https://www.youtube.com/watch?v=l9Q5oWBTXts

https://www.youtube.com/watch?v=wNmIGS1e-74

https://www.youtube.com/watch?v=EMrsv-MKR_c&feature=youtu.be

https://www.youtube.com/watch?v=rf9mLKXeOkI

https://www.youtube.com/watch?v=tHds1uI4k3o

https://www.youtube.com/watch?v=S0k-8VF0r9w

https://www.youtube.com/watch?v=83D4-wQMH0I

https://www.youtube.com/watch?v=qM717EsKr_4

https://www.youtube.com/watch?v=XKU-SXxAQUQ

https://www.youtube.com/watch?v=hv-b3wIrF4E

https://www.youtube.com/watch?v=8_Apwj8Dhf0

https://www.youtube.com/watch?v=CIgBHu9zVF0

Partier som, så att säga, traditionsenligt har ställt sig på dom "svagares" sida i samhället och som samtidigt har befunnit sig i regeringsställning har därmed paradoxalt nog underlättat för den rådande kapitalistiska ordningen att, mer eller mindre, ostört få fortsätta att driva samhället mot en allt inhumanare utveckling.

Hur kan detta komma sig?

När nu det kapitalistiska systemet bevisligen inte kan utveckla våra samhällen på ett humant och därmed rättvist sätt så betyder ju det att partier som "godkänner" detta ekonomiska system därmed medverkar till systemets fortsatta existens. Kommer dessutom dessa partier, genom dom "demokratiska" valen, i en politisk maktställning så leder ju självfallet denna "symbios" till att vårt destruktiva ekonomiska system förstärker sin "inneboende" drivkraft över samhällsbygget. Lyckas också så kallade traditionella "arbetarpartier" med uppgiften att få ett massivt stöd för sin politik som då leder till att man sätts att förvalta den rådande ekonomiska maktstrukturen då uppkommer läget att majoriteten av människorna i samhället förleds tro att det är så här samhället skall se ut.

Kapitalismen skall således inte ifrågasättas eftersom "vårt arbetarparti" anser att det är så här som den strukturella ordningen skall se ut. Sådana partier blir på detta vis kapitalismens bästa "bundsförvanter" emedan dom lyckas med konststycket att passivisera människorna i föreställningen att detta är det ultimata demokratiska samhällssystemet.

För tänk efter, ingenting är väl så gynnsamt i stödet för ett destruktivt ekonomiskt system som då mycket stora "folkliga" partier lyckas med konststycket att få majoriteten av samhällets människor att ge politiskt stöd för en politik som inte ifrågasätter systemets hållbarhet. Systemets nedbrytande krafter, inom alla samhällsområden, får därmed fortsätta utan något som helst ifrågasättande i samhällsdebatten. Denna oförmåga att kunna förstå och se dom grundläggande orsakssambanden till systemets destruktiva samhälleliga påverkan för ju då med sig att vi fokuserar på "sidoeffekter" som orsaken till våra samhällens alltmer inhumana utveckling.

Exempelvis så betraktar vi den höga arbetslösheten som ett resultat av något slag av politisk "oförmåga" att inte kunna utforma en "riktig" politik. När istället den verkliga orsaken finns att söka i det ekonomiska systemets "omöjlighet" att kunna lösa denna fråga. Politiken måste alltså ifrågasätta det ekonomiska systemet och inte tro att lösningen ligger i att "lappa och laga" systemet. Det är just i denna punkt som dom stora "folkliga" partierna missbrukar sin ställning emedan dom inte klarar av att definiera orsakerna till dom allt ökande samhällsproblemen. Man kan säga att dessa partier sviker majoriteten av människorna när dom konsekvent vägrar att ifrågasätta systemets omöjlighet utan istället ser som sin uppgift att förvalta det, alltså systemets omöjlighet.

Men detta svek för då med sig att människor, över tid, börjar inse att "vårt arbetarparti" saknar förmågan att genomföra grundläggande förändringar för ett jämlikt och humant samhällsbygge. När därför nu spänningarna ökar i våra samhällen på grund av kapitalismens inneboende drivkrafter som får allt svårare att tillgodose sitt kapitala primära "behov" så leder naturligtvis denna ökande spänning till att människor söker sig till partier som försöker definiera orsakssambanden till just vårt pågående samhällsförfall. Man kan säga att den ideologiska polariseringen blir alltmer märkbar i våra samhällen när nu kapitalismen går mot sitt definitiva sönderfall.

Denna ideologiska polarisering, menar jag, delar sig i två delar. Där den ena delen hävdar att det pågående samhällsförfallet beror just på kapitalismens oförmåga att kunna bygga rättvisa, jämlika och humana samhällen medan den andra delen hävdar att samhällsförfallen, globalt sett, beror på politisk oförmåga att kunna skapa ett "gynnsamt klimat" för vårt rådande ekonomiska system.

Den första delen hävdar med andra ord att den ekonomiska makten, som alltså driver det rådande ekonomiska systemet, står över den politiska makten. Medans då den andra delen hävdar att den politiska makten står över den ekonomiska emedan den hävdar att politiken skall kunna skapa det "gynnsamma klimatet" så att det rådande ekonomiska systemet kan fortsätta.

I det första fallet blir kravet att det rådande ekonomiska systemet måste bytas ut och i det andra fallet så blir kravet att politikens uppgift blir att förvalta det rådande ekonomiska systemet utifrån detta systems primära önskemål.

Dessa ideologiska skiljelinjer leder, som vi ser, till att partier för fram helt skilda förslag till hur lösningarna skall se ut. I det andra fallet så debatteras det intensivt mellan partier om hur politiken skall utformas. Vilket då leder till att partier lägger skulden på andra partier för det pågående samhällssönderfall som vi ser överallt. Att överhuvud taget kritisera det ekonomiska systemet finns inte alls med på dagordningen. Och det är just här, i denna debatt, som våra så kallade arbetarpartier sviker oss.

Skall våra så kallade arbetarpartier kunna bli trovärdiga så måste dom naturligtvis komma till insikt om att vårt rådande kapitalistiska system är ohållbart och därmed en framtida omöjlighet.