ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för september 2015

söndag 27 september

"Normen är felaktig!"

 

 

Hur ser man felaktig strukturell uppbyggnad?

 

Ordet "felaktig" kan kanske bättre bytas ut mot "orättvis" eller "ojämlik". Men hur som helst. Går det att förstå sig på "felaktiga" samhällen?

 

I det här sammanhanget så konstaterar jag, som ni nog förstår, att våra globala samhällen världen över är "felaktiga". Kan man förstå detta?

Det verkar ju som om detta inte går att förstå. Vad kan det bero på att detta inte verkar kunna förstås?

 

Jo men tänk er att vi befinner oss i ett fullständigt slutet samhälle. Sådana samhällen existerar, som vi vet, faktiskt idag. Men dom är få.

När man växer upp i ett sådant slutet samhälle så ser man naturligtvis inget annat än den strukturella uppbyggnad som man lever i. Att kunna föreställa sig ett annorlunda "bygge" blir en omöjlighet. Är detta "bygge" dessutom präglat av grundläggande orättvisa så präglas naturligtvis människorna i samhället av just denna prägling. Orättvisan blir normen i strukturen. Vad orättvisan består av har just ingen betydelse, i  den här speciella förståelsen. Orättvisan är ju inpräglad i systemet så därför ser man inte orättvisan som "felaktig".

 

Hur skall man kunna se den som "felaktig" när man aldrig har upplevt någonting annat?

Som vi kanske förstår så blir det en omöjlighet att kunna se en "felaktighet" som är norm och därmed ingår i systemet.

För att kunna se "felaktigheten" i det beskrivna slutna samhället så måste man få möjligheten att kunna se samhället utifrån en annan "synvinkel". Man bör "stå" i ett annat samhälle och därifrån studera det slutna samhället. Först då kan man ta till sig att samhällen kan "byggas" utifrån skilda strukturella "byggstenar".

 

"Står" man exempelvis i ett annat samhälle och studerar ett specifikt samhälle där det visar sig att kvinnan i detta specifika samhälle saknar dom "rättigheter" som mannen har, då reagerar man naturligtvis på denna ordning. Man ställer frågan: varför har inte kvinnan samma rättigheter som mannen? I en sådan studie kommer man, "utifrån" sett, fram till att denna strukturella skillnad mellan könen måste betecknas som orättvis. Vilket den självklart också är.

Men betraktar man denna studie "inifrån" det specifika samhället så kommer man inte fram till denna slutsats. Varför gör man inte det? Man gör inte det beroende på att det specifika samhället "alltid" har sett ut så här. Detta är normen och så har det "alltid" fungerat. Likväl har man fel här. Denna strukturella "felaktighet" är just felaktig beroende på att den missgynnar kvinnan i det specifika samhället, även om inte kvinnan är medveten om missgynnandet. Detta missgynnande ses alltså inte som ett missgynnande "inifrån" sett. Det är först när missgynnandet jämförs med förhållandet i det "utifrån" synliga samhället som vi får möjligheten att tydligt se dom strukturella skiljelinjerna i just det här exemplet.

 

Om vi "vetenskapligt" sett har kommit fram till att alla människor oavsett kön är lika mycket "värda" då kommer vi också snabbt fram till att strukturella skillnader mellan könen, utifrån ett samhällsperspektiv, leder fram till orättvisa, ojämlikhet och ojämställdhet. Sådana maktstrukturella skillnader leder ofrånkomligen fram till allt större spänningar i samhällsbygget. Just dessa spänningar, som vi ser, bevisar "felaktigheten" i samhällsbygget. Alltså är det en "felaktighet" att bygga samhällen utifrån synsättet att kvinnan skall vara underställd mannen. Även om denna "felaktighet" inte uppfattas som felaktig i det specifika samhället.

 

Om vi nu går från det specifika samhället, i vårt exempel, och betraktar vår globala värld. Man kanske kan säga, vårt globala samhälle. Vad kan vi då dra för slutsatser angående frågan om "felaktigt" samhälle? Jo vi drar naturligtvis samma slutsatser som när vi betraktar det specifika samhället.

Jag menar så här: vår globala värld som vi nu kan benämna vårt globala samhälle är likaså att betrakta som ett specifikt samhälle. Ett slutet samhälle, om man så vill.

 

Hur kan vi komma fram till denna definition? Jo våra samhällen globalt sett har det gemensamt att dom är sammanlänkade med ett ekonomiskt system som "förbinder" våra samhällen till varandra. Det kapitalistiska systemet.

Därmed så betraktar vi detta system "inifrån". Vi har inte den "praktiska" möjligheten att betrakta det "utifrån". Teoretiskt sett kan vi betrakta det "utifrån". Men för den stora majoriteten av oss alla i våra samhällen så betraktar vi systemet som normgivande, just beroende på att vi enbart har möjligheten att se det "inifrån".

 

Vad får då detta för konsekvenser?

Om vi antar att vårt globala samhälle innehåller grundläggande "felaktigheter" så blir följden att dessa "felaktigheter" inte åtgärdas. Det blir inga åtgärder därför att "felaktigheterna" inte betraktas som felaktigheter. "Felaktigheterna" betraktas ju istället som normativa. Alltså kan det inte uppstå ett ifrågasättande av det grundläggande strukturella bygget när detta bygge är att betrakta som  "normalt". Vilket ju då för med sig att eventuella grundläggande "felaktigheter" fortsätter att verka och även leder till en allt större fördjupning av dessa "felaktigheter".

 

Man kan lite kort uttrycka sig så att en grundläggande "felaktighet", som inte åtgärdas, kommer med tiden att "växa" i omfång så länge ingenting görs. Om ni förstår hur jag menar? 

 

Stämmer detta påstående, vilket ju jag hävdar, så innebär det att tilltagande samhälleliga kriser "talar om" för oss att någonting grundläggande i samhällsstrukturen är "felaktigt". När nu faktiskt dessa samhälleliga kriser fördjupas i omfattning så kan detta ändå betraktas som normativt. "Upp- och nedgångar" i ekonomin (vilket är dom ytliga skälen till samhälleliga kriser) har ju funnits sedan lång tid tillbaks och har därför blivit betraktade som normativa "inslag" i våra samhällen. Med detta menas att låg- och högkonjunktur är det normala "pendlandet" som vi får leva med.

 

Men skall det fungera så i ett "normativt" samhälle? Ja det skall fungera så i vårt rådande globala samhälle av den orsaken att vi betraktar detta "pendlande" som normativt. Vi betraktar ju detta "normativa inslag" som normalt eftersom vi ser det "inifrån".

Vi alla lever i ett "slutet" globalt samhälle utan möjlighet att betrakta det "utifrån". Således gör vi det kapitalistiska systemet till det normativa även när detta system bär inom sig grundläggande felaktigheter, som dessutom är så allvarliga att dom kommer att leda fram till kollapsliknande tillstånd. För övrigt så befinner sig redan systemet, på många sätt, i en pågående och fördjupande kollaps. Men inte heller detta förändrar vår syn att våra samhällen fungerar "normativt".

 

"Det är så här livet är. Alltså är det så här det skall se ut!"

 

Detta synsätt har vi, i stort sett alla, oavsett var på jorden vi lever!

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 17 september

Jordbruket

 

 

Hur skall vi se på jordbruket? Skall vi se det på liknande sätt som vi betraktar vilket företag som helst?

Eller skall vi se på jordbruket som ett företagande som måste prioriteras i jämförelse med annat företagande?

 

Vi kan notera att det rådande, av makten, officiella synsättet är att jordbruket skall behandlas som vilket annat företagande som helst. Således råder samma konkurrensförhållanden inom den globala jordbrukssektorn som vilken annan industrisektor. Alltså är det mest gynnsamt att producera livsmedel där det är som billigast för att sedan sälja dessa produkter där det ger mest lönsamhet. Denna försäljning blir, som vi förstår, mest lönsam då vi konsumenter i västvärlden står för köpandet. Men att producera produkterna här är å andra sidan förenat med högre kostnader än om man väljer att förlägga produktionen till så kallade låglönesamhällen.

 

Det är med andra ord en nackdel att bedriva jordbruk i vårt samhälle. Produktionskostnaderna blir för höga jämfört med vad dessa kostnader ligger på för nivåer i lågkostnadssamhällen.

När nu vårt rådande jordbruk agerar på en global marknad så leder detta scenario till att vårt jordbruk slås ut.

 

Skall det då fungera så här? Ja, under dom marknadsmässiga villkor som nu råder så skall det fungera så här. Marknadens "självsanerande" villkor ser ju ut på detta vis. Alltså leder detta till att dom jordbruk som kan producera till lägst kostnader blir vinnarna på den globala marknaden. Vilket är den "logiska" följden av det rådande ekonomiska systemets villkor.

 

I denna "logik" ingår, som vi ser, det globala kapitalspelet som slår ut dom lokala jordbruksproducenterna till förmån för multinationella livsmedelsföretag i sin jakt efter maximal avkastning på sitt investerade kapital.

 

Men är denna "logik" hållbar? Är det hållbart ur såväl ett ekonomiskt som ett ekologiskt perspektiv? Svaret blir då nej! Eftersom det i slutändan alltid är dom ekologiska villkoren som avgör vad som kan och inte kan "göras" inom ekologins "ramverk" så blir det ohållbart att exempelvis transportera livsmedel runt hela jordklotet innan det blir konsumerat. Sådana ageranden leder till negativ påverkan, på alla sätt och vis. Trots denna vetskap så är det precis så som dagens ageranden ser ut. Vad detta leder till vet vi också.

 

Vad kan vi dra för slutsatser, utifrån dessa fakta, om dagens jordbruk och dess framtid?

 

Att bedriva jordbruk i vårt samhälle kommer att bli allt svårare beroende på den globala marknadsekonomin med dess gällande ekonomiska villkor. Vårt samhälle kommer att göra sig mer och mer beroende av livsmedelsprodukter som produceras utanför vårt samhälle. Och denna utveckling är naturligtvis mycket sårbar och dessutom farlig.

När vi inte producerar våra egna livsmedel då står vi mycket nära den totala kollapsen för vårt samhälle.

 

En slutsats blir då att varje samhälle måste kunna producera sitt eget livsmedel. Men eftersom detta inte låter sig göras inom vårt rådande ekonomiska system så krävs det naturligtvis en förändring av det rådande systemet. Från ett globalt konkurrensdrivet system till ett lokalt system som bygger på samarbete och en jämlik ägandestruktur av kapitalet.

 

Men denna logiska slutsats kan, som vi kanske också förstår, inte förverkligas idag.

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

torsdag 10 september

Förtroendet sviktar!

 

 

Makten i våra samhällen finns hos dom som äger den största "kakan" av kapitalet!

 

Om vi förstår detta faktum då bör det bli lättare att inse politikens roll. Denna roll är ju att underlätta för kapitalets ägare att investera sitt kapital i "samhälleliga" projekt.

 

När nu kapitalets ägare finner det alltför osäkert att investera så väljer naturligtvis dessa ägare att antingen "låsa in" sitt kapital eller att investera det i "verksamheter" som , så att säga, inte bidrar till en "samhällelig" utveckling. Kapitalet kommer därför mer och mer att tillföras den finansiella och därmed den spekulativa sektorn i våra samhällen.

 

När investeringar i den "samhälleliga" utvecklingen uteblir så kan detta tolkas som att förräntningen blir för låg. Kapitalet tar då andra vägar och investeras där förräntningen väntas bli som störst.

Ungefär på detta sätt kan vi kortfattat beskriva maktens ageranden i våra samhällen. Våra samhällen blir, som vi ser, helt beroende av kapitalägarnas ageranden. Väljer ägarna att "lyfta ut" kapitalet ur ett samhälle och istället investera det i ett annat samhälle, så inser vi vad det får för konsekvenser. Dels för samhället som "blir av med" sitt kapital och dels för det samhälle som "tillförs" kapitalet.

 

Denna globala arena har blivit kapitalets "spelplan" i vilket det ingår i spelets regler att kapitalet kan röra sig "fritt" och därmed investeras varhelst ägaren önskar. Alltså inte där samhällen önskar.

Så ser "spelreglerna" ut och detta har vi att förhålla oss till, så också våra politiker.

 

Nu till den viktiga frågan, som jag funderar över.

Vad händer när förtroendet på marknaden sviktar? När affärerna mellan kapitalägarna saknar det nödvändiga förtroendet. Vad händer då? Hur går det med kapitalet, som ju ägs av privata personer, där den politiska makten "gör allt" för att förmå ägarna att investera?

Ja vad händer när förtroendet sviktar? Vad händer med våra samhällen när detta sker?

 

På grund av marknadens tilltagande kriser så medför det självklart att hela samhällsmaskineriet drabbas alltmer negativt. Samhället måste ju få in pengar för att dess förvaltare, våra politiker, skall kunna genomföra alla dom åtaganden som vi alla förväntar oss.

 

Då det koncentrerade kapitalägandet tilltar så leder detta till att samhället får allt svårare att kunna driva in dom nödvändiga skattekronor som krävs för att hålla igång maskineriet. Hela samhällen står därmed handfallna när den så kallade skattebasen inte längre fungerar. Samhällen kan alltså inte byggas utifrån dessa högst osäkra "inkomster" - skatteindrivningen.

 

Saknas förtroende för staten med dess indrivning av skatter, vilket det ju gör,  så försöker alla och envar att komma undan skatt, så långt det bara går. Det är ju så vi agerar i våra samhällen. Vi agerar självklart utifrån den vardagliga verklighet som vi lever i. Och när denna vardagliga verklighet pressar oss än mer i våra liv, som i många fall har med vår privata ekonomi att göra, då tar vi alla möjligheter att "jaga" dom slantar som finns i "rörelse".

 

Vi måste förstå att den här rådande verkligheten inte är hållbar i längden. Samtidigt som samhällen försöker driva in varje skattekrona så subventioneras allt mer "nödvändiga" verksamheter med skattepengar. Det säger sig självt att en sådan ekvation är ohållbar.

 

När förtroendet i marknaden sviktar och när förtroendet till staten sviktar då börjar vi vara riktigt illa ute! Är det detta scenario som nu spelas upp?

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

onsdag 2 september

Upprustning är normen

 

 

Våldsamma konflikter av rent krigisk karaktär verkar inte avta i vår tid. Det är väl snarare så att dessa konflikter tilltar och sprider sig.

 

Samtidigt fortgår, med oförändrad styrka, den grova brottsligheten inom våra samhällen. Allt ifrån terrorhandlingar; människohandel; korruption plus all övrig ekonomisk brottslighet. Det vardagliga våldet fortsätter likaså överallt och mitt ibland oss. I detta vardagliga våld har jag inte räknat in det "lagliga" utnyttjandet av arbetskraften samt det "lagliga" kapitalroffandet.

 

Man kan väl säga att alla dessa konflikter och spänningar får betraktas som norm för våra samhällen. Vi har vant oss vid att det skall se ut just så här. Våldet griper tag om våra samhällen på ett allt tydligare sätt.

 

Hur agerar då den politiska och ekonomiska makten på dessa fakta? Jo man agerar som maktmänniskorna gör i alla våra samhällen. Man rustar för krigiska hot utifrån och man rustar för tilltagande konflikter inifrån. Ett annat agerande skulle gå tvärs emot den rådande strukturella ordningen. De grundläggande orsakssambanden till våra samhällens allt tydligare ohållbara utveckling ifrågasätts inte. När dessa samband inte ifrågasätts så ifrågasätts naturligtvis inte heller den strukturella norm som vi alla lever under. Skall denna norm, så att säga, gälla då kan heller inte makten agera på ett annat sätt heller. Således måste vår rådande samhällsstruktur "räddas" eftersom den antas vara den optimala strukturformen.

 

Hur räddas då denna strukturform? Jo den räddas ytterst av samhällenas våldsapparater. Alltså sker upprustning såväl mot "yttre" hot som mot "inre". Därmed så sker ju en upptrappning av den negativa våldspiralen. Vilket vi nu ser utspelas.

 

Mot den här bakgrunden så kan man alltså komma fram till att den nu rådande strukturformen bevisligen är ohållbar! Den är bevisligen ohållbar eftersom den kräver en upprustning av våldsapparaten. Sker inte denna upprustning under nu rådande samhällsstruktur så medför detta en kollaps för den rådande ordningen. Den rådande ordningen är alltså ohållbar! Såväl "yttre" som "inre" konflikter kommer att bryta sönder våra samhällen.

 

Utifrån detta möjliga scenario agerar våra maktmänniskor. I praktiken har dom därför inget val - "vi måste rusta upp"!

 

Vi ser här vilka följdverkningar vår orättvisa och ojämlika samhällsstruktur "ställer till med".

Det ohållbara blir ännu mer ohållbart! Denna "bubbla" tilltar i omfattning tills den en dag spricker. Den kollapsar!

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng