ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för augusti 2015

onsdag 26 augusti

"Jaga smulor!"

 

 

"Att jaga slantarna är ditt sätt att överleva. Vi ger dig några smulor och det sprider sig en glädje i ditt ansikte.

Du är beroende av dessa smulor. Det är inte bara du själv som skall leva av dom. Nej du har ju dina barn också. Utan dessa smulor så skulle dina barn gå under. Gå under till både kropp och själ. Om du förstår hur jag menar?

Men detta kanske är för svårt för oss att förstå? Vi ger dig ändå några smulor även om vi inte förstår.

Måste vi förresten förstå? Räcker det inte med att vi kastar till dig några smulor?

Nu ser det ju ut som det gör. Behöver vi förstå denna självklarhet - att du jagar slantarna? Alla så jagar vi dessa slantar. Vissa lyckas bättre, andra lyckas sämre. Och en del lyckas inte alls.

Det är ju så det ser ut.

Men är det så det ska se ut? Nej, naturligtvis inte! Inte om vi ser till allas vårt bästa. Men tydligen så ser vi inte till allas vårt bästa.

Eftersom du saknar kakans smulor medans andra plockar kakans bitar så förstår man ju att någonting har gått fel. Vilket vi kanske inte bryr oss så mycket om? Huvudsaken är väl att jag och mina närmaste kan ta del av kakan? Att du som jagar smulorna lider är kanske inte så mycket att göra något åt? Vem fan bryr sig? Vi har nog med bekymmer ändå!

Skulle inte förvåna mig om vi alla snart jagar smulorna! För kakbitarna går väl snart inte att komma över?"

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

fredag 21 augusti

Flyktingtragedin

 

 

Varför ökar flyktingströmmarna? Jo därför att dom samhälleliga strukturerna rasar samman.

 

Orättvisa och ojämlika strukturer fördjupas i våra samhällen. Detta leder till sociala spänningar som i slutändan bryter sönder samhällen och därmed tvingar människor på flykt.

Dessa samhälleliga kollapser tvingar miljontals människor ut från sina samhällen att söka sig till samhällen där dessa orättvisa och ojämlika strukturer inte förfaller i lika våldsam omfattning.

Men även i våra, så kallade, välfärdssamhällen så ser vi hur dom samhälleliga strukturerna får allt svårare att skapa drägliga liv åt sina invånare. Och detta medför naturligtvis då att dom sociala spänningarna, även här, tilltar i omfattning. Flyktingtragedin leder då till att det, så kallade, välmående samhället anhopas av liknande problem som det icke-välmående samhället.

 

Hur ska man kunna erbjuda drägliga liv åt flyktingar när man inte lyckas erbjuda drägliga liv ens åt sina egna invånare? Vi måste förstå att när våra egna "välfärdssamhällen" är uppbyggda utifrån grundläggande orättvisa och ojämlika strukturer så innebär detta att det omöjliggör för flyktingar att kunna leva drägliga liv. Vi måste också förstå att flyktingtragedin är en global tragedi. Den visar att den rådande globala samhällsstrukturen är fundamentalt felaktigt uppbyggd. Den främsta grundorsaken till denna felaktighet har vi att söka i vårt rådande globala ekonomiska system. Det är detta system som är själva kärnan i problematiken. Först när denna förståelse blir allmänt vedertagen, globalt sett, först då uppstår möjligheter att kunna styra in våra samhällen på en hållbar och rättvis utveckling.

 

Jag menar att det är först när vi förstår att flyktingtragedier har orsakssamband till främst vårt rådande globala ekonomiska system, som positiva förändringar kan åstadkommas. Det som händer där visar på strukturella fel även här.

 

De flyktingtragedier vi nu ser utspelas kommer över tid att fördjupas ytterligare. Vilket egentligen inte är så svårt att förstå när vi nu börjar bli medvetna om dom strukturella orsakerna till våra samhällens förfall.

 

När nu kapitalismen går mot allt djupare kriser som också kommer att leda fram till dess totala förfall då är det viktigt att kunna inse omöjligheten i detta systems oförmåga att skapa jämlika och rättvisa liv för alla, alltså såväl samhällenas invånare som flyktingströmmarna till dessa så att säga ännu "välmående" samhällen. Alla samhällen kommer att dras med i denna globala kollaps.

 

Det vi alltså ser nu är tyvärr bara inledningen på den tragedi som kommer att fördjupas än mer globalt sett. Den nuvarande flyktingtragedin ger oss en föraning om vad vi har att vänta oss.

 

"Men vi måste väl ändå hjälpa till när människor flyr för sina liv?"

 

Javisst måste vi det! Men samtidigt som vi praktiskt hjälper till så måste vi bli medvetna om orsakssammanhangen till dessa samhälleliga kollapser. Blir vi inte medvetna om dessa sammanhang så kommer vi heller inte att kunna förändra utvecklingen på ett positivt sätt.

 

En sak till: Vår globala värld skall vi egentligen betrakta som ett enda samhälle. Varför då? Jo därför att vår globala värld "lyder" under ett och samma ekonomiska system - kapitalismen. Eftersom nu kapitalismen skapar allt värre kriser som då drabbar "svagare" samhällen hårdare än "starkare" samhällen så ser vi att alla dessa samhällen "hänger" ihop. Denna globalisering, menar jag, bevisar systemets oundvikliga "färd" mot dess egen undergång.

 

Den nu rådande flyktingtragedin visar oss just denna oundvikliga "färd".

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 10 augusti

Mer om mervärde

 

 

Det finurliga med oss människor är bland annat att vi kan skapa mervärden åt oss själva.

 

Vad betyder det?

 

Jo vi kan förklara det så att det åtgår en viss mängd arbete för var och en av oss, om vi tänker oss att leva så kallade drägliga liv. Utöver denna arbetsinsats så kan vi skapa mervärden för oss själva och då naturligtvis även för våra samhällen. Mervärden skapas genom merarbete. Vilket då betyder att vi kan bygga upp kapitalvärden i våra samhällen. Alltså värden som egentligen överstiger vad som krävs för att skapa drägliga samhällen.

 

Verkar denna kortfattade beskrivning av mervärden och dess uppkomst som riktig? Jag hoppas att den gör det.

 

Nåväl, är det då så här som våra samhällen fungerar? Nej vi vet ju att det inte fungerar så här. Okej, att vi skapar mervärden i dagens samhällen det vet vi naturligtvis, men att dessa mervärden återinvesteras i våra samhällsbyggen för att skapa dom samhällen som vi har visioner och önskningar om, vet vi saknas.

 

Hur kan detta komma sig? Vad tar våra mervärden vägen? Någon lägger tydligen beslag på våra skapade mervärden. Vem eller vilka kan det vara?

 

Självklart så vet vi vilka det är. Eller hur? Dom privata kapitalinvesterarna förstås. Vilka annars?

 

Investerarna vill ju naturligtvis ha förräntning på sitt investerade kapital. En självklarhet, kan tyckas.

Äger man kapitaltillgångar och väljer att ta ut en viss kapitalsumma, som också kan riskeras, i ett investeringsobjekt då finns det enbart en prioritering som gäller. Förräntningen på det investerade kapitalet. Och hur uppnås då denna förräntning? Jo den uppstår av själva mervärdet som ju skapas av merarbetet. Arbetsinsatsen möjliggör alltså förräntningen. Svårare än så är det inte.

 

Skall det då fungera på det här viset? Ja i vårt rådande ekonomiska system så skall det fungera så här.

Vad detta leder till ser vi också. Vi ser en allt snabbare kapitalkoncentration och en allt snabbare globalisering av kapitalet. Samtidigt som kapitalets globalisering tilltar så fördelas kapitalvärdena på allt färre "händer".

 

Är det bra för våra samhällen att det fungerar på detta sätt? Naturligtvis inte. Våra samhällen berövas ju kapitalvärden till förmån för en allt snävare skara privata individer. Våra mervärden hamnar som synes i fickorna hos privata kapitalägare. Inte alls bra, sett utifrån ett samhällsperspektiv.

 

Denna strukturella ordning stjälper våra samhällen istället för att hjälpa. Så kan det gå med våra mervärdeskapande arbeten då kapitalägandet hamnar i händerna på privata spekulanter. Eller för att uttrycka sig lite mer vårdat: vår ekonomiska struktur bygger på "friheten" att äga dom kapitalvärden som produceras.

 

Att skapa mervärden genom merarbete är bra för samhällen om ägandet av dessa mervärden tillfaller just våra samhällen. Tillfaller ägandet privata individer så medför detta en mängd strukturella nackdelar för våra samhällen. Vilket vi dagligen ser bevis på.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

måndag 3 augusti

Samhällelig kollaps

 

 

Vad kännetecknar en samhällelig kollaps?

 

Går det att svara på en sådan fråga? Det blir ju en personlig bedömning naturligtvis.

När någon påstår att vi just nu befinner oss i en kollaps så kommer någon annan och säger att detta är helt fel. Säkert finns det alltså lika många svar som det finns människor som vill försöka ge sig på en förklaring av frågan. Men eftersom jag nu ställer frågan så vill jag också försöka ge min syn på saken.

 

När nu frågan ställs då måste man ju också fråga sig varför en kollaps uppstår. Är det slumpens verk eller finns det mänskliga ageranden bakom kollapsen?

Om vi nu kan avfärda slumpens verk - vilket kanske inte alla vill avfärda - så bör det då återstå ett grundläggande orsakssamband, nämligen den mänskliga faktorn. Eller vad tror ni?

Människan skapar samhällen och då bör människan likaså vara orsaken till samhälleliga kollapser. Låter väl kanske mest förnuftigt?

 

Kan man säga att vi befinner oss i en kollaps när vi här, i vårt samhälle, lever våra liv som om vi hade långt mer än ett jordklot att "ta av"?

Kan man med en kollaps mena att samhället inte klarar av att ge alla sina invånare ett drägligt liv?

Eller menar man med en kollaps att samhället, mer eller mindre, störtar samman? Alltså där alla grundläggande samhälleliga "aktiviteter" upphör att fungera.

 

När man ställer dessa frågor så bör man självklart fråga sig vad ett samhälle skall innehålla. Vad är det för en strukturell uppbyggnad som gäller i ett samhälle?

 

Kan det utifrån den här frågan uppstå helt skilda svar på den inledande frågan som ställdes?

Den inledande frågan var: vad kännetecknar en samhällelig kollaps?

 

Jo men det är klart att det uppstår vitt skilda svar eftersom vi kan referera till helt olika synsätt på hur den strukturella uppbyggnaden skall se ut.

 

Om vi anser att den rådande strukturella uppbyggnaden är den optimala för våra samhällen då anses det inte som någon form av kollaps när våra samhällen inte klarar av att kunna ge alla sina invånare drägliga liv. När det anses att det i princip är upp till var och en att se till så att ett drägligt liv skapas då är det också upp till var och en att stå till svars över varför det drägliga livet inte kunde uppnås. Om ni förstår hur jag menar? Jag menar att även om dom samhälleliga möjligheterna saknas att kunna skapa sig ett drägligt liv så lägger samhället ändå över ansvaret på den enskilda individen för dennes omöjlighet till ett drägligt liv. Vilket ju är det "normala" synsättet världen över i förhållandet mellan samhället och den enskilde individen.

 

När det nu ser ut så här i en majoritet av världens samhällen då hävdar naturligtvis förespråkarna för dagens rådande strukturella ordning att det inte föreligger en kollaps med en sådan ordning.

 

Men som ni förstår så delar inte jag denna uppfattning. Jag hävdar alltså att vi lever i kollapsade samhällen just därför att våra samhällen inte klarar av att ge alla sina invånare drägliga liv.

Denna rådande samhälleliga ordning som ju har existerat under en väldigt lång tidsrymd kommer framöver oundvikligen att fördjupas vilket då leder till en total samhällelig kollaps, med allt vad det innebär. När detta sker så kommer förmodligen kanske alla att uppfatta den då kommande ordningen som kollapsartad. Men ändå inte alla.

 

Att dra slutsatsen att den rådande strukturella ordningen i sig är kollapsartad medför naturligtvis att den ekonomiska såväl som den politiska makten erkänner den rådande strukturella ordningen som "felaktig", för att uttrycka sig milt. Makten kan alltså inte komma fram till sådana ställningstaganden.

För skulle makten dra slutsatsen att den rådande strukturella ordningen är kollapsartad så skulle den ju därmed erkänna sin egen oförmåga att, så att säga, "leda" våra samhällen framåt på ett för människorna och naturen hållbart sätt. Sådana slutsatser är därför helt uteslutna.

 

Vi kan alltså inte lita på att makten - såväl den ekonomiska som den politiska - drar dom rätta slutsatserna. Detta kom vi ju fram till som helt uteslutet.

 

Att vi lever i samhällen där den rådande strukturella ordningen skapar kollaps är slutsatser som vi själva måste förstå. Eliten i våra samhällen kommer alltid att hävda någonting helt annat.

 

Men detta har vi väl lärt oss?

 

Om vi nu har lärt oss detta - att alltså inte lita på maktens slutsatser - då bör det bli lättare att kunna förstå kännetecknen för en samhällelig kollaps!

 

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng