Håller med om att det inte bara handlar om kapitalism. Jag brukar lite förenklat tänka att en stor skillnad mellan kommunism och kapitalism är att kommunismen förstörde mest för människor och miljö i det egna landet medan kapitalismen mest förstör för männsikor och miljö i andra länder.
Det finns flera andra "kulturer" under tidens gång som har brakat ihop bl.a. för att de överutnyttjat resurser.
Ang diskussionen om systemet som fört oss hit håller jag personligen med föregående talare om att kapitalismen inte ensamt kan skyllas.
Vill här delge lite av mina funderingar.
Att definiera ekonomisk tillväxt som en ökning av BNP är som jag ser det inte korrekt. Ekonomisk tillväxt är expansion av penningmängden. BNP är ett mått på graden av ekonomiska flöden i samhällsekonomin. Även ökad brottslighet ökar BNP vilket inte fokuserar på grundproblemet, monetär expansion.
Kapitalism är ett luddigt begrepp. Oftast räknar man in allt från kapitalägande till marknadsekonomi i begreppet. Här tror jag det kan vara bra om vi skiljer mellan Kapitalism och Marknadsekonomi. Kapitalism kan då definieras som en ekonomi där förräntning av kapital är grundläggande för ekonomins utveckling. Marknadsekonomi kan då definieras som en ekonomi där varor och tjänster byter ägare med hjälp av pengar som bytesmedel. I den kapitalistiska ekonomin görs pengar till en produktionsfaktor i nivå med produktionsfaktorn Arbete. Detta är en illusion som man lär ut på ekonomiinstitutionerna.
Att välfärd endast kan åstadkommas genom kreditekonomins tillväxt är också en myt. De enda som tjänar på kreditekonomin är de som äger pengarna, vilka är få.
BNP är ju i allmänt tal måttet på ekonomisk tillväxt. När man talar om att nästa år får vi X% tillväxt så avser man BNP ökning, inte primärt ökning av penningmängden.
Jag är inte lika säker på att BNP-begreppet är så relevant att använda trots att det är så många som använder det. Ett problem är att det används slarvigt samt att det mäter både ökning av penningmängden, marknadsaktiviteter samt ökad brottslighet. Brottsligheten ökar penningflödet i ekonomin och därmed BNP som lyfts upp som ett positivt mått i ekonomin. Det gör att BNP inte är ett bra mått ens på tillväxtekonomin.
Min slutsats är att en ökning av penningmängden i en räntefri ekonomi inte kan benämnas tillväxt. Det är en anpassning av de reala tillgångarna i relation till människans behov och aktiviteter.
Problemet är att det inte bara är penningmängden som ökar i tillväxtekonomin utan även ränteskulderna. I tillväxtekonomin är inte syftet att skapa balans inom eller mellan länder, det är att ett fåtal ska tjäna mer pengar på sina pengar.
Angående G:s inlägg.
Produktion (BNP) och tillväxt i produktion även kallad "ekonomisk tillväxt" (%).
Penningmängd (M3) och tillväxt i penningmängd (%).
Välfärd = f (ekonomisk tillväxt).
I dom politiska korridorerna utgår man från att ekonomisk tillväxt i stort sett innebär ökad välfärd. Det är ju trams och det vet man säkert men man är kanske osäker på vad som händer om man börjar distansera sig från denna gamla floskel.
Sambandet mellan de andra två sakerna, produktion och penningmängd, kan beskrivas med hjälp av två badkar med påfyllningskranar och avlopp.
Min hypotes är att det globala skuldbaserade penningsystemet, där privilegiet att skapa pengar tillkommer privata centralbanker och privata kommersiella banker, har evolverat som ett system som innesluter den reala ekonomin och dom politiska och militära systemen samt systemen för forskning och utveckling, media och kultur. Detta överordnade system har som ändamål att penningmängden ska växa. (Det är en hypotes och ni behöver inte hänga upp er på den just nu. Vi diskuterar ju pedagogiska sätt att tala om tillväxt, hållbarhet och välfärd.)
Tänk er att nivån i det ena badkaret motsvarar penningmängden. Badkaret fylls på när bankerna lämnar kredit i samband med att de beviljar ett lån och bokför ett belopp på kundens konto. Det tappas av när lånen amorteras. Eftersom lånen ska återbetalas med ränta och penningmängden i varje stund motsvarar den skuld som ska återbetalas så behöver penningmängden öka för att inte utbudet av pengar ska bli för litet.
Tricket i en ekonomi som vår är att se till att den nödvändiga ökningen av utbudet av pengar motsvaras av en ökad efterfrågan på pengar. Denna efterfrågan kommer från den reala ekonomin som representeras av det andra badkaret. Efterfrågan på pengar står i proportion till produktionsnivån. Produktionen måste öka i samma takt som penningmängden för att det inte ska bli inflation eller deflation. Inflation blir det om penningmängden ökar mer än den reala ekonomins efterfrågan på pengar.
Det är Riksbankens och Regeringens uppgift att försöka balansera dessa två mängder. De behöver alltså ständigt mäta nivån i de bägge badkaren och försöka påverka dem. Riksbanken försöker styra nivån i det vänstra badkaren och Regeringen nivån i det andra.
Det finns ingen anledning att haka upp sig på de begrepp som Riksbanken och Regeringen anser sig behöva. För deras syften passar de perfekt. Det vi behöver göra är att ifrågasätta varför vi har ett tillväxttvång och vad vi kan göra åt den saken.
B:
Ovanstående formulering av det "överordnade systemet" tål att upprepas!
"Min hypotes är att det globala skuldbaserade penningsystemet, där privilegiet att skapa pengar tillkommer privata centralbanker och privata kommersiella banker, har evolverat som ett system som innesluter den reala ekonomin och det politiska och militära systemen samt systemen för forskning och utveckling, media och kultur. Detta överordnade system har som ändamål att penningmängden ska växa."
Skulle själv vilja formulera mig så här men gör det oftast mera "grovhugget".
Du ställer en fråga på slutet:
"Det vi behöver göra är att ifrågasätta varför vi har ett tillväxttvång och vad vi kan göra åt den saken."
Anser att svaret finns i den ovanstående "hypotesen".
Angående G:s funderingar kring "förvirringen" mellan den kapitalistiska ekonomin och den renodlade marknadsekonomin.
Anser att du reder ut "förvirringen" på ett bra sätt. Minns från en tidigare diskussion hur samma fundering kom upp.
H:
Kan det verkligen vara ett överordnat "ändamål att penningmängden ska växa"? Är inte det snarare ett medel för det överordnade ändamålet att skapa/bibehålla köpkraft och politisk stabilitet?
Håller också med G om att det är värt att skilja på något sätt mellan kapitalism och marknadsekonomi. Jag brukar göra en distinktion mellan å ena sidan en fri marknad (fri för utbyte av varor och tjänster, men också från slaveri och utarmning) och å andra sidan en kapitalistisk marknad, som för mig står för en avreglerad/laglös marknad.
En fri marknad inom ramen för ett gott (demokratiskt) regelverk är eftersträvansvärt enligt mig. Men en laglös marknad skapar ofrihet och förstör förutsättningarna för ett hållbart liv på jorden.
G:
Angående H:s inlägg:
"Kan det verkligen vara ett överordnat "ändamål att penningmängden ska växa"? Är inte det snarare ett medel för det överordnade ändamålet att skapa/bibehålla köpkraft och politisk stabilitet?"
Det är en viktig frågeställning du lyfter. Återigen är det lätt att det blir förvirring mellan vad som är mål och medel.
Jag vill återknyta till mina tidigare beskrivningar om individuella och sociala beteendemönster. Att tjäna pengar på pengar är ett sätt att få bekräftelse när man inte är trygg i sig själv utan hela tiden måste bevisa att man "är någon" genom materiell status. Detta beteende är besläktat med spelberoende m m. När många har samma beteendemönster blir det en kultur som upplevs som en "naturlag". Det gör att ändamålet är varken att öka penningmängden eller att skapa/bibehålla köpkraft och politisk stabilitet. Ändamålet är att tjäna pengar på pengar för de beroende som kan berika sig när penningmängden växer. När sedan befolkningen upplever denna "naturlag" antar de ett liknande beteendemönster trots att de egentligen förlorar på det. Enligt beräkningar som gjorts är det endast ca 3 % av befolkningen som tjänar på skuldekonomin när alla räntekostnader i samhället räknats in.
Att skapa/bibehålla köpkraft och politisk stabilitet blir då enbart ett argument för att samhällsmedborgarna inte ska förstå det grundläggande beteendemönstret då det annars blir uppenbart att det handlar om beteendemönster/kulturer.
Ju fler som kommer till insikt om detta ju större chans är det att fler kan se skuldekonomins dysfunktion.
J:
Angående E:s inlägg:
Det är ju helt korrekt att naturkapitalet inte är konstant om man pratar om vår värdering av det. Det som är gratis kan ju få ett mycket stort värde om det börjar ta slut. I själva verket så är det ju brist som skapar naturens "värde" i det ekonomiska system vi har (som är en kapitalistisk marknadsekonomi, med viss politisk kontroll, även om det verkar finnas en viss ångest över att använda denna helt korrekta bedöming i denna grupp).
Och från ett annat perspektiv så är det ju så att vi upptäcker nya möjligheter i material eller resurser som vi tidigare inte har använt.
Men i mångas munnar så handlar det väl mest om att det därför inte gör så mycket om vi kör slut på oljan, för vi kan använda kol, eller kärnkraft, eller något annat som våra barn-barn kommer uppfinna.
K:
Vi tycks vara överens om kritiken av att ensidigt använda BNP som det viktigaste ekonomiska måttet och att ha tillväxt av BNP som det viktigaste övergripande målet för ekonomin.
Det jag saknar i diskussionen är:
- behovet av att få andra ekonomiska mått som bättre mäter den långsiktiga förändringen av realekonomin i samhället. Mått där penningmått inte är lämpliga och kanske inte ens möjliga. Jag tror att fixeringen vid penningmått gör att vi tappar det långsiktiga perspektivet på ekonomin samtidigt som vi exkluderar den ekonomi som ligger utanför den i penningmått synliga mätbara delen av samhället. Det här handlar om att förstå att ekonomi är alldeles för komplext för att enbart kunna mätas i pengar, vilket blir tydligt när man ska försöka bedöma ekonomin i ett samhälle om hundra år eller göra historiska jämförelser med samhällen som ligger hundra år eller mer bakåt i tiden. Hållbar utveckling handlar om att ha ett långsiktigt perspektiv. Då duger det inte med BNP eller andra penningmässiga mått för att mäta "hållbarhet" i ekonomin.
- genom att fokusera på BNP sätter vi fokus på fel saker i ekonomin. För att göra jämförelsen med ett företag så mäter vi produktionen eller omsättningen i landet, vilket talar om för oss hur stor ekonomin är men ingenting om "företaget" går bra eller dåligt, d v s om den produktion vi har också gör nytta. Att bedöma nyttan är ytterst en subjektiv fråga som i ett samhälleligt perspektiv också borde vara politisk. Genom att använda BNP som välfärdsmått överför vi nyttodiskussionen till marknaden. Men bara genom att rensa bort alla uppenbara "onyttigheter" i BNP som görs i de alternativa mått som tagits fram till BNP typ GPI (Genuine Progressive Indicator) får vi en indikation på att ekonomin inte utvecklats så bra som BNP-utvecklingen visar. I princip minskar GPI i de flesta länder under den senast 30-40 åren.
Ska vi på allvar kunna börja mäta nyttan i samhället behöver vi ta fram en uppsättning indikatorer som bättre speglar välfärdsutvecklingen. Dessutom behöver vi fånga realkapitalets förändring (byggt kapital, naturkapital, socialt kapital, kunskapskapital) som jag också varit inne på i tidigare inlägg. Det är ju denna som på något sätt långsiktigt anger om vi blir rikare eller inte. Om man nu till varje pris måste ha tillväxt så är det tillväxt av hur vi tillgodoser grundläggande behov samt realkapitalet som är det viktiga, inte BNP. Men dessa är svåra att mäta i pengar! Dessutom inser man snabbt att det rör sig om kvalitativa mått som ytterst är en fråga om värderingar. Men är det inte bättre att dessa värderingar sköts i ett öppet demokratiskt samtal där de långsiktiga perspektivet lyfts fram istället för att vi som nu när vi använder BNP som måttstock låter värderingarna avgöras av marknaden. Jag är inte emot marknadsekonomi men dess ramar och spelregler måste bestämmas av samhället om den ska fungera långsiktigt.
L:
Angående H:s inlägg:
På en fri marknad utan centralbanker så är penningmängden mindre elastisk, och där är "pengar" är vad marknaden, inte staten, vill vad det skall vara. Då omöjliggörs den här "spekulationsekonomin" där vi ser den här groteska expansionen av finanssektorn, derivatmarknaden och medelklassens skuldsättning. Enda sättet att skapa välstånd är att spara, arbeta och investera klokt. Men vänstern avskyr det, de vill ha billig kredit, och masskonsumtion åt folket. Vänstern (och till viss del också högern) älskar den här Keynesianismen och lågräntepolitiken som bara gör att klyftorna växer och gör de rika rikare. Vi lånar till välfärd och konsumtion nu, betalar senare, med ränta. "Tillväxten" är det som skall lösa skuldproblemet åt oss. Detta är, med små variationer, hela det politiska etablissemangets budskap.
Kort och gott, att ha en centralbank som reglerar/manipulerar räntenivån är INTE en fri marknad. Det är DEN regleringen som gör de rika rikare och ignoreras av alla vänstertyckare som beklagar sig över att det är "bristen på reglering" som gör de rika rikare.
Jag vet inte var du står politiskt, men du kanske tycker det fungerar jättebra idag, med centralbanksmanipulation där medelklassen är totalt förslavad av skulder och totalt beroende av att kreditbubblan fortsätter att blåsas upp. Detta gör oss slavar under den ständiga tillväxten och den ständiga kreditexpansionen.
Nu är anden ute ur flaskan, att ta bort lågräntepolitiken/centralbankerna nu vore som att dra upp stegen ur det djupa hål av skulder som medelklassen och staterna grävt ned sig i, och som berikat de redan rika. Så vad skall man göra nu? Jag ser ingen annan vettig utväg än att på något sätt avsiktligt trycka ned det reala värdet på skulderna tex. genom massiva skuldavskrivningar eller hyperinflation, så att vi kan börja om, med något annat/bättre. Jag tror inte svaret är guld eller bitcoin, även om jag tror att dessa sorters "pengar" kommer ha en plats även i framtiden. Det politiska etablissemangets framgångsrecept är att fortsätta trycka ned räntan så att vi kollektivt kan gräva ned oss ännu djupare i skuldhålet. Men vid någon tidpunkt spricker bubblan.
H:
Svarar på L:s inlägg:
" Jag vet inte var du står politiskt, men du kanske tycker det fungerar jättebra idag, med centralbanksmanipulation där medelklassen är totalt förslavad av skulder och totalt beroende av att kreditbubblan fortsätter att blåsas upp. Detta gör oss slavar under den ständiga tillväxten och den ständiga kreditexpansionen."
Jag står politiskt för många saker, men kanske mest relevant i detta sammanhang: ett mer hållbart förvaltande av jordens begränsade resurser, en fri och välreglerad marknad inom ramen för en demokratisk styrning, där vi fritt kan erbjuda det vi har och efterfråga det vi behöver och önskar utan att det sker (som idag) i orimligt hög utsträckning på människors och jordens bekostnad, och en global (och lokal) demokratisk samhällsgemenskap där den samlade mänsklighetens och varje enskild människas röst kan komma till tals. Jag är alltså inte alls nöjd med dagens situation. "Vänster" och "höger" har jag dock ofta svårt att förstå eller finna intresse för. Jag röstar på det parti som jag tycker har bäst förutsättningar (vilket inte är så lätt att hitta) att driva en politik i ovannämnda riktning.
" På en fri marknad utan centralbanker så är penningmängden mindre elastisk, och där är "pengar" är vad marknaden, inte staten, vill vad det skall vara."
Lite osäker på om jag förstår detta. Jag föreställer mig att det behövs (inte bara, men också) en central bank och penningpolitik, men jag kanske har fel. På global nivå saknas väl hursomhelst en fungerande centralbank. IMF och Världsbanken styrs i alla fall inte utifrån globala allmänmänskliga intressen, utan utifrån de mäktigaste aktörernas (både nationer och kapitalägare) intressen. Det som vi brukar kalla för centralbanker är väl i regel nationellt (ECB undantag?) ägda banker, alltså utifrån ett globalt perspektiv inte särskilt centrala.
Hur tänker du kring vilken/vilka valutor som ska få existera om det inte finns statligt ägda banker? Vem ska ha mandat att producera kontanter?
" Kort och gott, att ha en centralbank som reglerar/manipulerar räntenivån är INTE en fri marknad. Det är DEN regleringen som gör de rika rikare och ignoreras av alla vänstertyckare som beklagar sig över att det är "bristen på reglering" som gör de rika rikare."
En fri marknad kräver regler och ordningsmakt om det inte ska bli en tjuvarnas marknad. Allt från VAD som får handlas (droger, människor, vapen?) till HUR det får handlas (under tvång, med bytesrätt?) behöver regleras. Regler ska i allmänhet vara så få som möjligt och så många som nödvändigt för att upprätthålla en fri handel utan att människor och jord bryts ner och förslavas. Åter igen: "vänster" och "höger" menar jag är av underordnad betydelse i detta sammanhang. Det problem vi har idag är att marknaden är global men verktygen för reglering är nationella.
E:
Angående J:s inlägg:
Ja, om vi ska ta upp naturkapital så måste vi ha en klar definition på det. Tror att på det sätt du säger så är ju naturkapitalet inte konstant. Det är ju rent fysiskt, naturresurserna, som är begränsade. Frågan är ju dock inte så enkel som att vi bara kommer att fortsätta komma på nya sätt. Det handlar ju också bl.a. om, som tagits upp innan, de negativa effekter som användandet och omvandlingen av olika naturresurser har på miljön. Vilket påverkar just naturresurserna negativt och försämrar förutsättningarna för framtida,och samtida, generationer.
H:
Svar till G:
Jag håller med om att det finns något "sjukt" eller i alla fall väldigt bristfälligt med nuvarande system eller brist på system, och att detta kan kopplas både till det individuella/psykologiska och till det kollektiva/sociologiska planet. Jag tror också att mycket kan förstås utifrån t.ex. det mänskliga bekräftelsebehovet.
Samtidigt är jag tveksam till om det överordnade syftet med att skapa pengar i allmänhet kan förklaras utifrån det mänskliga bekräftelsebehovet. De första pengarna som någon gång skapades skapades rimligen utifrån ett behov att förenkla och stimulera mellanmänskligt utbyte av varor och tjänster. Visst kan det ha funnits ett större eller mindre mått av bekräftelsebehov inblandat. Men trots det skulle jag säga att det i grund och botten är något positivt att det har skapats och skapas pengar för att underlätta den mellanmänskliga handeln. Jag skulle säga att förekomsten av pengar snarare är ett mänskligt sundhetstecken än en sjukdom. Sjukdomen ligger snarare i att girigheten och konkurrensen överordnas omsorgen och samarbetet.
Ytterligare en tanke som jag känner mig tvungen att återkomma till är att det bekräftelsebehov, den girighet och konkurrens, som idag tar helt orimliga proportioner på mänsklighetens och jordelivets bekostnad, i allra högsta grad är verksam på det nationella planet. Det är nationer/nationalstater (med något undantag) som genom sina nationella valutor och penningpolitik försöker gynna den egna nationella konkurrenskraften på omvärldens bekostnad. Det är bruttoNATIONALprodukt som är vårt mått på tillväxt, eftersom "vårt" samhälle slentrianmässigt först och främst anses vara det nationella samhället. Denna nationalism är en avgörande del av sjukdomsbilden och jag tänker envist att detta rimligen borde återspeglas i diagnosen.
B:
Angående K:s inlägg:
Instämmer helt med dig i det du "saknar i diskussionen"!
För att fylla på dina, och även mina, funderingar som du för fram i inlägget så lägger jag till följande efter din följande mening:
"Genom att fokusera på BNP sätter vi fokus på fel saker i ekonomin."
Vilka vill fokusera på BNP? Jo denna "nyttodiskussion" är tillägnad "marknaden", som du också menar.
Det är alltså "marknaden" som sätter agendan för hur samhället - alla vi människor - skall förhålla oss till detta "välfärdsmått".
Politiken är, så att säga, underordnad dom ekonomiska besluten som tas i marknaden. Vilket då för med sig att våra samhällen "anpassas" efter dom "värderingar som avgörs av marknaden".
För att förändra detta förhållande så måste naturligtvis dom politiska besluten "överta välfärdsmåtten" från marknaden. Eller som du skriver:
"Jag är inte emot marknadsekonomi men dess ramar och spelregler måste bestämmas av samhället om den ska fungera långsiktigt."
Helt klart är detta "viktiga diskussionsområden"!
G:
Angående H:s inlägg:
Du skriver:
"Samtidigt är jag tveksam till om det överordnade syftet med att skapa pengar i allmänhet kan förklaras utifrån det mänskliga bekräftelsebehovet. De första pengarna som någon gång skapades skapades rimligen utifrån ett behov att förenkla och stimulera mellanmänskligt utbyte av varor och tjänster. Visst kan det ha funnits ett större eller mindre mått av bekräftelsebehov inblandat. Men trots det skulle jag säga att det i grund och botten är något positivt att det har skapats och skapas pengar för att underlätta den mellanmänskliga handeln. Jag skulle säga att förekomsten av pengar snarare är ett mänskligt sundhetstecken än en sjukdom. Sjukdomen ligger snarare i att girigheten och konkurrensen överordnas omsorgen och samarbetet."
Jag tror att det föreligger ett missförstånd här. Jag kanske uttryckte mig luddigt. Det är risken när man vill säga mycket. Det är viktigt att vi skiljer mellan ”att skapa pengar” och ”att tjäna pengar på pengar”. Att skapa pengar för att underlätta ”mellanmänskligt utbyte av varor och tjänster” är inte det jag vänder mig emot. Det är den kapitalistiska kreditbaserade ekonomins förutsättningar som gör att individer och grupper inom finanssektorn kan öka kreditgivningen för att berika sig på folkens bekostnad jag vänder mig emot. Detta sätt att hantera pengar är inte adekvat om man vill ha balans mellan arbete, livskvalitet och miljö. Bekräftelsebehovet är alltid individuellt men kan delas av andra genom ”groupthink”.
När bekräftelsen inte kommer genom att man utför kärleksfulla handlingar utan istället kommer genom att berika egot blir det sjukt. Bekräftelsen kan ta sig olika uttryck som att öka penningmängden på sitt konto, kärlekslös politisk eller religiös makt, brottslighet m m.
M:
Ekonomisk tillväxt för ekonomer är ökning i BNP. Vissa debattörer har ibland satt likhetstecken mellan tillväxt och t ex ökad livskvalitet eller kortare arbetstid. Sådant är nonsens. Ekonomer brukar sedan hävda att teoretiskt kan BNP öka utan att det leder till ökad resursförbrukning och nedsmutsning (genom mer raffinerade produkter, genom andra priser på marknaden etc). Därför vill de inte ta avstånd från ekonomisk tillväxt. Detta är inte nonsens men däremot ren teori. Ingen har sett en ekonomisk tillväxt utan vidhängande nackdelar.
Någon har citerat:
Ekonomisk tillväxt definieras som ökad produktion av varor och tjänster och är en följd av en kombination av mer arbete, en växande kapitalstock och ökad produktivitet.
Det är alltså inte ekonomernas definition och en blotta om någon eftersom den tydligt visar att det handlar om MER, om ÖKAD PRODUKTION, och då blir det ohållbart.
I:
Tillåt mig invända. Den ovanstående definition på ekonomiskt tillväxt är faktiskt den som vi ekonomer brukar använda oss av. För att mäta produktionens storlek används måttet BNP och för att mäta den ekonomiska tillväxten används måttet: den procentuella förändringen i BNP.
G:
Oavsett hur tillväxten definieras är det ändå dess konsekvenser som gör att människor och jorden lider. Anställda lider för att de har ojusta arbetsvillkor, anställningslösa lider för att de har ojusta levnadsvillkor, jorden lider för att vi människor kräver mer av jorden än vad den kan ge tillbaka. Kort sagt lider alla då den kreditbaserade tillväxten tvingar folk att se produktivitet som meningen med livet. Ju mer människor stressas för att uppnå effektiv produktion desto lägre blir den produktiva kompetensnivån just på grund av stressen. Det gör att konsumtionen av psykofarmaka ökar. Detta är konsekvenserna av den kreditbaserade tillväxtekonomin. Läkemedelsindustrin är glad i alla fall.
I:
Vi måste vända oss emot ökad produktion, dvs tillväxt. Mitt skäl är att vi har nått oljetoppen och att energisektorns energiavkastning stadigt närmar sig den gräns där dagens komplexa och därmed energikrävande samhälle kollapsar. Syftet med en omställning är att mildra effekterna av denna kollaps och att öka de lokala ekonomiernas resiliens.
G:
Produktionstillväxt är en konsekvens av ekonomisk monetär tillväxt genom kreditbaserad ekonomi. Då borde vi kunna vara emot även kreditbaserad ekonomi?
I: