1/ 

Angående USA-valet:

När samhällen inte förmår skapa drägliga levnadsförhållanden för alla, då är detta bevis för en ohållbar, orättvis och en därpå sönderfallande samhällsstruktur. När detta sker så sprider sig alla slag av destruktiva ageranden inom dess institutioner. Desperata ageranden tillsammans med uppgivenhet börjar genomsyra alla och med den hela det samhälleliga bygget. Strukturen fräter sönder samhället. Och detta känner människorna naturligtvis. Någon framtid finns inte längre. Detta är vad som händer i USA och detta kommer dessutom att fortsätta utspelas, med den skillnaden att dom odrägliga levnadsförhållandena kommer att drabba allt fler. Den här utvecklingen har varit förväntad sedan en tid tillbaks och den kommer heller inte att kunna upphöra beroende på att den rådande strukturen inte upphör att verka.

Det ekonomiska systemets omöjlighet att skapa ett drägligare samhälle leder till en allt inhumanare politik. Man kan säga att det finns en slags lagbundenhet mellan ekonomins oförmåga och politikens därpå följande avhumanisering.

Då den etablerade politiken saknar förståelsen för vad som händer med det rådande ekonomiska systemet och varför systemet inte klarar av att "sanera" sig självt, så som det gjorde förr, då övergår sakpolitiken till att bli personpolitik. När varken noll-räntepolitik eller systemets ökande kreditgivning leder fram till drägligare levnadsförhållanden så inser inte politiken att orsakssambanden måste sökas i det ekonomiska systemets strukturella uppbyggnad.

Det är så vi ska förstå vad som sker i USA och varför samhället sönderfaller och splittras. När denna avsaknad av insikt bland den etablerade politikerkåren resulterar i nedvärderande personangrepp så speglar detta konkurrensens förutsättningar. Den rådande marknadsekonomin handlar om konkurrens , vinna eller försvinna. Maktpolitiken är numera inlemmad i marknadsekonomin och är, mer eller mindre, en del av marknaden. Politiken i USA handlar mer om pengar än politik. Eller man skulle kunna säga: utan pengar ingen politik. Politiken på denna maktnivå kräver pengar för att kunna få gehör.

Kan detta kallas för demokrati? Ja dom ledande politikerna hävdar med bestämdhet att politiken sköts på ett demokratiskt och rättvist sätt. Man hävdar att ägandet av pengar inte har med demokrati att göra. Vilket alltså innebär att ju mer pengar som pumpas in i politiken så medför detta ökande kokurrensförhållanden i maktpolitiken. Är det så demokrati ska byggas?

Eftersom den rådande politikens lösningar ligger långt ifrån dom verkliga orsakssambanden så kan självfallet inte lösningarna förverkligas. Detta är en omöjlighet. När lösningarna består i att förstärka och skapa motsättningar mellan människorna i samhället istället för att kunna förstå den grundläggande motsättningen mellan kapitalismens prioriteringar och samhällenas behov då förstärks bara den accelererande utvecklingen mot samhällelig kollaps.

2/ 

"Vi är ett exportberoende land!"

Orden kommer från en minister. Dom framfördes i ett sammanhang om handelsavtal.

Ja vi är ett "exportberoende land". Detta stämmer alla in i och enligt ministerns analys av detta faktum så kommer man fram till slutsatsen att: eftersom vi är ett "exportberoende land" så kommer vi även i framtiden att vara ett "exportberoende land".

Hur kan det ha blivit så här, att vi är ett "exportberoende land"? Såklart har det med globaliseringen att göra. Vilket vi nog alla håller med om. Alltså är hela världen marknaden och så skall marknaden, enligt ministern, fortsätta att se ut. Import och export ska vi vara en del av - en alltmer växande del - om vi får tro ministern. Det är tillväxt som gäller och ska vi vara med och konkurrera så måste vi agera på en allt mer konkurrensutsatt världsmarknad. Så ser framtidsbilden ut, enligt ministern.

Ministerns konstaterande att vi är ett "exportberoende land" visar politikens kapitulation inför dom rådande marknadskrafterna. Politiken har blivit helt underställd marknadens beslut och nu har det gått så långt att politiken inte förmår att ta samhällsviktiga ställningstaganden om man inte först får med sig kapitalets beslutsfattare. Politikens beslutsfattande kan inte längre forma vårt samhälle utifrån hållbarhetsnormer.

Att förändra den destruktiva globaliseringsprocessen till en istället absolut nödvändig lokalproducerande inriktning för våra livsförnödenheter, med allt vad det innebär, förmår inte den rådande politiken.

Nej, "vi är ett exportberoende land" och ska så förbli, enligt ministern.

3/ 

Det är ditt jobb naturligtvis. Jag förstår dig. Du ser det som ett jobb, som vilket annat. Att du spekulerar med andras pengar är också ett jobb. Även du måste ju leva.

Varför då inte hålla på med det du gör? Kanske det skulle passa även mig? Ja det vore väl något för  vem som helst att syssla med, bara dom fick chansen. Din lön är ju inte fy skam heller. Du tjänar mer än dom flesta.

Spekulera och investera i dom fonder som du tror ger bäst avkastning.

Att allt det kapital som du har till förfogande att spekulera med är inarbetade kapitalvärden är självklart inget som varken du eller någon annan har att göra med. Det handlar ju om privata ägarandelar som du förvaltar.

Vad spelar det för roll vad pengarna kommer ifrån eller hur dessa värden uppstår? Dom kommer ju till dig. Kapitalet ägs ju av privata personer som har en önskan om att du ska spekulera med detta kapital för att få det än mer värdefullt. Dom vill att du fixar in det i spelet som gör det ännu attraktivare.

Ett spel med kapitalvärden. Värden som tillkommer genom arbetsprocesser och sedan hamnar i spekulanters fickor. Värden som genom denna process blir privatägt där ägaren tar sig rätten att göra vad som behagar med dessa kapitalvärden.

Spela med dom är spännande och vinstgivande så länge börsen stiger. Och det har den ju gjort nu under några år. Det kanske den gör ytterligare en tid? Vi tror ju det. Vi som spelar hoppas det. Och vi litar på att du kan förvalta våra pengar på bästa sätt.

Spekulera. Du har vårt förtroende.

4/ 

När globala problem tränger sig på så reagerar den samhälleliga eliten alltid efter ekonomiska konsekvenser, för vad dessa problem kan ställa till med.

På grund av att vår samhälleliga struktur inte kan fungera på ett humant och rättvist sätt så kan heller omöjligen allvarliga problem lösas. Allvarliga problem kan bara lappas och lagas temporärt men problemen kan inte lösas.

En strukturell orättvisa kan inte åstadkomma lösningar. Alltså kan inte världens flyktingproblem lösas i vår rådande struktur. Just denna förståelse är helt nödvändig för att kunna sätta sig in i hur vår struktur måste förändras för att problem ska kunna lösas.

Att stänga gränser bevisar än mer den kollapsande verklighet vi nu är mitt uppe i. Stängda gränser är västvärldens desperata försök att stänga ute dom problem som alltmer tränger sig på.

Men det har gått så långt nu att det är en omöjlighet att förhindra det totala sönderfallet. Västvärlden kommer bara temporärt att kunna "freda" sig mot en alltmer ökande flyktingkris.

5/ 

Migrationsproblemen, liksom alla andra allvarliga samhällsproblem, styrs av ekonomin naturligtvis. Ekonomiska utgifter ska begränsas, så är det. Varför skulle vår rådande struktur betrakta migrationen på något annat sätt? Nej, nej ekonomin kommer alltid i första hand. Eller finns det någon som kan föreställa sig något annat?

När ekonomin styr allting annat i vår struktur så styr den även migrationen. Varje stat sätter upp hinder för flyktingar. I en kapitalistisk värld kan det inte fungera på annat sätt.

Maktstrukturen är skaparen av problemen och samma struktur blundar för problemens konsekvenser. Rent krasst så kan vi därför säga att våra samhällen är oförmögna att lösa problemen. Det låter självfallet uppgivet att konstatera detta faktum, men nu ser verkligheten ut så här.

Konkret så betyder det att ekonomiska faktorer står över mänskliga värdegrunder. Utgifter måste begränsas och då spelar det ingen roll om det handlar om liv eller död för människor. Detta är likgiltigt i den maktstruktur som vi lever i.

Denna struktur formar naturligtvis oss människor till att, mer eller mindre, anta det förhållningssätt som makten förmedlar. Konsekvenserna av denna förnedrande människosyn ser vi nu utspelas på ett allt grymmare sätt. Dom mest utsatta blir dom första vi trampar på.

"Håll dig borta från vårt samhälle!"

Migrationsproblemen startar, som vi vet, med flyktingkriser. Flyktingkriser bevisar därmed att samhällen är oförmögna att ge människor drägliga liv. Och så länge samhällen inte klarar av att ge människor drägliga liv så finns inget slut på flyktingkriser och därmed heller inget slut på migrationsproblemen.

Kan då samhällen ge sina invånare drägliga liv? Nej det kommer inte att kunna gå, som vi tidigare ovan har nämnt. Alltså så kommer heller inte migrationsproblemen att kunna få en lösning, vilket också måste upprepas. Och varför finns då ingen lösning? Nej den maktstrukturella ordning som vi alla lever under gör en lösning omöjlig.

Vårt kapitalistiska system kan inte skapa välfärd - globalt sett. När detta står klart för oss då blir det också förståeligt att migrationsproblemen förblir olösta. Globalt sett så ser vi att det drägliga livet som vi alla vill leva omöjligen kommer alla till del och orsakssambanden vet vi sitter i vår maktstruktur där kapitalismen är själva "motorn" i detta strukturella "byggnadsverk".

Således kommer flyktingkriser att förvärras allt mer - globalt sett - och därmed ökar migrationsproblemen än mer.

6/ 

Ceta-avtalet är ännu ett bevis på kapitalets desperata jakt efter ständig förräntning. Den politiska eliten utmålar avtalet som en seger för sysselsättning och arbetstillfällen. Vilket för övrigt alltid är och har varit den politiska elitens huvudargument när handelsavtal undertecknas.

Vad den politiska eliten inte förstår det är att handelsavtal aldrig har att göra med arbetstillfällen. Fler arbetstillfällen har alltid utmålats som ekonomins huvudanledning vid avtal mellan parter, såväl politiska som ekonomiska parter. Men som vi vet så är dessa argument ren och skär bluff. Handelsavtal handlar uteslutande om kapitalets förräntning. Ceta-avtalet är inget undantag.

Åter igen saknar den politiska eliten kunskapen om kapitalismens inneboende destruktiva framfart. Handelspartner söker samarbete för att kunna finna ekonomiska fördelar. I sig är detta helt logiskt men problemet finns inte att söka i just "samarbete för att kunna finna ekonomiska fördelar", problemet ligger djupare än så, problemet handlar som alltid i ägandet av kapitalet.

Att bedriva handel är helt nödvändigt för samhällen och att "samarbeta för att kunna finna ekonomiska fördelar" är ett logiskt resultat mellan samhälleliga samarbeten. Men nu är det inte handelssamarbeten som syftar till att skapa drägliga levnadsförhållanden för samhällenas invånare, utan vår tids handelssamarbeten syftar till att skapa maximal förräntning till dom handelspartner som söker samarbete.

Förstår vi att hela den här problematiken i grunden handlar om ägandet av kapitalet? Vem/vilka gynnas av, beroende på hur ägandet av kapitalet ser ut? Allting handlar om denna fråga. Så även när det gäller handelsavtal.

"Vad är det för fel på EU?"

Svaret på den frågan reder du ut i din artikel, på ditt sätt.

Mitt korta svar blir att "felet på EU" helt enkelt beror på att den här institutionen är uppbygd utifrån kapitalismens primära krav och därigenom kommer våra samhällens behov i andra hand. Detta är det grundläggande "felet" med EU!

Vad är alltså EU? EU är den politiska institutionen som har skapats för att främja kapitalets prioriteringar. För att detta ska fungera så krävs det inskränkningar av demokratin, så som du också beskriver. EU:s politik anpassar sig alltså och går helt i linje med hur ekonomiskt beslutsfattande utövas i vårt rådande ekonomiska system.

Du påvisar följaktligen att EU är kapitalets närmaste bundsförvant, inte folkens. Kapitalets makt över politiken är vad EU egentligen handlar om. EU är i grunden inte intresserad av annat än att vara bihanget till vårt ekonomiska system.

När nu EU agerar på det här viset så uppkommer nästa fråga: "Vad ska vänstern dra för slutsats av det?"

Din fortsatta beskrivning av EU-projektet visar på alla punkter ett projekt på dekis. Denna förödande utveckling skapar ett växande missnöje som leder till sönderfall av unionen.

En helt korrekt beskrivning av sakernas tillstånd. Vilken "slutsats ska vänstern dra" utifrån det rådande EU-projektet?

Du skriver: "I opinionen finns dock en stor paradox. De flesta vill vara kvar i unionen, men man anser samtidigt att den är på väg åt fel håll. Att i denna situation säga att man vill lämna EU är enkelt, att verkligen göra det är svårt."

Min slutsats utifrån det rådande EU-projektet blir att vänstern inte ska vara med i unionen. Är det också din slutsats? Eller ska jag tolka dig som att du svävar på svaret?

"Vad är vänsterns uppgift i detta läge?"

Du konstaterar att "majoriteten i riksdagen inte vill ha en ny folkomröstning om medlemskapet och de flesta svenskar vill vara kvar i EU".

Din slutsats blir att "vi måste vässa en EU-kritik som handlar om demokrati, kapitalets makt, välfärd och social rättvisa".

Vidare: "Tillsammans måste vi försöka formulera den plan-B som Grekland saknade." 

"Vi bör försöka påverka EU till det bättre där vi kan - men motsätta oss att unionen ges mer makt. Sist men inte minst, vi måste diskutera mycket konkret hur alternativen till EU-medlemskapet kan se ut."

Hur ser då de "konkreta alternativen" ut: "Vänsterns svar måste klara det som EU inte klarar. Att respektera nationell demokrati,samtidigt sikta på att lösa internationella problem som klimatkris och flyktingfrågan och att samarbeta och handla med våra grannar utan att bygga en superstat."

Instämmer helt i de föreslagna "konkreta alternativen".

Men jag ser inte någonstans, i din artikel, att du förespråkar ett utträde ur EU. Stämmer denna min uppfattning? Jag ser heller inte något avståndstagande av kapitalismen. Ett avståndstagande av vårt rådande ekonomiska system som på grund av sin ohållbarhet och grundläggande orättvisa drar ner våra samhällen i ett tilltagande sönderfall.

Så här tänker jag: Kapitalismen klarar i praktiken inte av att tillväxa mer ( här hos oss lever vi som om vi skulle ha resurser för 4 jordklot) vilket kommer föra med sig att  våra samhällen dras med i en, mer eller mindre, oundviklig kollaps. I takt med att detta sönderfall tilltar så ökar också motsättningarna i kapitalismens politiska bihang EU. Vilket bevisas av dom ökande spänningar som unionen hela tiden drabbas av. Som du också skriver: "Men EU lyckades krossa den grekiska drömmen om en annan politik." Vidare: "Runt om i EU växer kritiken mot unionen."

Vänstern måste påvisa den destruktiva kapitalismens omöjlighet och förklara varför detta ekonomiska system leder oss mot en fullständig kollaps, på alla plan. Inklusive kapitalets odemokratiska EU-projekt naturligtvis. Inför dessa fakta så måste vänstern våga ta ställning mot EU och arbeta för ett utträde. Tron på att "försöka påverka EU till det bättre" måste anses som en omöjlighet.