ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för april 2015

lördag 25 april

Kapital = arbete

 

 

Efter ett antal mycket ingående diskussioner så slår det mig hur ovetande många verkar vara över orsakssambanden som leder fram till dom socio- psyko- ekonomiska- och ekologiska kriser som breder ut sig alltmer över oss. Och föga förvånande så är naturligtvis ledande politiker totalt okunniga om "källan" till dessa krisers utbredning.

 

När tusen och åter tusentals människor dör på flykt från krig, fattigdom och elände då talar den politiska eliten om dom enorma hjälpbehoven, som vi solidariskt måste ställa upp med över statsgränser. Naturligtvis är hjälpbehoven enorma och politikers vädjanden om solidariskt ansvar är självklart helt riktiga. Men som vanligt så saknas analysen om vad som orsakar dessa krisers start och utbredning.

 

Att komma fram till slutsatsen om våra samhällens orättvisa strukturella uppbyggnad som den grundläggande orsaken till krisers framväxande och allt vidare utbredning är våra "experter" helt ovetande om. Det slår mig efter ingående diskussioner med dessa "experter" att det verkar ligga utanför det "möjliga" tänkandet att ifrågasätta vårt rådande ekonomiska system med dess strukturellt orättvisa uppbyggnad.

Inte alla "experter", vill jag säga, ställer sig oförstående till kritiken av den rådande strukturella uppbyggnaden men ändå så är den övervägande majoriteten helt främmande för tankegången att det skulle vara strukturella förhållanden mellan samhällets människor som bär ansvaret till våra alltmer djupgående kriser.

 

Det känns som om vi skulle behöva repetera grundläggande fakta vad gäller vårt globala ekonomiska system med dess strukturella uppbyggnad. Det kanske, trots allt, enbart är ett fåtal som inser faktumet att kapitalet egentligen kan beskrivas som lika med arbete? Skall vi försöka oss på en "uppdatering"?

 

Vad menas med kapital? Kapital är värden i naturen och i våra samhällen. Alltså naturtillgångar som kan användas som exempelvis resurser för oss människor. Dessa resurser exploateras och används i "byggandet" av våra samhällen. Dessa värden sätts det ett pris på av marknaden som då kan köpas och säljas med hjälp av pengar.

 

Vad menas då med arbete? Jo för att göra naturtillgångarna tillgängliga så krävs det arbete. Och vidare så krävs det arbete i förädlingsprocessen av kapitalet. Genom denna process så skapas därmed ett högre värde på kapitalet. Och i denna process så står arbetet för "jobbet". Alltså krävs det mänskligt arbete från första "spadtaget" till färdig produkt. Därför kan vi säga att arbetet skapar kapitalets värde, som ju prissätts. Kaptal är med andra ord det samma som mänskligt arbete. Utan arbete, inget kapital.

 

Förstår vi det här sambandet? Hur som helst, det är inte här som den verkliga problematiken ligger. Problematiken ligger i ägandefrågan av kapitalet. Vem skall äga kapitalet och därmed arbetet?

Ja vi vet ju hur det ser ut idag och det är just detta ägandeförhållande som är en av grundorsakerna till vår tids alltmer utbredda kriser, inom alla områden.

Den verkliga problematiken handlar alltså om ägandefrågan av kapitalet och därmed av arbetet. Men som vi vet så ifrågasätts inte det rådande ägandeförhållandet alls.

Kan det vara svårt att förstå varför detta inte ifrågasätts? Att ifrågasätta grundläggande strukturella orättvisor verkar vara en omöjlighet, särskilt när denna orättvisa har blivit en norm för  samhällsbyggande.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 18 april

Ideologi?

 

 

 

Ideologiska skiljelinjer. Vad betyder det?

När man granskar våra så kallade etablerade partier så hävdar dom att det finns ideologiska skillnader mellan partierna. Vad grundar partierna sådana ideologiska skillnader på?

 

Å ena sidan så hävdar vissa partier att det går en klar skiljelinje i frågan om hur arbetslöshetsproblematiken skall kunna lösas. Kanske vår "hetaste" fråga som våra politiker har att ta ställning i. Den ena "sidan" hävdar att frågan kan nå sin lösning om skattepolitiken görs mer "företagsvänlig". Vilket i praktiken betyder att skatter och allehanda avgifter sänks för företagen samtidigt som skattepengar omfördelas och i allt större omfattning "subvensioneras" tillbaka till företagen.

Det andra politiska blocket hävdar att skatteuttaget snarare skall öka och att då denna ökning av skatten skall användas till framför allt infrastruktursattsningar och ökade anslag till det "offentliga". Genom dessa investeringar hävdas då vår "hetaste" fråga kunna nå en lösning.

Dessa skilda politiska uppfattningar och ageranden menar alltså våra politiska partier är lika med två motstående ideologiska inriktningar.

 

Kortfattat kan man alltså säga att dom ideologiska skiljelinjerna går mellan olika syn på hur skatten skall hanteras. Då blir frågan: kan man kalla dessa skiljelinjer för två olika ideologier?

När vi nu påstår att arbetslöshetsproblematiken - vår "hetaste" fråga - inte kan få en lösning oberoende av vilket politiskt block som styr och ställer då kan man ju verkligen fråga sig om det råder skilda ideologiska inriktningar inom dom etablerade partierna? Är det inte snarare så att dom skilda politiska blocken företräder, i grunden, likartade ideologiska uppfattningar?

 

Jo, jag hävdar ju att verkliga ideologiska skiljelinjer uppstår först i den grundläggande frågeställningen: klarar vårt nu rådande ekonomiska system att kunna lösa vår "hetaste" fråga eller är denna fråga en omöjlighet att kunna lösas under vårt nu rådande ekonomiska system?

Först när vi ställer denna "heta" fråga på sin spets då kan vi, enligt mig, skönja ideologiska ställningstaganden.

 

Det våra politiska partier dividerar om är inte huruvida vårt rådande ekonomiska system skall ifrågasättas eller inte. Nej just ifrågasättandet har aldrig förts på tal. Denna fråga har blivit till en icke-fråga för samtliga etablerade partier. När det nu faktiskt förhåller sig på detta vis samtidigt som vi nu, mer eller mindre, bevisligen hävdar att arbetslöshetsproblematiken omöjligen kan lösas inom vårt rådande ekonomiska ramverk då tilltar naturligtvis kritiken och missnöjet mot våra politiska partier.

Missnöjet tilltar av den enkla orsaken att vår "hetaste" fråga växer i omfattning, oberoende av vilket politiskt block som styr. Detta missnöje kommer att tillta i omfattning så länge politikerna håller fast vid uppfattningen att det är vårt rådande ekonomiska system som kommer att stå för lösningen av detta strukturella problem. Denna oförmåga att kunna förklara sambandet mellan det rådande ekonomiska systemet och arbetslöshetsproblematikens omöjliga lösning kommer att spä på politikerföraktet så länge som blocken fortsätter att hävda sina "lösningar". Först när dessa "lösningar" blir allmänt accepterade som lögner då blir det möjligt i samhällsdebatten att kunna skilja ut verkliga ideologiska skiljelinjer.

 

Slagorden "arbete åt alla" har förts fram under ett flertal generationer nu och dom är lika aktuella idag som någonsin tidigare. Men att peka ut dom verkliga orsakssambanden till dessa slagord saknas idag som igår. Eftersom dessa logiska slagord inte har fått sin lösning efter alla dessa år då borde vi kunna förstå att dom politiska blockens "lösningar" inte bygger på verkliga ideologiska skiljelinjer.

Ideologier handlar om att söka åstadkomma grundläggande förändringar i det strukturella byggandet. Inte att debattera om huruvida skattesystemet skall utformas på det ena eller det andra sättet.

 

Visst förstår jag att det politiska stödet för vårt nu rådande ekonomiska system bygger på den ideologiska uppfattningen att "det står var och en fritt att ta för sig av kapitalkakan i våra samhällen". Eller med andra ord: att "jaga" kapitalet är en "frihet" för var och en!

 

Vad denna ideologiska uppfattning leder till i praktiken det ser vi nu. Att försöka reglera denna verklighet ser vi också resultatet av. Tyvärr leder ju varken det ena eller andra till grundläggande positiva förändringar. Alltså bör vi kunna dra slutsatsen att ideologiska skiljelinjer när det gäller vårt ekonomiska system går mellan uppfattningen att kapitalet skall kunna "jagas" av alla eller att det inte skall kunna "jagas" alls.

 

Om vi kan definiera ideologiska skiljelinjer på detta sätt så innebär det att våra så kallade etablerade politiska partier intar samma ideologiska uppfattning.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 14 april

Efter kollapsen?

 

 

 

Utgångspunkten är, som vi vet, att utvecklingen går åt helt fel håll. Alltså ingen nyhet. Med detta faktum som vi har att förhålla oss till så blir det ju, på sätt och vis, komiskt när man lyssnar på ledande politikerdebatter. Dom är ju helt överens om och förespråkar, i sina debatter, en allt intensivare "satsning" på tillväxt som den avgörande lösningen på, framför allt, arbetslöshetsproblematiken.

 

Konkurrensen på den globala marknaden skall ske med "kvalitativa medel". Tillväxten skall uppnås med dessa "kvalitativa medel".

 

Konkurrera , exportera och skapa tillväxt! Så ser framtidsvisionen ut för maktens människor. Genom att "elda" på den här utvecklingen så drivs våra samhällen allt snabbare mot kollapsen. 

 

När vi nu vet att maktens ambitioner ser ut så här och att vi till detta påstår oss veta att denna utveckling leder till kollaps då uppstår ju frågan vad som kommer att hända efter kollapsen. Hur kommer vår samhälleliga struktur att byggas efter kollapsen?

Jag har varit inne på den här frågeställningen tidigare. Kanske inte så ofta men ändå berört den ett antal gånger. Att spekulera om framtiden har väl alltid varit intressant, för dom flesta. Särskilt vad som kommer att hända efter en samhällelig kollaps.

 

Om vi tar maktens "framgångsrecept" för dagens samhälleliga utveckling. Nämligen det ekonomiska tillväxtskapandet som då skall uppnås med konkurrensen och vidare genom exporten på den globala marknaden så leder denna "process" till kollaps. Detta faktum ger oss då svaret att samhällen inte kan byggas utifrån ständig ekonomisk tillväxt och inte heller konkurrens och export. Den motsatta vägen är den framkomliga. Det vill säga samarbete och minimera exporten så att den blir oväsentlig för den samhälleliga utvecklingen. Ekonomisk tillväxt är, som vi ser, fullständigt ohållbart för vår planet.

 

Denna maktens "framgångsrecept" kommer inte att gälla när konkurrensen och exportkraven försvinner. Att bygga hållbara samhällen har inte med ekonomisk tillväxt att göra. Hållbara samhällen kan bara byggas utifrån människornas gemensamma arbetsinsatser där dessa arbetsinsatser tillfaller samhället och inte privata individer. När detta kapitalägande tillfaller samhället så försvinner också "konkurrensbehovet" och därmed "exportbehovet". Den globala marknaden ersätts av den lokala marknaden. Det finns, så att säga, inget "behov" av en global "arena" för kapitalet. Det samhällsägda kapitalet används för att utveckla det egna samhället. Vilket ju går på tvärs mot dagens kapitalägande.

 

Men som vi har resonerat om tidigare så finns det en mycket stor "käpphäst" innan den här, enda rättvisa och humana, utvecklingen kan påbörjas. Och det är att processen sker globalt. Jag kan inte se att denna process har någon möjlighet att lyckas i enstaka samhällen som, så att säga, står vid sidan om en global marknad ägd av privat kapital. Alltså krävs det någon form av "dramatisk" händelse i våra samhällens strukturella byggstenar för att denna nödvändiga process skall kunna starta.

 

Dom lokala marknaderna världen över kan börja utvecklas när det privata kapitalägandet, så som det ser ut idag, kollapsar. Vilket naturligtvis kommer att ske inom en överskådlig framtid.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 7 april

"Världsledande i den globala konkurrensen!"

 

 

- Vi ska bygga vårt samhälle så att exportberoende företag underlättas, på alla sätt och vis, i den

   globala konkurrensen som dom har att förhålla sig till.

 

Med dessa ord visar den politiska makten vad som gäller för att bygga vårt samhälle "starkt". Helt "naturligt" tar man därmed parti för det rådande ekonomiska systemets prioriteringar.

Egentligen ingenting att förvånas över. Vi konstaterar ju gång på gång att politiken är underställd den ekonomiska maktens beslutsprocesser på den globala marknaden. Alltså ingenting att fundera över.

Den politiska förvaltningen av vårt rådande ekonomiska system "måste" se ut så här. Allt annat skulle, så att säga, vara otänkbart.

Att sedan den här förda politiken, tillsammans med det rådande ekonomiska systemet, leder våra samhällen fram till den totala kollapsen är ju en annan sak. Detta faktum förstår varken den politiska makten eller den ekonomiska makten. Vilket vi ju har påtalat många gånger.

 

Att bygga och utveckla samhällen handlar om att agera lokalt inte globalt. Vidare så handlar det om att samarbeta inte konkurrera. Och framför allt så handlar det om att kapitalägandet skall ägas av samhället gemensamt, inte av ett fåtal privata aktörer.

Men, åter igen, detta förstår inte den politiska makten och naturligtvis inte heller den ekonomiska makten. Och skulle dom förstå det så är det, så att säga, för sent. Kapitalismen är så inflätad i vårt strukturella samhällsbygge att dess huvudaktörer inte förmår att vrida den förödande utvecklingen åt ett rättvist och hållbart håll. Man kan säga att deras samhällsbygge har blivit en fälla som vi alla är fångade i.

 

- I den globala konkurrensen ska vi bli världsledande.

 

En fråga. Innebär inte konkurrens att det uppstår vinnare respektive förlorare? Vad händer med förlorarna i denna konkurrens? Vad händer med samhällen som innnehåller "förlorande" företag?

Antingen så köps förlorarna upp eller så går dom i konkurs. Samhällen som innehåller "förlorande" företag skapar naturligtvis arbetslöshet och dessutom så kommer kapitalet i dessa samhällen att dräneras på just kapital. Att investera i sådana här samhällen intresserar inte kapitalets ägare.

 

När det nu är denna verklighet som gäller då kan man tycka att förnuftet borde säga:

- Samhällen kan inte byggas utifrån dessa riktlinjer!

 

Det är bara det att i vår värld så får inte förnuftet någon plats.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 2 april

Samhälleliga seminarier

 

 

Reflektioner och funderingar kring institutioners och branschers seminarier.

 

Det slår mig att dessa seminarier utmynnar i en allt mer negativ beskrivning av verkligheten som dessa institutioner och branscher har att verka i. Naturligtvis är denna allt mer negativa beskrivning helt befogad. Här delar jag synen att verklighetsbeskrivningen går mot ett allt "tuffare klimat". Institutioner och branscher får alltså större och större problem med att "gå runt". Om ni förstår vad jag menar?

Institutioner får allt svårare att kunna lösa sina uppgifter som samhället förväntar sig. Problemen ökar istället för att minska. Till detta kommer det ständiga behovet av mer resurser.

 

-Vi saknar dom ekonomiska resurser som krävs för att kunna göra ett fullgott arbete.

 

Även branschorganisationer i vårt så kallade näringsliv pekar på avsaknaden av ekonomiska resurser. Med andra ord så betyder detta att företagen får allt svårare att kunna "gå runt".

Oftast är det just dessa problem som ventileras vid seminarier.

 

Och dessa funderingar kring verkligheten som institutioner och branscher har att förhålla sig till speglar naturligtvis den nu rådande samhällsutvecklingen. Den ökande kapitalkoncentrationen som verkar gå i takt med den tilltagande globaliseringen medför en allt hårdare konkurrens på marknaden. En följdverkan av allt detta medför ökad utslagning av företag och med detta följer naturligtvis psyko-, sociala- och ekonomiska problem för våra samhällen.

 

Denna utveckling är helt "normal" för det rådande ekonomiska system som vi alla lever i. Sett utifrån det här perspektivet så innebär det ju att seminarier bör ha med sig denna "förutbestämda" utveckling som gäller för vårt rådande ekonomiska system. Eller hur?

 

Men tydligen fungerar det inte så. Och vad beror då detta på?

Jo som vi har konstaterat tidigare otaliga gånger så byggs ju våra institutioner och hela marknaden förövrigt utifrån "självklarheten" att så som vårt rådande ekonomiska system ser ut och fungerar så skall det också se ut och fungera framöver. Det ägnas således inte en tanke på att vårt ekonomiska system skulle kunna vara "felbyggt". Denna tanke finns överhuvud taget inte på seminariernas agenda. Att dom strukturella byggstenarna är uppbyggda på ett helt felaktigt sätt existerar inte i institutioners och branschers "medvetanden".

 

Utifrån detta faktum kan vi då dra slutsatsen att ju längre tiden går innan ifrågasättandet av vårt strukturella byggnadsverk kommer till stånd, ju hårdare kommer den samhälleliga kollapsen att drabba oss.

Det är först när samhället börjar ta till sig faktumet att någonting grundläggande i själva vårt samhällsbygge har gått fel som vi på allvar har möjligheten att lindra den totala kollapsen.

 

- Kan våra institutioners och branschers allt ökande problem bero på något helt avgörande "fel" i det 

  strukturella byggandet?

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng