Den eviga frågan: vad är rätt och vad är fel?

Inte ens, som man kan tycka, dom självklaraste svaren på dom grundläggande frågorna är vi överens om.

Att döda en människa är fel, skulle dom flesta av oss skriva under på. Men inte alla. Att döda någon för något, som denne har gjort eller sagt, är ingenting "märkvärdigt" i en mängd samhällen. Alltså är det helt lagenligt i dessa samhällen att döda någon för att denne har exempelvis en avvikande åsikt gentemot det samhällets lagar och bestämmelser.

Här ser vi omgående att det är den samhälleliga maktordningen som avgör vad som får göras och sägas. Med andra ord så kan vi säga att det är makten som avgör vad som är rätt och fel. Anser makten att den och den åsikten är till "skada" så kan makten hänvisa till samhällets lagtext som då påbjuder exempelvis dödsstraff vid avvikande åsikter. Makten i samhället avgör då vad som är rätt och fel.

Om det nu fungerar så här då betyder det att det inte finns något "universellt" svar på vad som är rätt och fel?

Det vi i vårt samhälle tycker är rätt det kan man i ett annat samhälle tycka är helt fel. Ja det är så det ser ut här i världen.

Men om vi försöker närma oss frågan sett ur ett logiskt och förnuftigt synsätt hur nära kan vi då komma ett "universellt godtagbart" svar? Vi nöjer oss här med att fundera över människors samhälleliga/sociala förhållanden gentemot varann.

Att gå ut i samhället och skada, döda någon är logiskt sett helt felaktigt. Här måste vi försöka definiera vad som menas med att tillfoga någon skada. Skada någon både fysiskt och psykiskt.

Såväl fysisk som psykisk skada börjar vi nu, i vår tid, kunna få grepp om. Det blir alltmer möjligt att kunna fastställa hur, var och när den fysiska/psykiska skadan kan ha uppstått. Därmed så tar vi oss ett steg närmare hur ansvarsfrågan till skadan kan lösas.

När det gäller skador på människor som har skett genom direkta "möten" med andra människor så har vi själva rättsväsendet att ta till. Rättsväsendet kan då oftast utifrån utredningar på ett logiskt sätt avgöra vad som skall anses vara rätt respektive fel.

Men om vi nu konstaterar skador på människor som har uppstått till följd av organisationers, företags, samhällets egna "övergrepp" hur skall vi då kunna avgöra vad som är rätt eller fel? Har vi då någon "logisk mall" att gå efter?

Nej när samhället utför "övergrepp" då är den "logiska mallen" satt ur spel. Och när nu detta sker då uppkommer nästa fråga. Vilka sätter lagar och bestämmelser på pränt? Jo det gör ju den politiska makten och när vi nu vet att den politiska makten är underställd den ekonomiska makten så skrivs naturligtvis lagar och bestämmelser utifrån detta faktum.

Exempelvis så är det helt lagenligt att det "producerande" kapitalet i samhället ägs privat. Vilket då skapar enorma orättvisor i dom ekonomiska och också sociala förhållandena mellan samhällets människor. Dessa " övergrepp" har således makthavarna förvandlat till "normgivande" förhållanden i våra samhällen. Således är det lagligt att ett fåtal stora kapitalägare, på grund av just sitt kapitalägande, sätter agendan för hur våra samhällen skall byggas.

Går det då att besvara den "eviga frågan"? Ja logiskt och förnuftsmässigt kan vi komma fram till, eller i vart fall komma relativt nära, vad som är rätt respektive fel i sociala förhållanden. Men eftersom vi, människor i våra samhällen, saknar "mandat" att fastställa dessa ståndpunkter beroende på att den maktstrukturella ordningen omöjligen kan ta till sig dessa så blir därför svaret på frågan: i maktstrukturer avgörs "rätt och fel" av makten oavsett om det som kan anses "rätt" är "fel" och vice versa.

Är det politikernas fel att världen ser ut som den gör? Det är ju mot politikerna som vi riktar vårt missnöje när "allting" går åt fel håll. Man kan ju därför tro att det beror just på dom beslutande politikerna.

I takt med att vårt missnöje över den förda politiken växer så tilltar naturligtvis föraktet. Politikerföraktet sprider sig genom samhället som en svulst. Med denna bakgrund så blir det, så att säga, förståeligt att vi beskyller våra politiker för allt negativt som drabbar våra samhällen.

Men är problemet så enkelt att förklara? Skall vi förstå politikens roll i våra samhällen så måste vi också se hur hela den strukturella uppbyggnaden av våra samhällen fungerar. Så som våra samhällen är uppbyggda så måste också våra politiker förhålla sig. Och vi vet ju hur den strukturella byggnaden ser ut. Jag tänker inte beskriva den ännu en gång utan konstaterar att politikerna helt enkelt, mer eller mindre, accepterar uppbyggnaden. Man accepterar alltså att den ekonomiska makten - marknaden - i allt väsentligt formar våra samhällen. Politikerna ser därför som sin "uppgift" att göra allt för att denna rådande strukturella ordning skall kunna "blomstra" på ett så bra sätt, som möjligt.

Men eftersom vi har lärt oss att vårt rådande ekonomiska system - det kapitalistiska systemet - inte klarar av att skapa humana samhällen så leder naturligtvis denna ordning till att det uppstår missnöje över hur våra samhällen fungerar.

När vi nu konstaterar att systemet finns- och har funnits på plats sedan mycket lång tid så kan man tycka att vårt missnöje borde rikta sig mot systemet och inte mot våra förvaltande politiker. Men så är tydligen inte fallet. Istället så får våra politiker ta "skiten" när systemet havererar.

Att vi reagerar så kan enklast förklaras med att vi också, liksom våra politiker, accepterar det rådande systemet. Vi "förmår" oss inte att tänka "utanför" dom strukturella ramar som våra samhällen är uppbyggda i. När nu dessa strukturella ramar inte klarar av sin "uppgift" då riktar vi vårt missnöje mot politikerna när vi istället borde ha riktat vårt missnöje mot själva den strukturella uppbyggnaden.

Vårt missnöje skall alltså, i första hand, riktas mot den ekonomiska makten som är själva "grundbulten" i våra samhällens strukturella uppbyggnad.

Men kan då våra politiker agera på ett annat sätt än vad dom nu gör? Nej egentligen kan dom inte det. Dom har ju att förhålla sig till den rådande verkligheten. Och den rådande verkligheten är nu det samhälle vi lever i. Alltså gäller det i den politiska beslutsprocessen att "smörja" det strukturella "maskineriet" så gott det går. Man kan därför säga att politiken är "bakbunden" av dom överordnade ekonomiska besluten som tas i marknaden. Politiker blir "springpojkar" åt dom verkliga makthavarna i våra samhällen. Detta beroendeförhållande mellan den politiska- och ekonomiska makten skapar politikerföraktet emedan det är dom offentliga politikerna som vi kan "komma åt".

 Dom ekonomiska besluten tas utan offentlig insyn eller medverkan. Det är en dold och sluten värld som gäller för den verkliga makten. Vi kommer inte åt dom. Lagar och bestämmelser gör att den ekonomiska makten i praktiken kan agera ostört på marknaden.

Politikerna får istället ta "skiten" när nu det rådande ekonomiska systemet "rämnar" och inte klarar av att ge människorna "drägliga" liv. Dessutom späds föraktet på när politiker utnyttjar dom "dolda" ekonomiska beslut som är mer eller mindre legitima för systemet.

Jag menar, ett ekonomiskt system som baseras på privatägt kapitalägande förutsätter att vi människor i våra samhällen konkurrerar om kapitalet som flödar genom samhället. Att roffa åt sig en så stor "kakbit" som möjligt ingår, så att säga, i spelets regler. Vare sig det sker legalt eller illegalt, har i praktiken inte så stor betydelse. Huvudsaken är att det illegala sköts på ett "fint" sätt.

Det säger sig självt att politiker på ledande befattningar har stora möjligheter att fiffla till sig pengar i dom "affärsuppgörelser" som ständigt uppkommer mellan samhället och marknaden. När så ibland detta fiffel uppdagas, vilket ju händer då och då, så blir samhällets reaktion på våra folkvalda naturligtvis negativ. Politikerföraktet fördjupas alltmer.

 Men observera här, att det är själva det ekonomiska systemet - kapitalismen - som möjliggör korruptionen och både det legala och illegala fifflandet.

A:

Några funderingar kring tillväxten:

Kommer den ekonomiska tillväxten att ta slut? Kan vi inte gå över till en tjänstedominerad tillväxt som inte är beroende av ökad resursanvändning? Varför fäster vi så stor vikt vid ekonomisk tillväxt? Kan inte förnyelsebar energi ersätta fossil och möjliggöra fortsatt tillväxt?

B:

Jag vill komplettera frågorna med ytterligare en fråga:

Vad är det för "system" som har försatt oss alla och hela jordens ekologiska "ramverk" ur spel? Jag menar att vi idag kan identifiera detta "system". Nämligen det kapitalistiska systemet.

C:

Sovjet hade också tillväxt. Till döds. Bör vara enklare att debatera tillväxt och kanske resursslöseri.

D: