ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för juli 2013

söndag 7 juli

Kapitalismens bidragsberoende

 

 

 

Kapitalismen befinner sig nu i stadiet där den har blivit bidragsberoende för att kunna fungera. Den kräver statliga pengar annars brakar den ihop fortare än kvickt.

För ett antal år sedan så "klarade" sig kapitalismen utan "inblandning" från staten. Men dom tiderna är nu passerade. Den reglerade sig själv när penningbekymmer uppstod.

Eftersom våra samhällen är uppbyggda utifrån den kapitalistiska strukturen så medför det att samhällena idag blir mer känsliga för störningar i marknadsspelet än vad som var fallet för ett antal år sedan.

Hur kan det ha blivit så, blir ju då den naturliga frågan? Jo kapitalismens, så att säga, inneboende

drivkrafter kräver ju en ständig förräntning av det investerade kapitalet. Och när kapitalets ägare inte kan se någon förräntning av sitt kapital då uteblir självfallet investeringen i samhället. Istället så kanske investeringen görs i ett annat samhälle, där utsikterna till förräntningen bedöms som gynnsammare, vilket då leder till att det ursprungliga samhället dräneras på kapital. Vad detta för med sig det känner vi till. Arbetslöshet uppstår på grund av att investeringarna i ursprungssamhället uteblir. Ekonomiska och sociala problem blir följdverkningarna av uteblivna investeringar.

Kapitalismen har genom en lång tidsperiod byggt upp våra samhällen så att dom naturligtvis skall

"passa" dom villkor som privat kapitalägande innebär. När så kapitalet alltmer globaliseras då innebär

detta att samhällena i princip måste följa dom nya krav som kapitalet ställer.

Politikens "uppgift" blir alltså att förse kapitalet med nödvändiga pengar. I annat fall så riskerar våra

samhällen att brytas sönder.

Den krisande kapitalismen som ju får allt svårare att finna investeringsobjekt som leder till "god" förräntning gör alltså större och större "ingrepp" i våra statskassor.

"Vill vi ha kvar företaget på orten så måste vi också hjälpa till på alla sätt så att det inte "väljer" att försätta sig i konkurs eller etablerar sig i låglönesamhällen".

Så här långt har den kapitalistiska utvecklingen nu kommit. Och denna negativa spiral kommer under tidens gång att försämras allt mer och dessutom i ett allt snabbare tempo. Vad vi alltså nu ser och upplever det är kapitalismens "sista fas" innan kollapsen slår till med full kraft.

Det förunderliga är att ingen av samhällenas förvaltare verkar kunna se och förstå denna förödande utveckling. Kapitalets ägandeförhållanden ifrågasätts aldrig och i synnerhet aldrig i dom politiskt beslutande "församlingarna". Besluten handlar uteslutande om hur kapitalet skall räddas. Den politiska makten är väl medveten om att kapitalet "flyr", om regler och bestämmelser skärps. Därför kommer man aldrig på tanken att sätta sig in i och förstå kapitalismens framtida omöjlighet. Istället agerar man som om kapitalismen tillhör framtiden. Alltså att dom rådande ägandeförhållandena skall gälla även i framtiden. Eftersom den politiska makten är fast övertygad i denna rådande strukturella ordning så betraktar man det inte som "förödande" för kapitalismen när denna "tvingas" be om hjälp av staten för att kunna "leva vidare".

Bidragsberoendet kommer därför att öka i takt med att investeringsviljan avtar. Skattepengar kommer

därför att omfördelas allt mer från samhällelig upprustning till att förse kapitalets ägare med pengar så att deras verksamheter kan fortsätta.

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng