En cirkulär ekonomi kan ganska uppenbart ge oss högre materiell standard för en given mängd resurser från naturen. Genom exempelvis återvinning, reparation och återanvändning kan vi få större materiell nytta utan att ta ut mer från naturen och utan att skapa mer avfall. Men man kan tänka sig två ytterligheter: Den första ytterligheten är ifall produkter skulle bli mycket mer långlivade än idag genom hög kvalitet, service, utbytbara detaljer, reparationer etc. Detta skulle innebära ett stort behov av arbetskraft som skötte all sådan service, alltså ett slags tjänsteyrken. Vi, liksom flera andra bedömare, har goda argument för varför tjänstproduktion inte kan utgöra motor för BNP-tillväxt. Därför skulle, som vi ser det, en cirkulär ekonomi med stort inslag av tjänster (reparationer etc) innebära långsammare tempo i BNP-tillväxten.

Den andra ytterligheten är ifall fokus främst skulle ligga på att produkter och komponenter gick att återvinna och återanvända. Här kan man tänka sig en hög grad av mekanisering och effektivisering. Produkter kunde cirkulera i allt snabbare takt, och för varje ny generation produkter kunde man tänka sig att produkternas kunskapsinnehåll och funktionalitet förbättrades. Här skulle definitivt skapas tillväxt. Men om hållbar tillväxt (t ex effektiviseringar inom en cirkulär ekonomi) utvecklas parallellt med att icke hållbara processer kan få fortsätta tillväxa så kommer de olika processerna att förstärka varandra. Risken är stor att de cirkulära inslagen bara adderas till annan, icke hållbar ekonomisk aktivitet.

Så vart landar vi? Troligen skulle styrmedel som gynnade en cirkulär ekonomi att bidra till en ekonomi någonstans mellan dessa två ytterligheter. Rimligen skulle tillväxttakten hämmas något genom att tjänstesektorns andel av ekonomin ökade kraftigt. Och då har det blivit dags att vända på perspektivet: en cirkulär ekonomi skulle, som vi ser det, kunna bli en viktig komponent i en samhällsmodell som är mindre tillväxtberoende än dagens. Ett av de stora problemen med tillväxtekonomin är ju att effektiviseringar hela tiden riskerar att ge arbetslöshet, så länge inte konsumtionen ökar i samma takt som produktionen. En cirkulär ekonomi, med stort inslag av arbetskrävande service, skulle kunna motverka detta.

F:



Väldigt akademiskt svar är: ja, det går att förlänga tillväxten något med cirkulär ekonomi. Det är delvis önskvärt och delvis katastrof. Ska kortfattat försöka förklara resonemanget:

Med en cirkulär ekonomi som jag tolkar det så används resurser mer effektivt, i synnerhet de som är begränsade. Material och produkter återvinns och återanvänds så mycket det bara går. Detta är i grunden positivt och önskvärt och skulle kunna förlänga perioden med tillväxt med en del år; några decennier eller kanske rent av ett sekel i bästa fall.

Det sker dock till en kostnad. Om ekonomin skall tillväxa utan att materialefterfrågan gör det så innebär det i slutändan att vi måste stoppa in mer energi (eller exergi för att vara exakt). Det är väldigt komplext att bevisa, många ekonomer skulle förmodligen hävda att energiåtgången skulle minska pga effektivisering. Tydligaste beviset är att globalt sett är energi och tillväxt tydligt kopplat och torde bli det ännu mer om det inte får lov att vara ökad förbrukning av andra resurser.

Den ökade efterfrågan kan i teorin lösas med förnybar energi, det finns mycket större potential än vad som utnyttjas idag, även om vi ersätter all icke-förnybar produktion. Vi skulle dock råka på ett antal problem:

  Min allmänna inställning  är att ”ja eller nej till tillväxt” är en ganska fruktlös diskussion. Den centrala frågan nu är att få människor att inse att ekonomisk tillväxt som mål för utvecklingen inte är ett relevant mått. Målen för politiken bör istället riktas mot ett antal tydliga välfärdsmål.

K:

G:

A skriver: "vi kan få mer saker för samma energi och resursmängd som tidigare = tillväxt."

Det gäller väl bara till viss del. Man kan ju tex inte göra två t-shirts av samma mängd material som en t-shirt oavsett hur effektiv man är, man kan göra den tunnare till en viss gräns.
Jag tycker också man måste skilja på förnyelsebara resurser, som tex trä, och icke-förnyelsebara, som tex metaller. Till exempel har ju K en poäng i att man inte kan cirkulera material i evighet, det finns alltid en förlust. Det gäller ju både för icke-förnyelsebara resurser, som metaller, och för förnyelsebara, som trä. Skillnaden är att tex trä kan ju växterna i viss mån samla ihop de utspridda materialen igen, koldioxid etc, med hjälp av solenergi och bygga upp trä igen. Även om det såklart finns flera olika begränsningar i hur mycket trä man kan få ut under en given tid. Cirkulär ekonomi skulle då som jag förstått det vara i princip samma sak som återvinning av icke-förnyelsebara material, vilket inte heller fungerar i evighet, samt användning och cirkulering av förnyelsebara material vilket det finns begränsningar i också. Tillväxt fungerar då heller inte i en cirkulär ekonomi. Men det var väl inte det B menade som jag förstod det.
Jag undrar också om mindre energi och resurser alltid är likställt med mer hållbart, även om det generellt kan vara så. Men det beror ju också på var energin och resurserna kommer ifrån, vad det är för resurser och hur de används.

M:

N:

 1) Tillväxt i form av BNP är storleken på det monetära flödet. Sedan 1970-1980 talet är den allra största delen rent finansiella flöden, dvs spekulation på penningvärdesförändringar, köp av värdepapper m.m. Detta åstadkommer näppeligen någon belastning på jordens resurser.

2) Tillväxten är låg när inflationen är låg. Att den dominerande ekonomiska teorin idag strävar efter låg inflation, beror på att låg inflation inte urgröper penningvärdet, dvs de rikas tillgångar.

3) Exponentiell tillväxt är katastrofbefrämjande.

4) Skall vi sträva efter ett hållbart samhälle, måste produktionen av hållbara produkter -t.ex. vindkraftverk och solceller tillväxa.

5) För att vinna slaget om opinionen, är ordvalet viktigt. Därför borde NETTONATIONALPRODUKT vara det bästa

A:

Det finns uppenbarligen en del begreppsförvirring vad gäller "tillväxt", som det verkar vara dags att reda ut.

1) Ekonomisk tillväxt. Används av ekonomer och politiker. När BNP ökar, ökar tillväxten referenspunkt är årsskiften. Föregående årsskifte divideras med det nyss passerade och räknas om till %. Kvartalsjämförelser är också vanliga. Enheten är monetär. I Sverige sek. Ingående delar är producerade tjänster och varor INOM landet -vare sig de används här eller går på export. BNP är alltså  i realiteten ett mått på flödet av pengar. Minskar BNP talar man om "deflation"

2) Limits to growth. Tillväxten av uttaget av ändliga resurser - vatten, malmer  m.m. bioflöden, energiomvandling. Här rör det sig om Fysiska resurser och enheten INTE monetär utan fysiska som t.ex. kg och Joule. Det är här den tekniska diskussionen är aktuell: Kan ny teknik effektivisera resursuttaget, så att vi inte har några gränser: Knappast.

Rapporten "Limits to growth" satte framförallt fingret på att oljeresurserna minskade kraftigt. Ledde till att oljeländerna genast ökade priset kraftigt och framkallade den första s.k. oljekrisen, vilket i sin tur satte fart på energieffektiviseringen!  

3) Exponentiell tillväxt. Mattematisk talserie. Ex. 1,2,4,8,16,32,64,128,256 osv. I grafisk form  stiger en sådan kurva snabb i början för att sedan långsamt närma sig den lodräta linjen.

4) Linjär tillväxt. Mattematisk talserie Ex. 1,2,3,4,5,6,7 osv. I grafisk form en rak linje som stiger.

Resonemangspunkter.

5) Exponentiell ekonomisk tillväxt förekommer inte. Normalt är hopp uppåt, som kan variera i storlek. Vissa U-länder, t.ex  de s.k. "Tigerländerna i Asien" hade i början av sin utveckling höga tillväxtsiffror. Kina har haft över 10%.

6) Exponentiellt uttag av fysiska resurser. Under slutet av 60-talet och  70-talet var detta en vanlig tanke.

7) Linjärt uttag. Är naturligtvis också ett hot. Framförallt för att många metaller är sällsynta. saken blir inte bättre av att t.ex. solcellers behov av dessa. Andra metaller som. t.x. koppar kräver allt mer energi för utvinning.

8) Kritik av BNP. BNP mäter den ekonomiska verksamheten i företag och andra organisationer t.ex. offentliga sektorn. Mycket arbete är inte med t.ex. hushållsarbete är inte med. RUT-avdraget går därför att se som desperat försök att hålla tillväxten uppe. BNP säger heller ingenting om hur människor och natur mår. Tvärtom. Sjukdomar, trafik och miljöförstöring ÖKAR BNP.

9) BNP och resursuttag. Är det möjligt att BNP kan fortsätta öka medan resursuttaget minskar: Ja - i alla fall i teorin! Teoretiskt kan tjänster öka - t.ex. upplevelsetjänster som litteratur, film, musik m.m. kan mycket väl öka, samtidigt som varuproduktionen minskar. Hänvisar bl.a. till Stockholm Environment Institutes rapport om resor. De visade om att om vi slutar skicka likartade varor kors och tvärs över jordklotet, utan istället hade mer lokalproduktion, kan vi ha ekologiskt ha råd med långväga  semesterresor då och då.

10) Hur når vi dit? D menar att vi måste koncentrera oss på det ekonomiska systemets inneboende krav på ekonomisk tillväxt. Det kravet är en religion med de politiska ekonomerna (i Sverige felaktigt kallade "nationalekonomer") som prästerskap. Det döljer numera dock nyliberalismens krav på ständigt ökade och snabba vinster, som enbart är till för att berika aktieägare och höga företagsledare genom löner och bonus. Oavsett vad det får för konsekvenser för människor och natur. Det är inte för inte som debatten varit våldsam om vinster i välfärden.

Att förändra politikens riktmärke BNP till NNP är bra, eftersom det definitivt drar bort slöjan från vinsterna. "Kejsaren är naken". Men "vinsterna" är nyckelfrågan och dem kopplade frågan om företagen är till för sig själva eller för oss alla!

P:

 Det är inte insikter om den fortsatt höga tillväxtens omöjlighet som saknas. Det är konstruktiva förslag till alternativ. Att tillväxt på den nivå vi sett under decennierna efter andra världskriget är en orimlighet. Vi bör därför ställa in oss på lägre tillväxt och diskutera hur vi då bygger samhället. Så det är inte detta vi i första hand behöver diskjutera.