"Staten, det är jag!" Har ni hört talas om orden? Orden är Ludvig XIV:s, kungen av Frankrike på 16-1700 talet.

Det var naturligtvis inte för inte som han myntade det här begreppet. Han speglade nämligen den nakna sanningen. Han satte huvudet på spiken med dessa berömda ord.

För det är ju den rollen som staten har. Att bevara den rådande strukturen. Sak samma hur strukturen ser ut.

Maktstrukturen i samhället kräver en, vi kan kalla det, överbyggnad som garanterar strukturens fortlevnad. Denna överbyggnad benämner vi staten. Och som strukturens yttersta garant så byggs en stat upp vars främsta uppgift är att, som sagt, bevaka den strukturella ordningen så att den inte rubbas. Som sista garant för att denna ordning inte skall rubbas så bygger maktstrukturen upp en våldsapparat. Vi kallar denna apparat försvaret, vilket naturligtvis låter lite trevligare. Och detta försvar sätts då in när maktstrukturen känner sig hotad, såväl utifrån som inifrån.

Strukturen i våra samhällen kan vara uppbyggda på alla möjliga och omöjliga sätt, men gemensamt för våra samhällen är att dom har en maktstrukturell uppbyggnad. Vilket ju bevisas när vi iaktar jordens alla samhällen. Så hur inhumana strukturerna än ser ut så skaffar dom sig alla en statlig överbyggnad.

Förutom den yttersta garanten, våldsapparaten, så måste naturligtvis staten få in pengar. En våldsapparat kräver mycket pengar så därför påbjuder staten att människorna i samhället skall betala skatt.

I vår, så kallade moderna tid, används självklart skattepengarna till även andra saker än våldsapparaten. Vård, skola och omsorg samt nödvändiga infrastrukturella åtgärder kan bekostas av skattepengar. Vilket inte är självklart i alla samhällen. Men ändå, skattepengar kan gå till allehanda projekt i våra samhällen. Och dessa projekt bedöms självfallet utifrån synen att dom gagnar den strukturella ordningen.

Statliga infrastrukturella företag blir också en del av överbyggnaden i samhället. Numera drivs dom på samma grunder som företagen i den privatägda sektorn. Dom skall generera vinst.

Hur dom statliga pengarna fördelas hänger samman med vilka krav som vi människor lyckas organisera oss kring. Vilken politisk styrka som vi enas under. Där organiseringen är stor och stark där tvingas makten att tillmötesgå en del av dom demokratiska kraven. Men i dom samhällen där maktens ställning är oinskränkt där blir det mycket svårt för människorna att få igenom de mest elementära kraven på social trygghet.

Vi måste alltså förstå att statens roll i våra samhällen är först och främst att vara ett "redskap" till den ekonomiska makten. När ekonomin krisar sig i dom jättelika företagen så träder staten in med skattepengar. "Jättarna" måste räddas till vilket pris som helst.

Staten har således inte någon "neutral" funktion i samhället. Jag nämner detta därför att jag misstänker att många av oss säkerligen har den uppfattningen.

Man kan säga att maktstrukturen anpassar statens funktion till att passa strukturens krav. Att så är fallet kan vi ju tydligt se när vi jämför olika samhällen med varann.

Hur kan helt vanliga enkla människor rösta på partier vars politik leder till ännu större ojämlikhet och orättvisa?

Svaret är enkelt. Vi tror naturligtvis att dessa partiers politik skall leda till allehanda förbättringar för oss själva. När nu dessa förbättringar uteblir så fortsätter vi ändå att rösta på dom ansvariga partierna. Hur förklaras det? Jo förklaringen ligger i att den orättvisa strukturen som vi lever i betraktas som normal. "Vår struktur är normal, det är så här livet skall levas!" Strukturens orättvisa ses inte som orättvis, den ses som normal. Förstår ni mitt resonemang?

Enkelt uttryckt så handlar det om att vi är manipulerade så till den grad att vi inte kan tänka oss en annan strukturell uppbyggnad.

På samma sätt som den religiöse är manipulerad i tron på en gud, som inte finns, på samma sätt är vi alla manipulerade av strukturen och dess förvaltare. Så när samhällets förvaltare, politikerna, sprider budskap om ett "mänskligare samhälle" så tar vi till oss dessa budskap som om dom vore sanna.

Vi tror på vad dom säger på exakt likadant sätt som den religiöse tror på budskapen från religiösa ledare.

Att ett "mänskligare samhälle" under rådande strukturella förhållanden är en omöjlighet lika omöjlig som budskapet om en gud, tar vi inte till oss därför att samhället är uppbyggt som det är.

Hur skulle maktstrukturen kunna existera om alla vi människor i samhället genomskådade dess orättvisa? Nej då kan denna maktstruktur naturligtvis inte fortgå.

Den kan bara fortgå om vi människor, i samhället, betraktar strukturens orättvisa som rättvis. Alltså fortsätter vi att rösta på partier i vår övertygelse om att dom för en politik som skall gynna vårt samhälle - vilket bevisligen är en omöjlighet under rådande strukturella förhållanden.

Men, som sagt, då återstår det för oss att inse omöjligheterna på grund av strukturen.

"Ungdomar, i allmänhet, ni måste nog bjuda till lite mer för att kunna komma in på arbetsmarknaden. Det gäller att tuffa till sig, att våga visa upp sig och att framhäva sig själv.

Skall du få något jobb idag då måste du sälja in dig. Idag handlar allt om pengar och då är det upp till dig själv att våga kliva längst fram i kön. Ja du måste armbåga dig fram, ta för dig och absolut inte vika ner dig. Puckla på dom som vågar utmana dig. Se det som en kamp. Den som är starkast vinner.

Detta är ingenting för dom svaga. För dom finns ingen framtid, ingen möjlighet på marknaden. Nej dom kommer att gå under. Det är så det ser ut.

Välkommen in i verkligheten!"

Den kapitalistiska strukturen är till sitt väsen brottslig. Vad menar jag med det? Jo det privata ägandet av kapital är ett maktägande över andra människor. Det privata kapitalägandet är ett ekonomiskt förhållande som leder till orättvisa och ojämlikhet, i våra samhällen. Och detta, menar jag, måste lagstadgas som brottslig verksamhet.

När det är bevisat att det privata kapitalägandet leder till orättvisa och ojämlikhet då kan man ju undra över varför detta ägande inte lagstadgades som brottslig verksamhet, redan för länge sedan? Svaret är enkelt: vår ekonomiska struktur är ju uppbyggd utifrån idén om att kapitalägandet skall vara en lagstadgad frihet för var och en.

Vem har då skrivit dessa lagar? Naturligtvis dom som sitter på pyramidens topp i våra samhällen. Och dom har då självfallet skrivit lagarna utifrån sitt eget bästa. Eller hur?

Inte skriver man väl lagar så att att det skall gynna folkmajoriteten? Nej sitter man på kapitalägandet så lagstadgar man väl inte om att detta kapitalägande skall gå "förlorat"?

Vad händer om ingen äger något? Ja vad händer med våra samhällen om det saknas privata ägare? Kan våra samhällen fungera om ingen av oss människor äger något?

Med att äga menar jag att man äger produktionsmedlen; man äger jorden som vi lever på; man äger energikällorna; man äger allt sådant som vi människor är beroende av för att kunna fortleva.

Har ni tänkt på det? Har ni tänkt på att ett fåtal människor äger allt det som du och jag behöver, för att kunna leva vidare? Med andra ord så finns det ett fåtal män som sätter spelreglerna på den marknad som vi alla tillhör. Det fungerar ju så att vår samhällsstruktur är uppbyggd på det viset att det är ett fåtal män, maktens män, som sätter reglerna på marknaden. Dessa män sitter på kapitalet som finns i våra samhällen.

Verkar detta logiskt? Nej naturligtvis så är detta inte logiskt. Det säger ju sig självt att orättvisa och ojämlikhet frodas i en sådan struktur. Och det är ju i en sådan struktur som vi lever.

Hänger ni med? Förstår ni, det har gått fel från början. Vi har blivit så omedvetet manipulerade av den ologiska struktur, som vi alla lever i, så vi ser inte dessa ologiska ägarförhållanden.

Förstår ni? Det är ju därför som våra samhällen fungerar som dom gör. Dom fungerar ologiskt.

Kan det vara så svårt att förstå att våra samhällen skulle fungera på ett mycket bättre sätt om ägarförhållandena vore helt andra? Pengar, pengar, pengar! Förstår ni inte att det är pengarna som driver oss människor, i dagens ologiska marknadsstruktur? Vi jagar pengar för av pengar kan man köpa sig ägande - marknadsägande. Detta ägande genererar ytterligare pengar som medför ännu större ägande.

Men mina vänner, även om vi alla jagar dessa pengar så blir det endast ett fåtal som får ett verkligt inflytande över marknaden. Det är därför det fungerar ologiskt.

Har vi besvarat frågan vad som händer om ingen av oss äger något? Jo det vi alla producerar i varor och tjänster kommer att tillfalla oss alla. Det mervärde som skapas i produktionen kommer alla samhällets individer till del. Inte som nu att ett fåtal gynnas på andras bekostnad.

Rättvisa och logik blir då ledstjärnan för oss.

Precis som rökaren är slav under cigaretten så är vi alla slavar under den rådande strukturen.

Med dessa fakta för ögonen så skulle man kunna tro att ingenting går att förändra. Har detta maktförhållande existerat under så lång tid varför skall man då kunna tro att förhållandet kan förändras nu? Varför kunde inte maktförhållandet förändras för, låt oss säga, ett par hundra år sedan? Skulle förutsättningarna till en förändring vara bättre idag än förr?

Jag vill påstå att förutsättningarna är bättre nu än förr. Vad får mig att påstå så? Jo det går att räkna upp några avgörande vetenskapliga fakta idag som motbevisar gårdagens idéer.

Idag är det bevisat att alla människor är lika intelligenta, oavsett etnisk eller könslig tillhörighet. Det ansåg man inte förr. Därmed är det också bevisat att mannens dåtida påstådda överhöghet gentemot kvinnan är fullständigt ologisk. Detta faktum kunde man omöjligen tro på förr.

Jämlikhet mellan könen är en självklarhet, både logiskt och vetenskapligt. Detta tänkande var omöjligt förr. Visserligen fungerar inte detta i dagens vardagsliv, men rent vetenskapligt sett så är jämlikhet mellan könen den enda logiska synen. Allt annat tänkande är felaktigt.

Just dessa grundläggande förändringar i synen på människan gör att förutsättningarna till en annan syn på maktförhållandena är gynnsammare idag än de var förr.

Men fortfarande så finns det ett tänkande som är främmande för oss. Tänk efter: hur kommer det att se ut om maktens män plötsligt blir av med sitt ägande? Hur skulle det se ut om alla människor ägde, i stort sett, lika mycket på marknaden? Är denna tanke orealistisk eller är den nödvändig? När blir vi mogna att ta till oss detta tänkande, fullt ut? Då det sker så förändras maktstrukturen på marknaden och därmed i samhället.

Våra nuvarande samhällens statsförvaltningars viktigaste uppgifter är att bistå kapitalet. Att det verkligen förhåller sig så det får vi nu bevis på dagligen. När vi nu har fått bekräftat att statens grundläggande uppgift är på detta vis då måste man ställa följande frågeställning: skall politiska partier som säger sig stå på folkets sida hjälpa till med att administrera och förvalta den samhällsstruktur som kapitalets ägare sätter reglerna för?

Inget är ju mer fördelaktigt för kapitalet än när det tas fram politiska beslut som stöder kapitalets fortsatta jakt efter största möjliga vinst. Och ingenting är mer optimalt för kapitalet än när så kallade arbetarpartier, som har stora delar av folket bakom sig, ställer upp på kapitalets villkor.

När dessa så kallade arbetarpartier sitter på den politiska makten, då är lyckan fullständig för kapitalet. Dessa partier har fått förtroende av folket att sköta den politiska makten. Men vad vi i allmänhet inte förstår det är just att dessa etablerade partier håller fast vid den strukturella ordning som nu gäller. Alltså ligger det på deras uppgift att prioritera kapitalets intressen.

Kan vi ana att utifrån denna verklighet så växer ett politikerförakt fram?

Jag menar så här: kapitalets primära intresse det är att just kapitalet skall förränta sig så mycket det går. När detta inte infrias i vårt samhälle så väljer kapitalet att investeras i ett annat samhälle där möjligheterna till större vinst kan infrias.

Politikerna - kapitalets svans - får nu skulden för att kapitalet väljer att investeras i ett annat samhälle, ett låglönesamhälle. Arbetslöshet och social utslagning blir följden av kapitalets flykt och dess vägran att investera i produktionen. Men det är inte kapitalets ägare som får kritik utan kritiken riktas mot våra samhällens förvaltare.

Man kan säga så här: det är inte lätt att vara politiker när kapitalet tar till flykten.

Här ser vi tydligt vilka maktförhållanden som råder mellan den ekonomiska makten och den politiska.

Politiker, när skall ni börja förstå hur dom strukturella förhållandena ser ut?

Vi skall inte inbilla oss att förändringar kan ske genom att, så att säga, bearbeta politiker. Detta är en omöjlighet. Har vi den tron på hur förändringar, alltså strukturella förändringar, skall gå till då är det mer effektivt att dunka sitt eget huvud i väggen.

Nej vi måste förstå att politikers främsta och egentligen enda uppgift det är att förvalta och administrera den struktur som vi lever i. Förstår vi detta faktum?

Det enda som gäller vid grundläggande förändringar det är att majoriteten av människorna i samhället ställer sig bakom denna förändring. Någon annan framkomlig väg finns inte.

Strukturella förändringar måste således föregås av en bred folklig rörelse. Förstår vi även detta?