplicerade förlopp, som sagt – allt hänger ihop.

Håller med om att det nog inte är bra med en global regering. Men det behövs säkert någon sorts global styrorganisation. Men framförallt håller jag med P om att ”vi behöver en global gräsrotsrörelse som sätter tryck på våra ledare”. Det behövs till slut en demokratisk global folkrörelse för att vi skall kunna uppnå en hållbar värld. Sådana gräsrotsrörelser håller på att bildas runt om i världen. Genom dessa rörelser kan individen kanalisera sitt personliga ansvar och tillsammans med andra åstadkomma de stora förändringar som krävs.

 
R: 
 Paradoxen är att vi behöver stärka både det globala och det lokala samhället.
Globalt överutnyttjar vi jordens resurser och förstör våra egna långsiktiga levnadsvillkor på denna planet. Lösningen på detta är lämpligtvis globala förhandlingar och bindande överenskommelser mellan länder för att stegvis gå mot att nå balans mellan resursuttaget och jordens naturliga återskapande processer. För att denna balans skall kunna nås på ett ordnat och fredligt sätt måste global samverkan stärkas.
I en värld när vi inte längre fortsätter att öka resursuttaget utan istället vänder på detta och påbörjar en trend av minskad resursförbrukning kommer vi att behöva stärka det lokala samhället. Det innebär bl.a. minskade transporter, lokal odling, lokal energiproduktion, lokal produktion, lokal återanvändning och lokal handel. För att minskad resursförbrukning skall vara möjlig måste det lokala samhället stärkas.
 
A: 
Den globala styrningen idag är uppenbart fullständigt odemokratisk. Dvs, det finns (nästan) ingen öppenhet i beslutsprocesserna och det finns ingen möjlighet för den samlade mänskligheten och den enskilda människan att hålla globala (mer och mindre "permanenta") beslutsfattare till svars och avsätta de som missköter sin uppgift.
 
Jag menar att valet inte längre står mellan global styrning eller inte. Valet står mellan dagens globala anarki och en mer demokratisk global ordning, där varje människas röst och vilja på något sätt kan komma till tals.
 
D:
Jag tror också att det är viktigt att skilja mellan organisk tillväxt och den exponentiella monetära tillväxten. Det som åstadkommer den monetära tillväxten är som jag ser det varken rovgiriga nationalstater, egoistiska individer eller globala institutioner. Det är ju tillfället som gör tjuven sägs det. I detta fall är det verktyget som gör kapitalisten. (Här är det viktigt att skilja mellan kapitalism och marknadsekonomi.)
Verktyget är skuldekonomi. Så länge enskilda egoister, banker och andra finans- och penninginstitutioner kan tjäna pengar på förräntning av sitt kapital kommer vi inte att få bukt med tillväxt- och konsumtionsproblematiken. Skuldekonomin innebär att penningmängden måste växa för att det ska finnas tillräckligt med pengar kvar för att betala alla räntekostnader som skuldekonomin genererar. I och med att skulden hela tiden ökar, ökar även räntekostnaderna likt ett pyramidspel. Vi kan inte förbjuda egoism men vi kan bryta med tillväxtekonomin.
Vill vi bryta med tillväxtekonomin så måste vi bryta med förräntningsfunktionen i ekonomin. Ett första steg kan vara att kräva att banker och finansinstitutioner tvingas ha 100 procent kapitaltäckningskrav. I nästa steg bör tillväxt genom förräntning av pengar helt byggas bort i det ekonomiska systemet. Då skulle vi uppnå ett organiskt monetärt system som, likt energin som flödar runt i vår tillvaro, gör så att pengar endast byter plats i samhället i stället för att se pengar som en produktionsfaktor.
 
Genom lokala räntefria ekonomier med en jämnare penningfördelning mellan människor utifrån balans mellan människor och deras livsmiljö kan alternativ sprida sig som en löpeld till gagn för den globala världen.
 
E: 
 Håller med att vi måste lägga krut på det lokala arbetet, med det finns ingen motsättning med att vi också måste börja diskutera och agera på andra nivåer. Framföratllt tror jag att vi behöver börja en diskussion som gäller hela vårt samhällssystem, politik/ideologi och ekonomi.
 
S: 
 Jag tycker mig märka att det finns en oro för att ett sökande efter en sådan modell, som innebär en förändring som leder till att hela "systemet" förändras, skulle kunna ha en så avskräckande effekt att endast förändringar inom rådande "system" bör diskuteras. Men är inte själva motivet för en organisations existens viktigare att hålla fast vid, att vara öppen om och att försöka förmedla, än att värna om ett växande inflytande i så hög grad att det grundläggande målet blir osynligt, och därmed i princip "avaktiverat"? Hur ska det i så fall kunna aktiveras igen utan problem?
 
D:
Hur som helst så kommer det att behövas ett betalningsmedel om vi inte ska återgå helt till byteshandel förstås. Ett räntefritt penningsystem kan då vara behjälpligt. Det kan skapa balans mellan nödvändig konsumtion och miljöns villkor om man kan hitta metoder för att skapa en penningmängd som motsvarar naturens resurser. (Problemet med tillväxtekonomin är ju att penningmängden överskrider naturens tillväxtgräns vilket ger förutsättning för överkonsumtion.)
 
Nästa steg blir att balansera penningmängden i relation till människorna inom det aktuella valutaområdet. En fördelningsmodell som inte utgår från tillväxtekonomins arbetslinje kan åstadkommas genom att fördela penningmängden jämt över hela populationen genom basinkomst. Då skapar vi ekonomiskt fria människor som ändå måste hålla sin konsumtion inom naturens gränser. Då kan man skapa kooperativ verksamhet eller kulturell verksamhet som berikar människor själsligt i motsats till den ytliga överkonsumtionen av idag. Jag tror det skulle skapa goda förutsättningar för ökad lokal aktivitet då människor till exempel kan välja bort att pendla till lönearbete som dagens ekonomi tvingar fram. Den lokala valutan stannar lokalt vilket ökar förutsättningarna för en lokal marknad.
 
S:
Tack för det klargörande svaret, men mitt inlägg var snarare en reaktion på den ovilja som tycks finnas när det gäller att diskutera förslag som går lite längre än att ängsligt hålla sig inom vårt aktuella systems ramar och på det sättet döljer dess grundläggande målsättning att "hitta en helt  ny modell för mänsklig utveckling" som respekterar de ekologiska gränserna. Jag tror vi måste vara öppna om den, och ser ingenting att invända mot dina inlägg, som verkar överensstämma ganska bra med min egen syn.
 
D:
Jag skulle vilja komplettera med att vi nog inte enbart behöver respektera de ekologiska gränserna utan även människans gränser. Mycket av den rovdrift som skett/sker beror av människor som ser sig som naturens härskare i stället för naturens vårdare. Härskandet är som jag ser det en illusion eftersom människans ursprung är naturen och universums energi. För mig innebär det att vi även bör fokusera människans psyke.
Jag ser det som att varje människa skapar sin verklighet inne i "tankerummet". Ett bevis för det kan vara att olika människor har så vitt skilda "sanningar" som man lever efter. Visst kan man hävda att det som är utanför oss finns, men det är i vårt tankerum vi skapar vår uppfattning om världen. Det är även det som gör det så svårt att förändra samhället då människors egna föreställningar om världen är så nära förbundna med individens identitet.
Detta är anledningen till varför jag anser att det är lättare att nå framgång i förändringsarbete genom att ge känslorna och identiteten positiva bilder av hur ett nytt samhälle växer fram.
 
F:
Vi skall naturligtvis, som S skriver, hålla fast vid och vara öppna och försöka förmedla vår grundidé.
Därför måste vi självfallet inse att dagens samhällssystem leder fram till en fullständig kollaps. Inser vi det?
Om vi inser det: Vad är det för samhällssystem vi vill ha? Hur skiljer sig våra visioner från dagens verklighet? Och vad beror dessa skiljelinjer på?
 
S:
Den utveckling som riskeras om inte den globala ekonomin möjliggör en avsevärd minskning av den globala omfördelning av materia som nu pågår kan, om jag har förstått innebörden av IPCC:s senaste rapport rätt, innebära kollapser av en hel del ekosystem med fullständig utrotning av stor mängd arter. En utrotning som pågår just nu och som definitivt kan betecknas som 'fullständiga kollapser' av de delsystem som de utgör.
 


 














Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 4 december

Diskussionen 3

 

 

 

A:

Hur kan samhällsbyggnad utan tillväxt, nolltillväxt eller låg tillväxt illustreras i framtidsbilder?

 

C:

Varken nolltillväxt eller låg tillväxt räcker för att få ett hållbart jordklot. Vad vi behöver är negativ tillväxt. CO2 behöver gå från 10 ton/capita idag till 1 ton/capita 2050. Det klarar vi inte av om vi inte har negativ tillväxt tyvärr. Vill vi få ner miljöpåverkan är det en logisk följd. Vi kan heller inte förlita oss på tekniken som lösning.

 

D:

Samhället är i stort behov av nya makroekonomiska modeller som inte bygger på ökad BNP. Som grund för scenarier bör man använda tillförlitliga uppgifter från olika samhällsområden och olika slags aktörer.

 

F:

Principiellt så tycker jag att man gör ett tankefel när man i förväg bestämmer vilken sorts tillväxt vi "behöver". Framför allt för att tillväxten ju, precis som vi många gånger nämnt inte mäter välfärd - inte ens den materiella. Då bör den inte heller vara ett mål, vare sig den går upp eller ner (att ha negativ tillväxt som mål i sig blir ologiskt och hopplöst att förmedla som budskap). Hellre fokusera på vad vi vill uppnå: hållbart resursuttag och mänskligt välbefinnande, sen får BNP "bli vad den blir". Jag kallar det en "smart ekonomi".

 

G:

Kanske kan man formulera det som att vi bör fokusera på en ekonomi vars relationer mellan producerande enheter är sådana att den för vårt välbefinnande nödvändiga omsättningen av materia och energi kan justeras lokalt och globalt på ett rättvist och demokratiskt sätt så att det ekosystem vi är en del av behåller en för oss gynnsam uthållighet. Eller något liknande.

 

C:

Att negativ tillväxt skulle vara ologisk håller jag inte med om. Att jag tog upp det till diskussion berodde på att tillväxten diskuterades. I dagens ekonomiska system är tillväxt ett mål. Bara för att jag diskuterar negativ tillväxt anser jag inte att negativ tillväxt ska vara ett mål utan endast en konsekvens av kraftfulla åtgärder för att sänka konsumtionen och skuldsättningen i världen.

Konsumtionen ökar tack vare ökad skuldsättning (ekonomisk tillväxt) vilket leder till ökad BNP. Hade vi haft en räntefri ekonomi hade vi inte behövt oroa oss för BNP då den är ett begrepp kopplat till tillväxtekonomin.

Antingen kan man rikta fokus på den ohållbara överkonsumtionen eller det ohållbara i att ha ett ekonomiskt system som driver den. Man kan naturligtvis fokusera båda två.

Penningekonomin måste ha en kurva som följer jordens tillgångar och tillväxtkurva. Annars riskerar vi hela tiden en obalans mellan mänsklighetens konsumtion och jordens tillgångar.

 

F:

Vad jag sett finns inga vetenskapliga belägg för att vi behöver en global nedväxt (möjligen regional). Vi behöver bara stoppa den hejdlösa, exponentiella tillväxten.

Samtidigt som vi pratar om resursgränser och att vi måste anpassa oss, så behöver vi prata om naturens och ekosystemens värde i sig och alla positiva, sociala aspekter av att prioritera umgänge och delande framför konsumtion och eget ägande. Samtidigt som vi tar upp den växande skuldfällan, så behöver vi fokusera på fördelarna med en stabil, resilent, ekonomi (som inte kräver tillväxt).

 

C:

Eftersom den ekonomiska tillväxten och konsumtionen går hand i hand måste tillväxten ned samtidigt som konsumtionen.

Om vi inte hjälper människor att förändra sina känslor inför framtiden kommer förändring inte att ske. Idag är det en övervägande andel av befolkningen som känner rädsla inför miljö/klimathot. Den övergår lätt till apati om folk inte får en berättelse som visar att vi kan skapa ett hållbart samhälle.

 

H:

Viktigare att fokusera på att ekonomisk tillväxt måste bort som samhällsmål än att prata om att vi ska ha nolltillväxt, nedväxt eller låg tillväxt som nytt mål.

Målet är ett bra samhälle och borde mätas helt utanför ramen för BNP. Viktigt att hela tiden poängtera det, annars riskerar vi att förstärka BNP-fokuset samtidigt som vi ifrågasätter det.

 

F:

Jag kan inte se att någon kan bevisa att vi måste ha nerväxt för att nå hållbarhet. Om ekonomin slutade tillväxa (dvs varken till- eller nerväxt) så skulle man rimligen med effektiviseringar, teknikbyten och växande tjänstesektor kunna minska vårt ekologiska fotavtryck. I ett tillväxtsamhälle får man problemet att dessa åtgärder "äts upp" av den ökande omfattningen av ekonomin, men utan tillväxt borde det funka.

 

I:

Vi måste lära oss skilja mellan tillväxt och utveckling. Tillväxt är inte detsamma som utveckling och utveckling kräver inte nödvändigtvis tillväxt. Ekonomi är för komplext för att enbart beräknas i kvantitet och pengar. Får vi en förståelse för vikten av kvalitet och realekonomiska värden så förstår vi också att det är möjligt att skapa ett samhälle där vi på ett bättre sätt kan tillgodose våra grundläggande behov och därmed ha ett rikare liv även om vi minskar material och energiflödena i samhället (och därmed troligtvis BNP). Då blir det möjligt att skapa positiva framtidsvisioner! För mig är detta paradigmskiftets kärna!

 

C:

Genom att berätta vad ett hållbart samhälle innebär för människan kan vi ta bort mycket av rädslan inför förändringarna (som måste komma förr eller senare).

Att tekniken ska lösa problemen även med nolltillväxt är jag inte lika säker på.

 

J:

"Tillväxt är inte detsamma som utveckling, och utveckling kräver inte nödvändigtvis tillväxt".

Javisst, så är det! Sedan anser jag att man kan ställa två frågor till ditt inlägg.

1. Vem/vilka önskar (är mest betjänta av) tillväxt?

2. Vem/vilka önskar (är mest betjänta av) utveckling?

 

C:

Mycket intressant! Vill komplettera med att förändring inte heller behöver betyda utveckling.

 

I:

Därför är det också så viktigt att utgå ifrån vad det är för samhälle vi vill ha. Kan vi hitta kriterier för vad vi menar med ett hållbart samhälle som vi kan ha någorlunda konsensus kring så underlättar det också skapandet av en gemensam ram för vårt önskade framtidssamhälle.

Ska vi bli hållbara och undvika att kränka hållbarhetsprinciperna så innebär det att material- och energiflödena i vårt samhälle långsiktigt måste minska drastiskt. Om detta kan det inte råda någon politisk oenighet om (såvida man inte förnekar naturlagarna). Därigenom överför man också bevisbördan till tillväxtvännerna att visa på hur man kan förena tillväxt med sjunkande material- och energiflöden. Det "dematerialiserade samhället" är en av strategierna som lyfts fram. Knappast en långsiktig lösning, även om den i alla fall överför fokus från fysiska produkter till immateriella tjänster.

 

K:

Tillväxt är, noga sett, ett mått på hur vi beter oss i vårt ekonomiska liv - hur vi arbetar och konsumerar. Ska vi ha en tillväxtfri framtid måste vi ändra på det.

Dagens politiska tänkande är att "tillväxt behövs" för att lösa en rad problem och därför lyssnar man för mycket på dem som lovar tillväxt. Jag tror att det är en felsyn. Tillväxt är inget medel i politiken utan ett mått på resultatet av vad vi gör.

Borde vi inte ägna oss åt mer konkreta frågor för att ändra vår livsstil som leder till en rovdrift på naturen - och till tillväxt? Vad kan man göra inom ramarna för dagens ekonomisk/politiska system? Varför vill inte de politiska partierna diskutera dessa frågor?

 

L:

Håller med om att politiken borde diskutera dessa frågor. Jag tror att ett avgörande svar på dina frågor beror på politikens sätt att försöka stärka den nationella konkurrenskraften i en hårt utsatt global marknad.

Frågor om ett mer hållbart samhälle, tror jag, är viktiga för våra politiker. Men jag tror att frågor om nationell konkurrenskraft väger mycket tyngre.

Om vi vill kunna genomföra förslag som verkligen kan skapa ett mer hållbart samhälle (ett helt samhälle för alla människor, och förstås även för andra livsformer) då måste vi även förhålla oss till vem som bestämmer.

 

D:

Alltså bör vi arbeta för en ökad förståelse för att internationell konkurrens kraft inte är lösningen?

 

L:

Ja, det är jag helt enig i. Övergången från ett samhälle präglat av internationell konkurrens till ett samhälle präglat av globalt (och lokalt) samarbete.

 

J:

"Varför vill inte de politiska partierna diskutera dessa frågor?"

Enligt min mening så beror det på att politiken saknar "förmågan" att "forma" våra samhällen. Alltså finns det en annan maktfaktor i våra samhällen som har "förmågan" att "forma".

Vilken är då denna maktfaktor? Jo dom som har "förmågan" att "forma" våra samhällen det är dom som sitter på beslutsprocesserna i vårt ekonomiska system.

Politiken har att förhålla sig till denna "ordning" eftersom "marknadskrafterna" skall, så att säga, sköta sig "på sina egna villkor" utan inblandning "utifrån".

 

K:

Som jag förstår dig borde man ändra det ekonomiska systemet. Min fråga är hur. Mitt svar är att agera politiskt.

Jag ser ingen annan väg än att återerövra den politiska makten över företagen.

 

M:

Storföretagens ägare stärker ständigt sitt grepp över politikerna.

 

N:

En sak vi borde titta på - bland många - är aktiebolagslagen. Den ger idag total prioritet till aktieägarna.

Det är uppenbart att denna lagstiftning är mogen för revidering. Inte rimligt att bara aktieägare prioriteras.

 

L:

Jag är definitivt också av åsikten att vi "måste agera mer på politikens arena".

I bilden saknar jag dock en enligt mig helt avgörande dimension: att marknaden tenderar att vara global medan politiken tenderar att vara nationell eller regional, åtminstone när det handlar om lagstiftning och marknadens reglering. En global marknad behöver globala regler vilket kräver globala lagstiftare. Det som uppenbarligen saknas idag om vi politiskt ska kunna hantera en global marknad är alltså politiker med mandat att göra detta.

 

O:

Den helt dominerande delen av alla aktietransaktioner tillför inget nytt kapital till företagen heller, ägandet är helt skilt från företagande och entreprenörskap.

Vi måste också titta på den andra sidan av aktiebolagen, det att ägarna har obegränsad rätt till alla vinster men mycket begränsad skyldighet att ta hand om sina förluster. Detta sätt att privatisera vinster och socialisera förluster är helt klart något som stöder risktagande - men också bristande ansvar.

 

M:

Jag tycker nog att politiken har blivit global. Politikerna ingår i globala nätverk och lagstiftning har länge präglats av globala nätverksprocesser. De globala nätverk där politikerna ingår vävs alltmer samman med de globala nätverk som ägarna till de multinationella företagen väver.

Det är ett steg av många i riktning mot ett globaliserat system där ägarna till kapitalet kan använda sin relation till politikerna för att få dem att bygga samhället, delvis med kapitalägarnas pengar, delvis med skattemedel, så att det på otaliga vis styr folket att bete sig på sådant vis att det kan exploateras maximalt.

 

L:

Vad jag menar är att vi som globalt kollektiv - som mänsklighet - inte har några bra verktyg för den globala politiken. Därför styrs de globala beslutsprocesserna i enlighet med de mäktigaste nationernas och företagens intressen.

Globaliseringen av ekonomin - och därmed av de mäktigaste aktörernas maktutövning - är en oundviklig process på gott och ont. Globaliseringen av demokratin kommer däremot inte av sig själv utan ligger i den globala befolkningens händer.

 

D:

Själv tycker jag att denna debatt kan lyfta om vi inser att det finns nyanser mellan att säga "Demokrati innebär att besluta enligt folks preferenser" och "Klimatfrågan kräver överstatlighet".

 

L:

Jag menar att parlamentarisk demokrati - trots sina små och stora brister - är det bästa sättet att styra ett samhälle på. Men parlamentet är förstås bara en viktig del i en större helhet i ett demokratiskt samhälle. På global nivå saknar vi parlamentarisk representation.

 

J:

Angående K:s synpunkter: "Som jag förstår dig borde man ändra det ekonomiska systemet. Min fråga är hur. Jag ser ingen annan väg än att återerövra den politiska makten över företagen."

 

Ja "man borde ändra det ekonomiska systemet". Istället för att prioritera fåtalet så måste det ändras till att prioritera flertalet. Alltså samhället, som helhet.

Hur skall då detta gå till? Även mitt svar "är att agera politiskt". Den politiska makten - naturligtvis en makt som vilar på demokratiska grundvalar - måste "återerövra" samhällsutvecklingen, i vilket ingår att ta dom grundläggande ekonomiska besluten.

 

I N:s inlägg får vi återigen ett bevis på att lagstiftningen är utformad på det viset att den odemokratiska aktiebolagslagen har blivit vägvisande i stort sett över hela världen.

 

C:

Frågan är hur vi ska definiera vad det är att "agera politiskt". Ska det enbart vara att rikta sig till det partipolitiska systemet eller ska det även inbegripa att rikta sig till medborgarna för att skapa opinion eller kanske att engagera medborgarna för att skapa nya strukturer utanför det partipolitiska systemet och skuldekonomi som i stället baseras på lokala lösningar när det gäller ekonomi och demokrati?

I ett system som inte skapar förutsättning för alla att känna sig trygga och fria tror jag vi behöver definiera vilka individuella, sociala, ekonomiska och ekologiska förutsättningar som i stället skapar trygghet och frihet för alla.

 

L:

Jag tänker också att "agera politiskt" är mycket mer än "enbart att rikta sig till det partipolitiska systemet".

När det handlar om samhällets lagar och lagstiftning menar jag dock att det parlamentariska och partipolitiska arbetet och därmed behovet av att rikta sig till detta är av mycket central betydelse.

 

C:

Principiellt håller jag helt med men det kan innebära vissa problem att definiera "alla" i detta sammanhang. Anta att ett fåtal kan skapa ett ekonomiskt system som gör att "alla" får grundläggande materiell trygghet och möjlighet att definiera sitt liv i frihet under ansvar. Ska man inte göra det då?

 

 

J:

  Vi konstaterar först att vårt "system" idag har misslyckats med att "skapa trygghet och frihet för alla". Är vi klara över varför "systemet" har misslyckats? Förstår vi dom grundläggande orsakssammanhang som ligger bakom detta misslyckande? När vi förstår detta då blir det, menar jag, inte så svårt att definiera vilka förutsättningar som krävs för att "skapa trygghet och frihet för alla". "Drivkraften" i dagens samhällen är det ekonomiska systemet. Det är detta system som, i huvudsak, formar våra samhällen. Med facit i hand så ser vi att detta ekonomiska system har misslyckats med att uppfylla dom förutsättningar som ställs ovan. Alltså bör vi i första hand försöka förstå vad det är i detta system som "har gått fel". Jag menar att det grundläggande "felet" i systemet sitter i kapitalets ägandeförhållanden. Kapitalet i våra samhällen ägs av ett fåtal människor. När det nu fungerar så då ligger, så att säga, våra samhällens "förutsättningar" i händerna på dessa fåtal människor. Hur kapitalet skall "flöda" i våra samhällen avgörs av just dessa kapitalägare. Och att kapitalet "flödar" åt "fel håll" det ser vi allt starkare bevis på. Vilket jag menar är den grundläggande orsaken till att det inte "skapas trygghet och frihet för alla".

Hur skall vi då försöka definiera "att skapa trygghet och frihet för alla"? Vi måste då förändra kapitalets rådande ägandeförhållanden. I stället för att ett fåtal äger kapitalet så måste ägandet tillfalla samhället. Först då kan dom förutsättningar, som beskrivs ovan, råda som "skapar trygghet och frihet för alla".

 Att ett "fåtal" kan "skapa" ett ekonomiskt system som gynnar "alla" tolkar jag som att man rent teoretiskt konstruerar just ett sådant system. Det ska man naturligtvis kunna göra. Förutsättningen är ju då åter igen att just detta ekonomiska system "skapar trygghet och frihet för alla".

 

L:

Vilket "samhälle" menar du då? Kapitalägandet varierar ju som bekant stort även mellan världens nationella samhällen..
 
Jag menar att kapital - t.ex. i form av pengar, mark eller andra investeringar - både bör kunna ägas individuellt och gemensamt. Genom allmän lagstiftning bör aldrig det individuella ägandet kunna ta sig allt för stora friheter på bekostnad av det gemensamma. Genom lagen äger samhället så att säga ramarna för individens ägande. Men samhällets ägande bör inte ersätta individens ägande, då tror jag vi får ett samhälle präglat av stor ofrihet. 
 
Genom lag och politisk styrning (och mycket annat förstås) bör vi undvika allt för stora (och idag växande) skillnader mellan oss som har mycket mer än vi behöver och de som saknar för dagen som kommer, och skapa mer hållbara ramar för individens och de olika (mer och mindre "lokala") kollektivens agerande.
 
C:
Kanske är det inte ägandet av kapital som skapar känslan av frihet utan känslan av att äga sin tid? Känslan av materiell trygghet kommer kanske inte ur ägandet av kapital utan vetskapen att jag har en kontinuerlig inkomst för mina materiella behov?
 
J:
Angående L:s inlägg: Detta samhälle existerar inte idag.  Hittar du något? Och varför finns det inte? Därför att den rådande ekonomiska ordningen/systemet är globalt och därigenom "genomsyrar" all "världens nationella samhällen".

 Om jag tolkar dig rätt här så ser jag ingen skillnad på det du beskriver och hur dagens verklighet fungerar. Är detta en rätt tolkning?   Jag menar att vi får ett samhälle präglat av större frihet när kapitalet ägs gemensamt. Resultatet av det "individuella ägandet" får vi ju dagligen bevis på att det leder oss allt närmare den ekonomiska kollapsen.

 

Angående C:s inlägg: Ja så är det. Och då menar jag att "känslan av materiell trygghet" uppnås när det samhälle jag lever i också äger och ansvarar för det kapital som finns i samhället.

 

L:

Visst, men vad jag frågar om är vilket samhälle du menar ska äga kapitalet gemensamt, det globala eller det nationella, eller något annat? Eller kanske en blandning, men då måste väl kapitalägandet ändå delas upp på något sätt?

 

 Nej, jag menar att vi idag framför allt har individuellt och nationellt ägande. Det är i och för sig inget fel i det menar jag. Felet ligger i att vi helt saknar globalt ägande. Mänskligheten äger ingen tillgång till våra globala allmänningar. Mänskligheten har idag ingen möjlighet att globalt sätta ramar (reglera den globala marknaden) för det individuella och lokalt kollektiva ägandet. De globala ekonomiska och ekologiska kriserna beror till största del på att vi globalt inte äger tillgång till styrning och lagstiftning. Så sådana verktyg skulle innebära en helt avgörande skillnad gentemot dagens samhälle.

 

Jag menar alltså att det är avgörande både för individens frihet och för samhällets dynamik att det (också) finns möjlighet till individuellt ägande. Jag tror också att det skulle vara väldigt svårt att administrera ett samhälle där det inte fanns något individuellt ägande alls. Den ekonomiska (och ekologiska) kollapsen menar jag vidare som sagt lika mycket beror på det nationalistiska ägandet.

 

J:

Eftersom nationer/stater har sitt ursprung i maktstrukturella ambitioner så bygger därför dagens stater på någonting i grunden inhumant. Nämligen att mänskligheten har uppdelats genom gränsdragningar. "Det nationella", menar jag, kan därför inte "försvaras" eftersom det har tillkommit utifrån ett strukturellt orättvist sätt. När vi betraktar historien så får vi också bekräftat att "det nationella" för med sig alla slag av strukturella orättvisor. Därför måste vi arbeta för att gränsdragningar/stater mellan människor upphör. Jag menar alltså att vi tillhör en global värld och att världen, som helhet, skall betraktas som ett samhälle. Detta samhälle, den globala världen, skall då "äga kapitalet gemensamt". Vilket, jag menar, måste vara vår målsättning.

 

Varför "äger vi inte tillgång till styrning och lagstiftning"? I korthet så blir då svaret att: politiken är tyvärr "underställd" dom beslutsprocesser som fattas i vårt ekonomiska system - det kapitalistiska systemet. Detta ologiska maktförhållande (kapitalets överordnade intressen medför att politiken har att förhålla sig till denna ordning) är också nödvändigt att förändra.

 

Varför skall det vara "avgörande" för "individens frihet" att det "finns möjlighet till individuellt ägande"? Uppstår inte det ekonomiska system, som vi nu lever i, utifrån den ovan beskrivna frågeställningen?   Är det inte i stället enklare att "administrera ett samhälle där det inte fanns något individuellt ägande alls"?   Vad menas med det "nationalistiska ägandet"?

 

L:

Visst, men som sagt: den globala politiken är tyvärr även underställd den nationella suveräniteten. Jakten efter nationell konkurrenskraft skapar och upprätthåller skatteparadis, sänker bolagsskatter och låter nationella valutor spelas ut mot varandra. Vi lever alltså i ett kapitalistiskt-nationalistiskt system.

 

Därför att vi alla är både lika och olika. Vi behöver individuellt kunna känna en stor handlingsfrihet och möjlighet att göra och vara andra saker än våra medmänniskor. Det tydligaste exemplet är kanske vår egen kropp. Rätten att själv bestämma över min egen kropp, förutsätter inte det att jag anses ha individuell äganderätt till den? 

 

Nej, jag menar som sagt att det negativa i rådande ekonomiska system, det som skapar vår ekonomiska och ekologiska kris, är inte att det finns individuellt ägande, utan att det saknas kollektivt ägande på global nivå. Vi kan därför inte ta globalt ansvar för jordens begränsade resurser.

 

Ja, både "kapitalism" och "nationalism" är luriga ord som man kanske ibland ska undvika eftersom de saknar tydlig definition. Men jag menar att nationellt kapitalägande (naturresurser, territorium och valuta) som används i den internationella konkurrensen mot andra nationer. Det leder till en internationell konkurrensekonomi, vilket jag menar att man kan kalla för ett nationalistiskt ägande.

 

J:

Jovisst, "den globala politiken är tyvärr även underställd den nationella suveräniteten".

Om jag tolkar dig rätt så verkar vi, i den här frågan, rätt eniga. Håller med dig om att "vi lever alltså i ett kapitalistiskt-nationalistiskt system". Vad som i detta "kapitalistiskt-nationalistiska system" är den avgörande "drivkraften" har vi kanske lite olika åsikter om.

 

Men med "individuellt ägande", som du nämner tidigare, så tolkade jag detta som individuellt kapitalägande. Jag ser det alltså som en "ofrihet" för majoriteten av människor när en minoritet sitter på kapitalägandet.

 

Eftersom "det saknas kollektivt ägande på global nivå" så kan ju inte detta ha "skapat vår ekonomiska och ekologiska kris". Det som skapar våra kriser är ju det som nu, i denna stund, existerar. När nu inte det "kollektiva ägandet" existerar så måste det vara det "individuella ägandet" som är orsaken.

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng