ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för augusti 2013

fredag 30 augusti

Den ekonomiska tilliten

 

 

 

Vad händer om den ekonomiska tilliten försvinner? När du handlar och sedan inte betalar, vad händer då? Jo då får du betalningsanmärkning och ett krav på dig att betala.

Men du betalar ändå inte, du saknar kanske pengar. Hur går det då för dig? Kraven på dig ökar i takt med att betalningen uteblir. Ränta och diverse avgifter läggs på den ursprungliga summan så du blir mer och mer skyldig. Till slut går det så långt att det blir inkasso och du krävs på eventuell egendom som betalningsmedel. Du kan tvingas att gå från hus och hem.

Vad händer när mängder av människor råkar ut för det här? Vad händer när betalningsförmågan hos en stor del av människorna i samhället upphör? Jo företagen som kräver sina kunder på betalning men som av olika orsaker inte får in sina pengar dras därför med i "fallet".

Det blir en dominoeffekt som sprider sig i samhället. Skuldbeloppen ökar succestivt när företag går i konkurs. När lån inte kan betalas av och när sedan långivaren inte kan "bli av med" eventuellt inlöst egendom så skakas till slut finansinstituten. Själva hjärtat i det kapitalistiska navet, banker och den övriga finansmarknaden, dras med i det ekonomiska fallet.

Till sist så vägrar långivarna låna ut sitt kapital därför att dom misstror sina låntagare, privatpersoner som företag. Marknaden stannar i princip helt av när betalningsmedlen inte längre fungerar. Det finns inga pengar till löner och det går inte att sälja tjänster och produkter beroende på att ingen kan betala.

Arbetslösheten stiger i rask takt när företag slås ut av krisen. Kapitalets ägare vägrar under dessa förhållanden att investera sitt kapital. Istället så "låses" kapitalet in för att kunna värdesäkras. Går det inte att "säkra" det "här" så flyttas kapitalet "dit".

Det ekonomiska "flödet" i våra samhällen stryps därför alltmer.

Hur skall då samhällsförvaltningen, den politiska makten, hantera det här uppkomna läget? Jo dom ser ingen annan utväg än att dom stora "livsviktiga" finansinstituten räddas. Och detta görs genom samhällets skattepengar. Instituten tillåts helt enkelt inte att gå i konkurs. Sådana stora konkurser skulle äventyra själva samhällets existens. Den politiska makten ser alltså ingen annan utväg än att förse kapitalets ägare, den ekonomiska makten, med så mycket ekonomiskt bidrag som krävs för att få "hjulen att rulla" igen.

Så här ser alltså dom politiska lösningarna ut när marknaden inte klarar av att reglera sig själv. Här ser vi dessutom tydligt vilken roll den politiska makten intar när samhällets ekonomiska "spel" ställs på sin spets. Jo den ekonomiska maktstrukturen måste bevaras, kosta vad det kosta vill. När detta nu sker så intar den politiska makten därigenom en underordnad roll gentemot den ekonomiska makten. Eller med andra ord, den ekonomiska makten dikterar villkoren för samhället och utifrån detta faktum måste sedan den politiska makten sedan agera.

Vad händer då när den ekonomiska tilliten i marknaden försvinner? Jo det som händer är att samhället "träder in" på marknaden och försöker rädda det som räddas kan. Och hur detta scenario kan se ut det får vi svaret på när vi nu studerar våra samhällskriser så som dom nu "utspelas" för oss.

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 29 augusti

"Allt verkar så konstigt!"

 

 

 

Du föds in i samhället där din familj inte har mat för dagen.

Detta är normalt och inte konstigt för dig.

 

Du föds in i samhället där du lever diskriminerad.

Detta är normalt och inte konstigt för dig.

 

Du föds in i samhället där din mor och far går arbetslösa.

Detta är normalt och inte konstigt för dig.

 

Du föds in i samhället där våld och misär blir din vardag.

Detta är normalt och inte konstigt för dig.

 

Du föds in i samhället där du på avstånd ser och anar en annan värld. En bättre värld.

Är det du ser normalt?

"Allt verkar så konstigt!"

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 26 augusti

Historietolkning

 

 

Ett påstående: När samhället inte kan tolka sin historia och därmed inte ser orsaken till den nuvarande strukturella ordningen då blir det också oförmöget att ta sig ur den rådande ordningen när denna är strukturellt orättvis.

Man kan också omformulera meningen så här: När samhället tror sig kunna tolka sin historia på rätt sätt men ändå inte lyckas skapa rättvisa då bevisar detta att samhället har gjort en felaktig tolkning av sin historia.

 

Alltså har dagens samhällen gjort en felaktig tolkning av sin historia. Detta behöver vi väl inte tvivla om?

Men nu är det trots allt inte så enkelt att göra ett sånt här självklart påstående till ett samhälleligt erkännande. Nej eftersom vi lever i en maktstruktur så kan naturligtvis makten inte godta detta påstående. Makten betraktar ju den rådande ordningen som helt normal. Orden "strukturell orättvisa" kommer makten aldrig att ta i sin mun. Och att känneteckna den rådande ordningen som en maktstrukturell ordning skulle i många samhällen framstå som "fientligt sinnade" uttalanden. Vad sådana uttalanden leder till det känner vi väl till.

Att tolka samhällets historia är därför förbehållet makten. Ungefär på samma sätt som när ekonomer lovordar kapitalismen. Våra samhällens förvaltare kan ju omöjligen godta historiska fakta som bevisar den strukturella orättvisan. Lika lite kan det godtas att det rådande kapitalägandet skadar våra samhällen på alla plan.

Nej samhällenas förvaltare betraktar det rådande som normalt. Att det rådande skapar grundläggande strukturella orättvisor ligger helt utanför förvaltarnas "tankevärld". Istället så diskuteras bidrags- och skatteåtgärder för att "komma åt" dom problem som hela tiden uppstår i den strukturella orättvisan.

Därmed så fortsätter allting att rulla på så som det har gjort under mycket lång tid. Den ekonomiska makten formar sina samhällen med hjälp av den politiska makten så som det nu har sett ut under en oerhört lång tidsperiod.

Dagens samhälle är snart historia. Nu när kriser av alla de slag har nått sådana nivåer att dom hotar våra samhällens fortlevnad då börjar medvetenheten i våra samhällen ifrågasätta just den rådande strukturella ordningen. Och därmed så kommer vår historiebeskrivning att ifrågasättas i och med att våra samhällen bygger vidare på gårdagens samhällen.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 18 augusti

Vård, skola och omsorg

 

 

 

Nu är måttet rågat! Så låter det lite överallt och så ser verkligheten ut idag.

Vård, skola och omsorg brottas med denna verklighet varje dag. Personal säger upp sig därför att dom inser att deras arbetsmiljö och allt som kan kopplas till arbetet försämras för varje dag som går.

När det nu är på det här viset då måste man naturligtvis fråga sig varför det har blivit så här? Är detta en fråga som är befogad att ställa eller är det en onödig frågeställning?

Om man nu kommer fram till slutsatsen att frågan är befogad att ställa då är man självklart intresserad av att finna ett vettigt svar på frågan. Eller hur?

Hur skall vi då ta oss vidare för att söka ett vettigt svar på frågan? Verkar det rimligt att lyssna av den berörda personalens åsikter?

Det verkar rimligt att lyssna av personalens åsikter. Och vad har då personalen för åsikter? Jo dom genomgående svaren pekar mot att arbetsbelastningen ökar. Vilket framförallt beror på att färre personal får göra mer. Detta kallas för effektivisering av arbetet. Personaltätheten minskas som det också heter. Därav följer att arbetstider splittras upp och tempot i arbetet höjs. Löner släpar efter, anställningstryggheten försämras vilket bidrar till att livskvalitén både i arbetet och på fritiden för med sig att personalen "slås ut" både fysiskt och psykiskt.

När nu verkligheten ser ut så här då ställs frågan: vad görs åt dessa problem? Hur löser ansvariga politiker och kapitalets ägare dessa frågor? Nej problemen kvarstår och som vi skrev inledningsvis så försämras dessutom problemen år efter år.

Hur kan det fungera så? Är inte dom ansvariga intresserade av att kunna lösa dessa krisartade problem? Jo dom säger ju sig vara intresserade men ändå så försämras villkoren år efter år.

Vård, skola och omsorg drivs, mer eller mindre, med hjälp av skattemedel. Skattemedel driver dessa verksamheter oavsett om det handlar om privata eller offentliga aktörer. Och vi har lärt oss att det är kapitalets villkor som gäller på marknaden, dit även numera vård, skola och omsorg tillhör.

Eftersom det nu är på detta vis så är det pengarna som styr verksamheten, inte behoven inom vård, skola och omsorg. Behoven och personalens villkor kommer alltså i andra hand. Marknadens regler styr och ställer likadant i offentlig som privat verkamhet.

Så slutsatsen av det här resonemanget blir alltså att verksamheter inom vård, skola och omsorg inte skiljer sig från all annan verksamhet i våra samhällen. Det är kapitalets villkor som gäller och därmed formas denna verksamhet som allting annat, inklusive våra samhällen som helhet. Och när nu den rådande ordningen gäller så innebär då detta att det blir en omöjlighet under rådande strukturella ordning att kunna skapa rättvisa, humana förhållanden inom vård, skola och omsorg.

Slutorden blir: den kapitalistiska maktstrukturen, som vi alla lever i, kan omöjligen genomföra rättvisa varken i den offentliga eller den privata sektorn.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 15 augusti

Rätt och fel

 

 

Jag har rätt, dom har fel. Så ser vi på oss själva när vi värderar våra egna åsikter mot andras.

Även den som dödar har rätt. Alltså skall den som dödas ha fel, enligt den som dödar.

Ett helt folk har fel om makten anser sig ha rätt gentemot folket.

När människor protesterar så säger sig makten värna demokratin, då protesterna slås ned med våld.

Självklart har makten rätt och lika självklart så har dom protesterande människorna fel. Varför är detta självklart? Jo för makten är detta självklart. Vad folken tycker det är en helt annan sak. Det liksom räknas inte.

Makten hävdar att lag och ordning skall råda. Man hävdar detta när man systematiskt mördar och våldför sig mot alla dom som man har makten över. Alltså handlar man helt rätt enligt lagar och bestämmelser.

Den som äger pengar har rätt. Den som saknar pengar har fel. Enkel matematik va?

Vad byggs då rätt och fel på i våra samhällen, så som dom är utformade idag? Svaret är enkelt: rätt och fel byggs, i sista hand, utifrån tillgången på kapital. Med kapital i hand så ger det dig rätt och i förlängningen också makt.

Ni håller väl med om att det är makten som har stiftat och som fortsätter stifta lagar och bestämmelser i våra samhällen? Det säger ju sig självt att makten inte stiftar lagar som går emot dess egna intressen. Eller hur?

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 13 augusti

Staten och skatten

 

 

 

"Är det ingen här i församlingen som kan räkna ut vad skatt är till för? Finns det något intresse av att veta lite om detta ämne - skatten alltså?

Staten beslutar om skatten. Hur mycket pengar som skall drivas in och vad dessa pengar sedan skall användas till.

Vem är då staten? `Staten det är jag`, lär Ludvig XIV ha yttrat! Av detta yttrande förstår vi kanske vilken funktion staten har och dess beslutsprocess över skatten? Statens funktion i samhället utgår ifrån den maktstrukturella ordning som är satt av den verkliga makten. Alltså den ekonomiska makten. Det är den ekonomiska makten som avgör hur skattepengarna skall fördelas i samhället.

Nu ser jag att många här i församlingen höjer på sina ögonbryn och undrar över detta sista påstående. Förmodligen funderar ni så här: Det är väl regering och riksdag som beslutar över vad skattepengarna skall användas till? Inte är det väl den ekonomiska makten, samhällets största kapitalägare, som kan ha ett finger med i spelet?

Jo det är precis vad dom har. Vi har lärt oss att den politiska makten är underställd den ekonomiska makten. Även om det formellt är på det viset att just regering och riksdag tar besluten om skatten och dess användning så baseras ändå dessa beslut utifrån den ekonomiska maktens önskemål.

Ja men tänk efter. Skulle dom politiska besluten, på ett avgörande sätt, missgynna den ekonomiska makten då kommer det inte att ta lång tid innan kapitalets ägare för över sitt kapital till samhällen där det ekonomiska `klimatet`ter sig gynnsammare.

När kapitalet försvinner då försvinner likaså skatteintäkterna. Och detta faktum vill absolut inte den politiska makten uppleva. Därför strävar regering och riksdag hela tiden att tillfredsställa den ekonomiska maktens behov.

Förstår ni utifrån denna verklighet vilken grundläggande funktion regering och riksdag har gentemot kapitalets ägare? Att ytterst handlar det om att gå kapitalets `ärenden`. Vi ser just att skatten på senare tid mer och mer går tillbaks till kapitalet. Statens pengar, skatten, användes tidigare till att bygga upp samhället. Men numera så används allt mer av statens pengar för att på alla sätt tillgodose kapitalets intressen.

Skattens grundläggande funktion är således att tillfredsställa kapitalet!"

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 8 augusti

Förstår vi eller förstår vi inte?

 

 

 

Nej samhället blir inte "bättre" bara för att diktatorn försvinner. Samma sak när det sker regeringsbyten. Inte blir det någon skillnad bara för att vi byter regering.

Ledande politiker diskuterar och debatterar högljutt och ofta aggressivt mot varann. Man får intrycket att hela samhället står och faller med den eller den politiska frågan. Men detta är ett spel. Måhända ett spel som inblandade ledande politiker tar på fullt allvar. Likafullt är det ett spel.

Varför kan man då påstå att det är ett spel när dessa ledande politiker "slåss med näbbar och klor" mot varann? Jo ingenting förändras efter eventuella politiska maktbyten. Den rike är fortsatt rik och den fattige är fortsatt fattig. Nedsmutsningen av vår planet fortsätter i oförminskad hastighet. Med dessa fakta för ögonen så kan man inte kalla dessa debatter för annat än politiskt käbbel, ett spel för galleriet. Ett spel som syftar till att fiska röster.

Detta politiska spel går i förlängningen ut på att skaffa sig den politiska makten i samhället. Och som vi har lärt oss så går det politiska makthavandet i praktiken ut på att administrera och förvalta den rådande samhällsstrukturen. Inte att förändra den.

Kan vi förstå att det är just av den här anledningen, alltså att dagens politik går ut på att förvalta den rådande strukturen, som är orsaken till att samhället ser likadant ut både före och efter ett regeringsbyte? Nej vi förstår tydligen inte ändå. För vi fortsätter ju att rösta och rösta, som det verkar, i det oändliga på dom politiska budskapen som basuneras ut.

Tror vi att saker och ting skall förändras eller röstar vi bara för röstandes skull? Röstar vi för att man bör rösta, väl medvetna om att någon genomgripande förändring aldrig kommer till stånd?

Kanske vi ändå är medvetna om att samhället inte kan bli bättre?

" Samhället är som det är så tydligen skall det också fungera så här."

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 3 augusti

Tjäna pengar

 

 

 

Du måste tjäna pengar för att överleva! Det är alltså upp till dig själv att fixa en ekonomi som du kan

överleva på. Så ser livet ut för oss. Och det är kanske ingen anledning att fundera över denna sak?

Finns det för övrigt någon som funderar över denna ordning? Nja, inte är vi så många i så fall.

Men om vi nu ändå skall fundera över påståendet ovan. Är det "värt" att fundera över?

Hur skulle det annars se ut om vi inte måste tjäna pengar? "Vem" skall då fixa så att vi överlever?

Skall vi ändå försöka ta oss an påståendet? Okej, vi försöker.

Tjäna pengar det gör vi genom att arbeta. Vi får betalt för det arbete som vi utför.

Vem är det då som ger oss betalt? Jo det är ju företaget som vi jobbar åt som ger oss betalt.

Då är väl allt frid och fröjd när det fungerar så? Kanske ändå inte! Vad händer med dom som nu inte får något jobb? Hur skall dom kunna överleva? Ja dom överlever naturligtvis inte om pengarna uteblir. Så är det.

Vill vi ha det så i samhället? Nej så vill vi inte ha det. Någonting grundläggande verkar tydligen ha gått fel i samhällsbygget eftersom tydligen inte alla människor har möjligheten att själva tjäna ihop till "brödfödan". Vad är det då som har gått fel?

Påståendet "du måste tjäna pengar för att överleva" kanske kan förändras till: "genom din arbetsinsats så bidrar du till hela samhällets fortlevnad".

Kan en sådan förändring verkligen fungera? Ja den gör ju det. Och förklaringen ligger dels i att arbetsinsatsen skapar mervärden och dels i kapitalägarfrågan.

Med samhället som kapitalägare vilket medför att arbetets mervärden tillfaller just samhället så skapas en samhällsekonomi vars främsta uppgift ligger i att garantera alla samhällets invånare ett drägligt liv.

Det "finurliga" med att arbeta är just skapanden av mervärden. Var och en som arbetar kan alltså skapa mera "värden" än vad just den arbetande personen behöver för att kunna överleva. Om detta mervärde tillfaller samhället så kan ju samhället, till skillnad från privata kapitalägare, fördela ut detta överskott där det gör mest nytta.

På det här viset görs ju alla arbetsinsatser viktiga i samhället. Alla bidrar till att utveckla samhället. Samhället "tjänar" på att alla arbetar. Att som nu bidra med skattepengar för att hålla det privata kapitalägandet under armarna i tron att mer jobb kan skapas är ju ett kortsiktigt agerande som inte förändrar dom strukturella orsakerna till varför arbetslösheten uppstår.

Vad handlar allting om? Jo det handlar om frågeställningen: Vem skall äga kapitalet?

Att arbetet skapar mervärden känner vi väl till? Kanske inte alla, eller?

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng