ETT FELAKTIGT TÄNKANDE I EN FELAKTIG STRUKTUR

 

Kan vi förstå innebörden av att våra samhällen har fungerat orättvist, det vill säga felaktigt i tusentals år? Är vi medvetna om detta? Jag tvivlar på det.

Om våra samhällen har fungerat felaktigt i tusentals år varför skulle dom fungera rättvist idag? Nej, nej detta är en omöjlighet. Men du och jag tror att livet skall levas precis så som vi lever livet i våra samhällen, just nu. Vi anser att samhällsmaskineriet skall rulla på som det gör idag, detta betraktar vi som normalt och riktigt.

Där har vi fel. Vi skall inte tänka och agera som vi gör idag. Vi lever, som jag benämner det, felaktiga liv. Historien har bevisat för oss att våra samhällen har fungerat högst orättvist och ojämlikt, detta är bevisat. Mycket har förändrats från förr men själva strukturen är den samma. Strukturen idag är den samma som strukturen igår.

 

Detta måste bero på någonting, men vad?

 

 

 

 samhällsstrukturen.se

Jan Opöien

janopoien@hotmail.com

 

Arkiv

» november 2018 (4)
» oktober 2018 (2)
» augusti 2018 (3)
» juli 2018 (2)
» juni 2018 (1)
» maj 2018 (1)
» april 2018 (1)
» mars 2018 (2)
» februari 2018 (2)
» januari 2018 (3)
» december 2017 (2)
» november 2017 (2)
» oktober 2017 (3)
» augusti 2017 (2)
» juli 2017 (2)
» juni 2017 (3)
» maj 2017 (2)
» april 2017 (2)
» mars 2017 (3)
» februari 2017 (3)
» januari 2017 (3)
» december 2016 (2)
» november 2016 (2)
» oktober 2016 (1)
» augusti 2016 (1)
» juli 2016 (3)
» juni 2016 (5)
» maj 2016 (3)
» april 2016 (5)
» mars 2016 (5)
» februari 2016 (4)
» januari 2016 (3)
» december 2015 (4)
» november 2015 (5)
» oktober 2015 (4)
» augusti 2015 (4)
» juli 2015 (2)
» juni 2015 (5)
» maj 2015 (4)
» april 2015 (5)
» mars 2015 (3)
» februari 2015 (2)
» januari 2015 (2)
» december 2014 (1)
» november 2014 (1)
» oktober 2014 (1)
» augusti 2014 (21)
» juli 2014 (13)
» juni 2014 (3)
» maj 2014 (4)
» april 2014 (4)
» mars 2014 (5)
» februari 2014 (4)
» januari 2014 (5)
» december 2013 (2)
» november 2013 (3)
» oktober 2013 (2)
» augusti 2013 (8)
» juli 2013 (1)
» juni 2013 (1)
» maj 2013 (1)
» april 2013 (5)
» mars 2013 (3)
» februari 2013 (8)
» januari 2013 (14)
» december 2012 (13)
» november 2012 (2)
» oktober 2012 (4)
» augusti 2012 (3)
» juli 2012 (3)
» juni 2012 (1)
» maj 2012 (5)
» april 2012 (4)
» mars 2012 (5)
» februari 2012 (1)
» januari 2012 (1)
» december 2011 (1)
» november 2011 (1)
» oktober 2011 (1)
» augusti 2011 (1)
» juli 2011 (1)
» juni 2011 (1)
» maj 2011 (2)
» april 2011 (1)
» mars 2011 (1)
» februari 2011 (2)
» januari 2011 (1)
» december 2010 (1)
» november 2010 (1)
» oktober 2010 (1)
» augusti 2010 (1)
» juli 2010 (1)
» juni 2010 (2)
» maj 2010 (1)
» april 2010 (1)
» mars 2010 (3)
» februari 2010 (2)
» januari 2010 (3)
» december 2009 (1)
» november 2009 (1)
» oktober 2009 (2)
» augusti 2009 (2)
» juli 2009 (1)

Kategorier

visar: arkiv för oktober 2016

tisdag 4 oktober

Inlägg 21: Utkast 3

 

1/

Ett kollapsande system är ett system som inte längre klarar av sin "uppgift"!

Vad menas då med "uppgift" i det här sammanhanget? Jo jag avser vårt ekonomiska systems "uppgift", kapitalismen. Kapitalismens "uppgift" är att förse kapitalets ägare med en förräntning på ägarens investerade kapital. Detta är den alltigenom primära "uppgiften" som gäller. Om nu inte denna primära "uppgift" kan genomföras då kollapsar självfallet systemet. Och det är precis detta som nu händer med systemet, här och nu i vår tid. Därmed kan vi säga att systemets sönderfall är en rådande verklighet som vi har att förhålla oss till. Vi lever just nu i den pågående kollapsen.

Det är själva den strukturella uppbyggnaden av systemet som bäddar för dess egen undergång. Eftersom vi alla lever inom ett ekologiskt ramverk som inte är oändligt så kan inte ett ekonomiskt system som baseras på konkurrens och som kräver en ständig ekonomisk tillväxt överleva utifrån en sådan verklighet.

Verkligheten som vi alla har att förhålla oss till gäller naturligtvis även vårt ekonomiska system. Kravet på ständig ekonomisk tillväxt blir, som vi kanske förstår, en ohållbar situation för ett system som agerar på en planet med ändliga resurser.

Systemets ekonomiska aktörer, marknaden alltså, är alltid på "jakt" efter så billiga resurser som möjligt för att kunna åstadkomma en så stor förräntning som det bara går på sitt investerade kapital vilket då bland annat leder till att en av de viktigaste "drivkrafterna" för systemet, nämligen den systemberoende energin måste både vara så effektiv som möjligt och samtidigt så kostnadsbesparande som det bara går. Denna energi som har "drivit" kapitalismens utveckling på ett i många stycken framgångsrikt sätt är vår fossila energi.

Den fossila energin har varit och är effektiv samt billig vilket gjort systemet helt beroende av dess energikällor. När nu källorna har exploaterats till en gräns där det sannolikt inte går att krama ur mycket mer då förstår alla att något dramatiskt är oundvikligt.

Konsekvenserna av förbränningen av den fossila energin känner vi till. Detta i sig leder till en miljö- och klimatkollaps som vi också är mitt uppe i. Men detta pågående ekologiska sönderfall är ingenting som kapitalismen förhåller sig till. Man kan säga att kapitalismen inte äger frågan. Den enda fråga som man äger det är frågan om kapitalets förräntning. Allt annat kommer i andra hand. Därför så kommer det pågående ekologiska förfallet inte att ha något inflytande på vårt ekonomiska system, i den meningen att systemet inte tar någon "hänsyn" till detta förfall. Systemet kan man säga bryr sig inte om huruvida den eller den kontinenten - regionen - drabbas på ett värre sätt än på andra håll. Det globaliserade kapitalet förflyttar sig snabbt från klimatkrisande regioner till "säkrare" regioner. Lika litet bryr sig kapitalet om socialt förfall som utspelas överallt. Marknaden etablerar sig där nettovinsterna blir som störst sedan får det sociala förfallet fördjupas hur mycket som helst.

"Inte angår det marknaden!"

Nej det är först när kapitalförräntningen uteblir som systemet reagerar. Och det är just denna faktiska verklighet som systemet nu förhåller sig till. Och som vi ser så klarar inte marknaden längre av att reglera sig själv - att täppa till dom ekonomiska "hål" som bara blir större och större. Den behöver och kräver också hjälp av det offentliga samhället på sin "jakt" efter högsta möjliga förräntning.

Samhället med sin politiska elit gör allt som går för att undsätta kapitalets pågående kollaps. Ekonomiska kriser - av vad slag det än handlar om - socialiseras av samhället. Det vill säga samhälleliga resurser, i form av skatter, betalas ut till krisande sektorer på marknaden.

Det privatägda finanskapitalet är numera så gigantiskt att det inte tillåts gå i konkurs. Bland annat på detta sätt så binds samhället fast i kapitalets inneboende krav. Dom inneboende kraven på ekonomisk tillväxt leder, som vi ser, till en alltmer kreditdriven ekonomi. För att kunna hålla uppe konsumtionen på fortsatt höga nivåer så måste konsumerande människor ha tillgång till krediter och detta löser systemet genom att just ställa krediter till förfogande. Resultatet blir naturligtvis att skuldsättningen i samhället ökar i snabb takt och en sådan utveckling är självklart inte hållbar. Men på kort sikt så håller sig kapitalismen fortsatt flytande. Att kreditbubblan förr eller senare spricker är ju helt uppenbart. Denna bubbelspricka för ju då med sig att kapitalförräntningen uteblir och denna alltmer förvärrade kollaps kommer i slutändan inte att kunna räddas.

Den ökande kreditgivningen är i sig ett tecken på att kapitalismen, så att säga, inte är i fas. Eftersom en ökande kreditgivning är till för att få fart på ekonomin så visar den också att kapitalets ägare drar sig för att investera. Kapitalinvesteringar i produktionen görs ju utifrån övertygelsen att det investerade kapitalet kommer att förränta sig. Omvänt så blir det då att när investeringar uteblir så är detta ett uttryck för att eventuella investeringar inte kommer att leda till en förräntning. Därför uteblir så klart investeringar.

Finansmarknaden ser i denna situation, å andra sidan, möjligheter till förräntning när företag och människor tilldelas krediter som kan användas till bland annat konsumtion och företagsaffärer. Att skulder och lån ökar drabbar ju inte kortsiktigt finansmarknaden i stället så ser denna marknad stora möjligheter till höga vinster.

Men det är ju så här som kreditbubblor byggs upp. När dom spricker så dras numera hela samhället med i fallet. Och eftersom finansmarknaden numera har vuxit sig så stor så måste dom stora keditgivarna räddas, i annat fall kollapsar samhället. Det offentliga kapitalet - skatter - tvingas i praktiken till att rädda det privatägda finanskapitalet. Kreditförlusterna socialiseras, kan man säga. Men denna lappa och laga metod fungerar självklart inte i längden. Grundorsaken till problemet förblir ju olöst, så länge systemet ser ut som det gör. Kan vi inse att så är fallet?

Så genom en ökande skuldsättning i samhället så håller sig kapitalismen i liv ytterligare en tid.

När vi nu är inne på problematiken kring kollapsens orsaker och verkningar så måste frågeställningen om nödvändigheten och försöken till att förhindra kollapsens forsatta utbredning ställas. Skall vi arbeta för att förhindra denna utbredning eller är det rent av en fördel att systemet kollapsar?

Utifrån den faktiska verklighet som råder runt om i våra samhällen så kan det på många sätt inte bli sämre än vad det redan är. Jag menar att vilken förändring som än sker i den rådande strukturella uppbyggnaden så leder eventuell förändring till att det säkert aldrig kan bli sämre än vad det nu redan är. Då säger det sig självt att det rådande samhälleliga sönderfallet som konstateras omöjligt att kunna vändas på grund av de kända orsakssamband som fördjupar sönderfallet måste resultera i en systemkollaps, vilket på sikt då leder till en fördel för våra samhällen.

En oundviklig kollaps lägger grunden för att kunna bygga en hållbar och rättvis värld!

 

 

2/ 

Krigen och konflikterna runt om i världen bryter i sig inte ned kapitalismen, eller rättare sagt, får inte kapitalismen att kollapsa. Att samhällen jämnas med marken; att miljontals människor tvingas på flykt; att lidandet och eländet är ofattbart stort påverkar inte kapitalets fortsatta maktstrukturella ordning i världen.

"Inte berör väl sociala katastrofer kapitalismens alltmer globaliserade maktkoncentration?"

Att vårt ekonomiska system i själva verket indirekt bär huvudansvaret till dom fördjupade sociala kriserna inser varken den ekonomiska- eller den politiska eliten.

"Och varför skulle vi ha något ansvar över vad som utspelas i dessa länder?"

Ekonomiska och politiska företrädare kommer aldrig att inse sambandet mellan den kapitalistiska orättvisan och samhällenas sociala haverier. Det enda som biter på systemets fortsatta framfart är systemets egen oförmåga till förräntning av kapitalet. Hur livet ser ut där samhällen kollapsar bryr sig inte kapitalet i.

"Det är inte vår uppgift att förhindra samhälleliga kollapser!"

Nej i den strukturella ordning som vi alla lever i så är ju kapitalets beslutsprocesser frikopplade från politikens beslut när det handlar om socialt sönderfall. Alltså helt uppåt väggarna!

"Nej blanda inte in ekonomin i det här!"

Att vårt ekonomiska system i grunden är orättvist och ojämlikt på alla sätt och vis är fakta. Ett ifrågasättande av dessa fakta visar bara på en total okunskap om sakernas tillstånd. Kritikerna mot denna faktiska verklighet må titulera sig nationalekonomer; finansmän; ministrar eller egentligen vilken statustitel som helst. Deras "fina" titlar förändrar inte verkligheten på något sätt. Kapitalismen är helt enkelt lagenlig strukturell brottslighet. Denna brottslighet säkerställs av bestämmelser som makten har dikterat fram sedan lång tid tillbaks.

Lagar och regler säkrar således att kapitalets ägare kan roffa åt sig precis så mycket som önskas. Ett utstuderat rofferi som dessutom är lagligt.

"Vi agerar lagligt i alla våra transaktioner!"

Den strukturella ordningen gynnar, som vi ser, ett fåtal på flertalets bekostnad. Håller vi med om att denna ordning är brottslighet på högsta nivå? Så är det naturligtvis vilket egentligen är odiskutabelt.

Men åter igen, denna brottslighet räknas inte som brottslighet enligt rådande bestämmelser. Vad säger detta om rådande bestämmelser?

Alltså kapitalismen i ett nötskal. Roffa åt sig kapitalvärden som andra skapar. En fiffigt uträknad brottslighet på hög nivå. Att tjäna pengar på andras bekostnad är ju en lysande affärsidé. Du äger kapital att spela med, andra arbetar in kapitalet som du genom ditt ägande lägger beslag på.

"Är det inte logiskt att det fungerar så här?"

Helt lagligt dessutom. Du köper arbetsinsatsen och denna arbetsinsats förhöjer värdet på den vara/tjänst som sedan säljs.

"Är det inte ett underbart system som vi förvaltar?"

Människorna säljer sin arbetskraft till dig. Dom arbetar åt dig. Du tjänar pengar på deras arbete tack vare din investering i deras arbetsinsats. Är det möjligt att förstå detta samband med sociala oroligheter som leder vidare till krig och elände?

"Nej, vi tar inte på oss något ansvar för vad som händer där borta!"

 

 

3/ 

Den så kallade omställningsrörelsen visar oss diagram över hur, när och varför vi måste förändra vårt sätt att leva för att göra vårt leverna hållbart på jorden. Ett antal indikatorer är inritade i diagrammet som alla måste förändras och peka åt ett "hållbart" håll. Men underligt nog så missar man den viktigaste indikatorn som naturligtvis även den måste förändras för att göra framtiden hållbar. Man berör överhuvud taget inte frågan om dagens rådande ekonomiska system. Tydligen utgår man då ifrån att dagens rådande ekonomiska system skall kunna fortgå även i en framtida hållbarhetsstruktur. Kan det tolkas på annat sätt?

Att inte fundera över den viktigaste indikatorn på vägen till hållbarhet visar på en total avsaknad av insikt i hur kapitalismen formar vår värld och därmed även oss själva.

Menar man att dagens sociala kollapser världen över skall kunna fortgå samtidigt som omställningsarbetet för en hållbar värld skall kunna göras möjlig? Eller räknar man med att dagens sociala kollapser kommer att ordna upp sig, på något vis?

Eftersom det, i vanlig ordning, saknas funderingar över kapitalismens påverkan på vårt sätt att leva så blir det svårt att förstå omställningsrörelsens förhållande till vår samhällsstruktur på annat sätt än att rörelsen betraktar den rådande strukturen som fullt normativ. Med andra ord: strukturen skall se ut så här i sin helhet men med små förändringar lite här och där, som alltså skall få oss att ställa om till ett hållbart leverne.

En tydlig omedvetenhet om dom grundläggande orsakssambanden! Eller?

När nu den här sociala "ordningen" i grunden har sin orsak i maktstrukturella samhällssystem varav kapitalismen är den drivande "boven" i vår strukturella utformning då bevisar ju detta en allvarlig brist i förståelsen av hur en hållbar omställning ska kunna gå till.

Att ställa om samhällen från ett strukturellt ohållbart system till hållbarhet utan att komma fram till nödvändigheten av en strukturell förändring av våra rådande samhällen är dömt att misslyckas.

Skall omställningsrörelsen bli trovärdig så måste den ta in analysen av kapitalismen i sina beräkningar av vad som måste göras för att kunna visa på vilken väg som skall gås för att nå fram till ekologisk balans på jorden.

 

 

4/ 

Den "fria rörligheten" vet vi är en nödvändighet för att optimera kapitalismens "utveckling"! I synnerhet gäller ju detta den "fria kapitalbildningen" och mindre den "fria arbetskraftsrörligheten". Jo arbetskraften är självfallet välkommen att röra sig "fritt" mellan kapitalets investeringar i våra samhällen, till en så liten lön som möjligt. Under dessa omständigheter är arbetskraftens "fria rörlighet" mer än välkommen och den blir också extra intressant för kapitalet när denna lågavlönade arbetskraft slår ut befintlig "högavlönad" arbetskraft. I grunden handlar alltså den "fria rörligheten" om kapitalets "frihet" att etablera sig där kapitalförräntningen blir som störst.

Vad för då denna "fria rörlighet" med sig? Jo förutom det som nämndes ovan så måste den "fria rörligheten" förstås som en absolut nödvändighet, ett krav för att vårt ekonomiska system ska kunna fortsätta fungera med oförändrad styrka, som det är tänkt. Skulle denna "fria rörlighet" begränsas mellan samhällen så medför en sådan begränsning en "fara" för kapitalismens överlevnad som system.

Vidare så innebär den "fria rörligheten" en ökande konkurrens och därmed en ökad utslagning av mindre kapitalägare. Och som sagt så trycks lönebildningen nedåt. Arbetslösheten pressas uppåt som vi vet, vilket medför ökande social oro.

Globaliseringen av kapitalet resulterar i samhälleligt förfall när det lokala näringslivet slås ut av den ekonomiska rovdriften. Också detta en innebörd av den "fria rörligheten".

Det ekonomiska och politiska etablissemanget står inför ett felaktigt tänkande när dom försvarar den "fria rörligheten". Etablissemanget resonerar utifrån tänkandet om en alltmer "fri" kapitalism som genom sin "frihet" ska kunna få igång ekonomierna i våra samhällen att växa obegränsat.

 

 

5/

Som vi vet så bryr sig inte kapitalismen om vare sig krig; fattigdom; klimathot eller allt annat destruktivt som drabbar oss med våra samhällen och för den delen hela det ekologiska ramverket som vi har att förhålla oss till. Detta vet vi att kapitalismen överhuvud taget inte befattar sig med. Det enda som bekymrar i vår kapitalistiska värld det är återbäringen på investerat kapital. När denna återbäring stöter på hinder då reagerar kapitalets investerare. Då blir det förståeligt att den enda faktor som kan få stopp på kapitalismen det är dess egen förräntning, eller rättare sagt avsaknaden av förräntning.

Hur ser då framtiden ut för vårt allomfattande världsliga system? Jo vi kommer nu i allt snabbare tempo att dras in i kapitalets växande kriser. Dessa växande kriser bottnar i problematiken med den ekonomiska förräntningen i systemet. I den "verkliga" produktionen så krymper profiten i takt med den tekniska utvecklingen som blir alltmer robotiserad.

Konkurrensens inneboende regler tvingar fram en allt effektivare arbetsprocess där mer och mer av kapitalets investeringar går till robotiseringar och maskinteknisk- samt digital utveckling. Dessa tekniska framsteg leder till ett minskande behov av arbetskraft men det leder ofrånkomligen också fram till fallande samhälleliga värden. Kapitalvärdena ägs ju privat.

Arbetsprocessen skapar kapitalvärden. Vi kan också säga att kapitalvärden är lika med arbetsvärden.

Vem/vilka drabbas av en ökande robotisering i dagens ekonomiska system?

 

 

6/ 

"Världshandeln driver välstånd!"

Orden framfördes nyligen av en före detta toppolitiker under en intervju. Inget överraskande i sig, kan tyckas. Nej visst. Så lät det naturligtvis även under toppolitikerns tid, som just aktiv ledande politiker.

Varför då bry sig över detta påstående? Jo när detta sägs och blir obesvarat i de största medier då tas påståendet emot som om det vore en sanning. Eftersom påståendet är felaktigt så leder ett sådant påstående till att en osanning görs till sanning. Alltså mycket allvarligt och i synnerhet allvarligt när en före detta toppolitiker gör uttalandet.

Nej "världshandeln driver inte välstånd", den driver istället orättvisa på alla plan.

När toppolitikern ordar, i intervjun, om det allt ökande sociala förfallet så ses inget som helst samband mellan det ökande förfallet och den rådande ekonomiska ordningen, som alla våra samhällen befinner sig i. I denna ekonomiska ordning ingår "världshandeln" som en ledande och drivande kraft.

Under intervjuns gång så slås man av tanken och frågan om våra toppolitiker är köpta av kapitalet för att föra ut sådana här påståenden. Och svaret på en sådan fråga måste då bli ett ja. Indirekt kan dom inte våga stå för någon annan åsikt med tanke på deras roller som politiska förvaltare åt kapitalet.   Dom riskerar ju sin ekonomiska framtid vid den minsta antydan om ett ifrågasättande av att det skulle kunna bero på vårt ekonomiska system, som kräver en "världshandel", i en än mer globaliserad ekonomi.

Att ett verkligt hållbart "välstånd" bara kan byggas utifrån en lokaliserad produktion och handel är tydligen fortsättningsvis en omöjlig ståndpunkt om man, som ovan, refererar till en före detta toppolitiker.

Det är en skrämmande dålig insikt i såväl vår samhälleliga historia som i vår rådande utveckling att inte kunna inse elementära orsakssamband. Eller ses sambanden fast dom väljer att "mörka"?

Men vi ska komma ihåg när kreditbubblan spricker igen, då blir "smällen" än tydligare än sist.

 

 

7/ 

Vid politiska debatter ställs aldrig frågor om varför våra samhällen ser ut som dom gör, sett utifrån ett historiskt perspektiv. Den enkla frågan om varför det ser ut så här ställs aldrig.

Är det inte förvånande att vi efter så många generationer lever i den värld som vi nu har? Borde inte människan efter så många generationer ha lärt sig att kunna bygga väl fungerande och rättvisa samhällen över hela världen?

När detta nu inte har skett så borde vi kunna ana att någonting grundläggande i bygget av våra samhällen har gått snett, eller? Är det inte en sådan fråga som man bör fokusera på? När sådana och liknande grundläggande frågor aldrig kommer upp till debatt så tolkas denna totala tystnad som att dagens samhällen är normativa. Dom görs normativa i betydelsen att det är så här samhällen ska se ut. Debatter hamnar därför på en helt annan nivå än vad dom skulle ha gjort om man vill debattera konstaterande grundorsaker och vad dessa leder till.

Personangrepp är naturligtvis mycket enklare att ta till när det saknas insikt om "sakernas" tillstånd!

 

 

8/

Den tekniska utvecklingen i arbetsprocesser är en självklarhet i människans kreativa förmåga att underlätta och effektivisera arbetslivet. Det mängder av skogsarbetare uträttade under, låt oss säga en veckas arbete, klarar numera en person att uträtta under en dag nuförtiden. Vilket beror på den maskintekniska utvecklingen.

Vilka är fördelarna med en sådan utveckling? Effektiviseringen av arbetsprocessen med en minimal kroppslig förslitning är väl en av de största fördelarna. (Jag går här inte in på miljömässiga nackdelar som en maskinteknisk utveckling orsakar). Gårdagens hårda kroppsarbete kan nu ersättas av ett minimum av sådant arbete och som sagt detta arbete kräver idag en bråkdel av människor jämförelsevis.

Vart tar då alla människor vägen som inte behövdes längre? Jo förr så kunde arbetsmarknaden "suga" upp alla som inte behövdes i skogen. Och för övrigt så såg det likadant ut oberoende av vilken "näring" man arbetade i. Alltså tiden före kapitalismens globalisering. Man kan säga att kapitalismen reglerade sin arbetsmarknad utan inflytande av det offentliga samhället.

Idag ser det, som vi vet, helt annorlunda ut. En globaliserad kapitalism med allt vad det innebär plus än mer effektiviseringar där den tekniska utvecklingen mer och mer ersätter människan så ser arbetsmarknaden helt annorlunda ut. Kapitalismen "suger" idag inte upp människor som ställs utanför arbetsmarknaden. Det blir det offentliga samhället som får försöka bidra med olika åtgärder för att försörja alla dessa arbetslösa.

Vi ser här att den självklara effektiviseringen av arbetslivet igår underlättade det mänskliga arbetet i processen men denna effektivisering för idag med sig arbetslöshet och negativa följdverkningar av alla de slag. Denna tekniska utveckling - robotisering - kommer att "ta över" mer och mer av mänskliga arbetsuppgifter och således kommer arbetslösheten att hela tiden öka i omfång.

Kapitalets ägare ser det inte som sin uppgift att "ta hand om" alla "överflödiga" människor så därför kommer den ekonomiska bördan för samhället att ständigt öka i det ekonomiska system som nu råder. Men observera, detta gäller för vårt rådande ekonomiska system och detta gäller inte för ett ekonomiskt system som är uppbyggt utifrån en demokratisk ekonomisk struktur.

Om dessa två helt skilda strukturella uppbyggnader finns det mycket skrivet om i tidigare inlägg.

Men i korthet kan det bland annat beskrivas ungefär så här: Varför uppstår det då arbetslöshet i vårt nu rådande ekonomiska system och inte i ett demokratiskt ekonomiskt system? Åter igen hamnar frågan i själva grundorsaken och svaret blir som tidigare: därför att kapitalet är privatägt! Ett privatägt kapital måste på grund av den rådande marknadsekonomin prioritera den egna förräntningen, i annat fall förloras kapitalet till andra konkurrerande kapitalister.

Vi måste känna till att arbetsprocesser, vare sig i äldre tider eller i vår nu alltmer robotiserade tid, tillför samhället kapitalvärden och dessa värden måste ses som mervärden. Värden som överstiger dom för människan nödvändiga "nivåer" för ett drägligt liv. Alltså handlar dom skapade kapitalvärdena om hur fördelningen ska gå till. Skall kapitalvärden fördelas rättvist eller inte? Som vi förstår så handlar frågan i grunden om vem eller vilka som ska äga dessa kapitalvärden.

Arbetslöshet kan därför aldrig uppstå i en ekonomisk demokrati. Marknadsstrukturen ser helt annorlunda ut - vilket som sagt finns beskrivet tidigare. Däremot så skapar en ökande robotisering alltid arbetstidsförkortningar. Men åter igen, detta är endast möjligt i ett ekonomiskt system som bygger på samarbete och demokrati inte konkurrens och privatekonomisk makt.

Skillnaden av robotiseringens effekter mellan en kapitalistisk ekonomi och en demokratisk ekonomi kan också i korthet beskrivas så här: att robotiseringen under kapitalismen utarmar samhällen medan robotiseringen under en demokratisk ekonomi skapar välfärdssamhällen, alltså välfärd genom hela samhällen.

När allt färre lönearbetar i dagens system så säger det sig självt att samhället blir tvunget att stå för "notan". Såvida inte samhället överlämnar problemet till dom arbetslösa att själva fixa sin vidare försörjning. Vilket ju i praktiken är den reella tillvaron i stora delar av världen.

En samhällelig utveckling som går mot en allt mer teknikdriven produktion betyder, som vi förstår, en allt högre arbetslöshet! Denna utveckling leder då till allt större samhälleliga kostnader! Förstår vi att den här destruktiva ordningen hänger ihop med kapitalägandets privatisering?

Vidare: vem skall konsumera när teknikutvecklingen tar över våra jobb? Våra löner försvinner ju som vi har konstaterat och arbetslösheten tvingar ner våra ekonomiska bidrag, om vi får några, till sannolikt ett minimum av levnadsstandard. Kan vi förstå att efterfrågan på varor och tjänster kommer att falla dramatiskt som ett resultat av denna utveckling?

När efterfrågan faller i vår starkt konkurrerande ekonomi så innebär det också fallande vinster. Kapitalismens "idé" om det investerade kapitalets förräntning blir ju, som vi ser, direkt hotat. Och som inte det här skulle räcka: en robotisering av arbetsprocesser medför dessutom minskade skatteintäkter för samhället.

Vi ser att problemen hopar sig för vårt rådande ekonomiska system. Dom hopar sig på alla plan och systemet kan omöjligen "drivas" vidare utifrån kapitalismens ursprungliga kriterier.

Hur ser vi då på kapitalismens diametrala motsats, nämligen ett demokratiskt ekonomiskt system?

Först och främst så handlar det om makten över kapitalägandet. Skall det vara privat eller samhälleligt? I ett demokratiskt ekonomiskt system så måste ansvaret och ägandet över kapitalvärdena handas av människorna som ju skapar dessa värden, alltså samhället självt. Vid producerandet av kapitalvärden, direkt av arbetskraft eller med hjälp av en alltmer automatiserad produktion, så innebär det att robotiseringen skapar mera fri tid för oss alla. Produktivitetsökningen medför att den mänskliga arbetstiden minskar mer och mer.

I och med det samhälleliga ägandet så övergår den ekonomiska globaliseringen till att bli lokaliserad. "Jakten" på kapitalet gäller inte längre. Man kan säga att allt det som vi människor behöver för att kunna leva drägliga liv det kommer vi att kunna producera lokalt. Förstår vi att i ett sådant system så utvecklas företagandet genom samarbete och inte som idag, genom konkurrens? Denna systemförändring leder då till att prioriteringen av kapitalets förräntning ersätts av prioriteringen över den samhälleliga välfärden.

Det är först när ett demokratiskt ekonomiskt system etableras överallt som våra samhällen kan få kontroll över hela det ekologiska samspelet, med allt vad det innebär!

 

Publicerad i kategori Samhälle, politik Kommentarer: 0 Permalänk

 
stäng