ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för december 2015

måndag 28 december

"Vad tjänar du?"

 

 

Det här med lönen är ju ett känsligt ämne!

 

"Vad tjänar du?"

 

Varför ställs denna fråga? Kanske därför att den ger en vink om vad personen ifråga befinner sig på "samhällsstegen". Befinner sig personen där "nere" eller kanske möjligtvis lite längre "upp"? Mycket intressant!

 

Vi betalas ju av företag där vi jobbar. Skulle vi inte få betalt då vill vi inte heller jobba åt företaget. Eller hur? Nåväl vi vet att företag, i många fall, saknar möjligheten att betala ut lönen när den egentligen ska betalas ut. Det saknas kanske pengar i kassan? Företaget lyckas inte med det primära - att leverera nödvändig vinst!

Sådana företag håller inte måttet i vår ekonomiska verklighet!

 

Lönen är, som sagt, ett mycket känsligt ämne. Lika känsligt är naturligtvis företagens primära målsättning - att leverera nödvändig vinst. I bägge fallen - lönen och vinsten - handlar det om att "jaga" pengarna, eller kapitalet, på marknaden. Marknadens samlade kapital, som ju är globalt, skall räcka till oss alla. Vilket vi vet att det inte gör. Därför slås både företag och löneanställda ut. Denna komplexa process ingår i kapitalismens "spelregler".

 

När nu denna komplexa process är ohållbar då måste den ju "ge vika" för en hållbar process, eller hur? Något annat alternativ finns inte.

En hållbar process måste kunna leverera löner till alla i samhället och för att detta ska bli möjligt så måste företagen leverera "nödvändig vinst". Hur görs detta praktiskt möjligt?

 

För att göra detta praktiskt möjligt så krävs, som vi nu bör veta, ett diametralt motsatt ekonomiskt system gentemot dagens rådande system. Och om detta har jag tidigare skrivit mycket om, fram och tillbaka, hur det rent praktiskt ska gå till.

 

Vi rekapitulerar kortfattat den här problematiken.

Samhällen byggs upp och "förädlas" genom den mänskliga arbetsprocessen. Det är alltså själva arbetet i sig som är värdeskapande. Man kan med andra ord säga att arbetet skapar kapitalvärden. Det är dessa kapitalvärden som bidrar till "förädlingen" av våra samhällen. För att denna process ska kunna fungera optimalt så krävs det att kapitalvärdena ägs allmänt och inte som nu enskilt.

Det är just i det här ägarförhållandet som grundproblematiken ligger.

Det är just här som det avgörs om det ekonomiska systemet skall bygga på konkurrens eller samarbete.

Om det skall bygga på en global ekonomi eller en lokal ekonomi.

Om ekonomin är tillväxtberoende eller icke-tillväxtberoende.

Om den helt enkelt är hållbar eller ohållbar.

Dessa grundläggande problem får sin lösning i huruvida kapitalets ägandeförhållanden skall vara allmänna eller enskilda. Just i denna centrala frågeställning ligger lösningen i om den samhälleliga utvecklingen går mot hållbarhet eller ohållbarhet.

 

"Vad tjänar du?"

 

Denna fråga blir ointressant när vi slipper "jaga" pengarna i marknaden! Den blir ointressant både för arbetare och företag!

 

I ett samhälleligt samarbete på ekonomiskt demokratiska grunder så kommer vi alla att gynnas! I synnerhet företagsamheten och därmed villkoren för oss alla!

 

Låter det flummigt? Måhända, men om vi granskar dagens ekonomiska verklighet så bör vi kunna förstå ohållbarheten i vårt rådande system. En ohållbarhet som verkligen kan tituleras flummig!

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 19 december

Sakfrågor

 

I debatter och diskussioner uppstår allt som oftast "känslomässiga" reaktioner gentemot personer som man diskuterar med. Sakfrågorna kan plötsligt hamna i skymundan inför helt ovidkommande utspel från "motparten". Den "logiska" argumentationen i diskussioner förbyts mot, som sagt, inlägg där själva sakfrågan blir en andrahandsfråga.

 

Vid en diskussion om våra samhällens allt tydligare oförmåga att kunna hantera exempelvis ekonomiska kriser så kan det uttryckas under diskussionens gång att "dessa idéer står för vänsteråsikter" och av den anledningen så måste "dessa idéer" förkastas. För att ta ett exempel.

Här ser vi att den "logiska" argumentationen försvinner. Sakfrågan handlar ju om våra samhällens oförmåga att hantera exempelvis ekonomiska kriser. I en sådan för samhället mycket viktig diskussion väljer tydligen somliga att "hoppa av" sakfrågorna för att istället argumentera för någonting helt annat. Den "logiska" argumentationen avbryts och "styrs över" till en "ologisk" argumentation.

 

Förmodligen bottnar bristen på "logisk" argumentation i okunskap vad gäller själva sakfrågan. Det ligger då nära till hands att anta att motparten i diskussionen intar en speciell hållning till "ämnet" och till personer i diskussionen redan innan sakfrågan skall diskuteras. Personer "döms", så att säga, på förhand och därmed hamnar sakfrågan i skymundan. Det säger sig självt att det blir en omöjlighet att kunna gå in i en seriös diskussion med personer där sakfrågan hamnar i andra hand och där eventuell politisk tillhörighet hamnar i första hand.

 

Varför jag tar upp den här funderingen, när det gäller debatter och diskussioner, beror främst på att den ekonomiska och politiska eliten tydligen saknar grundläggande kunskap om hur vårt rådande ekonomiska system fungerar och vad detta system får för återverkningar på våra samhällen. Eftersom denna grundläggande kunskap saknas - vilket naturligtvis har sina orsaker - så kan därför inte eliten ta sig an sakfrågor från en "neutral" ståndpunkt. Sakfrågor får sin lösning, enligt elitens sätt att se det, utifrån den redan fastställda "ram" som gäller för våra samhällen. Om ni förstår mig?

 

Men när vi nu, sedan tidigare, har kommit fram till att vårt rådande ekonomiska system är ohållbart så medför ju detta faktum att sakfrågor i det här "ämnet" inte kan bemötas "neutralt/logiskt" av elitens diskussionsdeltagarna. Redan vid presentation av sakfrågan så befinner sig deltagarna inom diametralt skilda "ramverk". Man diskuterar sakfrågan - fram till en viss gräns - men kan omöjligen "mötas" eftersom frågans "lösning" ligger utanför elitens "samhälleliga ramverk".  Kan det vara denna omöjlighet att "mötas" som föranleder att argumentationen i sakfrågor övergår till att istället bli en argumentation om allt annat än sakfrågor?

 

När två "skilda världar" möts så spelas det upp två helt skilda synsätt på hur våra samhällen ser ut och hur dom fungerar. Att komma fram till någon form av gemensam lösning på samhällsproblem blir ju då, som vi ser, i praktiken en omöjlighet. Denna omöjlighet avspeglar sig i ökande samhällskonflikter som i sin fortsättning leder till våldsamheter.

 

Ungefär så kan sakfrågor lösas lite varstans här i världen!

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

söndag 6 december

Håller bevisen "vetenskapligt"?

 

Funderingarna kring vår ohållbara samhällsstruktur med dess främsta drivkraft kapitalismen måste få en bevisbar förklaring.

 

Att vi alla lever i ohållbara "konstruktioner" börjar nu definitivt bli allmänt accepterat. Men att utifrån denna acceptans lägga fram påståenden, vilket ju jag gör, att den grundläggande orsaken till dessa ohållbara "konstruktioner" finns att söka i kapitalismens "inneboende" drivkrafter betraktas av en majoritet, vill jag mena, enbart som påståenden och inte som bevisbart. Det är alltså, enligt en majoritet, inte bevisat att kapitalismen är orsaken till vår ohållbara samhällsstruktur. Först när detta kan ledas i bevis så kommer synen på kapitalismen att förändras radikalt.

Men då är frågan: går det att leda detta i bevis? Hur bär man sig åt?

 

Jag tänker på "bevisprojektet" när det gällde att fastslå att jorden är rund och att den inte är universums medelpunkt. Vilket gigantiskt motstånd det måste ha varit när detta "bevisprojekt" tog sin början. Ändå så blev det ju "enkelt" att bevisa jordens klotform och planetens litenhet i galaxen. Man kunde ju räkna ut och vi kan säga fysiskt studera hela "bevisprojektet".

 

Kan vi säga att det är svårare att leda i bevis kapitalismens förestående kollaps, vilket ju är ett bevis i sig på systemets ohållbarhet?

När vi ställer denna fråga tillsammans med ett påstående då måste det också bevisas att kapitalismen redan från dess "barndom" var dömt att gå under. Eller hur? Och påstår man detta, vilket jag gör, då skall det tas fram bevis för att påståendet är sant.

 

Hur tas sådana bevis fram? Räcker det med att beskriva våra samhällen så som dom har sett ut och så som dom ser ut idag? Räcker denna beskrivning för att leda mitt påstående i bevis?

Enligt mitt sätt att se det så räcker det. Men räcker det för att "vetenskapligt" leda detta i bevis?

Är det överhuvud taget möjligt att ta sig an påståendet utifrån ett "vetenskapligt" perspektiv?

 

Om vi säger så här: vi lever i en ohållbar samhällskonstruktion eftersom denna konstruktion kommer att leda fram till en klimatkollaps (exempel på en av flera kollapser), om ingenting drastiskt görs. Denna förestående klimatkollaps är "vetenskapligt" bevisad och kommer att inträffa om vår samhällskonstruktion fortsätter att utvecklas som "vanligt", alltså så som den utvecklas i vår tid. Kan vi alltså säga att det är "vetenskapligt" bevisat att den utveckling vi nu befinner oss i är ohållbar? Jag kan inte tolka det på annat sätt. Klimatkollapsen går, med andra ord, inte att förhindra om våra samhällen fortsätter med att se kapitalismen som det normativa ekonomiska systemet. Förstår ni, hur jag menar?

 

Utifrån den utveckling vi alltså nu befinner oss i så är det "vetenskapligt" bevisat att denna utveckling är ohållbar. Alltså kan inte detta "vetenskapliga" bevis ifrågasättas.

Hur skall vi då koppla ihop detta bevis med vårt ekonomiska system? Dom flesta menar ju att det finns möjligheter att vårt nu rådande ekonomiska system skall kunna förändras från det ohållbara till det hållbara. Det är ju denna idé som får världens ledande politiker att träffas för att om möjligt ingå någon form av avtal som då skall kunna föra in vårt ekonomiska system på en hållbar utveckling.

Man menar då att själva den ekonomiska strukturen inte skall förändras utan man arbetar utifrån föreställningen om att dom ledande ekonomiska aktörerna skall investera sitt kapital i "hållbara" ekonomiska projekt så att vi den vägen tar oss in i en "hållbar" utveckling.

 

Att vårt ekonomiska system, kapitalismen, är den huvudsakliga drivkraften i vår samhälleliga utveckling är vi alla överens om. Det betyder ju då att vi måste undersöka närmare denna "huvudsakliga drivkraft" i samhällssystemet. Hur fungerar alltså kapitalismen?

 

Om denna fråga finns det mycket skrivet som vi alla känner till. Men om vi nu skall försöka formulera oss kort och förhoppningsvis förståeligt så innebär kapitalismen att privata ekonomiska aktörer - marknaden - avgör hur kapitalet i våra samhällen skall flöda. Det är alltså denna marknad som i huvudsak "driver" den ekonomiska utvecklingen i våra samhällen.

 

När vi nu påstår att det är "vetenskapligt" bevisat att den samhälleliga utvecklingen, som den ser ut idag, är ohållbar då ligger det nära till hands att anta att just vårt rådande ekonomiska system - den "huvudsakliga drivkraften" - står för den grundläggande "skulden" till denna ohållbarhet. Kan man tolka "skuldbördan" på ett annat sätt? Hur skulle det i så fall se ut?

 

"Skuldbördan" läggs oftast på våra förtroendevalda - politikerna. Vi menar då att politikerna är dom ytterst ansvariga för dom tilltagande kriserna inom alla plan, som drabbar våra samhällen. Men tänk efter! Vårt rådande ekonomiska system som "sköts" av marknaden är ju i praktiken "frikopplad" från dom samhälleliga besluten. Vilket ju då för med sig att politiken i praktiken innehar en sekundär roll gentemot marknadsbesluten.

 

"Marknaden sköter sig själv bäst utan insyn från det offentliga samhället!"

 

Kan det vara just denna "frikoppling" som bär den stora skulden?

Att marknaden "lever sitt eget liv" är den allmänt vedertagna uppfattningen och denna uppfattning visar ju sig stämma väl med verkligheten. Man kan säga att marknadsbesluten primärt handlar om att gynna marknadens "drivande" aktörer. Med marknadens "drivande" aktörer så menas att det framför allt handlar om kapitalägandet och storleken på detta ägande som i slutändan formar beslutsprocesserna. Dessa beslut vet vi är i stora delar dolda för det offentliga samhället.

Här kan vi då bevisligen dra slutsatser att vårt rådande ekonomiska system saknar demokratiska beslutsprocesser. Dom avgörande beslutsprocesserna utgår ifrån ägandet av kapitalet. Ju större ägande, ju mer inflytande i besluten. Vilket alltså är "logiken" som gäller i dagens marknadsekonomi.

 

Av denna faktiska verklighet så bör vi kunna avläsa att marknadens prioriteringar skiljer sig från våra samhällens prioriteringar. Dessa åtskilda prioriteringar skapar då spänningar i våra samhällen som på sikt blir ohållbara. Man kan säga att vi befinner oss i denna fas nu, i vår tid.

Om vi nu börjar få grepp om "intressekonflikten" mellan marknaden och det övriga samhället då bör vi kunna inse hur denna "konflikt" skall hanteras. Eller hur?

 

Tillbaka till en fundering som jag beskrev tidigare. Jag påstod att kapitalismens ohållbarhet borde kunna bevisas redan vid dess "födelse".

Ett system som är uppbyggt utifrån förutsättningen att det är upp till var och en att kunna "ta för sig" av den "kapitalkaka" som bildas av det mänskliga arbetet leder naturligtvis till ojämlikhet i våra samhällen. Någon annan slutsats kan man omöjligen komma fram till. Visserligen hävdas det många gånger att detta system, kapitalismen, är det optimala systemet för våra samhällen och att eventuella ojämlikheter som följer med systemet då uppväger systemets "nackdelar". Ungefär så kan förespråkarna för systemet uttrycka sig och vi skall veta att dess främsta förespråkare tillhör den etablerade eliten i vårt ekonomiska- och politiska system.

 

Men eftersom vi nu har sett konsekvenserna av systemets framfart under en längre tid då börjar vi allmänt förstå att någonting grundläggande har gått fel. Och detta grundläggande fel, menar jag, finns att söka i systemets "inneboende" drivkrafter.

Så historiskt sett gick det att "räkna" ut kapitalismens undergång, just med tanke på dess "inneboende" drivkrafter. Men denna "uträkning" förkastades självklart av den kapitalägande eliten med dess politiska "svans". Makten har ju "redskapen" att tysta ner all kritik som riktas mot maktens grundläggande intressen. Och så fungerar det ju än idag, som vi alla vet.

 

Att lägga fram bevis mot systemets ohållbarhet tystades ner såväl då som nu. Därmed så "undermineras" själva bevisförningen. Man kan med andra ord säga att samhällseliten överhuvud taget aldrig kan acceptera en sådan bevisning eftersom den strider mot hela "fundamentet" i det rådande samhälleliga bygget. En sådan bevisning kan därför aldrig bli "godkänd" som bevisning. Den stjälper ju över ända allt det som eliten står för.

 

Här bör vi kunna förstå att rådande system handlar om maktförhållanden. Varför skapas annars ojämlikhet? Att bevisa samhällsstrukturers ohållbarhet när denna baseras på maktförhållanden blir därmed, i det närmaste, en omöjlighet. Hur skulle det se ut om våra samhällsförvaltare kom fram till att dom förvaltade ett ohållbart system, som dessutom är baserat på maktförhållanden? Ett system som är dödförklarat! Nej en sådan bevisning kommer aldrig att kunna godtas. Men likväl, menar jag, så är vårt rådande system bevisad som ohållbar. Om denna bevisning håller "vetenskapligt" kan man ju undra?

Och: vem har tolkningsrätten? Makten,eller?

 

Makten kan, vad jag förstår, aldrig godta en sådan bevisning och därmed så kan den heller inte bli "vetenskapligt" bevisad. Först i efterhand, när systemet kollapsar då kan bevisningen "upphöjas" till att tolkas vetenskapligt.

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 2 december

Etablissemangets "analys"

 

Media och så kallade "samhällskännare" uttrycker sin förvåning över att "missnöjespartier" hamnar  på lika "höga" opinionssiffror som så kallade stora etablerade partier.

 

- Vad är orsakerna till att "dessa" partier får allt starkare stöd från allmänheten?

 

Så kan frågan ställas vilket självklart är logiskt. Svaren som dom etablerade partierna och "samhällskännarna" kommer fram till handlar uteslutande om den alltmer tilltagande flyktingströmmen; den ökande terrorn i våra samhällen; det upptrappade våldet som leder till krig och elände. Svaren "gräver" inte djupare än så. Etablissemanget klarar inte av att "gräva" djupare i orsakssambanden, som vi har lärt oss, därför så ges vi den här ytliga förklaringen till varför "missnöjespartier" fås ett alltmer ökande stöd.

Att allmänhetens missnöje i grunden handlar om sina egna växande svårigheter att kunna få ta del av det så kallade "välfärdssamhället", med allt vad det innebär, är själva grogrunden för missnöjet mot etablissemanget med dess partier.

 

Det är denna negativa samhällsutveckling som bäddar för att "missnöjespartier" får ett allt större stöd från allmänheten. Våra etablerade partier klarar helt enkelt inte av att hantera dom snabbt ökande samhällsproblemen som nu drabbar alla. Förtroendet för den etablerade politiken spricker, helt enkelt. När våra samhällen nu går mot ett allt ökande kaos så uppfattas naturligtvis detta som ett misslyckande för etablissemanget med dess politiska åtgärder.

Etablerade regeringspartier skuldbeläggs i och med att dom inte klarar av att bringa "ordning och reda" i våra samhällen. Eftersom denna "ordning och reda" i våra nu rådande samhällen inte kommer att kunna bli verklig - av kända skäl - så blir logiken den att "missnöjespartier" får ett allt ökande stöd i våra samhällen.

 

När alltså  den etablerade politiken inte förstår att grundproblemen sitter i själva den strukturella uppbyggnaden av våra samhällen då bäddar detta oförstående till att "missnöjespartier" växer sig starka. Av detta skäl så ser vi att den politiska oförmågan att kunna ställa "saker och ting" tillrätta kommer att leda till än värre konflikter som då naturligtvis kommer att spela "missnöjespartier" i händerna på ett allt mer omfattande sätt.

 

Utifrån detta nu rådande scenario så kan vi se det oerhört viktiga i att våra samhällen lär sig förstå hur "allting hänger ihop". Just denna förståelse är grundläggande för om våra samhällen skall ha möjligheten att kunna bygga upp dom strukturella "byggstenarna" på rätt sätt.

 

Men så betraktar alltså inte etablissemanget scenariot. Och kanske förstår vi varför dom inte "kan" betrakta det så?

Utifrån detta faktum så kommer därför konflikterna mellan samhället och etablissemanget att öka.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng