ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för maj 2014

fredag 23 maj

Framtidsprognosen

 

 

 

Vi bevittnar nu en allt djupare motsättning mellan, å ena sidan, kapitalets "behov" av förräntning och, å andra sidan, samhällets "behov" av hållbarhet inom alla områden. Och då menar jag verkligen alla områden, från klimatets- och ekologins ramverk till rättvisa och jämlika samhällen.

 

Sedan tidigare har vi lärt oss att denna motsättning är olöslig inom nuvarande strukturella uppbyggnad. Så det vi bevittnar understryker den olösliga motsättning som bara kommer att fördjupas än mer.

 

När vi nu vet att kapitalets "behov" är den faktor som mest påverkar strukturens fortsatta "form" då kan vi också fastställa dom framtidsscenarier som väntar. Således kommer klimatets- och ekologins ramverk att fortsättningsvis överskridas på ett än mer markant sätt än vad som sker nu. Vad detta får för följder det vet vi. När det gäller frågan om rättvisa och jämlika samhällen så kommer även här verkligheten att visa oss en alltmer fördjupad klyfta mellan "rik" och "fattig". Och vad även detta leder till är heller inte svårt att räkna ut.

 

Framtidsprognosen ser, med andra ord, mycket dyster ut. Naturligtvis är det mycket viktigt för oss att göras medvetna om detta katastrofscenario som väntar. Att sedan makten, såväl den ekonomiska som den politiska, inte förmår kunna förstå detta scenario gör ju inte saken bättre. Vilket ju bidrar till att beredskapen för den kommande kollapsen helt uteblir. Men så är det och detta får vi förhålla oss till.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 12 maj

Visioner och "frihet"!

 

 

Visioner! Om vi tar oss friheten att drömma om ett framtida samhälle så antar jag att vi alla på ett likartat sätt ser samma drömscenario framför oss. Ett samhälle som vi betraktar som rättvist, jämlikt och jämställt. Men om vi bryter ner "rättvisan, jämlikheten och jämställdheten" där vi sedan frågar oss hur vi definierar dessa tre begrepp hur kommer vi då att förhålla oss? Vad menar vi med exempelvis rättvisa? Menar vi att den rådande samhällsstrukturen skall se ut som den nu gör eller menar vi en helt annan uppbyggnad av samhället? Om vi tränger oss in i den här senare frågeställningen då måste vi undersöka om den "rådande samhällsstrukturen" överhuvud taget har möjligheten att kunna göras rättvis. För det är väl ändå inte så att det finns någon som hävdar att vi idag lever i ett "rättvist" samhälle, eller?

 

Okej, vi väntar lite med att försöka besvara frågan och så går vi vidare med funderingarna kring dom grundläggande "kännetecknen" angående dagens rådande system. Systemets avgörande frågeställning , som jag brukar påpeka, handlar om den privata kapitalägandeformen respektive den icke nu rådande samhälleliga kapitalägandeformen.

 

Vi kan börja med att konstatera att dagens rådande system inte har lyckats med att skapa ett rättvist samhälle. När så nu är fallet då inställer sig den naturliga motfrågan: Vad i dagens system bär det huvudsakliga ansvaret till att det nu ser ut som det gör? På denna frågeställning uppkommer det en mängd olika svar. Men om vi ändå håller fast vid påståendet om den "avgörande frågeställningen" angående kapitalets ägandeförhållanden då måste vi försöka ta oss an dom två olika kapitalägandeformerna. Bara genom att först och främst slå fast att dagens system inte klarar av att ge rättvisa borde ju då, rent förnuftsmässigt, leda fram till att det rådande kapitalägandeförhållandet ifrågasätts. Men så enkelt är det inte. Nej det finns naturligtvis de som hävdar att ett ifrågasättande av dagens kapitalägarförhållande är det samma som att ifrågasätta den mänskliga "friheten", med allt vad det innebär. Att ifrågasätta denna mänskliga "frihet" skulle, enligt många, kasta våra samhällen tillbaka i tiden mot så kallade slutna, diktatoriska, antidemokratiska samhällen. Sett ur detta perspektiv så skulle också här "rättvisan" gå förlorad. Vi ser alltså att begreppet "rättvisa" kan ha helt olika innebörd.

 

Just "friheten" att kunna äga kapital är ju central i försvaret av det rådande kapitalägarförhållandet. En "helig ko" som överhuvudtaget inte får ifrågasättas av vare sig den ekonomiska- som den politiska makten. Men just därför ifrågasätter vi den.

Skall det alltså betecknas som en frihet att äga kapital? Är vårt rådande ekonomiska system en "frihet" för alla?

När vi nu konstaterar att vårt rådande ekonomiska system är uppbyggt utifrån den här "friheten" till kapitalet då måste vi, vilket vi nu gör, undersöka vad i detta system som orsakar den strukturella orättvisan som kännetecknar systemet, överallt i världen. Kan det ha att göra med "frihetsbegreppet" till kapitalet?

Detta begrepp innefattar naturligtvis att "du gör vad du vill med ditt kapitalägande". Vill du investera ditt kapital på andra sidan klotet så är det upp till dig. Vill du investera ditt kapital i spekulativa affärer så är det även här upp till dig. Och vi konstaterar att det är ju så här som kapitalismen är tänkt att fungera. Är detta en "frihet"?

 

Möjligtvis kan man påstå att detta blir en "frihet" för dom som äger kapital. I samma veva konstaterar vi då att det blir en "ofrihet" för alla dom som inte är kapitalägare. Denna majoritet har ju varit och är naturligtvis fortfarande helt beroende av dom beslutsprocesser som tas av kapitalets ägare.

Det är ju så det ser ut i dagens samhällen och detta faktum har vi att förhålla oss till. Den så kallade friheten för den ene ger bevisligen en ofrihet åt den andre. Och därmed så kan vi konstatera att det rådande samhällssystemet omöjligen kan göras rättvist.

Kan man bygga samhällen utifrån denna strukturella skillnad? Verkligheten visar oss svaret!

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 5 maj

Arbete och kapitalets förräntning

 

 

Vad är arbete och hur skall vi se på förräntningen av kapitalet?

 

Jag känner att frågeställningen behöver friskas upp. Och jag vill därför försöka förklara den utifrån mitt sätt att se på saken.

Arbete, menar jag, är alla "aktiviteter"/arbeten som har en efterfrågan i samhället. Ganska luddigt formulerat kanske. Men ändå, vi prövar att ta oss vidare utifrån den här formuleringen.

Arbete kan förstås enklast när producerande produkter hamnar ute på marknaden. Produkter kräver en arbetsinsats för att bli till. En mänsklig arbetsinsats. Dessa produkter skall sedan säljas på marknaden där varje produkt betingar ett visst värde. Ett värde som accepteras av både producent och konsument. Produkten genomgår en mängd processer - man kan säga från tanke till handling - innan den slutligen erbjuds kunden. I denna arbetsprocess, kan man säga, förädlas produkten alltmer. Den stiger i värde eller som man också säger: arbetsprocessen tillför ett mervärde till produkten. Det mänskliga arbetet blir därför en förutsättning för att kunna skapa värden. En produkt kan således inte bli till utan mänskligt arbete. Väldigt självklart, eller hur?

 

Arbetet skapar därför kapitalvärden i våra samhällen. Samhällen byggs utifrån det mänskliga arbetet. Vilket också innebär att det är arbetet som gör samhällen till "drägliga" samhällen. På så sätt byggs alltså samhällen till "välfärdssamhällen".

Man kan också förstå arbetet på det viset att det åtgår en vis tid arbete för att trygga arbetarens fortsatta tillvaro i samhället. Eller med andra ord: det krävs en viss mängd arbete, av var och en, för att garantera ett "drägligt" liv.

Skulle arbetet i samhället upphöra då skulle samhället falla sönder. Livsnödvändiga produkter och tjänster måste ständigt "upparbetas" för att samhället och därmed människorna inte skall "förfalla". Utifrån dessa fakta så kan vi också konstatera att om arbeten försvinner i samhället då försvinner självfallet mervärden. Detta i sig blir likaså en typ av förfall, dels för dom arbetslösa och dels för samhället som helhet. Arbetslöshet skapar med andra ord ett slags samhälleligt förfall.

 

Då kommer vi till frågan om arbetslöshetens orsaker. Här ser vi hur arbetet ligger i händerna på kapitalets ägare. Arbetet är helt beroende av hur kapitalets ägare tänker sig att investera.

Arbete/arbetslöshet hänger intimt samman med förräntningen av kapitalet. Här är det viktigt att förstå kapitalets ägandeförhållanden.

I den kapitalistiska värld som vi alla lever i så avgör fåtalet hur våra samhällen formas. Det privatägda kapitalet har som sitt absolut primära mål att förränta sig. Allting annat blir sekundärt, alltifrån miljö- och klimatvänliga investeringar till arbetares löner. Att investera kapital i sådant som inte omgående kan förränta sig betraktas naturligtvis som en utgift och sådant måste minimeras. Det är denna, så att säga, inneboende funktion som kapitalismen drivs av. Den alltmer tilltagande konkurrensen på marknaden driver kapitalet till ökande effektiviseringar inom alla led i produktionprocessen. När nu så är fallet då får självfallet detta återverkningar på arbetet/arbetslösheten.

 

Arbetets "uppgift" är att bygga och utveckla samhället. Man kan säga att detta är den ursprungliga "meningen" med arbetet. Och denna ursprungliga "mening" har sedan lång tid tillbaks gått förlorad emedan kapitalets ägare har "köpt" arbetet för egen vinnings skull. Det mervärde som arbetet skapar tillfaller ägarna och inte samhället på grund av den maktstrukturella ordning som råder. Därför blir förräntningen av kapitalet den primära "byggstenen" på bekostnad av den samhälleliga uppbyggnaden.

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 1 maj

"En tuff ekonomisk verklighet!"

 

 

"Vi lever i en tuff ekonomisk verklighet", sa nyligen en känd politiker i en debatt!

Och det är ju naturligtvis bara att hålla med om detta uttalande. Men det som jag funderar över angående uttalandet det är varför det aldrig förekommer någon analys av orsaken till "en tuff ekonomisk verklighet". Till saken hör ju att den kände politikern finner det helt "normalt" att "vi lever i en tuff ekonomisk verklighet". Vilket för övrigt, mer eller mindre, alla ledande politiker har en samlad åsikt om. Som dessutom delas av alla oss andra, i våra samhällen.

 

Men min fundering kring uttalandet övergår i en fråga: måste "vi leva i en tuff ekonomisk verklighet"? Är det, så att säga, på förhand givet att våra samhällen skall "leva i en tuff ekonomisk verklighet"? Om man tolkar politikerns uttalande så kommer man fram till att livet egentligen skall se ut så här. Det ska vara "en tuff ekonomisk verklighet" som vi har att förhålla oss till. Ingenting märkvärdigt med det, enligt politikerns slutsats. Att livet nu ser ut så här är därför helt "normalt", enligt politikern.

 

Jag förstår att det inte ingår i den rådande politikens "tänkande" att ifrågasätta just den rådande ekonomiska verkligheten. "Det som händer, det händer. Vad mer kan vi göra åt den saken?"

I och med att vi inte ser eller förstår det strukturella systemfelet så kan vi heller inte "bota" det. Utan den "tuffa ekonomiska verkligheten" kommer att leva vidare och även fördjupas framöver. Den kommer och går i vågor, som hög- respektive lågkonjunktur. "Så har det alltid sett ut", enligt politiska och ekonomiska "experter". Och så skall det då tydligen fortsätta att vara. Med den skillnaden att dom ekonomiska kriserna kommer att fördjupas alltmer. Jag vill nog påstå att det vi nu ser kan jämföras med en krusning på ytan, mot vad som komma skall.

 

Javisst, så här fungerar kapitalismen. Konjunkturerna avlöser varann med jämna mellanrum. Alltså ingenting onormalt med det system som vi alla lever i. Att vi nu betraktar dessa konjunkturcykler som helt normala för den ekonomiska verklighet som råder måste väl inte betyda att det rådande ekonomiska systemet kan anses som det enda tänkbara systemet?

 

Vad händer om det rådande ekonomiska systemet förklaras odugligt - vilket kommer att ske, förr eller senare - och därför måste förkastas? Kommer dagens "tuffa ekonomiska verklighet" att kunna bli en mindre "tuff ekonomisk verklighet"?

Jag menar ju det. Vid ett rättvist demokratiskt ekonomiskt system så kommer självfallet den rådande "tuffa ekonomiska verkligheten" att kunna bytas ut mot en human "ekonomisk verklighet".

 

Vad är då orsaken till den rådande "tuffa ekonomiska verkligheten"?

Naturligtvis har den sin orsak i det privata kapitalägandet. Det är detta kapitalistiska system som omöjliggör att vi kan ta oss ur den "tuffa ekonomiska verkligheten". Och eftersom det saknas ett ifrågasättande av systemet så kan det heller inte förändras.

 

Följden av detta blir att dom ekonomiska kriserna kommer att fördjupas alltmer och detta scenario blir till slut helt förödande för oss, om inga grundläggande förändringar åstadkomms. Den grundläggande förändringen måste bli att det privata kapitalägandet övergår till ett allmänt samhälleligt kapitalägande. Det är först då som den "tuffa ekonomiska verkligheten" har spelat ut sin roll.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng