ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för januari 2016

måndag 18 januari

"Konsumera!"

 

 

 Ett ekonomiskt system som hela tiden kräver tillväxt bygger naturligtvis på en allt ökande konsumtion. Det betyder att om konsumtionen mattas av och succestivt minskar så havererar vårt ekonomiska system. Vilket ju är den fas, globalt sett, som vi nu är i.

 

Vi måste här förstå att hela den globala samhälleliga strukturen är uppbyggd utifrån vårt rådande ekonomiska system. Ekonomin är ju själva "bränslet" i den globala samhälleliga strukturen. Och, som sagt, detta system bokstavligen kräver tillväxt för att kunna "driva" runt våra samhällen som ju är uppbyggda utifrån denna "självklarhet". Denna "självklara" tillväxt formar allt i våra samhällen.

 

När nu produktionen inte får avsättning för sina produkter, av vilket slag det än må vara, så är ju detta lika med minskad konsumtion. Vi ser detta idag med fallande oljepriser och andra fallande fossila energipriser. Vilket då har sin förklaring i en minskad konsumtion i "leden" bakom brytningen av den fossila energin.

I denna faktiska verklighet ligger även en överproduktion som i sin tur leder till en prispress som man då kan tycka skall påverka konsumtionen, till att öka. Vilket tydligen inte är fallet!

 

Den finansiella sektorn försöker stimulera till en ökande konsumtion genom det historiskt låga ränteläget. Kreditinstituten lockar med "billiga" krediter. Vilket naturligtvis leder till en allt ökande skuldsättning hos kredittagarna.

 

Men konsumtionen måste ju underblåsas på något sätt, eller hur? Att samhällen med dess invånare skuldsätter sig blir i slutändan ett samhällsproblem, inte ett kapitalägandeproblem.

Samhällets "uppbyggnad" handlar ju ytterst om att förvalta den rådande ordningen och i denna ordning ingår, först och främst, att se till så att vårt ekonomiska system överlever på det vis som det är tänkt att det skall leva. Vilket betyder att när den rådande marknadsekonomin krisar sig så skall samhället göra allt - observera göra allt - för att söka få systemet på fötter snarast möjligt.

 

Systemet kräver konsumtion! I annat fall havererar det. Samtidigt som nu systemet är uppbyggt utifrån detta krav så ser vi att skuldsättningen ökar. Denna ekvation bör alltså inte kunna gå ut. Eller hur ser ni på saken?

En ökande skuldsättning parallellt med kravet på en växande konsumtion kommer inte att kunna gå ihop. Denna motsättning leder till kris i systemet. Systemet havererar.

 

Kan vi lära oss någonting av denna faktiska verklighet?

Konsumtionen i sig utvecklar inte våra samhällen, om nu någon trodde det. Konsumtionens "uppgift" i vårt rådande system handlar om att fortsätta underblåsa förräntningen av kapitalägandet.

 

"Köp mer!"

Vi känner igen denna grundläggande påbjudan från marknaden. Detta centrala "budskap" speglar den helt avgörande förutsättningen för överlevnaden i den rådande marknadsekonomin.

Hela vårt liv utgår ifrån denna påbjudan. Kan vi ta till oss detta centrala "budskap" då har den rådande marknadsekonomin lyckats "frälsa" oss. Kan "lyckan" uppstå genom konsumtionen då är "frälsningen" nära.

 

"Shoppa runt med allt som du äger så väntar lyckan!"

Det är så vi håller systemet flytande.

 

"Är det inte helt nödvändigt att det måste konsumeras?" Kan någon invända. Hur svarar vi på en sådan fråga?

Jo det är klart att vi alla måste konsumera. Vi måste ju konsumera för att överhuvud taget kunna överleva. Men problemet sitter inte i själva konsumtionen. Problemet sitter i kapitalägandefrågan. Eftersom det är just det rådande ägandeförhållandet som bokstavligen kräver konsumtionen.

Konsumtion handlar här om att tillföra kapital åt ägarna. Det är därför som bland annat reklambranschen, inom alla områden, tränger sig på allt som vi företar oss.

 

Ingenting i livet undgår numera kapitalets intressen. Allt går ut på att jaga pengar. Att tjäna pengar. Så fort det skapas möjligheter att tjäna en slant så försöker vi alla att fånga denna slant. Såväl "stora som små". Vi präglas alla till denna normgivande jakt. Och i denna jakt ingår konsumtionen som en grundläggande beståndsdel. Kan man således "äga" konsumtionens avkastning så väntar kapitaltillskott på grund av detta "ägande".

 

Bara för att vi har pengar i börsen så skall vi inte inbilla oss att vi är "ägare" av dessa pengar. Vi har pengarna där, i vår börs, för att använda dom till konsumtion. Genom själva konsumtionsförloppet så berikar vi kapitalägandet. Våra pengar ingår i cirkulationen som syftar till att skapa förräntning åt kapitalägandet. Vilket primärt är det grundläggande syftet med konsumtionen, sett utifrån det rådande ekonomiska systemets synvinkel. Att vi själva inte betraktar konsumtionen utifrån den här synvinkeln förändrar inte det faktiska skeendet.

 

Konsumtionen blir mer och mer en slags livsstil för oss. Vi "matas" oupphörligen av påbjudanden om att köpa.

"Genom köpet kan du förverkliga dig själv!"

"Shoppa loss och känn dig lycklig!"

Det är således helt nödvändigt att vi ständigt "matas" med dessa "lyckopiller". Skulle vi inte anamma den här "filosofin" så skulle heller inte systemet överleva.

 

"Genom den inhemska konsumtionen så skall vi hålla uppe tilväxten!"

När dessa påståenden uttalas av ledande ekonomer då förstår man att konsumtionen är en grundbult i det rådande systemet.

"Ju mer du konsumerar, ju mer bidrar du till ett välmående samhälle!"

 

När vårt ekonomiska system inte klarar av att växa på "egen hand" då skyndar politiken till för att "hjälpa" till.

Genom skattesubventioner erbjuds företag att etablera sig inom områden som tidigare sköttes offentligt, utan vinstintressen. Exempelvis företagande inom vården, skolan och omsorgen. Här köps det tjänster via skattepengar, eller man kan säga att det konsumeras via våra egna pengar. Denna konsumtion - alltså via skatten - breder ut sig alltmer och i takt med att kapitalismen får allt svårare att överleva på "egen hand".

Klarar vi inte själva av att konsumera systemets fortlevnad så tar samhället vid, i form av skattepengar.

 

"Systemet måste räddas, till varje pris!"

 

Att vår - särskilt i västvärlden - konsumtion dessutom är ohållbar känner vi väl alla till? Det krävs, som vi vet, ett antal jordklot till för att vår konsumtion skall kunna göras hållbar!

 

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

tisdag 12 januari

Motsägelsefull politik!

 

Den motsägelsefulla politiken.

Att försöka bedriva human, rättvis och jämlik politik är dömt att misslyckas!

 

Det låter naturligtvis helt absurt att komma med ett sådant påstående. Hur kan man påstå denna sak?

Påståendet bygger på den faktiska verklighet som vi har att förhålla oss till. Vi tar några exempel.

 

Politikens strävan är att decentralisera "samhällsbygget".

"Hela vårt samhälle skall leva!"

Vi känner igen denna allmänna politiska "strävan". Och vi känner likaså till resultatet av denna politiska "strävan". Eller hur? Decentraliseringen blir en vision som sedan länge har förbytts till centralisering. Vilket således är den faktiska verkligheten. Således tvärt emot en human, rättvis och jämlik politik.

Helt motsägelsefull!

 

"Arbete åt alla!"

Kan denna politiska ambition, som alla partier säger sig arbeta för, göras verklig? Nej den kan inte det. Vi ser istället att arbetslösheten under en relativt lång tidsperiod, sakta men säkert, ökar i omfattning.

Också denna "hjärtefråga" är helt motsägelsefull!

 

"En jämlikare värld, utan våld och krig!"

Denna vision som säkert alla, så kallade, etablerade politiker och deras partier säger sig vurma för har, som vi ser, inte förverkligats. Utvecklingen i denna "fråga" går ju åt ett helt annat håll. Motsägelsefullt så det förslår!

 

Klimatavtal skrivs under i tron att dessa avtal skall leda till mindre negativ klimatpåverkan.

"Tvågraders målet får inte överskridas!"

Men varför pekar dom fortsatta utsläppen mot att detta "mål" kommer att överskridas?

Verkar inte detta motsägelsefullt?

 

Vi kan fortsätta att räkna upp "viktiga" frågor och problem för våra samhällen. Frågor och problem som handlar om att kunna göra våra samhällen humanare och rättvisare inom alla områden. Men trots alla visioner och avtal som görs av våra politiker - från jobbskapande åtgärder till ekologiska och klimatnödvändiga utsläppsminskningar - så pekar ändå utvecklingen åt fel håll.

 

Dom politiska budskapen med dess avtal är tydligen ingenting värda. Med dessa fakta för ögonen så måste vi självklart ställa frågan: varför? Varför kan inte våra politiska ambitioner förverkligas?

Det verkar som om politiken inte "rår" på den vardagliga verkligheten? Tydligen rullar vardagen på, som den alltid har gjort, utan att ta notis om våra politikers önskemål.

Vad kan denna motsägelsefulla politik bero på? Därför så kan man undra: Vad ska vi med en mängd politiska förslag till när ändå dessa förslag inte kan genomföras?

 

För att kunna förstå politikens motsägelsefullhet - där visionen om en samhällelig positiv utveckling i praktiken förbytts mot dess motsats - så måste vi lära oss inse dom grundläggande samhälleliga "byggstenar" som vi alla har att förhålla oss till, så även våra politiker. Det är dessa grundläggande samhälleliga "byggstenar" som avgör åt vilket håll utvecklingen går. Och så länge dom här "byggstenarna" ligger fast förankrade så kan heller ingen förändring av kursriktningen ske.

 

Förstår ni hur jag menar?

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

lördag 2 januari

Kapitalägandeförhållandet

 

Kapitalet investeras i fastigheter därför att värdestegringen på investerat kapital är högre än det skulle varit i "producerande" investering!

 

Vad menas? Jo jag menar att kapitalinvesteringar i "jobbskapande" arbeten inte attraherar kapitalägare eftersom sådana investeringar riskerar att inte ge den avkastning som kapitalägaren förväntar sig. Kapitalet investeras då istället i redan befintligt värde, som exempelvis fastigheter; värdepapper; konst och antikviteter för att ta några exempel.

Sådana investeringar leder, som vi ser, inte till samhällelig utveckling utan syftet är att åstadkomma en förräntning av det egna ägda kapitalet. Resultatet av denna process blir en allt ökande ojämlikhet i våra samhällen. Eller med andra ord en negativ utveckling för våra samhällen.  Vilket inte borde vara svårt att förstå!

 

Vad kan kapitalinvesteringar i "befintliga värden", som exempelvis fastigheter, leda till?

 

För att förstå varför dessa investeringar görs så bygger dessa "projekt" på att dom "befintliga värdena" ständigt ökar i värde. Att göra en sådan investering innebär att man tror på en ytterligare efterfrågan, på "projektet", från andra kapitalägare. Ett slags "pyramidspel". 

Tror man inte att "värdet" kan stiga mer så görs självfallet ingen investering.

 

När nu marknaden kommer till en "punkt" där ingen är villig att investera mer och därigenom öka "värdet" då har "projektet" nått sin högsta "topp" och "värdet" faller.

Hur reagerar marknaden då? Jo antingen försöker man sälja, så fort det går, för att minimera förlusten eller så avvaktar man i tron att efterfrågan skall komma tillbaka.

Om nu denna "värdeminskande spiral" sprider sig på marknaden så uppstår, mer eller mindre, krisartade scenarion som drabbar våra samhällen.

 

Allt det här känner vi till, alltså ingen nyhet. Och som sagt, själva grundorsaken till dessa "krisartade scenarion" består i kapitalägarförhållandet. Därför påstår jag att med ett allmänt- eller rättare sagt samhälleligt kapitalägande så skulle dessa "krisartade scenarion" inte uppstå.

Hur förklaras detta?

 

Jo enklast att sätta sig in i den här problematiken gör man genom att först analysera vårt rådande ekonomiska system och vad detta system leder till. Utifrån en sådan grundläggande analys så kommer man mycket klart fram till att systemet är baserat på orättvisa; ojämlika; ojämställda och dessutom odemokratiska grunder. När man inser dessa grundläggande fakta då blir det inte svårt att förstå att ett sådant ekonomiskt system omöjligen kan göras hållbart för världens samhällen. Vilket ju bevisas dagligen runt omkring i vår värld!

 

Nåväl, hur görs då ett ekonomiskt system hållbart och som då inte utvecklar "krisartade scenarion"? Jo systemet måste baseras på rättvisa; jämlikhet; jämställdhet och vara demokratiskt. Först då blir systemet hållbart.

Detta kan låta självklart men om man skall förstå det lite mer konkret - hur ser grunddragen ut i ett sådant ekonomiskt hållbart system?

 

Jag nämnde tidigare kapitalägarförhållandet. Just detta förhållande är själva "knuten" i hur systemet byggs upp. Det är alltså det lokala samhället (hur ett sådant samhälle ser ut vad beträffar storlek och invånarantal varierar naturligtvis på många sätt) som äger det lokalproducerande kapitalet. Ett allmänt ägande, till skillnad från dagens enskilda/privata ägande. Ekonomin görs därigenom lokal och detta är, som vi ser, diametralt motsatt dagens globala ekonomi.

 

Ett allmänt/samhälleligt kapitalägande görs bland annat oberoende av skatteintäkter. Skatter försvinner, med andra ord!

 

Hur går detta till? Jo eftersom samhället står som kapitalägare så innebär ju det att alla kapitalvärden som produceras i samhället och som genererar plus efter företagens redovisningar tillfaller samhället och inte som nu företagens ägare. I gengäld garanterar samhället "riskvilligt" kapital till allt företagande.

 

Vad betyder denna förändring? Samhället kan nu utvecklas utifrån dom samhälleliga behoven och inte utifrån dom enskilda/privata kapitalägandebehoven, som ju gäller i dagens verklighet.

Eftersom dagens globala ekonomi handlar om konkurrensen/jakten på dom producerande kapitalvärdena så försvinner likaså detta "inneboende kunkurrensbehov" för både företag och privatpersoner. Detta förödande "behov" kommer, i praktiken, att ersättas av samarbetande "behov" mellan företag och övriga samhälleliga sammanslutningar, vilket också innebär att den globala ekonomin förlorar sin "mening".

 

"Vad ska vi med en global ekonomi till, när ekonomin sköts lokalt mellan människorna i samhället?"

 

Att spekulera i alla dom finansiella "instrument" som idag bygger på just det privata kapitalägandet har ju därmed förlorat all sin legitimitet.

Att äga kapital handlar inte om att arrangera en "spelplan" där det gäller att konkurrera ut övriga "spelare".

Att äga kapital skall handla om att investera detta kapital i en hållbar företagsam, samhällelig och ekologisk utveckling. Som vi bör förstå så ligger denna vision en avgrund ifrån dagens ekonomiska verklighet.

 

Producerandet av "livets förnödenheter" kommer vid det förändrade kapitalägandeförhållandet att skifta från den globala "arenan" till den lokala.

 

"Varför ska vårt livsmedel och våra dagligvaror produceras på andra sidan jordklotet när vi själva kan producera det? Varför ska vi konkurrera på en global marknad när vi kan samarbeta lokalt?"

 

Detta blir den omedelbara förändringen vid ett rättvist och dessutom demokratiskt kapitalägande.

 

Har vi förmågan att tänka oss denna förändring? Låter det skrämmande eftersom vi "tvingas" tänka utanför dom rådande normerna?

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng