ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för mars 2015

lördag 28 mars

Dårhuset

 

 

Jag tänker mig en utomjording som kommer nedsinglande från skyn. Denne utomjording dimper ner någonstans på vårt klot och fraktar sig vidare genom vår natur och våra samhällen. Vad upplevs under en sådan jorden runt färd?

 

Som vi brukar säga så kommer allt mellan "himmel och jord" att upplevas. Samhällen som är totalt sönderslagna i spillror; samhällen som på ytan verkar blomstra av välmående; konflikter av alla tänkbara slag där det på många ställen krigas och våldförs på de mest obeskrivliga sätt; fattigdom och utanförskap lever granne med den allra högsta rikedom och lyx; natur som skövlas och förgiftas så att allt djurliv decimeras och artrikedomen försvinner; fossil energibrytning och användning som orsakar våldsamma klimatförändringar med därtill ödesdigra konsekvenser för allt levande inklusive människan själv.

 

När sedan utomjordingen börjar granska våra strukturella samhällsbyggen så upptäcks märkliga förhållanden i våra samhällen. Det visar sig att ett fåtal människor, på något sätt, har skaffat sig äganderätten över helt nödvändiga "funktioner" i våra samhällen. "Funktioner"/företag som mängder av människor arbetar i som, så att säga, är avgörande för hur våra samhällen utvecklas.

 

-Hur kan samhällen fungera utifrån dessa förutsättningar?

 

En berättigad fråga som utomjordingen ställer sig.

 

-Rättvisan var finns den? Är det dårhuset som jag har besökt? Finns det någon förklaring till varför   

 detta dårhus har byggts?

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 20 mars

Konkurrens eller samarbete?

 

 

 

Varför konkurrera när man kan samarbeta?

Borde inte detta vara en logisk frågeställning för samhällen att ta ställning till? Ja egentligen borde faktiskt frågeställningen inte ställas. Den borde överhuvudtaget inte alls komma upp. Logiken säger väl att samhällen mår bäst av samarbete? Alla vi människor, som bildar samhällen, mår bäst av att samarbeta med varann. Är inte detta en självklarhet för samhällen att kunna utvecklas?

Nej så ser inte denna självklarhet ut. Denna logiska självklarhet fungerar inte alls. Istället så är det den ologiska konkurrensen som "bygger" våra samhällen.

 

Är det viktigt att försöka förstå skiljelinjerna mellan konkurrens och samarbete? Vad leder konkurrens till och vad leder samarbete till? Varför har våra samhällen formats utifrån konkurrensens villkor och inte utifrån samarbetets villkor? Hur har detta kunnat göras möjligt när jag här påstår att samarbeten i samhällen är den logiska "byggstenen"?

 

Svaren har jag, som ni vet, skrivit mycket om. Och tänk efter. Det är ju inte så konstigt att det ser ut som det gör. När logiken - alltså samarbete - inte får råda då blir naturligtvis våra samhällen därefter. Tänk efter igen. Samhällen som byggs upp utifrån förutsättningen att konkurrensen skall vara det normativa för vårt ekonomiska system kommer ju förr eller senare att krisa sig. Detta är vad som också sker och detta kommer också att fördjupas framöver.

Konkurrens skapar alltså både vinnare och förlorare och detta torde vi alla vara överens om. Men så kan inte samhällen byggas. Då får vi den värld som vi nu lever i. Förstår vi att vår värld är formad utifrån denna konkurrerande förutsättning?

 

Varför uppstår konkurrens? Jo den bygger på idén att vi själva skall vara "fria" att ta för oss av "kapitalkakan" som finns i våra samhällen. Denna ordning skapar maktstrukturella förhållanden i våra samhällen. Och en sådan ordning är naturligtvis till nackdel för våra samhällen.

Själva skapandet av "ordningen" har ju kommit till utifrån maktrelationer mellan människor. Denna "ordning" har, som vi alla borde förstå, tillkommit på odemokratiska grunder. Just emedan den bygger på maktrelationer. Den ekonomiskt starke sätter därmed "regelverket" för hur den strukturella ordningen skall se ut.

Inte konstigt därför att det idag ser ut som det gör. Eller vad säger ni? Dessa grundläggande strukturella missförhållanden kommer därför att leda till sönderfall. Våra samhälleliga byggstenar kommer därför att falla sönder. Och dom faller redan sönder, som vi ser. Kollapsen är över oss.

 

När kommer vi att börja förstå dom här strukturella abnormiteterna som gör att våra samhällen sönderfaller? När kommer samhällsdebatten att prioritera just den här frågeställningen?

 

Det sägs att konkurrens ger högre kvalitet; pressar kostnader och utgifter; skapar lägre priser för kunden; driver teknikutvecklingen effektivt. Men stämmer dessa påståenden?

 

Låt oss undersöka den här saken. Vi vet att konkurrens driver företagandet mot allt större enheter och mot en alltmer globaliserad marknad. Detta är en del av dom "sidoeffekter" som med nödvändighet måste uppstå i den marknadsekonomiska verklighet som nu är rådande. Dessa "sidoeffekter" kommer då att pressa kostnader och utgifter i företagandet. Företagandet söker sig självklart till samhällen där kostnader och utgifter kan minimeras så mycket som möjligt. Eftersom kostnaden för arbetskraften kan vara den största utgiften så söker sig företagandet just till samhällen där löneutgiften kan minimeras. Vad för detta med sig? Jo bland annat så försvinner allt mer företagande från samhällen där lönenivåerna ligger över dom nivåer som låglönesamhällen "erbjuder". Arbetslöshet uppstår alltså i "höglönesamhällen" samtidigt som den minskar i "låglönesamhällen". Vilket ju då för med sig att dom offentliga utgifterna i våra "höglönesamhällen" stadigt ökar - på grund av den höga arbetslösheten och psyko- social utslagning. Samtidigt så minskar skatteintäkterna när företagen etablerar sig i "låglönesamhällen". Så visst skapar den här effekten av konkurrensen lägra kostnader och utgifter för de företag som kan etablera sig i "låglönesamhällen" samtidigt som konkurrensens villkor slår ut företag som finns kvar i "höglönesamhällen". Man kan säga att dessa "snedfördelade" konkurrensvillkor på sätt och vis gynnar kunden i form av lägre priser. 

 

Men blir den totala samhällsnotan positiv eller negativ? Den måste ju bli negativ av dessa strukturella förändringar som konkurrensvillkoren ställer. Människorna i "höglönesamhällen" får visserligen möjligheten att köpa varan till ett billigare pris när den nu produceras i "låglönesamhället" men samtidigt så medför dom ökande samhälleliga kostnaderna hos oss, på grund av konkurrensens villkor, att omfördelningen av kapitalintäkterna missgynnar det offentliga samhället på bekostnad av det privatägda kapitalet.

 

Vårt ekonomiska system som ju är uppbyggt utifrån konkurrensens förutsättningar skapar, som vi har sagt, den värld som vi nu lever i. Är denna värld uppbyggd på ett strukturellt riktigt sätt? Vi får ju svaret när vi iakttar vår verklighet. Eller hur?

 

Kan vi förstå att om vårt ekonomiska system skulle ha byggts upp utifrån samarbetets villkor då hade det krävts ett diametralt motsatt strukturellt system gentemot dagens? Samarbetets villkor kan alltså omöjligen etableras i ett ekonomiskt system som förutsätter konkurrens. Låter detta invecklat?

 

Hur kommer då detta att lösa sig? Ja som det ser ut nu så leder vårt rådande ekonomiska system oss rakt in i den totala kollapsen och därmed upphör möjligheten för systemet att leva vidare. Eller kommer ni till andra slutsatser?

 

Ett försök till en enkel förståelse av motsattsförhållandet mellan konkurrens och samarbete:

Konkurrens uppstår i samhällen där "kapitalkakan" utbjuds till privatpersoner att kunna ta för sig av denna "kaka".

Samarbete skulle då istället vara att alla människor i samhället gemensamt fattade beslut om vad denna "kapitalkaka" skall användas till.

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 2 mars

Kollapsen har tagit sin början

 

 

Den ekologiska och ekonomiska kollapsen har tagit sin början!

 

Kommer detta påstående som en överraskning? För dom flesta, förmodligen.

Men så ligger det till och vi måste ju beskriva verkligheten så som den ser ut. Något annat val har vi inte.

Vi kan naturligtvis välja att beskriva allas vår verklighet i annorlunda termer än just kollaps. Vi kan då alltså säga att kapitalismen har nu nått vägs ände. Den är nu inne i sitt sista skede där den, med alla medel, prövar att krama ur dom sista "dropparna" från kapitalkakan.

 

Men detta faktum är inget som vi förfäras över. Eller? Nej det är ju så verkligheten fungerar. Vi känner ingen annan verklighet. Varför då förfäras över någonting som vi dagligen lever i?

 

Vi har lärt oss leva det här livet. Vi har lärt oss att det är den ständiga jakten efter "smulorna" ur kapitalkakan som driver oss vidare. Vi har lärt oss i denna jakt att det ingår i spelets regler att trampa ner andra för att själva kunna överleva. Konkurrens kallas det, med ett finare ord. Det är så det fungerar.

 

Att detta agerande i sig är en kollapsliknande situation ligger utanför vårt, så att säga, förstånd. Agerandet betraktar vi istället som normgivande. Normgivande för våra samhällen.

Det kollapsliknande tillstånd som våra samhällen nu befinner sig i ser vi alltså som fullt normalt. Att detta tillstånd försämras, inom alla områden överallt och på alla plan, är heller ingenting som får våra samhällen att reagera nämvärt. Det ingår ju, som vi säger, i spelets regler. 

 

För oss är det helt "normalt" att världen ser ut som den gör. Krig; våld; fattigdom och förtryck av alla de slag är ju den värld som vi alla lever i. Så ser vår "normala" värld ut. Och så har den väl sett ut så länge vi kan minnas. Alltså är detta "normalt" för oss.

 

Om någon kommer och påstår att denna verklighet fungerar högst onormalt, hur ser vi då på detta påstående? Naturligtvis betraktar vi detta påstående med misstänksamhet. Påståendet strider ju mot hela den världsbild som vi har lärt oss att förhålla oss till. Hela det ekonomiska och politiska ramverk som bygger våra samhällsstrukturer ifrågasätts ju med ett sådant påstående. Självklart blir flertalet misstänksamma mot påståenden som kullkastar våra rådande strukturer.

 

Kan samhällen fungera på ett annorlunda vis? Borde vi inte efter tusentals år nu ha kommit fram till ett optimalt sätt för oss människor att kunna organisera våra samhällen?

Helt berättigade frågor. Och för den som betraktar vår värld som "normal" så är dessa frågor relativt enkla att svara på. Svaren borde bli: så som dagens samhällen är strukturellt byggda så finns ingen anledning att göra grundläggande förändringar. Våra samhällens organisering har nu nått fram till det optimala strukturella förhållandet mellan människorna inom det givna samhället.

Skulle svaren kunna sammanfattas ungefär så här? Vad tror ni?

 

Om nu svaren blir ungefär så här då innebär ju detta att ifrågasättandet av våra samhällsstrukturer blir betraktade som rena dårskapen.

Jo men det måste vi nog utgå ifrån att om man ifrågasätter hela vårt strukturella samhällsbygge då kommer självfallet hela den ekonomiska och politiska eliten att "slå bakut". Man kommer antingen att mötas av total tystnad eller så uppstår ett ramaskri med dithörande "idiotförklaring". Någonting annat kan man inte förvänta sig.

 

Men oberoende av maktens reaktioner så går det inte att trolla bort dom fakta vi har att förhålla oss till. Vi färdas i allt snabbare tempo mot den totala kollapsen. Inte enbart ekologisk och ekonomisk kollaps utan som en följd av detta uppstår även psyko- sociala kollapser. Vilka vi nu tydligt ser sprida sig genom våra samhällen.

 

Kanske kan man säga att samhällen byggs utifrån ett slags förtroende. Ett förtroendekapital mellan människor. När detta förtroende sviktar så för det med sig att samhället hämmas i sin utveckling och vid ytterligare försämrat förtroende så kollapsar samhället.

De förtroendeskapande strukturerna mister sitt förtroende och människorna i samhället kan inte längre lita på dom. De strukturella byggstenarna förmår inte hålla ihop samhället. Systemet kollapsar.

Vi skulle även kunna beskriva våra rådande samhälleliga kollapser utifrån detta sviktande förtroende som nu växer i våra samhällen.

 

När förtroendet i besluts- och affärsprocesser sviktar då vågar naturligtvis människor inte längre uträtta affärer. Den för dagen drivande ekonomiska sektorn blir handlingsförlamad. Ingen vågar göra affärer längre. Kollapsen slår till med full kraft.

 

Kan man säga att detta scenario nu alltmer börjar utspelas i vårt rådande ekonomiska system?

Utifrån dessa påståenden följer den självklara frågeställningen. Vad är det som orsakar ett sviktande förtroende? Som ni förstår så blir mitt svar att förtroendet sviktar på grund av orättvisa mänskliga förhållanden i vårt ekonomiska system. Alltså dom rådande strukturella förhållanden som gäller på marknaden är orättvisa och det är därför som förtroendet i marknaden sviktar.

 

En marknad som är strukturellt uppbyggd utifrån grundläggande orättvisa förhållanden kommer förr eller senare att kollapsa. Kan detta vara huvudanledningen till den nu påbörjade ekologiska och ekonomiska kollapsen?

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng