Varför upprepa sig när ändå ingenting händer?

Varför säga samma sak, gång på gång?

Varför engagera sig när det visar sig vara för sent?

Varför göra något när man på förhand vet att det är döfött?

Va?

Varför tolkar vi världen så olika?

Borde vi inte tolka den på samma sätt när vi ser hur den nu ser ut?

Vi ser ju alla att den fungerar orättvist, varför har vi då så många olika tolkningar av den?

Ett orättvist samhälle skapar frågor om samhället.

Ett rättvist samhälle skapar inga frågor eller frågetecken om samhället.

Fungerar det rättvist så finns inget ifrågasättande.

Det är när orättvisa råder som ifrågasättandet kommer.

När ifrågasättandet kommer fram då vet vi att samhället fungerar orättvist.

Därför tolkar vi världen så olika.

En omöjlig tanke!? Kanske, kanske inte.

Jo jag tänker mig att du, just du, växer upp i en annan social miljö än den sociala miljön som du nu har växt upp i och som därigenom har format dig. Du skulle då vara en helt annan människa. Ditt tänkande och ditt agerande skulle då vara helt annorlunda mot hur du agerar idag.

Har du tänkt på det? Nej du kanske inte tar till dig den tanken. Eller så kanske du gör det. Du är som du är, eller rättare sagt, du är som du har formats.

Tänk dig att detta formande omfattar alla människor i samhället. Är det omöjligt att tänka tanken? Det är ju så det fungerar. Vi är dom vi har formats till. Samhället vi lever i formar oss på det sätt som samhället ser ut. Kan vi ta till oss denna tanke? Om vi kan det så kanske vi kan förstå att en annan struktur på samhället skulle ha format oss på ett annat sätt.

En orättvis struktur formar oss till orättvisa människor. En rättvis struktur hade format oss till rättvisa människor.

Eller är det kanske en omöjlig tanke?